A.
Grufdrängen Anders Hansson på Fahlun
Cornettens Anders Kallad.
varit till förhör d:n 4. Octob:r p: 35.
d:n 5. -- - p: 45.
d:n 14. - - - - p: 288.
d:n 26. - - - - p: 602.
d:n 27. - - p. 634.
d:n 29. -- -p.
d:n 31. - - p.
har tagitt illa opp Hr Geschvornern Schultzes
förmaning. Som han giorde till Grufdrängarne
d:n 8. Junii på Kiöpet. p. 36. 44.
påstått att H.r Geschvornern aldrig Skulle få kom-
ma tillbaka, och blifva Geschvorner. p. 20. 42. 66.
152. 461.
önskatt få tillfälle, at betala Marckscheider Ericsson
för det han varit obillig mot honom på Kiö-
pet. p: 18. -- - - Nekas. p.
kommit med flere öfverens på Elfströms Krog d:n
9 Junii, att gå på Magazinet och höra hvad de
kunde uträtta om Kiöpet. p: 88. 602.
varit på Magazinet d:n 4 Junii eftermiddagen. och
der stått främst vid farstubron p. 70. 90. 127. 146. 304.
318. 372. 378. 406. 432. 439. 459. 463. 468. 470. 493. 671. 680.
fört ordet för dem som påstått de Deputerades af-
sättiande. p. 38. 70. 86. 330. 606. - - - - - förklarat. p: 603.
varit bland de mäst bullersamme. p. 459. 600.
ganska ovettig. p: 112. 246. 559. 615
fordratt ut Hr Geschvornern: p: 25. 45. 78. 86. 288. 471.
Sagt: att han lofvat plåga Grufdrängarna som
Israels barn plågades af Pharao i Egypten.
p:
item: att han lofvat päna dem. p. 59. 86. 177.
Skurit tändren och sedt ut som en Biörn. p.
258. - - nekas. p: 603.
vill ha fast på den difevulen med hvita Strum¬
porna och grå råcken. p: 258. - - - - Nekas. p. 603.
gått in i Magazins rummen. p: 40. 46. 92. 154. 247. 258.
319. 347. 408. 444. 585. 604. 633.
Sökt der efter Rådman Eric Ersson. p. 231. 248.
item. efter Marcksch. Ericsson. p: 290.
item. efter Hr Geschvornern. p. 46. 604.
varit så ond att han gråtit. p. 633. 634.


A.
Grufdrängen Anders Hansson på Fahlun
Cornettens Anders Kallad.
Skrikit Så häftigt att Lind satt hand för
mund på honom. p: 600.
var enda ordsaken dertill at Grufdrängarne träng-
de sig in i rummen. p. 389 - - - - nekas. p.
Sagt till Giers. iag Skall Klippa dig din Släthåkan
då du Kommer från Magaz: p: 594. - -nekas. p. 605.
item: till Jemte: att han fått mutor; och at Hans
ei kunde gå till skrift, förän han feck tala
med Rådman Eric Ersson. p: 347: - nekas. p. 603.
Sprungitt neder åt Magazins bakgården. p.
347. 398. 409. 444. 604.
och der sökt efter Rådman Eric Ersson. p: 231.
503.
Stått uppe i Nattstugutrappan p: 604
budit till att rycka opp Nattstugudörren. p: 684.
685.
varit up till Nattstugan. p: 205
varit på Magazinet såsom anförare för Tall¬
berg. p. 684.
haft agg till Geschvornern sedan han var
Bergsfogde i orten. p. 684.
Grufdrängen Anders Olsson i Noret
varit till förhör d:n 6 Octob:r p: 88.
d:n 12. - - -p. 251.
d:n 25. - -- - p: 594.
varit jemte Cornettens Anders och flere på
Elfströms Krog. p. 88.
Gått på Magazinet i tanka att andraga sina
besvär öfver Kiöpgörningen. p. 89. 602.
Stått på Magazins gården främst vid farstu¬
bron. p. 70.78. 86. 90. 300. 318. 432. 459. 493. 680.
varit ibland de mäst bullersamma, p: 18.
459.
påstått slippa de Deputerade, Kiöpet och
Geschvornern. p: 89.
fordrat ut Geschvornern Schultze, Rådman
Eric Ersson och Marckscheiden Ericsson
p: 350. - - - nekas. p. 595.


.
Grufdrängen Anders Olsson i Noret
fölgt med hopen in i rummen. p. 154. --nekas p. 595
begärt Hr Bergmästaren Troilis försäkran
till Grufdrängarne om Kiöpet, Skrifteli-
gen. p: 91.
talt med Hr Doctor Stiernman utom Maga¬
zins Porten p: 494.
varit nedre i bakgården. p: 587.
Grufdrängen Anders Olsson i Östanfors.
Giötgårds Anders Kallad.
varit till förhör d:n 22. Octobr p: 497.
varitt på Magazinet d:n 9 Junii p: 497.
Grufdrängen Anton Antonsson
varit till förhör d:n 4. Octobr p: 28.
d:n 15 --- p: 322.
d:n 5. Novemb:r p. 748
d.n 7. ---- p.
d:n
varit otidig mot Magazins Skrifvaren Fall¬
sten. p. 11. 30. 324.
sagt. endera
dagen
skola vi väl få så mycket
säd vi behöfva utan att tigga Er. p:
689.
Klagar öfver Bergsman Göran Sohlberg,
p: 28. 32.
Säger att han Skall ackta, sig. p. 33.
misnögd med Marckscheidern Ericsson. p: 102.
140.
Klagar öfver de Deputerade ock Kiöpet p: 57. 141.
Sagt till Doctor Stiernman: Geschvornern
skall aldrig sitta Geschvorner här me¬
ra. p. 446. . - - - nekas. p. 740.
varit första ordsaken till uploppet. p. 589.


A.
Bergsmannen Anders Andersson i Efrick-
gården
varitt til förhör d:n 22 Octob p: 498.
varnat des broder Per Andersson at icke lägga
sig i bulret på Magazinet p. 393. 498.
Wactaren Anders Åkesson
des berättelse d:n 2 Nov. 714.
varit på Magazinet d:n 9 Junii. p 714.
Hofve Ståt på farstubron och vinkat med han¬
den. p. 714.
Lehus Sagt: Om det vore jemlikhet i Grufvan
så ville han taga igen Sina Vacktningar.
p. 716.
Hustrun Anna Hans Dotter, Bergsman-
nen Daniel Månssons Hustru.
giordt des vitnesmål d:n 3. Nov. 719.
Lehus Sagt till Grufvedrängarna: det skal in¬
gen Skada Skie Eder gåssar. p 719.
Hustrun Anna Pers Dotter, Bergslags
Jan Erssons Änka.
giordt des vitnesmål d:n 25 Octob: p. 569.
Jeremiesson Sagt: at de Skulle Skaffa Geschvor¬
nern rum. Om den tusand diefvulen varit
god i Salberget, så hade de väl behållit honom,
men en diefvul var han der, och så är han här,
och derföre kom han hit igen. p. 570.
Wacktmästaren Altin /: Nils :/
varit til förhör d:n 31. Octobr p:
bådat Stadsens invånare på Magazinet d:n
9 Junii. p.


p. 1.
N. 6 Dec. 1743 do uprätt.
Ref. rem. til ad f. contoret.   p1.
År 1743 den 4 Octob: instälte
sig underteknad Bergmästare
på Stora Kopparbergs Grufwe¬
Stugu, at effter Kongl: Majts
och Riksens Högl: Bergs Collegii
bref af den 7 Septemb: sistlne hål-
la urtima Grufweting, öfwer
Grufwedrängarnes studsig¬
het och olydna wid Daleall¬
mogens upror och ankomst
til Fahlun i sistlne Junii månad.
Til ledamöter woro utsedde
Markscheidern Högaktad
Herr Albrect Hartman
Werdien wid Sala Högaktad
Herr Ludvic Meden
vice Notarien i Högl: Kong. Bergs
Collegio Hr Petter Hedenblad
Auscultanterne therstädes
Herr Hans Jacob Gahn
Herr Eric Fahlgrön
Her Eric Edelstierna.
Bergs Fiscalen Wälborne Herr
Erland Friedrich Hiärne hade förut
hoos Bergmästaren begiärt


2.


d. 4. Octobr:
at, till undersökningens
början, följande måtte inkal¬
las, nemligen
1:o Öfwerhof Predikanten Högwör¬
dige Doctor Herr Olof Stiernman
2:o Capellanen wälärewyrdige Herr
Magister Johan Ihrman.
3:o GrufwePredikanten ärewyr¬
dige Herr Jacob Hesselius.
4:o Capiteinen Herr Clas Colvin, at be¬
rätta och intyga, hwad them
kunde wara bekant, om thet
angifne Grufwedrängarnes
Buller, på thet man ther af
måtte få widare anledning
at ransaka therom.
5:o Wacktarne Hans Albrektßon
6:o d:o Anton Antonßon.
7o Grufdrängarne Per Larßon
Biörk.
8:o Samuel Johanßon Forsslind,
9 Hans Jeremiaßon på Präst¬
täckten.
10: Erik Erßon tysk.
11. Anders Hanßon eljest kallad


3.
d: 4. Octobr
Cornettens Anders, såsom the ther
haft del uti then upstudsighet,
som Grufwedrängarne wisat,
och hwar öfwer fodras theras
utlåtelse.
12. Skomakaren mäster Eric Broman.
13: Bergstrumslagaren Jacob
Erlandsson
at gifwa edeligit wittnes mål
uti saken.
Och woro alle förenämde till i
dag inkallade.
Sedan Rätten tagit sit Säte, och
Bergmästaren gifwit till
förstå i hwad ährende han kom¬
mit at anställa
denne Rättegång
Så uplästes
thet förenemde Högl. Kongl.
Bergs Collegii till honom ankom¬
ne bref, Lydande ord ifrån ord,
som följer.
Wälbetrodde Bergmästare Eric
Stockenström. Hoos Kongl. Collegium
hafwer Bergs Rätten wijd Stora
Kopparberget af den 6 sistlne Augusti


4.


d: 4 Octobr:
giordt thes berättelse om Bergs¬
lagens arbets folks och i synner-
het Grufwedrängarnes up¬
studsighet och olydna wid dale¬
allmogens upror och ankomst
till Fahlun uti sistlne Junii månad
med hemställande, om icke ett
urtima grufweting, ther öfwer
må förordnas, hwar till Berg
Rätten Eder föreslagit och
Collegium alt sådant Hans Kongl.
Maijt nådigste godtfinnande
understält. Och althenstund
hans Kongl: Majts, på thet then
oreda och upstudsighet, som
Grufwedrängarne och andre
wid Stora Kopparberget
kunnat förordsaka och öfwa
må dämpas, de brotslige
omgiälla hwad lag för¬
mår, samt lydna och rolighe
i orten återställas, hafwer
nåden behagat befalla, at
then af Bergs Rätten begärte


d: 4 Octobr:
5.
extraordinarie Domstohlen må
ther i orten blifwa förordnad;
ty har Kongl. Collegium här med
welat anbefalla och Constituera
Eder thetta urtima Grufweting
jemte Eder adjungerade owäldige
bisittiare, at förrätta, hwar
med i hafwen at ransaka
och döma öfwer Bergslagens
Arbetares och fleres opförande,
i anseende till then plickt och
lydna, som the Bergslagen
och thes föreståndare skyldige
äro, på hwad ställe thet må
wara skiedt, med hwad som
tillhörer och under Bergs
Iurisdictionen lyder; kommandes
Bergs Fiscalen i orten, at ther
wid wara actor; men om
något therhoos skulle yppas,
rörande dahlallmogens upror,
så hafwer I Eder icke widare
ther med at befatta, än
allenast, at i antecknen
protocollet, hwad emot en eller


6.


d: 4 Octobr:
annan såsom graverade kan
förekomma, hwilket sedan til
Hans Kongl: Majtt kommer at
insändas. Och wij befalle Eder
Gud alsmäcktig.
Herr Bergs Fiscalen Hiärne fram¬
gaf Högl: Kongl. Bergs Collegii bref
och befallning till honom af d:
7 Septemb: at wara actor wed
thetta urtima grufweting, som
jemwäl uplästes.
Och sedan Rätten innom sig
sielf undersökt, om thes leda
möters owäldighet, så och öfwer
lagt, om huru början måtte
giöras med undersökningar
så lätt Rätten förekalla Herr
Doctor Stiernman, herr Magister
Ihrman Herr Hesselius och Herr
Capitein Colvin, hwilka hwar
effter annan afhördes: Och
fant Rätten för bäst, at begä¬
ra hwartheras berättelse skrif¬
teligen då det ena med thet
andra kunde bättre kommas


7.
d: 4 Octobr:
ihug och falla i en jemn ord-
ning; hwilket jemwäl af
them utlofwades.
Rätten lät widare the öfrige
instämde komma före; då them
först giordes en föreställning,
om ändamålet
af detta gruf-
weting
, samt på
hwars befallning thet war
anstält, så och för hwad orsak
the woro kallade; ther uppå
lätt Rätten them taga afträ¬
de, och behölt
1:o Hans Albrektßon först till för-
hör: Han berättade för om thet
som sig tildragit på kiöpgiörnin¬
gen den 7 Junii. då har Herr
Bergmästaren, sedan kiöpet war
slutit, låtit samman kalla gruf¬
wedrängarne och uti kiöpgiörnings
rumet, först upläsit för dem
en skrift till Högl. Kungl. Bergs
Collegium uti hwilken herr Berg-
staren intercederat för dem om
förskoning för de på komne
utskylder, såsom fönster


8.


d: 4 Octobr.
contribution, et: Och sedan har
Herr Bergmästaren widare
giordt them en föreställning
och warning, at icke inlåta
sig med dale allmogen, som i
de dagarna war hit wäntad.
alle hafwa lofwat at icke gif¬
wa sig i sällskap med dem,
och bedt Gud bewara sig der
ifrån, hwilket de jemwäl al¬
deles skola hållit. Under detta
har han hördt, Grufwedrängarne
beswära sig för Herr Berg¬
mästaren der öfwer, at man
på kiöpet woro emot dem uti
betalningen alt för knapp,
Och ibland dem nämner han
besynnerligen Grufwedrän¬
gen Per Larßon Biörk, hwil¬
ken, wid dett tillfället, nämd
Herr UnderMarkscheidern
Eric Ericsson, såsom den, hwil¬
ken icke på lång tid skal
besett deß arbete i grufwan
och likwäl woro alt för


9.
d: 4 Octobr:
sträng emot honom uti
betinget om des arbetes löhn.
Herr Bergmästaren har der¬
uppå swarat, at han wille
underrätta sig derom och
skaffa ordning här uti, om
något wore felat.
Hans Albrectßon berättar wida¬
re at han tillika med flere,
hafwa likaledes påstått, at
Bergslagens Deputterade skulle
mera höra waktarne, och
hafwa förtroende till deras
berättelse och intygande, om
Grufwedrängarnes förtienst,
effter de som wistades mäst i
Grufwan, äfwen kunde hafwa
derom mästa kunskapen;
men icke skall menin-
gen der med warit, at
Waktarne måtte lägga sig
i de Deputerades sysla. På till
frågan säger Hans, att detta
Grufdrängarnes andragan¬
de intet skiedt med någon


10.


d: 4 Octobr.
ifwer och hafwa Grufdrän¬
garne ther med tagit afskied,
Frågandes: om Per Larßon
Biörck wist någon ifwer och
onska wid detta tillfället,
emot Herr under Markscheidern
Ericsson.
Swarandes: at han dett icke
kunde märka; men nog
har Biörck warit frisk och fri
i talet emot honom.
Uppå Hr Bergs Fiscalens på¬
minnelse, om något otidigt
upförande som Hans och en
annan waktare skall fört
på Bergslagens Magazin, giör
Hans Albrecktßon den berät¬
telse, at dagen för ut, som de
warit samlade på kiöpgiör¬
ningen eller den 6. Junii, har
han och wacktaren Anton
Antonßon, med twenne
kammerater till, fådt en
försträk Sedel på underhafwan¬
de arbete för Bergslagen


d: 4 Octobr:
11.
hwilken lydt på 15 Daler för them
hwartera; med denne
Sedel har Hans och Anton
gådt till Magazinet, och begiärt
af betiänten Fahlsten, ej alle¬
nast innehållet utan och
en Span rååg på Borgen
för them hwar.
Fahlsten skall swarat, at inga
penningar woro inne, u¬
tan de måtte nöia sig
med något i wahror; men
als intet wille han lämna
dem på Borgen. Hans sä¬
ger sig frågat Fahlsten der
uppå, om han hölle honom
för en tyf, som intet tänckte
betala thet han fådt. Fahlsten
har deruppå blifwit ond, och
Hans samt Anton hafwa
derföre tagit förstreck Sedelen
tillbaka, och sagt sig skola gå
till Herr Bergmästaren at
klaga; hwarwid Anton Antonß
swurit något emot Fahlsten


12.


d: 4 Octobr:
och dermed hafwa de gifwit
sig derifrån til Herr Berg¬
mästaren, som på deras
begiäran lemnat dem ordres
till Magazinet, at få inne-
hållet af Sedelen uti pennin¬
gar, och derjemte deras begär¬
te försträck uti Spannemål;
Och om dagen då dahle allmo¬
gen war i Staden inkom-
men, och stod på Torget, haf-
wa de åter upwist Sedelen
hoos Fahlsten på Magazinet, då
Fahlsten straxt lämnat dem
innehållet, och der med haf¬
wa de gådt sin wäg. Hans
har intet warit med på

Magazinet den dagen, Gruf-
drängarne woro der buller¬
samma, så at han ej kan
giöra något beskied derom.
Wid detta tillfället framgaf
Hans Albrektßon en, i Gruf¬
drängarnes namn, upsatt skrifft,
in originale, som innehåller


No 1.


d: 4 Octobr:
13.
en af dem begärt försäkran
utaf Herr Bergmästaren,
at han wille hädan efter
sielf bewista kiöpet, således
at ingen af de tillförordna-
de deputerade skulle wara till¬
städes, lydandes samma
skrifft ord ifrån ord som
följer.
Emedan, samtelige grufdrän¬
garne af mig begiärt, dett
iag hädan åt måtte bewista
kiöpet wid Grufwan, och dett
således, at ingen af the nu
tillförordnade Deputerade skola
wara tillstädes, så har iag
sådant theras enhälleliga
påstående, them icke kunnat
wägra, utan försäkrar
them upriktigt, här med, at
hand hafwa them wid all rätt
och billighet, som här med be¬
tygas. Fahlun d: 9 Junii 1743.
såsom wittne Samuel Troili
O: Stiernman
Georg: Wallman.
C: Blanckenhagen.
And: Bergström.


14.


d: 4 Octobr:
denne skrift har blifwit
framgifwen till Herr Berg¬
mästaren d: 9 Junii på Magazi¬
net; då grufdrängarne där en¬
hälleligen woro församlade,
hwilken Herr Bergmästen
då måst underskrifwa,
och säger Hans Albrektßon,
som icke warit der tillstädes,
sig icke weta hwilken then
upsatt och skrifwit. Skriften
är på dett sättet kommen
i hans händer, at sedan
han hördt talas om thenne
skrift, och at Grufdrängen
Hans i Hälla hade kunskap
derom, har Hans allbrektß,
enär han härwid grufwan
wid pas 14 dagar effter
bulleret råkat Häll Hans,
gifwit sig i tal med honom
om denne skrifft, då har
Hällhans tagit fram original
skrifften och lofwat Hans Albrekt-
son en afskrifft deraf; till


d: 4 Octobr:
15.
den ändan hafwa de bägge
fölgts hem till Albrektßon,
der har Hällhans skrifwit
Copian färdig, glömt originalet
qwar och gådt sin wäg, så at
begge hafwa stadnat i Albrekt-
sons hand, och gaf han härjemte
den omnämde Copian fram.
Hans Albrektßon säger sig icke
hafwa tyckt illa om denna
skrift, efter den war enlig med
hwad de tillförene utaf Hr

Bergmästaren begiärt:
Frågandes. Om han ej wiste
at Grufdrängarne samman
satt sig, at gå på Magazinet
effter middagen den 9 Junii.
Swarandes: at han ej kunde
weta stort derom; men
effter någon påminnelse
utaf Rådman Eric Ericsson
på täckten, om hwad Albrekt-
son sig hoos honom samma
dag utlåtit, berättar Albrektß
widare at han jemte Anton¬


16.


d: 4 Octobr:
Antonßon och Per Larßon
Biörk gådt til Rådman Eric
Ersson klåckan wid pas 2 effter
middagen d: 9 Junii, då har
Rådman Ersson sagt, at han
ej hade tid at tala med dem,
effter han ärnade sig på Maga¬
zinet. Han kan intet minnas,
om någon frågan skiedt till
Rådman, om de och borde gå tijt,
men det har han hördt Råd¬
man säga, at de icke behöfde
gå til Magazinet. Under detta
at han sagt til Rådman,
tillstår Hans Albrektßon at
han ofta warit hård emot
Grufdrängarne på kiöpet;
hwar på Rådman frågat
Om de hadde ondt i sinnet emot
honom? Albrektßon säger sig
swarat; såsom han af all¬
männa hopens tal förståt,
at de icke hade så ondt emot
Herr Rådmannen som
emot des Sohn Herr Markschieder
Ericsson, och Bergsmannen


d: 4 Octobr:
17.
Göran Sohlberg; hwilka, men
i synnerhet den sednare
borde ackta sig. Rådman
har bedt dem säja sådant til
Sohlberg, på dett han då måtte taga
sig till wara, thes Sohn Markschei¬
dern hade han hemma hoos sig,
och således kunde warna honom
sielf; men Albrekt och des kam¬
merater hafwa ej hafd tijd
at gå till Sohlberg. Rådman
Eric Ersson som öfwer denna
berättelsen blef hörd; intygar
riktigheten, och lägger allenast
det dertill, at Albrektßon och des
Cammerater sielfwe frå¬
gat honom, om de borde gå
på Magazinet; efter de blifwit
dit stämda.
Albrektßon tillfrågades, hwarest
han hade hördt, att grufwedrän¬
garne wille, under Markschei¬
dern Ericson och Bergsman¬
nen Sohlberg så illa, och af
hwem han hördt de hatefulla


18.


d: 4 Octobr.
utlåtelser. Swarades: at han
wäl hördt något tahlas om
dem begge, såsom de der wa¬
rit för stränge på kiöpgiör¬
ningen, doch kan han nu
intet påminna sig någon
wiß; men på Rättens widare
föreställning, at här uti
wara tydeligare, nämde
Albrekt Cornettens Anders, som
han hördt utlåta sig, at Under
Markscheidern Ericsson warit
alt för obillig emot honom
och at han giärna såge få till¬
fälle at betala honom. Han
tror wäl, at han eljest hördt
sådant hot wäl af hundrade;
men kan sig ingen wiß på-
minna. Ibland mycken-
heten har han likaledes hördt
tahlas, at Grufdrängarne
Gardies Gösta på gamla Herr¬
gården, Olof i lallare, Anders
Olßon i Nore, Per Anderßon


d: 4 Octobr:
19.
Sohn till Anders Anderßon i
Efrickgården hafwa warit på
Magazinet om eftermiddagen d:
9 Junii och ibland dem som der
giordt mästa bulleret; Om han
hädan effter kan påminna sig
något mehr här om will
han gifwa dett Rätten wijd
handen. Sedan thetta war
upläst kom Albrektßon ut
at widare berätta, at han
Anton Antonßon och Cornettens
Anders gådt till Herr Berg¬
mästaren, Böndagen eller
d: 10 Junii om aftonnen, i
tancka, at rådföra sig, huru
thet skulle förhållas, i fall dale¬
allmogen wille twinga
gruffolket, at gå med, och se¬
dan ther om hwarit talt, har
Herr Bergmästaren frågat
them, om the eij wille taga
Herr Geswornern tillbaka,
som då, för Grufwedrängar-
nes orolighet hade dagen


20.


d: 4 Octobr.
förut begifwit sig ur staden
hwar på Cornettens Anders swa¬
rat: thet skall aldrig skie.
2o Samuel Jansson Forsslind: at
han warit tillstädes på kiöp¬
stufwan d: 7 Junii, då Herr
Bergmästaren kommit
in, och giordt grufwedrän-
garne en föreställning; at
föra sig beskiedeliga up, och
intet låta sig i omgiänge
med den då annalkande
dahle allmogen. Wid dett
tillfället har klagomåhl
förts öfwer stränghet wid
köpgiörningen; men
han kan icke minnas
någon, i synnerhet, hafwa
klagat mer, än Per Larßon
Biörk, hwars beswär egentl.
gådt ut på Hr Markscheidern
Ericsson, som han sagt icke
hafwa synat deß Grufwe¬
arbete; men likwäl wa¬


d: 4 Octobr.
21.
rit emot honom knapp.
Herr Bergmästaren har
swarat deruppå, at han
uti MalmSpecialen wille
efterse sammanhanget.
Widare har den gången icke
förelupit. Om det som
händt den 9 Junii efter mid¬
dagen på Magazinet, giör-
Forsslind, på noga utfrågan,
följande berättelse; At han
fått höra, dett bud kaflar
gådt till grufdrängarne i

Åsbo, det de skulle infinna
sig samma dag i Staden
och efter han trodt sådant
hade

något
at betyda, så har han

först om morgonen gådt
på Torget, och hörit på dahle-
allmogens corum, at där-
effter spana om något up¬
brott skulle blifwa af för
Bergslagen; Och eftermid¬
dagen har han gådt in på


22.


d: 4 Octobr.
Magazins gården. Han säger
sig intet wetat, hwarken
at Grufdrängarna warit
sammankallade, ej heller
der sammastädes samlade,
men när han, om äffter¬
middagen kommit in
på gården, har han sedt den
full med grufwedrängar, och

Herr Bergmästaren i tahl
med them på Bron, tå Forss¬
lind säger sig icke hafwa hördt
af tahlet något mehr, ock at

Bergmästaren utlåtit sig:
Gån åt mig hur nij will;
hwarpå han hördt ut af
swaren, som kommo i-
från dem som stodo på går-
den och åt porten, allenast dett
wij hafwa ingen ting emot
Herr Bergmästaren, de
wille tahla med Rådman
Eric Ersson och des Sohn Mark¬
scheidern Ericsson. Herr


d: 4 Octobr:
23.
Bergmästaren har der¬
uppå, gådt in, och medan
Grufdrängarne stått qwar,
säger Forsslind sig gådt alle¬
nast i Bakgården; där blir
han warse Markscheidern
Ericsson, utan at weta hwar
ifrån han kom; till honom
säger Forsslind sig hafwa ro-
pat: bida bida nu, har iag
nu fahr och mor? meningen
af detta tahl förklarar Forsslind,
på tillfrågan sålunda:
Att han 2 dagar förut hafft
lottning wijd kiöpet, och wid
dett tillfället när han klagat
sig, at med honom blifwit för
nära prutat, skall Markschei¬
dern swarat honom; dett
går wäl för dig, du har far
och mohr; Och när Forsslind nu
såg Markscheidern Ericsson så
illa utstådd, säger han at
dett fallit honom in at med



24.


d: 4 Octobr:
den förenemde utlåtelsen
föra honom des swar till¬
sinnes. Forsslind tillstår
här jemte, at Markschei¬
dern tagit up penningar
at gifwa honom, för dett
han skulle låta honom gå,
och Handelsmannen Jan
Bergström har i dett samma
jemte Landtmätaren Herr
Olof Ernström, sagt till Forsslind,
paß på lätt honom gå; hwar
med Forsslind emot tagit
penningarne, som warit
19 Daler 4 ⁒ Kopparmynt eller
34 Sexstyfrar, och låtit Mark¬
scheidern der med gå sin
wäg, och Forsslind har der¬
uppå fölgt Bergström till
baka uppå gården. När
han i tanka at gå bort der
ifrån, kommit i Port
lidret och wändt sig om, har
han sedt Grufdrängarne


25.
d: 4 Octobr.
storma öfwer broen in uti
Magazins rummen; men
Forsslind har ej widare sig
uppehållit, utan som han
säger, gått sin wäg. Her
under påminner han sig
likwäl hafwa hördt Comnettens
Anders frågat efter Geschwor¬
nen och sagt, at de wille
weta hwad det woro som
han skulle finna grufdrän¬
garne före, hwilket härrörer
af en Herr Geschwornens ut¬
låtelse, fäld wid kiöpet den
8 Junii, under en till Gruf¬
drängarne gifwen förmaning,
at, wid dahl allmogens an¬
komst, wisa sig beskiedelige.
Om lördagen derpå föl¬
jande eller d: 11 Junii, har
Forsslind warit uppå på Råd¬
stufwan och af hördt hwar
wijd samman komsten
der förelupit, wid des


26


d: 4 Octobr.
bortgående har han sedt
en skåck grufwedrängar
på Torget, ifrån hwilka, han
hördt säjande du som intet tog
Markscheidern wijd lufwa
och lede in honom, du borde
piskas. Forslind har af rädd-
håga skyndat sig dem förbij
och intet tagit kiänsell på
någon af dem, mehr än
Erik Erikßon i Rettenby.
Frågandes: huru han an¬
wändt de af Herr Markschei-
dern tagne penningar.
Swarandes: han har för
wäxlat dem till Bergs
mannen Hans Hansson
Eggertz emot plåtar, som
han anwändt i handell;
han säger på tillfrågan
at han sielf finner, det
de ej wore wälfångne;
och tillstår, at han icke
heller bedt Markscheidern


27.
d: 4 Octobr:
om tillgift derföre.
Frågandes widare, om han
ej förstått, at emellan Gruf¬
drängarne warit någon
öfwerläggning, till att be¬
tiäna sig af dahl allmogens
upror, såsom et dett bästa
tillfälle, at skaffa sig bifall
till deras påstående, uti Kiöp-
giörningen och hwad mera?
Swarades: at han för des del
icke wet af någon sådan
öfwerläggning, icke heller
har han hördt på Magazinet
några hotefulla utlåtelser
widare, än hwad han berättat.
Frågades: om han tycker något
med fog warit till klaga
öfwer Kiöpgiörningen?
Swarades: han har för des
dehl intet at klaga sig öfwer;
ej heller tycker
han
annorlunda
än
at det går wäl och skicke-
ligen till.
Han yttrar sig widare på


26


d: 4 Octobr:
bortgående har han sedt
en skåck grufwedrängar
på Torget, ifrån hwilka, han
hördt säjas: du som intet tog
Markscheidern wid Lufwa
och ledde in honom, du borde
piskas. Forsslind har af rädd-
håga skyndat sig dem förbi
och intet tagit kiänsell på
någon af dem, mehr än
Erik Erikßon i Rettenby.
Frågandes: huru han an¬
wändt de af Herr Markschei¬
dern tagne penningar.
Swarandes: han har för
wäxlat dem till Bergs-
mannen Hans Hansson
Eggertz emot plåtar, som
han anwändt i handell;
han säger på tillfrågan
at han sielf finner, det
de ej wore wäl fångne;
Och tillstår, at han icke
heller bedt Markscheidern


27.
d: 4 Octobr:
om tillgift derföre.
Frågandes widare, om han
ej förstått, at emellan gruf¬
drängarne warit någon
öfwerläggning, till att be¬
tiäna sig af dahlallmogens
upror, såsom et dett bästa
tillfälle, at skaffa sig bifall
till deras påstående, uti Kiöp-
giörningen och hwad mera?
Swarades: at han för des del
icke wet af någon sådan
öfwerläggning, icke heller
har han hördt på Magazinet
några hotefulla utlåtelser
widare, än hwad han berättat.
Frågades: om han tycker något
med fog warit till klaga
öfwer Kiöpgiörningen?
Swarades: han har för des
dehl intet at klaga sig öfwer;
ej heller tycker han annorlunda
än at det går wäl och skicke-
ligen till.
Han yttrar sig widare på


28.


d: 4 Octobr:
tillfrågan, at under den tid
han war på Magazinet gården,
kunde han ej annat finna
af bulleret, än at grufwe¬
drängarne mente ondt
med Herr Geschwornen
Herr Markscheidern och
Rådman Eric Ersson upläst.
3o Grufwedrängen Anton
Antonßon, at när Berg¬
mästaren d: 7. Junii kom-
mit in på kiöpet och giort
den förenämde förställnin-
gen, har han jemte Hans
Albrektßon, Per Larßon Biörk
och Kwastanders tagit sig till
tillfälle, at klaga öfwer
något twång i kiöpgiörnin-
gen, han har för des del intet
nämt någon af de Deputerade
men ment men likwäl
med des klagomål Bergs-
man Göran Sohlberg, som skall
prutat för nära med honom


d: 4 Octobr:
29.
om et under händer hafft
swårt arbete, på Smårums
sidan, och icke welat gifwa
honom mehra än 12. Daler der¬
före, hwilket likwäl blifwit
rättat, effter närmare be¬
sicktning, utaf Rådman
Eric Ersson. Och mehra mins
han ej hafwa wid dett till¬
fallet förelupit. dagen
förut eeller den 6 Junii har
han med Hans Albrecktß:
och twene arbetare till, fått
på Kiöpet en försträck Sedel
på 15 Daler för hwarthera, med
hwilken han och Albrektßon
begifwit sig till Magazinet, ther
säger Antonßon sig hafwa
begiärt för penningebetal¬
ning, som honom wägra-
des, en Span säd, af betienten
Fahlsten, då Anton efter sin
uträkning, tyckt sig blif¬
wa skyldig 2 Daler kopparmint


30.


d: 4 Octobr:
som han wille låta stå på
borgen. Fahlsten skal ej welat
lemna någon spanmåhl,
utan swarat at dett wore
en narrsedel och begynt
der uppå at swärja, då
Antonßon sagt honom,
at han kunde swärja med
och bedt honom häfwa för
sträksedelen tilbaka åt sig.
Fiolens hustru skall hafwa
warit inne och hördt här¬
uppå. Antonßon och des
Kammerat hafwa ta¬
git sedelen och gådt der med
sin wäg; samt begifwit
sig dagen der uppå till
Herr Bergmästaren
wid grufwan, och talt om
at de ej kunde få det be¬
willjade försträck. Herr
Bergmästaren har in¬
tet stort sagt derom;
utan gått in och skrifwit


d: 4 Octobr.
31.
sielf på Sedeln, at den skulle
betalas med Contant, än skiönt
de ej sådant begiärt, utan
åstundat Spannemåhl,
hwareffter Sedeln straxt
wid Magazinet blifwit in¬
löst, och der ofwan på hafwa
the fådt af Fahlsten hwar sin
Span Rååg på Borgen, oack¬
tad sedeln det intet inne¬
hållit. Sedeln är ännu i

behåld, som Antonßon i
morgon skall hit skaffa.
dagen efter eller torsdagen
säger Antonßon, at bud
warit hoos honom, at han
skulle om efter middagen in¬
finna sig på Magazinet,
efter des hustrus utsago;
han har då ej warit
hemma och kan ej gifwa
beskied, om detta bud, men
middags tiden har han
först allena warit hoos


32.


d: 4 Octobr:
Rådman Eric Ersson, med
en lotnings sedel, som han
fått betalt, och då har kommit
at talas om kiöpgiörnin-
gen, som gifwit Rådman
Eric Ersson anledning, at
låta Antonßon gå efter gruf¬
drängarne Hans Albrektßon
och Per Larßon Biörk, hwilka
warit hemma hoos Antons.
han har gådt hem, och kom-
mit strax med dem beg-
ge tillbaka. Han mins
intet, effter des utsago hu¬
ru talet då fallit dem emel¬
lan; hwarken på et eller
annat sätt; han kommer
allenast det ihåg, at han sagt,
at han hade horn i sidan
på Göran Sohlberg, efter han
icke sedt des arbete och skiötte
besicktningen rätt; men
icke har han sagt eller
hördt säjas, at Göran Sohlberg


33.
d: 4 Octobr:
skulle ackta sig, ehuru Råd-
man Eric Ersson närwa-
rande sådant intygar, och
Hans Albrektßons förr här¬
om giorde berättelse härtil
gifwer anledning. Råd¬
man Eric Ersson har der up¬
på bedt dem bli hemma
ifrån Magazinet, dijt han är¬
nade sig, och lofwade, at
sedan säja dem hwad där
hafts för händer.
Antonßon nekar på till¬
frågan, at han eller de
andre Grufwedrängarne
tillspordt Rådman Ericsson
om de borde gå på Magazinet
med, säijande sig icke hafft
någon kundskap derom at
Grufdrängarne ärnade
sig komma ther till¬
sammans; icke heller
har han ärnat sig tijt;
men Rådmannen Ericssons


34.


d: 4 Octobr.
hustru har om afftonnen
kommit till honom, och
bedt honom med Olof i
Lallare, Göran Larßon
samt Anders Olsson i Born
som warit hoos honom,
hielpa henne, at få igen
deß man, som hade på
Magazinet warit illa ut¬
satt för gruf drängarne;
då hafwa de fölgts åt till
Magazinet, och kommit dit
när Grufdrängarne
skildes åt och, effter de där
eij funnit Rådman
Eric Ersson, hafwa de gådt
in till Herr Bergmä¬
staren och sedan till
Bergsman Lehus, som
war qwar på Magazinet;
men på intet ställe
fått någon underrät¬
telse om honom. För
öfrigit säger han sig icke


35.
d: 4 Octobr:
weta, hwad som förelupit
på Magazins gården denne
efftermiddag. Elijest har han
denne eller torsdags afftonen
blifwit tillsagd genom Michael
Ingemarsson, at infinna sig
på Rådstufwan Fredagen
eller böndagen om morgo¬
nen bittida; hwarest Bergs¬
Rätten skulle komma till
samman; men Antonßon
säger sig icke hafwa gådt
ther efter. upläst.
4:o Grufdrängen Cornettens An¬
ders, eller Anders Hanßon
på Fahlun: Att han icke wa¬
rit med på kiöpgiörningen
d: 7 Junii, då warningen
skiedt af Herr Bergmästaren
till Grufdrängarne om
deras förhållande wijd dahle-
allmogens hitkomst; men
dagen efter har han hafft
lottning wijd kiöpet. Herr


36.


d: 4 Octobr.
Geschwornen har då efter
slutit kiöp giordt en lika
föreställning till grufwe-
drängarne, äfwen som
Herr Bergmästaren da-
gen förut; men den har
Anders och de öfrige grufwe-
drängarne tagit i det för¬
stånd, som skulle Herr
Geschwornen hafwa ment
at komma dem på något
till tahl, sedan allmogens
buller wore öfwerståndit,
och sådant hafwa de sins
emillan tagit mycket
illa opp; dock hade de den
dagen ej tillfälle at
säga Herr Geschwornern
något derom. Dagen
der effter, eller d: 9 Junii
hafwa Grufwedrängar¬
ne sagt till hwar annan,
at mötas åt på Magazinet
efftermiddagen, dijt de


d: 4 Octobr.
37.
wiste Herr Bergmästaren
skulle komma, efter som
bud gådt i gårdarne at
Bergsmän och Borgare
skulle sig der infinna.
Grufwedrängarne hafwa
då klåckan 3 efter midda¬
gen begynt samla sig på
Magazins gården i stor
myckenhet. deras tancka
war då, at tala med Herr
Bergmästaren om kiöp
giörningen, wid hwilken
de tyckt dem skie förnär.
Anders Hanßon här wa¬
rit en i bland dem, som
stådt närmast trappan.
Herr Bergmästaren
har i det samma
kommit ut; Anders
wet icke om han warit
bodad eller kommit af
sig sielf ut, då hafwa gruf¬
drängarne begynt med


38.


d: 4 Octobr:
ett sorlande, at klaga öfwer
stränghet wijd kiöp giörnin-
gen och påstått, at de deputera-
de icke måtte mera der¬
wid brukas, utan Berg-
mästaren wara derwijd
tillstädes. Anders har, så-
som ibland de närmaste
intill Bergmästaren
stående, talt och fördt ordet
härom så mycket han
kunnat. Herr Berg¬
mästaren har lofwat
at wara dem behielpeliga
uti hwad de begiärt, och
tillika gifwit sådant
skriffteligit som förr i
Protocollet är omnämt.
och har Häll Hans eller
Hans på Kyrkiobacken,
emottagit och upläst
samma skrifft för dem.

På tillfrågan säger han
sig icke hafwa wid detta


39.
d: 4 Octobr.
tillfället förklarat något
ondt, hwarken emot herr
Markscheidern Rådman
Eric Ersson eller Herr
Geschwornern; men nog
hörde han klagas öfwer
Herr Markscheidern, så¬
som den der giordt dem
för när wijd kiöpet. Om
Herr Geschwornern och
Rådman Eric Ersson har
han intet hört tahlas,
mindre wet han at de
då blifwit eftersökte.
Frågades: hwilka som stådt
ut med honom närmast
trappan och talt med
Herr Bergmästaren?
Swarades det har han eij
gifwit acktning uppå, läg¬
gande dertill, at när de
hade fått den redan näm¬
de skrifften har han gått
sin wäg och många giorde


40.


d: 4 Octobr.
med honom följe, så at han
icke wet, hwad widare på
Magazins gården förelupit.
Frågades: Om Grufdrän-
garna ej haft någre wiße
sammankomster och
öfwerläggningar til detta
uplopp: Swarades: dett
kan han intet säija; men
den dagen hafwa de än¬
dock kommit tillsam¬
mans, lika som de blif¬
wit blåste tillhopa.
Han för sin dehl har i detta
tillfället sökt, at få tala
med Herr Geschwornern,
om den föreställning,
som han dagen förut giordt
honom och de andre på Kiöpet
till at weta hwad den
hade at betyda, och till den
ändan har han gådt in
i Magazins rummen och
frågat effter honom, samt


41.


d: 4 Octobr:
sagt till Herr Bergmä¬
staren, at om han råkade
Geschwornern wille han
säja honom hwad han är¬
nade. Han har hållit Herr
Bergmästaren i hand
under detta tahl, hwilken
bedt honom gå ut, at stilla
de andre Grufdrängarne,
det Anders påstår sig haf¬
wa giort. På tillfrågan
säger han, at grufdrängar¬
ne warit wid detta till-
fälle nog ifråge.
Om fredagen eller d: 10.
Junii har han icke rört sig
widare, än at han gådt
i sällskap med Hans
Albrektßon och Göran
Larßon up till Herr Berg¬
mästaren wid grufwan,
at höra des råd öfwer
allmogens påstående, om
Grufdrängarnes utmarche


42.


d: 4 Octobr.
och sedan de deröfwer fått
swar, har Herr Bergmä¬
staren frågat honom, om
de ej wille, at Herr Geschwo¬
nern som då war ur
staden skulle komma
tillbakars. Anders Hanß:
tilstår, at han swarat der¬
uppå: det skall aldrig
skie, men will förkla¬
ra sådant, som skiedt i

hastighet och af oförstånd.
Onsdagen uti påföljande
wecka, tå han kommit
opp utur Grufwan, har
herr Bergmästaren
mött honom på Grufplat-
sen och fört honom wid
handen in i Bergmästa¬
regården, hwarest herr
Bergmästaren öfwer
talt honom, at i följe
med Jan Matßon i

Grufwerijset Per Larßon


d: 4 Octobr:
43.
Biörk och Jan Mårtenßon
Giers, resa till Ornäs, och för¬
må Herr Geschwornern,
at följa med sig tilbaka,
hästlegan har Herr Berg¬
mästaren dragit försorg
om, och om toorsdagen haf¬
wa de farit här ifrån uti
Grufrisbackan 1/4 mil ifrån
Staden, har Bergsman
Lehus kommit ridande
effter dem han har icke
hört af honom, om eller
af hwilken han hwar der
till anmodad; Lehus har
giordt med dem följe en
stund; men ridit sedan
förut till Ornäs. När de
kommit fram har Jan
Matßon hälsat herr Geschwor¬
nern ifrån Herr Berg¬
mästaren, och bedt honom
komma tillbaka til
Orten, och de hafwa alla


44.


d: 4 Octobr.
försäkrat honom, at
honom intet ondt skul¬
le wederfaras. Anders
Hanßon här för des egen dehl då
sagt Herr Geschwornen, at
de hafft ondt emot honom
för det han på Kiöpgiörnin-
gen utlåtit sig skola
finna Grufdrängarne
då bulleret woro öfwer
gångit. Hwar på Herr
Geschwornen skall swara
at han intet giordt så¬
dant i någon ond mening
och derpå har Herr Geschwor-
nern fölgt dem in till
staden. Anders Hanßon
lägger här till, at han be¬
giärt, det Herr Geschworner
wille komma på en
allmän sammankomst
med samtelige grufwe¬
drängarne 8 dagar effter
på kiöpstufwan, effter som


d: 5 Octobr:
45.
han ej kunde giöra och låta
något på deras wägnar,
uti hwad de öfrige Gruf¬
drängar kunde hafwa e-
mot Herr Geschwornern;
hwartill Hr Geschwornern
swarat, at de kunde giöra
som de wille.
Tiden war nu så långt
liden, at Rätten måste låta
anstå med the öfriges af-
hörande tils i morgon, då
the inkallade tilsades, at
widare infinna sig.
Den 5 October.
Uplästes protocollet i går öfwer
Anders Hanssons utlåtande,
som widkiendes.
Uppå nogare utfrågan, til
står, Anders Hanßson, at
han warit en ibland dem
på Magazinsgården d: 9 Junii
effter middagen, som fordrat
ut Herr Geschwornern och


46.


d: 5 Octobr:
at han warit inne både
i Magazins Sahlen och Kam¬
maren, samt sökt effter
honom, i tanka, at få tala
med Herr Geschwornen;
doch säker han sig icke haf¬
wa giordt det uti nå¬
gon ond mening.
Ibland dem, som med
honom fordrat på Herr
Geschwornern, och gått in
effter honom i rummen
mins han ej flere, än
Olof Hindrikßon i Lallare
Åkes Hans på Elfsborg, och
Gösta på gamla Herrgår¬
den, af hwilka han påmin¬
ner sig, at Olof Hinderßon
warit med på kiöpgiör¬
ningen d: 8. och hördt der
af Herr Geschwornern til
Grufwedrängarne giorde
förställningen. Han be¬
rättar widare at det warit


d: 5 Octobr.
47.
et allment tahl på Magazinet
ibland Grufwedrängarne,
at de skulle slippa de depute¬
rade på kiöpet, och at han giordt
et med dem häruti, hwar¬
med meningen warit
at kiöpet skulle allena
skie af wacktarna med
Herr Geschwornern och
Bergsfogdarne. Upläsit.
Wid thetta tillfälle fant Rät¬
ten nödigt, efter Herr
Bergs Fiscalens påstående,
at, till redigare uplysning,
afhöra twenne inkallade
wittnen, nembl. Skoma-
karen mäster Eric Broman
och Bergs Trumslagaren
Jacob Erlandßon; hwilka, på
effterfrågan om theras

frägd,
och om
the kunde hafwa någon
del i

bulleret, funnes
Ojäfacktige, och aflade
therföre wittnes eden med
hand å bok; Berättande


48.


d: 5 Octobr.
sedan Skomakaren Eric
Broman: at han d: 9 Junii
fått ordres ifrån des felt
wäbel wid Bergs Rege¬
mentet till at infinna
sig på torget eftermidda¬
gen, och när han dit kom¬
mit, har des granne Sko¬
makaren Lund, berättad
honom, at Grufdrängarne
woro samlade på Magazinet
at taga ut Proviant, som gif¬
wit honom anledning at
gå in på Magazinsgården.
Han har der intet trädt
längre fram, än innom
Portknuten, och blifwit
warse en myckenhet Gruf-
wedrängar samlade om
kring trappan, på hwil¬
ken Herr Magister Ihrman
stått och lika som predikat,
hwettande med handen,
såsom tecken, at få dem


49..
d: 5 Octobr.
tysta, och Grufwedrängarne
hafwa, med hattarnas hwef¬
tande igien gifwit till¬
kiänna at under deras
sorlande, tystna af. Broman
har märkt, at Grufdrängar¬
ne tegat stilla så länge Hr
Magister Ihrman talt dem til
nöjes; men enär någet
fallet in, som warit dem
emot, hafwa de gifwit et
starkt sorlande emot, at
han tänkt det taken skulle
falla nehr, och har icke
kunnat höra hwad der
wid blifwit talt. Broman
har sedt herr Bergmästa¬
ren gå flere gånger ut
på bron och in igen, talan¬
de med grufdrängarne,
hwar wid han hördt, Herr
Bergmästaren en gång
fråga dem om de wore
nögde med det at han


50.


d: 5 Octobr.
toge afskied ifrån tiensten
hwar till alla ropat: nej
de hafwa begiärt åt få
ut Herr Geschwornern Hle

Markscheidern Ericsson
och des fader Rådman Eric
Ersson. Herr Bergmästa¬
ren derwid försäkrat
dem, at han wille sielf
bewista kiöpgiörningen
om de wille gifwa sig
tilfreds, samt på deras
åstundan lofwat dem
sin skriffteliga försäkran
deröfwer, och gådt ifrån dem
in. Bergsmannen Lehus
och Hans Perßon Poik säger
Broman, hafwa setat på trap-
pan och tykts uppehålla dem
at storma in, effter Herr
Geschwornern, Markschei¬
dern och Rådman Eric
Erßon; men enteln har
han sedt, som han tycker


d: 5 Octobr:
51.
12 eller 15 grufwedrängar
tränga sig opp för trappan
in i rummen, hwilka ef¬
ter hand sedan utkommit.
Han har icke kiänt någon
ibland dem mehr, än gruf-
drängen Anders Jöransson
Pihl i Östanfors, som stod
nedan för trappan och
klappade Bergsman Lehus
på axelen; men hwad
han sagt, har Broman intet
kunnat höra. Sadelma¬
karen mäster Johan Ham-
marström, har eljest sagt för
Broman, at han ståt wid
trappan, och lärer nogare
sedt, hwad som förelupit.
Broman säger sig hafwa
gådt ther ifrån när gruf-
drängarne, som trängde
sig in i rummen, begynt
komma ut, och wet så-
ledes intet mera här om.


52.


d: 5 Octobr:
På tillfrågan swarar
Broman, att han i detta till¬
fälle icke hördt någre hote¬
fulla utlåtelser, emot Herr
Geschwornern Hr Markschei¬
dern och Rådman Eric Ersso
Grufdrängarne hafwa al¬
lenast som han hördt fordrat,
at få dem ut, och föröfregit
har han sedt, att de waret
mycket ifrige. Han säger
sig derjemte, icke weta
något mera hwarken
om dett ena eller andra. Upl.
Thet andra wittnet Trum-
slagaren Jacob Erlandßon
berättar: At han ej hördt af
något samtal eller öfwer¬
läggning Grufwedrängarne
emellan, öfwer deras beswär,
wett ej heller, huru de kom¬
mit, at samlas på Magazins¬
gården d: 9 Junii efftermid¬
dagen. Han har då kom¬


d: 5 Octobr
53.
mit i et ärende ifrån Herr
Räntmästaren, och hördt wid
Magazinet, buller uppå gården
som gifwit honom anledning,
at gå in; då har han sedt en
myckenhet grufwedrängar
omkring trappan wid byg¬
ningen, och Herr Magister
Ihrman som stått på trappan
och predikat för dem. Han har
icke gådt så långt fram, at
han kunnat höra något, af
hwad som talts hwarken på
den ena eller andra sidan.
Ibland grufdrängarne säger
Jacob sig icke hafwa tagit
kiänsell på någon mer
än Anders Jonßon Pihl.
Jacob har ej stått där qwar
mehr, än wid paß 1/4 time,
och gådt ther ifrån till Herr
Secreteraren Neuman; och när
han en stund kommit uti
et ärende at gå till Magazinet


54.


d: 5 Octobr.
igen, hafwa Grufdrängarne
warit borte och alt tyst upl:
En stund effter kom thetta
wittne åter in, och sade sig
komma widare ihug föl¬
jande omständigheter, neml.
at när han närmare afto-
nen gådt widare up till
Swabens haga, at giöra en
stängning emellan Herr
Secreteraren Neumans och Herr
Räntmästarens Gahns haga,
har en Skock af grufwedrän¬
gar, 5. eller 6 til antalet,
gådt honom på et stycke förbij
Han har kiendt ingen af
them, men tagit mär¬
ke på en, som haltat och gådt
ytterst. Them hörde han ta¬
la sins emellan, och säga
som han tyckte, af then halta:
Om wij finge i Jonsa, så skulle
wij just hafwa ehiel honom:
the hafwa och frågat sins


55.
d. 5 Octobr:
emellan, om the sedt Ge-
swornern. Jacob har ther med
gådt sin wäg och wet intet
at säga hwem the ment med
Jonsa. Uti Swabens haga har
han möt Rådman Erikßon
som äfwen kallas Jons Erik,
hwilken berättat honom, at
han hölt sig undan för gruf¬
drängarne. Jacob har budit,
at giömma honom å
Secreterarens Lada; men Råd¬
man har ej dristat ther på,
utan tagit in skogen. Jacob
har sedan gådt til Rådmans
hustru, at säja henne, hwarest
Rådmannen war. Då har han
hördt slå och kastas stenar i
wäggen, så at Jacob blifwit
rädd, och ej wäl wetat om han
skulle drista sig gå ut eller in:
Herr Capitein Colvin gifwer
wid handen at thet måst wara
anten en wid namn Gädda
eller Willman.


56.


d. 5 Octobr.
Grufwe Rätten begynte se¬
dan at fullfölja undersöknin¬
gen med the öfrige inkallade
och hördes nu i ordning.
5. Grufdrängen Per Larßon
Biörk, hwilken berättar
at han haft lotning wid kiöp-

giörningen d: 7 Junii 4. Hr

Bergmästaren har då
kommit in på kiöpstufwa
och låtit samman kalla
grufdrängarne, samt läst
up för dem en skrift till
Högl: Kongl: Bergs Collegium
om lindring uti de på kom-
ne utskylder, hwar efter
han giordt dem en före¬
ställning och warning
at icke inlåta sig, med
den då annalkande dahle-
allmogen, utan föra sig
stilla och beskiedel.e up.
Då har Biörk med nå-
gra flere, af hwilka han


57.
d: 5. Octobr.
nämner Hans Albrecktßon
Hans Jeremeßon Anton Anton-
ßon och Tresk Anders, tagit
sig tillfälle, at klaga öfwer
de Deputerade wid kiöpet, för
det de hållit dem för strängt
uti betingen, om deras arbets
lön. Biörk säger sig haf-
wa fördt ordet här wid,
och utnämt Hr Markscheidern
Ericsson såsom den der på
kiöpet warit emot honom
för sträng.
Hans och de öfrigas tanka
har warit at klaga ut af de

Deputerade och få kiöpgiörnin-
gen igenom waktarne
med Herr Geschwornern
och Gruffogdarne, af hwilken
mening han är ännu,
om det kunde låta sig giö-
ra, effter Grufwan warit
styrd utan Deputerade i mån-
ga åhr förut.


58.


d: 5 Octobr
Herr Bergmästaren har då
lofwat se närmare här effter
och för denna gången här
med gådt ifrån dem;
men låtit kalla Biörk
särskilt till sig utan för Berg¬
mästare gården, hwarest
han i begge Bergsfogdarnes
närwaro förehållit Biörk
at han hade så mycket min¬
dre fog at klaga öfwer de
Deputerade och kiöpgiörningen,
som Biörk wore en ibland
dem, som hade största för-
tiensten, och mehra tahl
har han denna gången här
utinnan eij förefallit. Gruf-
drängarna hafwa skilts åt
och gådt hem. Samma
dag om efftermiddagen har
han warit ute på siön at
fiska, och dagen effter

eller
den 8.
sedan han sedt dahl allmo¬
gens intog, gådt neder på


59.


d: 5 Octobr:
arbete i grufwan, hafwan¬
des således den dagen icke
waret på kiöpet och hördt
den af Herr Geschwornern
giorde föreställning, men
om afftonen har han råkat
Cornettens Anders, som kom-
mit till honom neder i
Grufwan, han har nemt
om huru Herr Geschwornern
talt till Grufwedrängarne
på kiöpet, och sagt at han skul¬
le finna, dem, när det wore
öfwerstökat med bulleret,
då han lofwat päna dem
igen, som will betyda så
mycket som twinga.
Biörk säger sig icke hafwa
tyckt, at Cornettens Anders
warit något ond häröfwer;
de hafwa tagit detta up,
såsom det eij warit Herr
Geschwornerns alfware.
Klåkan wid paß 2. om tors-


60.


d: 5 Octobr.
dags morgonen har han gådt
up utur grufwan,

och
end-

teligen hem, klåkan 10 har
han råkat Grufdrängen Anton
Antoßson som håller krog, på
torget, hwarest han warit
och sedt på dahlkararna, honom
har han giordt följe hem, och
Hans Albrektßon har i
dett samma kommit tijt;
de hafwa sins emellan
talt om kiöpgiörningen
och de Deputerades stränghet,
och tykt wara wäl om de
kunde sleppa de Deputerade
för den ordsaken hafwa
de fölgts åt till Rådman
Eric Ersson at tahla med
honom härom. Biörk har
då, som han nu förmähler,
sagt till Rådman, at
des Sohn Markscheidern
wore för sträng på kiöpet,
och at Biörk tyckte, at om


61.
d: 5. Octobr.
han hade så mycket pennin¬
gar som Hr Rådman,
skulle han icke låta deß
Sohn sittia på kiöpet och plå¬
ga dem. Hwar på Rådman,
swarat; han skall aldrig
komma dijt mehra, om
du will tro mig; han han
räckt honom handen der¬
på, och på begge sidor hafwa
de förklarat, at de ej wille
hafwa något ondt emot
hwarannan. Om Bergs-
man Göran Sohlberg säger
Biörk sig icke minnas
något hafwa warit talt.
Utan til slut har Rådman
sagt till them, at the kun-
de gå hem och ingalunda
til Magazinet, dit han är¬
nade sig, och har han lofwat,
at gifwa them sedan beskied
om thet som ther blefwe af¬
handlat. The hafwa altså


62.


d: 5 Octobr.
alla 3 wändt sig tillbaka
hem till Anton Antonßon
igen, och blifwit ther sittian¬
de till aftonen.
Frågandes om han ej hade
någon kundskap om at
Grufwedrängarne ärnade
sig effter middagen på Magazinet
hwilket synes sannolikt, i
anledning af Rådman
Ericssons them giörde före¬
ställning, at gå tit? Swa-
rades at han
ej hördt något deraf
ej heller wiste
at Grufwedrängarne sam¬
lade sig der. Icke heller har
han warit på Magazinet un¬
der bullret. Här wid förestäl¬
tes honom Herr Capitein Collvins
berättelse, at han sedt honom
wid Magazins porten skyllra-
de med en Monsquet, som han
tagit af en dalkarl. Biörk
förklarar sig här öfwer,
at han warit hoos Anton


d: 5 Octobr.
63.
Antoßson till wid pas Kl. 7
om afftonen, då herr Råd¬
man Eriksons hustru kom¬
mit till them, och på hennes
begiäran, at skaffa hennes
man tillrätta, hafwa the
gådt åt Magazinet, och enär
Biörk dit kommit har
bullret warit öfwerståndit
och allenast fåå grufwe¬
drängar qwar. Biörk ne¬
kar, at han skyllrat med
något gewehr, han har al¬
lenast frågat efter Råd¬
mannen, och ther på gådt
sin wäg, utan at fråga
effter huru thet gådt til hoos
Magazinet; men innan
de gingo ut, at söka effter
Rådman Eric Ersson har
Göran Larßon i Wällgården
och Eric Anderßon Stenberg,
samt Anders Olßon i Born
kommit till dem hoos


64.


d: 5. Octobr:
hoos Antonßon, och talt om
för dem, at de warit på
Magazinet och hördt på Gruf¬
drängarnes buller. Biörk
säger at han och des Kam¬
merater icke hafft tid at
höra derpå, efter de då wo¬
re upstegne at höra effter
Rådman Eric Ersson.
Fredagen om afftonen be¬
rättar Biörk widare, at
han gådt till Bergsman
Hans Perßon Poik, hwarest
allmogens anförare Sche¬
din war inqwarterad.
Biörk har hafft med sig
Bergsmännen Hans
Hanßon Eggertz, Göran
Larßon i Wällgården, Hans
Albrektßon och Per Anderßon
samt Hans Hanßon på Gam¬
melberget. Deras mening
har warit, at få wist beskied
om dahlkarlens mening


d: 5 Octobr.
65.
huruwida de skulle slippa,
at gå med. Han har intet
kommit til tahls med
Schedin, men en hop dahl¬
karlar som setat inne haf¬
wa talt som skulle Bergs-
lagen icke slippa utmarchen
med mindre de betalte
en stor Summa penningar,
hwarpå han och des kamme-
rater swarat, at inga
penningar borde derföre
utgifwas, utan om de wil¬
le bruka något wåld; så
wore de sinnade på sin
sida at giöra emotstånd.
Och sedan de på detta sättet talts
wid en stund har Per Larß:
Biörk, Hans Albrektßon samt
Eggertz och Per Anderßon gådt
derifrån up till Herr Berg¬
mästaren, och Cornettens
Anders har kommit i
följe med dem på gatan


66.


d: 5 Octobr:
och sedan de då fått beskied
utaf Herr Bergmästaren
huru de sig wid detta till-
fället skulle förhålla, har
Herr Bergmästaren bekla¬
gat sig at han wore allena
och utan hielp, och der före
frågat dem om de icke wille
kalla Herr Geschwornern til
baka; alla hafwa warit
nögda här med; men
Cornettens Anders har swarat
han skal aldrig bli Geschwor¬
ner här. Herr Bergmästa-
ren har förestält honom at
om Herr Geschwornern hade
utlåtit sig med något swär
ord emot dem så kunde
wäl sådant tillgifwas;
men Anders har yttrat
sig, at han ej kunde gifwa
honom sådant till. Biörk
yttrar sig, at han wid detta
tillfälle sagt till Anders


d: 5 Octobr.
67.
at det ej hörde dem till
at sättia ut af den som
Höga Öfwerheten hit för
ordnat; men Anders
har den gången ej stått
at öfwertahla. Biörk har
warit med dem som, effter
Hr Bergmästarens föran¬
staltande, har warit til
Ornäs at förmå herr Ge¬
schwornern at komma
tillbaka. Biörks berättelse
stämmer härutinnan
öfwerens uti alt, hwad
Anders Hanßon härom i

går gifwit wid handen. Upläst
6o Grufdrängen Hans Jeremie¬
ßon. At han warit i Grufwan
den 7. och 8. Junii har således
intet hördt hwarken Herr
Bergmästaren eller Hr
Geschwornerns föreställ¬
ningar och wet således
intet hwad på kiöpet deße


68.


d: 5 Octobr.
desse dagar förelupit. Icke
heller har han hört tahlas
derom, när han d: 8 Junii
om middagen kom opp

utur grufwan. Dagen ef¬
ter eller d: 9 Junii säger
Jeremießon sig hafwa
fölgt Skomakaren Broman
fram till torget, wid pas
klåckan 4 effter middagen
hwarest de råkat Skoma¬
karen Lund, som berätat
at grufwedrängarna då wore
på Magazinet, at taga ut
Proviant. Jeremießon har
alt derföre straxt gådt,
dijt, och råkat grufwedrän¬
garne i myckenhet sam¬
lade, samt Magister Ihrman
ståendes på Bron, som talt
med dem.
Herr Bergmästaren har
jemwäl i det samma
kommit ut på Bron


d: 5 Octobr.
69.
då Grufwedrängarna
mycket bullrat och talt om
Hr Geschwornern. Deras
beswär emot honom haf¬
wa warit förnämligast
at han på kiöpet dagen för
ut skall medsagt dem, at om
de giorde någon samman¬
gadning med dalkarlar,
så skulle de icke få komma
tillbaka i orten mehra.
Jeremießon säger sig wid
detta till fället högt ropat
och efterfrågat, huru det
skulle komma til, at de
ej skulle få komma till-
baka om de fölgde dahlkarlen
åt? då Bokhållaren Morzell
wid Magazinet winkat åt
honom och bedt honom tiga,
hwilket han och säger sig
hafwa giordt. Eljest har han
hördt Grufdrängarne i
detta tillfället ropat, at de


70.


d: 5 Octobr.
Deputerade måtte blifwa
afsatte, och kiöpet slutas
genom Herr Bergmä-
staren, Bergsfogdarne
och wacktarne. Herr
Bergmästaren har swa¬
rat dem at han sielf wil¬
le wara med på kiöpet
och sagt dem deröfwan
uppå, at han wille taga
afskied om de dermed
wille ställa sig tillfreds.
Jeremießon har hördt, at
Herr Bergmästaren
gifwet dem denne för¬
säkran skriffteligen; men
ej warit qwar, när den
utlefwererades. Af dem
som stådt närmast trap-
pan och fördt ordet har han
kiendt igen Johan Mår¬
tenßon Giers, Anders Olßon
i Born, Cornettens Anders,
Tresk Anders på Elfsborg,


d: 5 Octobr.
71.
Anders Jönßon Pihl. Under
detta hörde han ropas utaf
deße personer så wäl som
flere, at de skulle hafwa ut
de Deputerade til dem, såsom
och Rådman Eric Ersson och
Hr Markscheidern Ericsson,
som de nämt för Eric Jons
Erkers Snor Killing, och
straxt der på har några styc-
ken dem han ej känt trängt

sig uppå bron; men om
de gådt in i rummen wet
han icke. De hafwa kom¬
mit straxt dereffter ne¬
der, den ena effter den an¬
dra och då begyntes et nytt
sorlande, at de wille slippa
de Deputerade, wijd hwilket
tillfälle han gådt sin wäg,
till en Swarfware; men
begifwit sig straxt tilbaka
till Magazinet, och funnit
Grufdrängarne på wägen


72.


d: 5 Octobr.
at skillias åt. Jeremießon
har råkat 4 unga utan
för porten, till dem tilstår
han sig hafwa sagt. Kom
gåssar lät oß gå till Geschwor¬
nern, och höra huru det
är.  Jeremießon säger at
hans mening warit
dermed, at effterfråga
om de efter den utspridde
Herr Geschwornerns utsago
ej skulle få komma i orten
tillbaka, ifall de blefwo
twungne at gå til dahl-
karlen. I det samma
har Herr Doctor Stiernman
kommit ut på gatan,
då har han och flere slagit
ring omkring honom och
frågat honom om den
skrifft, som Bergmästaren
gifwit om ändringen på
kiöpet. Herr Doctorn har bedt
dem gifwa sig till freds


d: 5 Octobr.
73.
han hade sielf skrifwit in¬
under henne, och det skulle
blifwa gådt. hwar med
Jeremießon ej brydt sig wida¬
re härom, utan gådt hem.
Grufwedrängarne som
warit i ringen känner han
intet. Wid deß hemkomst
har han talt om detta bul¬
ret för sin hustru i Skoma¬
karen Bromans hustrus
och Bergslags Smeden
Jan Erßons änkas när-
waro, hwilka straxt

gådt med berättelse här¬
om till Rådman Eric Erssons
hustru, och war af hon fått
anledning, at låta effter
söka sin man som förr i
Protocollet är omnämt.
I öfrigit säger Jeremießon
sig icke befattat sig med dahl-
karlbulret, eller hwad annat
wid detta tilfälle förelupit.
upläst.


74.


d: 5 Octobr.
7o Grufwedrängen Eric Erßon
Tysk. har icke warit på kiö¬
pet d: 7 och 8 Junii, och wet in¬
tet hwad der blifwit handlat.
Om torsdagen har han hafft
lottning och gådt wid mid-
dags tiden hem. Klåckan
3 effter middagen ärnade
han sig till Eric Anderßon
i Skuggarfwe, at få sin arbets
Löhn; då har han wid des fram¬
gående funnit en myckenhet
af både Bergsmän och Grufw
drängar samlade på torget.
Herr Borgmästaren Salenius
har stått ibland dem och up¬
läsit en skrifft hwars inne¬
hålld har icke så noga hördt,
men tycktes röra dahl all¬
mogens påstående, at folk
skulle gå med här ifrån
Bergslagen.
Bergsman Lehus som
warit härwid tillstädes


75.
d: 5 Octobr:
har då sagt till Grufdrängarne:
Wij måste gå in på Magazinet
till Herr Bergmästaren och
förhöra oß widare, hwar¬
med de alla wändt sig
åt Magazinet, och Lehus gådt
för dem in på gården.
Herr Bergmästaren har
då straxt kommit ut
och med honom Rådman
Ericsson samt Markscheidern
Ericsson. Herr Bergmästa¬
ren har frågat, hwadan
myckenheten kommit
dijt, då allenast Borgare
och Bergsmän woro kalla¬
de, och Rådman Ericsson
har med dett samma bedt
Herr Bergmästaren frå¬
ga menigheten hwem
som kallat them tijt. då
tycker han sig minnas at
Lehus swarat. Jo derpå äro
wij hit komne Herr


76.


d: 5 Octobr.
Bergmästare, at fast
än wij lagt i matsäck och
gifwit åt dahlkarlen pen¬
ningar så skulle wij ändå
följa med; hwar med
meningen warit, at
han tyckt fåfengt gifwa
dahlkarlen något; effter
han ändå på slutet skall
twinga folket här i orten
at gå med. Och sedan Hr

Bergmästaren och han talts
wid härom, har han ytter-
ligare förestält menig-
heten; om icke de woro nögde
med at dahlkarlen skulle få
något i penningar och mat-
säck på det de skulle slippa, at gå
bort. Han kan ej säija hwad
de swarat här uppå; men
när Herr Bergmästaren
widare frågat dem om de
wille gå med dahlkarlen
bort hafwa de ropat öfwer


d: 5 Octobr.
77.
alt ja. Herr Bergmästaren
har ytterligare förestält
dem, huru dät då skulle
blifwa med grufwan?
hwarpå swarats på at om
wij får rätt för wårt arbete
uti grufwan och det intet
handlas med oß, som det
nu skiedt ett åhr eller tu,
utan Herr Bergmä¬
staren will bli wår för
man, så wele wij blifwa
stilla. Någre hafwa och
sagt at de frucktade att
dahlkarlen skulle blifwa
wärre wid återkom¬
sten om de intet gingo
med. Och han har för sin
dehl påstått at de måtte
blifwa qwar wid gruf¬
wan effter

han
som intet
ägde någon jordlapp, hade
intet annat at nära
sig wid Han wet intet


78.


d: 5 Octobr.
hwilka de egentel. warit
som lemnat, det nämde
swaret, och påståendet til
rätt för deras arbete i
grufwan; han har stått i-
bland de främste och med
honom Anders Olßon
i Nore, Krels Anders på
Elfsborg, Eric Michaelson Hof¬
dh Jan Mårtenßon Ierss.
Huru tahlet fallit om de
Deputerade mins han intet,
men Herr Bergmä¬
staren har låfwat dem at
sielf komma på kiöpet; och
laga, så at de skulle få we¬
dergällning för hwad som
kunnat brista för dem
hit in tils. Deruppå har
Cornettens Anders begiärt
at Geschwornern skulle
dit skaffas; han hade intet
talt så, som nu lofwades,
på lottningen om tisda¬


79.


d: 5 Octobr.
dagen förut, utan lofwat
finna Grufdrängarna igen
sedan bullret gådt öfwer.
Herr Bergmästaren
har swarat dem derup¬
på, at han skulle wara
deras förman, och frågat
dem derjemte, om icke
i fall Ryssen skulle falla
in wijd Gefle de då wille
wara honom följacktige
emot fienden om så be¬
höfdes, hwartill de ropat ja;
men påstått derjemte
at få skriftel: af Herr
Bergmästaren om Kiöp¬
giörningen som skiedt med
mycket sorl och buller,
derwid har Hr Doctoren
Stiernman förestält dem,
huru sysselsat Hr Berg¬
mästaren då war,
och kunde icke hinna at
skrifwa något; Hr Doctoren


80.


d: 5. Octobr:
har lofwat, at swara för
det som de blifwit försäkrad
om, och sagt sig sielf wela
gå på tinget med dem om
så skulle behöfwas. Härwid
säger Eric Ersson sig hafwa
gådt sin wäg hem och wet
icke hwad widare på
Magazinet händt.
Protocollet uplästes och wid
kiendes, och Erik Erßon tog
afträde.
Rätten kom öfwerens, at
i morgon taga sit Säte i
Staden på Rådstufwan
effter som wägen till
Grufwan är för lång och
beswärlig i thenne årsti-
den; Och giordes nu anstalt
at the i protocollet nampngif¬
ne Anders Olofßon i Noret
och Anders Anderßon Jernberg
skola till morgon klåckan 9
inkallas; I lika måtto


d: 6 Octobr:
81.
kommer Hr Bergmästaren
Troilii, at anmodas at infinna
sig wid Rätten och gifwa

underrättelse om början
till Grufwedrängarnes up¬
lopp, samt huru dett ena
med dett andra i ordning
händt, på thet Rätten rrä må
få anledning, at ther effter
numera gå i ordning
med undersökningen.
Den 6 October
8de Anders Anderßon Jiernberg
som uti Herr Geschwornerns
Schultzes Supplique nemnes
hafwa undsagt honom med
hotelser blef nu först före
kallad, och berättade at han
kommit in på kiöpet. d: 7.
Junii, när de öfrige Gruf¬
drängarne där woro för¬
samlade, och just under
det när Hr Bergmästare
giordt till dem

den
förenämde


82.


d: 6 Octobr.
föreställningen. Han har
gådt straxt sin wäg, och
icke hördt de beswär som
då blifwit af en och annan
anförde öfwer Bergslag
Deputerade. d: 8. eller Ons¬
dagen säger han sig hafw
warit neder i Grufwan
och wet således intet af den
warning Hr Geschwornern
den dagen gifwit grufwe
drängarne på Kiöpet, icke
heller har han wid deß
upkomst uhr grufwan
hördt någon tala therom
han tillstår at han så
wäl som flere warit
misnögd med kiöpgiör
ningen och de deputerade.
Han har likwäl warit
stilla till middagen d: 9
eller om torsdagen, då
han i ett ärende gådt opp
till Östanfors och hördt,


d: 6 Octobr.
83.
men mins eij af hwem,
att Grufwedrängarne
woro sammankallade
på torget till klåckan 4
effter middagen. Han han
altså begifwit sig dit, hwa¬
rest en hop då redan
woro
sam-
lade. Wid det tilfället
har han, som ståt långt
afsides, sedt Herr Borg¬
mästaren Salenius läsa
på en skrifft utan, at höra
hwad det war, Bergs-
man Lehus har han intet
blifwit warse på torget,
men han har hördt ro-
pas af en som han trodt
wara Öfwerhets Persohn,
kom gåssar willje wij
gå inpå Magazins gården,
Och då säger Jernberg sig
hafwa giordt honom följe
dit, och i Porten sedt Lehus
warit med de främste.


84.


d: 6. Octobr.
Jernberg har endteligen
kommit at tränga sig
fram ända in till trap¬
pan. Herr Bergmästa¬
ren har då straxt kommit
ut på trappan och frågat
hwad den myckenheten,
som icke war kallad,
kunde komma dit.
Jernberg mins intet hwad
derpå blifwit swarat, utan
har Hr Bergmästarens
tahl widare fallit, på en
föreställning om Gruf¬
drängarne wille bli hem¬
ma ifall Bergsmän-
nen blefwo nödgade at
gå bort med dahl karlen,
hwar till swaras neij;
men om Bergsmän¬
nen blefwo qwar, så wil¬
le och Grufdrängarne blifwa
wid deras arbeten. Herr
Bergmästaren har


d: 6 Octobr:
85
widare gifwit tillkienna
at han måst utkomma
4 eller 5 Spanmåhls bodar
för dahl allmogen, och frågat
om de wille at den enda,
som war qwar, skulle lika
så utdelas hwartill swarats
nej; ty den behöfde de sielfwa
både för sig och deras hemma-
warande hustrur, i fall de
blefwo nödgade at gå bort.
Här wid har begynts et tahl
på Grufdrängarnas sida, om
Bergslagens Deputerade, som
de påstått, at få afsatte; och
at kiöpet måtte slutas af
wacktare med Bergsfogdar¬
ne; detta har skiedt med
mycket buller, och tilstår
Jiernberg at han giordt ett
med de öfrige uti det på-
stående. De som stått när¬
mast Bron och han hördt tala
mäst härom, mins han


86.


d: 6 Octobr:
hafwa warit Jan Mårtenß
Giers, Erik Erßon Tysk, tresk
anders, Anders Olßon i Nor
Erick mickelßon Hof, och Cornet¬
tens Anders. bland dem har
Hof warit mäst ifrig och
sprungit upp på trappan
till Hr Bergmästaren
och de öfrige; men blifwi
tillbaka ryckt af en annan
Grufdräng, som han me¬
nar warit Erik Erßon
tysk. Cornettens Anders
har han en gång hört ropa,
at Geschwornern måtte
komma fram, som ha-
de han lofwat påna dem
sedan bullret wore öfwer
gångit. Jiernberg har icke
warit så länge qwar,
at han hördt fordras på
Rådman Eric Ersson och
markscheidern Ericsson
utan när Herr Berg¬


d: 6 Octobr:
87.
mästaren andra gången
kommit ut till dem,
och lofwat at han sielf wil¬
le sittia på Kiöpet, så tyckte
han sig icke hafwa mera, at
giöra der, utan giek der
med sin wäg.
Fråg: Om han tycker at dett
warit anständigt för
honom och de andra at kom-
ma med sådana klago-
måhl som skiedt på Magazins
gården i et tillfälle, då
han såg at Hr Bergmä¬
staren war mer än till
fyllest öfwerhopat af be¬
swär. Swar: at han wäl
finner det sådant ej war
wäl giordt! Fråg: om han
ej hellest kommit at tala
med någon, af den här
wistande dahl allmogen,
Swar: at han effter Herr
Bergmästarens warning


88.


d: 6 Octobr.
intet inlåtit sig med
någon af dem. Upläst.
9de Grufdrängen Anders
Olßon i Nore, har icke warit
ha Kiöpgiörningen d: 7 Juni
men wäl d: 8. dock skall
han gått så tidigt ut, at han
intet afhördt Herr Geschwor-
nerns föreställning,
han har allenast sedan
hört talas derom uti
Fredrichs Hachts låfwen. Tors-
dagen eller d: 9 har han
effter middagen gått til
Rådman. Anders Göranßon
med sin lotsedel, och när
han kom där ifrån har
han gådt in på Elfströms
Kroog och der råkat Bergs¬
man Göran Larßon i
Wällgården, Erik Anderßon
ibidem Anders Hanßon på

Fahlun eller Cornettens anders
hwarest sedan de talt om


d: 6 Octobr.
89.
Kiöpgiörningen och blifwit
ense, at the skulle gå till
hopa åt Magazinet, och höra
hwad the här om kunde
uträtta, hafwa the wid
torget råkat Rådman
Erik Erßon, med honom
hafwa de talt om dahl-
allmogens påstående.
Han har sagt sig i dett
ärende skola gå på Magazinet;
men Anders mins
intet om Rådman bedt
dem gå dit med eller bli
derifrån. Rådman har
gådt litet förut dijt, och de
hafwa straxt fölgt effter
i tanka at andraga sina
beswär öfwer Kiöpgiörnin-
gen efter the hörde at grufwe
drängarne skulle komma
ther till hopa. Wid theras
ankomst på Magazins
gården hafwa the funnit


90.


d: 6 Octobr.
en hop Grufwedrängar
redan samlade på går¬
den, och Herr Bergmä¬
staren stående på trap-
pan. Han har trängt sig
igenom hopen fram
till Bron, och med honom
Cornettens Anders. Då har
han hört Grufdrängarne
påstå, at slippa de deputerade
och at Kiöpet måtte skie
igenom Wacktarena och
Bergsfogdarne och han har
påstått det samma.
de hafwa likaledes begiärt
at slippa Herr Geschwornern
och han lika så effter des till-
stående. Bergsman
Lehus har tilsagt dem: i Gåßa
nij ha rätt nog i dett I be¬
giären; men faren
tyst och beskiedeligen fram.
Han har och bedt Anders
Olßon at förmå grufwe-


91.
d: 6 Octobr.
drängarne at hålla sig stil-
la. Hr Bergmästaren
har lofwat dem hwad de
begiärte och at han wille
sielf komma på Kiöpet.
Anders Olsson har warit
ibland dem som påstått
at de skulle få detta skriftel.
af Herr Bergmästaren,
hwilket de sedermera be¬
kommit, fast han det in-
tet sedt. Sedan Rätten
många gånger måst frå¬
ga Anders Olßon om han
icke i detta tillfället hördt
mycket ropas effter Rådman
Erik Erßon, och Anders Olßon på
mångahanda sätt swinkat
innan at gifwa der å
swar, så kom han endtel.n på
honom alfwarsam giord
föreställning, at tillstå
det han hördt Rådman Eric
Ersson blifwa efterfrågad;


92.


d: 6 Octobr.
han säger sig intet weta
för hwad ordsak, om inte
för Kiöpgiörningen, hwar-
om de wille tala med
honom. Likaledes har han
hördt sorlas på gården
och frågas effter Herr
Markscheidern Erikßon
han har och sedt några
Grufwedrängar storma
oppå Bron och ibland dem
Cornettens Anders; men
innan dett skiedde har
han sielf med några
andre grufwe drängar,
sosom Jan Mårtenßon
Giers, et:a warit på Bron
och ärnat sig in i rumme
at tala med Herr Berg-
mästaren; dock som de
andra utan före trängt
för hårdt på, effter har han
med des Cammerat
wändt tillbaka igen


d: 6 Octobr.
93
och der med säger han sig
hafwa gådt bort på krogen
til Anton Antonßon och
Herr Doctor Stiernman som
talt med dem åtskilligt,
har med det samma
gådt sin wäg.
Frågades. Om han ej såg
när grufdrängarne stor-
made mehr i Magazins
bakgården, at söka effter
Rådman Eric Ersson. Swar
det såg han wäl; men
wet ej ordsaken hwarföre.
Ibland sorlet kan han intet
weta om de sökte Rådman
eller Markscheidern, fast
han hördt at en dehl hade
nog ondt i sinnet emot
dem. Widare säger Anders
sig komma i hog at at
när han stod wid Maga¬
zins Bron har han sedt
en Grufwedräng Bohm


94.


d: 7&8 Octobr:
wid namn som seder¬
mehra är död blefwen
swänga med yxan i
wädret och swärja. Upläst.
den 7 Octob:
inföl tacksägelsedagen för
Freden med Rysland.
den 8
Rätten lät för sig upläsa
Herr Bergmästaren Troelis
Bref till Högl. Kongl: Bergs
Collegium af den 6 sistledne
Augusti, om grufwedrän¬
garnes upförande medan
dahl allmogen war här
uti Staden, och som Hr
Bergmästaren wid det-
ta tillfälle kom tillstä-
des, så begiärte Rätten at
Herr Bergmästaren
wille gifwa wid handen,
om han kunde sig på
minna några Speciell


95.


d: 8 Octobr:
omständigheter och
Persohner utom hwad
Herr Bergmästaren el¬
jest uti ofwannämde
des bref anfört.
Herr Bergmästaren
gaf der uppå tilkienna
dett myckna beswär som
han i detta tillfälle hafft,
först af en uprorisk
dahl allmoge och sedan
af Gruf arbetarne med
flere, hwadan han för
omsorg och sysslor, hwar-
ken hunnit at taga
noga i ackt alt hwad
som skiedt, ej heller kan
nu minnas alla
them till namn som
sig i det tillfälle för¬
gripit. Hr Bergmä-
staren beropar sig på
mehra nämde deß
Bref, och gifwer i ordning


96.


d: 8 Octobr:
följande omständigheter
wijd handen; begynnan¬
des med det som skiedt.
d: 6 Junii eller månda-
gen i den wekan, då
dahl allmogen inkom
Förmiddagen på denne
dag, har Sofraren Johan
Gustafßon kommit
till Hr Bergmästaren
och begiärt widare för¬
sträck på des sofrar arbete
som honom ej kunna
bewiljas effter han för-
ut war skyldig mehr
än 660. Daler; och när Hr
Bergmästaren honom
dett förestält, har han be¬
gynt tahla om utmarche
åt Stockholm, och med
studsighet påstådt, thet
han borde hafwa förskodt
på en sådan Marche,
han så wäl som the öfrig


d: 8 Octobr:
af Bergs regementet,
han begiärte nu icke
mehra än han redan be¬
kommit på Sofrings ar-
bete; så, at herr Bergmä¬
staren utaf hans tahl
hafft ordsak, at tro dett
denne Sofrare med flere
måste hafwa öfwer¬
lagt med dahl allmo-
gen och wäntade på thes
ankomst, at få giöra dem
följe samt at få taga
sig rese kost på Magazinet.
Hr Bergmästaren gifwer
eljest om sofraren dett
witsord, at han en och
annan gång förut wist
sig emot honom studsig
och såsom en den der al¬
tid talt för de andre Sofra-
re, när de hafft något beswär
at andraga om förhögning
på deras acord.


98.


d: 8 Octobr
d: 7 eller om tisdagen haf¬
wa Grufdrängarne Hans
Albrecktßon och Anton Anton-
ßon kommit om morgonen
till Hr Bergmästaren och kla¬
gat öfwer Magazins Betienten
Fahlsten, för det han skall swu¬
rit åt dem och icke welat be¬
tahla en dem af de deputerade
gifwen försträck sedel som
förr i Protocollet är omnämd.
Herr Bergmästaren har
straxt skickat effter Fahlsten
som, på deß förehållande, be¬
rättat, at deße Grufwedrän¬
gar welat twinga sig till Con¬
tant, som då icke war inne
på Magazinet eller en tunna
Råg för allena 15 Daler, och då be¬
tienten swarat, thet Rågen
kostade
Bergslagen
sielf 32 Daler tunnan,
de sagt; the skulle snart nog
få hohl på Magazinet, jemte
annan otijdighet, som aldeles


99.


d: 8 Octobr.
är owanlig af folk, som wil¬
ja borga, och följackteligen
gerna äro nögde med hwad
som them biudes; dock efter
på Magazinet då icke fans
peningar och popularen hade
makten i sina händer, så
berättar Hr Bergmästaren
sig hafwa af egne medell
skickat till Magazinet 600 Daler
Smt i Plåtar, i tanka at
der med af böja all oro som
ifrån den sidan kunde yp-
pas, och hafwande Herr
Bergmästaren derjemte
skrifwit på försträck sedeln
ordres till Magazinet, at straxt
expediera deße arbetare
och laga så den mäst beträng¬
de finge Contant, fast han
wehl wiste thet Hans Albrekt¬
ßon och Anton Antonßon icke
woro bland the beträngde
samma försträck sedell som


100.
d: 8 Octobr.
här in originali är ingifwen
lyder ord ifrån ord som
följer.
Försträck
N: 2.
Följande 4 arbets Karlar i
millanorts Byggningen,
som arbeta på Byggnin-
gen som skall updragas e-
mot Rasen, begiära at
undfå försträck til det
blir färdigt, och hufwud re¬
missen utfaller a 15 Daler på man
Göran Larßon___„ 20. Daler
Anton Antonßon_____
Hans Albrektßon ____„ 20.
U: Anton Antonßon _ _ „ 20.
Zr 60. Daler
Sr Sextio Daler Kmt
Remitteras till Magazinet til
thess hufwud remissen in¬
kommer.
H Lundström
Hr Fahlsten måste straxt
expediera theßa och laga så, at


101.
d: 8 Octobr.
then mäst beträngde får
Contant. Grufwan den 8.
Junii 1743..
Samuel Troili
Göran Larßon
Herr Bergmästaren läm¬
nade til Rättens pröfwande
om icke Magazins Betien-
terne borde hörars öfwer
theße och fleres arbetares
samt wacktares upföran-
de ther samma städes.
Till at widare föreställa
deße arbetares studsighet,
förmäler Hr Bergmästa¬
ren, at när han samma
dag hade på Kiöpstufwan
giordt en föreställning
och warning til Grufwe¬
arbetarne, at wid dahle¬
allmogens ankomst föra
sig stilla och beskiedeliga up,
hafwa Hans Albrektßon,
Per Larßon Biörk och


102.


d: 5 Octobr:
Anton Antonßon då trädt
fram och begiärt ändring
uti kiöpet, samt at inga
Deputerade måtte sittia der¬
öfwer, utan endast Herr
Bergmästaren och wackter-
ne samt at Bergsfog¬
darne måtte få skrifwa
allenast an hwad som be¬
wiljades; De hafwa härwijd
i synnerhet förklarat sig
misnögde med mark-
scheidern Erikßon om hwil¬
ken Herr Bergmästaren
här jemte gifwer dett be-
tygande, at han, som en
tijd bordt åt tagit på sig den
beswärliga
och förtretelige
sysslan, at sittia
såsom Deputerad med på
kiöpet, giordt den samme
med all flit och ömhet
för Bergslagen. Hr Berg¬
mästaren nämnde i
detta tillfälle om de på


103.
d: 8 Octobr:
fölgder, dett hade med sig,
at lemna them som arbe¬
tar för en annan frihet,
till at sielf sättia pris på sitt
arbete, och at i fall thet än¬
då så hade kunnat rima sig
efter arbetsfolket och en del
wacktares egennyttiga
tycke, så war thet äntå gan-
ska syndigt och straffbart, at
komma dermed fram i detta
tillfälle, då en uprorisk all-
moge stod Bergslagen öfr
hufwudet, hwadan Herr
Bergmästaren jemwäl
då icke Kunnat annat
än lofwa, at hielpa alt
hwad som honom förebrag-
tes, till rätta; Och har Herr
Bergmästaren sedan sär-
skilt förestält Per Larßon
Biörk, at han icke borde
framkomma med så¬
danne klagomåhl då han


104.


d: 8 Octobr.
woro ibland dem som
hade storsta förtiensten
i grufwan
Herr Bergmästaren be-
rättar widare huruledes
dahlallmogen d: 9 Junii
förmiddagen ibland
annat befalt honom och
Borgmästaren, til effter
middagen kalla Bor¬
garena och Bergsmän¬
nen på torget tilhopa
ther at sättia sina namn
under den skrifft som
de tå redan hade trugat Hr
Landshöfdingen Wennerstedt. Hr
Öfwersten Adlerstråhle, Präster-
skapet och Magistraten, at teckna
sina namn under och an¬
gådt deras företagande om
Successionen med mehra.
Nu ehuru wäl Bergmä¬
staren och Borgmästaren
gofwe theras uttryckeliga


d: 8 Octobr:
105.
ordres till Grufwe och Stadsbe¬
tienterne, hwar på sin wäg,
at inga andre borde för den
ordsaken sammankallas,
än Borgare och Bergsmän;
så hafwa likwäl grufwe¬
drängarne samlat sig om
efftermiddagen på torget,
och sedermehra på Magazins-
gården hwarest the ifrige
och med mycket buller,
utfordrat Herr Geschwor¬
nern och de Deputerade till sig,
sagt, samt på stått Kiöpets
förrättande genom wackt-
trarne allena uti Berg¬
mästarens närwaro, hwil¬
ket Herr Bergmästaren sä¬
ger gifwa tilltienna, en
sammangaddning emot
honom, the öfrige betienterne
och the Deputerade efter som
alt
det
samma yrkades en corps på
Magazins gården, som Per


106.


d: 8 Octobr:
Hanßon understödd af
Hans Albrecktßon och Anton
Antonßon förut hade ta¬
lat i samteligas namn
på kiöpstugun besynner¬
ligen som så mycket på¬
fordrats, at få fram Hr
Geschwornern och de depu¬
terade ibland hwilka Herr
markscheidern Erikßon
altid med besynnerlig
bitterhet och grofwa ordelag
nemdes hwilket bergmä¬
staren förmente herröra
theraf, at han sig uti syßlan
mycket dissingnerat och icke
wille bestå arbets karlen
mehra, än han af egen er¬
farenhet, wiste honom
hafwa giordt rätt före.
Här wid förstälte Herr
Bergmästaren huru
eftertänkeligit och skadeligit
detta grufwedrängarnes


d: 8 Octobr:
107.
påstående i sig sielft är;
ty säger Herr Bergmä¬
taren. Grufwedehls ägarne
äro Husbönder. Wacktarne
betienter, och grufwedrängar¬
ne Husböndernes arbets
folk. Den som will häfwa
upp denne ordning, han
renverserar hela systemen;
Och giör han det då, när
en uprorisk bewäpnad
allmoge är förhanden,
så underställes, om icke
han sielf är en uprors-
man. Det nödgas ingen
at blifwa grufwedräng;
men ganska mycket må¬
ste man derpå arbeta, at
de eij måge blifwa för många.
Om han icke är nögd med
den kiöpordning som Hus¬
bönderne fastält, så kan
han taga sig något an¬
nat närings medell


108.


d: 8 Octobr:
före och låta bli tigga
sig in at blifwa inskrif¬
wen. Sedan han är in¬
skrifwen kan han och få
afskied, när han det åstun¬
dar Bör och få afskied an¬
tingen han will, eller in¬
tet, när han lägger sig
i Husbondens Giöremåhl
och icke will låta honom
styra. Hwar om Berg¬
mästaren
sig
behölt än widare
skriffteligen något få an¬
draga.
Widare berättade Berg¬
mästaren om thet
som
på
Magazins gården förelupit
eller, at han i förstone til¬
tredt sig något genom
skiäl och raisoner kunna ut-
rätta; therföre hade han sagt
grufwedrängarne, at ho-
nom som en icke mycket
hälsosam man omöjeligt


d: 8. Octobr:
109.
wore at så tidt och ofta, at be¬
wandra grufwan så at
han destituerad af all hielp
utan wacktarens, kunde
weta hwad herar och en
persohn giorde rätt före;
Och om han ändteligen
hade så stark helsa, at han
kunde ligga neder både
natt och dag, så hunne han
äntå icke med at giöra
en så noga urskillning,
at icke then ena skulle få
för mycket, en annan
för litet med mehra.
Om the fordrade, af honom
sådant som wore honom
omöjeligit at uppfylla,
wille han heldre tiena
them ther med, at han i
underdånighet begiärde
afskied från tiensten.
Men i detta tillfället för¬
mähler Hr Bergmästaren,


d: 8 Octobr.
110.
det alt sådant ej welat
giälla, at afspisa de orolige
Grufwedrängar, och som
the toge på blifwa alt mer
och mer dierfwe, förföljan¬
de honom först upför trap¬
pan och sedan näste rum¬
men wid Magazinet,
hade han ingen annan
utwäg än säja ja til alt
hwad the
begärte
efwen at thäm ther om skriftln
försekrat wäl wetande
at qva vi extorta sunt jure nul¬
la sunt; dock hwad de begär¬
te tror Herr Bergmästa-
ren at han under en
så hastig öfwerläggning
härom hoos sig sielf, som detta
fordrade, icke ändå hade
tilltrodt sig at så alldeles
bifalla om icke dett han
warit något styrckter
dertill, ther medelst at han
af Hr Geschwornern Schultze


d: 8 Octobr.
111.
som då nyligen kommit
från Stockholm låtit berät-
ta sig thet han der rådfört
sig hoos Assessoren wälborne
Herr Lars Benzelstierna,
huru man sig förhålla skulle
i fall en eller annan som
man hotades med, skulle,
wed någon allmogens
resning, upwärka något
buller i Bergslagen.
Tå Herr Assessoren tyckt råde¬
ligast wara, at i sådant
tillfälle, gifwa efter och fal¬
la undan uti alt hwad
möjeligit woro;
Herr Bergmästaren näm¬
ner af dem, som han kiände
och synts obeskiedelige Daniel
Danielßon Stor som näst
för ut war skrifwen bland
öfwerlopsmanskapet, lika
så såfraren
som på 3 åhrs tid gådt lat och


112.


d: 8 Octobr:
icke giordt thet ringaste
arbete, af hwilka then för¬
re stått med knytt näfwe
in på Hr Bergmästaren,
Olof Hindrikßon Tallberg
som hållit Herr Bergmä¬
staren i armen, Johan
Mårtenßon Giers, hwilken
skall häfftigt skrikit, Snickar
Erik Johanßon och Cornettens
Anders eller Anders Han-
ßon, hwilka bägge warit
mycket owettiga, med
flere som Herr Bergmä-
staren ej kunnat skilja
ibland myckenheten hwil¬
ken bullrat och sorlat i et
ropande.
d: 10 eller om fredags
aftonen då man icke
wiste annat än all-
mogen skulle uttwinga
en hop manskapp af
Bergslagen efter ännu


d: 8 Octobr.
113.
intet öfwerens kommande
af dem emellan war skiedt,
hade man gifwit ordres till
någon dehls sammankal-
lande af Bergs Regementet;
dock utan Gewähr och monture
som likwäl straxt blef con¬
tramanderat, efter Herr
Bergmästaren såg dett wa¬
ra en omöjelig sak, at kom¬
ma wäl til ända med en
utmönstring på dem i
Bergslagen, som skulle gå
med eller blifwa hemma;
utan på den hendelsen en
sådan utmönstring af ho¬
nom Bergmästaren en-
ständigt eskades, ernade han
settia sig i en liten ther till
bestält chaise och låta allmo-
gen samt med Grufwedrän¬
garne föra sig hwart them
hälst behagade.
d: 11 eller Lördags förmiddagen


114.


d: 8 Octobr:
då BergsRätten war af all¬
mogen tillsammans kal-
lad at wärkställa thet som
om natten förut war dag
tidgat, nemligen at en
wiß summa penningar
skulle utbetalas, och at ett
wist antal af Bergs Rytte-
rijet allmogen tillställas,
hafwa en dehl Grufwe-
drängar okallade sig instält
och bullrat nästan på li¬
ka sätt som på Magazinet,
och stundom ropat at de
wille sielfwa gå med. I-
bland dem har warit en
grufwedräng wid namn
Hans Bohm, drucken och
obeskiedelig efwen och then
ofwanbenämde Sofraren
Johan Gustafßon them
han i som offtast sedt wiska
wid them af allmogen, som
wille hafwa Capitulation
ophäfwen.


d: 8 Octobr.
115.
Thenne Hans Bohm har
segladt drucken alt medan
dahlkarlane woro här. Hans
Perßon Poik har sagt till
Bergmästaren på Rådhuset
d: 11 Junii at Bergmästaren
skulle ackta sig för honom,
men icke har Berg¬
mästaren hördt thet han ta-
lat hwarken på kiöpgiörandet,
wagtare malmen eller
något thylikt. Grufwedrän¬
garne hade sedermehra in¬
manat honom i arrest, an-
dre åter hotat, at wilja taga
honom ther ut med gewalt
ingen thera hade welat
bestå honom underhåll
på arresten, och therföre hade
wacktmästaren låtit
honom gå sin wäg. Ther-
på har han siuknat och blif-
wit död.
Urtima Rätten påminte


116.


d: 8 Octobr.
sig, at Herr Bergmästaren
och then Högtde Bergs Rätten
uti deß bref til Högl Kongl:
Bergs Collegium begiärt at
denne Rätt under deß
giöromåhl måtte efterfrå¬
ga och skiärskåda, om någon
här i orten haft någon bref¬
wäxling och annan öfwer¬
läggning med allmogens
anförare, samt i hwad up¬
såt sådant är skiedt, om
någon med förstält
skien låts, som han wille
tiena

och rädda
Bergslagen; men
ändock spelat under täcke
med de uproriske, med
mehra; Och begärte för¬
den skull urtima Grufwe
Rätten, at få weta, om
och hwad anledning Hr
Bergmästaren kunde
lämna til undersök-
ning härom? Herr


d: 8 Octobr.
117.
Bergmästaren gaf till
Swar häruppå: at han in¬
tet kunde angifwa något
wist häruti. Han påmin-
ner sig nu, at anled¬
ning till hwad han på
detta sättet låtit inflyta
uti Bergs Rättens bref,
har warit den, at Bergs¬
mannen Lehus och Hans
Perßon Poik hafwa, under
dahl allmogens wistande
här, wist sig mycket tienst¬
acktige, at bemedla emel¬
lan Bergslagen och all-
mogen så wäl som gruf¬
drängarne. De hafwa stän¬
digt wistats hop med dem
och derofwan uppå har dahl-
allmogens anförare
Schedin hafft qvarter hoos Hans
Perßon Poik. Och efter Hr
Bergmästaren icke för¬
stält annat än de wore


118.


d: 8 Octobr.
wälmenande,. Hans Pers¬
son Poik och Lehus jemwäl
sent och bitteda warit hoos
Hr Bergmästaren och råd¬
giordt, så har Hr Bergmä¬
staren icke annat kun-
nat än tå hafwa till them
förtroende; men sedan
dahlallmogen endteln war
aftogad, och hördes wara
ankommen til Sahlberget,
så har Hans Perßon Poik
kommit til Hr Bergmä¬
staren och sagt honom, at
han fått bref ifrån Schedin
hwar af han upläst et stycke.
Hr Bergmästaren mins
intet om han hade sielf¬
wa brefwet i handen elr
om han kunde och läsa det
utan till, ej heller kan
Hr Bergmästaren säja
om det war skrifwit til
Poik, som han likwäl tycker


d: 8 Octobr.
119.
at Poik sagt. Innehållet
har warit; at Marchen gått
wäl till Sahlberget, at de
hade satt wakt om de utskicka¬
de Deputerade ifrån Riksens
Ständer etca  undantagan¬
de allmogens, som straxt
skrifwit under dahlekarlar-
nes skrifft om Succiption,
then
och
then dagen skulle in¬
toget skie i Stockholm, och ther
uppå wahlet; dahle allmo¬
gen skulle han försäkra
om tilreckelig eller godt
kiöp på Spannemåhl tädan
åt.
Och lika så har Handelsman
Diurman straxt derefter
kommit til Hr Bergmä-
staren, och läst up et Transsumpt
af et bref, som han sagt sig
hafwa fådt ifrån Schedin -
skrifwit i Sahlberget.
Herr Bergmästaren wet


120.


d: 8 Octobr:
intet om det war det sam¬
ma, som Poik nyß förut
för honom up reciterat, eller
till hwilken af them bref¬
wet kunde wara skrifwit,
men innehållet har
warit nestan lika.
Schedin har nemdt den för
kiäre Bror, till hwilken
brefwet war skrifwit,
och slutet af detta Transumpt
har lydt som Hr Bergmä¬
staren ännu mins al-
deles lika med thet som
förut af Poik war reciterat.
Bergsman Lehus har
flere resor warit hoos Berg¬
mästaren och påmint
at Hans Bohm och Mora-
karlen Soßar Lars Olßon
borde för Bergslagens
räkning hållas fångne.
Hwartill Bergmästaren
swarat thet han icke wiste


121.
d: 8 Octobr.
något annat fehl, med
theße än, at the måtte wa¬
ra fyllhundar, han hade
hwarken hörit them tahla
om the deputerades afskaffande,
wagtare malmens å nyo
införande med mehra
thylikt af långt mehra
wärde.
Herr Bergmästaren
som wille närmare we¬
ta; til hwem detta bref
kunde wara skrifwit, har
igenom en bekant, låtit
fråga Hans Perßon Poik
närmare där om, och om
brefwet till honom war
skrifwit; men då har
Poik utlåtit sig, at samma
bref war skrifwit ifrån
Schedin till des hustru. Hwar
uti Bergmästaren har
ondt sig at finna, efter
som han förwißo påmin¬


122.


d: 8 Octobr:
ner sig at then som bref-
wet skrifwit kallar then
som thet war skrifwit til
Kiära Broder.
Och när Hr Bergmästaren
lägger detta och alt föregående
tillsammans, han efwen
besinnar sig thet som seder¬
mehra hände, uti the sön¬
nan före belägne städer
och bruk, såsom Hedemora,
Avesta, Sahlberget, Westeråhs,
nemligen, at allmogen
hwarken infanterie eller
cavallerie therifrån afförde
så säger han sig icke kun-
nat undgå, at få någon
illgrund derom och icke we-
ta, hwad han skall troo om
den wiste tienstaktigheten
Till slut andrager Herr
Bergmästaren hwad
Grufwedrängarnes op¬
förande angår, at han


d: 8 Octobr:
lämnar till Hr Actoris giö¬
romåhl, hwad efter sluten
ransakning emot dem ef¬
ter Lag och förordningar
kan påstås; men emedler¬
tid förbehåller Hr Berg¬
mästaren sig, at sielf få
förafskiedda alla dem, som
under detta upror warit
eller och än widare skulle
wisa sig mißnögde, med
en för Bergslagen så
nyttig och angelägen in¬
rättning, som Kiöpgiör¬
ningen, å den foht som
han nu står, och icke tåhl
ändring, med mindre
Contralleurs och jembknings
räkningarne tillika skola
uphäfas.
Efter then anledning man
fått af the afhörde Personers
berättelser, hade Rätten jem¬
wäl låtit till i dag upkalla


124.


d: 8 Octobr:
följande till förhör nembl.n
Sofraren Jan Gustafsson Gruf¬
drängen Erik Mickelson Hof
Hans Danielßson Stor Olof
Hindrikßon Tallberg Göran
Larson i Wällgården och Hans
Anderßon Bergius på
Kyrkiebacken, eljest kallad
Hällhans hwilka hwar för
sig blefwo förhörde, och berät¬
tar.
10o Grufdrängen Erik Mickelßeso
Hof, at han warit på kiöpet
d: 7 och 8. Junii, och wet intet
hwad der blifwit handlat,
d: 9 Junii har han haft Lottning
och blifwit stämd af den
ena Parlagaren Contraleuren
Näsman, wid Magazinet,
at komma dijt och få rätt
för Plunksedeln. Han har
intet wetat utaf Gruf-
drängarnes samling der¬
städes; men enär han


d: 8 Octobr:
125.
wid pass Klåckan 5 om
afftonen kom i thet ärende
tijt, har en myckenhet med
Grufdrängar då warit sam¬
lade på Gården som han hördt
sorla och klaga öfwer kiöp¬
giörningen. Hof har trängt
sig ända fram til Bron,
och effter han för sin dehl war
eij häller war nögd med
Bergslagens deputerade, och
kiöpet så har han giordt med
de andra et uti klagomåhlet,
och säger at kiöpet är ännu
för swårt med Bergslagens
deputerade. Herr Bergmä¬
staren har kommit ut til
dem och lofwat sielf bewista
kiöpet och ställa dem tillfreds,
som Hr Bergmästaren en
och annan gång jemwähl
sedermehra giordt. Och
hafwa Grufdrängarne som
Hof af sig sielf gifwer till


126.


d: 8 Octobr.
kienna sedan detta wä¬
sende uti 14 dagars tid,
tagit så skiäl för deras ar¬
bete på kiöpet, at Bergsman
skulle nödwändigt haf¬
wa gådt under, om dett
längre ståt på; men han
för des dehl har hwarken be¬
giärt eller fått mehr än
skiäligt, och lika som förut.
På tillfrågan säger han sig
icke warit qwar på Maga¬
zinet, när Herr Bergmä¬
staren utlämnade sin
skriffteliga för säkran. Hof
mins intet at något
warit talt på Magazinet,
om Herr Geschwornern;
men han har under bull-
ret hördt mycket ropas
effter markscheidern Ericsson
och Rådman Eric Ersson.
Han kan intet säija af
hwem; ty bullret war för


127.
d: 8 Octobr.
starkt, at Hr Magister Ihrman
som stådt och Predikat kunde
intet, ställa dem till rätta.
Af dem som stod närmast
trappan har han kiendt Cor¬
nettens Anders; Såg och Bergs
man Lehus och Hans Perßon
Poik, som welat styra till
goda, och har Lehus sagt till
Grufdrängarne, at de skulle
få sitt nöije. Han har och
hördt åtskillige påstå, at de
skulle följa dahlkarlen åt,
men kan icke namngif¬
wa någon. Intet har han
sedt dem sättia up yxer¬
ne i wädret; dock har han
hördt sedan tahlas derom.
Hof säger sig icke hafwa gådt
bort innan bullret blef
aldeles slutit. Och sedan han
pa Altins krog drukit et stop
öhl har han begifwit sig hem.
Lördags morgonen helt


128.


d: 8 Octobr:
bittida säger han sig hafwa
fådt bud igenom Stads
wacktmästaren Altin, at
infinna sig på Rådstuf-
wan dijt Hr Bergmästar
skall hafwa samman¬
kallat Grufdrängarne,
På Åsen har han mött
Grufdrängarne Eric Matßon
Kiepp, och Giöran Buller,
som sagt at de kommit i-
från Rådstufwan, och at Hr
Bergmästaren der förehållet
Grufdrängarne om ett be¬
skiediliget och stilla upföran¬
de, hwar med de fått gådt bortt.
Hof har alt så intet gått längre
än på torget, der har några
Grufwedrängar ståt och en
wijd namn Bohm, som
uphäfwit sig till förman
för dem, och warit elak och
olåtelig, hwarföre Grufwe¬
drängarne sielfwa skolat


129.
d: 8 Octobr.
satt honom den dagen uti
arrest. Denne Bohm har
sedan slupit ut, och är nu
mera död. Upläst.
11o Sofraren Jan Gustafßon:
att samma dag, när dahl-
allmogen tågade in i Sta¬
den, har han, sedan des wack¬
tare eij wille hielpa honom,
gådt up till herr Bergmä¬
staren wijd Grufwan och
begiärt försträck uti Säd
på des Sofwerarbete Gustafß:
tillstår at han wist war
då skyldig 600 Dr om eij
något mehr, och detta för¬
sträck har han begiärt mest
för deß hustru och barn efter
det då såg likt ut, at han
som stod under Bergs-
regementet skulle kom¬
ma at gå bort, hwilket han
jemwäl sagt till Herr
Bergmästaren, som wän¬


130.


d: 8 Octobr.
ligen förestält honom at
effter han nu wore så myc¬
ket skyldig så skulle han först
gå till thes wacktare, och
skaffa des beskied, huru hans
Räkning och arbete stod.
Gustafßon har der med gådt
sin wäg, och efter wackta¬
ren eij warit till reds at
följa honom tilbaka har
han eij brydt sig mera ther
om, men thes hustru har
en eller 2 dagar effter gådt
till Bokhållaren wid Ma-
gazinet Morzell, och af honom
fått borja en tunna säd
som ännu intet är betalt,
dock sedan bullret war
bestält, har han utaf des
wacktare eller opsynings¬
man wid Sofrebruket Fahle¬
nius fått försträk både i
penningar och wahror.
Hwad som förelupit på Mag¬


131.
d: 8 Octobr.
gazinet om torsdag effter mid¬
dagen wet Gustafßon intet;
ty han har då intet warit i
Staden, men om lördags
morgon, innan han war
upstånden har han som står
uti Majorens Compagnie fått
bud, at wara klåckan 8 på
Bokhållaren Morzells gård,
dit hela Compagniet warit
inkallad utan gewähr.
När de där warit sam¬
lade hafwa de straxt fått lof
at skilljas åt. Han har gått
fram åt torget at råka
Bergsman Lars Lille, där
hade både Grufwedrängar
och allmoge stått samlade
hwar om annan, och lika
så på Rådstufwan, när
han dijt op kommit hwarest
han hördt talas om pengar
som allmogen skulle hafwa.
Wid thet tillfälle har en dehl


132.


d: 8 Octobr:
Grufdrängar ropat; lätt oß
få dem: wij willja gå med
wij: Han wet icke hwem det
warit; men den nu me¬
ra afledne Bohm har skic¬
kat sig mycket owettig, och
satt nosen ända up i an¬
sicktet på Hr Bergmästa¬
ren, men Gustafßon eij
kunnat hört hwad han sagt.
Gustafßon säger sig straxt
hafwa gådt therifrån, och
när han kommit litet
dereffter råkat Jan Danielß
i Stubban och Gustaf Göstafß:
som är Jans broder, har
han af dem hört, som skulle,
Jan Gustafßon: warit hotad
med arrest, och de hafwa
frågat honom hwarföre,
men Jan säger sig icke we¬
ta huru der med hängt
tillsammans, efter han
intet tahlt något på Råd


133.
d: 8 Octobr:
stufwan som förtient arrest.
Frågades: Huru han kommit
at begiära försträk utaf Hr
Bergmästaren för des hustru
och barn, och om icke det war
endast i den ackt och mening,
at marchera med dahlallmo¬
gen. Swarades: at efter de
gått och exercerat hela somma¬
ren, har han wäl tänckt at
det skulle blifwa någon ut¬
marche utaf, men
han
har lik¬
wäl icke ment annor¬
lunda, än följa förmän¬
nen, åt.
Han säger sig icke hafwa
warit studsig emot Herr
Bergmästaren, och har eij
heller hördt Herr Bergmä¬
staren hafwa emot honom
någodt annat, än at han
altid burit de andre sofwar¬
nes beswär fram; hwar
till han säger sig af dem


134.


d: 8 Octobr.
warit anmodad, enär de en
och annan gång begiert til¬
ökning på deras accord.
På tillfrågan förmäler han sig
hwarken sielf haft något tahl
med allmogen ej heller
wet någon annan, som
haftt med dem at bestäl¬
la. Upläst.
12: Hans Danielßon Stor:
upwiser ett skriffteliget Con¬
tract af den 27 Maii sistledne
hwarigenom han förbundit
sig, at blifwa Soldat och stiga
in i Rotan No 136 under
Hr Majorens Compagnie, för Sol¬
daten Anders Perßon behändig,
som derföre skulle betahla ho¬
nom 300 Daler Koppmt, Stor sä¬
ger at han för en skada uti
Benet icke blifwit wijd Rege¬
mentet antagen utan casserat
af Herr Majoren när han 2ne
dagar efter contractet rest til


135.
d: 8 Octobr:
till Leksand at låta approbera sig,
hwar effter han begifwit sig hit till
baka, i tanka at få grufarbete
igen. Under dahlallmogens intog
här i Staden d: 8 Junii har han
warit på Torget och sedt dem
lika så d: 9 då de på torget åter
waro tillhopa, och Herr Lands¬
Höfdingen med Hr Bergmäs¬
staren samt flere stått i Svans
gård och igenom fönstret tahlt
med dem:
Stor säger sig icke hafwa inlåtit
sig med någon af allmogen
utan hållit sällskapp med 2ne
Soldater nembln den som legt
honom, samt en annan ifrån
Wika, med hwilken de bodt till¬
samman på Elfsborg.
Efter middagen samma dag
har han kommit, at gå ut utur
qvarteret med deß Syskenbarn
Hans Giöranßon, legd Soldat uti
Husby Sokn, och när de kommit


136.


d: 8 Octobr:
fram emot Magazinet, har han
blifwit warse en myckenhet
grufwedrängar der samlade;
Grufdrängen Erik Jöranßson
på Fahlun har stått, innanför
Magazins Porten, och berättad
dem, at dett war mycket buller,
och at Grufdrängarne fordrat
mycket på Hr Geschwornern, Hr
Markscheidern Erikßon och
Rådman Erik Erßon; men
utan at nämna hwad de
wille dem. Då har wäl eljest
warit helt tyst, och han har sedt
hwarken Hr Bergmästaren
eller någon af Prästärne ute.
Och effter han hörde, at Herr
Bergmästaren war ther,
tog han tillfället i ackt, träng¬
de sig fram igenom grufwe-
drängarne och giek allena up
för trappan ini kammaren
innan för Sahlen, hwarest
han råkat Hr Bergmästaren


137.
d: 8 Octobr:
och bedt honom om grufwearbete.
Herr Bergmästaren har straxt
gifwit honom goda swar. Och
Stor har tagit Hr Magister Ihrman
tillika med Profossen Boström
som wore derinne til wittne
deruppå; Boström skall äfwen
hafwa lofwat Stor, at wittna
til det Hr Bergmästaren lof¬
wat. Och der med säger Stor
sig hafwa gådt bort och hem å
qvarteret igen. Stor berättar
widare på tillfrågan, at när
han war inne hos Herr Berg¬
mästaren på Magazinet, har han
jemwäl talt med honom der¬
om, at han war skrifwen ibland
öfwerlopps manskapet, och begärt,
at Hr Bergmästaren wille
hielpa honom derifrån; men
icke skall Stor brukat härwid
någon ifwer och ondska, till
står ej heller at han knytt
näfwen åt Hr Bergmästaren


138.


d: 8 Octobr:
Frågades om inga flere Gruf¬
drängar trängde sig in i Maga¬
zins rummen, Swarades:
at han några Grufdrängar
wore inne i Farstun, när
han giek in; af dem kiände
han ingen mehr än Olof
Hindrikßon Tallberg i Lal¬
lare, och icke skall han wetat
hwad de hade at andraga.
Frågades: Om han intet hördt
af grufdrängarne; Om de hade
lust gå med dahlkarlen? Swar:
han har wäl frågat en elr
annan derom; men fått
till swars, at de ej wiste, huru
det skulle blifwa förän de
fått ordre af förmännen.
Frågades: hwarföre han beswä¬
rade Hr Bergmästaren i
det tilfälle, då han eljest war
nog öfwerhopet med an¬
nat, och Stor såg grufwe¬
drängarne samlade och


139.
d: 8 Octobr.
orolige Swarades: han tänkte
då at få swar på sitt, så wäl
som de andre.
Han berättar, harjemte at Bo¬
ström bedt honom icke gå så trågit
på Hr Bergmästaren, då Stor
gifwit sig tilfreds, efter Boström
och Hr Magister Ihrman som för är
sagt, lofwat härutinnan wit¬
na med honom.
Hwad som förelupit på Råd¬
stufwan om Lördagen therpå¬
följande är honom obekant efter
som han då ej warit ther. Upläst
13o Bergsman och waktaren
Göran Larßon i Wällgården:
At han warit med på kiöpet
d: 7 Junii. Han har ej kommit
in förän Herr Bergmästa¬
rens förestälning til gruf¬
drängarne

war
skiedt. Han hörde
wid dess inkomst, at Hans
Albrektßon, Anton Antonßon
och Per Larßon Biörk, be¬


140.


d: 8 Octobr:
klagade sig öfwer Markschei-
dern Erickson, såsom den der icke
sedt efter deras arbete, och lik¬
wäl war för stränk med
dem på kiöpet. Han har
gådt derpå straxt ut, och in¬
tet hördt huru dett slöts.
D: 8 Junii har han likaså wa¬
rit på kiöpet och hördt Herr
Geschwornerns föreställning,
som gådt derpå ut, at gruf¬
drängarne skulle skicka sig
beskiedeligen, emedan dahl-
allmogen war här, och at
den sedan skulle straffas som
förde sig annorlunda op.
Han har icke hördt at någon
af Grufwedrangarne warit
der öfwer onde: Han har straxt
gått sin wäg ifrån grufwan
och frågat efter intet till
torsdags middagen, då han har
kommit at besöka Grufwe¬
drängen Anton Antßon, som


141.
d: 8 Octobr:
håller krog, och råkat der
Anton och Hans Albrektßon
och Per Larßon Biörk. Der
har han hördt dem tahla om
och wara missnögde med
kiöpet, och de deputerade. Han
mins intet huru orden
derom blefwo fälte; men
säger sig hafwa derwid på¬
mint dem om, at komma
ihog Hr Geschwornerns för¬
maning dagen förut, och
bedt dem i dett tillfälle wara
tyste, hwarmed de gådt sin
wäg till Rådman Erik Erßon.
Han eller Giöran har blif¬
wit ther qwar til deras åter¬
komst: de hafwa då sagt honom
huru de omtalt för Rådman¬
nen det Giöran Larßon be¬
rättadt derom Hr Geschwornens
wahrning samt beswärat sig
öfwer Kiöpet och de Deputerade och
at Rådman bedt dem bli hem¬


142.


d: 8 Octobr:
ma ifrån Magazinet; men
effter Göran ärnade sig dit,
så säger han sig jemwäl
hafwa swarat them at han
ändock skulle gå på Magazinet,
och der på har han gådt ut, i
mening, at der höra, om
de andre klagat honom nå-
got an; Och när Rätten frå¬
gar honom i hwad måhl han
mente sig kunnat blifwa
anklagad, så swaras: at
hans Cammerater talt,
om, det de warit owettige
hoos Rådman Erik Erßon;
derföre har han tänckt frå¬
ga efter, om de beropat sig
något på honom. Inne¬
emot torget har han råkat
Rådman Erik Erßon till
hwilken han sagt; at han
war rädd, at de ofwan¬
nemde 3 Grufdrängar
berättat, som hade Giöran


143.
d: 8 Octobr:
Larßon talt något obeskiede¬
ligen Om Hr Geschwornerns
wahrning och dett wille han
weta. Rådman skall hafwa
swarat honom kort: neij
men, och utan, at nämna
det han ärnade sig sielf på
Magazinet, gått bort.
Giöran Larßon har stad¬
nat litet qwar på torget och
sedt en hop grufdrängar för¬
samlade, medan en skrifft
uplästes, af hwem wet han
intet; hwar med han fölgt
hopen åt in på Magazins går¬
den; han wet intet hwem
som gådt främst, ej heller wet
han hwem som kallat them
tijt; och när Rätten frågar
honom hwad han hade, at be-
ställa ther, sedan han redan
tahlt med Rådman Eric
Ersson: Så swaras at han
wille gå at höra effter, sedan


144.


d: 8 Octobr:
han såg en hop folk gå tijt.
Han har kommit at stå
bland de närmaste inwijd
den ena sidan af trappan.
Herr Bergmästaren har
straxt kommit ut, Giöran
kunde intet höra hwad han
talte, men såg at han win¬
kade med hatten och hörde
han, at Grufdrängarne bul¬
lersamt beswärade sig der¬
öfwer, at dem intet skiedde
rätt wid kiöpet, hwarföre
de wille hafwa de deputerade
afsatte, samt kiöpet giordt
af wacktare och Bergsfogdar-
ne. Giöran säger sig
warit af samma tancka,
men tyckt at deras på¬
stående skiedde med för
mycket buller, hwarföre
han skall bedt dem föra så¬
dant mehra skickeln och
beskiedeligen an. I dett


145.
d: 8. Octobr:
samma har Hr Doctor Stiernman
kommit til honom och tagit
honom, afsides samt bedt honom
ställa bullret tillrätta;
då han säger sig swarat Hr
Doctorn det han wille giöra ho¬
nom just beskied, och säja
honom det han nu arbetade
på et Rum hwarest han förr
fått 20 Daler och nu allenast
12. a 15. De hade hafft beskiedeln
Öfwerhet förut, och så hade de
wäl nu men de fingo
för litet på köpet; emedler¬
tid hafwa Grufdrängarne
bullrat alt fort. Hr Doctor
Stiernman har begiärt at en skul¬
le tahla för dem, och welat at
Giöran skulle det giöra.
Therföre säger Giöran sig då
hafwa bedt grufdrängarne
wara tyste, hwar på han
allena framfördt klago¬
måhl öfwer stränghet


146.


d: 8 Octobr.
wid kiöpet och sagt at dett
woro grufdrängarnes kla¬
gan. Hr Bergmästaren
har swarat dem med ett
bifall til hwad de begiärte.
Här wid har han hördt then ut¬
låtelsen af Hr Bergmästa
ren: I få nu giöra med
mig hwad i willjen, om
det och wore at taga lif¬
wet af mig.
Hr Magister Ihrman har här
under stått på trappan
och predikat för dem, och när
Giöran Larßon tyckte at
grufdrängarne blefwo
för ifrige och begynte rusa
op på trappan, har han tyckt
så illa derom, at han fådt
ondt begynt draga sig der i
från och gått bort.
Erik michelßon Hof har han
sedt tränga sig opp på Bron
och Cornettens Anders straxt


147.
d: 8 Octobr.
nedanföre. Han har hördt myc¬
ket ropas efter Hr Geschwornern
och Herr Markscheidern Erikson;
men icke efter Hr Rådman
Erik Erßon. Hr Markscheidern
hafwa de nämt för Barn och
yngling.
Frågades: Om han intet såg
Grufdrängar storma at Bak¬
gården at söka opp Markschie¬
dern Erikson, Swarades: nej:
Frågades Om han sedt dem resa
opp yxorna. Swar: neij.
Fråg: Om han kan nanmngif¬
wa någon i synnerhet, som
ropat efter Hr Geschwornern
och Markscheidern. Swar: at
han i sådant buller intet
kunde taga dett i ackt.
Uppå tillfrågan säger han
sig icke weta, at någon af
Grufdrängarne hafft samtahl
med dahl allmogen wäl
har han för sin del warit hop


148.


d: 8 Octobr.
med någre af dem hoos
Bergsman Hans Perßon
Poik om fredags efftermid¬
dagen hwarest deras förman
Schedin giäste, och der har han
kommit til tals med åt skilli-
ge dahlkarlar; men ther wid
har intet förefallit annat,
än at han förestält dem dett
de woro oberättegade at taga
några penningar af Bergs
lagen, efter Bergslagen be¬
höfde dem sielf i fall de skulle
gå mot fienden.
Torsdagen om aftonen säger
Jöran Larßon at han blifwit
bodat af Grufdrängen Michel
Ingemarsson, at komma på
Rådstufwan om fredags-
morgonen som sagt der
jemte at Lehus bafalt honom
boda Grufdrängarne tyst. Han
har gådt tijt om morgonen;
men effter ingen warit


149.
d: 8 Octobr:
ther mehr än Hr Borgmästaren
och Lehus, har Giöran straxt gåt
therifrån til kyrkian. Göran
säger sig wit utgången ifrån
gudstiensten kommit ihåg
en syn som han hafft för 2 åhr
sedan på himmelens lopp,
om Fahlu Stad, grufwa samt
Tuna Kyrkia, som han tyckt
förswinna till intet, och en
Lijk process gå till gammel
kyrkian. Han har wid detta
tillfället fördt sig dett så till
sinnes, at han trodt dett
hafwa något tilbetyda, och
och derföre tagit Hans
Albrektßon Anton Antonßon
med sig och gått up till Herr
Bergmästaren om aftonen,
berättat honom det samma,
och frågat huru det skulle blif¬
wa med dahlkarlen som wille
hafwa så mycket penningar,
så och huru dett skulle bära sig


150.


d: 8 Octobr:
at, ifall de sedan skulle gå
emot Ryssen, Eftter åtskil¬
ligt tahl härom har Herr
Bergmästaren wist dem
till Hr LandsHöfdingen. Dijt
de och gådt, som swarat dem,
at ehura han war förman
för orten, så hade han nu eij
något at befalla, utan om
de dristade sig så har Hr Lands¬
höfdingen tyckt bäst wara
at de talte med dahlkarler,
sielfwe härom, och då kun¬
de de säja allmogen tillika, at
på Cancelliet wore 6300 Daler som
de kunde få, om de wille
wara nögde dermed. De
hafwa altså gådt straxt til
Hans Perßon Poik, hwarest
de råkat Schedin och en hoper
dahlkarlar; men Poik har
icke warit hemma. Hans
Hanßon Eggertz, Per Anderson
på Gamberget och Erik Erßon


151.
d: 8 Octobr.
på Lundtäckten sammt Jan
matßon Hedenblad haf¬
wa och tillkommit. Dahl-
karlane hafwa tyckt, at an¬
bodet som de giorde dem efter
Hr Landshöfdingens befall¬
ning, war alt förlitet, och
der med blef ingen ting
beslutit, utan lofwades de-
ras swar klåckan 9 om
afftonen. Här ifrån har
Giöran Larßon med des
kammerater gådt tillba¬
ka till Herr Bergmästaren,
och berättat honom dahlkar¬
lens utlåtelse, samt fått til
swar at man skulle bida
på dahlkarlens utlofwade
swar.
Wid detta tillfälle har Herr
Bergmästaren til slut
frågat dem om de icke wo¬
ro nögde, at Hr Geschwornern
skulle komma tilbaka. De


152.


d: 8 Octobr:
hafwa alle förklarat sig
nögde dermed; men
Cornettens Anders har sagt Neij.
Hwad som förelupit på Råd¬
stufwan om lördagen wet
han eij effter han intet warit
der tillstädes. Upläst
14o Grufdrängen Olof Hindrikßon
Tahllberg har intet warit på
kiöpet d: 7 Junii. Onsdagen
eller d: 8 har han haft lottning
men icke warit inne på
kiöpet och hördt Hr Geschworners
förmaning, När han gick
fran grufwan middags tiden
har han hördt Grufdrängar,
men mins ej hwilka,
thala om Hr Geschwornerns
wahrning; öfwer hwilken
de wist sig missnögde, efter
Hr Geschwornern lofwat
finna dem igen sedan,
hwar af han eij wiste sam¬
manhanget. Torsdags


153.
d: 8 Octobr:
efftermiddagen, då han
ärnat gå efter betahlning
för en Pluncksedel, och han
kommit till torget, har
han sedt en myckehet Gruf¬
drängar samlade som alla
gådt åt Magazinet; han wet
intet för hwad orsak; men
han har fölgt hopen åt, in
på gården och trangt sig
fram till trappan. Herr
Bergmästaren har kom¬
mit ut. Då påminner
han sig at grufdrängarne
i gemen och han tillika, som
stod stant främst, påstodo at
slippa Bergslagens Deputera-
de och få Kiöpgiörningen i-
genom wacktarne och Bergs¬
fogdarne, besynnerligen
har nämts Rådman Erik
Erßon, Markscheidern Erikßon
och Bergsman Giöran Sohlberg,
som de wille slippa; de hafwa


154.


d: 5 Octobr:
och frågat efter Hr Geschwornern
och welat tahla med honom;
men som han säger, icke i
annan än i god mening
öfwer des utlåtelse på kiöpet.
Lika så har han med hopen
fordrat på, at få ut Rådman
Eric Ersson och Markscheidern
Ericsson, med hwilka de wille
tahla om deras stränghet
på kiöpet. Hr Bergmästa¬
ren har lofwat giöra dem
til wiljes i hwad de begärte,
och en del hafwa påstått, at
få sådant skriftelign, hwilket
Hr Bergmästaren dem med¬
delt, och som honom sades,
har Häll Hans tagit emot
Skriften. Utaf starkt på
skiutande ifrån allmogen
bakföre, kunde han eij hin¬
dra at stiga opp på trappan
och med honom Cornettens An¬
ders, Anders Olßon i Noret,


155.
d: 8 Octobr:
Gardies Gösta och Åkes Hans för
utan flera som han intet kiende
och de hafwa allesammans
sedan fölgts åt först i far¬
stun, och sedan igenom
kiöket til kammaren,
hwarest Hr Bergmästa¬
ren war, derest de widare
frågat efter Hr Geschwornern
markscheidern och Rådman,
och säger Tallberg sig hafwa
talt både med Hr Bergmä¬
staren och Hr Colvin härom;
men alt /: som han säger /:
i en god mening.
Fråg: Om han icke wid dett
tilfället fattat Hr Bergmä¬
staren i armen. Swar: Neij.
Han berättar widare, at
när han stått i dören och talt
med Capitain Colvin har han i
genom dören, som warit
öppen åt kammaren näst
intill detta rum, sedt gruf¬


156.


d: 8 Octobr:
drängar wara inne på den
sidan; men wet icke hwad
de giorde ther. Tallberg säger
sig derpå gådt ut och wäntat
en stund i farstun på deß
Kammerat i arbetet Cor¬
nettens Anders, som emed-
lertid gådt igenom rum-
men in i Sahlen. Under
det han war in uti Kiöket,
såg han på bakgården sam¬
las en hop grufdrängar,
hwarken märkte eller
såg han, at något wåld
skiedde på dören til en natt
stufwa i Bakgården, men
nog hörde han, utan at
kunna säija af hwem, talas
derom, sedan war kom¬
men i från Magazinet.
Han säger eljest at när
Hr Geschwornern Hr Mark¬
scheidern, Hr Rådman och
Sohlberg blefwo efterfrågade,


157.
d: 8 Octobr.
hafwa Grufwedrängarne
farit fram såsom en häst i
Striden, och när honom blef
tillfrågadt, om han menar
dett grufwedrangarne welat
giöra dem illa, i fall de fått
dem fast? så swaras at han
wet icke huru de warit
sinnade.
Fråg: Hwarföre Hr Geschwor¬
nern, och de andre skulle

så strängt
efter
sökas; när Hr Bergmästaren
redan hade lofwat dem at
sielf komma på kiöpet och
sluta ut de deputerade. Swar:
at Lehus har sagt til dem:
stå på Ehr gossar. Och efter
the eij kunde få ut de deputerade,
så tänkte de se efter dem inne.
Tallberg säger, at då han gick
bort har intet alt bullret
warit slutit, utan gården
ännu full med grufwe-
drängar.


158.


d: 9&10: Octobr:
Frågades om han intet wi¬
ste utaf någre Grufdrän-
gar, som ärnade sig till
Hr Geschwornern om aftonen
Swarades Neij det wet han
intet af.
Om fredagen och lördagen,
har han intet warit med,
och wet således intet hwad
då förelupit. Upläst.
d: 9 inföll böndagen
d: 10 October.
Sedan Rätten wid sista
Session giordt anstalt, at
Hans Anderßon Bergius
på Kyrkiobacken, eljest kallad
Häll Hans, wacktaren Johan
mattßon i grufriset,
Grufwedrängarne Johan Mår¬
tenßon Giers, mickel In¬
gemarßon på Slaggen, ander
Jönßon Pihl, och Gardis Gösta
på gamla Herrgården, skulle
til i dag inkallas och the sig


159.
d: 10 Octobr:
nu instälte, så blefwo the
hwar för sig afhörde och be¬
rättade.
15o Hans Anderßon Berjus.
har icke warit på kiöpet d:
7 och 8 Junii. Efter slutet Kiöp
d: 9 eller torsdagen, då han
hafft lottning, säger han sig
gått ut om efter middagen
at fordra rätt för des Plunck-
sedel, då har han hördt några
qwinfolk, hwilka han nu
ej mins, taltom det gruf¬
drängarne woro församlade
på Magazinet, at få beskied
om de skulle gå med dahl-
karlarne bort, sådant har
gifwit honom anledning
at straxt gå til Magazinet,
hwarest han trängt sig
uppå kiällar trappan i¬
bland en myckenhet grufwe-
drängar, som då woro der
församlade. Hr Bergmästaren


160.


d: 10 Octobr:
har stått på Bron och grufwe¬
drängarne hafwa bullrat
och ropat; men han har eij
kunnat höra hwad som
taltes mehr än ja och neij.
Grufdrängen Bohm, som
nu är död; har stått på
trappan och haft en skrift
i handen, och efter han eij
sielf kunde läsa, har han
ropat till sig Bergius,
hwilken kiende Bohm så
mycket bättre, som de wo¬
ro kammerater i arbete,
och bedt honom läsa up
skriften. Bergius har der¬
uppå efter gruf drängarnes
åstundan upläst sam¬
ma skrift wäl 3 gånger
hwilken angiek Hr Berg
mästarens försäkran,
at efter deras begiäran
giöra ändring i kiöpgiör¬
ningen.. Uppå tilfrågan


161.
d: 10 Octobr:
säger Bergius sig hafwa
tyckt om denne skrift,efter
han så wäl som de andre
warit miss nögde med
kiöpgiörningen. Bergius
säger sig hafwa kommit
så sent, at han intet hördt,
då det frågades efter Hr
Geschwornern och de deputerade.
Han har tagit skriften med sig
och gådt sin wäg, den han sedan
lemnat hos grufdrängen Hans
Albrecktßon. Han har eljest
tagit några Copier
ut
af denne
skrift, hwar af han har en qwar
sielf, en har Hans Albrektßon
fått; men han mins intet
till hwem han mera lemnat
askrifter. Bergius blef före¬
stält om icke han och
de
flere
tänckt giöra med denne
skrift någon nytta, och om
de förmodade at få niuta
den tilgodo? hwar på han swa¬


162.


d: 10 Octobr:
rar: at de hade wäl den tan¬
kan, och han hoppas ännu, at
de få niuta thenne Berg¬
mästarens lofwen till
godo; men intet är han
at döma de deputerade från köpet
Han har intet warit med
Grufdrängarne på Rådstuf¬
wan om lördagen.
Här wid påminner Hr
Bergs Fiscalen; huruledes
en hop grufdrängar
kommit till honom uti
Augusti månad förledit år
och andragit, at efter Herr
Bergmästaren och Geschwor-
nern då icke warit i
Staden, så begiärte de at
få gifwa till Hr Bergs
Fiscalen en skriftelig kla¬
gan deröfwer, at de fingo
förlitet på kiöpet och kun-
de icke underhålla sig i den
dyra sädes tiden, då han


163.
d: 10 Octobr:
förestälte dem, at de wäl icke
giorde illa ther uti at the gåf¬
wo honom wid handen theras
misnöye, efter honom ålåg
grrt, at gifwa them all tien¬
lig handräkning här wid,
och rätta them med at war¬
ning, ther the felade.
Han wil icke undandraga
sig at giöra behörig föreställning
för thesom kunde hända
hade fått förlitet; men han
kunde icke finna sig ther
uti, at the samlat sig så
många tillsammans,
ther likwäl icke hwar och en
af them kunde wara för¬
när skiedt; the skulle för
sådant taga sig tilwara;
Hälst the aldrig borde före
ställa sig, at en slik gemen¬
sam klagan kunde wäl
uptagas, utan borde hwars
och ens arbete för sig sielf


164.


d: 10 Octobr:
med hwad han undfått
skiärskådas. Then som tå be¬
funnes locka eller truga
någon annan at giöra
sig följe i klagande, at giöre
thet så mycket ansenligare,
finge lageligen umgälla
en slik otidighet. Ther på gin¬
go the sin wäg och wid paß
åtta dagar ther efter wid mid¬
dags tiden, kom åter en ansen
lig hop, som tycktes wara
mellan 20 a 30 personer, in
på Hr Bergs Fiscalens gård,
och hade med sig en okiänd
Persohn, som gaf honom et
Concept til til en skrift i gruf-
drängarnes namn, af inn
håll: at frijs borde få komma
in utifrån, efter the icke
fingo thet inrikes så godt
och för så skiäligt pris; samt
Wacktarne efter gammalt
tillåtes för waktningen


165.
d: 10 Octobr:
halfwa Centonalen, efter waktaren
nu, sedan lönen woro af prutad,
icke wille lägga sig wid kiöpet
ut, för arbets karlen med
mehra. Bergs Fiscalen före
stälte them huru oanständigt
et slikt klagomåhl wore, the
skulle låta blifwa at röra
wid sådane saker, som Hans
Kongl: Majtt och Rijcksens Högl:
Ständer pröfwat för godt;
the hade icke heller at tala
för wacktarne; thet ginge
them intet an, om the fin¬
go större eller mindre löhn.
En slik skrift för tienade
näpst, och torde swåra blifwa
ansedt, om then komme för
domstolen.
Then okiände Pehrson, som be¬
rättades wara en skräddare
Gesell, berättade thet han på
grufwedrängarnes begiäran
upsatt en sådan skrift, hwar


166.


d: 10 Octobr.
til han trodt sig wara så myc¬
ket mera befogad, som han
skrifwit för dahlallmogens
fullmäcktige wid thet them
bewilljade Landstinget, och som
the fådt frihet at anföra sina
beswär, så trodde han at sådan
Grufwedrängane icke heller
kunde wägras. Honom har
blifwit förestält, at han,
the
thet-
ta wärket rörande förord-
ningar, icke torde hafwa
sig noga bekant; och tiente
therföre til hans underrättel
at allmogen wore et stånd
wid Riksdagar, hwilka i an-
seende til nu instundad
Riksdag, hade frihet hos Hög-
wählborne Hr Lands Höfdin-
gen at andraga sina beswär
hwilka sedan komma in
för Hans Kongl: Majtt och
Riksens Högl. Ständer;
Men Grufwearbetarne wore


167.
d: 10 Octobr.
icke tillåtit at giöra några
gemensamma beswär, utan
trodde sig någon förfördelat,
hade han hos Hr Bergmästaren
och Grufwerätten sin klagan
at anmähla, kunde och, ther
han med thet wid Grufwe-
Rätten fälte utslag wore
misnögde, på anständigt
sätt andraga sin klagan, uti
Kongl: Maijtt och Riksens
Högl. Bergs Collegio. Thet woro
wägen för them, men
ett här emot stridande up¬
förande kunde bekomma
them illa.
Till mehra öfwertygande
bewis herpå uplästes för
honom och Grufwedrängarne
Kongl: Maijts nådigste för¬
ordning angående Gruf¬
drängars skadeliga samman-
gadning. Hwar på Skräddare
Gesellen fant sig rörd och öfwer¬


168.


d: 10 Octobr:
tygad, erkiände sitt fehl, som af
oförstånd wore begångit,
och begärte sin skrift tilbakas.
Honom swarades, at i an¬
seende til at detta skiedt på
thet sättet, at han tillika med
the andre begiärt iag skulle
säga them mina tankar
häröfwer, och han efter und-
fången åtwahrning nu
lofwade på intet sätt blanda
sig med Grufdrängarne, så
wille Bergs Fiscalen intet
wägra gifwa honom sin
skrifft, som wore allenast
et Concept, tilbakars. thill the
andre giordes en tienlig
och alfwarsam föreställning
som lofwade intet mänge
sig i saker, som them intet
anginge, och intet locka nå¬
gon med sig, och gingo ther
med sin wäg. Någre dagar
ther effter kommo 2. a 3 per¬


169.
d: 10 Octobr:
soner med en annan skrift,
som war beskiedeligen upsatt,
theruti the beklagade sig öfwer
then swåra tiden och dyra
kiöp på Spanmåhl, begiäran¬
des i anseende ther till, at med
theras arbetslön, så måtte
jemkas, at the uti den dyra
årstiden kunde uppehålla
sitt lif. The fingo therå thet
swar, at thenne skriften wore
drägelig, och at en eller an¬
nan som tyckte sig hafwa
skiäl at klaga, kunde sättia
sitt namn
ther
under: Någre
dagar ther efter, tå Bergs¬
Fiscalen skulle gå in til Bergs
Rätten, kom en grufwedräng
och stack honom denne sednare
skriften i händer, men han
gaf then straxt tilbakars, som
then ej war underskrifwen
och hörde sedermera intet
widare häraf. Ibland the


170.


d: 10 Octobr:
Grufwedrängar, som woro til¬
lika med Skräddare gesellen
hoos Bergs Fiscalen, påminte
han sig i synnerhet Bergius
som för the andre Grufdrän¬
garne förde ordet, hwilket
gaf Bergs Fiscalen anledning
at efterfråga hans namn.
Thetta finner Bergs Fisalen
så mycket mera föranlåten
nu at gifwa wid handen
som the, hwilka tå woro hoos
honom undfått tillrekelig
åtwarning, samt thet som
nu sednare sig tildragit, när
thet jemföres med thet
förra, gifwer mycken an¬
ledning at tro, thet någre
wacktare och Grufwedrän¬
gar sins emellan öfwer¬
lagt, thet the nu skulle be-
tiena sig af dahl karls bull¬
ret, till at få grufwan un¬
der sig, samt at Bergius icke


171.
d: 10 Octobr:
måtte wara så oskylldeg, som
han nu giör sig.
Bergius utlåter sig på den
honom härom giorde föreställ-
ning, at han icke war med
första gången, men tilstår
at han andra gången fördt
ordet hos Hr Bergs Fiscalen
för de andra grufdrängarne,
och lika så tredie gången. Rätten
förestälte Bergius, at detta
gier anledning dertil,
som hade en öfwerläggning
warit förut, innan gruf¬
drängarne om torsdagen
gingo på magazinet, och at
Bergius efter all liknelse
mäst wetat deraf.
Bergius swarar, at han
icke hafft någon kundskap
derom, och hade eij heller kom¬
mit på Magazinet den
dagen, om intet qwin¬
folken sagt honom at


172.


d: 10 Octobr:
Grufwedrängarne woro
der församlade. upläst
16:o Wacktaren Johan Matßon
i Grufrijset har warit siuk
och legat hemma under Fält¬
skiärs hand hela weckan
dahlbullret påstod in till
lördags aftonen, då har
han gådt in til Staden,
och sedt på när dahlkarlen
drog bort, och gieck sedan
derpå hem igen, men
på Hr Bergmästarens
bud har han samma afton
begifwit sig til honom, och
sedan han på Hr Bergmä-
starens tilfrågan swarat,
sig icke wetat, hwad under
bullret förelupit, har Herr
Bergmästaren berättat
honom, huru åtskillige ut-
af grufdrängarne, dem Hr
Bergmästaren jemwäl
nämt, woro onde på Hr


173.
d: 10 Octobr:
Geschwornern och de Deputerade,
och sagt til Johan Mattßon,
at han skulle giöra sin flijt
till at tysta dem; sådant
säger Johan Mattßon
sig
haf¬
wa giordt; och tillika med
Anders Larson Glamsare,
sökt tilfälle at tala härom
med Hans Albrecktßon,
Giöran Larßon i Wällgår¬
den, Anton Antonßon, Per
Larßon Biörk, Cornettens
Anders. Desse hafwa alla
sagt sig icke wilja Herr
Geschwornern något ondt,
förutan Cornettens Anders,
han har yttrat sig
han eij
fråga¬
de efter Hr Geschwornern, eme¬
dan han på kiöpet skulle haf¬
wa lofwat plåga grufwe-
drängarne, som Israels barn
blefwo plågade i Egypten.
Jan Mattßon har ej kunnat
giöra mera här wid; men


174.


d: 10 Octobr:
på Hr Bergmästarens
befallning har han om
torsdagen i wekan der på
warit dem fölgacktige, som
woro til Hr Geschwornern
at bedia honom komma
tilbaka.
På tilfrågan säger han sig
icke weta huru Bergs¬
man Lehus kommit
at följa med, och för öfrigt
har han ingen widare kund¬
skap om det, som händt på
Magazinet än hwad
han
hördt
omtahlas af Samuel Janßon
och Giöran Giöranßon Laxen
i Grufrijset, Anders Larßon
Glamsare och Jan Simonßon
i Östanfors, hwilka warit
på Magazinet om torsdags
eftermiddagen. Jan Matt-
ßon lägger härtill, at de
andre grufdrängarne liksom
icke welat tro honom något,


175.
d: 10 Octobr:
sedan de sågo at Her Berg¬
mästaren walde honom
at fara ut till Hr Geschwor¬
nern; men derjemte
har han och hördt af en dehl
Grufdrängar, at de tyckt illa
om deras opförande emot
Hr Geschwornern och de Depu¬
terade, efter de intet gått lag¬
liga wägar der med. upläst
17:o Johan Mårtenßon Giers
wet intet hwad som före¬
lupit på kiöpet d: 7. och 8 Junii
effter han eij warit der.
d: 9 eller torsdagen har han
hördt åtskillige Grufdrängar
thala om den owißhet de stodo
uti at följa med dahlkarlen,
och derföre har han om efter
middagen gått ut; at lys¬
na derefter. Wid des ankomst
till torget, har han sedt en
hop Grufdrängar der försam¬
lade, han wet icke till hwad


176.


d: 10 Octobr:
ända. Han har gådt straxt
der ifrån hem, men betänckt
sig, och wändt tilbaka, i tan¬
ka at få höra något, när
han då wid återkomsten
til torget fick höra, at Gruf¬
drängarne gått in på Maga¬
zinet, har han begifwit sig dit
och trängt sig igenom myc¬
kenheten fram til trappan
hwarest Hr Bergmästaren
stod och winkade at få them
tyste. Och under det samma
har han hördt Bergsman
Lehus ropa till them; tyst
gossar, och giordt til Grufwe¬
drängarne följande frågan:
Om Bergsmännen
blifwa hemma, ären i
och nögde at blifwa hemma
hwar til alla swarade Ja.
Och åter har Lehus frågat
om Bergsmännen gå
bort, willjen i gå bort med:


d: 10 Octobr:
177.
hwartill Giers med de öfrige
swarat, ja, efter de hade då
als intet hemma at giöra,
och der efter hafwa grufdrän¬
garne begynt med deras
beswär öfwer de deputerade,
som de wille hafwa afsatte.
Han för sin del har icke sagt
något derom, men be¬
klagat sig deröfwer, at honom
skiedt förnär på kiöpet. Gruf¬
drängarne hafwa härunder
oskräckel: bullrat och ropat, och
frågat effter Hr Geschwornern;
hwar wid Giers hört Cornettens
Anders ropa ut, at Hr Geschwor¬
nern på kiöpet lofwat
päna Grufdrängarne, då dahl¬
karlen dragit utaf.
Giers har och hördt at det talts
under sorlandet om Råd¬
man Erik Erßon och Mark¬
scheidern Erikson; men på
hwad sätt mins han nu eij


178.


d: 10 Octobr:
ej heller kan han förmås
at gie någon närmare
uplysning härom. Han
säger at under detta hafwa
Grufdrängarne begärt af
Herr Bergmästaren at
få skrifteligen, hwad han
dem lofwat, och ther
med
gådt
bort.
Frågades: Om han ej warit
hos Hans Perßon Poik eller
någon annorstädes, hwaraf
han haft tillfälle at tala
med en och annan af
den inkomne Dahlall¬
mogen? Swarades, al-
deles neij. Hwad som föer¬
lupit om lördagen på Råd-
stufwan wet han eij,
efter han intet warit der.
Eljest har han warit med
them som efter Hr Berg¬
mästarens åstundan
giordt följe til Ornäs at


179.
d: 10 Octobr:
förmå Hr Geschwornern
komma tilbaka. Hans
berättelse stämmer der-
uti med the andras öfwer-
ens, läggandes then om¬
ständigheten ther till at
Hr Bergmästaren befalt
honom ther till, och at Bergs¬
man Lehus wid samma
tilfälle warit tilstädes,
och bedt Giers at giöra thenna
resa. Upläst.
18:o Grufdrängen Mickel Ing¬
marsson på Slaggen wet
intet, af det som skiedt wid
kiöpgörningen d: 7 och 8 Junii.
Han har kommit uhr Grufwan
d: 9 eller torsdags förmiddagen
och fått bud i middagsstun¬
den af Stadstienaren Edman,
at infinna sig efter mid-
dagen på torget, hwarest
skulle lämnas beskied om
Bergslagen, kunde slippa


180.


d: 10 Octobr:
at skicka folk med dahlkarlen.
Wijd ankomsten til torget
Klåckan 4 här ingen warit
der mer än Dominic Gönßon
och Giöran Anderßon Gädda.
Under wäntan at flere
skulle komma, hafwa
de gått neder i Tråßgatan
och satt sig at röka tobak;
Carl Danielßon Bengt Swan
och des broder Lundborg, som
är Präst, woro ther för them
förut, och Länsman Tegen¬
ström samt Bergsman
Daniel Berglind, hafwa
kommit til dem. Mikel
har med några af detta
sälskap gådt fram till
torghörnet och sedt en hop
grufdrängar samlade på
gatan mitt för Magazinet
och i tanka; at höra efter
hwad dett betydde har han
gådt in på Magazins


181.
d: 10 Octobr.
gården, hwarest äfwen warit
en myckenhet Grufwedrängar.
Hans Danielßon Stor har då
blifwit af de andra utskiuten
och har Michel sedt huru Stor
stådt fram wid trappan och
wimlat med yxan ända i
wädret, hwar under myc¬
kenheten ropat, at de skulle
hafwa honom ut efter han war
soldat. Der med hafwa de skuffat
honom hwar ifrån annan
ända ut igenom porten. Och
i den låttningen säger
Mickel sig hafwa fått till-
fälle, at tränga sig fram til
trappan. Hr Bergmästaren
har emedlertid gått in och
då taltes om en skrift som
Hr Bergmästaren skulle
gifwa them. Mickel har icke
kunnat höra hwem ther
om ropade. Mickel har stigit
up på trappan til Bergs¬


182.


d: 10 Octobr:
man Lehus som gifwit ho¬
nom watten med sig at
dricka, och under det han talt
med Lehus huru det skulle
blifwa med utmarchen, har
den påberopade skrifften kom¬
mit ut. Han säger sig icke
acktat efter innehållet när
hon uplästes, utan tahlt med
Lehus som skall swarat
honom, at om de, neml.
Grufdrängarne, skulle gå
ut, så måste wij wäl se
til, at I kunnen och bli
uthulpne, om dett kom¬
mer derpå an, och då
Mickel der uppå förklarat
sin mening, at det skulle
wara emot betalning, hwad
de eller grufwedrängarne
fingo, har Lehus åter swarat:
Gud wet hwad betalning
det blir, wi måste wäl
gå Cassan så när som wij


183.
d: 10 Octobr:
kunna. Emedlertid haf¬
wa grufdrängarne begynt
gå bort, och han har likaledes
begifwit sig hem.
Uppå tilfrågan säger han
sig icke hafwa hördt ropas
effter Hr Geschwornern elr
de Deputerade et ord, emedan
han menar, at största
bullret gådt öfwer medan
de satt och rökte tobak. Elijest
säger han, at han förstått
at Grufdrängarne så wäl
som han sielf warit miß-
nögde med kiöpgiör-
ningen.
Efter thetta uplopp och buller
tilstår han at kiöpet wa¬
rit bätter i 14 dagar; men
nu mehra skall thet wara
intagit, och therföre säger
han sig ännu eij nöijas
med kiöpgiörningen.
Mickel Ingemarßon be¬


184.


d: 10 Octobr:
rättar wijdare, at när han
närmare afton kommit
åter, at gå ut i et ärende
åt Elfsborg, har han mött
Bergsman Hans Perßon
Poik och wacktaren wid Skiär-
grufwan Anders Jönßon då
Poik har sagt åt honom, at
han skulle skaffa sig 3 a 4. be¬
skiedeliga karlar och kom¬
ma opp på Rådstufwan
klåckan 7 om morgon
effter, utan at nämna
hwad ärende. Mickel har
derföre sagt at Giöran Larßon
i Wällgården och Cornettens
Anders dem han först rå¬
kat, at de skulle på före¬
nämde tid infinna sig
på Rådstufwan. Om de
gått derefter wet han intet.
Han har siuknat om natten
och intet kommit ut
hwarken om fredagen


185.
d: 10 Octobr:
eller Lördagen, och har sig alt¬
så intet bekant hwad på Rådstuf¬
fwan förelupit. Upläst.
19o Grufwedrängen Anders
Jonßon Pihl. Har ej warit
på kiöpegiörningen d: 7 och 8.
Junii; d: 9 eller om torsdag
middagen har Stadstie¬
naren Edman
sagt
honom til
at eftermiddagen infinna
sig på torget, utan at näm¬
na i hwad ärende. Derföre
har han wid paß kl: 4 efter
middagen gådt dijt; wid
magazins porten har en
hop folk stått samlade. Han
har gådt in och wet intet,
huru han i hast blifwit
trängder ända intill trap¬
pan, hwar under han hördt
mycket bullras och ropas.
Den afledne Grufdrängen
Bohm som stått ibland
de främste har frågat honom


186.


d: 10 Octobr:
hwarföre han stod så stilla
som en miöhlmus, då
har det talts om en skrift
som de fordrade af Hr Berg-
mästaren han wiste intet
hwad den angiek, efter som
han intet hördt då det taltes
om kiöpgiörningen, under
detta starka buller har han
stigit opp till Lehus, klappat
honom på axelen, och bedt
honom gå in til Hr Berg-
mästaren och begiära, at
Hr Bergmästaren icke
skulle låta twinga ut alt
matförrådet, ifall grufwe-
drängarne skulle endteln gå
bort med. Lehus har der på
gådt in och Hr Bergmästaren
kommit ut och sagt at
han gifwit dahl karlen så
mycket han ägde, samt frå-
gat dem om de icke woro
nögde, at blifwa hemma


187.
d: 10 Octobr:
så länge Hr Bergmästaren
intet ginge bort? hwar¬
till de ropat Ja. Han har hördt
under detta ropas. Häf ut
honom; men wet ej af
hwem, eller hwem der med
war ment. Emedlertid
har Hans Danielßon Stor
Kommit utifrån Magazins
rummen på Bron fört
yxan i wädret och öfwer
hufwudet på Pihl; samt
ropat Kommen in nu
gossar, dom skal få lösdrif-
ware nog nu; Hans me¬
ning dermed Kan han
ej wist säija, om det intet
warit den, at han nyss
sielf blifwit för lösdrifware
anskerifwen. Phil säger sig
då hafwa ryckt ner honom
utaf trappan, och Hindrik
Erßon Tysk har fattat i honom
der näst, hwar efter han blif-


188.


d: 10 Octobr:
wit ifrån den ena til
den andra utskuten på
gatan. Härwid säger Pihl,
sig hafwa gådt bordt, medan
Grufwedrängarne ännu
bullrade. Och när han
Kommit til Bakgårds
Porten wid magazinet,
i tanka at upsöka sin
Kammerat, har han sedt
en hop grufdrängar i bak-
gården stormade emelan
balken och bodarne. Han
Kunde förstå at de sågo efter
någon, men wiste  inte om
de dermed mente Hr
Geschwornern eller Råd¬
man Erik Erißon. När
han Kom tilbaka opp emot
Torghörnet, har han råkat
Häll Hans, som talt om at
han hade skriften som Herr
Bergmästaren gifwit
dem, den Pihl då begiärt


189.
d: 10 Octobr:
at se, men icke fått.
På efterfrågan säger han sig
icke warit i något samtahl
med dahlallmogen ej heller
på Rådstufwan om Lördagen.
Fråg: Om han tyckte wåra
wäl at grufdrängarne i dett
tillfälle stormade tilhopa
och Kommo med sådane
ärender fram för Hr Berg¬
mästaren. Swar: At han
nu wäl kan finna, at
sådant ej war wäl giordt.
upläst.
20: Gösta Anderßon. Nohrdahl.
har icke warit på kiöpet d:
7. och 8. Juni. På Stads betien¬
ten Edmans bud, hemma
hos hans hustru, har han
torsdags eftermiddagen
Klockan 4 gådt på Magazinet
och sedt der en hop grufdrängar
församlade, giörande på
gården ett stort buller


190.


d: 10 Octobr:
Han wet intet, huru han
emellan dem blef fram¬
skuffad ända till trappan
Hwar under han hördt kla¬
gas öfwer kiöpgiörningen
och på stått; at de Deputerade måt-
te blifwa afsatte. Han tror
det icke war af grufdrängerne
så mycket som icke mehra
af dem som hade waktningar
i Grufwan, hwilka en dehl
warit der tilstädes, fast
han ej kan nu namn
gifwa nogon af dem,
mehr än Lehus.
Då har och blifwit hårdt ro¬
pat efter Hr Geschwornern
Rådman Erik Erßon och
markscheidern Erikßon
Emedlertid har Herr Berg-
mästaren Kommit ut,
och medan de andre bul¬
rade, säger Nohrdahl sig ha-¬
wa tahlt med Hr Berg


191.
d: 6 Octobr.
mästaren derom, at all-
mogen intet skulle få nå¬
got mehr, eftter Grufwedrän¬
garne wäl behöfde det sielfwe.
Han mins ej hwad Herr
Bergmästaren swarat,
i dett han gieck in. Hans
Danielßon Stor har då stigit
up
på
trappan och hållit yxan i
wädret och ropat at de skulle
nu gå in, och
see
effter dem som
woro der inne. Han wet
intet hwem han der med
mente, om intet Hr Ge¬
schwornern och de Deputerade,
icke heller mins han, at
han wid dett tillfälle.
nämt om lösdrifware.
I dett samma har han, och
flere ryckt ner stor, och der
med har han ifrån den
ena til den andra blif¬
wit skuffad ut genom
porten. Litet dereffter


192.


d: 10 Octobr.
och sedan Hr Bergmästaren
ännu en gång warit ute,
hafwa de under mycket
ropande trängt så hårdt på
åt trappan, at Nordahl frå
först och sedan flere med
honom kommit derupp.
Han mins ej, at han kiände
någon af dem. Han har
widare blifwit inskuffad
ända in
i
Sahlen, der har han
på Bokhållar Morzells före-
ställning hindrat de an-
dre, at komma in så länge
han war i dören, endtel.n
har han trängt sig ut ige-
nom förstufwan, kommit
til Kiöksdörren och sedan
han tagit ut nyckelen, gådt
in i Kiöket samt slagit
dörren i lås efter sig, i
tanka, at der med
und
slippa
hopen med hwilken han
eij wille sig widare in¬


193.
d: 10 Octobr.
låta. Han har blifwit der
inne mäst en tima.
Waktmästaren Boström
och Altin, samt Belgmakaren
Timotheus Perßon har warit
der inne förut och Lehus
har och kommit til. Han
wet således intet huru det
tillgådt, i de andre rummen.
Uti Bakgården har han
gienom kiöks fönstret sett
en hop Grufdrängar in¬
storma; men wet icke
hwad de der giorde, eij heller
hörde han någon i kiöket
tahla derom. När bullret
stadnat af, och en dehl af
hopen förswunnit, har han
och Belgmakaren fölgts
åt der ifrån och han säger
sig straxt hafwa gådt hem.
På tilfrågan swarar han
sig icke sedt så noga effter,
att han nu kan komma


194.


d: 10 Octobr:
i hog någon, som warit på
Bakgården.
Fråg: Om han tycker ännu
det wara skiäligt at Bergs
lagens Deputerade skola sättias
ifrån kiöpet? Swar: Han
kan intet säija något der¬
om så länge honom intet
skier något meen; dock
tycker han det wara swårt,
at waktaren intet får
råda något på kiöpet, så
at Waktarne sielfwe skola
deröfwer klaga och säija,
at de intet töras tahla
något för grufdrängarne
på kiöpet; emedan de
då hotas at mista sin wakt-
ning, och namngifwer
Nohrdahl sin egen waktare
Olof Anderßon på Holmen
som sålunda skal sig ut
låtit. Upläst.
d: 11 October:


195.
d: 11 Octobr:
Såsom dett blifwit angifwit,
att dahl karlen Erik Hanßon
i Ulwik och Lexands Sokn
som arbetat här i Staden, så
som dage karl Hos Fru Cam¬
mererskan Urlander, warit
här under grufdrängarnes
buller på Magazinet, och skal
hafwa något, at berätta, i
synnerhet om Per Larßon
Biörk, alt så hade Rätten
på Hr Actoris, påstående giorde
anstalt, om bägges upkal¬
lande til i dag och efter intet
Jäf war emot dahl karlen
Erik; ty aflade han med
hand å bok den wahnliga
witnes Eden och berättade:
at han warit här i Staden
på arbete hos fru Camme-
rerskan Urlander enär
dahlallmogen giek här ige-
nom, då han blifwit nöd-
gad til lotkastning med


196.


d: 11 Octobr:
deß Rote, och efter lotten fallit
på honom, har han måst följa
hopen åt Stockholm, hwarest
han såsom witne blifwit
qwarhållen och intet kom¬
mit tilbaka för än litet ef¬
ter Bertelsmäßan.
den 9 Junii elr torsdagen för
Böndagen när Grufdrän¬
garne woro samlade på
magazinet, har Erik Hanßon
stått inne på fru Cam¬
mererskan Urlanders gård,
som är nest in til Maga¬
zinet, och hördt stort gny der
ifrån, fast han intet kun-
nat skilja hwad som tal¬
tes; Under detta har Gruf¬
wedrängen Per Larßon
Biörk, som han wäl kiän¬
ner, kommit in till
honom på gården, hafft
en black råck på sig och
handyxan i näfwen. Han


197.
d: 11 Octobr:
har genast frågat Erik Hanß:
om han ej sedt Erik Jons Erker
eller och Sohnen Hr mark-
scheidern? hwar til Erik
swarat Neij, men at på¬
gan hade sedt honom komma
ifrån Magazinet öfwer plan¬
ket; då har Per Larßon wi¬
dare sagt til Erik; giömmen
honom intet, ty om nij
giömmer honom, så sättia
de Eld på gården och bränna
ut honom, hwar med Erik
tagit Per Larßon med sig,
och wist honom hwarest Råd
man Erik Erßon gått öfwer
plancket in uti gården nest
in till, hwarest Herr
Borgmästaren Sallenius
bor, och dermed har Per
Larßon gifwit sig tilfreds,
och gått bort. Några grufwe-
drängar hafwa sedan wist
sig in på gården dem han


198.


d: 11 Octobr:
icke kiändt, och straxt der
efter hafwa ytterligare 5
stycken grufdrängar in¬
kommit, fått på begiäran
en Kanna öhl, emot be¬
talning af Fru Camme-
rerskan, som de druckit ut,
sittiande på trappan, och ut¬
af det som de då tahlt med
Frun, har Erik hördt dem
tycka illa om, hwad som hände
med Rådman Erik Erßon.
upläst
Biörk widgår denne Erik
Hanßons berättelse; och för
klarar sig på det sättet, at hans
ärende då war, efter Råd¬
man Erik Erß hustrus be¬
giäran, at söka up Råd¬
mannen och änskiönt
han kom, att nämna
om gårdens upbrännan-
de, så skall likwäl hans
mening dermed icke


11 Octobr.
199.
warit elak, utan, at al¬
lenast berätta dem hwad
han in på magazinsgården
hördt tahlas och hotas med;
utlåtande sig Biörk på til
frågan, at han icke kan
namngifwa den af gruf¬
drängarne, som han hördt
hota med gårdens upbrän-
nande. Han menar
lijkwäl, at sådant torde
framkomma.
Han tror och at, om Jöran
Larßon i Wällgården blif¬
wer ännu en gång hörd -
som stått närmast in til
Cämnären Lehus på Maga¬
zinet, torde han kunna
gifwa någon uplysning
ifrån hwilken detta hot
först kommit.
Rätten hade likaledes låtit
til i dag up kalla Studenten
Petter Mentzelius som preceptorerar


200.


d: 14 Octobr:
hoos Casseuren Bergström på
magasinet, at efter Hr Actoris
påstående edeligen afhöras
såsom then ther warit på
magazinsgården medan
bullret påstod.
Bemälte Mentzelius aflade
först then wanliga wittnes
eden med hand å Boku,
och berättar, at han kommit
inifrån landet wid paß
klåckan 4. torsdags efter¬
middagen elr d: 9 Junii
då har han för sig funnit
på magazins gården en
myckenhet Grufdrängar
samlade han har stält sig
i Stersdörren, at der ifrån
taga i akt hwad som hand-
lades om. Hr Bergmä¬
staren har stått på farstu¬
trappen och Grufdrängs
hopen fram för honom.
Hr Mentzelius har under


201.
d: 11 Octobr:
mycket ropande och buller,
hördt dem klaga öfwer Kiöp
giörningen, och fråga efter
Herr Geschwornern, Herr
Markscheidern och Rådman
Erik Erßon, som de welat haf¬
wa ut till sig. Han har och
sedt huru en dehl stormat
öfwer trappan in i rum-
men, hwaraf någre läm¬
nat deras yxor ute wid
trappan, af hwilka han lik¬
wäl icke kiändt någon;
under detta säger Mentzelius
sig widare hafwa sedt
Olof Hindrikßon Tallberg
med en hop andre gruf¬
drängar, gå igenom lilla
Porten neder til bakgården
och i dett samma har honom
blifwit berättat, det de stormat
til och welat in i den natt
stufwan, hwarest Mentzelius
bodde; Han han derföre straxt


202.


d: 11 Octobr:
gådt dit, och kiändt Tallberg
samt en annan, grufwe
dräng, til anseende, hwars
namn han likwäl icke
wet; men skall bo ofwan
om Warpan. De hafwa
fordrat nyckelen af honom
till nattstufwan, at gå in
och se efter Rådman Erik Erßon
och när han wägrat gifwa
fram nyckelen, hwilken eij
heller war till hands u¬
tan hoos deß Disciipel, hafwa
deße grufdrängar hotat
sielfwa slå opp dörren.
Den okiände har sagt till
honom. du lärer wäl och
hafwa fått penningar efter
du eij will hafwa fram
nyckeln. Och der med hafwa
de brutit opp dörren, gådt
in och ransakat under
bord och sängar ända til, at
rifwa up sängkläderna. den


203.
d: 11 Octobr.
okiände grufdrängen har
han hördt då säija; Neij neij
den diefwulen är intet
så smal, at han kan giöm-
ma sig under sängen.
Tallberg
har
deruppå slagit fast
låset igen och så hafwa de
gått helt flate ut. Nedan
för trappan har Herr Doctor
Stiernman mött dem, då
en ibland dem han wett
icke hwem, utlåtit sig: Om
han wore ärlig karl så be¬
höfde han intet giömma
utan stå qwar; men nu
syns det
at
han är en skiälm
Hr Doctor Stiernman har före¬
hållit den alfwar samt de-
ras obeskiedelighet, hwar
med de efter hand skilt
sig åt. Och har Mentzelius
wid des nedgående i¬
från nattstufwan sedt
2: a 3 grufdrängar gå i


204.


d: 11 Octobr:
bakgården under sädes
bodarne och allestäns som
de hölle något misstänkt
äfwen uti Kohlgården, sö¬
kande efter Hr Rådman
Erik Erikson. Sedermera
hafwa några kommit
och sagt, at det wore onö-
digt, at söka, efter Hr Råd¬
man kommit undan
öfwer planket. Hwar
med bullret efter hand
afstadnat och den ena
effter den andra gått
bortt.
Uppå tilfrågan säger Hr
Mentzelius at han wäl hörde
in på gården tahlas om en
skrift, som de wille hafwa af
Hr Bergmästaren, men kun-
de ej höra rätta samman han-
get derom. Han påminner
sig likwäl noga, at der un¬
der blifwit påstått, at Mark-


205.
d: 11 Octobr:.
scheidern Erikßon, som de nämt
för skomakar poike, och Råd¬
man Erik Erßon den de kallat
den Tiocke, ej skulle sittia med
på kiöpet. Upläst.
Detta witnes måhl förestältes
Tallberg, som på tilfrågan be-
kienner, at han war ibland
dem som stodd gått til Bakgår-
den, men säger sig icke hafwa
gått den wägen som Hr Mentze-
lius berättar utan omkring
genom stora Porten til bak-
gården. Der har han råkat
wid trappan til nattstufwan
den af Hr Mentzelius nämde
okände Grufdrängen. Han
säger sig eij heller weta des
namn rätt wäl, om icke
han Petter och bor ofwan wahran,
och tror, at han kienner honom,
om han får se honom. Cornettens
Anders och thenne Petter seijer


206.


d: 11 Octobr.
Tallberg har warit med honom
upp til nattstufwan. Den
okiände Grufdrängen har ho-
tat slå up dörren, men före
än det skulle skie, och dörren
skiämmas, har Tallberg med
des yxa warsamt tagit up
nådningen på låset.
Tallberg will intet tilstå Hr
Mentzelii edel berättelse, och
at han warit med de andre
inne i Cammaren och sökt
efter Rådman Erik Erßon;
ehuru Hr Mentzelius nu
sielf påminner honom
at han giordt det med myc¬
ken ifwer. Nog har han sedt
i dörren dem söka in i
Kammaren, och at den o¬
kiände Petter sagt den dief¬
wulen är intet så smal
at han kan giömma sig
under sängen, men Tall-
berg skall icke befattat sig


207.
d: 11 Octobr:
med eftersökningen; doch
måste han på tillfrågan be¬
kiänna, at han med de andre
gådt i dett upsåtet til Bakgår¬
den och natstufwan, at söka
igen Rådman Erik Erßon.
Fråg: Hwad anledning de
hade at tro det Rådman Erik
Erßon war i nattstufwan.
Swar: Han hördt talas om,
nedre på gården at Herr
Mentzelius warit föra præ-
ceptor hoos Rådman Erik
Erßon, så at de trodt, at han
giömt honom i sin nattstuf¬
wa, och derföre hafwa de gått
dijt.
Fråg: Om han ej kiände
någon af dem som woro
inne i nattstufwan. Swar:
at de wore små karlar; men
han har kändt ingen mehr
än hwad han nämt.
Frågades: Om Hr Rådman


208.


d: 11 Octobr:
Erik Erßon, giordt honom på
kiöpet förnär. Swar: han
har warit både ond och god
emot honom.
Frågades: Om han någonsin
hoos wederbörande klagat
och begiärt rättelse öfwer
hwad honom kunnat wa-
ra förnär skiedt innan
han nu med de andre
grufwedrängarne bullrade
deröfwer. Swar: Neij.
Frågades om hans förtienst
warit mindre än 36 Daler
om månaden, hwartill
swarades kort ja. Hwilket
Rätten will låta eftersee.
Eljest namngifwer han wid
dette tilfälle grufdrängarne
Erik Danielßon Bure och
Qwistens Jöns hwilka wa-
rit med på Magazinsgårde
Frågades: om han eij har sig
bekant, at grufdrängarne


209.
d: 11 Octobr:
haft någon öfwerläggning,
att komma med sina
beswär när dahlallmogen
wäntades til Staden. Swar:
wett intet deraf. Nog har
han sedt grufdrängar sam¬
lade hoos Hans Perßon
Poik, böndagen om aftonen,
hwar ibland han kändt igen
Gardies Gösta, men hwad de
handlat om är honom obe-
kant. upläst:
21:o Förekallades, efter Rättens
i går giorde bud, grufdrängen
Erik Erßon Willman. Han har
intet warit på köpet d: 7. och 8
Junii. Hans kammerat Jan
Olßon Lur har talt om för ho¬
nom, at Stads betienten
Altin bådat honom och flere
at gå på torget om torsdags
efter middagen. Och efter
han hördt, at det skulle angå
dahl allmogens påstående


210.


d: 11 Octobr:
at grufdrängarne skulle gå
med bort, så har han begifwit
sig först på torget, och sedan in
på Magazinet, hwarest han såg
Grufdrängarne wara samlade.
Herr Bergmästaren har stått
på trappan; men Willman
han handt at tränga sig fram
har Hr Bergmästaren gådt
in. Då har han hördt ropas
mycket efter Rådman
Erik Erßon, deß Sohn Mark¬
scheidern och de deputerade, som de
wille sättia ut af. Han har
i det
til
fället beklagat sig der¬
öfwer, at han hade ringa för
tienst, och gått in i förstugan
hwarest han säger sig råkat
Hr Landshöfdingen och för ho-
nom har han klagat sin nöd-
torft och bedt at hans Kamme-
rater eij skulle få gå bort
med dahlallmogen, efter
ingen då såge honom till


211.
d: 14 Octobr:
goda, som war siuklig; Herr
Landshöfdingen säger han
har då lofwat honom en half¬
tunna säd, til hielp, utan
at han det begiärt, och när
Willman der uppå skall swa¬
rat; at det wore wäl, om
Hr Landshöfdingen wille ho¬
nom låta få allenast en
fierding på magazinet, skall
Hr Landshöfdingen swarat
honom, at der fans intet nå-
got mehra, och derföre bedt
handelsman Teet, som warit
närwarande, hielpa honom,
en span säd på Hr Lands¬
höfdingens räkning. Hr
Teel har icke haft någon span¬
måhl sielf, och derföre gifwit
honom en Sedel på 16 Daler at
kiöpa sig spanmåhl före.
Här med säger han sig haf¬
wa gådt sin wäg, medan
dett ännu bullrades och


212.


d: 11 Octobr:
sorlades på Magazinsgården
Honom förestältes, at hwar-
ken han eller någon annan
Grufdräng kan få något ut
på magazinet, hwarken i för-
sträck eller betalning, med
mindre han förut skaffat
sig wederbörlig remiss på Kiö¬
pet, hwilken bör præsenteras til
Magazins betienterne och
ingen annorstädes, och
frågades derföre, huru han
i dett tilfället, utan sådan
remiss och skattning öfwer
deß arbete kunde antasta
Hr Landshöfdingen om hielp
på Magazinet? Swarades:
Nöden skall twingat honom
dertill, och efter han tyckt, at
grufwedrängarne draga
in till magatzinet med sin
swett, så kunde det wäl
och hielpa honom i deß
nöd. upläst.


213.
d: 11 Octobr.
22:o Grufdrängen Erik Anderßon
Stenberg. Har eij heller wa¬
rit på Kiöpet d: 7 och 8 Junii,
men d: 9 eller torsdagen,
sedan han hördt af deß Kam¬
merater, at Stadstienaren
gådt omkring och bodat dem
at komma til torget efter¬
middagen, har han gådt
dijt, och sedt en hop församlade.
En har stått främst och läst
up en skrifft, men han
wet eij, hwem det war, eij
heller har han sedt Cämnaren
Lehus der, Och i det samma
har hela hopen wänd sig om
och gått til magazinet. Han
har intet hördt, at någon
ropat eller bedt dem gå dijt.
Stenberg har stått en stund
qwar, och talt med den seder
mehra afledne murmä-
staren Ungewitter, och har
han sedan gått efter in på


214.


d: 11 Octobr:
Magazinsgården, samt stad¬
nat der ibland de yttersta.
Herr Bergmästaren har
då stått ute på Bron och tahlt
med dem; myckenheten har
bullrat och ropat ifrigt öfwer
de Deputerades afsättiande;
Om Hr Geschwornern har han
intet hördt tahlas, men eljest
hafwa de ropat at få ut Råd-
man Erik Erßon och des Sohn
Hr Markscheidern sägande:
häf ut dem til oß: En hop har
han sedt storma up
på
trappan,
men kiänner ingen
af dem. Han har och hördt
ropas efter en skrifft, som de
wille hafwa af Hr Bergmä¬
staren. För deß dehl har han
icke lagt något till eller i¬
från, utan gått under detta
bullret här ifrån, bort till
Anton Antonßon på krogen
och wet således intet af nå¬


215.
d: 11 Octobr.
got, som widare förelupit.
Han tyckte det såge så faseligit
ut, at han eij kunde blif¬
wa längre qwar.
Om dett som händt på Rådstu¬
wan Lördagen derpå, har
han ingen kundskapp efter
han eij warit der. Säger sig
och på tillfrågan icke weta,
utaf någon öfwerläggning
grufdrängarne emellan,
eij heller något samtahl,
som någon kan haft med
dahlallmogen. Upläst.
Idag är Hr Doctoren och Öfwer-
Hof Predikanten Stiernman,
samt Hr Magister Ihrman
och Hr Capiten Colvin inkomne
skrifteligen med deras inför
Protocollet d: 4 hujus, munte-
ligen giorde berättelser
lydande Hr Doctorens och Öfwer
Hof predikanten Stiernmans
som följer.


216.
d: 11 Octobr:
N:o 3.
då iag d: 9 Junii sistledne
giek efter middagen uti et
mit egit ärende; till Råd¬
mannen Bergström, blif¬
wer iag en kort stund
derefter warse, en stor
myckenhet grufdrängar in-
komma på gården, ibland
hwilka war et mäckta
högt sorl; men at inhämta
en rätt mening af alt
hwad de talade, war för
sorlandet skull omöjeligit,
doch hörde iag, sedan alla
hade stadnat wijd förstugu
Bron, deße ord af några
Persohner tahlas:
1:o Wij wille hafwa ut till
oß Geschwornern Schultze,
han har lofwat straffa oß
och taga huden af oß; wij
wilja och
2:o tahla med Rådman Erik
Erßon han giör oß orätt, och


217.
d: 11 Octobr:
betalar oß intet hwad wij
skäligen hafwa af honom
at fordra.
3:o Oß skier och orätt på kiöpet,
wij få intet för wårt ar¬
bete, hwad wij förtient, och
borde med rätta hafwa.
När iag detta hörde, giek
iag ut til dem på gården,
kallade dem flocktahls til
hopa flere resor och förestälte
dem med alfwarsam¬
me ord, hwad bedröflig på-
fölgd sådane deras bittra
utlåtelser med sig hade,
såsom och, at detta deras sam¬
mangaddande och syndiga
förehafwande, wore en
faselig förberedelse, til den
instundande Bönedagen
som dagen efter firas borde.
Grufdrängarne wiste sig, på
detta mitt til dem hålne
tahl, straxt benägna til


218.


d: 11 Octobr:
till tysthet, försäkrandes mig
derom, at intet oroligt tahl
af deras mund widare
höras skulle; til hwilken
ända och så största dehlen
af dem giorde följe med
mig ifrån Magazins
gården, långt öfwer torget,
då wij, med det aftahl skil¬
des i från hwar andra, at
hwar och en skulle gå hem
til sitt och befalla sig i guds
händer; men det war
knapt en half tima förbi,
innan bud kom till
mig, at alla woro sam¬
lade igen på samma
rum och ställe som förr,
til at upsöka Hr Gesworner
Schultze och Rådman Erik
Erßon, för hwilken orsak
skuld, och tillika begiärtes,
at iag ännu en gång
måtte komma dijt igen


219.
d: 11 Octobr:
och stilla det upkomne bull-
ret och owäsendet. Jag giek
och straxt tijt, fant en hop
Grufdrängar wara samlade
på Hr Rådman Bergströms
wedgård, några stodo och
i en trappa, och hade upbrutit
en nattstugu dörr, i mening
at der finna Hr Rådman
Erik Erßon. Jag frågade hwad
nu åter wore å färde?
mig swarades: Här äro
4: stycken som söka efter Hr
Rådman Erik Erßon. de 4
begiärte iag få tahla med,
som iag och fick, och sedan
iag dem förestält, hwad
deras hämdgiriga sökiande
hade at betyda, begiärte de
af mig, at iag då wille
effterlåta dem, at förlika
sig med Rådman Erik
Erßon, och det i min när-
waro, bedyrandes tillika


220.


d: 11 Octobr.
med handslag och otwungen
edelig berättelse, at intet o¬
höfweligit ord emot honom
skulle höras af deras mun
mindre någon annan
wåldsamhet utöfwas,
allenast iag wille lofwa
dem at wara tilstädes
wid deras förlikning
med Hr Rådman, och
at de fingo säija mig till,
när de fått weta, hwarest
Hr Rådman wore till¬
finnande. Jag lofwade
at wilja giöra dem till
wiljes i det de af mig å¬
stundade, och frågade altså
intet efter deras namn,
kiände icke heller Persohnerna
til anseende, utan tänckte,
at deras at deras namn
kan bli uptecknat då, när
wij efter aftahl få råkas,
hoos Hr Rådman Erik Erßon.


N:o 4


221.
d: 11 Octobr:
Mera kan iag intet ehr¬
hindra mig, som iag hörde
eller med wißhet kan be¬
rätta, wid detta då warande
oheliga bullret.
Fahlun d: 11 October 1743.
Olof Stiernman
Herr Magister Ihrmans berät-
telse här wid är följande
då iag war inne i sahlen
icke wetatande, hwad å färde
war ute på magazinsgården,
kom Hr Rådmannen Blan¬
enhagen til mig, med
anmodan, at iag wille gå
ut, och ställa grufdrängarne
tilfreds, säijande ungefähr,
at dett war et farligit wäsen-
de, och sig icke wetande, huru
det wille aflöpa; af hwilken
oförmodeliga utlåtelse, iag
litet i förstone betagen,
giorde någon dificulte der¬
emot, såsom twifwlande


222.


d: 11 Octobr:
mig någon ting uträtta
kunna, men då Hr Råd¬
man alfwarligare påyrckte
min utgång, tilläggande
det: Att Grufdrängarne haf¬
wa til eder förtroende, ther
före kunde the til äfwen¬
tyrs gifwa sig: Swarade iag
mig i guds namn wilja
försöket, och giek så under
hemliga suckar til then he¬
liga Trefallighet om ett
wälsignat bistånd ut til
them.
När iag tå wijd utgången
på trappan wardt warse,
huru såsom ädel och Hög¬
aktad Hr Bergmästaren
Samuel Troili, utan något
gehör af Grufdrängarne, hålt
sitt tal till dem; men deße,
besynnerligen de främst
stående, med ganska wred-
samma åtbörder, häfftigt


223.
d: 11 Octobr:
och samliut sorlade, steg iag
up på bäncken, och med hat-
ten giorde til menigheten
några tecken, at winna
tystnad. Efter hwilkens ehr¬
nående, iag ther på förehölt
them et alfwarsamt tahl,
at de skulle betäncka sin
Christendom, then allseende
gudens Rättfärdighet, och
huru the af guds ord till¬
förende lärde woro, åtmin¬
stone borde de med förmuft
framställa sina klago¬
måhl, bediande them ther
hos; at wara til thet ringa¬
ste så fogelige, som dahle¬
allmogen, hwilken icke
med en sådan force sina
erfordringar förelade.
Här medelst wans igenom
guds hielp, så mycket, at
the intet allenast tystnade,
och sacktade sig, utan, och som


224.


d: 11 Octobr:
mig sades sedan, någre
gingo åsido gråtande,
andre Korssade sig, och somli¬
ge gingo ut gienom porten
sin wäg; men straxt
effter blef et nytt buller,
hwilket, om iag mig annars
rätt ehrhindrar upwäcktes, då
Bergsman
Wälbe And:
Lehus, giorde
til dem en frågan; Om de
wille giöra följe med till
Stockholm? hwar på de alla syn-
thes enhälleligen och med
högt rop swara Ja; och således
begyntes förra sorlet på nytt
igen. Tå äskade iag åter,
med hattens kringwiftan-
de, tysthet, och efter thes ehr¬
hållande, begiärte at en eller
någre af dem, skulle deras
klagan beskiedeligen före-
ställa, och sedan i stillhet
Hr Bergmästarens swar
afhöra; Hwilket de och lofwade.


225.
d: 11 Octobr:
Hwarefter Hr Bergmästaren
sielf mycket med dem talte
och endtel:n gick in i Sahlen, tå
iag sedermehra hade den
ähran at tillbära Hr Berg¬
mästaren deras begär och
Hr Bergmästarens swar
ther på them tillställa. Endteln
påstodo the, at Hr Bergmästa¬
ren sielf wille sittia med på
kiöpet, på thet the måtte få
rätt för sitt arbete. Jag hade
åter den ähran, at och detta
Hr Bergmästaren beträtta,
hwarpå Hr Bergmästaren
swarade, at hans mång-
falldiga sysslor wid et så
wijdlyftigt wärk, icke med
gåfwo et så trägit och dagligit
bisittiande; Doch wille Hr
Bergmästaren, som eij
kunde weta, om något
tilförende woro skiedt them
förnär, nu hafwa them


226.


d: 11 Octobr:
therom försäkrade, at Hr
Bergmästaren så offta ho¬
nom möjeligit fölle,
wille sielf personligen med
Herrar deputerade, giöra
them nöije i alt hwad
skiäligt och billigt finnas
kunde.
När iag thetta Hr Berg¬
mästarens swar Grufwe¬
drängarne förständigat,
sade the sig wara nögde
men påstodo Herr
Bergmästarens skriffte-
liga försäkring, säijande
sig icke kunna lita på
blotta orden, utan wäl we¬
ta alt hwad dem nu lof-
wat war, skulle eljest
sedan uphäfwas. Jag hade
och den ähran, at Hr Berg¬
mästaren denne deras
postalation föredraga; men
som Hr Bergmästaren


227.
d: 11 Octobr.
den samma af wiktig grund
wägrade, så giek iag ut och be¬
rättade dem det, sökande derhos,
at förmå dem, till at ställa
et säkert förtroende til dett
som deras så wälmente
Förman dem i löffte gifwit.
Härunder kommer och Hr
Bergmästaren sielf ut
och ibland annat förehåller
dem, at de med deras stor-
mande oförnögdsamhet
nödgade honom ifrån sitt
ämbete askied taga.
Hwar på de swarade sig dett
ingalunda wilja; utan
at de intet allenast woro
wäl förnögde, utan och
önska sig få niuta Herr
Bergmästaren, hälst
som de alts intet hade emot
hans egen Persohn eller
goda ämbetes förwaltning;
utan allenast thet at the


226.


d: 11 Octobr:
therom försäkrade, at Hr
Bergmästaren så ofta ho¬
nom möjeligit fölle,
wille sielf personligen med
Herrar Deputerade, giöra
them nöije i alt hwad
skiäligt och billigt finnas
kunde.
När iag thetta Hr Berg-
mästarens swar grufwe¬
drängarne förständigat,
sade the sig wara nögde,
men påstodo Herr
Bergmästarens skriffte-
liga försäkring, säijande
sig icke kunna lita på
blotta orden, utan wäl we¬
ta alt hwad dem nu lof¬
wat war, skulle eljest
sedan uphäfwas. Jag hade
och den ähran, at Hr Berg¬
mästaren denne deras
postalation föredraga; men
som Hr Bergmästaren


227.
d: 11 Octobr:
den samma af wiktig grund
wägrade, så giek iag ut och be¬
rättade dem det, sökande derhos,
at förmå dem, till at ställa
et säkert förtroende til dett
som deras så wälmente
Förman dem i löftte gifwit.
Härunder kommer och Hr
Bergmästaren sielf ut
och ibland annat förehåller
dem, at de med deras stor¬
mande oförnögdsamhet
nödgade honom ifrån sitt
embete afskied taga.
Hwar på de swarade sig dett
ingalunda wilja; utan
at de intet allenast woro
wäl förnögde, utan och
önska sig få niuta Herr
Bergmästaren, hälst
som de alts intet hade emot
hans egen Persohn eller
goda ämbetes förwaltning;
utan allenast thet at the


228.


d: 11 Octobr:
icke
altid
blifwit hörde, när the sig öf¬
wer them något förnära
skiedt, beklagat.
Hwar jemte iag
bad
Hr Berg¬
mästaren hafwa tålamod
och then nu lysande otack-
samheten oacktat, likwäl
uti sitt dyra embete sin
guds ähra och nästans wäl¬
färd, äfwen hädan efter
oförträddad söka, särdeles
som Hr Bergmästaren,
sade iag, uti sitt missnöge
och sorg äger thet nöjet, och
hugnaden, at alla hiärtel.n
erkiänna Herr Berg¬
mästarens trogna, wak
samma och oförtrutna
embets flijt och rättwijsa.
Härpå sade Hr Berg¬
mästaren til Grufdrän¬
garne, at han så här efter
som hittils; wille dem gier-
na betiena, allenast


229.
de intet bedröfwade
Bergmästaren med
otack och öförnöijsamhet,
öfwer hwilket gunst be¬
nägne swar Grufdrän¬
garne wiste en fägnad
och derpå gick Hr Bergmä¬
staren in igen.
Då steg iag åter upp på
bäncken, och frågade hela,
hopen, om de nu alla nögde
woro? hwarpå de enhälleligen
swarade Ja, och ytterligare
sade: men wij wilja nu
och hafwa samma försäk¬
ran af Rådman Erik Erßon.
Andre tillade Hr Geschwornern
Schultze. Jag swarade dett
kunnen i och få, iag will
gå in och tahla med Hr Råd¬
man Erik Erßon; när iag
efter inträdet icke blef ho¬
nom warse giek iag ut
och berättade, at ake Herr


230.


d: 11 Octobr:
Rådman Erik Erßon icke är
här; så ropade the, han är här.
Som iag och näst förr sedt
Hr Rådman Erik Erßon i
Sahlen sittiande, och än intet
wiste at han hade ifrån
Magazinet tagit afträde,
mißtänckte iag mig sielf,
at icke hafwa första gången
sedt noga efter honom, giek
derföre åter in i upsåt
at träffa honom, och berätta
honom grufdrängarnes
begiäran, til hwilken än¬
da iag intet allenast ög¬
nade efter honom i Sahlen,
utan och i Kammaren
innanföre, och Kiöket;
men förän iag handt
ut igen, mötte mig gruf¬
drängarne i Kammaren
hwilka med storm och stor
skyndsamhet sökte efter
Rådman Erik Erßon; i


231.
d: 11 Octobr:
bland de sökande woro, Cor¬
nettens Anders och Hans
Danielßon Stor, skolande
och grufdrängarne då under
sökandet, som mig sedan
berättades, fått weta at
Hr Rådman Erik Erßon ge¬
nom fönstret undan wij¬
kit theras oförmodeliga
wålsamhet, hwar efter de
begåfwo sig ut på Stall¬
gården at söka.
Nu mera har iag mig
icke så noga bekant, huru
ledes dett ena och det andra
som passerade, en suite på
hwart annat fölgde. Det
ärindrar iag mig, at
iag sedan war i kiöket
til Jungfru Wulf och be¬
giärte wattn, at släcka
törsten, giek straxt in
i Kammaren tilbakars,
och som iag såg på Stall¬


232.


d: 11 Octobr:
gården rännande Personer,
föll mig en tancka in, at
Grufdrängarne sökte Råd
man Erik Erßon, kun¬
nande än icke tro, att
the wilje föra wåldsam¬
ma händer på honom,
utan allenast, som de förr
sagt,
få
fram honom, att
gifwa sig försäkring
om bättre wilkor, war
likwäl betänckt på at
gå in till dem; men
när iag kom på gården,
blef iag der i samtahl med
en och annan qwarstående
tils en ./: iag wet ej hwem /:
kom til mig och sade;
K: gack ut i Stallgården
och styr grufdrängarne,
de leta efter Erik Erßon,
och om de få i honom slå
de honom förderfwad.
Jag gieck för den skull


233.
d: 11 Octobr:
i största skyndsamhet, och då iag
på Stallgården kommande,
såg huru de med hastande
och springande, i alla skrubbor
sökte Hr Rådman Erik Erßon,
ropade iag dem til mig,
hwar på en stor hög mig
kringwärfde, till hwilka
iag åter hölt en bewekelig
förmaning, at besinna
sine Christendoms plikter
och icke i wrede fara efter
at hämna sig sielfwe,
hwarigenom de eij allenast
kunde sig sielfwa i fa¬
ra och swårt straff störta,
utan och sina hustrur och
barn en hiertans sorg til
foga, med mehra. Wore
sade iag, Rådman Erik
Erßon här, så twiflar iag
intet, at i ju skullen med
godo winna et billigt nöje,
gifwande dem och det rådet


234.


d: 11 Octobr:
at 2 eller 3: beskiedeliga
skulle gå hem till Rådman
Erik Erßon och bedia honom
komma till Magazinet,
så kunde de ernå hwad de
åstundade; tilläggande
detta, at de för alting icke
skulle bära händer eller
röra det minsta hår på
honom, neij swarade de,
det sku wi intet giöra, se
här har nij wåra händer
derpå; men iag swa¬
rade mig tro deras ord
utan handräkning. Så
gingo de åstad.
Här wid woro och de, som
ropade på Hr Geschwornern
Schultze, hwilkom iag gaf
samma swar och råd, wet¬
tande eij heller annat än
at några gingo och sökte
Hr Geschwornern i des gård
de öfrige blefwo när mig


235.
d: 11 Octobr.
på Stallgården qwarstående
och klagande at de fått för
litet för sitt arbete, och li¬
det mycken hårdhet, med
hwardmehra, som sades,
och iag mycket litet på
sinnet lade, efter saken
mig intet beträffade.
Emedlertid kommo
de bortgångne igien och
berättade sig icke hafwa
funnit Herrarne som de
sökt; tå båd iag dem låta
sig nöja med den till
sägelse, som Hr Bergmä¬
staren sielf dem giordt
hade, skolande ingalunda
twifla derpå ju Hr Berg¬
mästaren, droge den goda
försorg, at dem i alt hwad
rätt wist och billigt wore
måtte af Herrar Deputerade
til nöjes giöras, hwar
med iag tog mitt af¬


236.
d: 11 Octobr:
träde ifrån dem, under en
Christelig förmaning at
ingen skada giöra, i
annor händelse stälte de sig
i et ganska swårt answar
både hos gud och Öfwerheten.
Att således, så mycket
iag der af kan mig på¬
minna, är wid Magazinet
med grufdrängarne pas¬
serat, attesterar af Fahlun
d: 10. October 1743
Joh: Ihrman
Com: Fahl:
N:o 5.
Herr Capitain Colvins be¬
rättelse är af följande innehål
Sedan kiöpet d: 7 nestl:
Junii med Grufarbetarne
war förrättat, gick Hr Berg
Bergmästaren Troili in
i Kiöpstugan, då iag och
med fölgde.
Herr Bergmästaren up¬


237.
d: 11 Octobr:
läste för Grufdrängarne
en skrifft til Högl: Kongl:
Bergs Collegium, om theras
lindrande i Contributionerne
hwarföre de tillstädes wa¬
rande Grufwearbetare, med
en mycken beskiedelighet,
tackade Hr Bergmästaren
för sitt beswär, dernäst gior¬
de Hr Bergmästaren dem
en mycket beweklig åtwar-
ning, at såsom dahle all¬
mogen, nu stodo snart
at förwänta hit til Fahlun
så skulle de hålla sig beskie¬
delige och icke å krogar elr
annorstädes gifwa sig i
sälskap eller gadda sig til
sammans med dem,
samt icke emot någon
föröfwa några skadeliga
och wåldsamme otidig-
heter; hwilken åtwahrning
the och lofwade at åtlyda


236.


d: 11 Octobr:
träde ifrån dem, under en
Christelig förmaning, at
ingen skada giöra, i
annor händelse stälte de sig
i et ganska swårt answar
både hos gud och Öfwerheten.
Att således, så mycket
iag der af kan mig på¬
minna, är wid Magatzinet
med grufdrängarne pas¬
serat, attesterar af Fahlun,
d: 10. October 1743.
Joh: Ihrman
Com Fahl:
No 5.
Herr Capitain Colvins be-
rättelse är af följande innehål
Sedan kiöpet d: 7 nestl:
Junii med Grufarbetarne
war förrättat gick Hr Berg
Bergmästaren Troili in
i Kiöpstugan, då iag och
med fölgde.
Herr Bergmästaren up¬


237.
d: 11 Octobr.
läste för Grufdrängarne
en skrifft til Högl: Kongl:
Bergs Collegium, om theras
lindrande i Contributionerne,
hwarföre de tillstädes wa¬
rande Grufwearbetare, med
en mycken beskiedelighet,
tackade Hr Bergmästaren
för sitt beswär, dernäst gior¬
de Hr Bergmästaren dem
nu mycket beweklig åt war¬
ning, at såsom dahle all¬
mogen nu stodo snart
at förwänta hit til Fahlun,
så skulle de hålla sig beskie¬
delige och icke å krogar elr
annorstädes gifwa sig i
sälskap eller gadda sig til
sammans med dem,
samt icke emot någon
föröfwa några skadelige
och wåldsamme otidig¬
heter; hwilken åtwahrning
the och lofwade at åtlyda


238.


d: 4 Octobr:
men ther hoos beklagade sig,
det de wijd Kiöpgiörningen
blifwa för hart medfarne på¬
ståendes dett Hr Bergmästa-
ren wille bewista och sielf
förrätta kiöpgiörningen
och at inga Deputerade derwid
behöfdes, uprepandes som
oftas i synnerhet Per Larßon
Biörk och Hans Albrektßon,
dem iag Kiände, det deras
Grufwe arbets löningar,
dem tilläggas af sådane,
som icke besicktigat eller
weta med hwad beswär
och möda de bearbeta sina
rum i Grufwan, och at
Grufarbetet drifwes under
alt för unga betienters
upseende, hafwandes de,
som iag tyckte och iag mig
kan erindra, med detta
sitt tahl, mästa afseendet
på Hr Markscheidern Erikßon


239.
d: 11 Octobr:
Herr Bergmästaren swa¬
rade, det han wäl wille
giöra dem till wiljes och
wara med på Kiöpet;
men hans mång fal¬
diga embets sysslor, hin-
drade honom; men skulle
doch när tiden tillät wa¬
ra med, Emedlertid wille
han efterfråga, huru wi¬
da dem i Kiöpet nu wore
för när skiedt eller eij, och der
sådant befunnes, skulle
de tillfredsställas; Derpå
giek Hr Bergmästaren
ut och i dett samma träffa-
de Hr Bergsfogden Lindström
af hwilken Hr Bergmästa¬
ren utan twifwel utfrå¬
gat, huru stor förtiening
Pehr Larßon Biörk wäl
hade i grufwan med sitt
arbete, efter Hr Bergmästa-
ren då straxt lät Kalla


240.


d: 11 Octobr:
Per Larßon til sig utan
för Bergmästarens Port,
och förestälte honom huru
oskiälig han wore i sitt
Klagomåhl öfwer de Depute-
rade, der han doch hade så och
så anseenlig förtiening
i Grufwan, den iag i ha¬
stighet tyckte sig bestiga,
ungefärligen til 2 Daler
om dagen, läggandes
Hr Bergmästaren der
til, at det synes, som de,
hwilka hafwa bästa arbeten
och största förtieningen är
de missnögdaste. Jag Kan
icke minnas, Per Larßon
något der på swarade, utan
gick Hr Bergmästaren
således in.
Torsdagen der på, som war
d: 9: Junii, war Hr Lands
höfdingen Wennerstedt, Hr
Bergmästaren tillika


241.
d: 11 Octobr:
med många andra å Maga¬
zinet, at rådgiöra på hwad
sätt man skulle blifwa qwitt
den här till Staden emedler¬
tid ankomne dale allmo¬
gen. Jag giek och dijt wid paß
klåckan 3 eftermiddagen.
När iag Kom på gården, blef
iag warse en stor samling
af grufwedrängar, iag
giek in i Sahlen och så wida¬
re i Kammaren der innan¬
före; der satte iag mig ne¬
der och i dett samma Kom
allmogens anförare
Schedin och lade för mig en
skrift, den Hr Lands Höfdingen
och Bergmästaren med månge
andre redan underskrifwit,
och begiärte det iag och samma
skrift wille underskrifwa; enär
iag en stund betänckt mig
häruppå, skref iag och den under.
Icke långt derefter fick iag


242.


d: 11 Octobr:
gienom Sahlen höra et gräse¬
ligit sorlande på gården, iag
gieck endteligen ut, då ser
iag grufdrängarne wara
så tätt tillsammans skockade
Kring bron, at ingen utan
särdeles möda kunde Kom¬
ma, hwarken ut eller in.
Hwad propositioner blifwit
giorde hörde iag icke, men
om Grufwedrängarnes
ut marche med allmogen
war wäl tahlet begynt,
som iag sedermehra fick
weta. Hwad Grufdrängar-
ne sade, kunde iag endels
icke fatta, efter iag intet
förut wiste hwad dem
förestält blef, endels Kunde
iag dett intet höra för
den enas sorlande öfwer,
den andra; men med
möda hörde iag Herr
Bergmästaren säga, som


243.
d: 11 Octobr:
stod på bron för dem: Om dett
skulle giälla emot Riksens
fiender, så wille iag wara
den första, som skulle följa Eder.
Hwaraf iag Kan sluta thet
iag och tycker mig ungefähr-
ligen Kunna erindra, att
af de ord iag under sorlandet
fattade, det Hr Bergmästa-
ren dem förestälte, huru
nödwändigt det wore at
Grufwan under förmännens
och betienternes upseende
blefwe bearbetad, samt der-
emot huru oanständigt det
wore at gie sig på et sådant tog
som icke lände til Riksens
fienders motstånd, utan
endast till en inbördes oro.
Sedan iag hörde Grufwe¬
drängarne säija, at de wille
blifwa hemma och skiöta
sina arbeten, Klagade de med
et starkt rop öfwer Kiöp-


244.


d: 11 Octobr:
giörningen, och at de få för
litet för sitt arbete, ropande
efter Hr Geschwornerne Schultze
och Rådman Erik Erßon, dem
de begiärte utfå ut till sig.
Jag, som då stod på bron fram
för dem, swarade: de äro
icke här: Jo swarades, wij
hafwa sedt Erik Erßon gå
här in, och wij weta at han
är inne. Jag frågade
en Grufwerräng, som
stod wijd bron, den iag wäl
Kiänner til deß anseen-
de, men icke wet iag hans
namn mehra än Erik,
hwad hafwen i emot Herr
Geschwornern? derpå han
swarade: De willja weta,
hwad han hade för mening
dermed, at han i går sade
på Kiöpet, iag skall wäl
finna Eder när alt blir
öfwestökat: Hr Bergmästaren


245.
d: 11 Octobr:
Kom en gång ut, och frågade
dem, ären I nögde der med,
at iag tager afskied ifrån
min beställning? Nej wij
äro wäl nögde med Hr
Bergmästaren, allenast,
han will bewista Kiöpgiör¬
ningen, det Hr Bergmä¬
staren nödgedes dem lof¬
wa så munteligen som
sedermehra skrifteligen.
Hr Doctor: Stiernman såg iag
gå på gården ibland them,
och utan twifwel, som, iag
tyckte, sökte, at med före¬
ställningar ställe än den
ena än, den andra hopen
tilfreds: Hr Magister Ihrman
steg up på en bänck å bron
och i bland alt annat på¬
minte dem, at lyda Öfwer¬
heten och dem som af öfwer¬
heten, äro satte til deras för¬
män, hwilka utan all


246.


d: 11 Octobr:
twifwel lärer giöra dem
all den rätt och handräkning
de böra niuta; men wijd
slika erindringar giorde
Grufdrängarne ett sådant
sorl, at det på långt stycke
Kunde höras; dock utan
at iag kunde något förstå
mehra, än at de tyckte sig
icke niuta den rätt de bor¬
de. Så ofta iag war på bron,
stod ibland andre den så
kallade Cornettens Anders
främst, den iag för des
myckna dierfhet sökte
at få namn uppå, Något
derefter sedan iag war i
Salen ingången, begynte
någon del af grufdrän¬
garne, at trängia sig i
förstugan. Om sider Kom
Johan Forslinds Sohn in i
Sahlen, der han stod å en
sida och talte med Herr


247.
d: 11 Octobr:
Räntmästar Gahn och under
det samma märkte iag
at han begynte gråta. En
af dem Erik Erßon Willman
wijd namn stadnade i Sahls-
dörren, som under mycken
dristighet hade mycket at säga,
men hörslen war intet
tillräckelig at höra altsam¬
mans doch wet iag, at Hr
Grosman lärer mycket Kun¬
na berätta om denna Person.
Straxt derefter Kom Cornettens
Anders i Sahlen, gieck sedan
i Kammaren och såg sig
om, sedan koxade han i en
annan Kammare, der
Hr Landshöfdingen satt och
lät förbinda en des skada i
ena foten; Jag sade honom
der är ingen inne; utom
Hr Landshöfdingen; Utom
des är det onödigt at sökia
efter Hr Geschwornern och


248.


d: 11 Octobr:
Rådman Erik Erßon; ty de
äro intet här; Då han med
en mycken skarp och ifrig
upsyn, swarade; iag mär¬
ker nu, at de krupit ut gie¬
nom fönstren; De hafwa
intet giordt rätt, at nu
när dett giäller, bära sig
så åt, och lemna Bergmä¬
staren allena at stå här för oß.
Jag sade: Anders tahla in¬
tet så hårdt, och med sådan
ifwer, I kunnen ändoch
säija hwad, i wiljen, och det
med sacktmodighet och still¬
het; men det war lika myc-
ket, Han itererade sitt förra
tahl med lika ifrighet. Un¬
der det iag står och talar
med denna Anders, blir
iag gienom Kammar
fönstret åt Stallgården
warse, huru myckenheten
af Grufwedrängarne lopp


249.
d: 11 Octobr:
till somlige på taken, en del
på wed stafrummen, heller
hwad det war som stod derpå
Stallgården. När iag nu
märkte det största delen war
af gården, satt iag mig i sin¬
net, at gå bort; emedan iag
nu bäst Kunde komma
ut, gieck och min wäg up
till Hr Geswornern Siultze,
sedan iag som hastigast wa¬
rit in hoos fru Kammerer¬
skan Urlander, och wijd förbij-
gåendet hemma hoos mig,
efter som iag fant rådeligit
at låta Hrr Geswornern weta
hwad passerat war, på det han
af owetenhet icke skulle blif¬
wa af grufdrängarne o¬
förmodeligen öfwerrumplet,
styrkandes och Hr Geschwornern
at hålla sig undan, derpå gick
iag hem. Ehuru wäl iag
är försäkrad, dett et och annat


250.


d: 11 Octobr:
mehra wid de tillfällen
iag warit närwarande,
af Grufdrängarne är wordet
omtahlt; men så kan
iag långt efteråt icke med
säkerhet mera berätta och
mig erindra, än hwad
mig anfördt är; icke
heller gafs tid at höra på
altsammans, hälst så mån¬
ga oroligheter på en gång,
under ett ständigt swär¬
mande både af dahlkar¬
lar och grufwedrängar
tillstötte.
Att detta så i sanning är,
kan iag, der så påfordras
edeligen bestyrka. Fahlun
d: 9 Octobr 1743/
C: Colvin
Den 12 Octob:
Till at få någon närmare
underrättelse om grufwe-


251.


d: 12 Octob:
drängarnes anledning, och
kallelse, at gå på Magatzinet,
hade Rätten efter den anled¬
ning som protocollet gifwer,
låtit til i dag förmiddagen
upkalla, Bergsman Lehus,
Jöran Larson i Wällgården,
Waktaren Per Larßon Biörk,
Grufdrängarne mickel Ing-
marßson, Anders Olßon
i Noret och Erik Erßon Tysk.
Samtelige blefwo nu in¬
kallade och tillsammans hörde
och underrättades
23o Cämnaren Lehus om de
utlåtelser, som Grufdrängar¬
ne Anders Olßon i Noret, Erik
Erßon Tysk och Olof Hinderßon
Tallberg hafft om något, som
Lehus til Grufwedrängarne
gwormte talt på magatzinet.
Cämnären Lehus yttrar sig
först öfwer Anders Olßons
utlåtelse, at under grufwe¬


252.


d: 12 Octobr
drängarnes ifriga upför¬
rande i det tillfället och hot
til så wäl honom som andre,
har han wäl kunnat säija
till dem at de hade rätt, hwad
kiöpgiörningen angår elr
arbets afbetalande, men
icke i annan mening
at der med tysta dem, efter
det då war fåfengt, at säja
dem något emot; och hwad
widare Tallbergs utlåtelse
angår, som Cämnaren Lehus
här tils kiänt under namn
af Sohlman, så nekar Lehus
sig hafwa bedt Grufdrängar-
ne stå på sig. Hwarwid Tall-
berg likwäl påstår sig icke
hafwa hördt annat.
Widare förestältes Cäm-
naren Lehus, den berättelse,
som Mickel Ingmarßon
giordt om deras samtahl;
angående Grufdrängarnes


253.
d: 12: Octobr
utmarche, hwaröfwer Lehus
sig förklarar, at efter då war
owist om grufdrängarne
skulle gå ut eller intet, så
kunde han, när honom frå¬
gades derom, icke swara
annat, än at dett skulle
wäl blifwa någon utwäg
ifall dahlallmogen intet
wille gifwa sig, och då kan
wäl hända at han nemt
något om Bergslagens
Cassa; men önskat derjemte
at det intet skulle omträn¬
ga; Och bedt at gud skulle
hielpa dem, hwilket Ing¬
marßon sig jemwäl nu
påminner.
Erik Erßon Tysk blef af Hr Bergs¬
Fiscalen tilfrågad, om det war
grufdrängar, Bergsmän elr
borgare, som stodo nämst
Cämnaren Lehus på torget
torsdags efter middagen,


254.


d: 12 Octobr
när Tysk efter des före giorde
berättelse hördt at Lehus bedt
dem gå med in på magazinet.
Swar: Han tyckte det war folk
af allahanda slag. Han har
stått så på sidan, at han eij
kunnat noga se dem.
Såsom Hr Bergs Fiscalen Hierne
förment, at få uplysning
genom waktaren Johan Falck
emot någon af de nu afhör¬
de, så war han till i dag in¬
kallad, och sedan den wahn¬
liga witnes Eden war af
honom ojäfwad aflagd, be¬
rättade Falck: Att han wa¬
rit hoos Hr Geschwornern
Schultze den 9 Junii: och blif¬
wit af honom om efter¬
middagen bortwister
till Magazinet, at höra,
hwad der handlades om,
effter Bergsmännen
woro dit kallade, men


255.


d: 12. Octobr:
inge Grufwedrängar, som
Hr Geschwornern war be¬
kant. När Falck kommit
på Torget, har han sedt dahl-
karlar Grufdrängar och Bergs
män till myckenhet om
hwarannan samlade.
Cämnaren Lehus har stått
mit emot Swans gårds
port, och en hop folk omkring
honom både af dahl karlar
och Grufdrängar. Falck har
intet hördt hwad som tal¬
tes; de hafwa skilts åt och
han har fölgt Cämnaren
Lehus längre opp på torget,
till en kullfallen stenhög,
wid Swans gårds hörn
mitt emot Magazins kram
boden hwarest de satt sig ned.
han mins intet, at nå-
got der blef omtahlt, ej heller
wiste han, hwad denne
samling hade at betyda.


256.


d: 12 Octobr.
Rätt i det samma har han
sedt en komma ifrån
magazinet med wijt Råck,
wijdare kiänsel tog han
eij på honom, som budat
dem at då komma in på
Magazinet. Så har alla
i en hop strukit in. Falck
såg intet hwem som giek
förut. Han har först stad-
nat mitt i hopen och sedan
dragit sig uppå Sterstrap¬
pan. Hr Bergmästaren
har då kommit ut och ett
stort bullrande och sorlande
har begynts, utan at Falck
kunde höra hwad det war
om. Rådman Erik Erßon
och Markscheidern Erikson
hafwa och då warit ute
på Bron. När han stått der
en stund, har han trängt
sig fram oppå den andra
trappan hwarest Hr Berg


257.


d: 12 Octobr
mästaren och de andre, som då
nys woro ingågne tilförende
stått. Då har han hördt frågas
ibland myckenheten; hwart
Rådman Erik Erßon och mark¬
scheidern Erikson hade gådt?
de wille tala med dem.
Likaså hafwa de frågat efter
Hr Geschwornern Schultze, den
Hr Bergmästaren wäl sagt
eij wara der, men de påstått
endteln finnas inne i
rummen. Falk säger sig
icke hafwa tagit kiänsel
på någon som frågat.
Han har och hördt Grufdrängar-
ne säija; at Bergsfogdar¬
ne intet hade warit för
goda at gå djit, så at de fått
tahla med dem; men
lagt dett der till, at de icke
hade något emot dem.
Härwijd hafwa de främste
budit till at stiga up på


258.


d: 12 Octobr
trappan; men blifwit 2ne
gånger hindrade. endteln hafwa
de 3die gången stormat in, och
då trängt Falck och Bergsman
Daniel Månßon på Hellsingborn
med sig opp på trappan. Utaf
dem, som då gingo in i rum-
men och kommo flocktals
ut igen, har Falk eij kiändt
någon mehr, än Cornettens
Anders, Erik Erßon Willman
Erik mickelson Hofwe, hwil¬
ka han sedt stå i farstun, uta
at weta hwad någon
giorde derinna. Cornettens
Anders har wid des ut¬
komst på trappan sedt ut
som en Biörn, skurit tänder
och i mycken ifwer sagt
den diefwulen med wita
strumporna och grå råcken
skulle wij och hafwa rätt upp
Falk wet icke wist hwem
han der med ment, efter


259.


d 12 Octobr
han eij nämt honom wid
namn; men på efterfrå¬
gan säger han, at Bergsman
Göran Sohlberg warit den dagen
sålunda klädd; Och berättas
af flera, at han brukat sådane
kläder mäst hela sommaren.
När Hr Bergmästaren der
på widare ut kommit och
förestält dem, at Hr Geschwor¬
nern, som de frågade efter,
ej war tillstädes, hörde Falck
Grufwedrängarne Hindrik Erßon
Tysk och Anders Jönßon Pihl, som
ståt ibland de främste, ropa
ut: Wi äro onögde med Hr
Geschwornern, honom wilja
wij intet hafwa, Och när Hr
Bergmästaren frågat, om
de alla wore af den menin¬
gen? hafwa de ropat öfwer
alt Ja.
Här wid säger Falck sig hafwa
gåt bordt. då har han sedt hop


258.


d: 12 Octobr
trappan; men blifwit 2ne
gånger hindrade. endteln hafwa
de 3die gången stormat in, och
då trängt Falck och Bergsman
Daniel Månßon på Hellsingborn
med sig opp på trappan. Utaf
dem, som då gingo in i rum-
men och kommo flocktals
ut igen, har Falk eij kiändt
någon mehr, än Cornettens
Anders, Erik Erßon Willman
Erik Mickelson Hofwe, hwil¬
ka han sedt stå i farstun, uta
at weta hwad någon
giorde derinna. Cornettens
Anders har wid des ut¬
komst på trappan sedt ut
som en Biörn, skurit tänder
och i mycken ifwer sagt
den diefwulen med wita
strumporna och grå råcken
skulle wij och hafwa rätt upp
Falk wet icke wist hwem
han der med ment, efter


259.
d 12 Octobr
han eij nämt honom wid
namn; men på efterfrå¬
gan säger han, at Bergsman
Göran Sohlberg warit den dagen
sålunda klädd; Och berättas
af flera, at han brukat sådane
kläder mäst hela sommaren.
När Hr Bergmästaren der
på widare ut kommit och
förestält dem, at Hr Geschwor¬
nern, som de frågade efter,
ej war tillstädes, hörde Falck
Grufwedrängarne Hindrik Erßon
Tysk och Anders Jönßon Pihl, som
ståt ibland de främste, ropa
ut: Wij äro onögde med Hr
Geschwornern, honom wilja
wij intet hafwa, Och när Hr
Bergmästaren frågat, om
de alla wore af den menin¬
gen? Hafwa de ropat öfwer
alt Ja.
Här wid säger Falck sig hafwa
gåt bordt. då har han sedt hop


260.


d 12 Octobr
storma in i trägården och
Stallgården, hwem dett war,
eller hwad de sökte efter,
wet han intet. När Falck
kom ut mot torget, har han
mött Per Larßon Biörk.
Han mins intet om han
war allena. Falk har sagd
till honom, du kommer
för sent nu. Biörk har in¬
tet swarat der uppå, utan
skyndat sig gatan utföre
magazinet; Om han gådt
in der, eller intet säger
Falk sig intet weta.
Närmare afton har han på
Bergsman Trotzigs åstun¬
dan, giordt honom följe
till magazinet tilbaka, då
några enda Grufdrängar
synts på gården. Falck har
gått in i Sahlen till Hr
Bergmästaren, hwarest
åtskillige ännu warit


261.


d 12 Octobr
samlade utaf Bergslagen.
då har talts om, huru de
skulle skilja sig i från all¬
mogen, och Hans Perßon
Poik har sagt wid det till¬
fället: Wilijen wij sättia
oß till häst alle hop i morgon
på torget. Hwarwid kom¬
mit at nämnas om
dem, som kunde wara
skickelige, at följa allmogen
bort, effter deras påstående.
Falk har warit ibland dem,
som dertill blef utsedd, och
derföre sedan måst följa
med till Stockholm. Hwar
med Falck gått sin wäg.
Om lördagen har Falk
kommit så sent på Råd¬
stufwan, at han intet
kan gifwa beskied, huru
grufdrängarne sig der
förhållit, widare än at
han sedt den afledne Gruf¬


262.


d: 12 Octrbr
drängen Bohm gå der och
bullra, och at han en gång
slagit Hr Bergmästaren
med flata hand på axe¬
len. upläst.
Sedan protocollet war up¬
läst påminner sig Falck
widare, at han på Magazins
gården sedt Hans danielßon
Stor stå på trappan, och hweftta
med yxan i handen, utan at
höra hwad han sade, men
en farlig man war det
han til rusta; Och i det sam¬
ma hafwa de andra Gruf¬
drängarne dragit ut ho¬
nom på porten. Upläst.
Häruppå utwistes par¬
terne samt Giöran Larßon
och Per Larßon Biörk, in
kallades allena, då blef
Biörk förestält, at han bör
namngifwa och utwisa,
dem som han sagt sig hafwa


263.
d: 12 Octobr
hördt heta på Magazinsgården
at bränna ut Rådman
Erik Erßon. Biörk swarar,
at han nu eij kan giöra dett
men will söka underrättel¬
se derom, så mycket han kan.
När Rätten wijdare, i anled¬
ning af Biörks utlåtande
inför protocollet i går, frågar
Giöran Larßon, om intet
honom och Lehus emellan
warit något samtahl,
angående grufdrängarnes
beswär? Swarade Jöran. In¬
tet widare än på magazins
gården, då har Lehus sagt til
honom; nog hade de rätt
der uti at  Erik Erikson feck höra
hwad de hade emot honom,
för om intet han warit
så hade wij fått behålla wåra
wacktarlöner; men faren
tyst och beskiedeligen fram.
Och är här wid till märka


264.


d: 12 Octobr
som Rätten sielf påminner
sig, at Cämnaren Lehus hade
åhr 1741 sagt sig ifrån sine
wacktningar; men nu
efter detta öfwerståndne
buller tagit dem igien.
Här wid gier Giöran Larß
widare wjd handen, at
något efter dahlkarls bulret
har Cämnaren Lehus kom¬
mit neder i grufwan på
Ribbings ort, emedan han då
tänckte taga sina wackt-
ningar igen, som han och
giort. Då har Lehus kommit
in på Ribbings orten hwarest
Giöran Larßon med wack¬
tarene Runden och unga Erik
Erßon warit. Giöran hade
intet hördt, huru tahlet be¬
gyntes; men Lehus har ut-
låtit sig: Hins döttrar, Orätt-
rådighet och Egennytta, dantsa
nu menuet i grufwan.


265.


d: 12 Octobr
hwar med Lehus gått sin
wäg. upläst.
24o Grufwedrängen Johan
Janßon Blixt, har warit
på kiöpet d: 8 Junii och hördt
huru Hr Geschwornern
förestälte Grufdrängarne,
at skicka sig wackert wid
dahl allmogens ankomst,
och den förmaningen tyckte
Blixt för sin dehl warit
god.
Om torsdagen har han gått
i et ärende förbij torget och
sett en myckenhet grufwe¬
drängar församlade, utan
at weta hwarföre. Han har
stadnat och hördt tahlas i bland
dem at de wille weta, huru
det skulle blifwa med dahl-
allmogen och om de skulle
gå med. En af Öfwerheten,
han menar det war Hr
Borgmästaren hwa har


266.


d: 12 Octobr
stått fram för dem, och i det
samma har hela Slösen
wändt sig in åt magazins¬
gården, han har fölgt med
och kommit at stadna
mitt i hopen, och efter han
icke wiste hwad som skulle
afhandlas, så har han eij
heller wäl kunnat ta-
ga i ackt, hwad som taltes.
Grufdrängarne hafwa
mycket bullrat och sorlat
och der under har han hördt
klagas öfwer kiöpgiörnin-
gen. Hr Bergmästaren
har stått ute på Bron,
Blixt har för några åhr
sedan warit hoos honom
i tienst, och tyckte dett giöra
honom ondt, at de beswära-
de honom så mycket. Blixt
kan icke förmås at giöra
reda för hwad som här före¬
lupit, mehra än at han


267.


d: 12 Octobr
säger sig hördt frågas efter
Hr Geschwornern Hr markschei¬
dern och Rådman Erik Erßon,
samt at han sedt en hop
storma neder åt bakgården,
at sökia, som han hörde säjas,
effter dem; men han wet
icke hwem det war, hwar
effter han gått sin wäg. Upläst
25: Grufdrängen Jacob Erßon
på gamla Herrgården,
at han kommit inpå ma¬
gazinet torsdags eftermid¬
dagen, sedan hela gruf¬
drängs hopen war der
församlad, och stadnat
nästan mit i bland them.
Han har hördt dem wara
mycket argsinte, men
kan intet förmås at be¬
kiänna det han hördt eller
sedt något af dett, som före¬
lupit, enskyllande sin o¬
kunnighet dermed, at


268.


d: 12. Octobr
han gått fram och tillbaka
emellan magazinet
och torget,
26o Anders Anderßon Tiell¬
ström på Elfsborg, har kom
mit hem i middagsstun-
den d: 9 Junii ifrån daglös-
täckten, och efter han sedt en
hop grufdrängar gå fram,
och hans hustru sagt, det
de ärnade sig åt torget,
hwarest skulle slutas och
Grufdrängarne skulle gå
med allmogen bort;
Så har han wandrat efter
dit, och wid ankomsten,
sedt dem wara samlade
på magazinet, och funnit
magazins gården så full,
at han med möda sluppit
in om porten. Der har
warit mycket buller, men
han har eij kunnat höra
hwad som taltes, och derför


269.


d: 12 Octobr
har han begijfwit sig hem igen.
På tillfrågan säger han sig
förut hafwa hört, det gruf¬
drängarne warit miß-
nögde med besicktningen
och de Deputerade. Han tycker
och at de giordt honom för des
dehl förnär på kiöpet, och så-
go gierna ännu, at der
med blefwo någon änd¬
ring, så at nogare blefwe
eftersedt hans förtienst: till
står derjemte at den stiger
till 18 Daler om månaden.
upläst
27. Grufdrängen Giöran Jacob¬
son på Prästtäckten. At Stads
tienaren Altin warit hem¬
ma hoos honom i middags
stunden d: 9 eller torstagen,
och budat honom till klåckan
4 på torget, dit Stadsens
inwåhnare skulle komma
klåckan 5. säger Jacobson


270.


d 12: Octobr
sig hafwa gådt dijt, derifrån
in på Magazins gården,
hwarest han hörde dem wa¬
ra församlade. Han har eij
kommit längre fram
än straxt innom Portgån¬
gen. Herr Bergmästaren
och Magister Ihrman har han
sedt stå uppå trappan och
tahla för menigheten
som giordt et OChristeligit
sorl, at han warit rådlös;
Jacobson säger sig intet
kunnat höra, hwarken
hwad som taltes på den
ena eller andra sidan,
Kan ej heller förmås, att
giöra beskied för någon ting
widare; Han säger sig
icke stått qwar mehr än
en liten stund, utan be¬
gifwit sig hem.
Han har eij warit med på
Rådstufwan om lördagen


271.


d: 13. Octobr
och wet eij hwad som der
händt. Upläst.
d: 13 Octobr
Rätten hade i går giordt
anstalt, at grufdrängen
Willman skulle sig åter in¬
ställa och Fältskiären Gros¬
man up kallas, som efter
Hr Capitain Colvins berättelse
skall hafwa något om ho¬
nom, at gifwa wid han¬
den. Lika så at Grufdrän¬
garne Pihl och Hindrik Erßon
Tysk jemte det i går afhörde
wittnet Jan Falck, skulle
infinna sig, och lika så war
Per Anderßon i Efrigården
upkallad, såsom gienom
Olof Hindriksson Tallbergs be¬
rättelse graverad.
Af desse före kallades först
28o Per Anderßon i Efrikgården,
hwilken berättar, at han,
såsom arbetslös i Grufwan


272.


d: 13 Octobr
icke warit der den wekan
som dahlallmogen kom¬
mit hijt.
Om torsdagen har han
kommit från landet in i
Staden, och straxt eftermid-
dagen gådt på krogen hoos
Mats Mårtenßon på Lun¬
täckten, hwarest en hop
Swärdssiö karlar warit
tillsammans. Mats Mårten
son har då omtalt, at grufwe-
drängarne woro kallade
efftermiddagen til magazinet,
at få höra om de skulle giöra
dahlkarlen följe bort med;
Och efter den anledningen
har han klåckan 5 gådt på
magazinet, sedt gården helt
full af folck och han har trängt
sig ända fram till trappan
för dett myckna buller
och sorlande säger han sig
icke hördt hwad som taltes.


273.


d: 13 Octobr
Han mins eij heller deraf
mehr än at han såg Hr
Doctor Stiernman och Giöran
Larßon i Wällgården thalas
wid. Giöran har då sagt
till Hr Doctoren, som Petter
säger sig hördt, wij klaga
oß allenast öfwer det wij
få för litet på kiöpet för wårt
arbete i Grufwan.
Hr Doctoren har då frågat
Per Anderßon om han giorde
så med, hwartill han sä¬
ger han sig swarat ja.
Petter nekar sig hafwa
hördt ropas efter Hr Geschwor¬
nern Hr Markscheidern
och Rådman Erik Erßon.
Innan de stormade in öfwer
trappan, säger han sig haf¬
wa gådt ut om kring
magazinet, in gienom stora
Bakgårds Porten på Bak¬
gården, hwarest en hop gruf¬


274.


d: 13 Octobr
drängar äfwen woro för¬
samlade, och trappan til Hr
Mentzelii natstufwa lika
så full med grufdrängar.
Per Anderßon tilstad sig haf-
wa gådt up för trappan med
och möt den afledne Gruf¬
drängen Bohm, som sett ut
som en Biörn och swurit.
Natstufwu dörren har då
warit up slagen och Olof
Hinderßon Tallberg har
hållit på at slå för låset.
Per har hulpit honom deruti
och hållit knäet för dörren,
hwar med han gått nehr
och sin wäg derifrån.
Frågades, om han eij hörde
hwem de sökte efter? Swar:
det har han intet hördt; nekar
jemwäl at han kiände
någon mehr der än Tall¬
berg och Bohmen.
Frågades til hwad ända han


275.


d: 13 Octobr.
gick up i natstufwan.
Swarades, han tänckte at
höra hwad de sökte efter.
Dett under d: 11 afhörde witnet
Hr Mentzelius blef efterskickat
och i dess närwaro blef
hans witnes måhl och Tallbergz
bekiännelse Per anderßon
förestält. Hr Mentzelius betyga¬
de derjemte på des förra
aflagde Ed, at han nu kän¬
ner grant igen Per Ander¬
son, för samma karl, som
han sett jemte Tallberg ran¬
saka efter Rådman Erik Erßon
i nattstufwan, och hwilken
warit den ifrigaste, och hafft
sådane utlåtelser, som re¬
dan i protocollet äro nämde.
Per Anderßon nekar till
altsammans, och säger sig
intet hafwa något mehr
at bekiänna, än hwad han
redan sagt.


276.


d: 13 Octobr
Tallberg närwarande kän-
ner likaledes igen Petter
Anderßon, och säger det wa¬
ra den samma, som han i
nattstufwan sedt söka
efter Rådman Erik Erßon,
och haft den under d: 11 be¬
kiände utlåtelsen, at han
ej war så smal den diefwu¬
len, at han kunde giömma
sig under sängen
Per Anderßon säger sig
och nu kiänna igen Tall¬
berg och begge stämma der
uti öfwerens at de till¬
sammans slagit fast lå-
set för dörren.
Widare bekiännelse kan
för denna gången icke fås
af deße; fördenskull och i an¬
seende tils de omständig-
heter hwarmed de äro
graverade, fant Rätten för-
nödigt at låta dem gå


277.


d: 13 Octobr
in i arresten tillswidare
Uti Willmans och de öfriges
närwaro blef sedan fält
skiären Emanul Grosman före
kallad, hwilken på Hr Actoris
begiäran af lade ojäfwd,
med hand å bok den wahn¬
liga witnes Eeden, och sedan
Rätten afhört des berättelse
munteligen, igenom
hwilken Willman mäst
fans Graverad, så lofwade
Grosman på Rättens åstun¬
dan, at å des giorde Ed för
fatta och ingifwa des be¬
rättelse skriffteln.
Willman, som nu icke wille
widgå något af hwad
Grosman berättat, fick den¬
ne gången lof at gå bort,
med antydan, at nästa
Lördags morgon eller d:
15 klåckan 8 igenkom¬


278.


d: 13 Octobr
Widare förekallades Gruf¬
drängarne Anders Jönßon
Pihl och Hindrik Erßon Tysk, och
förhördes hwar för sig öfwer
Johan Falcks i går giorde edeli-
ga wittnes måhl, och den om
ständigheten, som rörer dem,
nemligen at de utlåtit sig
på magatzinsgården dett de
woro onögde med Hr Ge¬
schwornern.
Pihl nekar på det högsta, till
en sådan utlåtelse, och sä¬
ger sig så mycket mindre
kunna hafwa något e-
mot Hr Geschwornern, som
han altid warit god emot
honom på kiöpet.
29: Hindrik Erßon Tysk be¬
rättar, at han warit på
magatzins gården tors-
dags efter middagen, och
stått ibland de främste.
Grufwedrängarne hafwa


279.


d: 13 Octobr
sorlat och bullrat hårdt,
samt klagat öfwer Herr
Geschwornern och de Depute¬
rade och endtels trängt så
hårdt på trappan, at han
kommit till stå deruppå,
stretande likwäl emot dem
at de icke måtte komma
längre. De hafwa då ropat
till honom som stod främst:
Du må wäl då få uhr dig
de orden, som står närmast,
han tycker, at han kiände
ibland måhlet dem på Cor¬
nettens Anders och der
med har han sagt til Hr
Bergmästaren, som stått
på Bron, och då talt om at
han wille taga afskied.
wij äro alle missnögde
med Hr Geschwornern;
men intet skall han sagt
at de eij wille hafwa honom.
Wid samma tillfälle har


280.


d: 13 October:
han sedt Hans Danielßon
Stor stå på Bron och ropa ut.
Ty nu gåßar, nu hafwa
wij lös drifware nog, iag
har och en skrift at wisa Hr
Bergmästaren, hollande
yxan up i wädret, gå nu
på gossar wij hafwa lös drif¬
ware nog nu. Då säger
Tysk sig i frucktan för nå¬
gon oreda, som han i så-
sand tillfälle tyckte lätt
kunna hända, hafwa ryckt
nehr Stor af trappan, och
skuffat honom ut genom
hela hopen på gatan oacktat
Stor skall hotat at råka ho¬
nom på annat ställe.
Tysk säger derjemte, at Stor
skall warit drucken; och
är eljest som allment
säijes, oregierlig och slår
både hustru och barn.
För öfrigt kan han eij giöra


281.


d: 13. October:
något beskied, om thet som
händt på Magazins bakgården;
han menar, at han då setat
i Stegerhuset och rökt tobak.
Fråg: af hwad tillfälle han
kom at gå till magatzinet:
Swar: Han har kommit i
ett ärende at gå förbij torget
om eftermiddagen och seedt
Grufdrängarne der samla-
de och Lehus ibland dem. Hr
Borgmästaren Sallenius
har och stått der; men wet
eij om han eller någon
annan läst up en skrifft;
men deruppå har Lehus
sagt: wij wilja gå på maga-
zinet, och tahla med Hr Berg¬
mästaren, då Lehus gått
och hela hopen efter honom
angående Anders Jönßson
Pihls fälte misnöije öfwer
Hr Geschwornern, för klarar
sig dett i går af hörde witnet


282.


d: 13 Octobr
Jan Falck närwarande,
at när det på magazins
gården ropades så allmen
at de woro onögde med Hr
Geschwornern har han hört
Pihl tahla med, men icke
har han hördt, sielfwa ut¬
låtelsen af honom.
Hr Bergs Fiscalen tilfrågade
Tysk, om han eij hörde, huru
Lehus utlät sig, då Herr
Bergmästaren frågade
honom huru en sådan myc-
kenhet, som icke war kal¬
lad kunde komma till
sammans?
Tysk gifwer här uppå wjd han¬
den, at han kommer ihog
denne Hr Bergmästarens
frågan, och at Lehus swa¬
rat. Det tycks underligit
wara, at sen wij hafwa
lagt i matsäck och gifwit
penningar til Dahl karlen


283.


d: 13 Octobr
efter wår förmågo, så tör
dom kan skie, komma och
wela hafwa ut os med;
och der på hafwa; wij kom¬
mit hit; Både Tysk och Pihl
säija på tillfrågan, sig icke
hafwa hördt at Lehus nå¬
gon gång bedt dem gå
bort. Upläst.
Enär wacktmästaren war
ankommen at föra Tall¬
berg och Per Anderßon på
arresten. Kom Per Anderßon
på Rättens ytterligare före
ställning, at tilstå; at
han icke allenast lagat
dörren med Tallberg u¬
tan och warit inne uti
nattstufwan och lika med
den afledne Bohm sökt
effter Rådman Erik Erßon.
Per Anderßon nekar lik¬
wäl sig hafwa wetat, när
han gieck upför trappan


284.


d: 13 octobr
at ärendet giek derpå ut,
utan at Bohmen sagt
honom det när han kom
in i nattstufwan.
Enedteln på widare till¬
frågan säger han sig icke
kunna neka, at han ju
wiste, när han giek upför
trappan at det skulle sökas
effter Rådman Erik Erßon
men kan intet på något
sätt förmås at tillstå den
fälte utlåtelsen om Råd¬
man Erik Erßon, Icke heller
at angifwa någon mehra
som warit der inne. Upläst
d: 14 Octobr:
Rätten hade i anledning
af protocollet och Hr Actoris på-
stående låtit i dag till
förhör upkalla följande,
nemln Per Anderßon
Öman, Smältaren Olof otto,
Grufdrängarne Erik Anderßon


285.


d: 14 Octobr
Dalin, Jan Hanßon Ström,
Anders Jöranßon Kreis, Per
Anderßon Norström, Anders
Hanßon på Fahlun Erik daniel¬
ßon Bure, Jöns Nilßon jemte
och Jan Olßon Lur.
Lika så woro til witne in¬
stämde Rådmannen Terserus
och Casseuren Bergström, Bok-
hållaren Morzell Casseurens
Bergströms Skrifware Jöns
Norling, samt Grufwedrängs
Åldermannen Jöran.
Sedan Rätten giordt en
tienlig föreställning om
ordsaken till deras förekal¬
lande jemte wahrning til
the anklagade, at oskrymtat
berätta sanningen, om
dett som sig tilldragit wijd
Grufdrängarnes upplopp
på magazinet; så berätta Pehr
Anderßon Öhman, Per An¬
derßon norström, och Johan


286.


d: 14 Octobr
Olßon Lur uppå tilfrågan
sig hafwa kommit så sent
på Magazins gården, at alt
mäst warit öfwerståndit,
hwadan der heller kunna
gifwa stort beskied derom.
Och efter ingen wille god¬
willigt gifwa någon up¬
lysning härom: ty blef
Rätten föranlåten at skrida
til hwars och ens afhörande
serskilt.
30o Per Anderßon Öhman
blef altså först examinerad, och
berättar, at han fik höra af
des hustru, at Grufdrängar¬
ne skulle komma till
sammans på torget, som
gifwit honom anledning
at gå dit;  hwarest när han
fått höra, at Grufdrängar-
ne då alla redan woro
på Magazinet ingågne, har
han begifwit sig dijt in och


287.
d: 14 October.
kommit at stadna bland
hopen mitt på gården, och
der hörde han dem bullra och
låta illa. Han will i början
neka sig hafwa hördt hwad
bullret angieck, så och at
han warit längre än på
gården; men måste lik¬
wäl, på nogare efterfrågan
tilstå at han hörde beswär
anföras öfwer kiöpet och
de Deputerade. men besynner-
ligen Hr Markscheidern
Erickson hwilken han nu sä¬
ger icke hafwa gått neder
i grufwan och sedt efter des
arbete och likafult tingade
för nära med dem på kiö¬
pet; tyckande han det wara
emot naturen, at wid
kiöpgiörningen skal hand-
las på det sättet; hwadan han
jemwähl tilstår sig på
magazins gården giordt et


288.


d: 14 October
med de andre grufdrän-
garnes påstående emot
de Deputerade. Under detta har
blifwit ropat på Hr Geschwor¬
nern, at han skulle kom¬
ma ut. Öman säger at
dett warit Cornettens Anders
som det giorde, hwilket anders
närwarande tilstår.
Lika så har blifwit ropat
på Rådman Erik Erßon och
Markscheidern, men af
hwilka wet han ej; doch
har han intet hördt at någon
wille giöra dem illa.
Endteligen har Öhman så
lagat, at han kom fram
till Bron, hwar ifrån han
af myckenheten blifwit
trängd opp på bron och sedan
in i farstun, lika som
en warg i en warg grop.
Nog kunde han se, at de
andre kommo in på


289.
d: 14 Octob:
öfwermod at söka igen Hr
Geschwornern, Rådman
Erik Erßon och markscheidern,
hälst trängseln warit så
stark, at dörrgåtarne kun¬
nat gå sönder; men han
skall icke welat wara med
dem i deras förehafwande,
utan gått in i kiöket, och
sedan in i kammaren;
men på föreställning,
at han eij kunde komma
in i kiöket efter dörren
dertill war stängd, må¬
ste Öman bekiänna, at
han gått igenom Sahlen
in i de andra rummen,
påstår doch at han af de an¬
dra blifwit trängd. Och när
Rätten alfwarsamt före¬
hölt honom des twetahlan,
måste Öman widare til
står, at hans mening war
at in i rummen se efter


290.


d: 14 Octobr
Markscheidern Erikson; men
ingen utaf de andre Deputera¬
de. Och med markscheidern tänck¬
te han få tahla om orätt, som
han giordt honom på kiöpet.
Öman har sedt markscheidern
in i Cammar dörren in¬
nan för Sahlen och sagt till
de andra Grufdrängarne. Jo
är han här inne nu, och der¬
på har Öman gått in i samma
kammare och Anders Hanß:
eller Cornettens anders fölgt honom
efter, hwilket Cornettens anders
närwarande tillstår, och
säger sig icke hafwa sedt
någon mehra än Öman
in i kammaren; men
Öman berättar at Åkes
Hans och Olof Tallberg i Lal¬
lare kommit med in. och
efter markscheidern wid
det tillfället förswunnit
så har Öman, som han sig nu


291.


d: 14 Octobr
utlåter, sagt. Jag såg honom /.
neml. Markscheidern /.
nu i ögonen, han har intet
mycket gått giordt, efter
han nu ej törs beda. Utaf
de öfrige, som wid samma
tillfälle warit inne i
rummen, säger han sig
intet Kiänna någon
mehr. eij heller weta huru
markscheidern undan Kom.
Öman berättar widare, at
när han sedan gått ut och
kommit till Magazins
hörnet, har han sedt några
grufdrängar löpa omkring,
och någre stå wid Hr Lands¬
Secreterarens gårds hörn i trås
gatan, hwilka stått och sett på,
huru Hr Markscheider
sprungit undan åt Lallare,
och sagt, see på hur han springer.
Ibland deße grufwedrengar
Kiänner han ingen mehr


292.


d 14 Octobr
än Gardies gösta och hans
Kammerat Jacob: Här i¬
från säger Öman sig hafwa
gått in på magazins bak-
gården, efter han såg Folk
wara der samlat; han har
då straxt innom porten
tagit up en Biörkkluf¬
wa och säger i förstone
at han, ej wiste wäl hwad
han ärnade giöra med den-
samna; men tillstår sedan,
at när han i trappan hörde
ropas efter denne Biörk¬
klufwn, hwar med de wille
bända op dörren; då har han
tagit den samma up, och in¬
nan han handt gifwa dem
klufwun, war dörren up¬
bruten; tillstående der
jemte at han ärnat räc¬
ka klufwun opp till dem
i Sahlen, om dörren intet
alla redan warit upbruten.


293:


d: 14 Octobr.
På tillfrågan kan han eij neka,
at han ju ärnat gå med opp i natt-
stugan, om intet trappan
warit för ful, och han af de
andre fått höra ofwan ifrån
at ingen war der inne.
Han wet intet hwem de
andre sökte efter; men han
mente få igen markschei¬
dern, som andra sade hafwa
giömt sig i gården.
Utaf dem som warit i natt-
stugu trappan, har han kiändt
Olof Hindrickßon Tallberg,
Gardies Gösta och dess kam¬
merat Jacob Erßon i Östan-
fors. De begge senare som
han först sett i hörnet af Trås

gatan hafwa gått för honom
in i Magazinsgården.
Honom frågades, om han tyckte
det wara wäl eller illa giordt,
at på sådant sätt söka effter folk,
som denna gången skiedt


294.


d: 14 Octobr
Hwar på swaras, at det war
et styckt lefwerne.
Fråg: hwad meningen war
at giöra med markscheidern
i fall han fått fast honom?
Swar: at han tänckt ta faßt ho¬
nom och häfwa honom in på
magazinet, at der klaga an
honom och sätta af honom.
Upläst.
Rätten fant wid detta till¬
fället nödigt, at låta Öman,
Olof Hindrikson Tallberg
och hans Danielßon Stor
träda i arrest, i anseende
till de omständigheter,
hwarmed de äro fundne,
till des Rätten får widare
lägenhet at examinera dem.
Innan Rätten skred til
förhör med de öfrige in-
kallade, hölts nödigt, at
i deras närwaro låta de
instämde wittnen giöra


No 15.


295.
d: 14 octobr.
deras berättelser.
Hr Rådman Terserus, Råd¬
man och Casseuren Bergström
samt Bokhållaren Morzell,
aflade altså först ojäfwade
witnes Eeden, med hand
å bok, och sedan Rätten uti
alt hördt och utfrågat deras
witnesmål, lät Rätten,
til tidens winnande dem
taga afträde, och på deras
nu aflagde Eed upsätta
alt sammans skrifteligen,
och skyndesammeligen till
Rätten ingifwa.
Bokhållaren Morzell hade
redan förut författat sin be¬
rättelse, som han nu ingaf,
Och lyder ord ifrån ord som
följer.
Sedan Grufwearbetarne
uppå Hr Borgmästaren Salenii
utrop, om de woro hågade för,
at giöra följe med dahlallmogen


296.


d. 4 Octobr.
åt Stockholm med stort rop
samhälligt swarade: Ja,
blef iag med andra flera så
altererad, at iag på en lång
stund hölt mig inne i Sahlen,
och wid det iag omsider kom
at gå, ut på Bron, så hördes
öfwer alt, med stor ifrighet.
lät oß få ut Hr Geschwornen
Schultze, Rådman Erik Erßon
och markscheidern Erikson,
som giöra oß så mycken
orätt på köpet, då iag äfwen
jemte andre, gång efter
annan böd til at med all
höflighet, och lämpa sökia
förmå dem till stillhet;
men förgäfwes.
Och wijd det iag åter tänkte
gå in i Sahlen bad Hr
markscheidern Erikson
mig släppa sig in i Contoiret,
dett iag och giorde; men om
han sedan gick igenom


297.
d: 14 Octobr
dörren ut igen eller steg
ut gienom fönstret wiste
iag eij
Hr Bergmästaren Troili
stälte sig på bron, och frågade
Grufarbetarne, seijandes,
hafwen I något emot meg, så
står iag här för Edra ögon,
och om I nu willjen dräpa
mig, så dör iag som en braf
och ärlig karl: då med myc¬
ket sorl swarades: Wi hafwa
intet ondt emot Hr Bergs¬
mästaren, utan äro nög¬
de med honom, påstående
det Hr Bergmästaren wille
wara med på kiöpgiör¬
ningen, det han och lofwade.
I Sahlen blef iag warse,
at Samuel Jansson Forsslind stod
och gret, frågade honom förden
skull, hwad som feltes? så ut
lät han sig, det Hr markschei¬
dern Erikson för några dagar


298.


d: 14 Octobr
sedan skall wid kiöpet snub¬
bat des broder, säijande. du
har far och mor at gå till, du
får wäl låta dig nöija med
dett du får. Hwar öfwer sade
han min bror har tagit
så wid sig, at han blifwit
swagsint.
Endteln begynte några af
grufdrängarne tränga sig
in i farstugun, då iag sa¬
de åt Gösta Nordal: Gösta!
Hr Geschwornern är intet
här, iag hoppas i hållen mig
för den som säger sanningen
och med Eed omsider Hr Geschwor¬
nerns fråwaro betygade,
då han derpå utropade: Goßar
I hafwen intet här at giöra,
gån ut tillbaka.
Här uppå trädde iag af, och
wet så ej hwad efter den
stunden passerade.
Ibland de närwarane så


299.
d: 14 Octobr
mycket iag nu kan min¬
nas kiände igen Johan
Mårtenßon, Hans Jeremie¬
ßon, Gösta Nordal och Olof
Anderßon Kungen
H. Morzell
Widare aflade Grufdrängs
Åldermannen, Borgaren
Jöran Matßon witnes
Eeden med hand å bok och
berättade, at han om tors¬
dags efter middagen kom¬
mit at gå uti et ärende
åt Staden och råkat några
grufdrängar, som sagt hon¬
nom, at de ärnade sig til
Torget, at få beskied om de
skulle gå med dahl karlen
eller eij, och ther före påstått,
at han såsom förman borde
gå med, och mins han nu
eij namn på någon af them;
ifrån torget har han fölgt
hopen åt in på Magazins


300.


d. 14 Octobr
gården och sedt Hr Borgmä¬
ster Salenius gå för dem.
På gården har begynts
straxt et stort buller af
Grufdrängarne, som wille
weta, om de skulle gå med
bort eller intet, och sedan
Hr Bergmästaren kom¬
mit ut till dem, hafwa
de begynt beswära sig öfr
Hr Geschwornern och de Depu¬
terade, sagt, at ynglingar
woro nu tillsatte at
giöra kiöp med dem.
Ålderman, som stått på
den ena sidan och hördt
häruppå, har intet kiändt
någon mehra fram wid
bron än Anders Olßon i
Noret, som han tyckt tahla
fogeligen med Hr Berg¬
mästaren: Och efter han
tyckte de leto alt för illa,
har han begifwit sig der


301.
d: 14 Octobr
ifrån, och wet således intet om
Hr Geschwornern Schultzes ut-
kallande, eller annat hwad
som der widare förelupit.
Ålderman säger på tillfrågan
at han wäl märkt tillförene
på Grufwedrängarne; dett de
wore misnögde med kiöpet,
men han hade intet kun¬
nat tro, at de skulle then gån¬
gen blifwa så olåtelige theröfr.
Eljest berättar han, at de ej
äga stort förtroende för honom;
emedan the på magazinet skola
klagat öfwer honom med,
såsom then ther war för en-
faldig: Upläst
Hwad angår thet ena witnet,
Skrifwaren Norling, så ansades
han, at i morgon komma
igien, och emedlertid upsättia
thes wittnes mål skriftteligen,
så at han thet med ed bestyrka
kan.


302.


d: 14. Octobr
Här uppå förhördes i ordning
de öfrige, neml först.
31 Smältaren Olof otto säger
sig icke warit på magazinet
d: 9 och wet således intet
hwad der förelupit.
32e Grufdrängen Erik Anderß
Dahlin. At han hördt talas af
alla han råkade, dett de skulle
Komma tillhopa, och få höra
om de borde gå med eller ej,
och therföre har han begifwit sig
till Magazinet om torsdags
efter middagen.
Hr Doctor Stiernman har stått
och talt med en hop grufwe-
drängar utan för magazins
Porten, och när han kom in
på gården, har han ibland
myckenheten, hördt fordras
på någon, som de wille
hafwa ut och tahla med;
men icke har han Kun¬
nat höra någon näm


303.


d: 14. Octobr
nas i namn, efter det bull¬
rade så Gräseligen hårdt; hwar
med han gått bort och wet
intet hwad widare förelupit.
33e Grufdrängen Anders Jöranß.
Kreis: har Kommit på torget
i det samma de andre Gruf¬
drängarne wände sig till ma¬
gazinet, och med dem giorde han
följe, i tancka at få höra om
han skulle giöra dahlkarlen
följe. Han har Kommit at stad¬
na ut med stolpen wid far¬
stu trappan och brede wijd Cäm¬
naren Lehus, och wet intet
hwem som först begynte
at tahla om misnöje med
kiöpet och de deputerade. Kreis,
som ännu förklarar sig
ej wara med dem nögd, ef¬
ter de skolat warit för stränga
med honom, säger sig hafwa
giordt ett och ropat med hopen
emot dem. Han tillstår


304.


d: 14. Octobr
och at han derwid så wäl
som många andra Klagat
besynnerlig på Markschei¬
dern Erikson. Kämnaren
Lehus har under detta, en
gång bedt honom tiga; men
sedan Kreis sagt honom,
huru han och flere farit
illa på Kiöpet, så har Lehus
swarat honom. Du har rätt
nog som du säger, Goße iag
wet det. Kreis säger sig
här wid hafwa gått sin
wäg, efter han ej kunnat
stå längre qwar i trängslen.
Ibland dem som stått när¬
mast wid bron, har han
kiänt Cornettens Anders, Jan
mårtenßon Giers och Hin¬
drik Erßon Tysk, som äfwen-
tyrrat mäst. upläst.
34o Grufdrängen Jan hanßon,
Ström säger sig hafwa gått
i ett ärende för bij Magatzinet


305.
d: 14 Octobr
Om torsdags eftermiddagen,
och efter han sedt en mycken
het grufdrängar samlade, har
han gådt in och endtln kom¬
mit fram till trappan;
Han har hört et faseligit
buller och olåt öfwer Kiöpet,
och de deputerade, utan at Kun¬
na gifwa beskied huru orden
fallit. Dett har giordt ho¬
nom, som tient och niutit
gott Hos Hr Bergmästaren,
mycket ondt at se, honom
så illa utstält för dem.
Ibland dem som stormat
uppå trappan, har han uti
trängseln måst följa med;
men tagit tillfälle i akt,
at han straxt Kommit neder
och gått sin wäg.
Ström har intet gått året
fyllest i grufwan ännu,
och säger derföre sig intet
Kunnat taga Kiänsel


306.


d: 14. Octobr
på någon af dem, som woro
der. Eljest intygas at denne
Ström är en enfaldig och
from Karl. Upläst.
35o. Per Anderßon Norström
säger sig icke hafwa warit
längre än i Magazins port¬
lidret, hwarest han hördt
starkt bullras och sorlas, och
der med straxt gått sin wäg.
Såsom tiden nu mera
war förliden, så antydde
Rätten Grufdrängarne Erik
Danielßon Buhre, Jöns
Nilßon Jemte, och Jan Olßon
Lur: at Komma tilstädes
nestkommande måndag
morgon eller d: 17:
d: 15. Octobr
Till i dag war instämde
Grufdrängen Erik Erßon
Willman, at widare exami-
neras och jemwäl afhöra
de nu up kallade witnen,


307.
d: 15 Octobr
nemeln Rådman Jan
Ingelßon;  vice Casseuren Anders
Bergström, Handelsmännen
Jan Bergström och Daniel Theel
samt Stads Fiscalen Rydings
utsagor, och efter intet jäf
war emot dem; ty afla¬
de de witnes Eeden med
hand å bok.
No 6. Handelsmannen Teel
hade förut upsatt des berät¬
telse som han på des Eed in¬
gaf, och lyder som följer.
Förleden d: 9 Junii, mot
afftonen, hade iag den ähran,
det Hr Borgmästar Salenius
war hos mig och bad mig
följa med til Bergslags
magatzin, at der underskrif¬
wa allmogens påstående.
Som iag hade swårt at gå
från mit främmande,
så fölgde iag med, och wid
samma tillfälle såg


308.


d: 15 Octobr
iag Högwälborne Hr Lands
Höfdingen Wennerstedt stod
innom dörre och talte
med en Karl, som stod
utom dörren med flere
karlar då jag hörde bemälte
Karl; tala med Högwäl¬
borne Hr Landshöfdingen;
men hwad det war
mins iag intet; men
det hörde iag, at Högwäl¬
borne Hr Landshöfdingen
frågade bemälte Karl.
Om han wiste hwem han
wore, då Karlen swarade,
at nij Kallas Ers nåd; hwar
uppå Högwälb: Hr Lands¬
höfdingen Kallade mig,
och gaf mig ordres, at låta
samma Karl få en Spann
Råg. hwarpå iag swarade:
har ingen Råg, utan iag
skall låta honom få pen¬
gar: då iag straxt skref en


309.
d: 15 Octobr
sedel på 16 sr, och om iag lefwe¬
rerade sedeln til Högwälborne
Hr Lands Höfdingen eller til
Karlen mins iag eij.  Eij
heller Kan iag minnas,
hwad oanständigt ord han
fälte til Högwälborne Hr
Landshöfdingen, af ord¬
sak, mina sinnen woro
oroade af de många Gruf¬
drängars oanständiga ut¬
låtelser, som och äfwen all¬
mogens hårda påstående.
Detta är alt hwad dag Kan
berätta: Fahlun d: 15 Octobr
1743:
Daniel: Theel:
På widare efterfrågan be¬
rättar Hr Theel, at han och Hr
Borgmästaren Salenius
fölgts åt ut i från Hr Theels,
och under det de Kommit
at stadna litet på torget, har
Grufdrängarne i myckenhet


310.


d: 15. Octobr
samlat sig. Kämnaren
Lehus har warit der tilstädes.
Hr Theel mins intet at Hr
Borgmästaren upläst
der någon skrifft. De hafwa
begge fölgts åt in på Maga¬
zinet och hela grufdrängs-
hopen Kommit straxt efter;
då har Hr Borgmästaren
förestält dem om allmogens
påstående och frågat dem,
om de wille gå med? Hwar
til öfwer alt swarades Ja.
Hr Theel har emedlertid blif¬
wit inne i Sahlen hoos
Hr Lands Höfdingen och Hr
Bergmästaren, hwarest
han wäl både sett och hördt,
at Grufdrängarne i myc¬
ken ifwer bullrade; men
Hr Teel säger sig icke wara
i stånd, at säga, huru tahlet
fallit eller nanmngifwa
någon. Den Grufdrängen


311.
d: 15 Octobr
som fått säden utaf Hr Lands
Höfdingen, hörde Hr Tehel wäl
wara hastig och ifrig uti des
utlåtelse. Han har och wid det till
fället talt något om Grosman,
och att han ej skiött honom;
men Hr Teel kan intet
påminna sig, hwar uti thet
bestått.
En stor lång och mager Karl
har Hr Teel sedt Komma in
i rummen, som med
mycken ifwer, utöst en
hoper ord; men Hr Teel
Kiände den samma intet.
Hr Teel har gått hem ifrån
Magazinet i detta tillfället,
och wet således ingen ting
mer härom at berätta.
Lägger allenast här till
at des betiente Jan Köhler, lärer
hafwa under rättelse om
den honom obekante: Gruf¬
drängen, sagt något der, enär


312.


d: 15 Octobr
han efter Hr Teels sedel und¬
fick penningarne: upläst.
Rätten afhörde och utfrågade
noga witnes måhlen af
Rådman Jan Ingellsson, vice
Casseuren Bergström, Handels
mannen Bergström och
Stads Fiscalen Ryding, och till
tidens winnande lem¬
nade dem, at på deras af¬
lagde Eed upsättia och in¬
lemna alt sammans
skrifteligen till Rätten.
Imedlertid förestältes
Willman, om han Kiändes
wijd, hwad som Hr Fiscalen
Ryding nu tillika med Hr
Grosman förut om honom
berättat.
Willman måste nu wid¬
gå denne Hr Fiscalens berät-
telse, och bekiänner altså,
at han stått fot om fot med
Hr Lands höfdengen på Trö


313.
d: 15. Octobr
skeln, och lagt handen på
Hr Landshöfdingens axel;
men intet ruskat honom
Klagat öfwer orätt som
skiedt honom och des Kam¬
merater. Han tror wäl,
at han i hastighet och utaf räd¬
hoga haft den af Hr Fiscalen.
nämde utlåtelse. Att de
handterade dem, som tyfwar
och skiälmar; Likaledes at
han sagt til Hr Landshöfdin-
gen: at de kiände honom,
illa war det wäl förut;
men wärre har det blifwit
nu sedan han Kom hijt. Och
endteln måste han widgå
alla omstedigheterne utaf
Hr Fiscalens berättelse. Och när
Rätten frågar honom. Om
sådant war rätt giordt ut¬
af honom? Swarade han, at
des förstånd eij war bättre.
Wijd detta tillfälle Kom


314.


d: 15. Otobr
Köhler till städes, som blef in¬
Kallad, och utan Eed af hördes;
berättandes, att när Willman
kommit med Hr Teels se¬
del uti Boden att få pen¬
ningar, har han sagt, at
Hr Lands Höfdingen gifwit
honom den samma, och
talt allehanda, som Köhler
icke haft tid at höra så noga
på; men angått orätt,
som skulle wara honom
skiedd. Köhlers mat moder
har då frågat honom, hwar¬
före han icke ginge med
sina Klagomåhl till Hr
Bergmästaren? hwar
på Willman swarat. När
wij gå dijt, så tar han eld¬
gaffeln och intet få wij
rätt der.
Hwar under Willman
uttagit penningarne
och gått sin wäg. Upläst


315.
d: 15 Octobr
Willman widgår denne sin
utlåtelse, och säger, at dett
händt honom och en des
Kammerat för några
åhr sedan, at Hr Bergmä¬
staren hotat honom och deß
Kammerat med Eldgaffeln
då de warit der och begiärt
Hr Bergmästarens hielp
at få Contant betalning, hos
afledne Rådman Siöberg,
för en malmsedel, som
han wille lösa med waror.
Hwar wid Hr Bergs
Fiscalen gifwer wid handen,
at Hr Bergmästaren wist
Willman och des Kammerat
wid dett tillfället til honom,
at biträda dem med sin
Embetes handräkning,
hwilken de och efter Willmans
tilstående til nöje und¬
fingo; Och sålunda Kan
Willmans berättelse här ut¬


316.


d: 15. Octobr
innan ej wara riktig,
at Hr Bergmästaren♀
♀ hotat dem med
eldgaffeln der-
för, at de be-
giärt hans hielp
emot Rådman
Siöberg, efter  Hr
Bergmästaren
 gjorde   
der uti alt hwad han
Kunnat; men det är
troligt, at Willman wid
dett tillfället warit emot
Hr Bergmästaren owettig.
Willman tilstår, den af
Rådman Jan Ingellsson be¬
rättade omständigheten,
at när han talte med
Hr Lands Höfdingen, har
Willman sagt till honom;
wet I hwad de säija om
Ehr. Willman förmäler
sig då hafwa berättat
Hr Lands Höfdingen, hwad
han hördt af Dahl Karlarnes
tahl, på en Krog på Präst-
täckten, hwarest han sam¬
ma dag en stund för
ut warit med några
tillsammans och druckit
et stop öhl  hwilka han likwäl


317.


d: 15 Octobr
icke Kiänt; de samma sä¬
ger Willman hafwa utlåtit
sig, at de önskade sig få Hr
Lands Höfdingen opp i sin
ort, så skulle han intet
Komma med lifwet
derifrån. Och detta är, hwad
han in i magazins Sahlen
omtalt för Hr Lands Höf¬
dingen. Upl:
36:o Widare förekallades
Daniel Månßon, som be¬
rättar at han Kommit,
at giöra des morbroder Råd-
man Daniel Danielßon
på Danholn, följe til magazinet
d: 9 Junii eller torsdags
efter middagen, hwilken
sednare warit dit Kallader.
Daniel månßon säger
sig eij Kommit längre än
litet in på gården för mycken-
heten skull, som då i stor ifwer
bulrat, utan at han Kunde


318.


d: 15. Octobr
höras hwad som taltes;
Han har derföre begifwit
sig bort, men gått till
baka efter en liten stund,
samt endteln trängt sig
fram uppå magazins
trappan, at närmare få
höra. I det samma har myc¬
ket ropats, at de skulle skaffa
ut Hr Geschwornern, Hr
markscheidern och Rådman
Erik Erßon, utlåtande sig, at
the eij wille hafwa Hr Geschwor¬
nern och de Deputerade på Kiöpet.
Willman såg han ibland de
främste, som mycket yf¬
wade sig, och ropade med;
äfwen så kiände han i¬
gien Anders Olßon i Noret
Cornettens Anders, Olof Hin¬
derßon Tallberg, Erik Erßon
på Elfsborg eljest Spisöhls
Erik kallad, samt Erik Erßon
Smestare, hwilken senare


319.
d: 15 October
han sedt både den dagen och
dagen förut gå mycket hop
med dahlkarlarne.
Daniel månßon säger at
han tyckte det, detta buller
såg illa ut. Eftersom, medan
de Deputerade efterropades,
hafwa en hop grufdrän¬
gar stormat öfwer trappan
in i rummen. Ibland
dem Kiände han igen Olof
Tallberg, Cornettens Anders
och Hans Danielßon Stor.
Den sednare har, när han
Kom ut igen, wist sig myc¬
ket ifrig på trappan, stått
och wefwat med yxan i
handen, swurit och låtit ondt;
men intet kan Daniel
månßon minnas des
utlåtelser. Icke heller wet
han huru dett tillgått in i
rummen, efter han i
början eij warit inne.


320.


d: 15. October.
Daniel månßon har icke
gått in för än större dehlen
war borta, och då hafwa
allenast någre warit
quwar, som fordrat witnen
på den af Hr Bergmästaren
dem förut gifne skrifften,
iband hwilka han kiändt
igen Olof Anderßon Kun¬
gen; Han hörde dem icke
låta widare illa, än at
de påstått, at få witnen
till skriften innan
de gingo bort.
Daniel månßon har
och sedt, at när grufwe¬
drängarne Kommo ut,
ifrån magatzins rummen,
hafwa en dehl wändt
sig neder gienom grin-
den, åt bakgården: Han
kunde ej Kiänna nå¬
gon mehra af dem än
Hans Danielßon Stor


321.
d: 15. Octobr
Om han fölgde med dit Kan
han ej wist säija: men
yxan har blifwit honom från¬
tagen och en örfill har han
och fått. Huru Eljest til gådt
i bakgården är honom
obekant.
Daniel månßon påminner
sig widare: at han utmed
magatzins Bron talt med
Hans Albrektßon i Östanfors,
som setat helt stilla på en
Stega. Honom har Daniel
frågat; hwad det war som
taltes och bullrades om?
Och Albrektßon har swarat,
at det war om en skuta,
som Hr markscheidern
Erikson hade förbudit. Upläst
Emedan Rätten låtit i
dag up Kalla magatzins
Betienten Olof Fahlsten at
afhöras öfwer hwad honom
Kunde wara bekant om


322:


d: 15 Octobr
Grufdrängarnes buller, och
han derjemte kunde haf¬
wa sig bäst bekant om
Hans Albrecktßon, och Anton
Antonßons upförande på
magazinet, när de som i
protocollet förr
är
omtalt, begärt
betalning för en försträck¬
sedel; ty lät Rätten Hans
och Anton hwara här wid
tillstädes, och efter och eftera
de derjemte förklarade
sig icke weta af någon
owänskap; ty aflade han
med hand å bok den
wahneliga witnes Eeden
och ingaf des berättelse
skrifteligen, som han för
ut författat, och nu på
des aflagde Ed betygade
sanfärdigheten
der
utaf:
lydande ord från ord
som följer.
No 7
pmo d: 8 förwekne Junii


323.
d: 15 Octobr.
förmiddagen, infunno
sig wid magazinet Waktaren
Hans Albrectsson och unga Anton
Antonßon med en för-
sträck sedel af 15 Daler till
mans, och påstodo therföre
penningar, och som tå icke
något theraf war i Cassan,
afslog iag deras begiäran
med föreställning, at än
skiönt på medel wore til
gång, borde the ändå låta
sig nöja med pengar och
wahror. The påstodo med
mycken ifwer och i synner¬
het Anton, åt the til bort-
resan med Dahl karlar¬
ne borde hafwa pengar.
Jag lät them widare för
stå at af en tom Cassa
kunde them sådant ej
bewiljas. therpå säger
Anton, så gif mig tå en
tunna Råg, jag swarade


324.


d: 15 October
at för 15 Daler kan iag then
utom min förmans
order eij utlemna; och till¬
sade them, at om the för¬
mente sig kunna skaffa
sig sådanne ordres wore
iag skyldig them at efter
lefwa uti hwilka o¬
anständiga utlåtelser
the eljest wid detta tilfället,
så wäl inne i Contoiret,
som i Förstugun och på
gården utfarit. Kan iag
en dehls eij minnas och dels
eij hörde, utan
på
beropar
mig i thet måhlet
mycket folk, som til ut¬
tächt för theras arbete
woro församlade. Ibland
hwilka iag nu allenast
kan påminna mig woro
förenemde personers egen
kammerat, wacktaren
Jöran Larßon och Bergs¬


325.
d: 15: Octobr
man Albreckts Hans Johan¬
ßons hustru i Östanfors,
som närmare underrät-
telse therom aflemna
kunna. Sedan iag d:
9 Junii af Hr Auscultanten
Fahlgrön fick weta, at Hans
Albrektßon och Anton Anton-
ßon warit hoos Hr Berg-
mästaren Troili och beswä¬
rat sig öfwer mig, giek
iag up til honom och berät-
tade sammanhanget
häraf, och äfwen at inga
pengar wore i Cassan. Tå
Hr Bergmästaren beha¬
gade lemna mig til efter¬
rättelse, at han til bullers
undwikande wid then¬
na swåra Conjuncturen, ha¬
de afgifwit thes befallning
til mig, thet the skulle få
Contant för deras sedel med
tilsäjelse therjemte, at


326.


d: 15 Octobr
hoos honom hade magazinet
tillfälle at få låna 2 a 300.
plåtar, af hwilket anbud
thet i brist af pengar iag och
betiente.
Ther ifrån giek iag till
Contoiret igien, och fant ther
för mig förenämde per¬
soner, som uptedde Herr
Bergmästarens befall¬
ning, och fingo straxt
assignation til Cassan på Contant,
samt äfwen på deras
begiäran, hwar sin half¬
tunna Råg, then the
föregåfwo skulle wara
till deras Hustrurs och Barns
underhälle wid theras
bortresa med allmogen.
ther wid giorde iag al¬
lenast thet infallet, och frå¬
gade, om thenne resan eij
skulle kunna undwikas?
hwar på the swarade, at så


327.
d: 15. Octobr
mycken kundskap hade
the redan fådt af allmogen,
thet såndant wore ound¬
wikeligit.
2o Then 9 Junii tå allmogen
hade förmiddagen hållit
sin så kallade accordering,
med Herrar Förmännen
i orten, församlade sig gruf¬
drängarne eftermiddagen
på torget till någon myc¬
kenhet, therest the med
hwarannan hade några
öfwerläggningar, dock mig
obekante. När iag, som
uti et mit enskijlte ähren¬
des ombeställande giek der
ifrån och för töfwade en
tjma ongefär, sedan kom
tilbaka i mening at gå in
på magazinet at tilse om nå¬
got uti min syßla wore
at bewaka, woro ther Gruf¬
wedrängarne til en sådan


328.


d: 15 Octobr:
myckenhet församlade,
at iag intet slap längre
in, än i portlidret, hwar¬
ifrån iag dock trängde
mig fram litet bättre
på gården til at afhöra,
hwad the uti ett ther up¬
wuxit stort buller och
skråhlande hade för sig,
och kunde som nogast,
utaf thet the för sig hade
begripa, at the wille o¬
gilla kiöpet, som Herr
Geschwornern och the De¬
puterade med them för
theras arbeten i gruf-
wan giöra, och påstodo,
at Bergsmännen uti
Hr Bergmästarens när-
wahro sådant med them
förrätta skulle. Och oansedt
Hr Bergmästaren gan¬
ska mycket och bewekeligen
sökte at stilla thetta buller,


329.
d: 15 Octobr
samt försäkrade them om än¬
dring uti alt thet the förmen-
te wara them förnär skiedt,
Hr Doctor Stiernman, och Herr
magister Ihrman äfwen
ganska mycket ther på arbe¬
tade, så stod thetta theras
förehafwande eij at stillas,
utan skred thet omsider
ther till, at en dehl af then
församlade myckenheten
rusade in i Sahlen med
stor ifwer och ondska, at
eftersöka Herr Geschwor¬
nern, Rådman Erik Erßon
och Herr undermark-
scheidern Erikßon, hwar
wid iag blef något hä¬
pen och giek ther ifrån,
eftersom och afton för
Bönedagen nog när
nalkades.
Eljest kan iag ej annat
påminna mig än at


330.


d: 15. Octobr
ibland them som wid detta
onda tillfället mäst förde
ordet, följande af mig i¬
gien kiändes, nemn.
Johan Mårtensson.
Snickar Eric Jansson.
Eric michaelsson Hofvet.
Anders Jönsson Pihl.
Cornettens Anders Hansson.
Hans Danielsson Stor.
O: Fahllsten.
Öfwer denne berättelse, som blef
upläst, för klarar sig Hans
och Anton, hwad dem angå,
at de icke begärt deras för¬
sträck under namn, att
gå bort med dahlkarlen;
men när Rätten påmin-
te dem om deras här förr i
den puncten giorde berättelse
måste Hans Albrektßon
wid kiännas, at han, till
at få Spanmåhl, nämt det


331.
d:15 Octobr
som et skiäl, at det war osäkert,
om de icke kunde komma
at följa med dahlkarlen, och då
wille han hafwa säden för
sina hemma blifwande
hustru och harn; men Anton
säger sig icke hafwa nämt
något om dahlkarls färden,
utan wille hafwa säden
för sig sielf, och säger derjemte
at han icke begiärt en Tunna,
utan allenast en halfspan
och då blef han 2 Daler skyldig.
Fråg: Hwarifrån de fått den
tankan, at de skulle giöra
dahlkarlen följe? Swarades:
han tror, at hela Staden fruk¬
tade derföre och war intet
säker, huru dett skulle gå.
Uiti detta måhl war eljest
Eric Andersson Fiolens hustru
inkallad, at wittna; men
efter hon straxt betygade sig
icke hafwa warit inne


332.


d: 15. Octobr
på magazinet i detta tilfälle,
och Anton Antonßon jem-
wäl berättar det samma
säijande sig hafwa möt hen¬
ne i dörren, då de gingo
ut, hwadan både Anton och
Albrekt nu funna, at de
igenom hennes witnes
mål eij kunna intyga
något; så hölt Rätten onö-
digt, at taga witnes Eeden
af henne, på det som hon
straxt gaf till kiänna,
at hon intet wet här af.
Hwar med hon och de öfrige
i dag togo afträde


No 8.


Sedan Casseuren Bergströms
Betient Norling, war ef¬
ter bud tilstädes kommen
at berätta, hwad honom
war bekant om det på
magazinet skiede buller,
så ingaf han deß redan
förut skrifteln för fattade


333.
d: 15. Octobr
witnes måhl, som han med
hand å bok bestyrkte; Lydande
som följer.
Enär Daleallmogen woro
församlade i Fahlun som
skiedde d: 8 förledne Junii, gick
iag dagen der på, som war
d: 9 i samma månad
från Magazinet efter mid¬
dagen, då iag blef mötande
en stor myckenhet med
Grufwedrängar wid så
kallade Svans hörn, samt
Cämnaren Hr And: Lehus,
som för dem gick, då iag
straxt wende om, enär iag
feck se, at de samtelige inträdde
på magazinsgården, i tancka
at få höra hwad samma Perso¬
ner hade at uträtta, och stad¬
nade således gient emot
Rådmännen och Casseunrens
Hr Johan Bergströms Contoirs fön¬
ster, derest iag en lång stund


334.


d: 15: Octobr
afhörde så wähl Borgmästa-
ren Högacktad Hr Petter Sahlenii
samt flere Herrars till tahl
och förfrågan, uti hwad tancke
och mening de wore dit kom¬
na, och ibland alt annat, om
de wille giöra följe med den
myckna almogen, som
woro här i Staden, hwarpå
de sade sig alle wara nögde
at giöra följe med, litet der ef¬
ter stiger ofwannemde Hr
Anders Lehus fram, och förfrågade
grufdrängarne, om icke de
woro nögde at blifwa hem¬
ma om Bergsmännerne
blefwo? hwar till de swarade
ja, för det 2dre om Bergsmän¬
nerne måtte giöra följe
med allmogen, om de och
wore nögde at följa med?
hwar til de och lemnade sitt
jakord, säjande hwad skall
wij giöra hemma, om


335.
d: 15: Octobr
Bergsmännerne draga
bort, med mera som då sa-
des å både sidor, Sedan gieck
iag litet på sidan, och när
iag tilbaka på gården kom,
stod Bergmästaren ädel och
Högaktad Hr Samuel Troili på
Broden och förfrågade gruf¬
drängarne, om de hade något
ondt emot honom, så wille
han straxt taga afskied, hwar
på de swara samtelige neij,
och at de alle woro nögde med
honom; Då begymte de sedan
at klaga öfwer at de handla
så orätt på kiöpet med dem
wid grufwan, och at de sättia
ynglingar at giöra kiöp som
knapt någon gång här wa¬
rit neder i grufwan, och sedt,
hwad det kostar at taga
der
sin
föda, hwar på Hr Bergmästa¬
ren swarade, at wilja sielf
sittia och giöra kiöp med dem


336.


d: 15do
och efter yttersta förmågo söka
at bibehålla deras rätt, i fall
något tillförende har skiedt
dem orätt, sedan blef som til-
förende et sårlande och ropande
hwar öfwer annan, at wij
eij widare kunde höra, hwad
som taltes för än som Hr
magister Ihrman måtte så
wehl denne, som flere gånger
stiga op på Bäncken wid
Bron, och til tala dem med
härliga förmaningar och
lärdom, och sade sig aldrig
kunnat trodt, at denne
Stadens inwånare skulle
wara så förhärdade och obe¬
tänksamma, som de woro,
men deß förmaningar
gelde ganska litet, derpå giek
Hr Bergmästaren in uti
sahlen, då Hr Doctor Stiernman
samt Hr Probsten Wallman
war ute på Bron med dem,


337.
d: 15do
då begynte de på beropa sig at
wilja hafwa skriftel:n på de wil¬
kor, som Hr Bergmästaren
dem lofwade; då Hr Doctor
Stiernman swarade, at de kunde
tro på orden och han sielf wille
wara answarig, om icke
denne lofwen skulle hållas,
men af detta til tahl gåfwo
de sig
eij
ändå tillfreds, utan på¬
stodo skrifteligen der på, hwilket
de och fingo; Sedan smygde
iag mig in uti förstuf¬
wan och blef så stannande
uti främre Contoirs dörren, då
de samtelige rusade in i alla
rum til at söka Rådmannen
Hr Eric Ersson samt flere Herrar;
när de sedan ut kommo drog
iag i gen dörren och stadnade
innanföre, då de straxt
med sine yxhamrar bulta-
de starkt på dörren och hotade mig
med för smedelige od, hwar


338.


d: 15do
på iag måtte uplåsa dörren,
och så sprang en af dem in,
uti förmaket och dånade
grymt på alla dörar samt
ropade sine Cammerater
sig till hielp, men kom in¬
gen utan skulle twinga
mig at uplåsa dörerne,
til hwilka iag eij hade några
nycklar, utan allenast
till et rum, derest iag för
honom genast uplåste; men
han blef doch ingen warse,
som han sökte efter, widare
berättelse härom lärer
organisten Hellman kunna
gifwa, hwilket utur mit
minne är wordet för¬
glömt. 
J: Norling
På Rättens efterfrågan,
om han eij kände, den i
berättelsen nämde grufdrän


339.
d: 15do
gen, som bultat sig in i
Contoiret. Swarades, at
han hette Willman.
d: 16. Octobr
Inföll Söndagen.
d: 17.
Till i dag woro följande til
förhör inkallade, neml.
Erik Danielßon Bure, Jöns
Nilßon Jemte, Jan Olßon
Lur, Erik Erßon på Elfsborg,
Erik Erßon Smestare och Olof
Anderßon Kung:
Handelsmannen Bergström
ingaf nu sitt skrifteliga
witnes måhl lydande.
som följer.


No 9.


Åhr 1743 d: 8 Junii anlände
den uproriske Dale allmogen
hit till Staden. Dagen therpå,
som war d: 9do,  woro wid
magazinet församlade
Högwälborne Hr Lands¬
höfdingen Wennerstedt samt


340.


d: 17 Octobr
Bergmästaren ädel och
Högacktad Hr Samuel Troili
Borgmästaren Edel och Hög¬
acktad Hr Pehr Salenius, med
flere af then Högtährade
Bergs Rättens ledamöter
at öfwerlägga, på hwad sätt
de skulle kunna undgå
Dahlallmogens obillige och o-
skiäliga påstående, wid
thet iag kom at gå ut på
trappen wart iag warse
Hr Kämnaren Lehus samt
Bergsmannen Hans
Håkansson tillika med en
myckenhet grufwearbetare,
som stötte hart när trappen,
at ingen kunde slippa hwar¬
ken ut eller in, iag gieck
straxt in at berätta dett
samma, då Hr Borg¬
mästaren Salenius, gick
derpå ut och giorde föreställ¬
ning för dem, men de


341.
d: 17do
wore lika otidiga och sade
sig alla wara nögde, at
giöra allmogen följe; hwar
på Hr Bergmästaren giorde
och en wacker föreställning,
men det giorde intet till
saken. Hans Ehrewyrdig-
het Hr Magister Ihrman, giorde
och wackra förmaningar
till them, men thet galt
intet, utan utbrast uti
hårda ord, och wille rusa in
at taga ut Hr Rådman Eric
Ersson tillika med Herr
markscheidern Ericsson, då
iag thet märkte, gaf iag til
lika med Hr Ingeneuren Eren¬
ström honom detta wid handen
då iag gieck ut igenom kiöks
fönstret till Bokhållaren
Mortzells Contoirs fönster och
bad honom laga sig ut i tid,
innan the kommo in, då
Hr markscheidern tillika med Hr


342.


d: 17.do
Ingeneuren Enström gingo ut
igenom fönstret utaf Hr
Bokhållarens Morzells Contoir,
och när the kommo på halfwa
stallgården, kom Forsslind
efter Hr markscheidern, och
sade sig wilja hafwa honom
in på gården til the andre
Kammeraterne, men Hr
markscheidern tillika med
Hr Ingeneuren och iag bådo
honom wara tyst, och lå¬
ta blifwa, men han swarade
sig icke kunna gifwa Hr
markscheidern til det; som
han har tilfogat thes Broder
enär wij tå kommo utom
porten, böd Hr markscheidern
Forsslind en hand full med
wita pengar, dem han eij
giärna wille taga emot,
men på Hr Ingeneurens och
mitt påstående, tog han
them änteln emot; ty iag


343.
d: 17do
obligerade Forsslind derföre
at taga penningarne, at
Hr Markscheidern derigenom
skulle blifwa honom frij,
Hwarpå Hr Markscheidern
och Hr Ingeneuren gingo sin
wäg åt Carlarfwet, då
Forsslind tillika med mig
gieck in tillbakars på
stallgården, der då alla
Grufarbetarne, mästa delen, woro för
samlade, och begynte at söka
efter Hr Geschwornern
Schultze, och Rådman Eric
Ersson och Hr markscheidern,
både uti stallet, wangslidret,
och natstugan, iag måtte och
följa them in uti de andra
rummen uti stora Bygg¬
nigen, samt ther uplåsa
för them wisthus dörren til¬
lika med et skåp, som ther
stod, Sedan begynte the nå¬
gorlunda at stilla sig, sedan


344.


d: 17do
the funno ingen, och gingo
så ut, och begynte at å nyo
sökia uti Stallgården och
up uti Spanmåhls bodswa¬
lan; widare härom, wet
iag ej hwad som passerat.
Johan Bergström Johanson
Sedan detta war upläst
Frågades, om han eij kan
namngifwa någon af
dem som woro in i rum-
men? Swarades: neij:
37o Jöns Nilßon Jemte blef
altså förekallad, och berät¬
tar, at han kommit at
gå i et ärende åt Torget d: 9.
Junii efter middagen, hwa¬
rest han sedt en mycken¬
het grufdrängar samlade,
och Hr Borgmästaren Salenius
ibland them, han wet intet,
om någon bedt dem gå
på Magazinet; men de haf


345.
d: 17: Octobr:
wa i hastighet wändt sig dijt,
han har fölgt med och ej kom
mit längre fram, än litet
innom portgången. Der
har han hördt dem hwar öf¬
wer annan ropa och kla¬
ga öfwer besigtningen och
de Deputerade; men icke öf¬
wer Bergsfogdarne. Han
hörde och ropas på Geschwor¬
nern, och effter han för sin
dehl ej heller fått rätt på kiö¬
pet, så har han ropat och kla¬
gat lika med de andra,
han tycker wäl sielf, at det
icke war beqwämligit
tillfälle och plats, at då
komma fram med
sådant; men efter han
hörde, at det allment kla¬
gades, så tyckte han sig haf-
wa rätt at klaga med;
Doch har han icke ment
ondt med någon, eij eller


346.


d: 17:do
fordrat på någon af de
Deputerade.
När Rätten här wid frå¬
gar honom efter des måna¬
telige förtienst, säger han
den stiga ibland til 15 Daler
och 30 Daler samt stundom litet
öfwer, då han tror, at en
arbets karl bör här förtie¬
na 2 Daler jemt om dagen,
efter han till sitt huus hold
wist behöfwer en tunna
säd i månaden, som
nu är mycket dyr, och
det ändå derjemte fordras
Sofwel och kläder, om
han skall Kunna lefwa.
När Jemte stått en
stund, och hördt på detta
buller, har han blifwit
warse, at någre gruf¬
wedrängar stormmat
oppå trappan in i rum¬
men, hwilka effter


347.
d: 17 octr
hand ut kommit, bland
them har han kiändt igen
Olof i Lallare, Cornettens Anders
och Per Anderßon i Efrikgår¬
den, hwilka med flera an¬
dra, som han icke kiändt, ku¬
tat honom förbij neder i
Stallgården, at söka efter
Rådman Erik Erßon. Jemte
säger sig hafwa gådt dijt efter
och blifwit warse, huru de le¬
tade på gården, då han alfwar¬
samt förehållit dem at tän¬
ka efter, hwad the giorde, och
at det war Helgedags afton.
Hwar på Cornettens Anders
swarat, Jemte: Du måste
hafwa tagit mutor, läggande
ther til, at han icke kunde
gå till skrift, om han eij fick
tala med Rådman Erik
Erßon, men om Geschwor¬
nern har han då eij nemt
något. Här med har Jemte


348.


d: 17 do
gåt tillbaka och några haf¬
wa fölgt honom efter, doch
kan han eij namngifwa
någon, och dereffter säger
han sig hafwa gådt bort.
upläst.
Rätten märkte eljest, at
denne Jemte är nog en¬
faldig.
Ingafs Herr Rådman
Jan Ingellssons skrifteliga be¬
rättelse, den han på sin af¬
lagde witnes Eed upsatt;
lydande som följer.
No 10.
d: 9 sistledne Junii, Kom
iag till magazinet Klåckan
half 3 efter middagen til
at afhöra det slut, som kun¬
de fattas med Dalealmogen
På bordet låg en af bemälte
allmoge, ingifwen skrift,
angående Successionen til
Swenska Tronen, hwilken
iag med alla som der


349.
d: 17 do
woro måste underskrif¬
wa. En stund derefter
gieck iag ut i förstugan,
då iag fek se magazinsgår¬
den wara mäst öfwer¬
täckt med grufdrängar
och annat folk.
Herr Borgmästaren, hwilken
med Hr Bergmästaren och
flera, som derinne woro,
kom ut på bron, frågade
Grufdrängarna: Wiljen I blif¬
wa hemma, om dahlkarler¬
ne gå bort? hwarpå de swa¬
rade öfwer alt: Neij: hwad
skulle wij giöra hemma
om Bergsmän går ut?
Och om wij skola gå ut med,
så böra dalkarlarne aldrig
taga något ifrån magazinet;
ty wij behöfwa dett mycket
wäl sielfwa. Af detta
swar fant man, at de eij
fattat rätta meningen


350.


d: 17: Octobr:
af Hr Borgmästarens frågan;
ty tilspordes de andra gången
Om Bergsmännen blife
hemma, wiljen I icke och
blifwa hemma? Der til
swarade alla Jo. Sedan
begynte de at klaga öfwer
de Deputerade wijd kiöpet.
Herr Bergmästaren til¬
sade dem, at de skulle be¬
swära sig hos honom, när
de förmente at dem skiedde
någon orätt; så skulle det
straxt blifwa rättat. De
swarade. I ären eij så god
at gå intill, Wij få ändå
eij annat swar af Eder,
än at wij skola gå till de
Deputerade. De började endtel
at mer och mer sorla, i
synnerhet de som stodo när-
mast in til Bron, af hwil¬
ka iag kiände måske,
Erik mickelßon Hofwe


351.
d: 17 Octobr:
Anders Olßon i Noret och
Willman, påståendes, at Hr
Geschwornern Rådman
Erik Erßon, och hans sohn Hr
markscheidern Erikßon, skul¬
le komma, ut til dem.
Hr Bergmästaren, frågade
dem: hwad de hade emot
Geschwornern? Derpå de,
närmast stående gofwo
til swar: Han skall aldrig
blifwa här, wij hafwa ej
mera förtroende til honom,
efter han sade til oß i förrgår,
bida til detta går öfwer
iag skal
wäl
finna Eder igen.
När de än widare yrkade
på at få tala med Råd¬
man Erik Erßon och hans
sohn, och iag sade, at de ej
woro der på magazinet.
Swarade de mig. Wij sågo
hans sohn nyligen på bron,
och han sielf är äfwen här,


352.


d: 17 octr
låt oß få ut dem. Jag gieck
derpå in och berättade detta
för Rådman Erik Erßon,
och bad honom söka sig til¬
fälle at komma undan.
Straxt efter mig kom
Hr Secreteraren Neuman, och
tog honom med sig in
i Kammaren. När
iag då kom ut igen, hörde
iag Hr Bergmästaren
säja. Willjen i taga lif¬
wet af mig, så må i
giöra det; Jag, wet at iag
dör som en ärlig karl.
Neij swarade de, det wilja
wij intet göra.
Hr Magister Ihrman stäl-
te sig sedan upp på Bro¬
stolpen, förmanandes
dem at de skulle skicka sig
beskiedeligen och betänka
hwad de giorde, med
mera. De gofwo wäl


353.
d: 17 Octr
honom stundom liud;
men så snart något ord
föll; som ej lydde wäl i de¬
ras öron, begynte de åter
at sorla. Wid det iag då
skulle gå in, fant iag at
Högwälborne Hr Lands
höfdingen stod innan för
och Willman utan för sals
dören, och talte med hwar
annan. Hr Landshöfdingen
frågade, Willman, om han
ej kiände honom? Willman
swarade: Jo. Hr Landshöfdin¬
gen frågade widare: wet
du då, at iag är Lands¬
höfdinge här i orten? Will¬
man swarade: Ja wet iag
så Herre; men weten I
hwad de säija om Eder?
mera hörde iag ej deraf,
utan giek derifrån;
men när iag kom
tilbaka, beklagade Willman


354.


d: 17: Octobr:
sig, at han eij på en lång
tid haft något at äta i sitt
hus. Hr Landshöfdingen
begärte derföre af han¬
delsman Teel, at han skulle
låta Willman få en Span
Råg: Herr Teel sade sig eij
hafwa någon råg, utan
gaf i det stället Willman
en sedel på 16 Dr Koppmt,
för hwilken han skulle få
taga penningar af Hans
Betient, til at kiöpa sig
en span Råg. Sederme
ra kommo några Gruf¬
drängar in, at söka i
rummen efter de Depute
rade, ibland hwilka iag tog
kiänsell på Hans Danielson
Stor och Erik Mickelson Hofw
De begiärte och, at Hr Berg-
mästaren wille sielf sitta
på kiöpet, och at det ej
skulle mera wara


355.
d: 17 do
några Deputerade, utan
Bergsfogdarne och wacktar¬
ne skulle giöra kiöp
med dem. Hr Bergmä¬
staren swarade derpå,
at han wille begiära af¬
skied; men de sade; wij
wilja ej mista Hr Berg¬
mästaren; ty wij få al¬
drig så god Bergmästa¬
re igien. Sedan Herr
Bergmästaren endteln
gifwit bifall til alt dett
de begiärte, woro de eij
heller
dermed
nögde, utan påsto¬
do skriftelig försäkran der
på, hwilken Hr Bergmä¬
staren och måste utlofwa.
Icke långt derefter blef
iag genom Kammar¬
fönstret uti Bakgården
warse en stor hop gruf
drängar, så wäl på plan¬
ket, som uti nattstugu


356.


d: 17: do
trapporne wid Järnboden
der de giorde mycket bul¬
ler: Mentzelius berättade
för mig at de sökte efter
Rådman Erik Erßon
hwarom Hr Doctor Stiernman
som war der ute hos dem
lärer kunna gifwa
närmare underrät
telse.
Jan Ingellson


No 11.


Vice Casseuren Bergström
lämnade jemwäl wijd
detta tillfället in til Rätten
des skriffteligen upsatte
berättelse, som här ord i¬
från ord 
är
införd nemln
Under det at Högwäl¬
borne Hr Landshöfdingen
Carl Gustaf Wennerstedt, Berg¬
mästaren Ädel och Hög ak¬
tad Hr Samuel Troili och
Borgmästaren Ädel och hög
aktad Hr Petter Salenius, til


357.
d: 17: Octobr:
lika med de andre Bergs¬
Rättens Herrar ledamöter
woro d: 9 sistledne Junii på
Magazinet församlade, at
der öfwelägga om åtskil¬
liga angelägenheter, som
den då närwarande
tiden kräfde, i anseende
til den uproriske Dale al¬
mogen, som dagen för¬
ut hade anlänt hit till
Staden, blef iag emot
afftonen
wid paß
 kl: 4 genom Sals
fönstret warse, det en
myckenhet grufdrängar
kommo in marcherandes på
Magazinsgården, hafwan¬
de för sig kiämnären Hr And:
Lehus. Jag hade då icke
genast tilfälle at få gå
ut och giöra mig under¬
rättat om deras ärende;
men feck dock af Hr
Borgmästaren Salenius,


358.


d: 17 do
som först war ut och talte
med menigheten, weta,
thet the ytträt sig enhälligt
wilja giöra allmogen
följe til Stockholm, och at de wo-
ro nog orolige och stortalige.
Herr Bergmästaren, som
förut af dahl allmogens
buller och hårda påstående
war nog bestört, begynte
numehra och tå han af Hr
Borgmästaren feck weta
at grufdrängarne giorde
et med allmogen, blifwa
ännu ängsligare, så at han
sielf icke förmådde gå ut
och tala med menigheten,
bad för then skull Hr Probsten
Wallman, som och war när¬
warande, at stiga ut til
them samma och söka än¬
dra thes fattade slut, hwilket
Hr Probsten och giorde, men
som han ingen ting ut-


359.
d: 17 Octr
rätta kunde med den sor¬
lande menigheten, så
kom han och straxt in igien
Hr Bergmästaren gieck
förthenskull sielf ut, och då
någon stund war förbij
kom iag efter, då iag fant
Hr Bergmästaren stående
på trappan för menigheten,
och försäkrade then samma
om all justice så hädanåt som
hit in tils; kunnande iag
icke draga mig til minnes
at några oanständiga ut¬
låtelser fördes emot Hr Berg¬
mästaren, men öfwer de
Deputerade wid kiöpet hördes
en allmän klagan, som skulle
the icke giordt Grufarbetarne
alt rätt. Thet märkte iag och,
at Högwördige Doctorn och öfwer
Hof Predikanten Hr Olof Stiernman
så wäl som Hr Magister Ihrman
gingo af och til ibland menig-


360.


d: 17do
heten, och arbetade på alt
mögeligit sätt at få then
samma til tystlåtlighet.
Herr Bergmästaren, som
af långt tahl och thet myck¬
na bullret, war uttröttad,
giek nu in, kunnande
intet annat förmoda,
än at Grufarbetarne skulle
gå bort, sedan the nyligen
förut fådt nöjacktige för
säkring af honom om all
sustin nu som förr; men
Hr Bergmästaren war
knapt inkommen förr
än Rådmannen Hr Johan
Ingelsson kom efter, och gaf til¬
kienna, thet grufarbetarne
efterfrågade Hr Rådman
Erik Erßon samt Hr mark¬
scheidern Ericsson, them the
påstodo få ut eljest skulle the
gå in sielfwa och taga them
ut med wåld. Jag skyndade


361.
d: 17: Octobr:
mig förthenskull ut i
mening, at hindra menig-
heten ifrån, at tränga sig
in, hwilket och så wida för
mig lyckades, at sedan iag
för then samma bedyrat, at
hwarken Hr Rådman Eric
Ersson eij heller Hr markschei¬
dern Ericsson woro inne, sak-
tade sorlet och thet häftiga ropet
sig något; men ökades
straxt igen, tå mig fråga¬
des, om icke Hr Geschwornern
wore närwarande? Jag
swarade ther till neij, och lät
them therhoos weta, at Hr
geschwornern hela then dagen
icke warit inne på magazinet;
Häruppå gåfwo en dehl till
förstå, at thet icke warit för¬
mycket, om Hr Geschwornern
wid detta tilfället efwen up¬
funnit sig wid magazinet.
Jag gaf til swar, at thet torde


362.


d: 17 ./. Octobr:
hända Hr Geschwornern icke
blifwit underrättad, at Hr
Bergmästaren och Bergs¬
Rättens Herrar ledamöter
woro samlade uti magazins-
gården. Thet förmente the ho¬
nom weta ganska wäl,
men han hade nu gådt
undan them, efter som
han icke skal giordt them
alt rätt wid kiöpgiör¬
ningen, och fast än at the
intet funno Hr Geschwor
nern här, så skulle de wäl
träffa honom hemma
uti thes hus. En eller an¬
nan af, grufarbetarne
giorde ännu en gång för¬
sök at tränga sig in, tå iag
bad them betänka hwad the
togo sig före, förmanande
them ther hoos, at hålla sig
beskiedelige och hwar och en
gå til sit hemwist,
samt
igenom


363.
d: 17: Octobr:
än widare buller och owäsen
icke gifwa then uproriske
allmogen, som nu begynte at
samla sig uti portgången,
och ute på gatan, tillfälle til
större galenskap, och som the
härpå tystnade samt utlofwade
at wilja gå sin wäg, så giek
iag och in ifrån them.
Huru litet grufdrängarne
höllo sin lofwen thet wisade
utgången; ty iag war som
nogast inkommen i sahlen
och sedan in uti Kiöket, tå
alla rummen af them
i en hast blefwo intagne och
upfylte, therest the uti alla
winklar och wrår efter
sökte Hr Rådman Eric Ersson
och Hr markscheidern Ericsson,
hwilka the sade sig hafwa
sedt ute på trappan sittiande,
när the först kommo in
uppå gården; men som the


364.


d: 17. Octobr:
them icke inne igen funno,
så bgåfwo the sig straxt ut
igen, tagande wägen ige¬
nom lilla Porten åt bak
gården, i mening at ther
finna them the sökte.
Ännu woro the misnögde
och orolige icke aldeles tilfreds-
stelde, ty tå iag återkom
uti förstugan, fant iag nå¬
gre Grufwenbetare ther stå¬
ende och talade sins emellan
therom, at the skulle in til
Hr Bergmästaren och för¬
må honom at lemna i¬
från sig skrifftelig försäkring
på hwad han them lofwat,
och tilsagt, och ther ifrån biöd
iag fåfengt til at them öf¬
wertala, utan the skulle
per force in. När iag tå
märkte alt motstånd
wara fåfengt, bad iag them
blifwa ute, iag wille gå in


365.
d: 17: Octobr.
och gifwa Hr Bergmästaren
theras begiäran wid han¬
den, som iag och giorde med
föreställning, at man
icke kunde blifwa menig-
heten qwitt, innan then
först finge then åstundade
försäkrings skriften. Herr
Bergmästaren nekade
wäl i förstone, at härutinnan
wilja giöra menigheten
til wiljes, men tå Hög¬
wälborne Hr Lands Höfdin¬
gen med flere bad honom
therom och han sielf märkte
at man på annat sätt icke
kunde undslipa grufarbe-
tarne, så befalte Hr Berg
mästaren mig försäkrings
skrifften upställa, som iag
och giorde, i anledning af
grufarbetarnes påstående,
innehållande, om iag
rätt minnes, thet Hr Berg¬


366.


d: 17: Octobr:
mästaren hädan åt skulle
giöra then ändring wid
kiöpet, at icke någon af the
tå warande Deputerade skulle
mehra bewiste kiöpgiör
ningen. Så snart Herr
Bergmästaren skrifften
underskrifwit giek iag ut
och upläste then samma
för them, men på thet the
skulle wara så mycket för
säkrade om skrifftens inne
håld, så blef en af theras
Kammerater, hwilken
iag warken til anseendet
eller namnet kiände,
framkallad, hwilken och
föreläste them skrifften.
Så snart skrifften war till
ända läsen, påminte
en obekant grufarbetare,
om thet icke skulle wara
nödigt, at then samma
blefwe bewittnad, hwar


367.
d: 17: Octobr:
utinnan the andre giorde
et med honom. Jag sökte
wäl bewijsa, at thenne wore
nu alldeles onödig om-
stendighet, men ther
utinnan kunde the sig
icke finna. The gofwo til
förstå, at the wäl icke twif¬
lade om Hr Bergmästa¬
rens godhet, och at han äfwen
skulle hålla, hwad
han
låf¬
wat; men han kunde
til äfwentyrs igenom an¬
dre blifwa intalter at
ändra sin utfästelse, hwil¬
ket the förmente icke
kunna skie, om skriften
wore af wittnen under-
skrifwen. Härutinnan
nödgades iag och giöra them,
til wiljes, giek så in med
skrifften och berättade thet
för Hna, tå Hr Doctor Stiern¬
man, Hr Probsten Wallman


368.


d: 17: Octobr:
och Hr Rådman Blanckenhagen
skrifften, såsom wittnen
underskrefwo, hwilket
iag och til slut giorde. När
the sedan fingo skrifften
woro the nögde och gingo
sin wäg, men hwil¬
ken then war, som skrifften
emottog, thet kan iag
mig intet påminna.
Af alla the grufarbetare
som woro samlade wid
thetta tilfället på maga¬
zinsgården kan iag intet
ehrhindra mig hafwa
dragit kiäntsel på flere,
än en, som bör uti Nohret,
hwars namn iag dock icke
wet, Johan Twärr på gl'
Herrgården boende, och
Willman. The före blef iag
warse ute ibland menig-
heten, stående then som
bor uti Nohret hardt in


369.
d: 17: Octobr:
till trappan, men intet
kan iag komma ihog, at
iag hörde them föra något
oanständigt tahl, hwarken
öfwer Hr Bergmästaren elr
någon annan, men
hwad Willman angår, som
förmodeligen lärer fölgt
hopen åt, tå grufdrängar¬
ne trängde sig in uti rum¬
men, så såg iag honom
en gång stå jemte Hög¬
wälbörne Hr Landshöfdin¬
gen uti Salsdörren, stel¬
lande sin fot brede wid Hög¬
wälborne Hr Landshöfdin¬
gens på tröskeln, och hade sig
som en ursinnigg menni¬
skia. Af och thes upförande
och affecter syntes wäl, at
han måst hafwa brukat
en hop oanständiga och
grofwa utlåtelser emot
Högwälb: Hr Lands Höfdingen


370.


d: 17: Octobr:
eller öfwer någon annan;
men af alt hwad han kun¬
nat tala, mins iag mig
intet hafwa hördt mera
än at han sade til Högwälb:
Hr Landshöfdingen, jemte
thet han räckte yxan till
Högwälb: Hr Landshöfdin¬
gen: tagen lifwet af mig
genast, iag är lika nögd,
om iag lefwer eller intet,
medan iag äntå ser
mig swälta ihiäl. Högwälb
Hr LandsHöfdingen bad
honom innehålla med
sådane obetänkte utlåtel¬
ser, och tilsade honom therhos
½ tunna råg, hwarom Hög¬
wälborne Hr Landshöfdingen
straxt föranstaltade igenom
Handesmannen Hr Daniel
Teel; hwar med Willman och
wiste sig ganska nögd.
Thetta är alt hwad iag påmin¬


371.
d: 17: Octobr:
ner mig hafwa sedt och
hördt under grufarbetar¬
nes sammangaddning
på magazinet. Jag har icke
kunnat gifwa någon
bettre eller
och
fullkomelre
underrättelse härom, helst
iag den dagen icke fick tid
och rådrum, at länge wistas
på et ställe, mine sinnen
woro och tå igenom theta
owäsendet orolige, at iag
genast glömde thet mästa
af hwad iag hördt och sedt.
Anders Bergström
38o Grufdrängen Erik Danielßon
Bure: At han eij wet af hwad
som förelupit på kiöpet d: 7.
och 8. Junii.
d: 9 Junii eftermiddagen
när han skulle gå i et ärende
till Lallare, har han wid torget
sedt en hop grufdrängar


372.


d: 17 Octobr:
samlade, dem han fölgt in
på magazines gården, och stad¬
nat mitt i hopen. Erik Erßon
och Hindrik Erßon Tysk, Anders
Anderßon Jernberg, Cornettens
Anders och Hans Danielßon
Stor har han sedt stå närmast
Bron, hwarest Hr Bergmä¬
staren utkommit, Bure
har intet hördt hwad som
taltes; men det har ropats
öfwer alt, ja dertill, och af
honom med.
Under et stort sorlande, har
sedan begynts klagomåhl
öfwer Hr Geschwornern
Rådman Erik Erßon och de
andre Deputerade. Bure, som
warit misnögd öfwer
kiöpegiörningen, tillstår
sig ropat med; men twiflar
på om det hördts. Han är än¬
nu af samma tancka, at
de Deputeraderi borde wara


373.
d: 17: Octobr:
med på kiöpet, utan det slutas
igenom Bergsfogdar och wack¬
tarne. Under detta har blif¬
wit ropat på, at få ut Hr
Geschwornern, Rådman Eric
Ersson och markscheidern
Ericsson, men Bure säger
sig icke hafwa lagt något
ord dertill, utan warnat
dem, som stodo nämast till
honom at fara wackert
fram, och ibland dem näm¬
ner han snickar Erik Johanß:
I det samma har han sett
en hop af dem, som stått,
närmast trappan, storma
in i Magazins rummen
så och
at
en dehl gått igenom
kryddgården neder till
Bakgården; men hwad
widare händt, är honom
obekant, efter han då skall
gått sin wäg.
På tillfrågan, säger han sig


374.


d: 17: Octobr:
icke hafwa hört talas om
den af Hr Bergmästaren
till grufdrängarne gifne
försäkran, ej heller hördt se¬
dermera talas derom. upläst:
39o Grufdrängen Jan Olßon Lur
Har warit inne på en
Krog hos Giöran Jacobsson
på Prästteckten d: 9 Junii efter
middagen. Der har han
hördt talas om, han mins
ej
af
hwem; at Stadstienaren
Altin warit och bodat Stad¬
sens inwånare på torget
eftermiddagen. När Lur
gåt der ifrån, har han råkat
Willman på gatan, och sagt
åt honom dett samma,
hwarefter Lur begifwit
sig bort at beställa om en
pluncksedel och eij kommit
på torget förän in emot
klåckan 5; Och effter han då
hörde, at samlingen war


375.
d: 17: Octobr:
på Magazinet, har han gått dit
och stadnat på sidan et stycke
ifrån trappan. Hr Bergmä¬
staren och magister Ihrman haf-
wa stått ute och talt med
menigheten; men Lur
kan ej gifwa beskied, hwar
om han har effter thes utsagu,
för några år sedan blifwit
slagen uti grufwan i huf¬
wudet, och derefter så swag
på minnet, at han nu eij
kan säija, hwarken, hwem
han ibland Grufdrängarne
sett eller hwad de omtalt.
Eljest tillstår han, at han så¬
wäl som de andre warit
misnögd med kiöpgiör¬
ningen; men som han
trodt; sig här utinnan denna
gången intet kunna uträtta,
så har han eij heller nämt
något derom.
När han såg, at en hel hop


376.


d: 17: Octobr.
stormade in öfwer trap¬
pan i rummen, dett han
tyckte se ganska illa ut, så
säger han sig hafwa gått.
sin wäg.
På tillfrågan tilstår Lur
at efter detta uplopp och buller,
har han och des Kammerater
fått tillökning på deras
förtienst; Och derföre är
han nögd, at de Deputerade måge
blifwa, så wäl effter honom
som för honom.
Lur säger sig ej hafft förut
mer än 10 Daler a 10 Daler 16. til hälfnig
på lottningen, och sedermera
11 a 12 Daler. När Rätten här wid
effter såg et nu ther öfwer
fram gifwit utdrag af malm
Specialen, finnes Lur hafwa
i thetta år eij haft mindre än
11 Daler och ther efter förtient i
månaden ifrån 33, 39, 45,
til 67. Daler Kmt. Upläst


377.
d: 17 October:
40o Grufdrängen Erik Erßon
Wikman. Har warit på
kiöpet d: 7 Junii och hördt Hr
Bergmästarens då giorde
föreställning, hwarwid
han så wäl som Per Larßon
Biörk beswärat sig öfwer
de Deputerade, såsom de der wa¬
rit för stränga mot dem på
kiöpet; Och Wikman war i
synnerhet misnögd med
Giöran Sohlberg.
När han d: 9 Junii efter
middagen gått ut at söka
grufdrängarne Olof Nilßon
Bult och Ris Ohls Giöran om
betalning för giordt arbete
med bärning, han har rå¬
kat dem med flere gruf¬
drängar på torget; Der i¬
från har han gått in på
Magazins gården, och ibland
myckenheten blifwit skuf¬
fad ända fram til trappan.


378.


d: 17do
Ibland dem, som der stått
säger han eij kiändt nå¬
gom mehr än Olle i Lallare
Cornettens Anders och Jan
Mårtenßon Giers. Hr
Bergmästaren har warit
ute. Han tillika med de
andre hafwa då klagat
öfwer kiöpgiörningen
och påstått at kiöpet skulle
förrättas genom Geschwornern,
Bergsfogdarne och någon
af Parlagarena. Af hwilka
tancka han är ännu.
Och har Wickman, stått Hr
Bergmästaren så när, at
han wäl kunnat höra
thes klagomåhl.
Wikman har wäl hördt
at det ropas til at få ut Hr
Geschwornern, Hr Mark-
scheidern och Rådman Er
Ersson; men han skall för
sin dehl icke frågat derefter


379.
d: 17: Octobr:
Emot des wilja säger han
sig i trängseln hafwa kom¬
mit uppå farstu trappan;
men så snart han kunnat
komma ner, skall han haf¬
wa gått sin wäg, utan at
hafwa warit inne i rum¬
men, eij heller weta huru
det tillgått i Bakgården.
Upläst.
Rätten förestälte Wijkman,
Daniel Månßons på Helsing-
båren här giorde Edeliga
witnesmål, och sedan
Wijkman förklarat sig,
at han mot det witnet eij
wiste något jäf, så blef
honom frågat: Om icke
han tillika med de andre
fordrat på at få ut Råd¬
man Eric Ersson och mark¬
schedern Ericsson? Hwar til
swaras: at han ropit efter
ingen. Eij heller skall han


378.


d: 17 do
Ibland dem, som der stått
säger han eij kiändt nå¬
gon mehr än Olle i Lallar
Cornettens Anders och Jan¬
Mårtenßon Giers. Hr
Bergmästaren har warit
ute. Han tillika med de
andre hafwa då klagat
öfwer kiöpgiörningen
och påstått at Kiöpet skulle
förrättas genom Geschwornern,
Bergsfogdarne och någon
af parlagarna. Af hwilka
tancka han är ännu.
Och har Wikman, stått Hr
Bergmästaren så när, at
han wäl kunnat höra
thes klagomåhl.
Wikman har wäl hördt
at det ropas til at få ut Hr
Geschwornern, Hr mark-
scheidern och Rådman Er
Ersson; men han skall för
sin dehl icke frågat derefter


379.
d: 17: Octobr:
Emot des wilja säger han
sig i trängseln hafwa kom¬
mit uppå Farstu trappan;
men så snart han kunnat
komma ner, skall han haf¬
wa gått sin wäg, utan at
hafwa warit inne i rum-
men, eij heller weta huru
det till gått i Bakgården.
Upläst.
Rätten förestälte Wijkman,
Daniel Månßons på Helsing-
båren här giorde Edelige -
witnesmål, och sedan
Wijkman förklarat sig,
at han mot det witnet eij
wiste något jäf, så blef
honom frågat: Om icke
han tillika med de andre
fordrat på at få ut Råd-
man Eric Ersson och mark-
scheidern Ericsson? Hwar til
swaras: at han ropet efter
ingen. Eij heller skall han


380.


d: 17: Octobr:
hördt de utlåtelser som
warit om dem.
41o Grufdrängen Erik Erßon
Smessare, har eij warit på
kiöpet d: 7 och 8 Junii; men
d: 9 Junii om effter mid¬
dagen har han kommit
at gå på Magazinet, i anled¬
ning af et tahl, at Stads
betienterne bådat In¬
wånarne dijt. Smessaren
har blifwit stående när
de främste inwijd trappan,
och hördt Hr Bergmästaren
först fråga efter, hwar före
myckenheten war dijt
kommen. Han mins eij
hwad derpå blifwit swaradt
men kämnaren Lehus
som intet stått långt ifrån
honom, har derpå frågat
om de wille bli hemma,
i fall Bergsmännen gin-
go bort, och der uppå skall blift


381.
d: 17: Octobr:
swarat Neij: Här wid
har begynts med mycket
buller, klagomåhl öfr
de Deputerade, som de wille
hafwa afsatte. Smeßarn
säger sig icke hafwa tagit
någon dehl deruti, efter
han är ung och hade ingen
ting emot dem.
De hafwa och ifrigt ropat
på at få ut Hr Geschwornern
Hr markscheidern och Råd
man Eric Ersson. Hwar
wid han dragit sig till-
baka genom hopen åt
porten, hwarest han gått
omkring en stund och
hördt uppå bullret, utan
at taga serdeles ackt på
hwad widare skiedde;
men under detta har
han sedt en hop storma
öfwer trappan in i rum-
men, hwar med han gått
sin wäg.


382.


d: 17: Octobr:
Frågades: Om han ej haft
något omgiänge med
en eller annan af dall¬
allmogen, som Daniel
Månßons witnes måhl
gifwer anledning til?
Swarades: At han eij hafft
några bekanta i bland
dem; han har wäl här och
der kommit at tala
med åt skillige af dem,
och der under hördt efter,
hwad deras tancka woro,
om någre skulle följa
med ifrån Bergslagen,
men widare skall
han sig med dem icke
inlåtit. upläst:
42o Grufdrängen Olof anderß
Kungen berättar sig haf¬
wa kommit på magazi¬
net Kl: 1/4 på Sex d: 9 Junii
efter middagen och just i
det samma när Bergström


383.
d: 17: Octobr:
läst opp för dem den af Hr
Bergmästaren til dem
gifne skriften, hwars
innehåld han eij wäl
kunde förstå. Han såg
wäl at det war klago-
måhl och buller på färde;
men han hade för deß
del så mycket mindre fog
at lägga sig deruti, som ho¬
nom ej war skett något för
när och han nu efter 40 års
grufwegång och arbete hade
mera ordsak at lägga in
och begiära underhåld, än kla¬
ga, och utom deß kan han ej
annat än prisa Hr Bergmä¬
staren, som hielpt deß Sohn till
grufwedräng,
Kungen säger sig derföre
ej hafwa gifwit ackt, hwarken
på det ena eller det andra, utan
gått om 1/4 timma derifrån.
På tillfrågan tilstår han sig


384.


d: 17. Octobr:
wäl hafwa hördt, at grufwe-
drängarne warit mis¬
nögde med kiöpet innan
thetta uplopp skiedde; men
intet har han hördt dem
hafwa någon öfwerläg-
ning med hwaran.
Upläst:
d: 18: Octobr
Rätten hade i dag låtit til
förhör upkalla Hans Åke¬
ßon Lind eljest Åkes Hans
kallad, på Gamberget,
Snickar Erik Johanßon
Dominick Jönßon Erik
Matßon i Östanfors: Gö¬
ran Buller och Jan Daniel¬
ßon Stubban. Af deße före¬
kallades först
43o Grufdrängen Hans Åke¬
ßon Lind, har intet warit
med på Kiöpgiörningen
d: 7 och 8 Junii.
d: 9 Junii emot aftonen


385.
d: 18: October
har han gått ut, at Kiöpa
litet fris och der under
fått höra at Grufdrängarne
woro på magazinet för¬
samlade, hwadan han
straxt begifwit sig dijt.
Klåckan in emot 6; som
han tycker; wid inkom¬
sten på gården har han
hördt et ynkeligit sorlande
och derföre trängt sig fram
til trappan, at höra hwad
det hedlades om. Herr Berg¬
mästaren, har då eij warit
ute. Och hörde han klagas
öfwer Hr Geschwornern och
de Deputerade, som de wille
hafwa afsatte. De hafwa
och frågat efter Hr Geschwor¬
nern; men, icke efter
Hr Markscheidern och Råd
man Eric Ericsson, som han
kan minnas.
Lind säger sig för des del


386.


d: 18do
hwarken då haft eller än¬
nu har at klaga öfwer
någon af dem, och derföre
skall han eij lagt sig något
uti detta bulret, utan
tyckt mycket illa derom;
emedlertijd har han under
detta blifwit i trängslen
förd oppå Bron, med dem
som stormade in i rum-
men; men säger sig
icke hafwa gått in med,
icke heller kan han förmås
at seja; hwilka de warit
som trängde sig in, ej
heller hwad de ärnade
giöra. Lind påstår sig
hafwa gått neder af trap-
pan igien, och så bort, u-
tan at weta hwad wi¬
dare förelupit.
Och när Rätten här uppå
förehölt Lind at både Tallbergs
och Ömans tilförende giorde


387.
d: 18. Octobr:
berättelser innehålla, det
Lind warit med inne
i magazins rummen, be¬
ropar sig Lind uppå handels-
mannen Maklin här i
Staden, hwilken skall sedt
honom wijd dörren på
trappan och kunna bety¬
ga om des förhållande.
Bemälte Macklin blef
för den skull straxt efter
skickat, och berättade wijd
des uppkomst på tilfrågan,
at han wäl kiänner
Lind til anseendet; men
kan icke
ens
påminna
sig
at
hafwa sedt honom min¬
dre talt med honom på
Magazinet. Han har eij
kiändt någon mer af
de der närwarande, än
Samuel Jansson Forsslind.
I lika måtto har Macklin
sedt en ofärdig, som warit


388.


d: 18: Octobr:
otidig emot Hr Landshöf¬
dingen, och för öfrigit, har
han ingen ting widare
at gifwa wid handen.
På Rättens widare alf¬
warsamma föreställ¬
ning, kom Lind at
tillstå, det han eij allenast
warit uppe på bron,
utan och fölgt i trängseln
med in i Salen. Jan
Hanßon Ström har stått
ut med honom och en
wid namn Piltolle,
flera har han icke kiändt;
Betygande at Hans me¬
ning icke warit på
något sätt elak.
Wid detta tillfälle lät Rät¬
ten hämta Grufdrängen
Öman ifrån arresten til
sig, hwilken nu åter
betygade, at Lind warit
med inne utii


389.
d: 18: Octobr:
Kammaren, läggande Ö¬
man den omständigheten
till, at Cornettens Anders,
som sökte efter Hr Geschwor¬
nern derstädes warit
ordsak till thetta optåg, och
at de gått in i rummen.
Han skall skiutit på dem
utan före, och mant
dem at gå in och utom
honom hade de, som Öman
säger, kommit ingen-
städes.
Enndtelig och i anledning
häraf säger Lind, at han
icke wäl kan minnas,
om icke han i trängslen
kommit in i Kamma-
ren; men påstår, dett
han intet hafft ondt i
sinnet emot någon.
upläst:
Här wid hemstälte Hr
Bergs Fiscalen til Rättens


390.


d: 18: Octobr:
ompröfwande, om icke
Öman som nu tycktes
bekiänna, alt hwad han
widare kunnat erin¬
dra, må till widare i-
från arresten entledigas,
på det andra der igenom
måge upmuntras til
ren bekiännelse; warande
det et stort skiäl för Öman,
at han, effter upsynings
männernes intygan-
de, altid lefwat beskiede¬
ligit i sit huus och icke be¬
wistat någre Krogesam-
qwäm, så at Bergs Fiscalen
säkert förmodade, det han
på Rättens widare kal¬
lelse altid lär sig in-
finna.
Rätten lätt för den skull
Öman komma på frij foot
tills widare, at han må
thesto bättre kunna efter¬


391.
d: 18: Octobr:
spana och skaffa, Rätten no¬
gare underrättelse.
44o Grufdrängen Erik Janßon
Snickare. Har warit med
på magazinet d: 9 Junii efter
middagen, stått ibland
myckenheten några
famnar i från trappan
och hört under stort buller
och olåt Hr Geschwornern
nämnas, i hwad me¬
ning mins han intet;
likaledes at dett klagades
öfwer de Deputerade och kiöpet.
Om de derwijd ropat efter
at få ut Rådman Eric
Ersson och markscheidern,
har han eij wäl kunnat
höra, kan eij heller nam-
gifwa någon mer, än
Jan Olßon Lud, som stått
ut med honom och ropat
på at honom war äfwen
orätt skiedt på kiöpet.


392.


d: 18: Octobr:
Snickaren säger sig haf-
wa bedt honom tiga och
gått der med sin wäg,
under det han såg en hop
storma in öfwer trap¬
pan. Upläst.
Rätten lätt widare för
sig kalla Per Anderßon
i Efrickgården, som förehölts,
at gifwa Rätten nu be¬
skied om, hwad han förra
gången eij kunnat för¬
mås at bekiänna. Han
blef först tilfrågad, om
ingen öfwerläggning
warit grufdrängarne
emellan, at wid detta
eller annat tillfälle
söka ändring uti Kiöp¬
giörningen. Hwar till
han swarar neij och skall
icke wetat
af
sådant förr¬
än han kom på magazinet.
Han tillstår nu, at han


393.
d: 18 Octobr:
warit inne i förstugan
och uti Kiöksdörren, hwarest
när han hördt at ingen
af de deputerade war inne,
har han gått ut igen och
åt bakgården, som förra
protocollet lyder. Per An¬
derßon säger at des broder
Andes Anderßon war-
nat honom här under at
eij lägga sig i detta buller,
men efter den afledne
Grufdrängen Bom skall
hotat, at slå ihiäl honom,
och skylt honom för falsk,
så har han eij dristat sig,
at gå bort, utan hållit
med dem som giorde
bullret. Eljest nekar Per
Anderßon ytterligare, til,
den om honom intygade
utlåtelsen, angående
Rådman Eric Ersson; och
när Rätten frågar ho¬


394.
d: 18: Octobr:
nom, om han eij kan
namngifwa någre fle¬
re, som inne i rummmen
eller på Bakgården sökt
efter de Deputerade: Swaras:
at alla, som stodo när¬
mast trappan woro
woro lika
otåliga och de
som woro
oppe
i nattstugan, hafwa wa¬
rit unga karlar. Både
han och de andre i arresten,
hafwa sökt påminna
hwaran; men ingen-
dera skall kunna min-
nas deras namn.
Wid detta tilfället lät Rät¬
ten sig föredraga den af des
Fader och Swåger d: 14 Octobr
för honom ingifne Cau¬
tions Skrifft, lydande som
följer.
No 12.
Emedan som wår Son
och Swåger Per Anderßon
i Efrikgården, wijd höga un¬
dersökningen i Fahlun, är


395.
d: 18: Octobr:
worden arresterad; så gå wij
undertecknade här me¬
delst för honom i personell
borgen, och Caution, med öd¬
miuk anhållan, at han
här emot ifrån arresten
kunde blifwa entledigat.
Falun d: 14. Octobr 1743.
Anders Andersson,
Efrikgården
Petter Johansson.
Och aldenstund Per Anderßon
straxt i början och utan
witnen kommit till
bekiännelse om des förhål¬
lande, och Rätten derjemte
wäntar af honom at få
widare uplysning, när
han slipper på fri fot, och kan
ytterligare efterhöra och
ut Kiänna dem, som wa¬
rit uti nattstugan; ty fant
Rätten för godt, at på den
ingifne borgen endtlediga


396.


d: 18: Octobr:
honom ifrån arresten tils
widare.
Här uppå förekallades i ordniing
45o Grufwedrängen Domnik
Jönßon, hwilken på noga
utfrågan, berättar sig ef¬
ter en skada i grufwan le¬
gat siuk hela thenna tiden
när Dal allmogen kom i
Staden. Han har likwäl
med möda kommit ut
then dagen, när bullret
skiedde på magazinet, och
wid pas klåckan 2 efter¬
middag säger han sig gådt
i sällskap med thes kam¬
merat anders Göranßon
gädda, at kiöpa et pipe skaft.
På torget har han då sedt bå¬
de Dalkarlar och en mycken-
het grufwedrängar samlade,
som wändt in på magasinet.
Domnik har gådt efter och
standnat straxt in om


397.
d: 18: Octobr:
porten. Der har warit et
sorlande. Grufdrängarne
hafwa och weftat med hat-
tarne; men Domnik sä¬
ger sig icke kunnat höra,
hwadsom taltes, fast han nog
såg, at grufdrängarne wa¬
rit ifrige. Domnik skall
straxt gådt ut åt torget och
Gädda har giordt honom
följe tit; Dock har han straxt
therpå saknat Gädda, och wet
icke war han war. Domnik
har ej sedt 
til
honom förr än
han, efter en stund skulle
gå hem, då han åter råkat
Gädda på torget. medan
Domnik settat på en Stock
ut på torget och wilat, har en
Skock grufdrängar kommit
ut i från magazins gården
wäl 40 til antalet, hwil¬
ken gådt omkring maga¬
zinet neder til Bakgården


398.


d: 18. Octobr:
hwad the ärnade giöra
ther, war honom obekant.
Ibland them kiende han
igien Cornettens Anders
Olof tallberg och Per Anderß.
i Efrikgården, hwilka gått
främst för hopen. Hwar
efter Domnik begifwit
sig hem och Gädda fölgt
honom. Upl:
46o Erik matßon i Östanfors
har såsom egande 1/4 part,
uppå bud, af grufwackt-
mästaren Boström, gådt
till torget, och fölgt åtskillig
ther om efter middagen.
d: 9 Junii samlade Bergsmän
in på magazinsgården,
hwarefter en myckenhet
grufdrängar nu kommit.
Han har i början ståt fram
wid trappen, hwarest Hr
Bergmästaren utkom-
mit och frågat hwadan


399.
d: 18. Octobr:
myckenheten kom. Då
har först talts om huru wi¬
da grufdrängarne wille
blifwa hemme, eller gå
med Dal allmogen bort,
och sedan hafwa grufdrän¬
garne begynt i et sorlande
at klaga öfwer the Deputerade,
som de wille hafwa afsatte.
Erik matßon, som tyckte
thetta war en elak tilställ¬
ning, har ej lagt sig nå¬
got ther uti, hwarföre Per
Anderßon i Efrikgården, som
stått et par steg ifrån ho¬
nom, fråget, hwarföre han
ej wille, på stå på sig, och när
Erik ther til swarat, at han
ej wille beställa något
här med, skal Per förebrått
honom, at han, hade wäl så
mycket han åt sig mätter
med, och ther med har Erik
matßon dragit sig ther


400.


d: 18. Octobr:
ifrån åt sidan närmare
till porten. ther har han rå¬
kat grufwedrängen Erik
Mikelßon Hof, hwilken
hwar drucken, och ehuru
Erik skal warnat honom,
at therföre eij gå fram till
Förmännen, så har lik¬
wäl Hof, sedan han swa¬
rat, at han wißerligen
skulle fram, trängt sig
igenom, så at när Erik
Mattßon kommit
till Porten och wändt sig
om, har han sedt Hof då
redan stå på trappan
med hatten på hufwu¬
det mitt för och ut med
Herr Bergmästaren,
Hwar med Erik säger
sig hafwa gått hem.
Klåckan emot 8. om aftonen
har Hof widare råkat Erik
Mattßon utmed åen på


401.
d: 18. Octobr:
Östanfors, och hotat Erik matt-
ßon at see hierteblodet på ho¬
nom samma afton för
thet Erik på magazinet skyldt
honom för drucken och skal
welat hindra honom gå och
stå på sin rätt. Smältaren
Erik Nils Christopher och Gruf¬
drängen Johan Danielßon
Storkarl hafwa hördt här
uppå. upläst.
47: Jan Danielßon Stubban
blef, wid des inkomst
förestält, hwad Sofraren
Gustaf Gustafßon har om
honom berättat, och fråga-
des ther före hwar ifrån
han fått then kundskapen,
at Johan Gustafßon war
hotad med arrest. Här
til swarar Stubban, at
han stått på torget d: 11 Junii
förmiddagen, då samling
war på Rådstugun, Och


402.


d: 18:. Octobr:
då skal grufwedrängen
Erik Erßon Håltäckt i Skug-
garfwe kommit till
honom, och berättat, at
han hade ordres ifrån Råd¬
stugun, at Johan Gustafßon
skulle gå i arrest, och bedt
Stubban till säja
til
Johan, at
taga sig till wara, om han
råkade honom. När altså
Stubban och Johan månßon
i grönbo straxt ther på möt
Gustaf gustafßon; Som som
är broder til Johan, har
Johan månßon berättet
honom thetta.
Eljest säger Stubban, på
efterfrågan, sig icke hafwa
warit hwarken på magazi¬
net eller annorstädes,
hwar något buller skied
upläst.
48o Matts melkerßon Hopp-
man jemwäl göran Buller


403.
d: 18: Octobr:
kallad, har ej kommit, ef¬
ter thes berättelse på magazi¬
net, förr än nästan hela
gården war full med gruf¬
drängar. Han har stadnat
i Portgången, hört klagas
fram wid trappan öfwer
the Deputerade, och at the wille
hafwa ut Hr Geschwornern
och Rådman Erik Erßon, som
the sagt sig wilja hafwa ihiäl.
Han har och sedt en hop stor¬
ma uppå trappan; men
ej kunnat kiänna någon
så långt fram, för thes
swaga syn. Hoppman sa¬
ger sig hafwa tyckt så illa
härom, at han straxt gådt
sin wäg.
Frågades: Om han ej hade
något emot the Deputerade
för thes dehl? Sw: De hafwa
ej giordt honom förnär,
han har swagt arbete, och får


404.


d: 19: Octobr
altsammans och stundom
1 Daler eller något ofwer. Upl:
d: 19: Octobr
Rätten hade giordt anstalt,
om följande Personers up-
kallande til i dag nemln
Såsom witnen
Organisten Olof Hellman
Magazins Skrifwaren
Elias Klint,
Så och till förhör
Grufwedrängarne
Eric Göransson på Fahlun
Anders Göransson Gädda
Carl Danielßon Bengtsarn
Jacob Erßon i Östanfors och
Hans Albrecktßon ibidem
så och Jöns Nilßon Jämte
Rätten lät them alle före
komma, och som intet
Jäf war emot Hellman och
Klint, ty aflade the wittnes
eden med hand å bok, och
sedan de derå giordt deras


405.
d: 19. do
munteliga berättelser,
blefwo de antydde, at den
samma skriffteligen för¬
fatta, och i morgon till Rät¬
ten inlemna:
Här uppå förekallades i
ordning til förhör Gruf¬
drängen
49. Erik Giöranßon på Fahlun,
hwilken på noga efterfrå¬
gan berättar, at han eij
warit på kiöpet d: 7 och 8 Junii.
d: 9 eftermiddagen, har
han i et ärende gåt förbij
magazinet, sett en mycken-
het Grufwedrängar der
samlade och derföre stigit
in samt stadnat ibland
hopen, mitt på gården.
Der har med ifwer och buller
klagats öfwer kiöpet och de
Deuterade, och påståts, at kiöpet
borde skie genom Hr Geswornern,
Bergsfogdarne och waktarne;


406.


d: 19: Octobr:
och ehuru han för sin del både
tyckt och tycker wara bäst,
att få kiöpet på den foten,
så skall han likwäl i dett
tillfället, ej nämt något
derom. De hafwa ifrigt frå¬
gat efter Hr Geschwornern,
Rådman Eric Ersson och
markscheidern. Hr Berg¬
mästaren har sagt dem,
at de eij woro der; men
der med kunde de eij ställas
tillfreds, de hafwa lika fult
stormat uppå Bron och in
i rummen. Ibland dem,
som stodo närmäst trap¬
pan, kiände han igien
Cornettens Anders, Jan må-
tenßon Giers, Bomen,
Hindrik Erßon Tysk, och Hans
Danielßon Stor, som blif¬
wit utskuffad, innan
de andra gingo in. Och när
Rätten frågar honom, hwil¬


407.
d: 19: Octobr:
ka stodo honom närmast på
gården, swaras: Bomen
och Hindrik Erßon Tysk, som
gifwer til kiänna, at Erik
Göranßon warit ibland
dem, som stått in wid
trappan; men Erik för
klarar dett på sådant sätt,
at Bomen och Tysken i början
stått bred wid honom mitt
i hopen, och trängt sig sedan
fram.
Innan de kommit ut
ifrån magazins rummen
säger Erik Göranßon sig
hafwa gått bort, och wet såle¬
des ingen ting mer at
säija. Upläst.
50:o Grufdrängen Anders
Göranßon Gädda, har d: 9 Junii
efftermiddagen fölgt Dom¬
nik Jönßon ut åt Åsen,
at kiöpa pipskaft, och kommit
af det tillfället at gå in på


408.


d: 19: Octobr:
magazinet, efter de sågo en
myckenhet grufdrängar
der samlade. Der hörde
han, med ifwer och buller
klagas öfwer kiöpet. Han
har och lidit brist 2 eller 3
åhr, och tycker wara bäst,
om kiöpet giordes genom
Bergsfogdarne och wack¬
tarne; men den gången
skall han, eij sagt något
derom. Han har eij hördt,
när de fordrade på Hr
Geschwornern och Rådman
Eric Ersson; men såg hu¬
ru en hop stormade öfwer
trappan in i magazins
rummen; i hwad me¬
ning wiste han intet,
ibland dem har han kändt
Cornettens Anders och Hans
Danielßon Stor, och der wid
säger Gädda sig hafwa gått
bort. I porten råkade han


409.
d: 19: Octobr:
Domnik Jönßon igien; ho-
nom fölgde han åt torget.
Hans Albrektßon i Östan¬
fors har kommit till, och
de hafwa satt sig på Stockar-
ne wid magazins hörnet,
jemte wäl 30 andra gruf
drängar, af hwilka han
namngifwer Anders Olßon
i Östanfors, och mickel
Ingemarßon.
Under detta har en hop
grufdrängar kommit
ut uhr magazinet, och
Cornettens Anders främst
ibland dem, hwilka lupit
dem förbij åt magazins
Stallgården, der har han hördt
ropas: Kommen hijt, och
sedt, at en del af dem wändt
sig åt magazins bodarne
neder i Trås gatan, hwar
efter Gädda säger sig hafwa
fölgt Dominik Jönßon hem.


410.


d: 19: Octobr:
Giädda tilspordes; hwar han
hållit till den tiden, som
Doninick Jönßon i des
berättelse säger sig hafwa
saknat honom? Swar: han
har setat på Stockarne äf¬
wen så wäl som Doninick;
men det kan hända, at
Doninick intet så just set
honom. Och skall Hans Al¬
brektßon i Östanfors kun¬
na wittna med honom
det samma. Upläst.
51. Brukande Bergsman
Carl Danielsson Bengtsarn,
som äger fierde parts
grufwedel, har på wackt-
mästaren Boströms bud,
at infinna sig d: 9 om
eftermiddagen på ma¬
gazinet; kommit dit just
i det magister Ihrman stod
på trappan och talte med
den der samlade myckenheten


411.
d: 19: Octobr:
af grufwedrängar; Då hörde
han klagas med ifwer och
bitterhet öfwer kiöpet och de
Deputerade; mins intet, att
de frågat i synnerhet efter
Hr Geschwornern Hr mark¬
scheidern och Rådman Eric
Ersson; men det hörde han
ropas Högt: Häf ut honom,
heller släpp oß in, Hwem
dermed warit ment, kunde
han icke förstå; och derwid
har en hop stormat opp på
trappan, af hwilka han eij
kiände någon. Och efter
han tyckte, at detta war en
elak tilställning; emedan
de låtit alt för illa, så har
han ej kunnat sedt derpå,
utan gåt sin wäg, och i det
samma har Hans Danielßon
Stor blifwit ut kastad.
Fråg: Om han ej talt med
mickel Ingemarßon på


412.


d: 19: Octobr:
Slaggen: Swar: Han har
talt med honom och Dominick
Jönßon i Tråsgatan innan
han gick in på magazinet. Upl:
52o Grufdrängen Hans Al¬
brecktßon i Östanfors eger
del i en fierde part, och har
deföre blifwit bodat af gruf¬
wacktmästaren Boström
at komma på magazinet
d: 9 Junii, eftermiddagen,
som Boström jemwäl
närwarande tillstår.
Albrektßon har gått dijt och
kommit på sidan wid
balken ut med farstu
bron, der har han sedt, at
Grufdrängarne woro myc¬
ket ifrige och olåtelige; men
icke har han kunnat höra,
hwad de egenteln bulrade
öfwer, Han kommer i¬
håg allenast, at de sagt, det
de eij woro nögde med


413.
d: 19: Octobr:
Hr Geschwornern; Erik mickel-
son Hofwe har han sedt stå
på trappan; men wet ej
hwad han giorde der. Hr
Bergmästaren har stått
ute, talt och ropat, at han
blifwit hes. Han tyckte at
detta owäsende såg så illa
ut, at han begynte gråta
deröfwer; Och der med sä¬
ger han sig hafwa gått
bort.
När han kom ut har
han råkat Dominik Gön¬
ßon och Gädda wid maga¬
zins hörnet; de hafwa alla
tre med flera satt sig på
en ståck wid Kyrkobalken
at röka tobak. upläst.
Efter Anders Giöranßon
Gädda wid detta tilfället
war närwarande, så
hade Rätten låtit hit kalla
Trumslagaren Jacob, att


414.


d: 19. Octobr:
se om han kiände honom i
bland dem, som han efter
des edelige berättelse blif¬
wit warse uti tråsgatan.
Jacob utlåter sig käinna
Gädda så mycket mera,
som de äro upfödde barn i
hop; men änskiönt Gädda
är något ofärdig i benet,
så har det likwäl intet wa¬
rit han.
I anledning utaf Ömans
berättelse, war Jacob Erßon
på Gamla Herrgården
widare förekallad, och
förestältes, huru han wid
des förra förhör, förtegat
saningen och icke tilståt,
at han war med i bak¬
gården. Här uppå måste
Jacob Erßon på noga
utfrågande berätta
och widgå: at när han
stått ute på gatan wid


415.
d: 19. Octobr:
magazins hörnet, har en hop
grufdrängar kommit ut i¬
från magazinet. Olof Tallberg,
som war något druken, har
gått främst, och Daniel Stor
jemte honom Tallberg har
ropat: wij skola åstad och taga
igen dem. Jacob säger sig
icke wetat egenten, hwem
han der med mente; men un
destod, at det måtte wara de
Deputerade, som de wille söka
efter. Derpå hafwa de gått
åt tråsgatan och in på maga
zins
bak
gården, och Jacob har fölgt
med in, efter det war i hans
wäg; till at se huru de ärna¬
de fälas. Då har han sedt huru
de stormade up för trappan
åt 
nat
stugan och kommo neder
igen; lika så at de sökte i alla
skrubbor på gården; men
icke at de opslogo nattstugan.
Och tillstår derjemte, på


416.


d: 19: Octobr:
widare giord alfwarsam
föreställning, at han wiste
thet, dett de sökte efter Rådman
Eric Ersson och markscheidern
Ericsson.
Och när Rätten häruppå frå¬
gar honom; om icke han war
ibland de grufdrängarne, som
tyckte sig hafwa skiedt för
när på kiöpet? swarar han,
at han några skåf lidit med
på kiöpet och war misnögd
med de Deputerade, tyckande
wäl, at få kiöpet, genom
Bergsfogdarne och waktrarne.
Han nekar likwäl enständigt
at han hördt inne på maga¬
zins gården klagas öfwer
kiöpet, till deß han på en
ytterligare frågan kom
at tillstå; at han wäl icke
hörde, hwad de; som närmast
stodo bron, talade med Hr
Bergmästaren; men att


417.
d: 19. Octobr:
grufdrängarne på gården
öfwer alt klagade öfwer
de Deputerade och kiöpet; Och
har han för sin dehl wäl
warit nögd dermed; men
sielf intet sagt derom.
Frågades: Huru stor des för
tienst kan wara om må-
naden? Swaredes: i denne
sommar har han förtient
wid paß 40 Daler i månaden.
Upläst.
Frågades: Om han eij Kiändt
dem som wore inne uti
Bakgården? Swarades: ingen
mer än Olof i Lallare, den
han redan nämt och Sowals
måg Erik, som han såg stå
och tala med Hr Doctor
Stiernman.
Fråg: Om han warnade nå¬
gon ifrån detta bullret? Swar:
neij, utan han tänckte alle¬
nast för sig sielf, gud be¬


418.


d: 19. Octobr:
wars ifrån et sådant owäsende.


No 13.


Stads Fiscalen Ryding in¬
gaf till Rätten sin edeliga be¬
rättelse skrifteligen författad,
lydande som följer.
Då Stadsens Inwånare
woro d: 9 Junii, som war tors-
dagen för den tredie Böne¬
dagen, samman kallade,
at höras öfwer Dale Allmogens
påstående, at Bergslagens och
Stadsens inwånare, skulle
giöra dem följe till Stockholm,
kom iag tillika med Hr Råd¬
man Hiort ifrån Rådstufwan
kl: 5 efter middagen, der wij
hade utwägit och utdelat åt
allmogen, det af 50 tunnor
säd bakade brödet, och gieck
till Magazins gården, hwarest
en myckenhet grufdrängar
woro församlade, och utan
för farstu bron utforo med
ganska hårda hårda ord och


419.
d: 19: Octobr:
och bittra sinnen emot
Bergslagens eller grufwans
förmän för thet at the wid
kiöpet skola gifwa them alt
för litet för sitt arbete, på¬
ståendes at Hr Geschwornern
Schultze ej skulle mera giöra
någon tienst, och at de depute-
rade wid kiöpet skulle afsättas.
Sedan iag trängt mig in
uti Salen och fik närmare
weta the uproriske Grufwe¬
drängarnes mordiska före¬
hafwande och ropande, at
några skulle till them ut¬
lefwereras, kom en Grufwe¬
dräng Eric Willman til Sals-
dörren, theräst han uti bittert
och argt sinne, så at tårarne
lupo honom utur ögonen,
utfor med swåra ord, sä¬
jandes sig skie all orätt
wid Grufwan och at han ej
fådt rätt för sitt arbete;


420.


d: 19: Octobr:
och tå Högwälborne Herr
Landshöfdingen sökte at
stilla honom med mycket
gunstigt tal, utbrast han
äntå med håniska ord, och
som iag intet annat
kan minnas, sade han:
at the handtera oß som tiuf-
war och skiällmar: swårare
ord hade han äntå; men
iag kan intet påminna
mig uti hwad termer thet
skiedde. Och wid det Högwäl¬
borne Hr Landshöfdingen
sökte mycket at stilla honom,
sade Willman med wredt sinne
och handens läggande på thes
axel: wij kiänna wäl er
och ; Galit war thet innan
I kom hit, men sedan I
kom hit, så wardt thet wärre,
och aldeles oß wår rätt beta¬
gen. Och än till at stilla ho¬
nom gaf Högwälborne Hr


421.
d: 19. Octobr:
Lands Höfdingen honom til
½ tunna Råg: Här på kom¬
mo Grufdrängarne in¬
brytandes at ransaka husen,
Och i thet giek iag härifrån
Fahlun d: 15 Octobr 1743./.
Nils N: Ryding.
d: 20: Octobr
Till i dag hade Rätten låtit
följande til förhör upkalla,
nemln Bergsmännen
Hans Håkanßon och Olof 
Fors
lind,
Grufdrängarne Anders
Rolig, och pilt Olle på Elfsborg.
Likaledes till wittnen,
Rådmännen Hiort och Daniel
Danielsson i Danholen, Carl Gahn,
Bergsman Jan Erßon på
Prästtäckten, Handelsman
Leveen, waktaren Jan Eließon
grufdrängen Samuel Knutßton
Rolig
Forssznnd och Stadgekarlen Erik
Larßon Morin.


422.


d: 20 Octobr
Utaf deße aflade först Råd¬
männen Daniel Danielß:
och Hiort, med hand å bok, den
wanliga wittnes eden.
Och sedan den förre häruppå
giordt des munteliga be¬
rättelse, utfäste han sig på
Rättens begiäran, at den
samma i morgon skrifteligen
inlämna.
Den senare eller Rådman
Hiort giör följande berättelse,
nemn: at han d: 9 Junii hela
dagen biträdt Fiscalen Ryding
at utwäga bröd åt Dahl-
allmogen, och derifrån har
Rådman om eftermidda¬
gen på bud gått till Magazinet.
Wijd, ankomsten dijt har Hr
Rådman sedt Hr Bergmä¬
staren stå på trappan och
wara nog beswärat af
den då samlade mycken¬
heten af Grufwedrängar.


423.
d: 20 do
Med mycken möda har
Rådman tillika med
Stads Fiscalen trängt sig in
genom hopen fram och kom¬
mit in i Salen, och efter
detta grufdrängarnes buller
såg farligit ut, så har Råd¬
mannen bedt Hr Bergs-
mästaren ställa dem till¬
freds, och lofwa dem några
wilkor; hwar till Hr Berg¬
mästaren wäl i början
ej welat begifwa sig, seijan¬
de, at han hade redan up¬
sagt Syslan; men endteln
gått widare ut till dem.
Magister Ihrman och några
flere hafwa fölgt med;
hwarefter bulret kommit
något at stillas på gården.
Hwad det handlades om,
war Rådmannen obe¬
kant, efter han war nyli¬
gen dit kommen. Under


424.


d: 20: Octobr:
detta har Rådman sett
2ne Grufdrängar, dem han
icke kiände, komma in
i Salen frågande efter
markscheidern och Råd¬
man Eric Ersson. Huru
det widare tillgått, dett
har Rådman icke tagit
ackt uppå, efter bullret
och oron war så stor. Upläst,
No 14.
Carl Gahn ingaf jemwäl
nu des skrifteliga, berättel-
se, hwars sanferdighet
han förut, med hand å
bok edeligen betygade, och
lyder som följer.
När iag d: 9 sistledne Junii
eftermiddagen kom, at i
et ärende gå förbij Magazi¬
net, stormade i det samma
in en, stor skara af gruf¬
drängar genom porten,
af hwilka iag och så blef
med hopen inträngder,


425.
d: 20. October.
och kom at stadna på sidan
af gården wid Stegerhus boo¬
den. Straxt härpå begynte
Grufdrängarne at mycket
sorla och bulra; och kunde
iag för thet stora alarmet
skull eij så noga höra alt
hwad de förde sina otidiga
ord om, utan allenast, at
iag då och då hörde några
meningar af deras tahl,
hwilka iag dok nu eij så wäl
kan minnas. Det erhindrar
iag mig, at Hr Bergmästa¬
ren Troili, då han en gång kom
ut på Bron, sade till Grufwe¬
drängarne nästan så här:
här han i mitt lif, giören af
mig hwad I wiljen, eller och
låten mig få afskied, iag
wil med nästa post skrifwa
till Kongl: Collegium derom; der
på swarade grufdrängarne en-
hälligt, wij hafwa ingen ting


426.


d: 20: Octobr:
emot deij, du får eij taga af-
skied, men lät oß få ut
Geschworner Schultze, honom
wilja wij tahla wid; och
när derpå swarades, at Hr
Geschwornern ej war der, 
sade grufdrängarne: wist
är han här, wij hafwa sökt
honom i des gård och blifwit
oss sagt, at han är här: Wid
et tillfälle, då Hr  markschei¬
dern Ericsson war på talet,
hörde iag nämnas. Skall
en sådan ung Gloper och
Snorkilling wärdera gamla
Karlars arbete. En stund
der efter rusade en hop af
grufdrängarne in i Bygg¬
ningen, och som det glum-
kades af de öfrige, til at söka
Hr Geswornern och mark-
scheidern; men något der
efter kommo de ut igen,
och en i sönder. Under det


427.
d: 20: Octobr:
deße woro inne, sade som-
lige af dem, som woro ute
på gården; Gud nåde honom,
om de nu få ij honom; men
andra åter som stodo något
ifrån sade: Om wij få I honom,
så ska wij behålla hwar sitt
stycke af honom. Jag tänkte
der efter gå bort, men då iag
kom åt portlidret, kommo
någre Grufdrängar i kring
mig, af hwilka en liten
karl sade åt mig; hwar
hafwa de giordt af Ericsson; och
då iag swarade: Det wet iag
intet, sade han, wist wet du;
du har wäl warit med och
giömt undan, efter du är
bekant med honom; ty iag
har sedt, at du fölgt den Skiäll¬
men på gatorne. Jag sade,
är du intet rädd at iag
tar wittnen på orden, tör du
säja sådana ord en gång till


428.


d: 20: Octobr:
du: tå swarade han under
hot till mig af sin yxas
uphöijning i wädret: det
tör iag. En skiälm war han
och så är du och din Snorkilling,
det är intet åt, at du talar
något här du: Hwilket alt
unga Hr Terserus måst hafwa
hördt, efter han stod bredewid mig.
Iag tog häraf till mig en
liten frucktan, och sökte min
retirade i Hr Bergströms kammar,
hwar ifrån då iag ärnade
gå hem, ungefär Kl: 6: hörde
iag Hr Doctoren och öfwer Hof¬
predikanten Stierman i maga-
zins Portlidret giöra en för¬
maning til Grufdrängar¬
ne, hwilka derpå sade till ho¬
nom: Tig du, bry dig als
intet härom, utan gå hem
och läs i din Bok, och lät oß ta-
ga rätt på wåra skiällmar,
medan wij hafwa dem


429.
d.: 20: Octobr:
här. Utaf alla deße grufwe¬
drängar kiänner iag
icke en. Iag gieck i dett sam¬
ma hem, och kan ej nu
mera minnas härom.
Fahlun d: 20 Octobr 1743:
Carl Gahn.
Bergsman Jan Erßon på Präst-
täckten, som är son til Råd¬
man Eric Ersson, berättade utan
ed, at han kommit på maga¬
zinet d: 9 Junii eftermiddagen,
under det at grufwedrängar-
ne bullrade som mäst. Han
hörde dem med yxornes up-
hållade i wädret ropa efter
des fader och Brodren mark¬
scheidern; såg jemwäl, at
några stormade in i
rummen efter dem, af
hwilka, han kiände igen
Hans Jeremießon, hwar af
han blifwit förskräkt och gått


430.


d: 20. Octobr.
ut. Wid Magazins hörnet
har han åter sett någre
grufdrängar springa fram 
öfwer åt Lallare, af dem
kiände han igen Hans
Jeremießon, och jemte ho¬
nom har stått Dominik
Jönßon. Hans har stadnat
och huggit ifrigt i backen
med yxan; seijande med
swordom: Jag böter in¬
tet mera före at hugga
halsen af honom än för en
hund. Hwem der med
mentes, kan Jan Erßon
icke säja, han war glad at
han der med feck gå hem.
upläst:
Waktaren och Bergsman
Olof Forsslind giorde likaledes
utan ed thes berättelse,
och säger, at han warit inne
på kiöpet, när Hr Geschwor¬
nern giort föreställning


431.


d: 20:Octobr:


till Grufdrängarne;


den war,
efter Forslinds,
utsagu, icke
annat än
en wänlig
warning
af Hr Geschwor-
nern til
grufdrängarne,


att
skicka sig beskiedeligen och
stilla, när Dal allmogen,
som då war hart när;
kommen in i Staden.
Och har Hr Geschwornern
intet brukat derwid någon
hotefull utlåtelse; ej heller
har Forsslind förstått, at gruf¬
drängarne tagit denna
förmaning illa opp.
d: 9. Junii wid paß Kl: half tre
eftermiddagen, har  Forsslind
gått på magazinet till des för-
lags man Casseuren Bergström,
at få plåtar, och efter förrättat
ärende stadnat in i far¬
stun i tahl med Hr Kam¬
mereran och Hr Räntmä¬
staren, då Hr Bergmästaren
stått mitt på gården och talt
med stadge karlen Pomp
Petter. I det samma har
han sett grufwedrängar


432.


d: 20: Octobr:
komma in igenom den
ena Magazins porten, som
stod öppen, och stängeln haf¬
wa de straxt tagit i från
den andra, och sålunda trätt
i myckenhet fram igenom
öppna Portar in på gården,
trängandes så hårt på, at
Hr Bergmästaren måst
wika undan ända op
på trappan. Kämnaren
Lehus har gått främst och
med honom Cornettens
Anders, Anders Olßon i
Nore, Gösta Anderßon
Nohrdahl, Carl Kallman
på gamla Herrgården,
Hans Jeremießon, Erik
mickelßon Hofwe, Jan
Mårtenßon Giers Olof
Tallberg och Samuel
Janßon Forsslind, hwilka
stält sig om kring Bron
Herr Bergmästaren


433.
d: 20: Octobr:
har frågat dem, hwadan en
sådan myckenhet kom,
som icke war dijt kallad.
Hwar på de närmaste
swarat under et sorlande
bland hela hopen, at de wille
påstå, det Bergmästaren
eij skulle gifwa bort alt åt
Dale allmogen, så at de eij
hade något at lägga i
matsäcken när de skulle
gå, och då har Lehus stått
mitt i grufdrängs hopen,
men sedan trängt sig
uppå trappan bredwid
Hr Bergmästaren. Herr
Bergmästaren har deruppå
förestält dem, et de eij
skulle gå någon städes,
sådant wore nu onödigt
både för dem och honom, så
länge fienden eij war in¬
fallen i landet, i hwilken olyc¬
keliga händelse Hr Bergmä


434.


d: 20: Octobr:
staren flera gånger lofwat,
sig skola föra dem an, al¬
lenast de nu wijd detta
optåget wille gå hem till
sina huus igien; med
försäkran derjemte, at
han skulle beskydda dem,
om någon wille giöra
dem förnär; och det många
gångor: Wid detta tillfälle
har Lehus ropat ut till
Grufwedrängarne och frå¬
gat, om icke dett war deras
mening, at i fall för¬
männen och Bergs¬
männen blefwo hem-
ma, om icke de och wille
blifwa hemma med? men
ifall de gingo bort om icke
de då wille gå med? hwar¬
på de öfwer alt ropat Jo.
Häruppå har begynts klago¬
måhl öfwer de Deputerade,
med påstående, at kiöpet


435.
d: 20: Octobr:
måtte skie af Bergsmän
och wäcktarne; seijande sig
derjemte eij wara nögde
med Hr Geschwornern
äfwen så med Hr mark¬
scheidern, som de öfweralt 
nämt för Erik Jons Eriks
Snorkilling, och sagt at
han war för ung at giöra
kiöp åt dem. Hr Bergmä¬
staren har lofwat dem at
slippa de Deputerade. Sådant
hafwa de fordrat skrifteligen
af honom och med wittnen
der under. Och här wid sä¬
ger Forsslind sig hafwa 
gått bort, efter han icke kun¬
de höra, at de skulle gripa
hans förmän an, eij eller se
på, at Hr Bergmästaren
stod i sådan wånda med
dem, så at Hr Bergmästa¬
ren rifwit up råcken och
sagt, at de kunde taga lifwet


436.


d: 20: Octobr:
af honom om de wille,
och at han wiste det han dog
som en ärlig karl.
Uppå tillfrågan säger
han sig kunnat se, at de
främste fört ordet, och at
Hofwen och Samuel Janß:
Forsslind warit ibland
de argaste besynnerligen
emot markscheiden. Upl:
Wacktaren Jan Eließon li¬
ka så utan eed: at han wa¬
rit på kiöpet och hördt Hr
Geschwornerns föreställ-
ning till Grufwedrän¬
garne, som warit en
warning, at de icke
skulle gifwa sig i Compact
med Dale allmogen.
Han tycker sig hört, at Hr
Geschwornern sagt: at
han skulle finna den
igen, sedan bulret wore
öfwer, som eij wore be


437.
d: 20: Octobr:
skiedelig wid dett tilfäl¬
let.
Eließon har intet warit
på magazinet d: 9 Junii och
wet således intet at be-
rätta derom. Eljest säger
han på efterfrågan, at
samma dag Dale all¬
mogen kom in, hafwa
Grufdrängarne icke welat
neder i grufwan; Eließon
har sagt till dem, som stodo
under hans wacktning
uti Klåckschachtet, at de
borde gå neder. En af dem
wid namn Hans har
swarat; Jag wet intet
om det blir någon ned-
gång af, de säija at wij ska
bort nu; men hafwa
icke thes mindre på wack¬
tarens widare tilsäijelse
gått neder i deras ar¬
bete. upläst:


438.


d: 20: Octobr:
Handelsman Lars Levan
aflade ojäfwad witnes
eden, och sedan han derå
giort des munteliga be¬
rättelse, lofwade han at,
den samma på sin ed
skrifteligen i morgon til
Rätten inlemna.
53o: Olof matßon Lillberg på
Elfsborg, har d: 9 Junii efter
middagen gått i et ärende
öfwer torget, hört af en hustru,
at grufdrängarne woro sam¬
lade på Magazinet och derföre
gåt dijt samt trängt sig ända
fram till trappan. Under
dett myckna buller och sorl,
som war der, säger han sig
icke hördt hwad det taltes om
han har straxt emot des
wilja blifwit förd, bland
andre grufdrängar ända
in i Farstun; och ehuru
wäl han i börijan nekar


439.
d: 20 Octobr:
sig hwarken hördt hwad
det taltes om eller sedt, hu-
ru det till gieck in i rum-
men, så måste han lik¬
wäl, på widare efterfrågan,
tillstå, det han hörde, at Hr
Geschwornern och Hr mark-
scheidern och Rådman Eric
Ersson efterfrågades, och
at de som stormade in i
rummen sökte efter
dem, samt fälats mycket
illa fram, hwar af Lillberg
säger sig flatnat, men
ingen af dem skall han
kiändt mer än Cornettens
Anders, som han såg på
gården samt Hans Åkeßon
Lind, med hwilken han
utur Farstugun giordt
följe ut på gatan; nekar
derjemte at han gått med
Lind i bakgården. upläst.
54o Grufdrängen Anders


440.


d: 20: Octobr:
Anderßon Rolig. Säger sig
kommit på Magazinet,
när hela gården war full
af grufdrängar och stadnat
wid pas mitt i hopen,
der har warit et stygt rege-
mente och buller, så at
han icke, kunnat höra elr
kan nu weta at giöra be¬
skied för hwad som taltes.
Han såg en hop Grufwe¬
drängar storma upp på
bron in åt rummen,
utan at då förstå hwad
det hade at betyda, hwar
wid han gått sin wäg ut
åt torget, och straxt derefter
hafwa en stor skåck med
grufwedrängar kommit
ut och wändt sig neder
åt Magazins bakgården.
Rolig har icke gått derefter
utan begifwit sig hem,
ej heller kan han förmås


441.
d: 20: Octobr:
at namngifwa någon
af dem.
På tilfrågan säger han
sig icke hafwa warit, ej
heller ännu är missnöjd
med Kiöpgiörningen. Uplt
55o Grufdrängen Samuel
Knutßon Rolig har warit
på Kiöpet d: 7 Junii och hördt
Hr Bergmästarens warning
till Grufwedrängarne,
hwar efter han rättat sig,
när Daleallmogen kom.
Dagen derpå eller d: 8 så
wäl som om torsdagen,
hafwa Grufdrängarne till
större delen icke gått i gruf¬
wan. Rolig har wäl hördt
säijas, som skulle dett ståt
wackt på Broarne i Gruf¬
wan, at hindra grufdrän¬
garne gå ned; men han
tror knapt, at det war sant
ej eller mins han den som


442.


d: 20: Octobr:
honom det sagt.
På Magazinet har Rolig
kommit d: 9 Junii efter
middagen, sedan myc¬
kenheten war der samlad,
och stadnat straxt innom
porten. Der hörde han
under mycket olåt
klagas öfwer de Deputerade
och kiöpet, och at det ropa¬
des efter at få ut Råd¬
man Eric Ersson, hwar
wid de främste hafwa
stormat öfwer trappan
in i rummen, då
Rolig säger sig gåt bort.
Under detta har han sedt
Hans Danielßon Stor
på trappan skaka med
yxan, hörde likwäl in¬
tet om Stor talte något.
På torget har Stor, som
war förfölgder af en hop
Grufdrängar, hwilka skuffat


443.
d: 20: Octobr:
honom ut genom Magazins
porten, kommit efter. Rolig
har då widare gått in på
Magazins gården, at se ef¬
ter, huru det gek med Råd
man Eric Ersson och mark-
scheidern, dem han war
öm om. Då hafwa mästa
delen warit på Bakgården
och utom kring, och säger
Rolig sig hafwa påmint dem,
som han råkat, at betänka
det då war Helgedags afton;
när han i det samma sett
nehr åt Bakgården har
han blifwit warse grufwe¬
drängen Hans Hanßon
Swins, som gått der och
letat. Denne Samuel
Rolig är intet släkt med
den föra af samma
namn. Upl:
Widare afhördes thet åbero¬
pade wittnet stadge kalen,


444.


d: 20: Octobr:
Erik Larßon Morje, utan
eed, som berättar, at han
effter Hr Bergmästarens
anstalt och befallning, me-
dan Dale allmogen war i
Staden, haft wackt wid
magazinet d: 9 Junii, och
warit i en sädes bod med
skrifwaren och mätt up
säd, då Grufdrängarne
först kommo in på maga¬
zinsgården. Enär Morje
kom der ifrån in på går¬
den, har han hördt bulras
och ropas, at få ut Hr Ge¬
schwornern Hr markschei¬
dern och Rådman Eric Ersson
och der med hafwa de främ¬
ste stormat up öfwer bron
in i rummen. Ibland
dem kiände han Cornettens
Anders och Olof Tallberg;
men ingen mer;
Och när de kommit ut


445.
20: Octobr:
hafwa de straxt rusat ne¬
der åt Stallgården. Morje
tyckte at det war så stygt
wäsende, at han ej wille
gå och se der på.
Casseuren Bergströms Sohn And:
Bergström, har gådt swart
klädd på bakgården, och hörde
Morje, när de lupo ut, at
de togo honom för Geswornern,
säijande sins emellan: Ge-
schwornern är på Stallgår-
den willja wij gå dit och
taga fast på honom. Härwid
har Morje gått bort till
Hr Geschwornern i tanka
at tala om för honom hwad
som händt; men icke gått
in, efter han såg Hr mark¬
scheidern Hartman och vice
Bokhållaren Rundeen, är-
nade sig der in, och kunde
säga honom det samma.
Morje har derpå gått till 


446.


d: 20: Octobr:
till Magazinet, tillbaka och
på torget mött Hr Doctor
Stiernman, som talt med
några grufdrängar, i¬
bland dem kiände han
Anton Antoßon och Göran
Jacobßon på Prästtäckten.
Morje säger sig både sett
och hördt dem, besynnerln
Anton och Giöran säja till
Hr Doctorn: Geschwornern
skall aldrig sitta Geschwor¬
ner här mera. Hr Doctorn
har frågat dem, om han då
warit så elak som de straffa-
de honom till? hwar på de
swarat Ja, han skall aldrig
sittia här i Staden och
wara Geschworner, hwilket
Morje säger sig kunna
edeligen betyga. Upt
d: 21. Octobr
Rätten hade giort anstalt
at följande blifwit til förhör


447.
d: 21. Octobr
upkallade nemligen.
Bergsman Samuel Janß:
Olof Nilsson Bult, Risholms
Göran, Erik Erßon Härdtäckt,
Jan Twär och Göran Görans-
son Lax:
Jemwäl till witnen,
Auscultanten Mattias Eggertz
Bergsmännen Hans
Hanßon Eggertz, Daniel 
Berglind, och måns måns-
son på Helsingbåren, hwilka
utan eed tils widare blef¬
wo afhörde.
Och ingaf här uppå Auscul¬
tanten Eggertz des skrifftelige
berättelse, om hwad han
wiste wara förelupit,
under Grufwedrängarnes
uplopp, lydande som
följer.


No 16.


Om Grufwedrängarnes
förhållande wid kiöpet, Ma¬
gazinet eller annorstädes


448.


d: 21: Octobr:
under de dagar: Daleallmo-
gen wijd uproret låg här i
Staden, wet iag mig icke
widare uplysning kunna
gifwa, än hwad af Samuel 
Jansson Forsslind, wid et till
fälle derom hörde berättas,
hwilket iag nu uppå und-
fången befallning har den
äran at anföra.
d: 10 Junii straxt efter
middagen kom Forsslind
af tillfälle till min moder,
tå han ibland annat ta¬
lade om, huru som gruf¬
wedrängarne, till en gan¬
ska stor myckenhet, dagen
förut, hafwa warit för¬
samlade på Magazinet, och
då giort et faseligit buller
ther öfwer, at the wid kiöp¬
giörningen icke skola få
sin skiäliga betalning för
theras arbeten neder i


449.
d: 21. Octobr
grufwan, utlåtandes sig der¬
före mycket hårdt emot de
Deputerade, i synnerhet emot
Rådmannen Hr Eric Ersson
på täckten, och thes Sohn Mark¬
scheidern Hr Eric Ericsson, then
the ganska häftigt och ifrigt
ropat på, åstundandes, at
få them ut ibland sig. För
hwilken ordsak skull the haf¬
wa nödgats sticka sig undan.
Under detta bulret, sade Forsslind
sig hafwa kommit at gå af
sides, ther inge andre gruf¬
dränger warit för handen,
tå han fåt see Hr Markscheidern
Ericsson, hwilken han fattat
uti, seijandes: Kom nu Herr
Ericsson och fölg mig, få see
om iag nu har Far och mor
hemma. hwilka ord han up-
på tillfrågan sade här flyta
ther af, at Hr Ericsson några
dagar förut wid kiöpet, skal


450.


d: 21: Octobr:
till Forsslind, tå han wist sig
missnögd öfwer then betal¬
ning honom blifwid till-
lagd, för thes arbete, hafwa
sagdt: Nog får nij tiga Forss-
lind, nij har både far och
mor hemma. / Hwarpå
Hr Ericsson skall straxt hafwa
uptagit något wita pen¬
ningar och erbudit them
Forsslind, säijandes: Kiära
Forslind slepp mig, iag
skall giöra eder något godt
igien om iag kan.
Theße penningar, som efter
thes utsago woro 34 Sexstyf¬
rar, tog han wäl emot,
blef dock af them icke synnerl
til medymkan bewekt,
utan mäst theraf, at Hr
markscheidern tillika med
Hr Bergström och i synnerhet Hr
Erenström bodo honom ther¬
om, hwarpå han lät honom


451.
d: 21: Octobr:
gå sin wäg. Om Forslind
sedan straxt therpå giek ther
ifrån, eller hwart han tog
wägen, kan iag mig icke
ehrindra honom nämna;
Dock faller thet mig före, at
han berättade sig litet hafwa
drögt, och talt med Hr Ränt¬
mästaren Gahn, och ther på
gådt sin wäg.
The ord, som Hr markschei¬
dern Ericsson skal hafwa
fäldt wid kiöpet, och här
framföre nämde äro,
sade Forslind wara enda
orsaken. Hwarföre han wid
thetta tillfället sökte hålla
honom qwar, hwilka och än¬
nu betygades, gå honom
mycket til sinnes, emedan
thes Föräldrar icke äro sär¬
deles wälmående; hafwa
dock många nog at försörja,
så at thet lilla han kunde


452.


d: 21. Octobr:
förtiena, icke borde miss-
unnas. Här wid påmin-
ner iag mig, thet Forslind
sade sig ångra, at han wid
thet tillfälle han tog Herr
Ericsson fatt, kallade honom
herre. Jag frågade honom
hwarföre så thet,
han swarade han är
icke bätter karl än iag
ty iag är så wäl Bergs¬
mans Sohn som han, fast min
Fader fört olyckligit Bruk, och
therföre sitter wid sämre
wilkor än hans fader, som
ther wid warit lyckelig.
Mehra kan iag ike ehrindra
mig af Forslinds tal an¬
gående thenna Sak, utan
thet allenast, at han bad
mig warna Bergs¬
mannen Hr Göran Sohlberg,
at han wille hålla sig undan,
emedan han hade hördt, att


453.
d: 21:. Octobr:
at Grufwearbetarne äfwen
hade ondt till honom, och
borde wid grufwan, dagen
derpå, om han wore tilstädes
söka hämna sig på honom.
Här på kom Bergsfogden
Hr Ingell Fahllstedt til mig,
med hwilken Forslind straxt
inlät sig i tal, frågandes:
om han dagen förut war
på Magazinet, och tå han fick
nej til swars, frågade han
widare: Hwarföre icke han
tillika med andre war där
tillstädes? Herr Bergsfogden
swarade, sig icke hafwa,
wetat, at, någon samman-
komst skulle ther hållas: Hade
han haft kundskapp ther af,
hade han skolat warit med.
Forslind undrade ther öfwer
at icke Hr Bergsfogden, så
wäl som andre skulle haft
bud therom, påståendes at


454.


d: 21: Octobr:
thet icke måtte warit ho¬
nom okunnigt, utan
at han med flit, af rädd-
håga; kanskie, hafwa hål¬
lit sig undan, emedan
han, torde hända, war
hos sig sielf öfwertygad
therom, at han icke hafwer
giordt alt hwad som rätt
warit wid kiöpgiörningen.
Hr Fallstedt sade sig icke haf¬
wa fruktat therföre,
utan skulle wäl infun-
nit sig, om han warit
eller blifwit påkallader:
frågandes therhoos, uti
hwad mål han skulle
hafwa giordt orätt? Hwar
på Forslind gaf til swar:
thet Hr Bergsfogden woro
ju en ibland them, som
och prutar emot billigheten
för nära med grufdrängar¬
ne på kiöpet: före kastandes


455.
d: 21. Octobr:
honom äfwen, at han hulpit
en dräng, som tient des
Fader, och äfwen en sin
släcktinge wid namn
Gåsarfs Ingel, som iag
intet annat kan min¬
nas, till arbeten neder
uti grufwan, fram för
sig eller någon annan,
som thet bättre behöft, och
sig der til förr än the an¬
mält. Hr Bergsfogden
förestälte honom icke haf¬
wa fog at förebrå sig så¬
dant, emedan han så myc¬
ket möijelegit warit, haf¬
wer sökt undfly, för miss¬
tankar skull, at bestyra
om et eller annat, ther
någon af hans släcktin¬
gar kunde hafwa at giö¬
ra med, eller them på
något sätt kunde angå;
och sade Hr Bergsfogden


456.


d: 21: Octobr:
sig icke en gång kiänna
thenne sin Släcktinge,
mycket mindre at han
skulle hafwa skaffat honom
arbete fram för någon
annan, eij heller then om-
talte drängen. Men
tå Forsslind sökte än wida-
re, här om at öfwertyga
Hr Bergsfogden, förmante
han honom at innehålla
med sådane utlåtelser
seijandes, thet han altid kun-
de förswara thet han giorde.
Här uppå warnade Forsslind
Hr Fallstedt, at icke gå till
Grufwan dagen ther på,
ty torde hända at någon
kunde hafwa ondt emot
honom, då  han kan skie
finge omgällat. The kun¬
na icke taga lifwet af
mig, war Hr Bergsfogdens
ord therpå. Så kunde thet


457.
d: 21: Octobr:
gå, war Forsslinds swar.
Ja sade Hr Bergsfogden;
the kunna dock icke mera
giöra, iag skal äntå gå
tit och giöra min Sysla.
Under thetta tal påminner
iag mig äfwen Forsslind
säja, at Bergsmans söner,
som mäst borde hielpas
wid grufwan, blifwa
merendels hatade och för¬
tryckte, at afbetalningen
til grufdrängarne och så
kunde skie utan nå¬
gre Deputerade, och att bät-
tre än nu skulle tå till-
gå. Huru hans ord egen¬
teligen föllo kan iag
icke berätta, emedan iag
icke lade them på minet,
efter iag hölt them wa¬
ra af oförstånd talte.
Mehra utaf Forsslinds
tal kan iag nu icke dra¬


458.


d: 21. Octobr:
ga mig till minnes, wet
ej heller widare at gifwa
någon uplysning uti
thetta måhl. Fahlun d: 21.
October 1743.
Matth: Eggertz.
Bergsman Hans Hanßon
Eggertz har warit på kiöpet
d: 7. Junii och hördt Hr Berg¬
mästarens föreställning
till grufwedrängarne, at
skicka sig beskiedeligen, då
Daleallmogen kommer i
Staden; men Eggertz har
intet hördt då det wijd
samma tilfälle klagades
öfwer de Deputerade, och kiöpet
Eggertz har såsom Bergs¬
man warit bådad at gå
på magazinet d: 9 Junii efter
middagen, och kommit
dijt sedan hela myckenhe-
ten af Grufwedrängar der


459.
d: 22. Octobr:
war samlad. Han har
trängt sig ända fram til
trappan, hwarest Hr Berg¬
mästaren stått, och kiändt
igen följande, närmast
der intill; nemln Cornettens
Anders, Hofwe, Erik Erßon
Tysk, Gierssen och Anders.
Olßon i Noret, samt den af¬
ledne Bom, alla hafwa
talt och warit ifrige, för
utan Erik Erßon Tysk.
Hindrik Erßon Tysk har ståt
et litet stycke der ifrån talt
ofwer liudt, och Gierssen
har sagt till honom, at
han skulle tiga. Under
deras starka sorlande har
Eggertz eij wäl kunnat
höra sielfwa orden; men
påminner sig noga, at
dett gått ut, på klagomåhl
öfwer kiöpet och de Deputerade
samt Hr Geschwornern.


460.


d: 21. Octobr:
Herr Bergmästaren har
sökt ställa dem tillfreds, och
ibland annat sagt dem
at de skulle får Bergsfrälse-
skogarne lösa, på thet gruf¬
wan och Bruket måtte
drifwas starkare, och mal¬
men med deras arbete
blifwa mera gällande
och ändteln brustit ut i den
utlåtelsen, at Han war
beredder at dö, om de wille
taga lifwet af honom.
Hwar uppå de swarat, at
de ej hade ondt till Hr Berg¬
mästaren; men woro
allenast onda på Hr Geschwor¬
nern. Här wid säger
Eggertz hafwa wändt sig til
baka till porten, sedt Hr
Doctor Stiernman stå och ta¬
la med Grufdrängen
Hindrik Biörsarn, hwar¬
om wet han intet Eggertz


461.
d: 21. Octobr:
har deruppå gått hem.
Hans Henßon Eggertz har
warit med dem, som om
fredags aftonen gådt up
till Hr Bergmästaren at
höra; huru det skulle blif¬
wa med Dalkarlens
på stående om utmarche.
Eggertz intygar lika med
de andre: at när Hr Berg¬
mästaren förestält dem,
huru nödigt dett war för
honom, at få Hr Geschwornern 
tillbaka igien, har Cornettens
Anders swarat der til: Neij,
han skall aldrig blifwa
Geschworner, wij taga
honom intet god.
Uppå efterfrågan gifwer
Eggertz til känna, at han
wäxlat af Samuel
Janßon Forsslind de wita
penningar, som Forsslind
fått af markschiedern Ericson


462.


d: 21. Octobr.
och bestått i 22 enkla och 5 dub¬
la sexsyfwersstycken, för
hwilka Eggertz gifwit ho¬
nom med lagl 19 Daler 16 öre.
Måns Månßon på Hel¬
singborn har warit der
wid tillstädes; och Forslind
har sagt til dem, at han
fått deße penningar utaf
markscheidern Erichson
för det han släpte honom
i Magazins bakgården.
Eggertz och måns hafwa före-
hållit honom at sådant
wist skulle komma
efter; men det har Fors¬
lind eij wehat tro. uplt.
Bergsman
Måns
månßon på
Hälsingboren har warit
på kiöpet d: 7 Junii och hördt
Hr Bergmästarens före¬
ställning till Grufwe¬
drängarne, då har Per
Larßon Biörk, Hans Albrekt-


463.
d: 21: Octobr:
ßon, och några flere, som han
icke mins, stigit dristigt
fram, och med mera owet
än höflighet, sagt till Hr
Bergmästaren: At de icke
kunde gå någorstädes,
De fingo intet rätt på kiö¬
pet och kunde icke under¬
hålla sig; klagande i syn¬
nerhet på Hr markschei¬
dern som war för knap.
D: 9 Junii efter middagen
har måns Månßon fölgt
Bergsman Hans Hanßon
Eggertz til Magazinet och för
trängsel skull stadnat
straxt innom porten. Der
har då warit et mycket bul¬
ler och olåt ibland den sam¬
lade myckenheten af gruf
drängar, som woro owettige.
Af dem som stodo närmast
trappan kände måns mån¬
son ingen mer än Cornettens


464.


d: 21. Octobr:
Anders och Erik mickelßon
Hof, hwilken senare stått
uppe på trappan med
hatten på hufwudet, ut
med Hr Bergmästaren,
och talt, som han tyckte, myc-
ket owettigt med honom.
Måns Månßon har hördt
Hr Bergmästaren fråga: Hof,
hwarföre han icke kom¬
mit allena till honom
och beswärat sig? Hof har
swarat: Nij är en skiön
man at gå till; Iag
war en gång hos Er, och
nij kiörde ut mig med
eldgaffeln.
Eljest har måns månßo
jemwäl hördt under
sorlandet, at de klagade öf¬
wer de Deputerade, kiöpet
och Geschwornern, med
hwilken sednare de sagt
sig wara aldeles onögde


465.
d: 21: Octobr:
och at han aldrig skulle få
wara deras Geschworner.
Och wid detta tillfälle har
han fölgt Hans Hanßon
Eggertz, som kom tilbaka
från trappan bort. Hwar
wid han såg Hindrik
Biörsarn stå och tala med
Hr Doctor Stiernman, hwar
om, kunde han icke höra,
widare än, at Biörsarn
sagt til Hr Doctorn. Bry
eij Er intet om detta, u¬
tan gå hem och tag ehr
bok och läs öfwer.
När Samuel Janßon
Forsslind wäxlade bort the i
protocollet nämde wit-pen¬
ningar, har Måns Månßon
warit tillstädes, och före¬
stält Forsslind, at de penningar
torde komma efter; men
Forsslind har tyckt, sig icke gordt
illa, och derföre talt om


466.


d: 21. Octobr:
för alla, huru han fått desse
penningar. Upläst
Bergsman Daniel
Berglund har kommit på
Magatzinet, sedan mycken¬
heten war samlad, stått
fram wid Bron; men
kiändt ingen mehr än
Erik mickelßon Hofwe.
hwilken han set, stå på trappan
med hatten på Hufwudet och på
ifrigt sätt så wäl som flere
tala med Hr Bergmästaren
Hr Bergmästaren, har ar¬
betat med föreställningen
mycket på at få dem till
freds; men bulret har
warit så hårdt och sett så
farligit ut, at Berglind
måst gråta deröfwer.
Klagomålen hafwa an¬
gådt kiöpet och de Deputerade,
De hafwa i synnerhet ro¬
pat öfwer Hr Geschwornern


467.
d: 21. Octobr:
Hr Markscheidern och Rådman
Eric Ersson, sagt om Rådman,
se der se wij Gubben; häf ut
sohnen/. nemln Markscheidern
I den willa wij stöta af, och
har detta warit et allment rop.
Deruppå hafwa de rusat in
uti rummen, at se efter
dem, och kommit ut, den ena
efter den andra och blandat sig
in i hopen. Berglind har
icke warit warse om och
när the stormade neder
till bakgården wet ej heller
huru ther gådt till.
Frågades; om han sedt
mickel Ingmarson?
swarade Ja. han har talt
med honom i tråsgatan,
och mickel war den som
då berättade honom, at det
stod illa till in på Magazins
gården. Upläst.
Bergsman Samuel Janßon


468.


d: 21. Octobr:
i Grufriset, som kommit
på Magazinsgården, litet
efter begynnelsen af bul¬
ret och stått en stund ibland
de ytterste; men endteln
blifwit skuffad fram i
bland de främste, har kiändt
ibland dem Cornettens Anders,
Giersen, Olof Tallberg, Bomen
och Hof, hwilken sednare stått
med hatten på hufwudet och
talt owettigt med Hr Berg¬
mästaren på trappan, hwar¬
om kunde han intet höra;
men ifrig och owettig har han
så wäl som de andre warit.
De hafwa klagat öfwer de
Deputerade och i synnerhet öfwer
Hr Geschwornern, ropat at få
ut honom, Rådman Eric
Ersson och Markscheidern, och
enteligen stormat in
i rummen at få fast dem.
Samuel Janßon tyckte at


469.
d: 21. Octobr:
det då såg rätt farligit ut,
derföre giek han der ifrån in
uti Skrifwaren Norlings
kammare. När han straxt
derefter kom ut, såg han en
hop dem han intet kiände,
följas åt neder i Bakgården
dit han gåt efter, och då såg han
huru de letat omkring wid
bodarna och åt en trappa til
en nattstuga, hwar wid
han wändt tillbaka på en liten
stund i Norlings kamma¬
re och så hem igen.
Frågades: om han ej för¬
stod, hwad de ärnade giöra
i bakgården? Swarades: det
war till at leta efter Ge¬
schwornern, Markscheidern
och Rådman Eric Ersson. Han
hörde dem säija den ena
till den andra under det
de sökte; der lär han wara inne,
der lär han wara inne. Upläst.


470.


d: 21: Octobr:
56. Grufdrängen Jan Twärr
har i et ärende kommit
at gå på torget d: 9 Junii
efftermiddagen, der en
myckenhet Grufwedrän¬
gar warit samlade och
kämnaren Lehus fram¬
för dem, hwilken haft en skrift
som han läst på för dem, och
deruppå sagt: wij wilja gå
på Magazinet gåssar. Twärr
wet intet hwad skriften
angick; men hela hopen
fölgde honom efter dijt och
Twärr med; som stadnat
et litet stycke ifrån trappan.
Twärr kan ej giöra redo
före, huru bulret först be¬
gynts. Ibland de främste
kiände han Cornettens And.
och Hofwe, hwilken senare
stått på trappan med hatten
på hufwudet ut med Hr
Bergmästaren. De hafwa


471.
d: 21. Octobr:
warit olåtige öfwer kiöpet
och de Deputerade, ropat få ut
Hr Geschwornern Hr markschei¬
dern och Rådman Eric Ersson,
och hörde han, at Cornettens
Anders i synnerhet fordrat
på Hr Geschwornern.; Twärr
kan intet neka, at han för
sin dehl äfwen klagade öfwer
Hr markcheidern, efter han
warit för sträng emot ho¬
nom på kiöpet; men icke
skall han der med welat
honom något illa. Under
detta säger Twärr sig hafwa
gått in i Stegerhuset och rökt
tobak, och derifrån har han
sedt, huru de stormade in i
rummen. Han kiände
ingen af dem, eij heller
kunde han då täncka ef¬
ter, hwad det hade at betyda.
Och der med säger han sig
hafwa gått sin wäg.


472.


d: 21: Octobr:
På efterfrågan berättar
han sig hafwa sett, at Hans
Danielßon Stor stod på
trappan och winkade ifrig
med yxan till de andre,
seijande Swenska lösen, gå
Löst gossar, Då Hindrik Erßon
Tysk dragit honom neder, och
der med har han blifwit
utskuffad. upläst.
57. Grufdrängen Olof nilßon
Bult kiännes wid, at han
d: 9 Junii eftermiddagen
råkat Erik Erßon Wijkman
på torget, hwar ifrån Olof
allena gådt in på Magazin-
gården; men ej kommit
längre än litet innom
Porten, och kunde ej höra
hwad det taltes elr hand¬
lades om, han har ther före
gått straxt der ifrån, at
beställa des ärende, som
war at bära upp betal-


473.
d: 21. Octobr:
ning för des lottsedel. Han
lade eljest der till, at han såg
Magister Ihman stå fram
på trappen och predika. Bult
hörde icke ett ord deraf; men
Magister Ihrman, predikade,
så at tårarna stogo utur
ögonen på Bult, som han
säger. Upl:
58:o Grufdrängen Göran Gö¬
staßon i Ris Holen, betygar
sig, icke hafwa warit hwar-
ken på torget eller Magazinet
d: 9. Junii eftermiddagen,
säijande sig warit, medan
det påstod, hos en Hr Berg¬
mästarens Betient Anders
Jönßon wid namn; Göran
kom eljest här wid at nämna
om det han hördt at grufdrän¬
garne ärnat den tiden
beswära sig öfwer de
Deputerade; men påminner
seig äij af hwem. Han tycker


474.


d: 21: Octobr:
det skiedt, neder i Grufwan
hwarest Grufdrängarne
iblad löpa, och hafwa nå¬
got at säija. Upläst. 
59. Grufdrängen Göran
Göranßon Laxen, har
warit i följe med Samue
Janßon i Grufriset och Orga¬
nisten Fredric Lere, in på
Magatzins gården, då bulret
alla redan war begynt.
Lax har trängt sig fram
på den ena sidan åt Bron,
at se hwad det war åfärde.
Då har klagats öfwer de
Deputerade och ropats på at få
ut Hr Geschwornern och
Rådman Eric Ersson; men
markscheidern hörde han
icke nämnas. Erik Erßon
Tysk hörde han 2ne gånger, för
klara sig missnögd öfwer
Hr Geschwornern, med utlåtel-
se; at Hr Geschwornern lofwat


475.
d: 21. Octobr:
plåga dem, som Israels barn
plågades af Pharao i Egypten.
Ibland dem, som stodo främst
och talte ifrigast kiände
han Cornettens Anders, Olof
Tallberg, Giers, Pihl, Bom,
Eric och Hindrik Tysk. Och under
detta har ropats: wele wij gå
in, som Lax tyckte låta
så farligt, at han ej wille se
derpå, utan gått sin wäg.
medan han då letade
efter Organisten Fredric, blef
Hans Danielßon Stor ut¬
skuffad genom porten och
der med har han och Lere
gått bort. upläst.
60:o Grufdrängen Erik Erßon
Hårdtäckt, säger sig warit
för en liten stund inne på ma¬
gatzinet; men wändt straxt
tillbaka, och kan således
intet berätta hwad der förlupit.
Hwad den omständigheten


476.


d: 21. Octobr:
angår, som Jan Gustafsson
i des berättelse omnämt,
at des Broder skulle sättas
i arrest, så säger Hårdtäckt,
at han icke warit på Råd¬
stugan om lördagen. Han
har hördt sådant omtalas på
torget, af hwem mins
han intet, ej heller wet
han om dett hade någon
grund.


No 17.


Rådman Daniel Danielßo
i Danholen ingaf i dag
den berättelse skriftelegen,
som han i går mundteln
å dess Eed in för Rätten
giorde, och är följande.
Förleden d: 9 Junii, war
iag undertecknad tillika
med flere Bergsmän
tilsagd, at wara tillstä¬
des efter middagen på
Magazinet, at rådgiöra om
dalallmogens afskaffande ut


477.
d: 21. Octobr:
ur Staden. Sedan fölgde
iag Rådman Ström
hem Kl: 4 wid paß. Litet der
efter kommer Erik Welamßon
efter, och säger det Magatzins
gården war full med gruf¬
drängar, som hafwa sagt,
at de och warit tilfreds at följa
med allmogen. Deruppå
gieck iag straxt tilbaka,
på Magatzinet, och innan iag
kom in på gården, feck
iag weta at de höllo på och 
klagade öfwer de Deputerade
När iag kom in på går¬
den blef iag häpen utaf
buller och sorl; men gieck
straxt fram på en sida åt
bron; men för trängsel
skull slapp iag intet up
på bron. Då wände iag
mig på sida och kiände
igen en som heter Anders
Giörs Görigen och Hans


478.


d: 21. Octobr:
Albrektßon i Östanfors, och sade
till dem: Gåssar ären i
och med i detta owäsendet
nej sade de, gud bewara
oss i från et sådant leferne,
här är alt för skamlöst och
obilligt. Då sade iag till
dem: för guds skull gåssar
ackta Er, at intet nij
komma i någon olycke
utan tagen Er till wara
för oråd. Hwar på de sade:
Ja, ja, far wij weta wäl
det förr. Derpå wände
iag mig åt Bron och
kiände en som heter Hösan,
som intet stod långt från
bron med hatten på Huf¬
wudet; men hörde intet
hwad han sade, utan den
ena armen giek up och
ned på honom, derpå giek
iag bak på hopen, och bad
dem för guds skull uphöra


479.
d: 21: Octobr:
med ett sådant oskick.
Hwar uppå några swa¬
rade, som arbeta uti Spik-
rummet: Gud beware
oss derifrån, wij hafwa in¬
gen del deruti. När iag
då wände mig åt porten
och skulle gå der ifrån, fant
iag, at en del trängde sig
in på bron, och så i rum¬
men; men dem kände
iag intet; ty då wände
de alla ryggarna åt mig.
Derpå giek iag til Erik
Anderßon Falen. Straxt
derefter kommer en Gruf¬
dräng, som heter Per Erßon
honom sade iag at, hwad
i Guds namn hafwen I
haft för et farligit wäsende
i dag? hwar på han sade:
Wij ska mörda dem innan
qwällen i dag, Då sade
iag til honom.: Gåsse akta


480.


d: 21. Octobr:
dig hwad du säger och gör,
wet det, du hafwer en
Alwetande gud, som wet
hwad i menniskians
hierte bor ondt eller godt,
och uti dit bröst et ankla¬
gande Samwet, om du
giör det ondt är, och för
guds skull hindra et sådan
upsåt: Der på går han i¬
från mig, och kom så en stund
derefter tilbaka, då iag
åter frågade honom hur
det nu står til? Der på
han sade, det står nu alt
bra till, dett är nu alt
godt igien och tyst. Månda¬
gen der på råkade iag wid
Grufwan i Kistwind,
Hofwe, då iag förestälte
honom den obeskiedelig-
het, som om torsdagen förut
föröfwades af dem på
Magatzins gården, at folk


481.
d: 21: Octobr:
för den skuld måste taga
flyckten, derpå Hofwe sade,
at Eric Ersson skulle hafwa
gådt fram, at de hade fått
talt wid honom, det hade in¬
gen rördt honom. På slutet
sade iag, at det skulle som
iag tyckte för dem wara
rådeligast at samrådas
och straxt giöra afbön,
hwartill en del biföllo
mitt råd, en del tyckte
intet derom. Medan
iag så talte wid Hofwe
ökades hopen alt mer 
kring om mig, hwar
med iag skiltes ifrån dem.
Jag påminner mig och,
at iag om onsdagen, som
war d: 8 Junii, hörde 2ne
Grufwedrängar, som arbeta¬
de uti Storblöten, talas wid,
det de wid grufwan en dag
eller 2 förut hördt talas


482.


d: 21. Octobr:
något widrigt om the
Deputerade; men de sade:
wij hafwa ingen ting
at skylla Eric Ersson, eller
Ericsson at icke de giöra oss
rätt; men Sohlberg sade
de är nog sträng och hård
emot oß.
Daniel: Danielsson
på Danholen.
Den. 22 Octobr.
Till i dag woro inkallade
till förhör, Per Erßon i Knif¬
wa Anders Olßon i Östan¬
fors, Göran Jute, Erik Ohson
Ström, unga Anders
Anderßon i  Efrikgården och
Carl Kallman.
Och till wittnen Rådman
Carl: Blanckenhagen, Bergs¬
man Carl: Östberg
och
Sadel 
makaren Jan Hammarström
deße aflade med hand
å bok den wanelige witt-


483.
d: 22: Octobr
nes Eden, och sedan Råd¬
man Blanckenhagen, giordt
des muntelige berättelse,
lofwade han den samma
skrifteligen på des ed till
Rätten inlemna;
Bergsman Carl Östberg
har warit på Kiöpet d:
7 Junii då Hr Bergmästa
ren giordt en ganska wac¬
ker förmaning till gruf¬
drängarne, at wara be¬
skiedelige, och intet hafwa
någodt samqwäm med
dale allmogen, som i deße
dagar hit wäntades. Gruf
drängarne och i synnerhet
Per Larßon Biörk och
Anton Antonßon, som
för de andre förde ordet, beswä¬
rade denne Hr Bergmä¬
starens föreställning
med klagomål öfwer
knapphet, som för öfwades


484.


d: 22. Octobr.
mot dem på kiöpet, och at
de deputerade woro; mot dem
uti betinget om deras
arbets löner alt för sträng
Herr Bergmästaren lof¬
wade här på se efter, huru
wida, dem härut inne
kunde wara skiedd nå-
gon orätt, och derest det skul-
le befinnas at någon af
dem på et eller annat sätt
lidit, så skulle Hr  Bergmä¬
staren så laga, at den
samma finge, sin ful-
la förnöjelse. Östberg säger
sig under detta hafwa
sagt till hr Bergmästaren
dett förekomm  honom
underligit, at de Gruf¬
wedrängar, som hade mä¬
sta förtiensten i Grufwan,
och följacktelegen minsta
ordsaken at beklaga sig,
äro gemenligen de sam-


485.
d: 22:de
me, som anföra beswär
öfwer deras ringa arbets
löner, der emot de som
hafwa långt mindre för
tienst föga låta höra af
sig mera, har denna gån¬
gen på kiöpet ej förelupit,
utan Hr Bergmästaren,
så wäl som de andre der
när warande hafwa
straxt der på gått sin wäg.
d: 9 eller torsdags efter
middagen Kl: 3 har Öst¬
berg begifwit sig at torget,
dijt Bergsmännen och
Stadssens Borgerskap war
samman Kallat, at rådslå,
på hwad sätt de skulle blif¬
wa utaf med den in¬
Komne dale allmogen.
Wijd ankomsten til torget
såg han Hr Borgmästar Sale-
nius stå wid Swans gårds
hörn, och en stor hop af


486.


d: 22: Octobr:
Bergsmän och Borgare
omkring honom. Östberg
giek jemwäl dit, och un-
der det de der stodo och råd¬
giorde, begynte almogen
och Grufdrängar samla sig
alt mer och mer omkring
dem. Lehus sade derföre til
Hr Borgmästaren låt os
gå in på Magazins gården
at der rådföra os med
Hr Bergmästaren. I
det samma har Hr Borg
mästaren wändt sig åt
magazinet och hela hopen
fölgt honom efter. Hr
Borgmästaren gieck då
främst och Östberg wid
sidan på honom; men
när de kommit in genom
porten, säger han sig haf¬
wa gått litet afsides,
då hela gården blef straxt
så full af Bergsmän,


487.
d: 22. Octobr:
Grufwedrängar och all
moge, at han sedan in-
tet kunde komma fram
till trappan, hwarest 
Hr
Bergmästaren stod, utan
måste stadna på Stege
hus bron, wid Bergsman
Anders Trotsig, hwar i¬
från han noga kunde
see alt hwad som förelopp.
Hr Bergmästaren stod
då på Farstu Bron och Herr
Kammerer Haldin bred¬
wid honom. Grufdrängar¬
ne sorlade och ropade om
hwar annan så starkt, at
han intet kunde wäl för
stå deras tal. Det hörde
han dock somlige ropa: Om
wij skola gå med; så ska
wij ha matsäck rätt så
wäl som dalkarlen, och en
del hafwa sagt wij wilja
gå med; men hwad


488.


d: 22. Octobr:
Hr Bergmästaren der på
swarat kunde han ej
höra. Detta oskickeliga
framfarande giorde Öst¬
berg så ondt, at han trängde
sig genomfolkhopen fram
till trappan der Hr Berg¬
mästaren stod, i tancka
at hielpa honom ställa den
buller samma menighe-
ten till rätta; men då
han märkte at den hwar¬
ken af Hr Bergmästaren
eller Hr Kammeren Haldins
flera gånger giorde före
ställningar stod at stil-
las, trängde han sig genom
hopen tillbaka, och gieck
i följe med Bergsfogden
Anders Lundström och
Bergsman Erik Welamson
ut genom porten deri¬
från innan något tal
war begynt om Herr


489.
d: 22. Octobr:
Geschwornern och Deputerade
och kiöpet.
Frågades: Om han kiände
någon af dem som stodo
närmast trappan? Swar:
at han då kiände en stor
del af dem; men kan nu
så långt efter ej på minna
sig flere än Tresk Anders,
den han såg tränga sig fram
genom hopen och jemwäl
Buren.
Frågades: Om portana åt
Magazins gården woro
igen, då de gingo dit? Swar:
han kan intet annat på
minna sig, än at de wo¬
ro öpne begge twå. Upl:
Sadelmakaren Jan Ham¬
marström har på bud gått
åt torget torsdags eftermid
dagen, eller d: 9 Junii, wijd
ankomsten, dett, såg han
inga wara der församla¬


490.


d: 22. Octobr.
de, och då han på efterfrågan
feck wata det de alla sam¬
mans begifwit sig åt
magazinet, så har han och gått
dit och stadnat nästan in¬
till Farstubron, där har wa¬
rit ett oskräckelegit sorl och
buller af grufwedrängar¬
ne, at han intet kunde
åtskillja hwad de om hwar¬
annan ropade, mehra än
at the klagade öfwer be¬
siktningen och kiöpet; men
hwilka de woro, som sig
här öfwer beswärade säger
han sig intet gifwit ackt
på; En Grufdräng, som
han menar heta Hans
Göranßon och skall wara bo¬
endes på yttre Åsen, har
stått fram för honom; men
af dem som eljest stodo
omkring farstu bron
kiände han icke en, emedan


491.
d: 22: Octobr:
de alla wände ryggarne
till honom. Hammarström
menar eljest at qwarn
arrendatoren Andreas Lindgren,
som setat just bakom
ryggen på Hr Bergmästa
ren der han stod på Bron
skall bättre kunnat kändt
de kringstående, emedan
han kunde se dem alla
wäl i ögonen. Under det-
ta har hammarström gådt
sin wäg, och på torget sedt
Hr Doctor Stiernman stå om
ringad af en hop Grufwe¬
drängar och ibland dem
Hans Jeremießson , Hr
Doctorn har gifwit dem
wackra för maningar
at afstå ifrån sitt elaka
förhafwande, med mera,
som han kunde tahla och
Hammarström ej så no¬
ga hörde. Upläst:


492.


d: 22. Octobr.
Häruppå förhördes i ord¬
ning.
61: Grufdrängen Per Erßon,
i knifwa, han har d. 9 Junii
om efter middagen, som
han säger, gått i et ärende
öfwer torget och der ifrån
in på Magazinet, hwarest
han stadnat straxt innom
Portgången. Hr Magister
Ihrman har då stått ute och
talt för dem, och Hr Berg¬
mästaren har kommit
ut en liten stund efter.
Under så mycket buller och
olåt, som der war, säger
Per Erßon sig icke kunnat
höra, hwad der handlades
om, widare än om gam¬
mal ordning hwarefter
de wille ha betalning för
deras arbete, så och om
en skrift, som de fordrat
uppå, hwar under Hr


493.
d: 22: Octobr:
Bergmästaren sagt, at
han wille taga afskied.
Af dem, som stått närmast
trappen, har han kiändt,
Hofwe, Giers, Anders Olßson
i Nore, och Cornettens Anders.
Per Erßon, har sedt en hop
busa in öfwer trappen;
men kiände ingen af
dem; en Dal karl tyckte
han war med och främst,
hwilket han tyckte såg
farligit ut.
Per Erßon will i början
seja, at han der med gått
utan för Porten och seder¬
mehra bort; men måste
sedan på nogare efterfrå¬
gan tillstå, at han med
en hop folk, som stormat
genom lilla gången ne¬
der åt Stallgården fölgt
efter, hwarest han sedt de
andre söka öfwer alt efter


494.


d: 22: Octobr.
Hr Geschwörnern och Rådman
Eric Ersson; han skall stad¬
nat wid Knuten och alle-
nast sett der uppå; dock icke
blifwit warse när de wo¬
ro opp i nattstugan. Per
Erßon har gått tillbaka, och
utan för Porten råkat
Hr Doctor Stiernman, som talt
med några grufdrängar
af hwilka han ej tog ackt
på någon mer än Anders
Olsson. När Per Erßon wij¬
dare wandrat öfwer tor¬
get neder åt den delen af
Staden som Kallas Falun,
har han råkat Rådman
Daniel Danielßon på
Danholen, med honom
har han talt om detta bul¬
ret; men nekar till
den af Rådmannen be¬
witnade utlåtelsen at
hafwa sagt: wij skall mör-


495.
d: 22 Octobr.
da dem innan qwällen.
Rådman Daniel Danielßon
blef för den skull straxt efter¬
skickat, och sökte sielf påmina
denna Per Erßon, så wäl
om dess utlåtelse, som deß
till honom giorde Christeliga
warning, men Per Erßon
nekar lika inständigt här
till, och säger at Hr Rådman
icke sagt honom någon-
ting annat, än at han ej
skulle skrifwa något, som
wore farligit; hwilket
kommit af dett tillfället,
at han sagt till Hr Rådman
förut, huru de efter Hr Doctor
Stiernmans råd tänckte sätta
opp deras beswär skrifteligen
till Bergs Rätten; men
Råd mannen betygar på
des aflagde Eed, at sådant
tal dem emellan eij wa¬
rit före.


496.


d: 22: Octobr.
Per Erßon säger at sedan
han skildes wid Hr Rådman,
har han gått till Elfsborg,
och efter en stund tilbake
samma wäg, då han wi-
dare stigit in i stugan hos
Falens, och ehuru Hr Råd¬
man påminnner honom
dett han då talt med honom
så nekar likwäl Per Erßon
dertill och säger sig icke
talt med Hr Rådman.
Endtels  och sedan Rätten
widare förehållit honom,
huru obeskiedeligit dett
wore at neka sanningen
Säger han sig icke kunna
minnas dess utlåtelse,
angående at mörda dem;
men wil låta det så wa-
ra och lida hwad han kan
derföre, efter dett är ede-
ligit wittne emot honom;
dock kan han med godt


497.
d: 22: Octobr:
samwete intet taga dett
på sig.
62o Grufdrängen Anders
Olßon i Östanforß, har är¬
nat seig och kommit på ma¬
gazinet om torsdags efter
meddagen elr d: 9 Junii
kl: 4. i tanka at Kiöpa sig
et par strumpor. Han har
stadnat straxt litet innan
för portgången, och sedt at der
war et ilakt wäsende; men
icke kunnat höra hwarom,
Han har straxt förfogat sig
ut och sat sig wid Kyrkiogårds
muren på en ståck at
röka tobak med Dominick Gön¬
ßon Hans albrektßon, och sä¬
ger på tillfrågan, at Gädda
war der med, hwar ifrån
han gått hem. Upl:
63o Grufdrängen Göran Jute
säger sig för en liten stund
allenast hafwa wändt sig innom


498.


d: 22: Octobr:
Portlidret på Magazins går¬
den, under grufdrängarnes
buller. Han har eij Kunnat
förstå, hwad de woro olåtige
öfwer; utan gått straxt
derifrån ut i Bönstunden
i kyrkan och sedermera
hem. upläst.
64o Bergsmannen An¬
ders Anderßon i Efrikgården
har på bud gått åt magazinet
om torsdags efter middag
och sett, wid in komsten
på gården Grufdrängarne
bullra och wara mycket
olåtige. Och efter han blef
warse, at des yngre broder
Per Anderßon war i bland
de främste och lade sig uti
detta bulreet, så har han träng
sig fram och warnat honom,
at skillja sig der ifrån; men
fått till swars af Per, at
han Anders Anderßon nog


499.
d: 22: Octobr:
eij skulle bry sig derom.
dermed har Anders Anderß:,
som tyckte, at detta owäsen
de såg lett ut, dragit sig til
baka och stigit in i Skrifwa¬
ren Norlings Kammare
wid porten tils Böne¬
stunden inföll, då han gått
i Kyrkian, och sedermera
hem. Wet således intet at
berätta något i synnerhet
af hwad wid dett tillfället
förelupit. Upläst:
65o Grufdrängen Carl Kallman
har Kommit ifrån wack¬
taren Olof Anderßon på
Holmen, d: 9 Junii efter¬
middagen, något efter
Kl: 5, gåt Åsgatan förbij
magazinet, och blifwit war¬
se derinne en stor sam¬
ling af grufdrängar och
annat folk. Han har der¬
före gått in och kommit


500.


d: 22: Octobr:
ända fram till trappan,
då han menar, det mästa
bulret war öfwerståndet
och en skrift kom ut ifrån
Hr Bergmästaren til dem,
hwilken wäl blifwit up
läst; men han har eij gif¬
wit ackt på, hwad den an¬
giek. Kallman har eij wa¬
rit qwar der öfwer en fierde-
dels tima, utan säger sig
gått der ifrån i bönen och
så hem. Och har ingen-
ting mer at gifwa wid
handen, ehuru Rätten
honom på det nogaste
examinerat. Upläst:
66o Grufdrängen Erik Ohlson
Ström tillförende i Protocollet
för Sowalls måg nämd,
har hördt utaf Grufwe-
drängen Eric Ersson
på gamla Herrgården, at
grufdrängarne skulle Kom-


501.
d: 22. Octobr.
ma tillhopa på magazinet
om torsdags eftermid-
dagen, och få weta om de
borde gå med dal Karlen
ut. Derföre har han Kl: 4
eftermiddagen begifwit
sig dit. Erik har gått dit förut.
Ström har stadnat i hopen
fram emot trappen. Der har
han hördt klagas med mycket
buller och olåt öfwer besicktnin-
gen och de Deputerade; men
han skall för sin del icke lagt
något dertill. Han hörde
at de woro mycket ifrige
och onde emot Hr Geschwornern
Hr markscheidern och Råd¬
man Eric Ersson och fordrade
på at få dem ut til sig. Såg
jemwäl hur Hans Daniel-
ßon Stor blef ut Kastad, samt
at en del stormat öfwer bron
in i rummen at söka igen
dem som de efterfrågade;


502.


d: 22: Octobr:
men kan icke förmås
at nämna någon wid
namn mer än Gierssen
som stått fram wid trap¬
pan och fan Tiellberg, som
stått mitt i hopen. Ström
nekade inständigt, at han
icke warit i bakgården;
men måste på widare
föreställning, i anledning
af Jacob Erßsons berättelse
i Östanfors, widgå, at
han fölgt dem åt, som stor-
mat genom Kryddgården
neder i Stallgården.
nekar likwäl, at han der
talt med Doctor Stiernman
fast han sedt honom och icke
stått långt ifrån honom
Frågades, hwad hans och de
andras tancke war at ut
rätta i Stallgården? Swar:
det wet han intet, men
tillstår at han såg dem


503.
d 22: Octobr:
springa och leta.
Frågades, hwad de letade
efter? Swarades: först. han wet
intet; men endteln, at de
sökte efter Geschwornern Hr
markcheidern och Rådman
Eric Ersson.
Frågades: Hwem egentn
sökte effter? Swarades han
stod stilla och sökte efter ingen.
Frågades: Om han eij
såg när nattstugun blef
opslagen? Swar: han såg
wäl, at grufdrängar stor¬
made dijt, men ej när
hon blef oppslagen.
Frågades: Om han eij Kän¬
de någon af grufdrängarne
in på bakgården? Swar:
han Kände ingen mera
än Cornettens Anders, Giers,
Olof Tallberg Jacob Erßon i
Östanfors. Upläst.
I anseende til Ströms twe¬


504.


No 18.


d: 22: Octobr:
talan och the omständigheter
at han i åt skilligt biträdt
then, som i thetta tillfälle
warit mäst ordsaken till
bulret, lät Rätten på Hr
actoris begiäran, honom tre¬
da i Arrest tils widare.
Magister Hesselius, Organi-
Sten Hellman och Rådman
Terserus ingaf till Rätten
deras förr i protocollet om-
nämde skrifftelige berät¬
telser och äro här efter hwar-
annan införde; Lydandes
Hr Magister Hesselius så-
lunda.
Hwad Gruf drängarnes up¬
ror förleden sommars d:
9 Juni på Magazins gården
wid Kommer, Kan iag
efter anmodan, så myc¬
ket mindre någon up¬
lysning derom gifwa,
som iag då den dagen intet


505.
d: 22: Octobr:
war der med tilstädes.
utan samna dag blef
iag då på gatan af en lång
bewäpnad mora karl
öfwerfallen, som kom fort
efter mig löpandes, gaf
sig i tal med mig segian¬
des: det är intet folklöst
på gatan nu. Jag märker
det nog swarade iag. Gud
stilla ner en sådan oro.
neij sade han, nu är det
roligt nu. Nu är det roligt
nu, men wet du hwar
oron har Kommit ifrån?
Jo ifrån dei och dine Kam¬
merater prästerna, tokarna,
som stå på Predikstolen och
förmana allmogen till
lydna och trohet emot öfwer¬
heten, men aldrig näm¬
na et enda ord hwad för
öfwerhets personer wij hafwa/.
om hwilka han hade då


506.


d: 22: Octobr.
swåra Expressioner. / Wet Karl,
swarade iag, hwad du under
guds bara himmel talar om
öfwerheten. Åh Åh.  sade han. Jag
hörer at du är af rätta slaget
du. du skal wäl få utaf slefwen
du och, stå du si. Rätt i dett
samma går iag twärt till
baka ifrån denna skamlösa
mannen och hans med-
följe, och blandar mig in
med grufdrängarna, som
då Kommo emot mig
flocktals ifrån magazinet.
Dem frågade iag, huru det
aflopp på Magazinet? Då
swarade någen gammal
Grufdräng: der war ska nij
se et gräseligit späntande.
Hur då, sade iag, willa gruf
drängarna giöra följe med
till Stockholm, och lämna gruf-
wan? så, sade han, en stor Dehl
äro nu så öfwergifne at de


507:
d: 22: Octobr.
eij akta om, om alt sammans
skulle gå i grund, war intet
någon der, frågade iag, som
Kunde hålla styr på Folket ?
Jo Hr Doctor Stiernman och magister
Ihrman arbeta med folket,
at swetten stod om dem. War
intet Hr Bergmästaren
der, sade iag, Jo war han så,
sade han, men iag tror att de
hade ärnat honom en stek,
men efter han gaf dem
goda ord, så släpte de honom
men hade de fått uti Hr Ge¬
schwornern, Rådman Eric Erson
och markcheidern Ericsson, gud
wet huru det då har gådt.
Tre dagar derefter, då allmogen
nyss hade furit bort, utur Sta¬
den, kommo till mig på
mitt hemman i Wika några
Grufdrängar, som leta efter
båtar wid stranden, som
Dalkarlarne hade tagit bort


508.


d: 22. Octobr.
med sig öfwer Run; då frå¬
gade iag en grufdräng,
hwad dett war för ett farlegit
wäsende på magazinet för¬
ledne Torsdags? swarade han:
wij wore der till hopa och satte
af Geischwornern. Åcka wij:
sade iag. Wij grufdrängar,
swarade han. Hwem hafwe
gifwit grufdrängar, sade iag,
en sådan mackt och myndig
het, som intet till Kommer
en gång Bergsmän, Berg
mästaren eller en hel Bergs-
lag at sättia af en geshworn,
Jo swarade han, han är like
wäl af sätter nu och giör nu
ingen Sysla, mehr wid gru¬
wan, utan farit bort utur
orten. Jag beklagar, sade iag
at iag, som nu i 7 och 20 åhr
warit Bergslagens Präst,
och wed alla tillfällen för¬
mant folket till hörsamhet


509.
d: 22. Octobr.
och lydno emot sina Herrar
och förmän, skall nu finna
ibland mitt egit folk en
sådan galeskap och satans
wäsende. Ja, swarade han,
Om nij wiste, huru
wij
wid
Kiöpet bifwe för wårt slep
och arbete belönte, så undra
ni intet uppå, at wij nu giordt
det som giordt är. wåra waktare,
som sedt wårt arbete, blifwa
intet hörde, eller töras de
en gång gå in med oß på Kiöpe
Och at gå till Hr Bergmästaren
och Klaga wår nöd för honom
är för oß aldeles fåfängt, der
få ingen tröst. eta eta. Hör
Karl swarade iag: I har gådt
ändå så galna och rasande
wägar, at så sant som gud
är gud och wij ha en Chrestelig
och rättrådig öfwerhet i Hande¬
na, så går dett nu med gruf¬
drängarne som det gieck med


510.


d: 22. Octobr:
dem i Sahle: Assessor Lybeckers tid
Derföre lyd nu mitt råd,
och säg åt edra Kammerater
at i nu i tid fallen till
bönen, och söken at komma
i nåd igien hos ehr goda
Geschworner, på det straffet,
måtte blifwa lindrat. Nej
mente han, det har nu in¬
gen waridt fara, efter hela
landet war nu i rörelse.
En tid derefter, Dom: V. Trinita¬
tis, såg iag huru skamlösa
en del af Grufdrängarne
woro, ty när iag då predikad
Högmässan i Ny Kyrkian och
effter hans Kongl: Majts Höge
befallning, förehölt Försam¬
lingen den plikt och skyldig-
het, som både guds och werdslig
lag förbinder oß till emot
wår nådiga öfwerhet, då
iag i min Predikan kom
at ropa wee öfwer dem som


No 19.


511.
d: 22: Octobr:
upstußadt dahl allmogen til
en sådan förbannad resa.
och betiente mig af Patriarcken
Jacobs ord, Genes 49: v. 5. 6: 7. då
misslikade det grufdrängar¬
ne så swåra, at en stor del
under sielfwa predikan
raade då ut utur Kyrkian.
Jacob: Hesselius.
Organisten Olof Hellmans be¬
rättelse är följande;
Förleden d: 9 Junii i detta
År Kl: emellan 5 och 6 om affto¬
nen ungefär, Kom iag till
at gå förbij Magazins gården
och i samma stund feck iag
se en stor hop af grufwe¬
drängar in på samma gård,
som therstädes giorde ett starckt
buller och sorl, af hwilket iag
förordsakades gå närmare
in till hopen, at höra hwad
på färde war, men Kunde


512.


d: 22. Octobr.
för sorlet skull, icke fatta
et enda ord, utan enär
Hr Bergmästaren kom ut
på Bron, tänckte iag då få
höra, hwar i det bestod, men
fåfengt, myckenhetens
sorlande och ifriga röster
betog alt det man wille hö¬
ra, fast bemälte Herre tala-
de nog hårdt, Hr Bergmä¬
staren giek åter tilbaka in i
Salen, tå emedlertid Hr
Doctorn Stiernman samt Hr
magister Ihrman kommo
ut på Broen, afgiorde förma¬
ningar, at ther med stille
theras owäsende, men
ther med uträttade litet
den gången.
Jag som stod i en trängsel,
tänkte söka mig et lägeli¬
gare ställe, som och om sider
skiedde. tå iag måste tränge
mig fram til Broen


513.
d: 22: Octobr:
och in i Förstugan, hwarest
iag stälte mig gient emot
Salsdören, tå iag icke långt
ther efter feck höra af the
främst för Bron stående
grufwedrängar seijas: Kom
lät oß gå in. och somlige sade:
Häf ut dom, häf ut dom, men
hwem de mente wiste iag
ännu icke för än iag frå¬
gadt Hr Rådman Bergströms
skrifware Norling, som berät¬
tade mig wara Rådman
Eric Ersson och des Sohn Mark¬
schedern, som the ther med
förstode, några kommo
wäl tå in i


förstu-
gan at
tränga
sig in i


Salen, men af
något motstånd i Salsdör¬
ren, måste tillbaka, en
ofärdig, som mycket lutade
fram kroppen, lopp af och an
i Förstugan, gieck
och till Rådman Bergströms
Contoirs dörr, den han ändteln


514.


d: 22: Octobr:
påstod få up, sägande: Här
är han här är han. men
skrifwaren Norling wägra-
de honom thet. Ther på gieck
iag in i Kiöket, och tå blef
iag warse igenom Kiöks
fönstret några grufdrängar
i Bakgården som sökte efter
at finna Rådman Eric Erson
och markscheidern, och för then
skull ginge up i en på sam
ma gård nybygd natstuge,
ther Rådman Bergströms Sohn
med des Informator höllo
Studer Kammare, och bröto
ther up dörren. Efter the då
icke hafwa funnit dem de
sökte, gingo the utur samma
Kammare, lagade dörren
som hon tillförene war, och
gingo tädan ned igien på
gården, Magister Ihrman,
som tillförende haft ospardt
den möda, at med wakra


515.
d: 22: Octobr:
förmaningar beweka dem
på framgården, efter satte
ej mindre nu at giöra
thet samma; tå han genom
Kiöksfönstret åter, hölt til the
på Bakgården warande et
wackert förmaningstahl,
som syntes hafwa then wär¬
kan, at the fogligare skickade
sig, iag gieck sedan min
wäg tå efwenwäl gården
war mästa delen ren un¬
dantagande at någon stod
här och ther, ingen Kände
iag af theßa Grufdrängar
som iag Kan namngif¬
wa, som attesteras Fahlun
d: 19. Octobris 1743:
O: Hellman
Rådman Terseri berättelse
är som följer.
No 20.
År 1743 d: 8 Junii Kl: 12 om
middagen anlände nästan


516.


d: 22: Octobr:
hela dahl allmogen med the
här om Kring belägne Sok¬
nar hit till Staden alle
bewäpnade dels med musqve
ter, bössor, wärjor spint och
spik Klubbor, hwilka mästa
delen sielfwa och en del dit
the blefwo anordnade, sig i
Staden inqvarterade. Dagen
effter eller d: 9 Junii infinna
åter Samtel: Almogen sig
på Stora torget, Hwarest the
Formerade innom sig en
ring och sedan bönpredikan
war hållen, steg en ifrån
Leksand wid namn Fors
lars fram till Högwälbor-
ne Hr LandsHöfdingen
Wennerstedt med en skrifft
begiärandes at then måtte
upläsas och the närwaran
de samt Stadsens Inwåna
re skulle straxt för klara sin
mening giöra et med


517.
d: 22. Octobr:
allmogen och samma skrifft
underskrifwa, men som
i trängslen och sorlet war
omöjeligit gifwa sådant
swar at, thet af alle Kunde
höras, ty steg Högwälborne
Hr Landshöfdingen, Herr
Bergmästaren Troili, och Hr
Borgmästaren Salenius
tillika med the flere på torget
närwarande Stadsens för
män och Inwånare up uti
en nattstufwa hos Fram¬
ledne Seccreteraren Hr Claes
Schvans änka, då Hr Lands
höfdingen uti et fönster
gaf allmogen efter et för¬
ut fört Kort tahl sitt bifall
uti theras begiärte, therpå
the äfwen begiärte Bergs
Rättens och Stadsens Inwå¬
nares utlåtelser ther öfwer,
på hwilkas wägnar Hr
Bergmästaren gaf thet


518.


d: 22. Octobr:
swar, at the woro noge få nu
närwarande, eij heller till i
dag fådt någon samman¬
kallelse, men Hr Bergmä¬
staren tillika med de när-
warande af Bergs- och Råd
stufwu Rätterne samt öfrige
Stadsens Inwånare woro
utaf samma och enahanda
mening, samt lemnar
Allmogen lika swar som Hög
wälborne Hr Landshöfdingen
them redan gifwit, ther på
allmogen påstod at Stadsen
Inwånare måtte hop kalla
på Torget och äfwen här öfwer
gifwa sin utlåtelse, hwilket
blef them bijfallit, gifwandes
Hr Bergmästaren och Herr Borg
mästaren både Grufwe och
Stads wacktmästarena med
Betientarne ordres, at Stadsen
Inwånare på torget till Kl
3 efter middagen samman
Kalla


519.
d: 22: Octobr:
Kalla, och emedlertid spisades
middag på Magazinet och
allmogen gingo till sine
qvarter, då Klåckan war 3
samlade sig åter allmogen
på torget tillika med en stor
del af stadsens Inwånare
och ther i bland en stor myc¬
kenhet af grufdrängar, sti¬
gandes först tillsammans
på torget och sedan upwid
Cram Magazins hörnet och bo¬
den, En stund ther efter
hörde iag, som då war inne
uti Magazins Sahlen, be¬
rättades at gården war
full samlad med grufwe-
drängar, går så ut på Bron,
då myckenheten befants
så stor, at de stodo tillsammas
packade, man på man alt
up till Sahlßbron, så at nä¬
stan intet mehra rum
öfrigt fans på gården, med


520.


d: 22: Octobr:
mycket skrål och sorl: Herr
Bergmästaren frågade
them till hwad ända the
till en så stor myckenhet
här församlade woro? före¬
ställandes them ther jemte
thet äfwentyr och then farlig
på fölgd thet hade med sig,
at the nu under allmogen
härwaro, wisa sig up¬
studsige, och at allmogen af
oß fordra anseenlig mat¬
säck och penningar, samt
at Stadsens Inwånare
skola wara them till
Stockholm följacktige med
mehra, ther på de med
mycket sorl och rop swara,
de sa sig wilja mangrant
giöra med allmogen
följe, hälst the här intet
blifwa så rätteligen uti
theras arbets lön wid
grufwan och wid malm


521.
d: 22 Octobr.
Kiöpet handterade af the ther
wid tillförårdnade Deputerade
niutandes alt för knappa
och ringa betalningar för
sine upskaffade malm¬
lottningar, beklagandes
samt med hårda ord beswä¬
randes sig i synnerhet Öf¬
wer Herr Rådman
Eric Ersson på täckten och Hr
under markscheidern Eric
Ericsson, nämnandes en
eller annan gång, at Hr
Göran Sohlberg är heller intet
förgod emot oß, men then
fierde wid Kiöpet sittiande
Deputerad Bergsman unga
Eric Ersson å gamle Herr-
gården blef ej något til det
ringaste nämd; Och ehu¬
ru wäl Grufwedrängarne
wid samma tillfälle
emot Hr Geschwornern.
Schultze, som tå eij war när¬


522.


d: 22. Octobr:
warande, förde åtskillige
swåra utlåtelser, men
som Hr Geschwornern är
min Cousin, så Kan iag ej
något hwad honom angår
emot lag mig yttra, Här
Bergmästaren swarade,
at thet intet nu woro tid
at tala om sådant, när e
sådan myckenket af all-
moge lägga oß öfwer, som
ej hafwa godt i sinnet, och
at arbetarnes bort gång i¬
från Grufwan, som emed-
lertid Kunde ställas under
rätte och uti Ödesmål skulle
förordsakas Kongl. Majt
och Cronan, them sielfwa,
och hela orten till en obetalig
skada, skolandes alt hwad de
skiäligen hafwa at klaga
och wisa sig på något sätt
seie förnär blifwa ändrad
och rättadt, som Herr Berg-


523.
d: 22. Octobr.
mästaren med flere star-
ka betygelser och utfästelser
them lofwade och försäkrade,
men thet wille hoos them
intet giälla, oacktadt Herr
Öfwer HofPredikanten. Doctor
Stiernman, Herr Probsten
Wallman, och Herr Magister
Ihrman ymsom war sin
gång giorde till hela hopen
tienelige föreställningar
och löften sig at wara witt¬
nen, thet alt hwad Hr Berg¬
mästaren them lofwat
skulle blifwa efter Kom¬
mit, förr än Herr Berg¬
mästaren ytterligare före
stälte them, at wara foge¬
liga, och at sielf wilja så
widt hans hälsa och tid kan
tillåta, biwista och förrätta
Kiöpgiörningen wid gruf¬
wan, då de swarade sig wil¬
ja wara nögde om the få


524.


d: 22: Octobr:
Hr Bergmästarens skrif¬
teliga för säkran therpå,
hwilken och straxt efter
theras påstående upstältes
och af Hr Bergmästaren
under skrifs, samt med
4 wittnen stad fästades,
tå thet för them uplästes
och af them emot togs, men
war ther med intet slu¬
tit, utan sorlet warade
ännu, påståendes enhäll-
ligt, at Hr Rådman Eric
Ersson och Herr markschein
der Ericsson skulle till hopa
utlefwereras, efter the
wäl sedt at the här woro,
hwarpå them till swar
gafs thet the gådt här ifrån,
som och skiedt war, hwilket
the ijntet wille, trängandes
sig in uti förstugan och
Sahlen samt största delen
in uti Kiöket och Kammare


525.
d: 22 Octobr.
innanföre, at them efter
leta, seijandes sig intet skola
wända igien, förr än
the få them fram, med
utlåtelse at de intet godt
giordt, som hålla sig undan,
betackandes Hr Bergmä¬
staren, som så intet giordt,
utan med them alt och
gifwit them swar, sejan¬
des och uprepandes flere gån¬
gor, sig aldrig förr fådt kla¬
ga sin nöd. När och huru
Hr Rådman Eric Ersson och Hr
markscheidern Ericsson kom¬
mo ifrån Magazinet, samt
hwad som passerade wid
theras efterletande i natt-
stugan har iag mig ej be¬
kant, warandes iag ej heller
kiännare af flere Gruf¬
arbetare, som thetta owäsen
det aldra mäst för ordsaka
månde, än en grufdräng


526.


d: 22. Octobr.
Eric Willman på gl: Herr
gården benemd, hwilken
på slutet steg in til Salsdör¬
ren och sade åt Högwälboren
Hr Lands Höfdingen, at han
intet äger något bröd i
huset till sin och the sinas föda,
Kunnandes ej heller få
tillhopa så mycket, at han
kan kiöpa sig en half span
Säd före, så gå the åt honom,
då Högbemelte Herre för
mante honom til fogelighe-
ten, och sade honom skola få
2 tunna Råg af sig, som
och skiedde, en annan gruf¬
dräng Hans Danielßon
Stor på Elfsborg som iljest
är ibland öfwerlopps man
skapet i nästledne wåhres
anskrefwen, Kom in i
kammaren, innan för
Sahlen til Hr Bergmästaren
och frågade för hwad ord sak


527.
d. 22: Octobr.
han för lös drifware blifwit
inskrefwen och begiärte
ther före blifwa fri känd,
men Hr Bergmästaren
swarade honom at upsyn¬
ningsmännen och thes
egna grannar på qvarteret,
som hafwa sig thes upför¬
ande bäst bekant, hafwa
honom angifwit, hwaref¬
ter han blifwit skrifwen,
warandes han och en ibland
them, som uti husrum,
men på Magazinet sökt
efter Hr Rådman Eric Ersson
och Hr markscheidern Ericsson.
Hwad i öfrigit med dahl-
allmogen under de 4 da-
gar nemln d: 8. 9. 10. och 1. Junii
sistledne, the här i Staden,
woro och af Stadsens In¬
wånare njöto underhåld,
sig tilldragit och förelupit,
lärer ej hora här till at om¬


528.


d: 22: Octobr:
röra och man för wid löftig-
heten skull går förbij, som
iag eij heller alt sammans,
hwad på flere ställen i
Staden förelupit, til alla
sina omständigheter så
noga har mig bekant,
Allenast will iag thet kor¬
teligen berätta, at allmo¬
gens första påstående war,
at Stadsens Inwånare
skulle giöra them till
Stockholm följe och the ther-
jemte påstodo anseenl:
penningar och matsäck,
men fingo af Hr Berg¬
mästaren och Hr Borgmä-
staren samt the närwa-
rande Bergs Rättens leda¬
möter, thet swar, at thet
woro them sielfwa, som
hafwa mycket sin när¬
ing och rörelse ifrån thenne
orten och grufwan, till


529.
d: 22 Octobr:
skada, om en sådan allmän
ut marche skulle skie, hwar i
genom Grufwe arbetet af¬
stadnade, och man då eij
heller woro i stånd at lem¬
na them någon peninge-
hielp, som man på then
händelsen till sit eget Behof
behöfde, tå Allmogen efter
långt betingande och betänk-
kande, dagen ther på d: 10 Junii
om aftonen sig begofwo, at
wara nögde med thet
som Bergslagen till them
uti penningar och waror
lemnade, som uti then i
genom trycket ut Komne
Relationen ut fördt finnes,
samt at allenast få med
sig här ifrån til Stockholm
24. man af thenna ortens
Bergs Cavalierie, emot thet
at alla the öfrige fingo
blifwa hemma, som och skiedde


530.


d: 22 Octobr:
Men den 11 Junii, tå the
skulle Marchera här ifrån
infunno sig en stor hop
på Rådhus Salen straxt
om morgonen och wille
hafwa ändring uti hwad
theras anförare Gustaf Sche-
din och the flere, afftonen för
ut öfwerens Kommit
war, påståendes at få här
ifrån med sig Bergs Re¬
gementet eller åtmin¬
stone 300 man ther af, hwil-
ket omsider med nog be¬
swär på thet sättet sluts;
at theras Häradagsman
Pehr Andersson ifrån Mohra,
sedan han för ut en skrift,
berörande någre måhl,
som allmogen i Stockholm
hade at andraga, låtit up¬
läsa, giorde till sine när¬
warande medfölijare
på Rådhus Sahlen then före


531.
d 22. Octobr.
ställning; Att emedan
wij ligga här och längre
betinga går then ena dagen
efter den andra förbij. och eij
blifwa uppehåldne, utan
marchen måtte nu straxt
förfoga sig här ifrån, och wij
skola lemna någre Depute-
rade qwar, som med Stad¬
sens Inwånare sluten om
före nämde, mera man¬
skap at få här ifrån, hwilket
alle hans med Kammera-
ter straxt bejakade till, än
skiönt sedan man them
på thet sättet fådt ur Staden
eij någon widare på yr¬
kan ther om mera förspordes
utan förfogade sig hela ho¬
pen utur Staden här ifrån,
Hwareffter någre weckor
hölts härstädes wackt. Blif-
wandes man på thet sättet
thetta oroliga bullret qwitt


532.


d: 22: Octobr:
och sedan alt tyst och stilla
härstädes.
Thetta är thet förmåneli¬
gasta af alt hwad iag mig
kan erindra under förbe¬
rörde tid här i staden wara
skiedt och förelupit.
Fahlun d: 14. Octobris år 1743.
M: Terserus:
d: 23 Octobr
Inföll Söndagen.
d: 24. Octobr
Följande woro i dag genom
Rättens föranstaltende
till förhör upkallade
nemligen Hans Hanßson
Swens, Erik Erßon i Retten-
by och Hindreck Biörsarn


Samt til 
wittnen unga
Daniel Danielsson
i Danholen, Stad¬
gekarlen Erich
Knutßon Ro-
lig, och Bälg¬
makaren Ti¬
mothius  Persson


Utaf desse förekalla-
des först.
Bergsmannen unga
Daniel Danielßon på dan¬
holen, hwilken berättar u¬
tan


533.
d: 24: Octobr
tan ed, at han såsom Bergs¬
man på bud gått på Magazi-
net torsdags efter middagen
och stadnat uti trängslen
strax innom Portgången.
Grufwedrängarne, woro
der mycket bullersamme
och ifrige, klagade, som
han hörde, öfwer de Depute¬
rade och kiöpet, och endteln
stormade en hop af dem
öfwer trappan in i rum-
men, Deras mening
har warit, som talet gieck
ibland de ytterste, at få 
fast på Hr Geschwornern Hr
markscheidern och Rådman
Eric Ersson, för hwad orsak
kunde han intet höra.
Han har i dett samma
gått sin wäg, efter han
tyckte, at detta owäsende såg
helt farligit ut. när han
kom utom porten stodo


534.


d: 24de
någre grufdrängar der för
honom, och ibland dem Hin¬
dreck Biörsarn. Daniel
Danielßson har welat före¬
ställa dem, huru illa
de foro fram, hwarpå Biör¬
sarn har swarat: Tig du
och bry dig intet derom.
Du har ingen ting at giöra
der med. Ibland dem, som
widare utkommit ifrån
gården, sedan de ej fingo
igen dem de sökte, har han
hördt en säija, kom wille
wij gå och söka geschwornen
wi skall slå hiäl honom,
wij båta intet der före me¬
ra än för en hund. Han
kiände ej denne Grufdräng,
han har warit stadigt wäxt
och Kåppärrig i ögonen.
Daniel har sedt honom
seder mera, och tror sig
kiänna igiän honom, om


535:
d: 24: Octobr:
han får se honom; Så mycket
wet han, at han arbetar i
Fältorten. Och Rätten påmin¬
ner sig, at denne om¬
ständigheten tillförende är
nämd om Hans Jeremias-
son. Upläst:
Stadgekarlen Erik Knutson
Rolig giör thes berättelse
utan ed, och säger, at han
d: 9 Junii om efter mid¬
dagen kommit så seent
på Magazinet, at alt bul-
ret då mäst war öfwer
ståndet, och wet således in-
tet at berätta hwad der före¬
lupit
Bälgmakaren Timoteus
Perßon war wäl til i dag
upkallad, at giöra deß
berättelse om hwad han wet
wara förelupit på maga¬
zinet d: 9 Junii; men som
Hr Bergs Fiscalen egenteligen


536.


d: 24 Octobr:
syftar med des witnes
mål til en del emot Gösta
Anderßon Nordahl, och han
jemwäl är till 
i morgon instämd ; ty
fant Rätten nödigt, at
med Timoteus Persons af
hörande i dag upskiuta och
honom antyda, at i mor¬
gon bittida Kl: 8 sig med
de öfrige instämde in¬
finna, at då i Nordahls
närwaro lämna des
berättelse.
67o Widare inkallades
till för Grufdrängen Erik
Erßon i Rettenby; han har
icke warit på magazinet
om torsdags efter mid¬
dagen, och hwad den om-
ständigheten angår,
som i protocollet under
Samuel Janßon Forslinds
förhör om honom nämnes


537.
d. 24. Octobr:
så tillstår Erik Erßon, at han
warit på torget med nå¬
gra Grufdrängar om lör¬
dagen, hwarest han hördt
wacktaren Falck förehålla
Forslind huru illa han
burit sig åt med för¬
männen om torsdagen
förut, hwar wid Erik Erßon
icke nekar sig hafwa sagt
till Forslind, at han borde
hafwa stryk för det han liugit;
men icke skall meningen
warit derföre, at han släp-
te Hr Markscheidern. upl:
Enär Rätten ärnade för
höra Bergs man Hans Hanß
Swins, androg Hr Bergs
Fiscalen, at efter han icke fun¬
nit Swins hafwa någon
sådan del i grufnedrängar-
nes uplopp, som giör honom
något mästänkt han ther¬
jemte har loford om sig


538.
d: 24: Octobr:


at altid fördt stilla och
fromt lefwerne: Så begär
Hr Bergs Fiscalen, at han
måtte afhöras eedelegen,
efter som han skall kunna
gifwa uplysning i åt¬
skilligt, besynnerligen om
them som stått in wid
trappan på magazinet, och
hwadmera.
Rätten fant ther före nö¬
digt, at låta Swins Kom
ma widare i morgon
igen, at Rätten först må
kunna höra närmare
Samuel knutßon öfwer
thes angifwande emot
Swins, som then ther letat
på Magatzins gården; Och at
flere wederbörande som
wittnes målet kan angå,
måge wara tillstädes,
och få giöra sine på minnelse,
om något Jäf emot honom


539.
d: 24t: Octobr:
är till anföra.
68: Grufdrängen Hindrik
Biörsarn, gifwer wid han
den, at om torsdagsmid¬
dagen hafwa Grufdrängar¬
ne lupit i alla gator och talt
om, at de skulle på magatzinet
om efter middagen. Han
mins ej hwem som sagt
till honom derom, han har
gådt dijt med, och stadnat
mitt i hopen, som då re¬
dan war samlad, och kla¬
gade med mycket buller
öfwer de Deputerade och Kö¬
pet, fodrade på, at få ut
markscheidern, Rådman
Eric Ersson och Geschwornern
och efter Biörsarn gått ar¬
bets lös hela sommaren
ifrån Pingst, änskiönt han
bedt Bergsfogdarne, at
hielpa honom, så klagade
han lika som de andre,


540.


d: 24: Octobr:
men icke har des mening
warit, at det skulle skrida
til et sådant fult owäsende
som dett skiedde. Erik mick¬
kelßon Hofwe har han sett
stå på trappan utmed
Hr Bergmästaren; men
mins eljest ingen af
dem, som stodo der intill.
Herr Doctor Stiernman har
kommit gåendes förbij
honom med flere och bedt
dem, at de skulle fara stilla
och wackert fram. Biörsarn
tillstår, hwad förr i proto¬
collet om honom är nämt,
att han swarat Hr Doctorn,
Bry er intet om nij, gå
hem och tag er bok och läs,
tyckande likwäl nu at
detta war stygt af honom
giordt. I det samma har
Biörsern sedt en hop stor¬
ma upp in i rummen,


541.
d: 24: Octobr:
Då har han gått ut på gatan
och satt sig at röka tobak,
hwar under en skock gruf¬
drängar kommit rän¬
nandes helt fort ut ifrån
Magazins gården, och sprun¬
git om kring neder uti
Stallgården. Biörsarn
har ej tagit kiänsel på
någon; men fölgt them
efter, stadnat innom
porten och sedt huru de gin¬
go omkring och sökte, som
han hörde, säijas efter dem
de saknat inne. En hop
har stått i nattstu trappan,
och hörde han huru de spar¬
kade på dörren at få den up.
Talet at, att Per Anderßon
i Efrikgården stött på dörren,
men Biörsarn nekar
sig haft någon del i detta
sökande, säijandes sig haf¬
wa allenast stått och sett
derpå.


542.


d: 24: Octobr:
På efterfrågan, om han
ej hördt Grufwedrängarne
förut tala om något miss-
nöje ofwer de Deputerade,
som och om den warning
gen Hr Geschwornern gaf
dem på, kiöpet dagen 
förut; Swara: Intet wi-
dare, än han hörde Anders
Jonßon Gädda på Magazins
gården, tala om at
Geschwornern hotat pä¬
na dem, när detta skulle
gå öfwer. Upl::
Dett på kallade wittnet
Rådman Bergströms dräng
Per Anderßon, blef utan
ed för hörd, tils widare,
och berättar sig wara född
i Tuna Sokn och nog obe¬
Kant här i Staden, så at
han icke kunnat kiän¬
na dem, som giorde bul-
ret. d: 9 Junii efter middagen


543.
d: 24do
på Magazinet. Per har Kom¬
mit ifrån des arbete på
daglös Täckten och funnit
hela Magatzins gården full
med grufdrängar Bergs¬
män och Dalkarlar. Han
har icke förstått hwarom
det bulrades och taltes, utan
gått straxt in i kiöket, Icke
långt efter hafwa några
Grufdrängar kommit in
och frågat efter Erik Erßon;
efter deras påstående,
har Jan Bergström, som
war i kiöket, måst låsa
up mat kammaren
der innanföre, som de ge¬
nom letat och gått der med
ut. När Per straxt der
efter såg Grufdrängar
samlas på Stallgården,
sökande, har han, som
frucktade, at de skulle skäm-
ma lås och dörrar gått


544.


d: 24: Octobr:
dijt, och låst, up drängstugan,
Stallet och Telghuset elr
Redskaps lidret, som de
genom farit, och ehuru
han lofwat, at skaffa dem
nyckeln till Nattstugan,
och sagt, at lilla Mensiuren
hade den, allenast han
fingo tid at gå efter honom
så hafwa de likwäl ej
gifwit sig tid thertill, u¬
tan upslagit nattstu¬
dörren, medan han wiste
dem, at ingen war uti
de andre nämde rummen
de hafwa farit mycket fort
och ofogiligit fram. En af
dem har kommit gåen¬
des med en biörk klufwe
i handen, som han tagit
upp och sagt till Per. Un¬
derstår du dig at hysa Tyf¬
war och skiällmar, hwilka
han ej mera kiände


545.
d: 24. Octobr:
än de andre; de hafwa sedan
skingrat sig, och gått sina
färde. Upläst:


No 21.


Bergsman Lehus, som warit
pålagd, at skriffteligen in¬
komma med berättelse,
öfwer de omständigheter,
hwar med han uti Gruf¬
drängarnes uplopp finnas
wara rörd, inlemnade i
dag till Rätten en wijdlyf¬
tig berättelse, hwilken i
dess närwaro uplästes,
och ses innehållet af Origi¬
nalet som wid protocollet
följer.
Likaledes wardt till Rät¬
ten lemnadt Fäldtskiä¬
ren Grosmans och Handels
man Leweens på aflagd
ed författade skriftela  berät¬
telser, hwilka här efter
hwarannan införde äro;
lydande Hr Grosmans sålunda,


546.
N:o 22.


d: 24: Octobr:
När iag efter kallelse
kom på Magazins gården
war hela gården full med
folk, och mäst grufdrängar,
så at iag intet kunde kom-
ma längre fram, utan
måste stadna, der Eric Erson
Willman stod; Comministern
Hr Magister Ihrman hölt et
bewekeligit tal til de gruf¬
wedrängar, hwilka sig,
på Magazins gården hade
församlat, at afråda them
ifrån theras påbegynta
orolighet, men Han kunde
them intet dertil förmå.
Där efter hölt Hr Doctor och
Prossten Stiernman äfwen et
wackert tal, i hoppet at kun
Dissvadera them af deras oro-
lige uptåg; men äfwen
och förgiäfwes. Därpå talte
Borgmästaren, ädel och Hög-
acktad Hr Samuel Troili till


547.
d: 24: Octobr:
desamma mycket fogeligit, och
bemödade sig på dett yttersta,
at bringa dem ifrån sin
motsträfwighet, till lydno
igen, säjandes ibland an¬
nat i kiäre godt folk, nij weten
det nij för edert arbete i gruf-
wan på somlige rum be¬
komma hälften, på somlige
få nij mera, och på somliga
få nij alt i hopa, så at iag
icke hwet, huru nij komma
at begiära mer. men än
dock skall iag se till, at nij
skola blifwa likwäl hulpen,
i alt det ni begiären, så myc¬
ket som möjeligit är, alleanast
detta upror först stillas.
Hwar på swarade Willman
nej det är nu för sent, dett
skulle långt för detta hafwa
warit. Tå sade iag til Willman
och them som näst honom stode:
O gådt folk, besinna dock dett


548.


d: 24: Octobr:
Hr Bergmästaren är eder
förman, han lofwar eder
så goda wilkor, och nij wisen
eder så upstudsige, det är
eder intet anständigt,
swarade Willman mig,
Ja nij, är äfwen så god som
de andre, sade iag: jag wet
mig aldrig hafwa giordt
eder något ondt, Willman
sade det är ondt nog, nij har
nekat mig underholdsse-
del, och iag har blifwit skadd
i grufwan. Derpå swarade
iag honom. Det är aldrig
sant, dett nij farit illa i
grufwan, och mycket min-
dre hafwen nij begärt nå¬
gon underholds Sedel af
mig, iag undrar, at nij
intet blyges at tala så¬
dan o sanning, brede wid
honom stod en grufwedräng,
som sade till Willman,


549.
d: 24. Octobr:
Holl munnen, eller iag
slår dig rätt nu på tuten.
Då tystnade Willman.
När nu Hr Bergmästaren
hade slutit sitt tahl, förskin¬
grades folcket, somlige gin¬
go ifrån gården bort, som¬
lige gingo innom. Jag
gieck och in i Salen, der
war mycket folk. En stund
der efter Kom och Willman
i farstugan, och wille gå in
i Salen. Men Landshöfdin¬
gen Högwälborne Hr Carl
Gustaf Wennerstedt, som och war
i Sahlen och hade ondt i den
ena foten, gick likwäl så
godt han kunde, och stelte sig
i dörren, på thet intet Willman
och the med honom woro,
måtte komma in i Salen,
och komma bulret åstad,
säjandes till Willman och
them med honom wore,


550.


d: 24: Octobr:
Kiäre goda wänner, gifwen
eder tillfreds warer wackert
stilla, och eder öfwerhet lydig,
besinnen eder rätt, och giör
intet upror, ty dett är en
farlig sak, ther på swarade
Willman, Ja nj är rätt så
god, som the andra. Hr Lands¬
höfdingen sade: iag har
aldrig giort eder något ondt.
Willman, Ja intet eller
någodt godt. Hr Lands¬
höfdingen, iag har intet
kunnat giordt eder godt,
nij har aldrig begärt nå¬
got af mig. Imedlertid stod
Willman i dörren med
sin wänstra fot på tröskeln,
brede wid Hr Lands Höfdingens
wänstra fot, och lade sin
högra hand på Hr Lands Höf¬
dingens wänstra axel,
seijandes om iag skulle begiära en
fierding säd af eder, skulle


551.
d: 24. Octobr:
iag wäl få det? och under
dett samma ryckte med sin
högra hand, som låg uppå
Hr Lands Höfdingens wän¬
stra axel, fram och åter.
Icke des mindre sade Hr
Lands Höfdingen o nij
skall få en helspan. Willman
sade ia om det wore sant.
Högwälborne Hr Lands
Höfdingen swarade: O ja,
wist skall det wara sant;
lät så kalla til sig Herr
Rådmannen Johan Bergström,
hwilken tillika är Casseur
wid Magazinet, och där i
gården bor, antydandes
honom at han skulle bete
Willman låta få på Högwäl¬
borne Hr Lands Höfdingens
egen räkning en span säd.
Hwilket han lofwade, efter
komma. Detta är alt
hwad mig denne saken


552.


d: 24 Octobr:
angående witterligit är,
som iag och redan sub juramento
munteligen berättat
men dock på begiäran nu
ytterligare attesterar. Fahlun
d: 22. October Anno 1743: 
Immanuell Grossman
Hr Handelsmannen
Leveens berättelse är denne,


No: 23.


Sistledne de 9 Juni då iag
tillika med de andre af
Borgerskapet efter Högwäl¬
borne Hr Lands Höfdingen
Wennerstedts Hr Bergmä-
starens Troili, och Borgmä¬
starens Sallenii befallning
Kl: 2 eftermiddagen, skulle
på torget sammanträda,
at öfwerlägga, hwad med
then uproriske allmogen
wore tillgiörandes, och
iag mig på sagdan tid
ther infandt, såg iag ther


553.
d: 24. Octobr:
flocktals grufwedrängar
stå, som sedan drogo sig
til sammans och om
ringade Ciämnaren Lehus
tillika med någre andre
Borgare och Bergsmän
som efter kallelse hade sig
samlat i magazins hörnet,
hwarest iag fuller war,
med; men kan nu ej
efter åt påminna mig 
hwad som ther tå blef ta-
lat. Straxt ther på begynte
Grufdrängarne at rusa
in på Magazins gården,
tå iag äfwen fölgde med,
men gieck sedan in i
kammaren wid porten,
therest iag war till thes Hr
Bergmästaren kom ut
på trappan emot grufwe¬
drängarne, som tå i en stor
myckenhet sig ther om
kring hade samlat. Jag stod


554.


d: 24: Octobr:
sedan på brygghus trappan
och å hörde först Hr Bergmä¬
starens föreställning till
Grufdrängarne, som war på
thet sättet, at allenast Bergs-
män och Borgare woro
sammankallade och inge
Grufwedrängar; hwarföre
the war och en kunde i still¬
het förfoga sig hem till sitt,
efter the intet hade der at
giöra. Ther på yppades et
starkt sorl i bland them
hwilket gieck ther på ut,som
iag tyckte, at the wille hel¬
dre mangrant följa med
Dahle allmogen, än wara
hemma, och ingen ting
få för sitt arbete, efter the
Deputerade wid kiöpet, alt
för mycket knappa med
betalningen. Ther på steg
Lehus uppå trappan, och
med starkt uttal frågade


555.
d: 24: Octobr:
them, at om Bergsmän och
wacktarena måste gå med
till Stockholm om the tå icke
äro nögde at giöra thet
samma; hwar på gafs gen
swar af ja, så thet skallade
i gården. Sedan frågade
han them ytterligare, at om
Bergsmän och wacktarena
blefwo hemma, om the och
icke wilja blij så med?
hwar på gafs et lika gen
swar af Ja. Emedlertid ökade
sig bulret alt mehr och
mehr och foro the ut i största
för bittring i synnerhet öfr
någre wisse wid kiöpet,
som i synnerhet Hr Geschwor¬
nern Schultze Rådman
Eric Ersson markscheidern
Ericsson och Göran Sohlberg, them
the alla på sitt sätt beskylte,
hafwa giordt them orätt,
wid kiöpet, therpå fram


556.


d: 24. Octobr:
träde Hr Magister Ihrman, som
ganska bewekeligen förestälte
them, at nu inga lunda
wore tid till at på sådant
sätt, sig för hålla, utan the
skulle spara sina klagomål
till en annan gång, tå
them wißerligen skulle
skie rätt, för utan andra
wackra förmaningar,
han til them hölt. Jag träng¬
de mig en stund ther¬
efter, in i förstugan, och
tå iag ther warit litet,
kommer unga Forslind
och kocksar sig allestädes om
i alla dörrar, hwar af iag
tog mig anledning at ho¬
nom fråga, hwar efter han
letar? tå han swarade mig 
at han sökte efter mark¬
scheidern Ericsson, iag frå
gade honom ytterligare,
hwad han wille med honom


557.
d: 24: Octobr:
swarades jo, iag skall tala
med honom han giör oss
ganska stor orätt. Han berät-
tade mig wäl och tillfäl¬
let, tå han förmente sig
skiedt orätt, men iag kan
thet nu ej minnas. Han
wille par: force in i Bock¬
hållarens Morzels Contoir,
men som iag wiste
markscheidern ther wara
inne, ty hindrade iag ho¬
nom på alt sätt, at eij få
komma till nyckels hå¬
let och ther igenom få see
honom, hwarföre han går
ifrån mig ut; utan at
iag wiste hwarest han tog
wägen. Jag gieck sedan
ifrån benämnde Contoir och
stog i förstugan ther Hög¬
wälborne Hr Lands Höfdin¬
gen hade till giöra med en
ofärdig grufwedräng, then


558.


d: 24. Octobr:
han med mycken höflighet
måste umgås med, at
nedtysta honom, samt lof¬
wade honom, en half tunna
råg, som straxt igenom
sedel, af Handelsmannen
Teel, på så många pengar,
blef, honom förärade. Thenn
ofärdige war dock nästan
lika stortalig och nog otidig
ty ibland annat mins iag
honom säja till Hr Lands¬
Höfdingen, iag kiänner
wähl er och wi weta
wäl wad i gån före. Wi¬
dare gieck iag in i Salen
och war iag intet mycket
lenge ther inne för än en
ganskta stor hop af grufwe
drängar tryckte starkt til
i förstugan, tå iag såg at 
2ne af them togo en karl
emellan sig och stötte
honom in i sahlen hwaref-
ter sedan hela hopen


559.
d: 24. Octobr:
rusade, samt sade sig wil¬
ja hafwa igenn Herr
Geschwornern, Rådman
Eric Ersson och markschei¬
dern Ericsson, som skulle wa¬
ra ther inne. The rusade se¬
dan in i de öfrige rum¬
men och efter et noga
letande begåfwo the sig än¬
teligen ut igien. I then
willer walla som tå war 
kunde iag ingen igien-
kiänna, mher än
en
hwil¬
ken iag hörde kallas Cor¬
nettens Anders, som stad¬
nade qwar och i mycken
ifwer tahlade med åtskil¬
lige, tå iag mins Herr
Capitain Colvin i synnerhet
gaf sig i tahl med honom,
men huru deras Discurs
war, kan iag äij minnas,
utan lärer Hr Capitain
bäst ther om kunna gifwa


560.


d: 24: Octobr:
behörig underrättelse.
Ther på gieck iag i kiöket,
tå iag feck see bakgården
full med grufwedrängar
af wilka en dehl storma¬
de up åt nattstugan och
fingo up dörren, på hwad
sät thet tå skiedde, hwilket
iag ej kunde skiönja, en
del foro i de öfrige uthusen
at söka, samt i Stallgården
och allestädes, i menning
som iag hörde, at få fatt
på Rådman Eric Ersson, och
tå the intet funno någon,
tynade de småningom
bort efter hand, och widare
har iag ej at berätta.
Fahlun d: 20. Octobr 1743:
Laurentz Leveen.
d: 25. October.
Rätten hade utom Timotheus
Pärßon, Urwäder och Hans


561.
d: 25: Octobr
Hansson Swins, som i går
blefwo tillsagde at i dag wi¬
dare sig infinna, äfwen
låtit till wittnen upkalla
Bergsmännen Göran
Karlßon och Lars Lille, stadge-
karlen Samuel Knutßon
Rolig, Skomakaren Bromans
hustru Marja Jonsdotter och
Bergslags Smeden Jan Erßons
änka Anna Persdotter.
Likaledes till förhör wack¬
taren Per Larßon Biörk,
Grufwedrängarne Hans
Jeremießon,  Jan Jans-
son Blixt, Erik Janßon Perck
Mårtenßon Giers, Anders
Olßon i Noret, Gösta Anderß;
Nordahl, Mickel Ingemarß:
och Erik Mickelßon Hof, samt
Jan Janßon Roman, förr i
protocollet kallad Mats Jans
måg på gamla herrgården.
Samuel Knutßon Rolig,
8


562.


d: 25: Octobr:
blef först närmare hörd om
den uti deß förr giorde be¬
rättelse, at Hans Swins
gått och letat på Stallgården,
hwilken Rolig nu på thet
sättet, af sig sielf förklarar,
at han wäl såg Swins der;
men han trode, at han
icke gieck der, i någon, an¬
nan mening, än att
taga wara på Rådman
Eric Ersson såsom någodt
släckt med honom, och in¬
galunda, at lägga sig något
uti de oroligas sökande.
Uppå efterfrågan hade
ingen af de närwarande
något Jäf emot de inkalla-
de wittnen, mehr än Hans
Jeremießon emot Sko¬
makaren Bromans
hustru, bestående deruti,
at Hans Handlat halfwa
gården uti den som


563.
d: 25: Octobr:
Broman är boende, och ehu¬
ru han deruppå fått laga
upbud, med laga stånd
så skall Broman likwäl
hindra fastebrefwet och
giöra sig någon fordran
uti gården, för hwilken
han will hafwa 8 plåtar
i förlikning, hållande
Hans Jeremießon altså
för sin afwundsman.
Men althen stund Hans
Jeremießon och Broman
eij hafwa någon uppenbar
träta med hwar annan;
ty kan Jeremießons hafwa
efter 7. §: 7. Capit: Retteg: Bn 
ej ansees för lagligit.
Och emedan hwad Bergs
man Swins angår, thet af
Roligs förklaring funnes,
at Swins ej haft någon
del som giör honom på
något sätt misstänckt


564.


d: 25: Octobr:
af elakt upsåt uti thet på Ma¬
gazinet d: 9 Junii eftermid¬
dagen förelupne buller;
Och then omständigheten
kommer här till, at Swins,
såsom 1/4 partsägare kommit
på laga kalletse tit; ty kan
Rätten ej annorlunda
än anse honom för ojäf-
acktigt wittne.
Ifölje här af aflade thesse


wittnen
then wanle


wittnes Eeden, och berättade
Bergsman Lars Lille:
har kommit at stadnat
mitt i hopen på Magazins
gården Just wid dett till¬
fälle, då Hr Bergmästaren
förestält dem, at han wil¬
le lägga in och få afskied,
hwar på swarats, at de
eij wille mista Hr Berg¬
mästaren; men wäl
Hr Geschwornern, de hafwa
ropat, at han tillika med


565.
d: 25: Octobr:
Hr markscheidern och Rådman
Eric Ersson skulle komma
ut till dem. Lille har då
trängt sig tillbaka, och gått
in i Skrifwarens Norlings
Contoir. Medan han satt der,
hörde han et stort buller be-
begynnas, som för anlät
honom at stiga i dörren:
Då såg han en hop grufdrän¬
gar hafwa warit inne i
Magazins rummen och
komma ut igen. Wid det
samma hafwa en del gruf¬
wedrängar sprungit if¬
rigt genom kryddgården
och en del gienom lilla por¬
tegången neder åt Stall-
gården. Lille har gått efter,
och sedt huru de sprungo om
kring, han har frågat en
grufdräng, som han eij ta¬
git kiänsel på, hwad de
giorde der; hwilken swarat


566.


d: 25: Octobr:
at Hr Geschwornern Råd
man Eric Ersson och mark-
scheidern hade sluppit bort.
Lille säger sig hafwa gått
tillbaka i kammaren
och wet intet mer at be¬
rätta, kunnande ej heller
namngifwa någon,
som stått nämast bron elr
warit inne i rummen,
mer än Erik Mickelßon
Hof, och Stor, den senare
hafwa de skuffat ut, och till
den förra har blifwet ro-
pat i bland menigheten,
at han kunde wäl tiga,
effter han hade gått arbete
i grufwan. Upläst.
Hustru Marja Jonsdot-
ter, har intet warit på
magazinet, utan hoos gruf-
wedrängen Måns Nilson
Trubb, när han kom der i¬
från hem: Trubb har då


567.
d: 25. Octobr:
talt om owäsendet på ma¬
gazinet, och sagt at han ej
kunde blifwa derföre qwar
der, och nämt at Hans Jere¬
mießon kallat them Smör¬
harar, som intet wille
hålla med. Derifrån säger
Hustru Maria sig hafwa
gått hem, och så widare
in til thes Granqwinna
Hans Jeremießons hustru.
Jeremießon har då nys
warit hem kommen,
och gått och talt, om det som
händt på Magazinet, seijan¬
de at de haft ut Geschwor¬
ner genom fönstret, med
utlåtelse; Om den tusand
difwulen warit god, så
hade de wäl behållit honom
i Salberget; men efter
han war elak, så har de
wräkt honom hit på oß.
I dett samma har Rådman


568.


d: 25: Octobr:
Eric Ers mor kommit
in och frågat, huru dett
stod till med hennes man,
Jeremießon har swarat,
at de wäl stökat med
Geschwornern någåt på
magazinet; men icke
nämt om hwad som
war händt med Rådman
Eric Ersson, hwarefter hu¬
stru Marja och Rådman
Eric Ers mor gått bort.
upläst.
Hans Jeremießon wid
gieck hwad honom af
denne berättelse rörer;
men wille i början ne-
ka till des fälte utlåtel-
ser, om Hr Geschwornern,
dock på närmare före-
ställning tillstår jem-
wäl den samma, skiu-
ter skulden på at dett
skiedt i hastighet och har


569.
d: 25 Octob:r
han nu intet wrtet mera
ondt emot Hr Geschwor¬
nern. Upläst:
Hustru Anna Persdotter
har gått ut at besöka Bro¬
mans hustru Marija
Persdotter, om eftermid
dagen, då Grufdrängarne
woro på Magazinet. Och
effter hon då war inne
hos Hans Jeremießons, så
har hustru anna gått
dit in med. Jeremießon
säger hon då gått och talt
om bulret på magazinet,
och i dett samma har Råd¬
man Eric Ers mor kom¬
mit in och frågat, huru
det stod till med hennes
Folk på magazinet och om
de wille giöra af med dem.
Jeremießon har swarat,
at med dem war ingen
nöd, de hade allenast


570.


d: 25: Octobr:
hastat efter Hr Geschwornen
seijande: dett war rätt,
Geschwornern hade wid
Grufwan sagt at skaffa
dem rum; men de skulle
nu se till at skaffa honom
rum. Om den tunsend
diefwulen warit god i
Salberget, så hade de wäl
behållet honom; men
en diefwul war han der
och så är han här; och der¬
före kom han hijt i gen.
Och efter et litet widare
tal hafwa de gått sin
wäg. Upläst.
Hans Jeremießon til-
stod tydeligän, på efterfrå-
gan, det hustru Annas be-
rättelse woro aldeles
sanfärdig.
Han berättar widare
i ordning på tilfrågan och
under en skyllan, at


571.
d: 25: Octobr:
hafwa et klent hufwud,
samt då supit en sup brän¬
wijn at han på magazins
gården giort klander öfr
Hr Geschwornern; och at
han utan för Porten ut¬
låtit sig hwad förr i
protocollet är intygat, at
han eij skulle böta mera
före at hugga halsen af
Hr Geschwornern än för
en hund; förebärande at
han den dagen warit yr
i hufwudet;  men icke
skall han warit inne uti
Magazins rummen
med. ej heller på bak¬
gården.
Frågades: Hwad Hr Ge¬
schwornern hade giordt ho¬
nom emot? Swarades:
ingen ting mera, än
at hans granne Jan
Danielßon på Prästtäckten


572.


d: 25: Octobr.
sagt honom det Geschwor¬
nern hotat dem på Kiö¬
pet, at aldrig få komma
tilbaka til grufwan, om
de fölgde dalkarlarna; seij-
andes sig eljest warit
den dagen lika som tok¬
uig. Upl:
I anseende til deße
omständigheter fant Rät-
ten nödigt at låta Hans
Jieremießon träda i
arresten tils widare.
Belgmakaren Timo¬
teus Perßon, har efter
Stadstienaren Edmans
bud gått på magazinet
torsdags efter middagen,
Han kom dijt wid pas,
klåckan 4. och trängde sig
fram inemot farstu¬
bron på sidan, hwarest
han stält sig uppå en
tunna, så at han wäl


573.
d: 25. Octobr:
kunnat se alle sammans;
men som han ej har om
giänge med Grufdrängar¬
ne eij heller är född här i
Staden, så Kiände han ingen
mer än Gösta Anderßon
Nordahl. Honom såg han
på Farstu trappan hållande
flata handen uppå brö¬
stet på Hr Bergmästaren;
men hwad han hade at
seija så och hwad eljest talts
och bullrats om, derom
kan urwäder ej gifwa be¬
skied efter han har fel på
Hörslen, som Rätten jem-
wäl blifwet warse. Under
detta såg han en hop Gruf¬
drängar storma in i
magazins rummen, som
kommo efter hand ut i¬
gen, och wände sig då en
del på ena sidan och en del
på andra sidan om stora


572.


d: 25: Octobr:
sagt honom det Geschwor¬
nern hotat dem på Kiö¬
pet, at aldrig få komma
tilbaka til grufwan, om
de fölgde Dalkarlarna; seij-
andes sig eljest warit
den dagen lika som tok¬
ug. Upl:
I anseende til deße
omständigheter fant Rät-
ten nödigt at låta Hans
Jieremießon träda i
arresten tils widare.
Belgmakaren Timo¬
teus Perßon, har efter
Stadstienaren Edmans
bud gått på magazinet
torsdags efter middagen.
Han kom dijt wid pas,
klåckan 4. och trängde sig
fram inemot farstu¬
bron på sidan, hwarest
han stält sig uppå en
tunna, så at han wäl


573.
d: 25. Octobr:
kunnat se alle sammans;
men som han ej har om
giänge med Grufdrängar¬
ne eij heller är född här i
Staden, så kiände han ingen
mer än Gösta Anderßon
Nordahl. Honom såg han
på Farstu trappan hållande
flata handen uppå brö¬
stet på Hr Bergmästaren;
men hwad han hade at
seija så och hwad eljest talts
och bullrats om, derom
kan urwäder ej gifwa be¬
sied efter han har fel på
Hörslen, som Rätten jem-
wäl blifwet warse. Under
detta såg han en hop Gruf¬
drängar storma in i
magazins rummen, som
kommo efter hand ut i¬
gen, och wände sig då en
del på ena sidan och en del
på andra sidan om stora


574.


d: 25. Oct:
byggningen neder åt
Stallgården, hwad deras
uträttande war, wet han
intet. upläst.
Detta wittnes måhl före
stältes Nordahl, som på til-
frågan säger at då han hölt 
flata handen på bröstet
af Hr Bergmästaren, har
han talt med honom der-
om at ingen proviant skul-
le lämnas åt dalkarlen,
nekandes seig hafwa wa¬
rit inne i rummen
i mening at söka nå¬
gon och skal han haft så
mycket mindre tancka
at giöra Bergmästaren
något förnär, som han
tient hos honom. Han
tillstår at han med de
andre klagat öfwer de
deputerade; men skall eij
ment något ondt


575.
d: 25: Octobr:
dermed, utan skall sökt
ställa de andre till rätta.
Nordal nekar och aldeles
at han på Ömans berättelse
warit uti natstu trappan,
så och at han stått och sett på
Hr markscheidern taga
flyckten. Upl:
Widare före kallades
Erik Mickelßon Hofwe och
examinerades öfwer de om
ständigheter, som influtit
gienom de här af hörde
witnen; så wäl som
andre. Hof tillstår på
noga utfrågan, at han
stått ibland de främste
och med dem klagat öf¬
wer kiöpet och de Deputerade,
samt at han warit litet
drucken, nekar til den af
Erik Mattßon i Östanfors
angifne hotelsen; tilstår
widare at han stigit up


576.


d: 25: Octobr:
på bron till Hr Bergmä¬
staren och med hatten på
hufwudet talt med honom,
han mins eij hwar om,
at han lyftat armen up
och neder efter Rådman
Danielßons berättelse;
men säger at det skiedt
i mening at der med
gifwa de andre tecken
at wara tyste. At han ef¬
ter Rådman Ingelßons
wittnesmål, fordrat på
at få ut Hr Geschwornern,
Rådman Eric Ersson och
markscheiden, seijan¬
de: at hans mening lik¬
wäl icke war at giöra
dem illa. Af Ingelßons
och Falcks wittnes mål
widgår Hof det, at han wa-
rit up i Förstugan och Conto¬
irs dörren; men icke i
de andre rummen


577.
d: 25: Octobr:
han säger sig då hafwa
ärnat se efter Contraleuren
Näsman såsom des Bergs
man, men intet at sö¬
ka efter de Deputerade. Nekan-
de derjemte at han warit
med på bakgården, wet eij
eller huru der tillgått.
Olof Forslinds berättelse
blef honom förestäld, och i
anledning deraf frågat,
om icke dett war han som
nämt Hr markscheidern
för Snorkilling? Hwarpå
han swarade, at han hörde
thet så ropades öfwer alt,
och derföre kallade han
honom så med; tillstår
och at han då war mycket
ifrig emot Hr markschei¬
dern, efter han tillförene
war för sträng på Kiöpet,
men han skal ändå eij
warit den wärsta, hwar


578.


d: 25: Octobr:
före och när Rätten hotade
honom med arrest, begär¬
de han; at få betänka sig
på et par dagar, då han tror
sig kunna skaffa uplys¬
ning om dett ena och
dett andra. upläst
Här uppå före kallades
Grufdrängen Per Larßon
Biörk, och i anledning
af deß förr giorde berättel-
se, blef honom tilfrågat,
om icke han ärnat gå
åt torget, i fall Rådman
Eric Ersson intet styrkt
honom der ifrån: Swar:
Ja: Biörk blef förestält
at alt war tyst i bland
Grufdrängarne til den
stund han först begynte
at klaga utan ordsak,
och frågades derföre hwad
han tycker om den på¬
fölgden dett hade med sig?


579.
d: 25: Octobr:
Biörk swarar; at änskiönt
han då ingen ting hade
at klaga öfwer, så fruck¬
tade han likwäl, at hans
farliga arbete på Bygg¬
nings warpet skulle för
loras, och han der med
komma i dett stånd, som
en del de der arbetade i
Jordrasen och han tyckte
fingo förlitet. Han har
aldeles intet tänckt, at
någon annan skulle der¬
af taga sig tilfälle at blif¬
wa orolig, och skall så myc¬
ket mindre welat nyttia
med dalkarlens an¬
komst till at låta thes
klagomål giälla, som han
tror thet han och des Kam¬
merater warit dem
swars gode, om de fått be¬
fallning dertill utaf
Förmännen


580.


d: 25: Octobr:
Wid detta tillfället kom
Bergsmannen Giöran
Karlßon tillstädes, och så
som till kallat witne,
aflade wittnes Eeden,
berättandes at han på bud
af Stads betienten Ed-
man gått på torget tors¬
dags eftermiddagen, hwa¬
rest grufdrängar och myc¬
ket annat Folck warit
samlade, och Hr Borgmä¬
staren Salenius fram för
dem, som gått förut, och
hela hopen efter honom
in på magazins gården.
Giöran har gått dit en
stund efter, och stadnat
på gamla Byggnings
trappan åt wänstra si-
dan. Der wart så starkt
buller at han eij kunde
höra wäl hwad som tahl-
tes om. när dett ropades


581.
d: 25. Octobr:
neij, så ropades det öfwer
alt, och lika så när det
ropades Ja. Hr Bergmä¬
staren har stått på bron och
warit mycket beswärad
af dem, som stodo när-
mast der intill. Kiände
han igen Hindrik Tysk,
Per Anderßon i Efrikgården
och Jan Janßon Roman.
Giöran hörde och talas om,
at de skulle få skrifteligen
någodt; hwar med han
gieck sin wäg, och wet eij
hwad widare förelupit.
Upläst:
Bergsmannen Swins
förklarades utaf de när¬
warande ojäfacktige, af
lade der före witnes eden
och berättade.
Det han såsom Bergs
man blifwit bodad, at
infinna sig på magazinet


582:


d: 25: Oct:
d: 9 Junii eller torsdags
efter middagen Kl: 4.
Wijd ankomsten til torget
fant han en stor mycken-
het af Bergsmän Bor¬
gare, Grufdrängar och
Allmoge der samlade,
som skåcktals här och där
stod tilhopa. Under det Swin
gieck der en stund om
kring, hörde han någre
Grufdrängar sins emel-
lan tala om den war-
ning, som Hr Geschworner
dagen förut gifwit dem
på kiöpet, hwilcken de tyc-
kte illa om; men huru
deras ord igenteln föllo,
kunde han eij wäl höra,
eij heller namngifwa nå
gon. Under detta kom
Hr Borgmästaren Sale¬
nius gåendes wid Swan
hörn, då hela menig-


583.
d: 25. Octobr:
heten samlade sig om¬
kring honom, så wäl
Bergsmän och Borgare,
som woro kallade, som
grufdrängar och allmoge, de
der eij woro kallade: Hr Berg
mästaren sade till them. Nij
äro nu hit komme, god wän¬
ner, till at rådgiöra, på
hwad sätt wij skola blifwa
utaf med dalallmogen,
som ligger här oß till för¬
tryck. Hwar till hela me¬
nigheten swarade: Wij
äro alle nögde at gå med,
Hr Borgmästaren förestäl¬
te dem, hwad det wille bety¬
da, at gå med allmogen bort,
och frågade om de intet woro
nögde, at allmogen blef
tillfredsstäld med någon
Summa penningar, och de
fingo bli hemma, der på
swarades. Neij, wij äro nögde


582:


d: 25: Oct:
d: 9 Junii eller torsdags
efftermiddagen Kl: 4.
Wijd ankomsten til torget,
fant han en stor mycken-
het af Bergsmän Bor¬
gare, Grufdrängar och
Allmoge der samlade,
som skåcktals här och där
stod tilhopa. Under det Swin
gieck der en stund om
kring, hörde han någre
Grufdrängar sins emel-
lan tala om den war¬
ning, som Hr Geschworner
dagen förut gifwit dem
på kiöpet, hwilken de tyc-
kte illa om; men huru
deras ord egenteln föllo,
kunde han eij wäl höra,
eij heller namngifwa nå
gon. Under detta kom
Hr Borgmästaren Sale-
nius gåendes wid Swan
hörn, då hela menig-


583.
d: 25. Octobr:
heten samlade sig om¬
kring honom, så wäl
Bergsmän och Borgare,
som woro kallade, som
grufdrängar och allmoge, de
der eij woro kallade: Hr Berg
mästaren sade till them. Wij
äro nu hit Komne, god wän¬
ner, till at rådgiöra, på
hwad sätt wij skola blifwa
utaf med dalallmogen,
som ligger här oß till för¬
tryck. Hwar till hela me-
nigheten swarade: Wij
äro alle nögde at gå med,
Hr Borgmästaren förestäl¬
te dem, hwad det wille bety¬
da, at gå med allmogen bort,
Och frågade om de intet woro
nögde, at allmogen blef
tillfreds stäld med någon
Summa penningar, och de
fingo bli hemma. Der på
swarades. Neij, wij äro nögde


584.


d: 25: Octobr:
at gå med allasammans,
allenast wij få proviant, så
wäl som dalkarlen fått.
Dermed wände Hr Borg¬
mästaren sig åt magazinet
och hela menigheten fölgit
fölgde honom efter. Swins
war då ibland de sista;
men trängde sig sedan
fram in till trappan. När de
först kommo in, Stod Hr
Bergmästaren ute på far
stu bron. Hr Borgmästa
Salenius, som gieck främst,
gaf sig i tal med honom
men hwad de sade kunde
Swins ej höra. Herr Berg¬
mästaren giorde grufwe
drängarne lika föreställ-
ning, som Hr Borgmä¬
staren, om deras utmarche;
och alla gofwo med et ja
till känna, at de woro hå-
gade at gå med; men på


585.
d:23. Octobr:
stodo, at få matsäckar, och at
Förmannen som styrde
dem här, borde giöra them
följe. Derpå har et allment
klago mål begynts, öfwer
besiktningen, de deputerade och
Geschwornern, och har i synner-
het ropats på honom, jemte
markscheidern och Rådman
Eric Ersson, och ehuru wäl Hr
Bergmästaren sielf lofwat
gå på kiöpet och i dett yttersta
ställa dem tilfreds, så har
bulret warit lika starkt, och
ropats at de wille hafwa
detta skrifteligen. Hof har då
owettigt sprungit opp på
trappan, emot Hr Berg-
mästaren och der med har
afledne Bomen och Cornettens
Anders och Pilen stormat in
i rummmen, och straxt der¬
efter såg han dem jemte
Poiken och Roman komma


586.


d: 25: Octobr:
ut. Under dett blef han war¬
se Jan Janßon Blixt, som
stälte sig uppå bron utmed
Hr  Bergmästaren hos hwilken
han tillförene tient. Blixt
har warit så dierf, at han
hållit handen fram för bröstet
åt Hr Bergmästaren. Herr
Bergmästaren har sagt til
honom, klappande honom på
axlen; min Goda Jan
Janßon, iag skall hielpa eder,
iag har intet trodt at nij
lidit något; men fåt till
swar igen af Blixt. Nij
har intet handterat oß som
en braf Bergmästare;
utan som en; Swins mins
intet hwad för ord lades til
I dett samma har giordt en
winck åt bakgården med
et rop: hänne eller här for
geschwornern ut. Och der
med bar det af i fult


587.
d: 25: Octobr:
språng, en del öfwer Krydd¬
gårds plancket; och en del utan
omkring, neder till bakgår¬
den. Swins kunde ej hålla
seg at gå efter, och se hwad de
togo sig före uti deras ynke¬
liga framfarande. Här såg
han huru de rykte på ömse
dörar, letade öfwer alt, ro¬
pande; hwar är den tusand
diefwulen? men icke såg
han dem, som woro opp åt
nattstugan, som han nu
kan på minna sig. Af
dem som på detta sättet foro
omkring i bakgården,
nämner han Poiken, Tall-
berg och Anders Olson i Noret,
flere kommer han nu in¬
tet i hog: Hr Doctor Stiernman
har warit der på Bakgården
och warnat dem; men de
sökte likafult. Swins lägger
sluteligen här till, at han ej


588.


d: 25: Octobr:
kunde se annat, än om de
uti deras ifwer fått fatt
dem de sökte, hade det blif¬
wit en ful färd af.
I från magatzinet berättar
Swins widare, at han gått
neder till Krogen hos An-
ton Antonßon, hwars gård
då, war exercerings platsen
för Fahlu Compagnie, der haf-
wa warit åt skillige gruf¬
drängar för honom, af hwil-
ka han ej mins namn
på någon mehr än Blix-
ten. Der har talts om ma-
gazins bulret, hwar wid
Blixt sig utlåtit: Om
Dalkarlen nu tappar, så
har iag nu talt hufwudet
af mig. På noga efter frå-
gan, om Swins ej förståt.
någon öfwerläggning
Grufwedrängarne emellan
om detta uplopp, så och när han


589.
d: 25: Octobr:
först hörde af, at de woro mis-
nögde med de Deputerade :Gifwer
Swins wid handen, at dett in¬
tet hörts af något, förän se¬
dan Per Larßon Biörk och
Anton Antonßon begynte
klagomålet för Hr Bergmä¬
staren wid kiöpet, och dagen
efter, sedan Hr Geschwornerns
förmaning war skiedd, märk-
tes Grufdrängarne skåcka sig
här och där, talandes sins
emellan derom, at Geschwor¬
nern lofwat päna dem.
På lika sätt hafwa de begynt
om torsdags middagen at
gå i flåckar och wist sig fläck¬
wijs, ända til de kommit
på Magazinet; hwar under
talts om at få rätt på Ge¬
schwornern för hans hot; men
Swins kan icke namn¬
gifwa någon särskilt för, det-
ta, emedan det warit et
allment tal dem emellan. Upl.


590.


d: 25: Octobr:
Detta 
wittnesmål 
förestältes först Jan
Janßon Blix, som tillstår
wäl, at han warit på maga¬
zinet; men will intet hwar¬
ken tillstå hwad han hördt
ej heller at han brukat emot
Hr Bergmästaren den sidwörd-
nad, som det edeliga wit¬
net nu betygar, beropandes
sig på, at Hr Bergmästa-
ren må sielf giöra des be¬
rättelse derom, om han skal
det widgå, och efter Hr Berg-
mästaren nu eij war hem¬
ma, så lät Rätten honom
träda i arrest, till des Hr Berg¬
mästaren får gifwa wij-
dare uplysning wid witt-
nes måhlet.
Grufdrängen Erik Janßon
Poick har med des Kamme
rat Israel Carlsson i Noret,
gådt på magatzinet om tors
dags efter middagen jemte


591.
d: 25. Octobr:
den andra hopen, som han
såg rada dit. Han hörde huru
det klagades öfwer Besickt-
ningen, och de Deputerade;
men säger sig icke haf¬
wa lagt någon ting der
till. Nekar jemwäl alde¬
les til Swins wittnes
mål, at han warit uppe
på Bron, mindre i rummen,
seijande sig hafwa gådt bort
med des Kammerat in¬
nan som de stormade in
uti rummen, och at han
intet haft någodt ondt
emot de Deputerade, emedan
de ej giordt honom något
för när. Upläst:
Jan Janßon Boman blef
widare före kallad och Swins
wittnes mål honom före¬
stäldt; Roman tillstår, at han
warit på magazinet och komit
först i det samma då Hr


592.


d: 25: Octobr:
Bergmästaren talat om
at taga afskied. detta har
giordt honom nyfiken at
tränga sig ända fram til
trappen at höra hwad det an¬
giek. då har talts om besick
ningen och de Deputerades
afsättiande, och markschei¬
dern hafwa de ropat ut för
Scole Gåsse. Hr Bergmästa¬
ren har gått in i det sam¬
ma, och der med har
blifwit en så stark på skiut
ning at han wardt op-
skofwlad på Bron. Han
kiände ingen mehr
af dem som kommo
op än Hindrick Ersson Tysk;
han har lagat sig neder,
och gått sin wäg. Upläst
Rätten företog sig at
recapitulera med Jan
Mårtenßon Giers, om
de omständigheter; hwar


593.
d: 25: Octobr:
med han widare i protocollet
är graverad; han tillstår nu
som förr, at han stått främst
wid Bron, klagat öfwer
de Deputerade, talt mycket hårdt
i samma tilfälle, och det
menar han Hr Bergmästa¬
ren tagit före, at han skrikit
efter han har stark röst; men
inttet skall han warit på
trappan in i rummen
eller bakgården. Han säger
at Hr Doctor Stiernman, som
Anders Olßon då berättade
honom, styrckt dem till, at
någre som woro beskiedelige
af dem skulle gå in och an¬
draga deras erände Hos Hr
Bergmästaren, sådant woro
de begge tillika med Hindrik
Erßon Tysk och några flere sin
nade at giöra, men sedan
en hop andre bakföre begynt
på at storma till och låta illa


594.


d: 26. Octobr:
så säger Giers, at han ick we-
lat gå der efter; Giers tror
wäl at han icke gådt så
snart der ifrån, om icke
Cornettens Anders Häxat honom
med hot, för det han såg giers
wara höflig och buga för Hr
Bergmästaren, när han
tackade honom derföre, at
han lofwade hielpa dem till¬
rätta med klagomålen
öfwer Kiöpet. Cornettens An¬
ders har sagt derwid till
honom, Jag skall klippa
dig din släthåkan; när
du kommer från Maga-
zinet; och Per Anderßon i
Efrickgården skall med det
samma fattat uti och
ruskat honom. Och der med
skall Giers gått sin wäg.
Upläst.
Anders Olßon i Noret blef
på lika sätt förhörd, öfwer de


593.
d: 25. Oct:
omständinheter, hwar med
han i wittnes målen är
graverad. Anders nekar
sig hafwa fordrat på Herr
Geschwornern Schultze och
de andre, som Rådman
Jan Ingelßons berättelse gif¬
wer anledning till. Lika¬
ledes til Tallbergs som säger
at han warit inna i
rummen med. 
Och när Rätten der uppå före
hölt honom, huru han warit
den samma som gått i
fult upsåt på magazinet at
klaga med mera som thes
föregiorde bekiännelse in¬
nehåller, tillfrågades om
han giordt sådant af sig
sielf eller warit der till
öfwertalt? så säger han
intet widare än at Per
Larßon Biörk talt om för
honom tisdags aftonen ne¬


596.


d: 25. Octobr:
der i grufwan, at han med
en hop till klagat samma
dag för Hr Bergmästaren
uppå de Deputerade, och sagt,
at Hr Bergmästaren torde
wäl komma till dem på
kiöpet dagen efter, då
Anders Olßon hade till¬
fälle at klaga med. Hans
Kammerater hafwa hördt
derpå, såsom Cornettens An¬
ders, Tallberg med flere
som han intet mins. Upl:
Mickel Ingemarßon
blef ytterligare examinerat;
men Rätten feck af ho¬
nom ingen widare be¬
kiännelse, än hwad han förr
in för protocollet giordt, hwar
före han feck lof at gå sin
wäg.
d: 26 October:
Till i dag woro inkallade
at förhöras Jan danielßon


597.
d: 26: Octobr:
på Prästtäckten, måns nils¬
son Trubb ibidem, Hans åkes¬
son Lind och Jöns Anderßon
Bejurn.
Samt till wittnes Bergs
man anders Trotzig.
Grufdrängen Jan daniels-
son på Prästtäckten före kal¬
lades af dessa först och berättar,
at han settat på port bäncken
på Giöran Anderßons Krog
på Prästtäckten, wetandes
intet hwem som war in¬
ne i Stugan. Då har stads
betienten Altin kommit,
lät opp porten och ropat at
Stadsens Inwånare skulle
komma på torget efter
middagen. När Danielßon
i anledning här af kom
dijt, woro de redan inne på
magazinet. Han gick dit
efter och stadnade på den
ena sidan ytterst i hopen,


598.
d: 26. Octobr:
Danielßon kan icke förmås
at giöra beskied för något
som han der hördt eller sedt,
säijande: at han icke kun¬
nat få redo på hwad som
taltes om. Nog såg han at
de woro buller samma och
olåtige, samt at en hop, den
han intet kiände storma¬
de öfwer trappen in i rum
men, derwid har han gått
bort.
Danielßon nekar jem¬
wäl, det han efter Hans Je¬
remießons i går giorde be¬
rättelse, talt om för honom
Hr Geschwornerns hat til
Grufdrängarne, och ehuru
Jeremießon när waran¬
de wille honom dett på
tyga, så blef Danielßon li¬
kafult wid des nekande. Upl
Grufdrängen måns nilßon
Trubb, gammal, bräcklig,


599.
d: 26. Octobr:
ofärdig, enögd och hör illa
har warit inne på maga¬
zinet med, som, hastigast,
och wet eij at giöra beskied
för någon ting; såg at det
war et stort owäsende fram
wid Bron; men han wiste
at ackta sig derföre, efter han
eij hade något at klaga, och
des utan warit med wid
uploppet i Sahlig Bergs
Rådet Svabs tijd. Måns nils¬
son mints intet om Sko¬
makaren Bromans hustru
war inne hoos honom om
afftonen. Upläst
Grufwedrängen. Hans
Åkeßon Lind, war åter före
kallad, men På noga ut
frågan kom Lind endteln at til
stå, at när han nödgades
följa hopen in i Magazins
rummen, wiste han wäl,
at de ärnade söka efter någon


600.
d: 26. Octobr:
tror och at dett war Geschwor¬
nern; men för sin dehl
skall han wara helt oskyldig
deruti, och haft ondt emot
ingen, afwane, äfwen som
han och skall gådt ut der i
från, så snart som han
kunnat.
Frågades: hwad han såg de
andre giorde in i rummen
Swarades han tog intet akt
derpå utan sökte allenast
tillfälle at komma ut
igien. Berättar likwäl der-
jemte at han sedt Cornettens
Anders stå nedan för trappan
innan de gingo in med
yxan högt uppe; talande
mycket; men kunde eij
höra hwad han sade.
Han säger ytterligare, det
han nu påminner sig:
at Cornettens Anders in i
Salen ropat oförskräckelig,


601.
d: 26. Octobr:
högt, och då har Lind stigit till,
och satt flata hand för mund
på honom, och sagt K: gåße Tig.
Hwad Anders swarat der¬
på, mins han intet.
Grufdrängen Jöns Anderßon
Beijurn, har i et ärende
gått förbij magazinet torsdags
efftermiddagen och stigit in i
port lidret samt oförmodeligen
fått höra, huru Grufdrängar¬
ne giorde der ganska stort
buller, och effter han eij haft
giöra dermed, har han straxt
gått sin wäg, och wet således
intet at giöra beskied, hwar¬
ken för ett elr annat, widare
än at när han wände sig
bort, hafwa en hop kommit
löpande ifrån rummen så
ifrigt, at de nästan sprungit
om kulll honom, hwilka be¬
gifwit sig ut om porten;
han wet likwäl intet hwart


602.


d: 26o
de togo wägen, denne Beijurn
syns eljest wara en stilla
och enfaldig dräng.
Rätten lät för sig Komma
Grufdrängen Anders Hanßon,
med hwilken blef recapitu-
lerat om de omständigheter
som honom i protocollet gra¬
vera.
Anders
Hanson tilstår efter
Anders Olsons berättelse, at
han warit på Elfströms
krog, och gått der ifrån på
magazinet, i tancka at ut
rätta någodt om Kiöpet,
seijande at Anders Olßon,
Giöran Larßon och Sten-
berg warit med honom
af samma beskraskeechet
mening. Han nekar
at han sagt åt någon af
sina Kammerater der¬
om på magazinet. Anders
kan intet förmås, at
utseija hwem som begynt


603.
d: 26. Octobr:
klagomålen först, ehuru
likt det ser ut, at han warit
den samma. Han säger
at wäl war han eij den för¬
ste; men eij heller den siste.
Han begynte när han hörde
de andre nämna derom.
Anders Hanßon widgår
jemwäl herr Capitain
Colvins witnes mål, som nu
blef honom föreläst; nekar
till wacktaren Falcks, at
han skurit tändren, så och
at hafwa ropat på den med
wita strumporna och grå
råcken, säijande sig icke
Känna någon på det sättet
klädder, likaledes till Jemtes
berättelse, at han eij kunde
gå till skrifft, för än han finge
tala med Rådman Eric
Ersson; men för öfrigt till
står Anders Hr Probsten
Wallmans wittnes måhl


604.


d: 26: Octobr:
at han, Gardies Gösta, Per An¬
derßon, Hans Åkeßon Lund
och Olof Tallberg wore de
förste som gingo in i
rummen, och der sökte
få igen Hr Geschwornern.
Widare at han Olof Tall¬
berg, och Per Anderßon fölgts
neder i Stallgården, at
söka efter dem der, at An¬
ders äfwen warit oppe på
natstutrappan til at der
uppe söka dem widare,
och såg dörren blifwit up¬
bruten, som skiedt med
Tallbergs yxa. Han wet
intet hwilken dera antin¬
gen Tallberg eller Per an¬
derßon som med 2ne små
karlar stodo wid dörren,
brutit opp den samma,
Han såg och en hop söka
ner på gården; men
kan ej nanmngifwa nå-
gon af dem.


605.
d: 26: Octobr:
Honom frågades, hwad han
ärnat giöra Hr Geschwornern
och Rådman Eric Ersson om
han fått fast på dem? Swar:
han ärnade allenast tala
med dem.
Widare blef Anders före¬
hållit Giersens igår om
talte hot, hwilket af protocollet
honom förelästes; men
dertill nekar Anders al¬
deles.
Rätten lätt the inkallade
wittnen Camnären och Bergs
mannen Lars Erßon samt
Organisten Fredric Leve före¬
komma; hwilken af them
närwarandom ojäfwade
aflade wittnes Eeden, och be¬
rättade sedan först.
Kiämnaren Lars Erßon: at
han uppå bud kommit in
på magatzinet, och efter en stund
gådt ut på Farstu bron, då


606.


d: 26. Octobr:
blef han warse gården full
med Grufdrängar, hwilka
gennast begynte tala på
kiöpet. Ibland dem kiände
han Cornettens Anders och Jan
mårtenßon Giers, som i
synnerhet talt derom.
Något der efter hafwa de
begynt fråga efter Hr Ge¬
shwornern, Hr markschei¬
dern och Rådman Eric Ers
son. Lars Erßon har då swa-
rat, at de intet woro der
och till den ändan gått in
i rummen; men hwil-
ka de warit säger Lars
Erßon sig icke weta, efter
han då blef så förskräckt, at
han trängde sig neder i
Skrifwaren Norlings Con
toir. Willman har sedan
kommit dit och up wist,
för honom en Sedel, som
han af Hr Landshöfdingen


607.
d: 26. Octobr:
Wennerstedt undfått. Lars
Erßon har bedt honom stop-
pa Sedeln i Fickan, med
tillsäijelse, at intet wisa
honom för allmogen, efter
de och lätteligen torde wilja
betiäna sig af samma
tillfälle. upläst.
Organisten Friedrich Leve
berättar ther näst at han d:
9 Junii Kl: 4. eftermiddagen
tillika med Giöran Lax
gåt på torget at efterhöra,
om Bergsregementet
skulle gå ut. Wijd Ankom¬
sten feck han höra, att alla
samman woro samlade
på magazins gården, då
han tillika med Lax be¬
gaf sig dijt, och stälte sig på en
wattntunna, derest han
hördt Grufdrängarne storma
och fråga efter Hr Geschwornern
och Hr markscheiden Ericsson


608.


d: 26: Octobr:
Utaf dem som stodo närmast
wid Bron, kände han in¬
gen mer än Anders Jönßon
Pihl och Biörsarn, som talt
och skakat hufwudet. De hafwa
begynt at ropa; häf ut de
dieflarna, och straxt derpå
rutat till och gått in uti
rummen; men ingen
af dem kunde han känna
igen. En liten stund der¬
effter, hafwa de kommit
ut och wändt sig åt bakgår¬
den, då Leve gådt bort, och
wet således intet mera
härom at berätta. Upläst
Rätten anmodade wid
detta tillfället Hr Geschwor¬
nern Schultze, at lämna
des berättelse huru och på
hwad sätt den förmanin-
gen warit stäld, som han
d: 8 Junii på kiöpet giordt
till grufdrängarna, och hwilken


609.
d: 26. Octobr:
i protocollet så ofta är omnämt.
Hr Geschwornern öfwergaf
den samma
genast
skrifteligen
och lyder ord ifrån ord son
följer.
No 24.
Sedan kiöpet d: 8 sistled¬
ne Junii war slutit med
grufdrängarne, giorde efter
Hr Bergmästaren Troili
begiäran, undertecknadt
fölijande Korta förmaning
til dem.
Godt Folk. I som igår eij haden
tillfälle at höra den för¬
maning, som Hr Berg¬
mästaren då wid kiöp
giörningen giorde till
arbets folcket, hwilka hade
lottning; At de skulle skicka
sig beskiedeligen och nyktre,
wid dett att Dale allmo¬
gen ankommer och wi¬
stas här uti Staden, samt
at de på intet sätt måtte


610.


d: 26:. Octobr:
giöra et med dem; Eder
skall iag och nu förmana
at i och giören det samma;
ty den som täncker efter
utgången och ändalyckten
deraf, han ser sig wäl före.
Och som iag anser eder
alla för mycket beskiedeli-
ge, så will iag och hoppas,
at I och efter kommen
min förmaning.
Lars Schultze
Herr Geschwornern, som icke
warit tilstädes på magazinet,
säger at han för öfrigit har in-
gen ting till påminna wid
re än hwad uti thes skrift til
Högl: Kongl: Bergs Collegium är
nemdt.
Likaledes hade Rätten genom
skrifwelse af d: 22 Hujus an¬
modat Hr Probsten Wallman,
det han måtte inkomma
med sin skrifteliga berättelse


611.
d: 26. Octobr:
om hwad han wet wara
förelupit wid grufdrängar¬
nes owäsende på magazinet.
Samma berättelse blef nu
i dag inlamnad och är af
följande innehåld.
No 25
Sedan iag de 9 Junii sistled¬
ne, wid pas en tima efter¬
middagen, hade wistats uti
Salen på magazinet, blef iag
derefter
genom fönstret
warse, huru hela gården
war upfyld med Folck, mäst
Grufwearbetare, hwarpå ett
häftigt sorl hördes, då iag på
åtskilligas inrådan gieck ut
på Bron at försöka, om iag
någodt godt skulle kunna
uträtta, Hr Borgmästaren
Salenius woro då redan på bron
och wille tala med denne
Grufmenigheten; men
bulret och ropandet war så högt
och stort, at dett intet gafs nå¬
godt liud, då iag af alla


612.


d: 26. Octobr:
Prasten ropade still, säijande.
som iag intet känder Eder
alla goda wänner, så
lärer likwäl de mäste
af Eder kiänna mig, ef¬
ter iag warit länge så-
som präst wistande i Gran¬
skapet, beder Eder derföre,
Kiärligen, I willjen unna
mig tala et ord, då de win¬
kade med hattarne och befal
hwarannan tiga. Jag sade
då: iag har intet mera
at säija; utan beder Eder
allenast, det i willjen låta
Eder förman Hr Bergmä
staren tala, som och då skiedde
Och när iag war ingånge
i Salen igien, begynte en
liten stund derefter, en
stor hop Grufdrängar skräc
keligen bulra, utan för
gafwelfönstret, som wette
åt nya Kyrkian, då slog iag


613.
d: 26. Octobr:
fönstret upp, bediande dem i
herrans namn hafwa för¬
syn för konungens man
högwälborne H Landshöfdin¬
gen, som sitter här siukelig;
men de ropade. Wij ska ha
igen honom, nemln mark-,
scheidern Ericsson. Iag sade:
han är intet här, iag har
intet sedt honom; men lika
fult påstods med fult rop;
de har giömt honom i säng
hallmen. Wij ska slita sönder
honom, han giör oß så mycket
orätt. In genom fönstret gå¬
ßar ropade en gammal
Grufdräng, den iag intet
kiände, eij eller de andra som
wid fönstret stodo, Jag af
hastighet gaf ut en Ed, at han
intet war hwarken i Salen
eller Kammaren; ty iag
har talt med alla som här
äro, sedan iag kom hit,


614.


d: 26 Octobr:
jemwäl med hans Fader
Rådman Eric Ersson; men
intet blifwit warse
markscheidern för mine
ögon, med mycket mera
som taltes och nu utur mi¬
net fallit är. I dett samma
wardt et stort owäsen på
golfwet i Sahlen; ty slog
iag igen fönstret, och när
iag wände ögonen åt be¬
mälte rum, blef iag
warse, huru Grufdrängar¬
ne wille tränga sig in
och Bergsman Hans Persson
Poik, /om iag annars des
nam rätt wet: / stod och
talade wid en grufdräng,
förmannande honom til
beskied
och
fogelighet, seijande;
Anders du är en braf
Goße; men ackta dig, och
giör intet så, med mera
men denne Anders,


615.
2: 26. Octobr:
som hade en yngre grufwe
dräng bakefter sig på Golfwet,
woro begge tämmeligen
upstutsade, och onde klagan¬
de öfwer den oförrätt de
lida, och huru de bli handte-
rade på kiöpet wed grufwan
af Ynglingar, som de hafwa
sat öfwer dem; då iag, som
hade fått namnet af berörde
Bergsmän, at den ena
Grufdrängen hette Anders
gaf iag mig i talet, tog
honom wäneligen wid
kindbenet, och bad troligen,
at Anders wid detta till¬
fället wille gifwa sig tilfreds
han måtte weta at saken
på detta sättet intet kan botas,
skulle han och des Kamme-
rater något hafwa lidit,
efter deras mening, Kunde
det bäst hielpas med en öd-
miuk skrifft
hos
H Bergmastaren


616.


d: 26: Octobr:
såsom förman wid wärket,
ty iag wet sade iag, att
Bergmästaren will Edert
och deras bästa. Han swara¬
de: Wij klaga intet öfwer
Bergmästaren utan öfwer
de andra. Iag kan intet
fola mig, har 2 elr 3 barn
och ingen mor åt dem. Iag
swarade; Anders, än iag,
som har 12 barn och flyter af
en fattig allmoge, på mån
ga weckor icke 1 Daler in af det
iag borde hafwa, och iag får
ändå intet så låta.
Här wid gick Anders
med sin Kammerat ut
och straxt derpå, sedan Herr
Bergmästaren Troili hade
anmodat mig, at såsom
wittne underskrifwa en
skrift, innehållande dett
kiöpe giörningen skulle
wårdas af Hr Bergmästar


617.
d: 26: Octobr:
sielf, och Hr Magister Ihrman
som äfwen war tillstädes,
hade ändat sitt förmanings
tal till Grufwearbetarne,
geck iag i den allmänna
Kyrkiobönen, och sålunda
undkom detta oroliga bul¬
ret. Gagnes Prästegård d: 23 Octob.
1743.
Georg: Wallman
Magazins Skrifwaren Klints
edelige berättelse, den han i
dag till Rätten lämnat, är
af följande innehåld.
N:o 26
Enär iag d: 9 förwekne
Junii klåckan wid pas half
4 efter mddagen inkom
på magazinsgården, fann
iag den samma wara
upfyld med folck, hwar
ibland woro någre betienter,
Bergsmän och borgare, samt
några personer af dale-


618.


d: 26: Octobr:
allmogen; men största sam
lingen tycktes mig bestå
af grufwedrängar.
Hr Bergmästaren Troili stod
då wid trappan och talte me
Grufdrängarne, som iag
för äll och sorl skull eij kunde
höra, dertill med stod iag
något afsides på gården.
Bergsmannen Anders
Lehus, som äfwen stod wid
trappan talte och något med
grufdrängarne, hwar af
iag
ej
hörde mera, än dett
han frågade dem, om de wil
blifwa hemma wid sina
arbeten, i fall wij kunde
slippa at följa med Dale
allmogen, då mig tyckte
at de swarade der på enhäl-
ligt Ja.
Herr Bergmästaren talt
åter någodt med dem, her
af iag eij heller hörde mera


619.
d: 26: Octobr:
än deße orden: Wiljen I at iag
skal taga afskied? Der på
swarades af dem nej.
Hr Magister
Ihrman
giorde äfwen
till dem et bewekeligit tal,
hwilket de i början eij afhöra
wille; men sedan det war
slutit, tyckte mig, at sorlet
blef litet mindre
De som främst stodo, yr-
 kade immerfort på något,
som war om kiöpet, wiste
sig och något ifrige; samt
begiärte at få någon utur
Salen, som för mig sades
skulle wara Rådman
Eric Ersson och markscheidern
Ericsson, det iag dock för sorl
skull ej kunde höra.
Sedan trängde sig någre
af dem in i förstugan,
hwaröfwer iag blef både
förskräckt och häpen, och gieck
i dett samma min wäg;


620.


d: 26: Octobr:
men innan iag handt
till Porten, kom en af dem
ut på Bron och ropade: Gåßar,
han är intet här. Jag blef
och warse, at någre af dem
äfwen gingo då der ifrån.
De som stodo främst wid trap¬
pan och förde ordet woro deße,
som iag mins, den aflede
Bomen Hans Anderßon
på Fahlun Anders Hanßon
Puß, Anders Anderßon,
Jernberg och Jan Mårtens-
son Giers. Fahlun d: 21 Octr
1743.
Elias Klinth
Den 27 Octobr.
Rätten hade i anledning af Hr
Bergmästaren Troilis berättel-
se låtit i dag till förhör up
kalla, Handelsmannen
Hindric Deiurman och Bergs¬
mannen Hans Perßon Poik


621.
d: 27: Octobr:
samt jemwäl anmodat Hr
Lands Kammereraren Haldin
och Bergsfogden Fahlstedt, at up¬
komma och gifwa underättelse
om hwad dem, berörande Gruf¬
drängarnes upförande, kan
wara bekant.
Af deße förekallades först
Handelsmannen Dejurman,
som berättar, at han efter be¬
fallning gått torsdags efter¬
middagen på magazinet uti
den rådslagning, som då
war för händer; med den då
där
warande allmogens anfö¬
rare Schedin och åtskillige utaf
allmogen, hwarest talts om
Cron Printsens af Dannemark
ehrkiännande för Successor till
Swenska Tronen; Herr Lands
höfdingen och Hr Bergmästaren
med flere hafwa bewekligen
sökt öfwertahla allmogen at
afstå, med deras förehafwande.


622.


d: 27: Octobr:
Och Hr Öfwersten Adlerstråle som
jemwäl war der tillstädes,
har ifrigt slagit sig för brö¬
stet, och sagt dett skulle intet
skie, hwar med han gått i-
från dem.
I dett samma har gården
blifwit full med grufwe-
drängar, och allmogen wikit
undan. Dejurman har intet
kiändt någon ibland, dem,
mer än Kämnaren Lehus
och Bergsmannen Hans
Perßon Poik, som hulpit Hr
Bergmästaren alt hwad
de förmått, at ställa Gruf¬
drängarne tillrätta, hwilka
warit ganska otåliga och buller¬
samme. Han hörde ej
någon
wiß
öfwer hwilken de klagade.
Dett har ropats öfwer alt:
låt oß få ut den tiocka Skiäll¬
men, wij ska trampa honom
i stycken. De hafwa och stor¬


623.
d: 27. Octobr:
mast in i rummen och sedt
dem igienom; hwarwid Hr
Dejurman gått in i en Kam-
mare och wet således ej hwad
widare förelupit.
Frågades: Huru Schedin sig i
dett tillfället upförde? Swar:
Han förstod eij annat än at
han altid wille styra tilgodo.
och har
äfwen
hielpt Dejurman mycket
emot allmogen, som honom
beswärade. Dejurman har til¬
lika med Kämnaren Lehus
och Hans Perßon Poik warit
med hos Fahlens om natten
till Lögerdagen, när öfwer¬
ens kommandet slöts emel-
lan Bergslagen och allmogen,
hwar på här Schedin myckit
arbetat, till at få slut och skilja
allmogen ifrån dem. Dejur-
man har tillförende Kiändt
Schedin så wäl som deß begge
Syskonebarn, hwilka äro
Länsmän, och derföre hafwa


624.


d: 27: Octobr:
de warit benägne till at bå¬
de hielpa och höra honom.
Frågades: Om han eij hörde
något af Schedin, sedan
des
bort-
resa? Hwar til swaras neij.
Eij heller har han skrifwit nå-
got ord hit till Orten.
Honom förehölts, hwad Hr
Bergmästaren berättat om
ett af honom upwist Transumpt,
af et bref ifrån Schedin. Hwar¬
öfwer Dejurman för klarar
sig: at detta bref, som han för
Hr Bergmästaren upwist,
intet warit ifrån anföraren,
utan ifrån Länsman An¬
ders Schedin i Wästerdalarne,
skrifwit ifrån Salberget. Läns¬
man har deruti nämt, at
han med fängnad fått höra
det höga öfwerheten sändt pro¬
viant mot dem till Stäket, och
at han sielf af egna medel
försträckt Wästerdals karlarne,


625.
d: 27: Octobr:
som ledo nöd, 120: Sdr Kopmt, och
eljest har innehållet warit,
såsom Hr Bergmästaren det be¬
rättar; undantagande den
meningen, at han skulle
försäkra dalallmogen, om til-
räckelig och godt kiöp på Span¬
målen. Brefwet menar
Dejurman wara ännu i behåld,
som han will se efter, och läm¬
na fram.
Frågades: om han lånt Hans
Perßon Poik detta brefwet, at
wijsa up dett. Swarades: Neij han
har allenast sielf wist dett åt Hr
Bergmästaren. Upläst:
Widare hördes Bergsman¬
nen Hans Perßon Poik; han
har haft dale allmogens anfö¬
rare Schedin hos sig i qvarter.
Schedin har 8 dagar för ut skrif¬
wit honom till och berättat ho¬
nom, at han woro med all-
mogen hit kommandes, be¬


626.


d: 27. Octobr:
gierande at få hoos honom
qwarter; Och gieck Hans Perßon
straxt hem efter samma bref,
som han in originali framgaf,
lydande ord ifrån ord som
följier.
No 27.
Högtärade K Broder:
I förleden söndags, giordes dett
slut uti Lecksand, at hela me-
nigheten här uti dahlarna
skola bryta opp nu nest kom¬
mande måndag och marchera
till Fahlun, och derest giöra råd,
huru många skola gå fram
till Stockholm; samma dag
i Söndags kom 20 man ifrån
Rättwik, som och war i samma
tancka, då straxt öfwersändes
16 man up till Mohra, sedan
ifrån Lecksand, som skulle
be både dom och de öfrige sock-
narne, men swar är än-
nu eij kommit. Nu är både
Åhl och Lecksands Socknars på¬


627.
d: 27. Octobr:
stående, at iag skall och följa
med, och med hotelse, ded iag
icke wille med godt maner,
skola de straxt slå ner mig.
Hwar före måste iag wähl
giöra följe efter des befallning,
hwarföre beder iag K: Bror
om sådant icke är emot kära
Brors wilja, at iag kunde få
qwarter hos K: bror. Jag skal biuda
till, at bönderna eij skall giöra
K: bror någodt öfwerwåld, ef¬
ter de äro mig nu ganska
lydige, och hafwa et godt förtro¬
ende till mig, om sådant
icke är emot K brors wilje, så
beder iag om några ord till
swars, hwar med iag altid
förblifwer Högtärade K: Brors
redbogne och skyldi-
ga Tienare
G: Schedin:
Insiö Kåppar-
wärck d: 2:
Junii 1743./.
På till frågan säger Hans Pers-
son sig hafwa straxt gifwit


628.


d: 27: Octobr:
Hr Bergmästaren till känna
om detta bref, som swarat:
at efter Schedin skulle någon
städes hafwa qvarter, så kun¬
de det wara lika mycket,
om han tage emot honom
eller intet. Hans Perßon
har der före skrifwit Schedin
till och lofwat honom få
gästa hos sig, som Schedin wijd
des ankomst emottagit.
Hos honom har altså allmo¬
gen kommit mycket at
wistas, och Schedin har biudit
på alt sätt till at hielpa Bergs-
lagen ifrån Allmogen i Elf¬
dahlen, Orsa, och Mohra, som på-
stått at Bergslagens och
Stadsens Inwånare borde
följa med åt Stockholm. Han
har icke märkt, at grufdrän¬
garne warit inne hoos ho-
nom, och haft någon öfwer
läggning med dahlkar-


629.
d: 27: Octobr:
larne; men hwad eljest på
andra ställen dem
emellan
forelu-
pit, har han sig eij bekant, wet
eij heller af hwad tillfälle
Grufdrängarne kommit
at samla sig torsdags efter¬
middagen på magazinet,
Hans Perßon har på kallelse
kommit dijt wid pas 3/4 på 5.
Just i det samma hörde han
ropas efter Rådman Eric
Ersson, under namn af
Stor Eric Ersson, och markschei¬
dern den de kallat Snorkil¬
ling, som de wille hafwa ut
och tala med. Hans Perßon
har trängt sig fram till
bron at hielpa Hr Bergmä¬
staren, som han såg wara
beswärad och illa utstäld,
och säger sig hafwa warnat
och bedt dem,
at
intet låta så
illa. Grufdrängen Mickl
Ingemarßon har då hotat


630.


d: 27. Octobr:
Hans Perßon med stryk, och
bedt honom ackta sin päls.
Och dermed hafwa de stormat
in i rummen med ganska
stor ifwer. Den afledne Bom-
men, och Cornettens Anders
hafwa warit främst och en
hop med dem, som Hans Per¬
son icke kiändt, så at hela
Salen blifwit full, hwilket
Cornettens Anders närwa¬
rande tillstår: sägande Hans
Perßon, at de då sökt efter Hr
Geschwornern, markscheider
och Rådman Eric Ersson; men
då de eij fingo igen dem, så
har en del ut rusat utom
kring till magazins Stalgård
Porten åt Kammarfönstren
at mota, det ingen måtte
der slippa ut; men huru de
widare letat i Stallgården
är Hans Perßon obekant efter
han blef qwar inne.


631.
d: 27: Octobr:
Frågades: Om Hans Perßon
eij haft något bref af Schedin,
sedan han for bort med dahl¬
karlen? Hwar till swaras:
Neij. Och när Rätten förestälte
honom Hr Bergmästarens
berättelse härom; säger han
det war samma bref, som
Handelsman Dejurman fått.
Hwarwid Rätten påminte,
at Dejurman redan sagt, dett
han eij Lemnat brefwet i¬
från seig: Och då förklarar
både Dejurman och Hans Perßon
detta närmare på det sättet,
at han och Diurman tilsammans
warit på Grufweplatsen när
detta hände: Hans Perßon säger
sig
hafwa
allenast omtalt för Herr
Bergmästaren innehållet
af detta bref, och Dejurman, at han
det samma då upwist, sedan
Hr Bergmästaren först för
denne ordsaken skuld ropat


632.


d: 27: Octobr:
honom till sig.
Härwid säger Diurman,
sig komma ihog, at han icke
kan skaffa detta bref fram; ty
det har warit så skrifwit,
at han borde skicka det till
Schedins hustru, i anseende
till det ther i omnämde
penningelåhnet, det han
och
säger
sig straxt hafwa giordt. Upläst:
Hr Lands Kammereraren
Elias Haldin, war i anledning
af ransakningen upkallad,
at såsom then ther warit wid
magazins bullret tillstädes, giö¬
ra ther öfwer berättelse, och sedan
Rätten underrättat Herr
Cammereraren här om,
så emottogs Hr Cammererarens
wittnesmåhl, utan Eed tills
widare, och lyder thet sam¬
ma. At han d: 9
sistle
Junii efter¬
middagen warit på ma¬
gazinet och der hördt Grufwe¬


633.
d: 27: Octobr:.
drängarnes buller, och sedt
en hop af dem komma in i
Sahlen, af hwilka han allenast
fått Kiänsell på Cornettens An¬
ders, som warit mycket ifrig
och ond, och haft med sig 3. a 4 styc¬
ken andra, som gådt in uti
alla rum der omkring. Hr
Kammereraren har förmant
Anders, at wid detta tillfället
afstå med sådan otidighet;
men
han
har swarat, at det skier
honom så mycken orätt, at
han der med eij kunde, afstå,
och det med sådan ifwer at
han gråtit, sökande i synner-
het effter Hr Markscheidern
Ericsson och Rådman Eric Ersson,
elljest har Hr Kammereraren
uti Sahlsdörren sett en halt, som
han intet kiändt igen, och
hwilken stått och talt wid
Hr Landshöfdingen, och trugat
utaf honom någon Spanmåhl.


634.


d: 27: Octobr:
Wid detta tillfället och emedan
Hr Kammereraren war
närwarande, up kallades
Cornettens Anders utur arresten,
och förehölts honom Hr Kam¬
mererarens berättelse, den
han till alla delar tillstod,
seijande der jemte; at han eij
warit länger än uti dörren
af den Kammaren, hwarest
Hr LandsHöfdingen sig upp¬
hölt; och gaf tillika uppå
nogare tillfrågan gaf wed
handen; at Per Anderßon
Öman warit den förste,
som gådt in i rummen
och at han, samt Olof Kallberg
och Hans Erikeßon Lind, wo¬
ro de samme, som Herr
Kammereraren tillika
med honom sedt uti ru
men.
Såsom Hr Bergs Fiscalen för
modaknat igenom Bergs¬


635.
d: 27: Octobr:
fogden Jngell Fahlstedt, gifwa
någon uplysning uti åt-
skilligt, som nu är under
Ransakning, ty war bemälte
Bergsfogde upkallad, och
aflade wittnes Eeden med
hand å bok, giörandes sedan
des berättelse härom, den
han lofwade i morgon å
samma des Eed skrifteligen
inlemna.
Skrifwaren Anders Fahlkrants
 före kallades; och tillsades, at
giöra theß
berättelse
så tilförli-
telig, at
 i fall så påfordras, han den
samma edeligen kan be¬
styrka, om hwad han kan
hafwa sig bekant, angåen¬
de Grufdrängarnes förehållande,
så på magazinet, som annor¬
städes; men Fahlkrants
sade sig intet hafwa warit
på magazinet den dagen
Grufdrängarne der woro för¬
samlade, icke heller hört


636.


d: 27 Octobr:
något hwarken för eller sedan,
talas derom, och kan sålunda
intet gifwa någon under-
rättelse härutinnan.
d: 28. Octobr
Rätten hade i dag up kallat
Cämnaren Lehus till närwa-
reförhör öfwer åtsktillige om¬
ständigheter som röra honom
i protocollet, och till ändan woro,
efter Hr Bergs Fiscalens påstående
följande inkallade, at såsom
wittnen afhöras, nemhln
Contraleuren Littmark, Bokhålla-
ren Johan Rundeen, Wägaren
wid magazinet Lidman, Bergs-
mannen Unge Eric Ersson,
Bergsmannen och wacktaren
Giöran Larson i Wällgården.
Kiämnaren Lehus blef till¬
frågad, om icke han wiste, at af
Stadsens Inwånare, allenast
Bergsmän och Borgare wo¬
ro om torsdags eftermiddagen


637.
d: 28 Octobr:
till torget hop kallade ? Swar:
wacktmästaren Boström, som
honom bödat, har eij nämt
något derom, utan allenast
kallat honom dijt, och ike heller
har Lehus frågat derefter, hwar¬
ken af Boström eller på torget,
så at han ej
wißte
hwilka egenteligen
woro kallade, för än han dett
hörde af Hr Bergmästaren på
magatzinet.
Frågades: Om han icke såg,
at på torget woro en hop Gruf¬
wedrängar, med de andre
samlade? Swarades: Han såg
at der war utaf allhanda slag.
Frågades: Hwar före han med
des utlåtelse på torget gifwit
anledning till at hela hopen
kom in på Magazinet; då
honom war bekant at sam¬
leplatsen war på torget? Swar:
han hade setat wäl en half
tima och wäntat wijd Secreter¬


638.


d: 28: Octobr:
skan Swans gårds hörn, at
med flera afbida, hwad
som skulle föreställas. Herr
Borgmästaren Salenius har
kommit i det samma, då
det begynt straxt at talas om,
huru man skulle ställa
med allmogen, hwar wijd
Hr Borgmästaren skal ropat
Kämnaren Lehus till sig
med utlåtelse: Wij skola
tala med Hr Bergmästare
derom, som är på Magazinet.
Och då säger Lehus sig lika så
kommit at säga: Wij wele
då gå in med till Hr Berg¬
mästaren. Lehus har altså
fölgt Hr Borgmästaren åt, och
hela hopen strukit efter in
på magazinet, som han sielf
icke märkt, för än han warit
inne i Salen och kommit
ut igien.
Frågades: Om han menar


639.
d: 28: Octobr:
at Hr Borgmästaren Salenius
då war ordsaken till, at me¬
nigheten kom, at wända sig
ifrån des bestämde sammels
plats? Swarade, Han har icke
giordt sig härom någon tancka,
mindre någon elak, utan
när Hr Borgmästaren gieck,
så har han tyckt sig så mycket
mera saklös kunna gå med,
som han giordt dett i en god
mening.
Honom förestältes, at Rätten
fått någon anledning at se,
dett han både igenom des af
skieds tagande ifrån des wackt-
ningar år 1741, så wäl som
eljest warit för des egen del
misnögd med et och an¬
nat i Grufwe hus hålldningen,
lärande dertill med wäl för¬
märkt at både wacktare och
Grufdrängar warit i en och
annan måtto eij särdeles til


640.


d: 22. Octobr:
freds, besynnerligen med
kiöpet; och frågades för den
skuld, hwarföre han som icke
war ombuden på detta sät-
tet, gaf anledning till at
hela menigheten gieck in
på magazinet. Swarades: at
Hr Borgmästaren gifwit
första anledning till at
gå in, och eljest skall han för
sin del eij kunna på min-
na sig, at han sedan des
afskieds tagande yttrat mis¬
nöje öfwer anstalterne
wid grufwan.
Frågades: Om eij sådant
händt sedan han tog des
wacktningar igien neder
i Grufwan ? Swarades: han
kan sig sådant icke på min¬
na.
För öfrigit säger han sig
nog hördt, och wetat, at dett
intet war at sättia lijt på


641.
d: 28: Octobr:
Gufwedrängarne när dahl-
Karlen kom hijt, och derföre
hade hade han som eljest uti
alt giordt sin högsta flit,
at tiena Bergslagen i dett
tillfället wäl welat afböja
at Grufdrängarne måtte
blanda sig uti någodt,
om han, i det de gingo på maga¬
zinet kunnat täncka sig så
mycket om.
Widare uplästes för Cämna¬
nen Lehus Göran Larßon i Wäll¬
gårdens berättelse, Öfwer den
första omständigheten: at Le¬
hus skall sagt till dem, det wara
rätt, at Eric Ersson feck höra hwad
de hade emot honom med me¬
ra; utlåter sig Lehus at han
kommer i hog, det något sådant
tal fallit, fast orden icke wa¬
rit aldeles sålunda. Lehus har
sagt, nij kunna ha rätt
Goßar. Kanskie wacktningarne


642.


d: 28: Octobr:
hade warit på annan fot;
men än är det intet tijd
at tala om dett godt Folck, tror
och och at han nämt Eric Ersson
ther wid, efter då eij war nå-
gon fara der med, emedan ha
war redan borta: Lehus skall
ther jemte förmant dem, at
fara Christeligen och wackert
fram. Och säger Lehus, at han
nödgades i den förbistring,
som grufdrängarne och wack
tarne då woro, tala med
dem på sådant sätt, som icke
stött dem, om de eljest skulle
kunna blifwa sacktmodig
och man med säkerhet skulle
komma ther ifrån.
Hwad åter des utlåtelse
på Ribbinge ort angår, så
skall hans tal här wara fram
fört i en hel annan me¬
ning, berättande, att


643.
d: 28. Octobr.
han, under en hwila som
han tillika med Rundeen och
unga Eric Ersson tagit sig i
Ribbinge ort efter deras Gruf¬
wegång, hwarest de settat till
samman och rökt en pipa
tobak; kommit at tala om
för dem hwad Argus skrifwer
uti ett ark, om Hins döttrar
orättrådighet, och egennytta, som
han föreställer dantsande
menuet, eller öfwer bord och
bänkar; och der wid har han
kommmit så at utlåta sig, at
han tyckte, at misundsamhet
och egen willighet will så
låta i grufwan, efter alla
woro misnögde och alla
wille ha; hwilket han sagt
mera för ros skull, än at
hafwa någon mening
der med, hwad allmenna
Huushållningen angår.
De nämde wittnen blefo


644.


d: 28: Octobr.
altså förekallade, och fördes
Jäf emot ingen annan, än
emot Lidman, hwilken Lehus
berättar hafwa om Lördags
affton elr d: 11: Junii warit e¬
mot honom hastig med nå¬
gon utlåtelse, hwarföre han
ärnat stämma honom till
Kämners Kammaren,
som likwäl ännnu eij skedt,
men alden stund Lehus
hwarken, på efterfrågan,
welat berätta hwar uti then
hastige utlåtelsen, bestått, eij
heller lageligen thet påtalt,
så at ingen rättegång nu
är them emellan ther om;
För then skuld kan Rätten i
anledning af 7 § 17 Cap Rättz-
B: eij annat, än Känna
Lidman för ojäfaktigt wittne.
Efter, af dem alla fyra
giordt wittnes Eed berättar:
Wägaren Carl Lidman; at


645.
d: 28: Octobr:
han intet har, hwad grufwe
drängarnas gemensamma
owäsende beträffar, någon un¬
derrättelse; efter han hela den
dagen warit syselsatt med
proviants utdelande åt all¬
mogen. Han har eljest, uti
Spannemåhls boden hördt myc¬
ket buller in på magazins går¬
den, och wid dett han en gång
sedt ditt in, har han blifwit
warse Olof Hinderßon Tallberg
som warit nog ifrig; han såg
och at Kämnaren Lehus, på
trappan arbetade på, at styra
bulret till godo. Lördagen der¬
på har han öfwer hela dagen,
haft giöra med miöls utgif¬
wande, hwar wid almogen
warit så orolig, at de skutit
honom up i miöhlbingen på
gålfwet, hafwande en Swärd-
siö karl warit, besynnerligen
owettig. Mot aftonen har han


646.


d: 28. Octobr:
gådt ut åt torget, och då rå¬
kat en Wästerdahls karl, hwil-
ken han frågat, om han icke
så wäl som de andre fått pro¬
viant, hwar på han, swarat, Ja
Gud wälsingne Öfwerheten
så wist. Då Lidman sagt til
honom: Nij hade så när haft
ihiäl mig i miöldambet.
Der wid har Lehus, som war
tillstädes, swarat: hut ner i
Grufwan Kycklinge, så skall
du få Kiänna miöldamb.
hwar på Lidman sagt: at han
och så warit der; Och har då
Lehus ytterligare sagt: nå så
hut thill Rombolandet, och giek
wäll, så slipper du Kiänna
miöhldambet, med mera,
som wid detta tillfället dem
emellan förelupit, och Rät¬
ten eij fant nödigt at efter
fråga. Hwarunder Lehus.
och Lidman räckte
hwarann
handen, at


647.
d: 28: Octobr:
icke täncka häruppå, på nå¬
gondera sidan. upläst:
Bergsmannen Unga Eric
Ersson efter aflagd wittnes
Eed berättar: At han efter bud
gådt på torget d: 9 sistlne Junii
efter middagen, då han der
råkat Bergsmannen Lehus
och Jan Danelßon, jemte andre
som tillika med honom stad-
nat och talt med allmogen,
och med tieneliga föreställ-
ningar sökt förmå almogen
at begifwa sig här ifrån orten,
och lämna sitt påstående, at
Stadsens Inwånare skulle
wara dem följacktige till
Stockholm. Under detta har
Lehus giordt en uträkning
för dem, hwad olägenhet och
skada ej allenast grufwan
och Bergslagen, utan och
allmogen här omkring der
igenom skulle taga, om


648.


d: 28. Octobr.
Bergsmännen och Grufwe¬
drängarne nödgades giöra
dem följe; Då en Tuna karl,
som han intet Kiände, skall
mycket otidigt swarat: at
de intet woro för gode at gå
med, för utan annat som
han nu intet så noga kan
minnas.
Häruppå hafwa de gått upp
till dett så tallade Swans hörn,
då Eric Ersson under dett sam¬
ma talt med en Grufwe¬
dräng, Jöns Nilßon Jemte
wid namn, och frågat ho¬
nom, hwad grufwedrängar¬
ne i så stor myckenhet skul¬
le giöra der? Jemte har
swarat: Wij kunna få gå
hijt wij rätt så wäl som nij.
Under det de setat wid
Schvans hörn har Hr Borg
mästaren Sallenius kommit
ut på torget och talt med


649.
d: 28: Octobr:
dem, då Lehus begiärt, at Borg¬
mästaren måtte gå in på
någon gård och stiga högre
up, på det han så mycket bet-
tre måtte höras? Hwar på Hr
Borgmästaren, och sedan hela
den på torget församlade me¬
nigheten begåfwo sig in på
magazins gården, då Eric Ersson
fölgt med och stält sig bak på
gården och kunde således icke
höra, huru Grufdrängarne
begynte sina klagomål.
Han har sedt Hr Magister Ihr¬
man stå på Bron, och fråga
Grufdrängarne, om icke deras
mening, war, at de Deputerade
wid kiöpet skulle afskaffas?
Hwar på de swarat Ja. då Ihr¬
man sagt dem, at han talt
med Hr Bergmästaren, som
lofwat giöra dem till wiljes;
hwar på Grufwedrängarne,
fordrat sådant skriffteligen, och


650.


d: 28: Octobr:
en wid namn Jernberg har
kommit springandes och sagt;
det skall wij hafwa straxt, Kom¬
men Gåßar, wij ska gå straxt
hwarmed han lupit på porten,
med några andra, som
Eric Ersson Tyckte, till at låta
upsättia en sådan skrifft.
Grufdrängarne hafwa wi¬
dare skräckeligen ropat och
bulrat öfwer de Deputerade.
Altså tyckte han säkrast wara
at begifwa sig der ifrån och
hemåt.
Frågades: Om han hördt, dett
Lehus neder uti Grufwan
talt om Hushållningen och
wacktarne derstädes? Swar:
han tycker sig minnas, det
Lehus, Rundeen och han under
deras Grufwegång setat och
wilat sig uti Ribbinge ort;
Kan
eij
så noga erindra sig,
om det war näst för eller


651.
d: 28: Octobr:
straxt efter Grufdrängs bulret;
tycks likwäl minnas, att det
war litet förut, då Lehus sagt,
at 3ne ting regerande nu
förtiden uti Grufwan, neml.
egennytta och de fattigas för¬
tryck, det tredie kan han icke
minnas, emedan han eij
lagt sådant på sinnet. Lehus
har därpå begynt tala om
någon wacktning på Backens
band uti hwalforten, och sagt:
at han tyckte dett wara orätt,
at Giöran Larßon i Wällgården,
som warit deß interims
Committerade Wacktare; blifwit
utestängd ifrån den förmohn,
at wackta öfwer de 2ne nya,
som blifwit uti sistnämde ort
anlagde, sedan Lehus ifrån
Wacktningarne tagit afskied.
Frågades: om han warit
på torget om lördagen elr d: 11.
Junii, då almogen marcherade


652.


d: 28: Octobr:
utur Staden, Och om han hördt
något der förelöpa? Swarades
han war wäl tillstädes
när Lehus på kiällaren talte
med wägaren Lidman, och
ropat ut, at han wille gif¬
wa den en plåt, som gofwe
magazins wägaren Carl
Lidman en stut; men huru
det talet begyntes, wet han
eij, han har allenast hördt, at
de sins emellan talt om
miöhldamb, och damb ne¬
dre i Grufwan; kunde lik-
wäl eij fatta samman¬
hanget deraf. Upläst:
J anledning af denna berät-
telse, utlåter sig Kämnaren
Lehus, at han kommer ihog,
det han nämt wid then om
talte grufwegången, at
dett skiedt Giöran Larßon,
som har des wacktningar,
förnär, efter han eij fåt wackt-


653.
d: 28: Octobr:
ningen med, uti 2ne nya
orter, som woro anlagde i
Bakhwalfs orten, änskiönt
Giöran warit med, ifrån
början af samma orts in¬
drifwande; hwar med Lehus
säger sig icke hafwa ment
någon annan än en en¬
skyldt Persohn.
Contraleuren Jonas Littmark:
kan eij gifwa någon under¬
rättelse om magazins bulret,
effter han ej warit der. Han
berättar eljest at han warit
på kiällaren eller d: 11 Junii,
då allmogen gådt härifrån,
och då träffat Kiämnaren
Lehus i kiällarstugu Förstu¬
gun. Magazins wägaren
Lidman har straxt der efter
kommit dijt, då Lehus sagt
till bemälte Lidman, hut din
Swinhund, skall du wara
rädd at miöhla dig. Hwad


654.


d: 28: Octobr:
Lidman swarat hörde han
intet. Lidman gieck derpå
ut, och då Lehus blef warse
en hop Grufdrängar ute på
Torget, har han till dem
ropat. Hör gåssar tag fast
Lidman, och gif honom en
stut, så skall iag gifwa ehr
en plåt. Mera har då eij
förelupit. Förmiddagen
samma dag har Littmarck
på anmodan, hulpit Sex-
man Moræus med up-
räcknande af de 6000: Daler
Kopparmint, som Bergs-
lagen åt Dale almogen
skulle utbetala. Kiämna¬
ren Lehus har wid det till¬
fället kommit tillstädes
och haft en skrifft, angående
Bergslagens Capitulation
med allmogen, hwilken
han begiärt, at Littmarck
måtte underskrifwa, i


655.
d: 28: Octobr:
förstone har han wäl undan¬
dragit sig det samma, efter
skrifften war på dett sättet up¬
stäld, at deruti önskades en
lyckelig resa för allmogen,
och han des utan aldrig till¬
förene underskrifwit någodt
hwad Bergslagen angådt;
men af frucktan för Schedin,
som han äfwen då sedt tillika
med Bernstedt förut wara
upkommen till Grufwan,
har han blifwit nödsakad at
willfara Lehus uti deß
begiäran.
Frågades: Om Lehus opsatt
denne skriften, och om han kun¬
de anskaffas? Swarades: Att
han uppå anmodan opsatt
skriften, och at hon lärer finnas
i bland de andra Bergsla¬
gens Acter och handlingar.
Nekade uppå tillfrågan at
Schedin warit honom fölijacktig


656.


d: 28: Octobr:
upp till Grufwan och at han
den gången blifwit honom
warse.
Herr Bergs Fiscalen frågade
Lehus, hwar före han wid
dett tillfället, då grufdrängar¬
ne nyss förut wist sig så
mycket benägne till buller
och upstudsighet, skulle låcka
dem med penningar at öf¬
werfalla en Bergslagens
Betient? Lehus swarade,
at det skiedde i hastighet, utan
at han hade någon ond me¬
ning der med.
Hr Bergs Fiscalen frågade
widare; huru Lehus kom
at kringföra den förr om¬
nämde Skriften, och at oblige¬
ra Folk till underskriffter,
som ingen hade anmodat
honom om, och ingen rättsint,
med Gladt hierta kunde
sättia namn under?


657.
d: 28: Octobr:
Lehus swarade: at Herr
Bergmästaren tillförene
den samma jemte flera
andra underskrifwidt, och at
han blifwit anmodat, att
taga skriften till Grufwan
at af de der warande under
skrifwas, hwilket han och icke
kunde wägra, efter han
wid det buller samma
tillfället, giordt alt hwad
hos honom någonsin kunde
giöras till undwikande
af den öfwerhängande fa¬
ran, både för Staden och Bergs¬
lagen.
Och när honom frågas
af hwem han war anmo-
dad? Swaras: at Skriften
blef honom gifwen på Råd¬
stugan när han der ifrån
for till Grufwan at hämta
Plitarne, skolande menig¬
heten af de tillstädes warande


658.


d: 28: Octobr.
Inwånare, sagt åt honom,
at flera underskriffter
kunde skaffas wid Gruf¬
wan, medan flera in¬
wånare samlades der.
Vice Bockhållaren Rundeen
giorde jemwäl des mundt-
teliga berättelse, och lofwa¬
de den samma, på des af¬
lagde Eed, skriffteligen up¬
sätta. Och näst kommande
måndag till Rätten öf¬
werlämna.
Herr Bergs Fiscalen androg,
at som Kämnaren Lehus ne¬
kar sig hafwa låtit förstå någodt
missnöije öfwer Betienternes
anstaltning med hushåldnin-
gen i Grufwan, så är Hr
Bergs Fiscaleen föranlåten,
at påstå, dett Rådman Da¬
niel Danielßon på deß
för aflagde Eed här å må
höras.


659.
d: 28: Octobr:
Rådmannen Daniel Danielßon
närwarande berättar: at se¬
dan Hr Bergmästaren tilika
med BergsRätten till före-
kommande af epcessive malm-
stegring hade wid pas år 1740
funnit nödigt, at till behagelig
tid förordna, at när Grufwe
hielps hopen gieck på auction
till 6 Daler Kpmt skulle then, som
ther af inropat en hop, eij få
then dagen taga någon mer
af thet slaget till thet priset,
eller öfwer, men wäl
under; och malmpriset ther
ware
begynte falla för lågt; Så hade
Hr Bergmästaren pröfwat för
godt i wåras et år sedan, at
giöra har uti ändring, och lå¬
ta thet ena med det andra
komma på öpet Kiöp.
När Sexman Berg en gång
på Auctionen straxt efter upläst
Hr Bergmastarens skrifteliga


660.


d: 28: Octobr:
ordres här om säger Rådman,
at Lehus der på under offentel
Auction utlåtit sig: Ja gud nå
oß, eller thet är beklagelegit,
at wij hafwa sådane förmän
som willa ruinera oß.
Likaså har Rådmannen Da-
niel Danielßon hördt Lehus
måndagen efter, sedan gruf¬
wedrängs bulret war öfwer¬
ståndit säija: wid grufwan
och uti Kistwinds Kammaren:
de sättia Skolegåßar till wäck¬
tare i Grufwan, med widare
utlåtande under wägen, då
Rådman och Lehus fölgts ifrån
Grufwan, at han Lehus tyckte
det Kiöpet med Grufwedrän¬
garne borde skie för Auction. Upl:
Öfwer detta förklarar sig Lehus
1o Hwad angår des utlåtelse
om Förmännen, som ruinera
Bergslagen, så torde wäl händt
at han
så
i hastighet sig yttrat,


661.
d: 28: Octobr:
i anseende till den oförmode¬
liga ändringen; han påmin-
ner sig, at han i thetta tilfälle
förestält, dett den första ordnin¬
gen war giord af Hr Berg¬
mästaren och BergsRätten
tillika, och uti ändringen ha-
de Bergs Rätten och Bergsla¬
gen icke blifwit hörd wid.
2o Den andra bewittnade ut
låtelsen, at Skolegåssar woro
satte till wacktare i grufwan,
säger Lehus sig aldeles icke
minnas; men när Råd¬
man Daniel Danielßon wij¬
dare påminner honom, at
dett skedt utaf dett tillfälle, då
de talt om något rum eller
arbete i grufwan, som han plik¬
tat före, så säger Lehus at
det kan wäl hända, at han
sig så utlåtit; Och då har han
till äfwentyrs der med ment
Jan Erßon på Prästtäckten


662.


d: 28. Octobr:
Hr markscheiderns Ericssons
Bror, som fått wacktningen
på samma rum, effter des
fader Rådman Eric Ersson.
3:o Berörande d: 3die utlåtelsen
af Lehus, så säger Lehus at han
under et enskylt samtahl
med Rådman Danielßon
nämt, om förslags wijs, at giö¬
ra kiöpet för Auction, till att
ställa de orolige Grufwedrän¬
garne tillfreds.
Lehus blef tillspord hwarföre
han icke heldre gieck in till
Hr Bergmästaren, och förestäl¬
te honom des misnöije öfr
Auction med Grufhielps hopen,
än at på öppen plats tadla
den samma? Swarades:
Han har ej warit allena, som
mistyckt denne ändring,
han menar, at Sexman
Berg lärer berättat Hr Berg¬
mästaren, at der woro mångo
6.


663.
d: 28: Octobr:
misnögde deröfwer, Kun¬
nande icke påminna sig den
intygade utlåtelsen, förmodande
at om han wid et och annat
tillfälle låtit falla något ord
om anstalterne i Grufwan,
så skall honom likwäl ej kun¬
na bewisas, någon upsåtelig
anläggning, till
at
oroa För¬
männen.
Wid detta tillfället in kalla-
des Giöran Larßon uti
Kämnaren Lehus närwaro,
widare tillstår, at Lehus tahl
i Grufwan om Hins döttrar
fallit så, som Giöran dem
har berättat. Hwar wid Lehus
wille på minna Giöran, at
hafwa hördt dett Lehus wille
nämt boken Argus med det
samma; men Giöran nekar
der till.
Giöran Larßon tilfrågades
om han intet war på Elfströms


664.
d: 28 October:
Krog med flera, innan han gick
på magazinet torsdags efter
middagen? der till swaras:
Ja, nekande at han då hörde
något hwad de andra talt, an¬
gående Kiöpgiörningen och de
Deputerade; emedan han eij töfwa
der så länge.
Rätten förehölt Kiämnaren
Lehus, at när man lägger
des mißögde utlåtelser
wid och i grufwan, öfwer Råd¬
man Eric Erssons Son, för det
han fått wacktningen på de
rum hwarföre Lehus pliktat
emot den utlåtelsen, som
Lehus haft på magazins gården,
bestående deruti, at de hade rätt
emot Eric Ersson, ty om han eij
warit, så hade Lehus och de
flere fått behålla deras wack¬
tarlöner, så synes eij, at Lehus
tagit saken på sådan fot wid
magazinet, at han wille afböija


665.
d: 28: Octobr
det onda, hwar med Eric Ersson
då hatades, besynnerligen som
Giöran Larßon wid detta till¬
fälle äfwen gifwer wid handen,
at denne Lehus utlåtelse fallit
när Bergmästaren första gången
gieck in och innan det största
bullret och inbrottet gieck för sig.
Kämnaren Lehus beropar sig
på des Samwete i detta måhl,
och betygar, at han med des ut¬
låtelse intet welat Rådman
Eric Ersson illa, utan tänckt
allenast, at der med stilla den
bullersamma menigheten.
Lehus frågade ther jemte Göran
Larßon, om han förr eller sedan
hördt honom tala någodt till on¬
da om Rådman Eric Ersson elr
någon af des huus ? Hwar till
Giöran säger neij, sådant mins
han intet. berättande derjemte,
at om torsdags afton, sedan
bulret hwar öfwerståndit, har han


666.


d: 28: Octobr:
frågat Lehus, om icke det kunde
förordnas några som om afto¬
nen togo wård om Eric Erssons
huus, hwar till Lehus swarat Ja,
och bedt honom, tahla med Hr
Bergmästaren derom, som
Giöran säger sig hafwa giordt,
men markscheidern Ericsson
närwarande berättar, at Hr
majoren Wrangell på Secreteraren
Neumans begiäran förordnat
dahl Soldater till wackt hoos
Rådman Eric Ersson om natten
Rätten lätt Kämnaren Lehus
taga afträde till en annan dag
Rådmannen Jan Bergström
och Bergsmannen
Anders
Perß
Trotzig, ingifwo till Rätten
theras skrifteliga berättelser på
deras aflagde wittnes ed, lydan
de Bergströms, ord ifrån ord så¬
lunda.
No 28.
d: 9 Juni innewarande åhr
då Högwälborne Hr Landshöfding


667.
d 28. Octobr:
Hr Bergmästaren, Hr Borgmästaren,
med flere af Bergs Rättens
Herrar Ledamöter, så wäl en del
Bergslagens Betiente och andre
Stadsens Inwånare woro på
magazinet församlade, at der råd¬
giöra om nödige mått och ut¬
wägar, emot den uproriske dale¬
allmogens otillbörliga påståen¬
de, instälte sig Kl:n emot 4: om
aftonen, en stor myckenhet gruf¬
drängar på Magazins gården,
emot hwilka, som man icke
wiste deras wilja. båd Hr Berg¬
mästaren/: som då till hälsan
eij war särdeles frisk /: Hr Borg¬
mästaren Saleninus wilja til
dem gåt ut och utforska, hwar¬
före de woro dit komna, samt
tillika föreställa dem allmogens
oskiälige påstående. Hr Borg¬
mästaren gieck derpå ut till
dem; men hwad då blifwit talat
kan iag eij weta, efter iag nå¬


668.


d: 38. Octobr:
godt kom at förtöfwa i Salen.
Enär iag sedan wille gå ut i
Kiöket; men för myckenheten
af de då der församlade; Kunde
eij komma igienom kamma
ren, geck så igenom Förstugan,
och enär iag dit kom, hörde
iag Hr Borgmästaren, som då
stod på Förstugubron, fråga
Grufdrängarne, om det wore
alles deras mening, at wilj
följa med till Stockholm, der
allmogen sådant påstodo? hwar
på de alla med stort skrijk och rop
swarade samtelige, Ja. Hwar
på iag sade till Hr Rådman
Blankenhagen: Det war en fråga
som eij bordt Grufwedrängarn
föreställas, gieck derpå in i
Kiöket. Jag, som icke hade till
fälle at länge förtöfwa på
et ställe, hörde icke hwad på¬
stående eller utlåtelse Gruf¬
drängarne hade under den tide


669.
d: 28. Octobr:
Hr Doctor Stiernman Hr Bergmästaren
och Hr Magister Ihrman tillika med
flere, warit ute hoos dem och
giordt bewekelig föreställning-
ar; men någån liten stund
derefter, kom Hr Secreteraren
Neuman till mig, då iag war
i Kiöket, begiärandes at få låna
en nyckel till någon bod, hwar
uti Rådman Eric Ersson kunde
sig undangiöma för Grufwe
drängarne, efter de hade ondt i
sinnet emot honom, och i dett
högsta påståt at få honom ut;
Jag swarade Hr Secreteraren, at
det icke wore rådeligit, utan
fast bättre, om han begåfwo
sig utur gården. I dett sam¬
ma upläts Kammardörren,
då Rådman Eric Ersson kom
och bad mig hielpa sig ut, at
Grufdrängarne eij få honom
fatt. Och som ingen annan
utwäg fans, tog iag en stohl


670.
d: 28. Octobr:
och satte genom förstret i Bak¬
gården. Derpå kom min piga
utur källaren till fönstret,
då iag bad henne hålla uti
stolen hielpte således sedan
Rådman Ersson ut genom fön¬
stret, och tog derpå wägen till
kålgården. derpå upfyltes
alla rum af grufdrängar och
begynte der ransaka, sägande:
sig willja hafwa igien Hr
Geschwornernern, Rådman
Eric Ersson, och markscheidern
Ericsson, och som de i något
rum ingen af förenämde
funno, begafwo de sig ut på
gården och derpå i bakgården
till alla rum, och der de eij
sluppo in, brötes af dem dörrar¬
na upp. Utaf de grufwedrän-
gar som woro inne uti rum
men kunde iag för trängslen
skuld ingen kiänna, icke eller
kan iag påminna mig hwijd


671.
d: 28. Octobr:
detta bulret, hafwa dragit kiän-
sel på någon mehra ibland
hela menigheten än Cornettens
Anders, hwars namn iag lik
wäl ilke wiste; men feck då
iag den 14 sistledne såg honom
stående till rätta för Hr Berg¬
mästaren och den Högtärade
Bergstings Rätten, tillfälle,
at igen kiänna samma
karl, at han stod näst farstu
trappan och hade mycket at
tala, då Grufdrängarne woro
på gården församlade, men
om han war med de andre
in uti rummen, med, det
kan iag icke för wist säija.
Fahlun d: 28. Octobr 1743.
J: F: Bergström
Bergsmannen Andes Perßon
Trotzigs berättelse är följande
innehåll.
N:o 29
Under mitt warande på
Fahlu magazin, uti unga Hr


672.


d: 28. Octobr:
Bergströmarnes Kammare, infun-
no sig en hop Grufwedrängar
på bemelte gård, hwar på iag stog
i dörren at afhöra hwad å färde
war, då Hr Bergmästaren
Troili, Rådman Eric Ersson och mark-
scheidern Ericsson utstego på Sahls-
bron och talte med dem; men
hwar om kunde iag icke höra
för deras buller skuld. Likwist
förnam iag, at det intet war
någodt gått, som Grufdrängar¬
ne hade at säija, i det at Hr
Bergmästaren tillika
med
Råd¬
man Eric Ersson och markschei¬
dern Ericsson straxt derpå
in
gingo,
hwar på utkom Bergsman
nen Lehus och förestälte Gruf¬
drängarne at derest Bergsmän¬
nen skulle resa bort, om de
och wille fara med, eller och
om Bergsmännen fingo
wara hemma, de och så dett
wille giöra? hwar tilswarades


673.
d: 28: Octobr:
Ja. Sedermera utsteg Magister
Ihrman och giorde en förmaning till
dem, huru obetänckte de woro, som
så wille fara i från sine hustrur
och barn, med flera föreställnin¬
gar, Hwar på Grufwedrängarne
swarade; men hwad, kunde
iag icke rätt höra; dock hörde
iag Magister Ihrman lofwade
tala med Hr Bergmästaren på
deras wägnar, hwar på han in-
giek och straxt utkom med sådant
swar: at derest några kunde
wijsa
sig
hafwa lidit någon o
för
rätt
i et eller annat måhl, skulle
sådant blifwa rättat och dem
godtgiordt. Hwar på de något
swarade; men för deras
buller och gny kunde iag icke
höra utan derpå framsteg
iag på Stallbron, då Hr Berg
mästaren utkom och frågade
om han har giordt them något
förnär? då de swarade neij


674.


d: 28: Octobr:
men en, eller annan, som iag
icke kiänner, utlät sig således
at det är intet godt klaga sig
för Hr Bergmästaren, när wij
blifwa mötte med eldgaffeln.
Hwarpå de sedermera begärte
dett köpgiörningen skulle
kastas öfwer ända, och at Hr
Bergmästaren wille wara
med på kiöpet, hwilket han
och lofwade; men till så mycket
säkrare begiärte de sådant
skriffteligen, det de och fingo.
Under detta ropades efter
Geschwornern och Rådman
Eric Ersson, och sade at de intet
woro för goda at gå ut, at
wij finge säja dem sannin¬
gen; men Hr Bergmästaren
håller sig intet för god at lå¬
ta tala med sig: Der på någre
ropade och sade at de skulle gå
in och se efter dem. Ibland
deße Grufdrängar war och en,


675.
d: 28. Octobr:
som heter Stor Daniels Hans
hwilka de andre sade, det han
hafwer intet något at säija
wid detta tillfälle, sedan han
har gifwit sig ifrån dem.
Hwarpå de stötte honom utur
hopen, Sedan åter igien Ja¬
kades, at de wille hafwa ut
Hr Geschwornern och Rådman
Eric Ersson, hwar till någon
swarade, at de icke woro in¬
ne; Derpå de sedermera ingin-
go; men hwilka de woro, eller
hwad de heta är mig aldeles
okunnigt.
A: P. Trotzig.
d: 29. October
Till förhör woro i dag upkallade,
Anders Larßon Glantsare, Jan
Simonßon, Petter Pomp eller Per
Hinderßon Linberg. Anders Görs
Giörgen, eller Giöran Anderßon,
Jan Källberg, Anders Hanßon
Puß och Samuel Janßon Forsslind.


676.


d: 29. Octobr:
Samt till wittne Bergs¬
mannen Eric Wellamsson
Grufdrängen Samuel Janßon
Forslind blef examinerad öfwer
Auscultantens Mathias Eggertz
wittnesmåhl. Forsslind säger
sig icke minnas deß utlåtelse
at det ångrat honom, at han
kallat markscheidern Ericsson
Herre på magatzinet. Kommer
i hog at han talt med Bergs¬
Fogden Fahlstedt derom, hwar¬
före han eij war på magazinet
och förebrått honom, at han
giordt det med flijt; men
kan ej säija, at han lagt der¬
till, at det war för räddhoga
och orätt, som han giordt. Forsslind
tillstår och at han före kastat
Bergsfogden, at han welat
sättia in en sin dräng uti ett
arbete i Grufwan, som Forsslind
hade förut fått lof på, och när
Bergsfogden förmant honom,


677.
d: 29. Octobr:
at innehålla med sådant,
wijdgår Forsslind, at han war-
nat Bergsfogden at icke gå
till Grufwan och det i sådane
ord: det trängs intet om, at
nij går till Grufwan, medan
detta buller påstår, hafwandes
förglömt, om han lagt dertill,
at någon hade ondt emot
honom.
Forsslind påminner sig widare,
at Bergsfogden deruppå sagt
honom, at de icke kunde taga
lifwet af honom; Om Forsslind
deruppå swarat, at det kunde
så gå, eller något annat, det
kan han intet minnas.
Wid detta tillfälle Kom Bergs
fogden Fahlstedt tillstädes, och sökte
påminna Forsslind om deße
omständigheter; men Forsslind
skiöt skulden på, at han kunde
ej komma det ena och andra
så noga ihog;, berättandes


678.


d: 29: Octobr:
Bergsfogden här jemte, at Forsslind
någodt efter bedt honom om för
låtelse, och skutit skulden på att
han wakat hela nätten wid,
Kolskutan och supit et par supar
Bränwijn. Upl:
Widare förhördes i ordning
Grufdrängen Giöran Anderßon
på Ludtäckten; Han har som
hastigast kommit in på ma¬
gazins gården, under det gruf¬
drängarne bulrade som mäst,
och litet förän de stormade in
i rummen; kan ej giöra
beskied för någon ting; Sägande
sig skyndat sig der ifrån efter
han tyckt illa derom. Denne
Giöran är den samma som
Rådman Daniel Danielßon
nämner i des wittnesmåhl.
Grufdrängen Anders Larßon
Glamsare, som äger 2 fierde-
parter, Har kommit på torget
Just i det, som den der om tors¬


679.
d: 29: Octobr:
dags eftermiddagen samlade
myckenheten, wände sig in
åt magazinet. Han har fölgt
med, stadnat met i hopen,
men dragit sig sedan när-
mare åt Stenstrappan. der hörde
han et stygt buller och klagomål
öfwer kiöpgiörningen; hwar
under han eij mins, at det
ropats etter någon mera
än Hr Geschwornern. En wid
namn Hans Jute, Norriges
man, som aldrig gått i gruf¬
wan, utan folar sig af at
lappa pannor och dylikt Häckt-
makeri; warande skrifwen
såsom lösdrifware, ibland
öfwerlopsmanskapet, såg
han wara mycket olåtelig
och bullersam. Hans tal har
gått mäst derpå ut, at de skulle
följa Dalkarlen åt. Hwarföre
Glamsaren säger sig hafwa
med flata handen tagit


680.


d: 29: Octobr:
Juten för munnen, och bedt
honom tiga, som hade ingen
ting at giöra ther med.
Af dem, som stodo närmast
bron kiände Glantsarn Cor¬
nettens Anders, Treskanders
och Anders Olson i Noret, såg
jemwäl när de byskiade ut
med Hans Danielßon Stor;
men när de stormade in åt
rummen, säger Glamsarn
sig hafwa gådt bort, efter
han tyckte det såg för illa ut.
Upl:
Grufdrängen
Jan Simonßon
i Östanfors
har hastigt warit inne uti
magazins Portegången och kan
eij giöra beskied före, huru det
tillgådt fram på gården.
Han kiände ingen mer än
Pihl, som stått på Bron samt
talt mycket på ömse sidor om
sig; men Jan wet ej hwad
det war om emedan han


681.
d: 29. Octobr:
stått så långt derifrån. Upl:
Grufdrängen Anders Hanßon
Pus. Har kommit gåendes
ifrån Noret och i förbigåendet
stigit in på magazins gården,
hwarest han såg en mycken-
het grufwedrängar församlade.
Puß nekar i förstone, at han
warit längre än mitt på går¬
den; men wid går ändteligen
magazins Skrifwaren Klints
berättelse, at han jemwäl blif¬
wit trängder emot trappan
af de främste. Der kiände han
igien Cornettens Anders, Tresk
Anders, och Hofwen; men
acktade intet efter, huru de
buro sig åt. Eljest hörde han
mycket bulras och talas, om
de Deputerades af sättiande, och
at det ropades på få ut Hr
Geschwornern, Hr markscheiden
och Rådman Eric Ersson. Puss
såg intet när de stormade


682.


d: 29: Octobr:
in i rummen, utan när
någre grufwedrängar wände
sig åt nedra Porten, neder
till Bakgården, at der, som han
hörde säijas, söka efter mark¬
shiedern, har Puß gådt efter
at se derpå; men stadnat
wid hörnet af lilla gången
och icke kunnat se huru der
gieck till, han skall eij eller
stått der, mer än en liten
stund, utan begifwit sig
der på straxt hem, betygandes
på det aldra högsta sin oskuld,
och at han icke lagt sig åt
något i deße klagomåhl,
som han eij heller hafft något
ondt emot Rådman Eric Erson
hwilken warit des Wacktare
och giordt honom alt gådt.
På tillfrågan; säger han sig
icke kunna namngifwa
någon af dem, som woro uti
Stallgården. Upl:


683.
d: 29: Octobr:
Stadgekarlen Petter Hinderson
Linberg: har warit på magazinet,
stått inne uti Stegerhuset,
och fått sig litet mat, när gruf¬
drängs hopen kom inswärm-
mandes på magazinsgården.
Han kan intet minnas, om
han då stod och talte med Hr
Bergmästaren, som Olof Forss¬
linds berättelse innehåller
och wet, eij heller att göra
något tilförliteligt
beskied
hwarken om den ena eller
andra.
Wid detta tillfälle blef Tall¬
berg efter des begiäran hämtad
ifrån arresten och mente Rätten,
at han då wille gifwa nå¬
gon uplysning, öfwer ordsa¬
ken, hwarföre Grufdrängar¬
ne så samhälligt kommit
till hopa och klagat. Till den
ändan giorde Rätten honom
häröfwer en tienelig före¬
ställning; men Tallberg


684.


d: 29: Octobr:
nekar, at han i grufwan
hördt, när Per Larßon Biörk
talt om för des Kamme-
rater, at han beswärat sig
hos Hr Bergmästaren på
kiöpet och lika så, at han för
stått af någon grufdrän¬
garnes anläggning til
bulret, hwarken på det ena
eller andra stället, eij heller
war han betänkt derpå
när han gieck på Magazinet;
läggande dertill at Cornettens
Anders warit en öfwerman
för honom
och
som Anders
farit förut, så har Tallberg
fölgt effter; och mins han nu
rätt grant, at Anders eij al-
lenast war uppe wid dör¬
ren till nattstugan, utan
och at han med fult alfware
tagit i Grepen, och budit til
at rycka opp dörren.
Cornettens Anders blef straxt


685.
d: 22. Octobr:
efterskickad, som på tilfrågan
säger sig nu minnas,
hwad Tallberg berättat; neml.
at han warit uppe till dörren
tagit i grepen och welat rycka
up henne; men säger sig
staxt gått ner i trappan
igien. Och som han begiärte
at särskilt tala med Hr Berg¬
mästaren wijd tillfälle, så
tog Hr Bergmästaren honom
afsides, hwar efter Anders
stältes widare för Rätten,
då Hr Bergmästaren lät
honom sielf omtahla hwad
han welat honom förtro,
hwilket går egenteligen der¬
på ut, at när Anders med
de förenämde gieck ifrån
Elfströms krog, skall intet
widare tahl om de Deputerade
dem emillan förefallit;
än at de skulle klaga öfwer
dem, ifall sådant wid


686.


d: 29. Octobr:
sammankomsten skulle före¬
komma. Anders betygar
sig icke weta, hwem som
först begynt här med, ej heller
tänckt at giöra Hr Geschwor¬
nern någodt illa, fast än
han då frågade eftter honom,
seijande at der warit Bergs¬
män och andre, som låtit wäl
så illa som han, och nämner
derwid Kiämnaren och
Bergsmannen Lars Ersson,
som skall hafwa sagt, när de
eij fingo ut dem de efterfrå¬
gade: de lära intet hafwa
giordt för wäl när de eij töras
fram, at Anders Hanßon gåt
med up till nattstugan der
uti skiuter han skulden på
Per Anderßon i Efrikgården,
hwilken skall hafwa mant
honom och flere der till; och
Anders har fölgt med, utan
at täncka på någodt ondt,


687.
d: 29: Octobr:
betygande at han icke wet af
någon öfwerläggning till
alt detta, och för öfrigit berättar
Anders, at Lehus warit wijd
grufwan om torsdagen 8
dagar efter Grufdrängs bulret,
när Hr Bergmästaren skickat
ut Capitain Colvin och sexman
Berg, at utsöka några som
kunde fara ut och förmå Hr
Geschwornern at komma
hit till baka ifrån Ornäs.
Wid det tillfället, har Anders
och Tallberg med 2ne andre,
hwars namn han icke mins,
gått ut med Lehus och hördt
honom säija: Gåßar iag bryr
mig diefwulen om Geschwor¬
nern, iag wånda den dief¬
wulen låge der, till måsan
wäxte öfwer honom, om
intet det woro för hans
hustru och barn, samt Hr Berg¬
mästaren skuld, hwilken är


688.
d: 29: Octobr:
siuk och behöwer hielp, och
Tallberg närwarande säger
sig hafwa hördt samma ut
låtelse, fast han eij mins
namnen på dem, som hafwa
warit tillstädes.
Härwid gifwer Hr Geschwor¬
nern närwarande wid han¬
den, at det synes, det Käm¬
naren Lehus med denne
des utlåtelse ment honom
illa för en oloflig skiutning
på Småwins orten, för hwil-
ket han gifwit Hr Geschwornern
oanständig beskylning uti
Högl: Kongl: Collegio, som han
likwäl sedan måst återkal¬
la, på sätt, som en till Högl:
Kongl: Collegium insänd skrift
intygar, at Hr Ggeschwornern
jemwäl lofwat till Rätten
ingifwa
Anders Hanßon berättar
wijdare på utfrågan, at han


689.
d: 29. Octobr:
icke hade något emot Hr Ge¬
schwornern, sedan han kom hit
i orten, såsom Geschworner,
men wäl har Anders och fle¬
re warit misnögde med
Hr Geschwornern, då han war
Bergsfogde. Här öfwer utlåter
sig Hr Geschwornern, at han
som Bergsfogde gieck ofta i
Grufwan och hade sålunda
tillfälle, at se nogare efter
deras förtienst, och der efter
rätta betingen med dem, som
icke kunnat skie, sedan han
blef Geschworner.
Bergsfogden Ingell Fahlstedt
ingaf till Rätten thes skrifte-
liga berättelse uppå aflagd
wittnes ed om hwad som
förelupit på Kiöpet d: 13 Junii,
lydande sålunda.
N.o 30.
d: 13 Junii eller måndagen
effter dale almogens aftogan¬
de här ifrån Staden, war iag


690.


d: 29: Octobr:
allena närwarande wid kiöp
giörningen med Grufdrängar-
ne. Wid hwilket tillfälle en stor
hop Grufwedrängar sig instälte
oansedt det eij hade warit mån-
ga lotningar den dagen. Då
war eij heller tid at pruta my
ket med dem; utan så mycket
som wacktaren bewiljade, der
wid måste iag och låta bero.
När det war bestält med kiöpet
gieck iag till dett lilla bordet
Kiöpstugan, hwarest några
Bergsmän sutto, i bland
hwilka woro Rådman
Daniel Daniels och Hans Perso
Poik, så framt iag rätt kan
minnas. Der utlät sig nå-
gon: Går det eij nu så wäl
med kiöpet som förr?
Hwilken som fälte deßa or-
den, kan iag eij påminna
mig; men sedan iag
kommit ut på Bron, sade


691.
d: 29: Octobr:
Hans Perßon Poik till mig:
skulle man intet och kunna
få bort den gamla Gubben
Johan Berg ifrån kiöpet;
Bergsfogdarne kunna wäl
giöra hans Sysla, och byta sig
den lönen emellan. Jag swa¬
rade: at iag för min del
wore nögd med den lön iag
hade, och at det woro bäst om
hwar och en fingo med ro
skiöta den sysla, som honom
en gång blifwit anförtrodd.
Hwad den förmaning an¬
går, som Hr Geschwornern
giorde till Grufwedrängar¬
ne förän dalealmogen
hit till Staden anlände, så
kan iag eij erindra mig
at han war annorlunda
lydande
än
som Hr Geschwornern den skrif¬
witeligen till Hr Bergmä¬
staren och den Högtärade Rät-
ten ingifwit, åtminstone


692.
d: 29: Octobr.
hörde iag eij Hr Geschwornern
säija de orden: Jag skall finna
Eeder igien.
Ingell Fahlstedt Jansson
d: 31 Octobr
effter kallelse instälte sig och för
hördes följande nemligen.
Bergsman Anders Lehus, wackt
mästaren Boström och Altin,
Stadsbetienten Edman, Gruf¬
drängarne Hans Åkeßon Lind
och Anders Olßon i Noret.
Stadswacktmästaren Nils
Altin, berättar på tillfrågan,
at när han d: 9 Junii sistledn
feck befallning utaf Hr Borg¬
mästaren, at båda Stadsens
Inwånare tillsammans
på torget till eftermiddagen
så har, intet annat Altin
minnes, Hr Borgmästa-
ren nämt grufwedrängar-
ne med, och således har han
bodat den ena med den andra


693.
d: 31. Octobr:
äfwen warit inna på en
och annan krog, och sagt Gruf¬
drängarne till at gå på torget Kln 3 efter mid-
dagen.
Stads Betienten Isack Ed¬
man; At Hr Borgmästarens
ordres till honom lydt at boda
Borgerskapet och Bergsmän
nen, samt så många gruf¬
wedrängar han kunde kom¬
ma öfwer, det han säger sig
hafwa giordt på den trackten
han gieck
Grufwewacktmästaren
Boström berättar, at han fått
samma ordres utaf Hr Berg¬
mästaren at kalla tillhopa
allenast Borgare, Bergsmän
och Ståndspersoner; men al¬
deles inga Grufwedrängar,
och har Hr Bergmästaren giort
honom och des Kammerat
Willberg, som tillika bodade, den¬
ne des mening så mycket
tydeligare, som han derjemte


694.


d: 31: Octobr:
underrättat dem om sielf¬
wa ärendet.
Wid detta tillfälle infan
sig widare efter kallelse
Kiämnaren Lehus, och up¬
lästes för honom Cornettens
Anders och Tallbergs berättelse
uti protocollet under d: 29 hujus
om en af Lehus wid grufwan
fäld utlåtelse, angående Hr
Geschwornern.
Kämnaren Lehus nekar
aldeles till en sådan eller
dylik utlåtelse wid dett till¬
fället, och hoppas niuta be¬
skydd af lagen, emot 2ne
sådane som han nu anser
för misdådare.
Lehus påminner widare
angående Giöran Larßons
angifwande emot honom
som hade han utlåtit sig om
Rådman Eric Ersson, at de
begge wäl fått behålla deras


695.
d: 31. Octobr
wacktningar om intet Erik
Erßon warit, och säger Kiäm
naren Lehus nu, at Giöran
Larßon tillhörer det, at be¬
wisa en sådan utlåtelse,
och om Lehus till äfwentyrs
hade nämt något sådant,
så skall nog synas, at han
welat bruka de utlåtelser
emot Giöran Larßon eller
någon annan som der till
gifwit anledning.
Rätten lät Cornettens An¬
ders och Tallberg förekallas,
som ytterligare i Lehus när¬
waro påstodo sanfärdigheten
af deras berättelse, och säga sig
kunna den samma ede-
ligen betyga, om
dem
det tillåts.
Här uppå förbehölt sig Lehus
at niuta laga reconvention på
Cornettens Anders och Tallberg
för en sådan honom tillag o¬
sanfärdig utlåtelse.


696.


d: 31. Octobr:
Herr Bergs Fiscalen påmnner
här emot: at hwad den påstådde
reconvention widkommer, så
så lär then så mycket min¬
dre hafwa rum, som theße
Personer icke annorledes,
än på Hr Bergmästarens och
Rättens them giorde alfwar¬
samme förmaning, at be¬
kiänna sanningen uti alt,
sådant kommit at berätta,
skulle en anklagad Person
wara skyldig med skiäl och
wittnen bewisa alla thes be¬
kiännelser, så skulle icke
mycket komma i dagsliuset.
Lehus kunde nog hugna sig
öfwer sin oskuld, ther han ther¬
om wore försäkrad, och intet
behöfwa åstunda reconvention
öfwer någon bekiännelse,
som utan widare omstän¬
digheter i och för sig sielf icke
wore bindande.


697.
d: 31. Octobr:
Wid detta tillfället ingaf Hr
Geschwornern Schultze, den
af honom i går omnämde
Skriften, lydande som följer:
N:o 31
Sedan Bergsfogden Hög¬
acktad Hr Lars Schultze i af¬
seende på den christelige
Kiärleken och enighetens bi¬
behållande, har berömmeligen
behagat å daga lägga och för
mig betyga sin godhet och ef¬
tergift, uti den hastiga öfr
ihlning, som mig, såsom af
en stor menskelig swaghet
förledit år åt kommit, at
iag, jemte wacktarne Olof
Forsslind och Giöran Larßon,
så medelst för den nedre
uti Grufwan, mig aldeles
owitterligen af arbets folket
å Småwins sidan angif¬
ne oloflige skutningar,
då i den till mine sinnens
förwirrade tillstånds tiden


698.


d 31. Octobr:
hwilket dock icke sig wederbort,
obetänksamt kommit at yttra
mig om Hr Bergsfogdens
besicktigande neder uti Gruf¬
wan å de för olåfelig skiut-
ning angifne arbetsrum¬
men, så har iag acktat min
skyldighet lijkmätigt wara,
at
hos
Hr Bergsfogden hörsam¬
mast anhålla, det täcktes Hr
Bergsfogden, efter sin gunsti¬
ga utillsäjelse och låfwen, eij
allena mig härföre benä¬
git enskylla och tillgifwa, och
aldrig mehra här i werlden
thet påtäncka, utan och, som
thetta af en menskelig swag-
het och hastig öfwerilning
skiedt är, gunst benägit låta
sin giällande före skrifft till
Kongl: Majts och Riksens Högl:
Bergs Collegium, till mitt befrij¬
ande härutinnan låta afgå,
emedan iag altid, så länge


699.
d: 31. Octobr:
lifwet räcker, skall med wörd¬
nad och all Högacktning ärkän¬
na och uptaga en sådan Hr
Bergsfogdens godhet af ett tack¬
samt sinne, och för pliktar mig,
at then med alla krafter af
tjäna, samt önskar, at städse
hädan efter giöra mig wär¬
dig, af Hr Bergsfogdens bestän¬
diga ymnest, jämte thet iag
ut beder mig winna then
förmon, at få nämnas, wara
och förblifwa
Högacktad Hr Bergsfogdens,
upricktigste och hör¬
sammaste Tienare
Anders Lehus
Fahlun d: 29.
Novemb: 1740. Olof Forsslindh
Giöran Larsson
Lika ledes ingofwo Rådman
Blankenhagen och Bockhållar
Rundæn deras skriftelige be¬
rättelser, dem de på deras förr
in för Rätten aflagde Eed


700.


d: 31. Octobr:
oppsatt; warandes den sednares
följande
No 32.
Sedan Fahlu Ståds Inwå¬
nare d: 9 Junii i detta åhr, då
daleallmogen här wistades
blifwit till eftermiddagen
samma dag ansagde, at sig
på Stora torget har wid nya
Kyrkian församla, berättan¬
de Borgmästaren ädel och
Högacktad Hr Per Salenius,
som wid samma tillfälle
äfwen kom till magazins
hörnet, dett den då uproriske
här wistande daleallmogen
påstode mattsäck och pennin¬
gar, samt manskap med
sig till Stockholm här ifrån
Staden, hwarpå af åt skillige
swarades neij; men som
för sorl skuld eij alla kunde
höra hwad förebemälte Hern
talte; ty anhölt Kiämnaren
Lehus, som iag eij annat


701.
d: 31. Octobr:
kan minnas, det behagade
Hr Borgmästaren med dem
på magazins gården samman
träda och der på bron för dem
sig der öfwer yttra. Hwarpå
Hr Borgmästaren med Stad¬
sens samman kallade In¬
wånare ingiek, då grufwe¬
drängarne ibland andre när
warande, sig mitt på maga¬
zins gården fram för Bron
stälte. Hwar efter Bergmä¬
staren ädel och Högacktad Hr
Samuel Troili på förbemälte
bro ut kom och med dem der
församlade talte; då grufwe¬
drängarne wiste sig mycket
ifrige, kunnandes iag för
sorl skuld, så mycket min¬
dre hwad af förbemälte
Herre taltes höra, som iag
der wid victualie bods bron
afsides stod; men det hörde
iag, at Hr Bergmästaren


702.


d: 31. Octobr:
frågade Grufdrängarne: Om
de wille at han ifrån sin sys-
la skulle taga afskied? Hwar
på de swarade: neij; men i
hwilka obeskiedeliga andra
ord, besagde Grufwedrängar
sig då yttrade, har sådant
mig nu så långt efteråt,
merendels utur minnet
fallit; dock hörde iag ibland
annat, at de Deputerade å kiöpet
wid Grufwan borde afsättas,
hwilket och Hr Bergmästaren
wid samma oförmodeliga
tillfälle nödgades dem bewil¬
ja och ehuru ärewyrdige och
Höglärde Hr Magister Joh: Ihrman
tillika med andre närwa-
rande Hederlige Prästmän,
med bewekelige föreställ-
ningar af guds heliga
ord sökte de uproriskte ifrån
deras företagande afråda,
så wäl som Kiämnaren


703.
d: 31. Octobr:
Anders Lehus och andre för orten
wälsinnande, kunde dock alt
sådant intet uträtta, utan
rusade lika fult de illsinte Gruf¬
wedrängarne, hwilka iag eij
igien kiände, öfwer Förstugu
bron uti magazins husen
in, då iag der ifrån gieck.
Berättandes mig då utom
magazins porten på gatan.
Rådmannen Hr Daniel Daniels:,
at Grufdrängarne då rusade
in efter Hr Rådman Eric
Ersson, hwarpå en grufwe¬
dräng benämt Hans Jeremie¬
son, mitt emot magazins
Kramboden sade; kommen
låten oß gå till Geschwornern,
gåendes iag der med Slagg-
gatan hem till min gård,
låtande Högachtad Hr Geschwor¬
nern det weta och lemnade
till Hr Geschwornern mitt
wäl menta Råd att dett


704.


d: 31. Octobr:
woro säkrast för honom, at
med det aldra första, som skie
kunde, sätta sig uti någon sä-
kerhet för dem, at de icke måtte
tillfoga honom någon skada.
Ibland de Ifrigaste, hwilka
iag igen kiände på magazins
gården, woro Johan Mårtenßon
på Elfsborg, Bommen, Anders
Jernberg, Bergsmannen
Jan Samuelßon Forsslinds
Sohn, Bergsmannen Anders
Anderßons Son i Efrickgården och
Lur; Eljest hörde iag kämna-
ren Anders Lehus, förledne
sommars, sig neder i Grufwan
utlåta wijd myrbad, dett ege¬
nyttighet i Grufwan skier, och
at Rådmannen Hr Eric Erson
will uttränga honom från
något arbetsrum på Bac¬
kens band.
Detta är hwad iag på min
aflagde wittnes Eed mins


705.
d: 31: Octobr:
at berätta Fahlun d: 31 Octobr
1743.
Johan Rundeen
Rådmannen Blanckenhagens
berättelse är af följande inne
håld.
N:o 33
När iag efter befallning
förmiddagen d: 9 sistledne
Junii skulle med alla andra
Stadsens Inwånare fram¬
ställa mig här på torget e¬
mot den då församlade all
mogen Kl: 2 eftermiddagen,
begaf iag mig fram till
torget, der iag ingen, af or¬
tens Förmän blef warse,
utan Grufwedrängar och Bön¬
der gingo Flocktals om hwar¬
annan, och då iag endteln
träffade en Stadsbetient, och
frågade efter Hr Borgmä¬
staren, feck iag till swar, at
han war på magazinet, dijt iag
och begaf mig, träffande der


706.


d: 31:. Octobr:
Högwälborne Hr Landshöfdin¬
gen Wennerstedt, Hr Bergmä¬
staren Troili och Hr Borgmästa-
ren Salenius samt Stadsens
Prästerskap och största delen of
Probsterna i dalarna, jemte
åtskillige herrar Officerare och
betiente här på orten, då och
Schedin war derinne. Hwar
på Hr Lands Secreteraren Neuman
lemnade mig till under¬
skrifwande den skrifft, som han
till swar på dale almogens
Postulata opp satt, och som iag
för märkte at alla närwa¬
rande redan satt sina namn
derunder, så war
då
eij tid för
mig at raisonera om inne¬
hållet, hälst som både Schedin
och Bonden Hans Israelßon i¬
från Floda påfordrade, at få
skriften i händer och lemna
allmogen del deraf, utan
skref iag straxt mitt namn


707.
d: 31: Octobr:
derunder. En stund der efter
kom en in uti Salen; men
hwem det war mins iag
intet, och sade at Grufwedrän¬
garne wore ute på gården
då Hr Borgmästaren Salenius
anmodades at stiga ut, och
tala med dem, iag fölgde
och efter ut på Farstubron, der
Herr Borgmästaren frågade
Grufdrängarne; om de wille
blifwa hemma eller om de
wille giöra följe med all¬
mogen? Hwarpå de
häftigt
swarade,
at de wille följa med allmogen
och som
iag så
wäl som alla andra
de der stodo på Bron misha¬
gade detta swar, så bådo wij
Hr Borgmästaren gå in ifrån
dem. Straxt derpå kom Hr
Bergmästaren Troili ut och gaf
sig i tal med grufwedrängarne,
då de för honom med rop och if¬
wer upräknade åtskillige


708.


d: 31: Octobr:
klagomål, som de hade; men
hwaruti de bestodo, mins
iag intet mera, än at de
yrkade om Kiöpgiörningen
wid grufwan. Emedan dette
påstod talte iag till de gruf¬
wedränger, som stodo norr om
förstugubron och för sorl skull
ej kunde höra Hr Bergmä¬
starens tal, föreställandes dem
hwad äfwentyr och olägenhet
de ställa sig uti, om de skulle
giöra följe med allmogen;
ty i den händelsen skulle de
lämna sina hemvist, samt
hustrur och barn utan föda,
efter de sielfwe eij kunde
någodt förtiena; dess utan
skulle grufwan som är deras
födekrok komma under
wattn i deras fråmvaro, och
sedan i deras lifstid eij stå at
uttömas, På sådan föreställ-
ning swarade de mig, att


709.
d: 31. Octobr:
de gierna wille blifwa hem¬
ma, så framt icke allmogen
drefwe dem bort med sig.
När iag sedan kom in uti
Salen igen, hörde iag af nota¬
rien Bergström, om iag rätt
mins, säijas; de fordra nu ut
Geschwornern och de Deputerade
wid kiöpet. Då iag frågade Hr
Probsten Wallman, som stod brede
wijd mig, om han icke med
sin föreställning, skulle kun¬
na stilla Grufdrängarnes oro¬
lighet? Hwar på han gaf mig
till swar, at han sökt tala med
dem och at de frågat honom, om
han wille tigga sig målsäga¬
re rätt? Jag wände mig sedan
till magister Ihrman och bad ho¬
nom, at han, såsom den hela
orten hade Kiärlek och tycke
före, wille stiga ut och tala
med dem, dett han och straxt
efterkom, då iag lyftade honom


710.


d: 31. Octobr:
up på Backen wid Bron,
der han med hög röst giorde
Grufdrängarne åt skilliga wac¬
kra föreställningar och för
maningar. Imedlertid
gieck iag in uti Salen igien
och kom till at tala med Hr
Landshöfdingen Wennerstedt,
som beklagade sitt siukeliga
och olyckeliga tillstånd, och un¬
der det samma kom en bonde
fram
som iag sedan hörde kallas
Beronius ifrån Husby, och hälsa-
de på Hr Landshöfdingen, då
Hr Landshöfdingen sade. Kom
ihog min Goße, hwad iag sa-
de dig i Stockholm. Bonden
swarade: så Herre war icke
det iag sade, när de släpte
Bonden in uti ministern.
Herr Landshöfdingen klap-
pade honom åter på axeln,
och kallade honom åter sin
goße, då han wände sig till


711.
d: 31. Octobr:
mig och sade: iag är ingen
goße, fast iag ser späder ut,
iag är öfwer mina 40 åhr.
Hwarpå iag sökte underrätta
honom, at Hr LandsHöfdingen
kallade honom gåße uti en
ganska god mening. Uti Salen
märkte iag sedan, Bergsman¬
nen Johan Forsslinds Son stå
innom, dörren, och at Hr Berg¬
mästaren stod och talte med
honrm en Grufdräng, som war
halt och stod med den ena foten
på tröskelen samt talte mycket
ifrigt, då och Fältskiären Gross¬
man stod på andra sidan, af
hwilken iag begiärte at slip¬
pa ut, men Grossman sade:
wänta iag will höra, han har
klagomåhl på mig. Jag swa¬
rade honom: nu är
eij
tid at af
höra klagomål och swara der
på, tog honom så i armen
och bad honom följa med mig


712.


d: 31. Octobr:
in uti Kammaren: Under
det samma kommer några
Grufdrängar emot mig gie¬
nom Kiöket och Kammaren,
men kände ingen af dem,
då de lyftade up bord täcket i Salen
och sågo under bordet. För öfrigt
påminner iag mig, at iag
tillika med flere andre, såsom
wittne underskref den för säk-
rings skrift, som Hr Bergmä¬
staren Troili gaf Grufwedrän¬
garne om kiöpgiörningen
wid grufwan. Sedan Gruf¬
drängarne woro skingrade,
in kom Riksdagsman Per
Anderßon ifrån Nohra som
straxt blef förder till bordet i
Salen och satt i Högsäte; men
af hwem wet iag intet;
då de som stodo utan för fön-
stret bakom honom, ropade,
se han är bestucken. Hwar
på han straxt stod upp och gaf


713.
d: 1 Novembr
sig ut igien, mera till saken
hörande kan iag nu mig eij
påminna.
C: Blanckenhagen
d: 1 Novembr
Inföll Allhellgona dag.
d: 2 Novembr
Genom Rättens föranstaltande
woro i dag fölijande tillförende
här in för Rätten, påkallade
och utan ed afhörde wittnen up
kallade, at edeligen bestyrka
deras giorde berättelser nemln
Capitain Colvin, Olof Forsslind,
Eric Larsson Morijn och drängen
Per Anderßon. Och sedan Rätten
förut underrättat sig och fun¬
mit intet jäf wara emot
them, så lät Rätten them af
lägga wittnes Eeden med
hand å bok, och blef derpå hwar
theras berättelse för them up
läsen och examinerat, hwilken
the nu widare på thenne
theras ed besannade, hafwande


714.


d: 2 Novemb:
ingen ting at lägga dertill.
Widare förekallades, ett af
Hr Bergs Fiscalen åberopat witt-
ne Wacktaren Anders Åkeßon,
som utan ed afhördes och berät-
tade, at han utaf tillfälle gådt
förbij magazinet om torsdags
efftermiddagen, och stigit in
på gården, efter han såg en
myckenhet folck der samlat.
Han har stadnat wijd victualie
boddörren och icke kunnat
se, hwilka som woro främst
mer än Erik Mickelßon Hof-
we, som mäst stått på trappa
och talt med Hr Bergmästa-
ren, winkande med den ena
handen fram och tillbaka, samt
op och ner. Åkeßon hörde at det
war et stort buller och olåt i
bland Grufwedrängarne öf-
wer Kiöpet och de Deputerade,
och efter ropades
at få ut
Herr 
Geschworner, Rådman Eric


715.
d: 2. Nov:
Ersson och markscheidern. När
de sedan begynte at storma in
i rummen, har Åkeßon blifwit
rädd och gådt sin wäg, efter
han tyckte, at det såg alt för
farligit ut, emedan de stor¬
mat så ifrigt upp på bron,
at han tyckte en del föllo
omkull.
Om torsdagen uti näst på
följande wecka har Åkeßon
warit wid Grufwan , till¬
städes, när Hr Bergmästaren
kommit in på kiöpet, och
förestält dem om Hr Geschwor¬
nerns återkallande. Kämna-
ren Lehus och Bergsman Hans
Perßon Poik hafwa då giordt
bud omkring Grufwan, at gruf¬
wedrängarne skulle komma
tillhopa, och ther med har en stor
hop både waktare och Grufwe¬
drängar samlat sig i wägen
mitt för kistwinds Kammaren,


716.


d: 2 Nov:
hwarest Åkeßon stod; ther haf¬
wa the begynt tala sins
emellan härom. Per Larß:
Biörk, Giöran Larßon, Jan
Mattßon i Grufriset, Kämna-
ren Lehus och Hans Perßon
Poik hafwa stått tillsamma
och Per Larßon samt Giöran
hafwa utlåtit sig, at Hr Ge¬
schwornern kunde wäl kom¬
ma tillbaka, om de fingo
niuta mera frihet, i Gruf¬
wan, och en eller twå eij haf
wa för mycken förmon;
hwar wid Lehus swarat:
At om det wore en sådan
jemlikhet i Grufwan, så wil¬
le han och taga igien sina wack
ningar; men endtelln har
blifwit öfwerens kommit
at någre skulle fara efter
Hr Geschwornern; och Lehus
samt Poik hafwa gått till Hr
Bergmästaren och gifwit


717.
d: 2 Nov:
honom detta till Kiänna.
På tillfrågan: säger Åkeßon
sig intet hördt någon sådan
utlåtelse af Lehus som Cornettens
Anders och Tallberg omtalt. Upl:
Rätten lätt ytterligare förekal¬
la sig Eric Olsson Ström, och till
sade honom, om sanningens
rena bekiännande, då Ström
tillstår, at han klagat öfwer
besichtningen, så wäl som de
andre, fast han intet haft något
skiäl dertill, han säger sig in¬
tet hafwa gådt på magazinet,
om intet Eric Ersson på Gl:
Herrgården bådat honom dit.
Med Hr Doctor Stiernman kan
Ström intet påminna sig haf¬
wa talat; men wid går lik¬
wäl, at han hördt Doctor Stiern¬
man säija, at det är Helgdags
affton, och at thät faller plikt
på et så otillbörligt förhållande,
om thet blifwer angifwit,


718.


d: 2: Nov:
nekar ytterligare, at han le¬
tat efter de Deputerade, under
thet han warit i Bakgården.
Såsom Hr Bergs Fiscalen an¬
gifwit Daniel Månßons hu¬
stru Anna Hansdotter, at
kunna gifwa någon up¬
lysning berörande kämna-
ren Lehus och bemälte hustru,
som är på landet boende, eij är
så frisk, at hon kan till Staden
in komma, alt så afreste
Notarien Hedenblad och Auscultan-
ten Adelstierna till Danholen,
at der taga hennes Edeliga
berättelse och den samma
till Rätten ingifwa.
d: 3 Novembr
Dett i går omnämde Daniel
Månßons hustrus Eedeliga
wittnes mål, blef i dag till
Rätten ingifwit och i Käm¬
naren Lehus närwaro upläst,
lydande som följer


719.
d: 3 Nov:
Anna Hansdotter har rest till
Staden fredagsmorgonen elr
d: 10de Junii, at der bewista guds
tiensten. Mot aftonen Klåck¬
kan emellan 5 och 6 har
Kiämnaren Lehus kom¬
mit ridandes in uppå deß
Faders, Hans Perßon Poiks,
gård, hwarest hon gienom
fönstret sedt Lehus tala med
en hop Grufwedrängar, som
der woro församlade. Hustru
Anna har gått ut at höra, hwad
dem emellan war för händer,
men kan eij minnas, hu¬
ru talet å ömse sidor fallit,
mera, än at Lehus 2ne gånger
sagt, dett skall ingen skada skie
Eder gåßar; hwad deras swar
war der på kan hon eij draga sig
till minnes; eij eller erindra
sig någon enda af Grufwe
drängarna, som derwid woro
tillstädes. Hon har straxt derpå


720.


d: 3: Nov:
gådt in uti Stugan, och wet
intet hwarken hwad wida¬
re på gården förelupit, eller
när Kämnaren Lehus fa¬
rit derifrån; och har sig således
härutinnan ingen ting
widare bekant.
Frågades: Om hon intet
hördt eller sedt Grufdrängarne
hafwa hafft några öfwerläg-
ningar med Schedin eller
daleallmogen hemma hos
des fader? Swarades: neij: Upl:
Etter aflagd witnesmål
frågar Kiämnaren Lehus,
om wittnet har sig bekant,
dett han på något sätt hemligen
eller uppenbarligen bedra¬
git eller tillstyrkt Grufwe¬
drängarne, at utöfwa dett
förelupne buller och owäsen¬
de? Swar: Hon hade sig sådant
eij bekant mera, än at hon
hördt sägas efter åt, at i fall


721.
d: 3: Nov:
någon ransakning skulle öfr
detta owäsende anställas,
så troddes det Lehus äfwen
derwid skulle blifwa hördt och
instämd. Af hwilken hon så¬
dant hördt kunde eij säjas.
Lehus frågades: hwad Gruf¬
drängarne hade hos Hans Pers-
son Poik at andraga? hwar
till swaras at han eij hörde dem
utlåta sig någon ting.
Tillspordes derföre widare,
huru han kom at gifwa dem
det swaret, at dem eij skulle
skie någodt illa? Swarade:
de lära kommit hop med
honom, angående utmarchen
och effter Lehus då hade godt
hopp, om förening med all¬
mogen, sedan han förut
söndrat dem i deras menin¬
gar och äfwen giordt Grufwe¬
drängarne widrige emot
allmogen, hwilka han låtit


722.


d: 3 Now:
weta så fort han hunnit, at
allmogen fordrade 120000 Daler i
brandskatt, så har han kommit
at säija till Grufwedrängarne,
at dem icke skulle skie någodt
illa.
Lehus påminner sig wi¬
dare, at Grufdrängarne stått
här och där skåckwijs, när han
om afttonen red om kring;
men största hopen har stått
på gatan omoring Hans
Perßon Poiks gård, talande
sins emellan derom, at
en karl skulle gå ut af
hwart arbetsrum, som de
andre emedlertid skulle
hålla frij; hwilket gifwit
Lehus anledning, at warna
dem till at hålla sig wackert,
med förtröstan, at de wäl
skulle slippa.
Widare uplästes för Käm¬
naren Lehus uti Anders


723.
d: 3: Nov:
Giönßon Pihls närwaro, den
berättelse, som Pihl giordt, at
han bedt Lehus tala med Hr
Bergmästaren, det han eij
skulle låta twinga ut alt
matförrådet åt allmogen.
Lehus utlåter sig här uppå,
at han nog såg Pihlen tala
mycket; men denne om
ständigheten påminner
han sig intet.
I anledning af Skomakaren
Bromans och Bergsman
Swins edeliga berättelser,
blef
Pihl
tillfrågad: Hwarföre han
tillförene nekat sig warit
inne i rummen? Pihl be¬
dyrar på det högsta, at han icke
warit inne i rummmen,
och eij kommit längre än på
trappan, dit han stigit opp, at
få tala med Kiämnaren
Lehus. Det kan wäl hafwa
händt Pihl, som han säger, at


724.


d: 3 Nov:
han talt ifrigt och skakat hufwu-
det, som Organisten Leves witt-
nesmål intygar; men
sådant skulle skiedt af ifwer
emot allmogens påstående,
som wille hafwa Grufdrängar¬
ne bort med sig, och Pihl ej
kunde samtycka till.
När Hr Bergs Fiscalen wijda¬
re wände sin talan till
Kiämnaren Lehus och på-
minte, at en och annan
ännu ej woro hörd, som
kunde intyga den utlåtel-
sen, som Lehus fält wid
Auction, och Rådman Daniel
Danielßon i deß berättelse
omrört, så utlåter sig
Kiämnaren Lehus, at han
nu önskar slippa gå widare
till förhör häröfwer, och will
eij giöra Rätten beswär här
med, tillståendes heldre deß
oförsicktige utlåtelse, som


725.
d: 3 Nov:
skiedt i hastighet, utan at han
tänckt ther med giöra Hr
Bergmästaren eller förmän¬
nen någodt förnär, hwarföre
han förmodar, at Hr Bergmä¬
staren lärer öfwerse med
honom detta fel.
Öfwer Anders Åkeßons wit¬
nes måhl, som för Kämnaren
Lehus blef opläst, utlåter han
sig, at han ej minnes, hu¬
ru talet wid Grufwan den
gången fallit, eller om Per
Larßon och de flere nämde,
talt någodt om jemlikhet
eller frihet i Grufwan. Lehus
kommer allenast i hog at
han sagt, det han war sinnad
at taga igien sine wackt-
ningar, doch utan at haf¬
wa raisonerat öfwer några
Wacktningar.
Utom deße förenämde
woro äfwen följande up¬


726.


d: 3 Nov:
kallade: nemeligen Kiäm¬
nererne Lars Ersson såsom
förr afhördt, och Kiämnern
Olof Engström såsom nu wi¬
dare till kalladt wittne, så och
till förhör Bergsmännen
Olof Anderßon på Holmen,
Grufwearbetarne Anders
Anderßon Kiällström, Jan
Mårtenßon Giers, Anders
Jonßon Pihl, Gösta Anderßon
Nordahl och Erik Erßon i Gruf¬
riset samt Panneflikaren
Hans Jute.
Kämnaren och Bergsman-
nen Lars Ersson förekallades
af deße först, at höras öfwer
den berättelse, som Cornettens
Anders här in för Protocollet
giordt: At Lars Ersson skall
hafwa sagt när de eij fingo
ut de Deputerade på magazinet:
De lära intet hafwa giordt
för wäl, när de eij töras fram.


727.
d: 3 Novemb:
Lars Ersson nekade till denna
utlåtelsen; men erindrade sig
hafwa sagt, åt Grufdrängarne,
då de talt om de Deputerades rym¬
mande, at de intet hafwa giordt
så illa, at de behöfde rymma.
Han säger sig så mycket min¬
dre haft skiäl till den utlåtelsen,
som Cornettens Anders berättat,
efter han sielf i många åhr
warit ibland de Deputerade och
under den tiden haft mycken
förtret och ledsamhet; och des
utan är emellan honom och
Rådmannen Eric Ersson myc¬
ken wänskap, så at han och i an¬
seende dertill på intet sätt we¬
lat honom någodt illa. Upl:
Widare berättar Kiämna-
ren och kiällarmästaren Eng¬
ström utan ed at han d: 9.
sistledne Junii efter kallelse,
gådt på torget; då han hördt
Kiämnaren Lehus tala med


728.


d: 3 Nov:
en hop dahl karlar och bedt
dem, at gifwa sig här ifrån
orten, med föreställning,
at som Stadsens Inwånare
födt dem nu hela året igie¬
nom, altså, måtte de finnas
så mycket willigare ther til
hwilket Engström äfwen
säger sig
hafwa förestält dem. Straxt
derpå hafwa de på torget för¬
samlade Bergsmän, Borgare
och Grufdrängar gådt in på
magazinet; men hwem
som bedt dem derom, kan han
icke minnas. Wijd ankom¬
sten har Hr Bergmästaren
stigit ut på Bron och giordt
en såden frågan: om ifall
Bergsmännen blefwe,
hemma, då de äfwen
wille
bli
hemma, och om
Bergsmännen gingo bort
med Daleallmogen, om de
då wille blifwa hemma?


729.
d: 3 Nov:
Hwar till swarat Ja, hwilka
frågor Kiämnaren Lehus
äfwen
för
dem uprepeterat
men fått nej till swar på
den ena frågan, emedan me-
nigheten, efter all liknelse
eij lärer förstådt Hr Berg¬
mästarens mening. Eng¬
ström har der på straxt gådt bort
och wet således eij någodt at be¬
rätta, om Grufdrängarnes
upror, har ej heller kiänt
igien någon af dem.
Frågades: Om han Kiänner
igien Gustaf Nordahl, och om
han hördt honom tala nå¬
godt med Dale allmogen?
Swar: han Kiänner wäl honom
intet till anseendet; men
om han får se honom, tör han
till äfwentyrs draga Kiänsel
på honom. Hwarpå Nordahl före¬
kallades. Då Engström berättade
at han är den samme som


730.


d: 3: Nov:
han sedt åtskillige gånger
tala med allmogen. Hwil¬
ket förestältes Nordahl, som
först nekade och påstod at så¬
dant sades af afwund e¬
mot honom; men endten
tillstod, at han wijd dett till¬
fället talt med dalkarlar;
men intet om någodt som
kunde styrka dem uti deras
upror.
Eljest har en Grufdräng d:
19 sistle Maij när han hos
Engström wille taga betal¬
ning för en Jordlist, och
han erbudit honom waror
uti betalning, utbrustit i en
sådan utlåtelse, Dett blir wäl
en annan dag. Då Engström
frågat Stadsbetienten Mats
Holm och Grufdrängen Schotte
som woro närwarande,
hwem denna Grufdräng
war, och hwad han hette? de


731.
d: 3. Nov:
de hafwa swarat, at de wäl
kiände igien honom, och att
Schotte war hans arbets
Kammerat. upläst.
Bergsman och Waktaren Olof
Anderßon förekallades, at höras
öfwer den berättelse, som Gösta
Anderßon Nordahl inför pro¬
tocollet giordt, at Olof Anderß:
skall intl åtit sig, at det är
swårt at gå på kiöpet, när
wacktaren intet bli hörd,
utan då han något säger,
skall han blifwa hotat af de
Deputerade at mista wacktnin¬
gen. Olof Anderßon tillstår
icke allenast denna utlåtelsen,
utan lägger det dertill, at
han för sin del tycker det wara
bäst, at Kiöpet hädan efter skier
igenom Wacktare, Parlagaren
och Bergsmännen. Olof An¬
derßon förestältes huru äfwen
tyrligit det är at gifwa nå¬


732.


d: 3 Nov:
gon anledning till rubbning
uti en så angelägen sak,
som Kiöpgiörningen är, hwil¬
ken af Högl: Kongl. Bergs
Collegio är fast stält; men Olof
Anderßon syntes icke thes min-
dre behålla sin mening. Upl.
Anders Anderßon Kiällström
förekallades, at höras öfwer
den utlåtelse, som Anton
Antonßon har giordt, och endast
går derpå ut, at Anders
warit med på kiöpet d: 7.
Junii, och då giordt et med Per
Larßon Biörk och Jan Mår¬
tenßon Giers med flere, an-
gående klagomål och än¬
dring i Kiöpet; men Anders
nekar här till och säger sig
intet warit inne på kiöpet
den dagen, utan wid Blanck
stöten at bortföra malm;
och när han gådt der ifrån har
han möt dem som kommit


733.
d: 3 Novenbr
utifrån kiöpet. Upläst.
I anledning af Anders
Larßon Glamsares berättelse
at han sedt Hans Perßon Pihl,
tillförene i protocollet Jute
kallad, på magazinsgården
och hördt Hans tahl mäst derpå
gå ut, at de skulle följa dahl¬
karlen åt, förekallades han
och tillstod, at han warit på
magazins gården och therstädes
ropat, at de måtte gå bort med
Dahl karlen; efter de andra
förde samma tahl. Han wid-
går äfwen, at Glamsarn tagit
honom för munden, och bedt honom
tiga, säijandes sig straxt derpå
gådt sina färde. Upl:
Unga Eric Andersson Hiort, som
Hr Bergs Fiscalen fått anled-
ning, at inkalla, före kom
och berättade at han warit
allenast in i magazins Port-
lidret och sålunda kunde


734.


d: 3 Nov:
intet lemna någon under-
rättelse, om hwad som der
passerat, efter han och straxt
derpå gådt sina färde hem i¬
gien.
Erik Erßon på gl: Herrgården
förekallades och förhördes öfwer
den utlåtelse, som Erik Olson
Ström gifwit wid handen,
at han warit den samma,
som bodat honom gå på tor¬
get. Wid detta tillfället up
kallades Ström utur arresten,
som berättade, at Erik Erßon hos
des Swärmoder talt om, at
han tänkte gå på magazinet
och förhöra sig om allmogens
utmarche, hwilket Erik Erßon
wid gieck, och tillika berättade
at han hördt sådant talas
om wijd grufwan, och at han
allena gådt på torget och seder¬
mera stadnat straxt inom
magazins Porten, och efter


735.
d: 3 Nov:
en liten stund gådt derifrån,
och har således eij något at berät¬
ta om det på magazinet före¬
öfwade upror. Upl:
Ström blef wid detta tillfäl-
let widare examinerat, och
eftersom han eij kunde för¬
mås till någon widare be¬
kiännelse eij eller utaf andra
blifwit angifwen för något
ytterligare brott, alt derföre
fantt Rätten skiäligt, at
lemna honom frihet at
slippa utur arresten, med
alfwarsam föreställning,
at söka gifwa Rätten uplys¬
ning öfwer de frågor som
honom tillförene blifwit
förestälte
d: 4 Novemb:
Uppå kallelse instälte sig i-
dag till wijdare förhör Per
Anderßon i Efrickgården och
Per Anderßon Öman.


736.


d: 4 Nov:
samt såsom wittne Qwarn
arrendatoren Anders Lindgren
Före kallades först qwarn
arrendatoren Lindgren, hwilken
Sadelmakaren Hammarström
uti sin berättelse nämt, som
skulle han hafwa någon un¬
derrättelse; om hwad som
på magazinet under grufwe
drängarnes buller passerat.
Han berättade, at han uppå wickt
mästaren Boströms bod gådt
på magazinet, och der blifwit
warse en hop Grufdrängar
och Hr Bergmästaren stående
på Farstugubron: talande
med dem. En Grufdräng
som han icke kiände, har då
sagt: at Hr Bergmästaren
plägar tillförene tala hårdt
men nu talar han så
sackta at ingen kan höra
honom. Och när Hr Berg¬
mästeren talt om magazinet


737.
d: 4 Novembr
har äfwen en obekant Grufwe¬
dräng ropat; hwilken det är som
drager in hwad der behöfwes,
än dett icke iag och mine
kammerater? Straxt derpå
har blifwit, som Lindgren in¬
tet annat kunde höra, talt
om kiöpet och de Deputerade.
Ibland dem, som mäst och if¬
rigast talt derom, kiänner
han allenast Gardies Bussens
måg Jacob, Erik Erßon Hårdtäckt
och en liten flint skallig, hwars
namn han icke wiste. Under
det samma hafwa de ropat häf
ut dem. Hr Probsten Wallman
och magister Ihrman hafwa be¬
gynt giöra dem tieneliga före
ställningar, at afstå med ett
så otillbörligt förfarande;
men de hafwa ändå intet
welat gifwa sig något der
wijd; utan derpå stormat in
i rummen i stor ifwer.


738.


d: 4 Novembr
Hwar af han blifwit förskräckt
och dragit sig åt en sida, så
at han icke wäl kunde se
huru de kommit ut igien;
men en del af dem, som
woro på gården, wände sig,
och sprang ut igenom en
trång port at söka, och som han
menar, i synnerhet efter
markscheidern Ericsson Upläs
Per Anderßon i Efrickgårde
blef widare
för
hördt och tillspord
om han intet kunnat efter
sin lofwen skaffa namn på
någon af dem, som jemte
honom warit inne i
nattstugan, at eftersöka de
Deputerade; men han sade,
at han intet fått rätt på no-
gon. En kiänner han wäl
till anseendet; men i
bland Grufdrängarne kan
han intet igienfinna dem
samma, ehuru han


739.
d: 4. Nov:
giordt sin flijt derom, och torde
derföre hända, at han ibland
Smältare och Råstwändare
kunde igienfås.
Per Anderßon Öman hördes
öfwer Bergströms dräng Per
Anderßons wittnes måhl, om
Ömans utlåtelse och frågan
till drängen, hwarföre han
understod sig hysa tyfwar och
skiällmar? Öman säger sig
wäl icke kunna minnas
detta. Han tror wäl at han
haft någon hastig utlåtelse e-
mot drängen, och der före will
han
eij
neka till wittnes målet
efter drängen tagit dett på sitt
samwete. Öman widgår
ytterligare, hwad Cornettens
Anders intygat om honom,
at han war den första som
kom in uti rummen; men
säger at Cornettens Anders
war den som i synnerhet


740.


d: 4 Nov:
sökte Geschwornern derinne.
upläst:
Uppå Rättens anmodan,
förekom Doctoren och Öfwer Hof¬
Predikanten Hr Olof Stiernman,
och blef honom uti Anton Antonß
och Giöran Jacobßons närwaro,
föreläst Stadgekarlen Morijns
berättelse, som går derpå ut,
at Anton och Giöran skolat
sagt till Hr Doctoren: Geschwor¬
nern skall aldrig sitta Ge¬
schworner här mera. Herr
Doctoren utlät sig, at han inga¬
lunda kan erindra sig hafwa
hördt någon sådan utlåtelse
af Anton och Giöran; the me¬
nade och sielfwa aldeles dertil.
Ytterligare gafs Hr Doctoren
wid handen, at Erik Biörsarn
har sielf tillståt, det han, då
Hr Doctorn lemnat Grufwe-
drängarne sin förmaning
om afstående med deras


741.
d: 4 Nov:
bullersamma wäsende, bedt
Hr Doctorn gå hem och läsa öfwer.
Herr Doctorn nekar äfwen at
han hördt den utlåtelsen af nå¬
gon, och kan Hr Doctorn intet
påminna sig, at wid detta
tillfället hafwa hördt någodt
owettigt ord.
Såsom Hr Bergmästaren
Troili blifwit hörd öfwer den i
arrest satte Grufwedrängen
Blixt, och hwad then af bemäl¬
te Blixt emot honom på ma¬
gazinet wiste sidwördnad an¬
går, berättar: At han icke kan
påminna sig, än heller kun¬
nat taga i ackt, huru hwars
och ens förehållande warit i et
så bullersamt tillfälle. Nog
har Hr Bergmästaren sedt
Blixt talande med åthäfwor
och torde wäl hända at han kom-
mitt med handen emot Hr
Bergmästaren; men kan


742.


d: 4: Nov:
Hr Bergmästaren icke tro,
at Blixt haft någodt ondt
eller welat egenteligen
förgå sig emot honom; ef¬
ter Blixt under 5 åhrs tijd,
warit hos honom Tiänstdreng
och altid wist sig nyckter, stilla
och höflig; altså lätt Rätten
Blixt nu komma på fri fot,
tills Rätten wijdare får skiär¬
skåda des brått.
Uppå Rättens kallelse, kom
Hr Capitain Colvin tillstädes och
ojäfwad med hand å bok,
edeligen bestyrkte deß förr in-
gifne skrifteliga berättelse
och tah witnesmål, som der
jemte för honom uplästes,
och af honom ytterligare till
alla delar erkiändes, säijan-
des Hr Capitain, at han eij kan
på minna sig någodt me¬
ra till uplysning.
Hr Capitain blef tillfrågad,


743.
d: 4 Nov:
om han tyckte, at grufwedrän¬
garnes ifwer gieck så långt,
at det warit fara, det de skulle
lägga hand på dem de efter
sökte, i fall de fått dem fast?
Här uppå swaras: at dett såg
för dem alt för farligt ut; ty
Cornettens Anders har i synner
het sedt särdeles förbistrat ut,
när han sökte efter Hr Geschwor¬
nern och Rådman Eric Ersson,
at Hr Capiten aldrig sedt bistrare
upsyn, och der före hölt han, som
des berättelse innehåller,
rådeligit, at gifwa Hr Geschwor¬
nern warning, det han
måtte taga sig tilwara.
Upläst:
d: 5 November:
Såsom wittnen infunno sig
på kallelse, Bergsmannen
Hans G Åkeßon och Albreckt Hans
Jåns hustru Maria Mickelssdotter.
Och till förhör Bergsman


744.


d: 5 Nov.
Hans Person Poik, Wacktaren
Anton Antonßon, Grufwedrän¬
garne Olof Anderßon Kungen,
Israel Carlßon i Noret och
Hans Giöranßon Eggert.
Bergsmannen och
Wacktaren Hans Perßon Poik,
hördes öfwer den edeliga berät¬
telse, som Bergsfogden Fahlstedt
giordt at Poik efter kiöpgiör¬
ningen d: 13 Junii eller
måndagen efter daleall-
mogens aftogande, har för
Fahlstedt sig sålunda utlåtit:
skulle man intet och kunna
få bort den gamla gubben
Jan Berg ifrån kiöpet. Poik
kan intet påminna sig
hafwa wid dett tillfället haft
denna utlåtelsen; men
det minns han, at för 2ne
år sedan, och då Ryttarena
woro tillsammans att
exercera wid Klubbtäckt, hafa


745.
d: 5 Nov:
de öfwerens kommit, at de
igienom en skrift hos Herr
Bergmästaren skulle anhålla,
det de Deputerade skulle afskaf¬
fas och den Staten,
så
som graverande
för Bergslagen indragas,
samt Bergsfogdarne i dett
stället sluta kiöpet med gruf¬
drängarne. Och kunde Bergs¬
fogdarne derföre niuta någon
tillökning på Löhnen; warandes
Poik ännu utaf samma
mening, i anseende så wäl
till de anförde ordsaker, som och
at Bergsfogdarne hafwa bästa
kundskapen derom. Upläst:
Bergsmannen Hans Håkanß:
berättar: at han d: 9 sistledne Junii,
efter kallelse gådt på torget, der
han hördt Kämnären och han¬
delsmannen Fornmark utlåta
sig, at om dalkarlen påstodo,
at Stadsens Inwånare skulle
gå bort, så skulle de giöra dem


746.


d: 5: Nov:
följe, hwar till Hans Håkeßon ej
något swarat. Här på har
han gått in på magazins gården
och hördt Hr Bergmästaren före¬
ställa Grufdrängarne, at de
intet woro kallade: Straxt
derefter hafwa de begynt at
tala om kiöpet och de Deputerade
samt fråga efter Rådman
Eric Ersson. Då Hans Håkeßon
gådt bordt och en liten stund
der efter kommit tillbaka, såg
han några Grufwedrängar stå
på Bron och säija
sig
wänta på
en skrift som Hr Bergmä¬
staren lofwat dem på ändring
i kiöpgiörningen. Hans Hå¬
keßon har då förestält dem,
at de wäl kunde gå derifrån
och lämna allmogen till-
träde, på det de församlade
Stadsens Inwånare, måtte
hafwa tillfälle at accordera
med dem, om deras utmarche;


747.
d: 5 Nov:
men deße Grufwedrängar
hafwa intet
låtit
sig dertill beqwä¬
ma; utan påståt, at de först
borde hafwa skriften. Hwar¬
på Hans Håkeßon gått bort
ifrån dem, och wet således
intet mera härom att
berätta, kunnandes eij på
minna sig namnet på
någon af deße Grufwe
drängar.
På tillfrågan, säger Hans
Håkeßon sig icke hafwa blifwit
warse Kiämnaren Lehus på
torget, eij heller på magazinet för¬
än emot slutet af bullret. Upl:
Bergsman Albreckt Hans
Jans hustru, Marija Mickelsdotter,
emot hwilken Anton Antonß:
och Hans Albrecktßon intet Jäf
hade at anföra, berättade efter
aflagd Eed, at hon warit en
gång på magazinet wid den tijden,
då dalkarls bullret hände, och


748.


d: 5: Nov:
just när Anton Antonßon och
Hans Albrektßon kommit
dijt, och welat hafwa betalning
för en försträck sedell; magazins
skrifwaren Fahlsten har swa
rat, at han intet haft några
peningar; hwar på begiärtes
en span Råg; men af hwem
mins hon intet. Anton och
Hans hafwa derpå begynt
skramla något deröfwer; men
huru orden fallit, kan hon
intet påminna sig.
Uppå tillfrågan, om Anton
och Hans warit någodt owet¬
tige emot Fahlsten? swara-
des at de stått och kiäblat sins
emellan med Fahlsten;
men orden har hon intet
hördt.
Detta förestältes Anton
Antonßon, såsom gifwande
anledning, at de warit
något owettige emot Fahlsten


749.
d: 5. Nov:
Anton sade at han tyckte il¬
la wara at Fahlsten skulle
understå sig at kalla Se-
deln narr och borg sedell;
En liten stund efter kom
detta wittne tillbaka och säger
at hon påminner sig, at hon
hördt sådana ord fällas emot
Fahlsten af Anton eller Hans:
under dagen skola wij wäl
få så mycket säd wij behöfwa,
utan at tigga er: mins
likwäl intet hwem af dem
talt så. Upl:
Olof Anderßon Kungen
hördes öfwer Bergsman
Daniel Månßons wittnes
mål, nekande till at han
warit den samma som for¬
drat på wittnen öfwer Hr
Bergmästarens försäkrings
skrift, hwilket han påstår sig
kunna med ed besanna.
Grufwedrängen Israel


750.


d: 5: Nov:
Carlßon i Noret, som i an¬
ledning af Poiks berättelse,
blifwit kallad, berättar: at
han tillika med Poik gåt åt
torget, då han hördt Hr Borg¬
mästaren läsa på en skrift,
hwarpå hela hopen af Bergs¬
män, Borgare och Grufwe¬
drängar gådt in på magazins
gården, då han fölgt med och
stadnat straxt innan
porten, och när han hörde, at
Grufwedrängarne begynte
skråla, har han tillika med
Poik gått hemåt. Upl:
Grufdrängen Hans Giöran
son Eggert, som i anledning
af Sadelmakaren Hammar¬
ströms berättelse blifwit
upkallad, berättar: at han
utaf Stadsbetienten blif¬
wit bodat på torget, och när
han kommit dijt, hafwa
Grufdrängarne warit sam¬


751.
d: 5 Nov.
lade på magazinsgården, då
han gådt in med och stadnat
litet innom Portlidret. Af det
som der talades, förstod han eij
annat, än det klagades der¬
öfwer, och begiärte at de efter
gammal wane måtte

få
fram
föra deras rätt och beswär hos
Hr Bergmästaren; hwar
wid Eggert berättar, huru
dett händt honom en gång,
at han beswärat sig hoos Hr
Bergmästaren öfwer kiöpet,
och han vist honom tilbaka
till de Deputerade; hwarföre
Eggert jemwäl i detta tillfälle
framfört med de andre sin
begiäran, och när han nu
tyckte, at Hr Bergmästaren
lofwade dem, at sielf uptaga
deras beswär, så har han stru¬
kit på foten och gådt sin wäg.
Den af Hr Borgmästaren
Hr Petter Salenius förr wijd


752.


d: 5: Nov:
Rätten giorde munteliga be¬
rättelse, inlämnades nu af
honom skrifteligen, lydande
således:
No 34.
Sedan iag d: 9 Junii för¬
middagen, som war dagen
näst för 3de Stora Bönedagen,
tillika med Hr Bergmä¬
staren Troili och Bergs Rätten,
efter kallelse mig hade in¬
funnit här på torget, till at
afhöra, hwad dalealmogen
hade at föreställa, och de till
nu ganska stor myckenhet,
med gever försedde der
woro tillsammans komne,
så giordes af dem en ring,
der uti Högwälborne Herr
Landshöfdingen Wennerstedt,
som då jemwäl war till
städes, tillika med Bergs
Rätten måste inträda, och
då framgafs en skrift till
Hr Landshöfdingen, hwar¬


753.
d: 5: Nov:
på de begiärte swar; men som
man uti den trängslen och
sorlet, som der war, intet
kunde tala med dem, så
gieck Hr Landshöfdingen tilli¬
ka med oss andre in uti Secre¬
terskan Swans hus, och der igie¬
nom fönstret lämnade dem
swar; berörande den omför¬
mälte Skriften, som angick
Successions walet, och hwilken
Stadsens Inwånare blefwo
twungne at under skrifwa.
Derefter påstod daleallmogen
at wij här ifrån Staden skul¬
le giöra följe med dem, samt
gifwa dem penningar och
wägekost. Hwarpå

när
iag efter
Hr Landshöfdingens befall¬
ning nödgades swara, fann
iag mig så mycket min¬
dre wara uti stånd, at på
Stadsens wägnar et sådant
påstående aldeles afslå, eller


754.


d: 5: Nov:
igienom tienlige förställnin¬
gar söka at undangå, som iag
hade då at giöra med en up¬
hitledd hotande och bewäpnad
menighet, och derföre på in¬
tet annat sätt kunde mig
derwijd yttra, än at dett wore
en sak, hwar öfwer Stadsens
Inwånare borde höras, och
måste iag efter allmogens
stränga påyrkan, utlofwa
at låta till den ändan sam¬
mankalla Stadsborne
til
Kl:
3. efter middagen, och sedan
Kl: 4. lemna dahl karlen swar.
Straxt derpå, och efter plägad
samråd med Hr Bergmästar
Troili, blefwo Stads- så wäl som
grufbetienterne af mig an¬
befalte, at förutan Grufwe
drängarne, hwilka
ju
som Bergs
lagens arbetsfolk, man fann
intet böra kallas, och iag der¬
före uttryckeligen nämde,


755.
d: 5 Nov:
at de skulle förbigås, de öfrige
Stadsens Inwånare både
Stånds Persohner och Bergsmän,
samt Borgare tillsäija: at wid
den föresatta tiden på torget
sig mangrant infinna;
men enär iag med han¬
delsmannen Hr Theel dijt kom
på sagdan stund, fant iag
ganska få af de kallade wara
tillstädes, till hwilka iag mig
förfogade, berättande för hwad
ordsak skull, denna sam¬
mankomsten war anstäld,
då de jemte mig baksnades,
och uti största häpenhet föllo öfr
den upresta allmogens
faseliga och mer än äfwen¬
tyrliga företagande, samt
deras ganska otillbörlige och
oskiäliga påckande, at icke al-
lenast med dem derutinnan
giöra ett, utan och undsätta
dem med penningar och


756.


d: 5 Nov:
matsäck. Och emedan wij
få församlade intet kunde
uti et så granlagat mål
komma oß någodt till rå¬
da eij eller uti något fast
slut stadna, wiljandes och icke
derom widare öfwerlägga uti
Grufdrängarnes närwaro, hwilka
fast okallade förmärktes hopetal
tillstöta, ty tycktes wara bäst
gå der ifrån inpå Bergsla¬
gens magazin till at

få
sam¬
rådas med en del af de för¬
nämare Stadsens leda-
möter, som der funnos
wara församlade; men
iag war neppeligen der
uti Salen inkommen,
förän man blef warse en
stor skara af Grufdrängar,
hwilka, när iag ville ut¬
gå, at tala med en del Bor¬
gare på gården stående, iag
träffade in wid Förstufwuqwi-


757.
d: 5: Nov:
sten i hoppackade, ramlande och
språkande mycket starkt och
högt, emot Hr Bergmästaren
Troili. Jag kunde i hastighet in¬
tet förstå, hwarpå sådant mån-
de utgå, dock likwist eij annat
inbilla mig, än at det torde
häröra deraf, at de hördt talas
om dalkarlarnes giorde på¬
stående, at Stadsboerne borde
uttåga med dem; och så wida
det blifwit mig pålagt, at der
öfwer inhämta och aflemna
deras utlåtelse, så tycktes det
mig tillkomma, at under
rätta Grufdrängarne, huru
ledes detta ärendet dem als in¬
tet månde angå, såsom de och
för den ordsaken skuld icke
blifwit inkallade; men iag
fick knapt nämna något
ord om uttoget, för än de
alla ropade med en mund
sig willja följa dahlkarlen åt


758.


d: 5: Nov:
och fast iag sökte at föreställa
dem, huru dåracktigt och skade¬
ligit sådant wore, samt at det
intet stodo uti deras mackt
at gå ifrån sitt arbete, så
wille de doch intet låta sådant
hos sig giälla. Derpå utgick
Hr Kongl: ÖfwerHofpredikanten
Doctor Stiernman, så wäl som Hr
Comministern Magister Ihrman,
till at kunna stilla de alt
mer och mer bullrande och
stormande Grufdrängarne;
men hos dem war intet
at uträtta, utan de fortfor
uti sin på begynta galenskap,
föregifwandes, at någon o¬
rätt skiedde dem wid kiöpgiörnin-
gen, och sedan de några gånger
blifwit tillbakas håldne, om-
sider rusade in i Salen, och
när de intet fingo dem fatt
som de eftersöckte, åter utpå
gården; men under alt det


759.
d: 5. Nov:
kom iag intet at gifwa wäl
acktning på hwad som före
lopp, emedan iag war mäst
bekymrad derom at tala med
wederbörande om det swar,
som dalkarlarne äskade, och
för den ordsaken skuld, gieck
iag af och till, nu ut och in,
men det märkte iag nog¬
samt; at hoos Grufdrängar-
ne wiste sig mycken bitter
het och upstudsighet. Och widare
kan iag mig intet här wid
någodt erindra, såsom iag
och ej heller wet mig hafwa
haft någon skrift med mig
på torget och der upläsit, som
iag hördt någre grufwedrän¬
gar hafwa för Herr Bergmä¬
staren och Högtärade Rätten
berättat. Utan det kan hända,
at iag derkommit någodt
at nämna, om den ofwan¬
förmälte skriften, hwilken


760.


d: 5 Nov:
Stadsens Inwånare blefwo
af daleallmogen twungne
at underskrifwa. Fahlun d:
4 November: 1743.
Pr Salenius.
d: 6: Nov:
Iinföll Söndagen
d: 7: Nov:
Rätten hade på Hr Actoris begiäran
i dag låtit upkalla alla de,
som nu blifwit hörde och i pro¬
tocollet finnas graverade. Hwilka
sedan de sig tillika med kiäm
naren Lehus samtelige in¬
funnit, uplästes Hr Bergs
Fiscalens i dag till Rätten in¬
gifne Embets Memorial eller
påstående emot dem. Hwarpå
dem blef förestält, at om de
deremot hade någon ting
till påminna, så wore
dem tillåtit, at det samma
nu i för Rätten giöra. Per
Larßon Biörk, steg då en-
sam fram, påståendes


761.
d: 7 November
det samtelige af Bergslagen
måtte höras, huru wida de de-
puterade på Kiöpet äro nödiga, och om
intet Kiöpet, dem förutan wäl
kunde skie, förmenandes dett
största delen här öfwer wore
missnögd
Och emedan Rätten tilförende
nog underrättat honom så wäl
som de andre, at Kiöpgiörningen
woro en så granlaga sak, som
intet får röras; och thet wid sakens
afslutande är eftertänckeligit, at

lemna någon tillfälle, at åter
upröra thetta trätofröet; ty
fant Rätten rådeligit, at låta
Per Larßon Biörk träda i arrest,
till thes Rätten hunnit utlåta
sig både öfwer thes och the öfrigas
angifna förseelser; hwar med
samtelige för thenne gången
toge afträde.
För Wacktarne Anton Antonßon
och Hans Albrecktßon uplästes the


762.


d: 7 Nov:
omständigheter, som wittnet hu¬
stru Marija Mickelsdotter sig
widare påmint, och i protocollet
är intagen, angående then af
them på magazinet fälte utlåtel-
sen emot Fahlsten, at entera da¬
gen skulle de wäl få så mycket
såd de behöfde, utan at tigga.
Till denne utlåtelse nekar
både Antonßon och Albrecktßon
ehuru Rätten förhålt dem, at
upriktigt bekiänna, hwad
som et edeligit wittne om dem
intygat, the tillstå likwäl nu
som före, the at haft ordkastning
med Fahlsten.
Bergsmannen Swins kom
af sig sielf tillstädes, berättande
det han uti deß förra wittnes
mål förgiätit den omständigheten
at då Hr Bergmästaren gådt in
af farstubron, har Kämnaren
Lehus stått på en sida och talt med
några utaf grufwe allmogen


763.
d. 7: Nov:
dem han sökt på alt sätt beweka,
at afstå med deras påstående,
at de skulle giöra följe till Stockholm,
förutan annat, som han budit
till at belägga och ställa tilgodo.
Bergsmannen Hans Perßon
Poik har jemwäl under detta
stigit up på farstubron och sökt
stilla den sorlande menigheten,
då Mickel Ingmarßon i det sam¬
ma sagt till honom Hans Pers,
om du intet lagar deij ner af
Bron så skall du bli lyftad dädan.
Rätten, hade funnit nödigt at
efterskicka Bergsfogden Fahlstedt,
och höra af honom, huru Grufwe¬
drängarne sig förehållit på Kiöpet,
sedan dahlkarls bullret war öfwer¬
ståndit, och the förwärfwat sig then
i protocollet efter nemde Herr Berg¬
mästarens försäkran.
Bemälte Bergsfogde gaf alt
så wid handen: at the första dagarne
efter thetta owäsende, satt han med


764.


d: 7. Nov:
några af the andra Deputerade
på Kiöpgiörningen mera så¬
som wittnen, än egande nå¬
godt at säija; ty hwad grufdrän¬
garne begärte och wacktarne gaf
bifall till, ther uppå wara intet til
pruta; och thet ända tils tidningar
kommo, at dalkarlen i Stockholm
hade fått sin förtiente lön. Sedan
then tiden har man änteligen
kunnat wåga at småningom
och efter hand wänja Grufwe¬
drängen till mera billighet,
och alt icke skiedt utan Bergs¬
lagens skada i gemen.
Till Rätten ingafs en skrift
ifrån Per Anderßon i Efrickgården
af följande inehåll.
Ehuru wäl iag såsom en yng¬
ling under mina uprinnande
ungdoms åhr, altid haft then åhå-
gå at winläggia mig om et är-
bart lefwerne och en stilla wan¬
dring, så kan iag dock
nu
icke till


765.
d: 7 Nov:
fyllest
beklage, mindre med tårar nog¬
samt begråta, then olägenhet,
som iag råkat uti, at wid thet
härwarande Buller komma
i följe med Grufdrängarnes olofl:
sammanlopp på magazinet.
Jag som för min egen fierde part
arbetar nedar i grufwan, är
icke uti Grufdrängs Rullan in
skrefwen, så at iag intet warit
med de åhrlige håldne grufwe¬
drängs mönstringer, och hördt
som the, för sig upläsa Kongl: För¬
ordningar om oloflig samman¬
gaddning med mera, så at iag
icke förstådt eller wetat hwad
swår påfölgd sådant med sig förer,
och sålunda kunnat taga mig
till wara: Hoppes dock, som och i
ödmiuk tilförsickt lefwer, at
blifwa wederqweckt med nåd för
Rätt, i anledning hwaraf iag
här medelst fördristar mig at
falla til Bönen, Supplicerandes på


766.


d: 7 Nov:
thet aldra ödmiukaste, Edel och hög
achtad Hr Bergmästaren samt
then urtima Högtärade
Grufe
Rätten
thecktes af nåd och mildhet, som
och för min okunnighet skull för¬
skona mig för någon neslig
kropsplickt, utan gunstigast tillåte,
at iag mitt brott och förseelse
kunde med penningar försona.
Jag skal hädan åt, och framgient
med, högsta flijt taga mig till
wara för sådant owäsende, samt
mina Herrar förmän med
all Tro-plikt och hörsamhet lydno
till handa gå. Förtröstandes mig
till en nådgunstig bönhörelse,
och framhärdar med ödmiuk til-
försikt.
Herr Bergs Fiscalen yttrade sig
här wid, hwad thenne Per Anderson
wid kommer, så har han för sin
del så swåra försedt sig, at intet
annat påstående emot honom
kunnat giöras, än skiedt är;


767.
d: 7: Nov:
hwar jemte så wäl för honom
som the andre är anfördt, at här
synes wara lindrande om¬
ständigheter. Han som är en
yngling, Bergsmanssohn och
af hederlige Släckt i orten, wore
thet swårt före at blifwa till sin
timmeliga wälfärd aldeles
ruinerad för et brott, som wäl
i sig sielf är mycket swårdt, men
dock skiedt i hastigt wredes mode,
tå han sedt andre gå sig med
swårare efterdöme före; hwarföre
Bergs Fiscalen yttrade sig, thet han
i anledning af lag för sin del
funne sig befogad, at hemställa
om icke Per Anderßon med nå¬
godt sådant straff som icke är
för nesligit, må ansees.
d: 9 Novembr:
Hans Danielßon Stor blef ur
arresten op kallad, då med ho¬
nom recapitulerades the beskyll-
ninger, som Bergsman


768.


d: 9. Nov.
Daniel Månßon och Grufdrän¬
gen Twär inför protocollet ho¬
nom tilllagt nemln at han
stått på Bron, hweftat med
yxan och mant den samlade
Grufdrängsmenigheten, att
komma in i rummen,
der de skulle finna lösdrifwa¬
re nog med mera. Stor ne¬
kar til alt sammans; men
widgår dock, at han hweftat
med yxan och sagt till de för-
samlade Grufdrängar, at de
skulle hålla sig tyste och höra på
hwad Kämnaren Lehus skulle
hafwa at seija dem.
Wid detta tillfället justerades
protocollet af d: 7. hujus för
Bergsmannen Hans Hanß:
Swins, som uppå tillfrågan
gaf Rätten wid handen; dett han
hördt Hans Danielson Stor
stå
på
Bron och ropa med yxans om
hweftande: kommen tilbaka


769.
d: 9: Nov:
gåssar, så skolen wij få rätt
på gamla skriften. Detta före¬
stältes Stor, som widgieck, det
han med yxan hweftat; men
nekade derhos, at han bedt någre
gå tillbaka.
d: 10: Nov:
Sedan Kämnaren Lehus efter be¬
giäran haft del utaf Hr BergsFiscalens
Änckats påstående emot honom.
Så infant sig Lehus i dag
med
des skrif¬
teliga Förklaring, sådan som
then in originali är at se i bland
handlingarne wid protocollets slut.
Samma förklaring blef uplä¬
sen, och Hr Bergs Fiscalen fick anled-
ning ther af at påminna: huru
obefogad Lehus nu skall wilja åter
kalla thet före in för Rätten lem¬
nade tydeliga tillstående, at haf¬
wa fält på öppen auction en så oför¬
sicktig utlåtelse, som Rådman
Daniel Danielßsons wittnesmål
innehåller, och Lehus då welat;


770.


d: 10: Nov:
förklara af hastighet och hwad
mera, som thet då hållne pro¬
tocollet wisar. Herr Bergs Fiscalen
håller en sådan inwäning för
olaglig och otillåtelig på Lehus sida.
och hwad påmmelsen emot
wittnet Rådman Daniel Danelß:
angår, så skall han så mycket
mindre kunna ansees för
någon delator, som saken är före
lupen på öppen auction, och Lehus
ther till med wid Rådman Da-
niel Danielssons edeliga af
hörande, war tilstädes och eij gif¬
wit hwarken sådant, eller an¬
nat jäf emot honom tilförstå.
Och i öfrigt på står Hr Bergs¬
Fiscalen, at then af Lehus nu wid
sakens slut giorde inwändning
om Foro måtte så mycket min-
dre giälla något, som thenne
Rättens giöromål är, efter
constitutorial at skärskåda åtskil
legas studsighet och olydna


771.
d: 10: Nov:
emot förmännen: Och hwad Hr
Bergs Fiscalen så wäl i thenne
puncten som andre skall hafwa
bewist emot Lehus, menar Hr
Bergs Fiscalen wara af then
beskaffenhet, at thet ena ej kan
skilljas ifrån det andra, utan
måste sålunda af giöras på
thetta ställe, på thet Lehus igienom
sökte undanflyckter, ej må
undgå then correction han i
ty mål förtient.
Rätten fant sig jemwäl för
anlåten, at åter upläsa för
Lehus thes sista utlåtelse öfwer
Rådmannen Daniel Daniels¬
sons wittnesmål, med före¬
ställning, huru och med hwad
skiäl Lehus wil sådant åter¬
kalla.
Hwar öfwer Lehus utlät
sig, at han då ej hade tänckt thetta
så noga efter, men nume¬
ra skall han påmint sig, at
hans ord och mening ej


772.
d: 10: Nov:
warit sålunda, som the äro an¬
gifne. Lehus har eljest på Rättens
etterfrågan intet jäf emot Råd¬
man Danielßon widare, än
hwad han honom tillagt at wara
delator.
Och som parterne eij hade någodt
ytterligare till påminna, så lät
Rätten them taga afträde.
Till slut har Rätten infor¬
drat följande documenter.
No 35. ( 1o
Bergslagens förenings skrift
med allmogens under d: 10.
Junii, upsatter af Kiämna-
ren Lehus, hwar uti allmogen
till slut önskas lycka och fram¬
gång et:a
No 36. (2o
Dalallmogens bref till dan¬
ska ministern.
No 37. (3o
Ytterligare öfwerens komel¬
se om någre puncter emellan
Bergslagen och allmogen af d:
11 Juni
No 38. (4:o 
Allmogens reqisition på 300.


773.
d: 10: Nov:
man Cavallerie af Bergslagen.
Och efter ransakningen nu
mera war till ända, och alla
wederbörande hörde: ty öfwerlade
Rätten, om thet ena med thet
andras afslutande, och stadnade
uti följande utslag.
Uti the, efter Hans Kongl.
Majtz nådigste befallning,
af theß ock Riksens Högl.
Bergz Collegio til en urtima
grufwe Rättz skiärskådan, och
afdömmande för wißa mål,
angående Stora Koppar Bergz
lagens Grufwedrängars, ar¬
bets folcks och fleres upstud¬
sighet , olydna och upföran¬
de wid Dale-Allmogens up-
ror och ankomst til Fahlun,
i nästl. Junii månad, på
hwad ställe sådant må
wara skedt, och til Bergz¬
Jurisdictionen är hörande;
Öfwer hwilket alt then
til


til förordnade actor
Bergz Fiscalen wälbor¬
ne Herr Erland Friedrich
Hiærne med thet ämbe¬
tes påstående är inkom-
men, sedan alla we¬
derbörande, efter ran¬
sakningens anledning
och innehåll, hörde blif¬
wit och sig förklarat;
är thetta urtima gruf-
we Rättens utslag och
dom, afsagd på Stora¬
Koppar Bergz Grufwe-
Stugu den 12 November 1743.
Sedan Bergz Rätten wid Stora Kop-
par Berget warit förantåten, at
hos Kongl. Majtz och Riksens Högl.
Bergz Collegium gifwa tilkänna
Grufwe arbetarnes med fleres wi¬
ste upstudsighet olydna och buller¬
samma förfarande emot Förmän¬
nen, och Betienterne, när then
uproriske dale allmogen anlände
til


til Fahlun och woro på wägen åt
Stockholm; och högbemte Kongl. Collegi
um, effter först undfången Hans Kongl.
Majtz nådigste befallning här om, prof¬
wat för godt, at förordna en urti¬
ma Grufwe Rätt til at ransaka och
döma öfwer Grufwe arbetarnes och
fleres sådane angifne förbrytelser,
som til Bergz Jurisdictionen hörde på
sätt, som thet ther öfwer utfärdade
öpne Constitutorialet innehåller; Så
hafwer then til lydno här af satte ur¬
tima grufwe Rätten begynt thenne
förrättningen på den 4. dagen uti
sidtstledne October månad, och låtit wa-
ra sig angelägit, at höra alla them
som uti thesse förseelser blifwit nem¬
de, eller kunnat gifwa uplysning
ther om och, efter ty, sökt utleta
rätta sammanhanget och sanningen
af thet ena med thet andra.
Efter ransakningen och the åtskilli¬
ge hörde eedelige wittnens utsagor, samt
andre berättelser, finner urtima Gruf¬
we Rätten, at the angifne oroligheterne
in-


innom Bergzlagen samt thes folk och
arbetare tildragit sig i följande ordning.
Enär then uproriske Dahle Allmogen
uti början af sistl. Junii hördes wara
i resning och upbrått, samt nalkades
til Fahlun och Stora Kopparberget, så
hafwer Herr Bergmästaren Samuel
Troili, af nitisk omsorg för lydna e¬
mot höga Öfwerheten och rolighet
innom Bergzlagens lemmar, låtit
den 7. Junii, som war en måndag, sam-
mankalla Grufwedrängar och flere
på Grufwe Platzen in uti Bergzla-
gens köpe Stugu, therstädes först up¬
läst för them at af Herr Bergmä¬
staren upsatt Bref til Högl. Kongl.
Bergz Collegium, om lindring för Ar-
betarne uti någon del af then på-
budne nya Contributionen, samt ta-
git sig anledning ther af, at giöra
them en tienlig föreställning, och
warning, at icke inlåta sig nå¬
got med then då hit wäntade up¬
roriske Dale Allmogen, utan skicka
sig stilla och beskiedeligen, samt blif¬


wa hwar och en wid sitt arbete.
Då hafwer Grufwe drängarne Per
Larson Biörk, Anton Antonson, Hans
Albrektson, Hans Jeremieson och then så
kallade Tresk Anders stigit fram ibland
Grufwe drängzmenigheten, och Biörk
har fördt ordet: Klagande öfwer de
Deputerade wid köpet, och ibland them
besynnerligen öfwer Hr Markscheidern
Ericsson, såsom för stränge uti betingen
om grufwe drängarnes förtienst och
arbetz löner; hwar med tankan wa¬
rit, at få the Deputerade afsatte
och köpgörningen uti waktarnes hän¬
der.
Dagen ther effter, eller den 8. Junii
hafwer Herr Geswornern Schultze gif¬
wit Grufwe Drängarne på köpet en
lika warning, at icke lägga sig in
med Dal Allmogen, som då war
hardt när och samma dag trädde
bewäpnad in uti Staden; hwilken
warning en och annan af Grufwe
drängarne så förtydt, som hade
Herr Geswornern giordt them någon
hotelse.


hotelse. hwaröfwer straxt förmärktz et
sådant misnöje emot Herr Geswornern,
som härrördt af et länge förborgat
agg både til honom och någre af the
Deputerade, hwilket nödwändigt skulle
utbrista wid något tilfälle, och nu
aldra hälst, då en uprorisk Allmoge
stod them öfwer hufwudet, och man
trodde kunna nyttia, til at häfwa up
köpgiörningen.
Huru Allmogen sig här i Staden up¬
förde; och med hwad möda och lifzfa¬
ra Konungens män och Betienter Ar¬
betat på, at bewaka Allmogen ifrån
thes elaka förehafwande, hwilken ibland
flera thess påstådde punkter äfwen fo¬
drade 120000 Daler Koppmt i Brandskatt
af Bergzlagen och Staden så framt
the eij wille bewäpnade giöra All¬
mogen följe i theras elaka upsåt
och förehafwande; thet går Rätten
förbij, såsom hit eij hörande, wi¬
dare än hwad som förelopp den
9. Junii på Bergz lagens Magazin.
Bergz lagens och Stadsens Förmän
Herr


Herr Bergmästaren och Herr Borg¬
mästaren hade samma dag om för¬
middagen gifwit befallning til In¬
wånarnes sammankallande på tor¬
get klockan 3 effter middagen, at
då med them rådgiöra om Dal All
mogens åtskillige postulater, och än¬
teligen komma öfwerens och sluta,
huru man bäst med Dal Allmogen
kunde blifwa skild, hwilken ju län¬
gre han war qwarliggande, theß me¬
ra måste upfräta Inwånarne.
Nu ehuru Betienterne, som skulle
båda Inwånarne til sammans, hade
befallning, at ej kalla på någon Gruf
we dräng; Så har likwäl sådant.
eij undwikits, en del therföre at
månge Grufwe drängar ega fier¬
de parten, och blefwo therföre ibland
Bergmännen kallade; en del och ther-
före, at Betienterne i sådan ha¬
stighet eij kunnat allestädes i går-
darne urskilja Grufwe drängarne i-
från andre.
Härigenom finge Grufwe drängar¬
ne


ne kundskap om thenne Sammankomst
och hafwa sålunda flåckwis uti stor
myckenhet samlat sig och gådt på
torget. En grufwe dräng Anders
Hansen wid namn, eljest Cornettens
Anders, har tilstått, at han och någon
til honom warit förut på Elfströms
krog, och at the sins emellan talt om
the Deputerades stränghet på köpet,
samt blifwit ense, at om något så¬
dant kommo wid Sammankomsten,
at omtalas, skulle the eij förgäta,
at påstå theras rätt.
Sedan nu Bergzmän, Borgare, och
Grufwe drängar sålunda woro hwar
om annan samlade på stora tor-
get, såsom then bestämde Samle-
platsen, och hwarest the borde förblif
wa til the Herr Landshöfdingen och
Herr Bergmästaren kunde utkom-
ma ifrån Magazinet, hwarest the
jemte åtskillige af lands och Bergz
betienterne med Stadsens Prästerskap
woro förut i rådplägning med Dale
Allmogens anförare Schedin och någ-
re


re flere af theras Höfwitzmän:
Så gifwer ransakningen widare wid
handen: Huru Cemneren och Bergzman
Anders Lehuus, som, jemte Bergzman
Hans Persen Poik, warit i thetta til¬
fälle mycket tienstaktige, at medla
emellan Bergzlagen och allmogen , gådt
med någre andre på torget ibland
then samlade myckenheten; och när
Herr Borgmästaren Salenius kommit
gående ther til, i tanka at begif¬
wa sig först til Magatzinet, har myc¬
kenheten fogat sig til honom, då thet
kommit at talas om Dale Allmogens
postulater; Hwar wid som Herrr Borg¬
mästaren allena ej kunde gifwa be¬
skied ther om: Så har Cemneren Le¬
huus i thet tilfället, genom en ut¬
låtelse, at thet woro bäst gå til
Herr Bergmästaren som war på Ma¬
gatzinet, gifwit anledning til, at man
wändt sig dit. Herr Borgmästaren
har gådt först, så Lehuus, och med ho¬
nom hela menigheten som bestod mäst
af grufwe drängar, kommande på
thet


thet sättet, sedan the öpnat bägge
Portarne, in på Magazins gården,
hwarest the stält sig fram för trap¬
pan. Herr Bergmästaren har sti
git ut emot them på trappan och
frågat effter hwar ifrån en sådan
okallad myckenhet kom: Hwar på
swarats, at the wille wetta, om
the skulle gå med allmogen bort elle
eij, och at emedlertid ingen proviant
måtte lemnas til dalkarlen, effter Gru¬
wedrängarne räknade sig mera
berättigade til Bergslagens förråder
theraf. Och med thet samma fin¬
nes Grufwedrängarnes länge för
borgade mißsnöije hafwa utbrustit
i et stort buller och olåt, med kla¬
gomål, som ifrigt och hårdt framför¬
des öfwer thet förordnade och bru¬
kelige köpgörningz sättet med Gruf-
wedrängarne, för theras arbeten och
förtienst, hwilket the wille hafwa up
hafwit, och the öfwer köpet sittiande
Berglagens Deputerade afsatte; å
stundandes at få thenna inrättning
på


på sådan fot, at Waktarne med
Parlagaren skulle allena på köpet
tinga och sluta med them, hwar¬
med hela grufwan måtte falla i wakt¬
tarnes 
ock Grufwedrängarnes 
händer. The woro eij nögde
dermed, at Herr Bergmästaren, til
at ställa them i theras raserij til¬
freds, lofwade dem sådant munte¬
ligen, the nödgade honom upsättja
och gifwa thet skriffteligen ut, som
the läto upläsa 3ne gånger för
sig, och, utaf mißtroende, påsto¬
do wittnen ther under; Herr
Doctoren och Öfwer HofPredikanten
Stiernman, Herr Kyrkioherden Wall-
man och Rådman Blankenhagen samt
vice Casseuren Bergström måste alt¬
så giöra them til wiljes, och sättja
sine namn under samma Herr Berg¬
mästarens försäkran.


N: 1.
p. 13.


The woro äntå eij ther med til¬
fredsstälte; utan som en del ibland
menigheten buro et hemligit agg til
Herr Geswornern och 3ne af Bergzla-
gens Deputerade, neml. Herr Markschei¬
dern


dern Erichsson, thes Fader Råd och Bergz¬
mannen Erik Erson samt Bergzman Gö¬
ran Sohlberg; Så hafwa the ropat
på at få them ut, och at the skulle
hafwa ut them, nemnande Rådman¬
nen för then tiocka Jonse, och om Herr
Markscheidern hades annan hånisk ut¬
låtelse. Och ehuru thet wyrdige ther
warande Prästerskapet med wakra
föreställningar och warningar sökt
stilla them; Så hafwa the orolige
eij wårdat sig något ther om; En
af them har sagt til Herr Doctoren
och öfwer Hoff Predikanten, at han ej
skulle bry sig här med, utan gå hem,
taga sin Bok och läsa öfwer. Hwar¬
med någre främst til Broen ståen¬
de Grufwedrängar och flere med
them ifrån hopen, oaktat then mö¬
da man giorde sig, at hålla them
tilbaka, stormade öfwer farstugu
Broen in uti Salen, at igen taga
Herr Gesworneren, hwilken likwäl
då warit der, lika så Herr Markschei¬
dern och Rådman Erik Erson, hwilken på
til


tilstyrkan, emedlertid måst taga
sin flyckt igenom fönstren, och så
widare öfwer Plaken skynda sig utur
wägen.
The orolige och ifrige grufwedrängar¬
ne hade då eij försyn, at igenom le¬
ta, alla rummen, ända til at låta
uplåsa Spis kammaren för sig, woro
och in uti thet rummet, hwarest
Herr Landshöfdingen satt och lät för¬
binda sin Siuka fot. En af them wid
namn Willman war så dierf, at
han, sedan herr Landshöfdingen kom i
Salen til them, och stadnade med
then ena foten på tröskelen i Sals¬
dören, steg fot om fot på samma
tröskel med wälbne Herre, hållande
yxan i then ena handen och then
andra lade han dristigt på Herr Landz¬
höfdingens Axel, brukande emot honom
mycket oanständige utlåtelser, så
at Herr Landshöfdingen nödgades lå¬
ta gifwa honom igenom Handelsman
nen Teet 16 Daler Koppmt til Spanmål.
Och på thet the, som så strängt ef¬
ter


ter söktes, eij måtte komma them
utur theras händer, så hade en hop
grufwe drängar likaledes, i största
hastighet och ifwer rusat neder åt
Magazins Stallgården, en del taga
wägen utom kring gården, en del
skyndesamt igenom then lilla kryd-
degården och theröfwer planket, en
del igenom en liten trång Portgång,
ifrån gården til at således omrin¬
ga och innesluta alla them ifrån
undanflykt, som the hotade at bä-
ra händer på.
Uppå Stallgården letade the alla
rum och ställen igenom under ock
ofwan. Läto uplåsa Stall samt
wagnsrum och bodar. Och effter
misstankan föll enteligen uppå
Præceptorens i gården Mentzelii natt
stugu: Så stormade en del dit, then
the woldsameligen bröto up, och i¬
genom sökte både under och uti sängen
samt under bordet. Men sedan the¬
ras möda med sökandet blef fåfäng:
så stadnade bullret af, och hwar och en
be¬


begynte wända sig hem, utan at
thet förmärktes, at någon af them
tykt illa här om, eller begärt nå¬
gen tilgifft hos förmännen, utan
hafwa twärt om Grufwedrängarne
sedan bullret war öfwerståndit, lå¬
tit betala sig på köpet som thet
lyste them, och af Bergfogden Fahlstedts
och Erik Mickelson Hofz berättelser är
at finna.
Effter alt utseende war thet
wäl för Herr Geswornern, at han ej
war tilstädes och för Herr Markschei-
dern och Rådman Erik Erson at the
kommo undan; ty edelige wittnes
mål, bekennelser och berättelser gif¬
wa uti alt tilkenna, at the ifrige
Grufwe drängarne eij låtit nöija
sig at allenasten och tala med them;
emedan theras utlåtelser under yr¬
seln och ondskan lydde. At Geswornern,
icke skulle blifwa Gesworner hos dem:
at slå ihiel honom, thet kostade eij bö¬
ta före, mera än för en hund. Råd¬
man Erik Erson skulle de rifwa sön¬
der


der, item trampa honom i stycken
under sig, och hwad mera som Proto¬
collet nogare utwisar, 
och
widare för
hwar och en af them brottsligen skal
nämnas, när Rätten kommer Län¬
gre fram, at serskilt utlåta sig
öfwer theras upförande och förse¬
elser.
Och emedan Grufwedrängarne sen
blifwit stälte för rätta, nästan i
gemen betient sig af en föreburen
enskyllan, såsom skulle med them wa¬
rit för strängt prutat och handlat
på köpet, om theras arbete och
förtienst, hwar öfwer the mena
sig warit befogade, at i thet til-
fället klaga, låtande sig en och an¬
nan ännu märka, at köpgörningen
ligger them på hiertat, hwarigenom
the eij få sättia et them behageligit
wärde på arbetet; ty har Urtima
Grufwe Rätten, til at blifwa noga
underrättad, om beskaffenheten här
af, låtit lemna sig utdrager af Rä¬
kenskaperne, Öfwer the grufwe drängars
arbeten


arbeten och förtienst, som i thet¬
ta tilfälle begynt klagemålen, just
när dalkarlen war in på Staden
och ther med widare, effter theß an¬
komst ifrigast på Magazinet fort¬
farit; thesse utdrag äro lagde
til Protocollet. och sees theraf, at
hufwudmänner til klagomålen, som
är Per Larson Biörk, hans Albrektson
och Giöran Larson med flere för¬
tient månateligen i thetta år 50,
70, 80 Daler Kopmt och theröfwer, som
är mera än hwad på en arbetz
karl kan och bör belöpa:
Och hwad sielfwa köpgiörning
sättet angår, som the welat hafwa
ändrat, så at the Deputerade måt
te sättjas ther ifrån, och köpet slu¬
tas igenom waktare och Parlagaren:
Så finnes thenna omständighet, som
syfftar på waktarens och grufwe drän¬
gens wåld öfwer Grufwan, wara
et gammalt uprors fröö, som både
i Framledne Herr BergRådet Ly¬
beckers så och Herr BergRådets Swabs
för


Förwaltning tid af Borgmästare
Ämbetet här wid Stora Kopparber¬
get, icke burit annan frukt än alf¬
warsam krops plikt för grufwe¬
drängen.  Och hafwer, som Herr
Bergmästaren Troili uti theß
wid protocollet följande Memorial,
omständeligen wist, Högl. Kongl.
Bergz Collegium ifrån gamble tiden
tilbaka låtit wara sig angelä-
git, at inrättningen til Grufwe-
drängarnes aflönande skulle hiel¬
pas therhän, at grufwe drängen
sielf eij måtte sielfswåldigt sätt-
ja pris på theß arbete, som sees
af högbemte Kongl. Collegii resoluti
on af d. 17. December 1690, effter hwil¬
ken Geswornern, någre af Rätten och
Sexmännen skulle gå neder på alla
rum i Grufwan, och skatta, huru myc¬
ket grufwe drängen på thet ena eller
andra stället rätteligen förtiente;
i anledning hwaraf thenna in¬
rättning effter hand blifwit förbät¬
tradt, och uti Framledne Herr Bergz
rådet


Rådet Swabs til sat på en reguliere
och sådan fot, at wißa om Grufwan
förståndige män, som fingo namn
af Bergzlagens Deputerade, gå jemte
geswornern och Bergfogdarne i Gruf¬
wan, til at besee alla arbeten, af-
sittja sedan hwarje lottningz dag på
et wist och thet så kallade köpgiör¬
ningrummet, hwarest rådgiöres och
slutes med arbets folcket, om the¬
ras förtienst, hwilket straxt infö¬
res uti Malm Specialen och widare i
akt tages wid räkenskapernes af¬
slutande uti thet allmänne jemk-
nings wärket; kunnande icke theß
mindre hwar och en Grufwe-dräng,
om honom något skulle skie för när,
andraga sådant hos Herr Bergmästa¬
ren eller grufwe rätten, som ther
öfwer altid lemnar hwar och en
beskied. En sådan för Bergzlagen
högst angelägen inrättning är för
tiltagne waktare och Grufwedrän¬
gar så mycket mera obehaglig, som
Geswornern och Bergzfogdarne med
the


the Deputerade eij allenast, under
flitig grufwestigningar, wistas i
grufwan hos them, och kunna see
och skatta theras flit och arbete
ther, utan och af malm Specialen
och räkningar stundeligen fin¬
na igen hwars och ens förtienst,
och thereffter wid hwarje lott¬
ning skieligen pruta, jemka och med-
la emellan Bergzlagen och Grufwe
arbetaren, om thes rättmätige
arbetz lön.
Här af följer altså, at Waktar¬
nes och Grufwedrängarnes påståen¬
de om ändring i köpet, the Depu¬
terades afsättjande och waktarnes
återställande i gamla myndighe¬
ten i Grufwan, icke syfttat på an¬
nat, än at slå hela Grufwan un
der sig, och sålunda stöta omkull
then Grunden uti Bergzlagens all¬
männa hushållning, utom hwilken wär
ket icke kan blifwa bestående.
Och i anseende til alt sådant fin¬
ner urtima Grufwe Rätten, at
waktar


waktarnes och Grufwedrängarnes för-
sök i thetta mål warit så mycket
mera otidigt, last- och straffbart,
som the med twång förmått Herr
Bergmästaren, at gifwa them
thes skriffteliga bifall och försäk¬
ran til ändringen i köpet, effter
theras behag, och thet äntå un¬
der öpen samling på Magazinet
uti et sådant tilfälle, då en
uprorisk allmoge stod orten öf¬
wer hufwudet, och tiente them o¬
roligom til et förswar, at få
bruka förakt och otidighet emot
tilstädes warande Konungens män
och betiente Herr Landshöfdingen
och Herr Bergmästaren, samt
utösa owett, hot och undseijelser
til lif och lefwerne emot en del
af theras öfrige förmän, såsom
Herr Geswornern och 2ne af the
Deputerade.
Urtima Grufwe Rätten har
widare på thet nogaste skärskå¬
dat anledningen til thenne Gruf¬
we


wedrängarnes allmänne Samman¬
komst, och ther wid sökt utleta,
om och huru wida then kan an¬
sees för någon sammangaddning
uti et så olofligit företagande,
som the på Magazinet woro stad¬
de uti. Och gifwer ransakningen
wid handen, at när thet icke.
kunde undwikas, d. 9. Junii om
morgonen at låta sammankal¬
la Borgerskapet och Bergsmän¬
nen til en allmän rådplägning
öfwer dahl allmogens påstående,
at Inwånarne skulle följa Allmo¬
gen åt i theras ogudelige företa-
gande, med mera, som angik Pen¬
ningar och proviant: Så hade wäl
Herr Bergmästaren och Herr Borg¬
mästaren, effter aftal, gifwit så¬
dan befallning til betienterne, som
bestälte om sammankallandet, at
inge Grufwe drängar, utan alle-
nast Borgare oh Bergzmän skul¬
le i thet ärendet budas på stora
torget til klokan 3 effter middagen
effter


effter Herr Bergmästaren förut
på köpet och eljest fåt förstå, at
Grufwedrängarne på wist sätt ej
hade godt i sinnet, och woro eij
säkre, at lita uppå. Icke thes
mindre är then oförsiktigheten
brukad af Stadsbetienterne, at
the twert emot befallning budat
Grufwe drängarne och på krogar,
at så wäl som the andre Inwå¬
narne infinna sig på torget.
The som på thet sättet eij woro
kallade, blefwo åter igenom the¬
ras kammerater, hustrur och Barn
effter rykte, om thenne Samman¬
komst, tilsagde, at ther af är
händt, at en stor myckenhet Gruf¬
wedrängar stötte tilhopa i Flockar
på torget wid paß klåckan 3 effter
middagen. ther hade the wäl bordt
förblifwa, såsom på theras bestäm¬
de Samleplats; men effter ingen
urskillning ther skiedde af folket
och Cemneren och Bergman Lehuus
gaf anledning til, at gå in på Ma¬
gazi-


gazinet til Herr Bergmästaren;
Så har hela hopen, bestående af Bor¬
gare, Bergzmän, Grufwedrängar
jämwäl dalkarlar wänt sig dit,
och grufwedrängarne hafwa in på
gården fördt et sådant oskick, som
redan i början är beskrifwit.
Nu ehuruwäl Stadsbetienternes
oförsiktighet i sammankallandet, och
Cemneren Lehuus släta efftertanka,
som gaf anledning til wändningen
åt Magazins gården, kommer the
olydige grufwedrängarne til hielp
så wida, at theras sammankomst
eij kan ansees för någon them
emellan förut bestämd samman¬
gaddning: Så synes likwäl af the-
ras upförande i thetta tilfälle, ef¬
ter ransakningens innehåll: at
man förut tänkte giöra sig gagn
af thenn uproriske dal Allmogens
ankomst. at man då begynte med
sådane klagemål, som syftade på
hela wärketz undergång: at wak-
tare och Grufwedrängar trodde sig
då


då ega makten i händerne, at
twinga sig til hwad som önskades,
så at hot, effter eedeligit wittnes
mål, fallit på Magazinet näst
för Allmogens ankomst, thet man
enthera dagen skulle få säd nog
ther, utan at tigga therom. Och
änteligen har thenne menigheten
ropat allment på Magazinstgården,
at the wille giöra then uproriske
Allmogen följe; the hafwa ej sät¬
tat stille och lemnat thenne the¬
ras obeskiedelige mening af en un¬
dersåtelig lydno och kiärlek för
theras höga Öfwerhet; utan endast
för then försäkran, som Herr Berg¬
mästaren med twång måste gif¬
wa them på ändringen af köpet.
hwar med, när the sågo
at
Grufwan
war fallen i theras händer, the
woro långt bättre tilfreds stälte,
än at wåga til en resa, af hwil¬
ken the eij kunde winna mera än
redan war skiedt.
Och aldenstund en sådan hos them
boende


boende olydna brustit ut i et olof¬
ligit och farligit tilfälle igenom
wiße, hwilka såsom uphofsmän med
ord och gärningar uphißat then sam¬
lade myckenheten, til et sådant fram
farande emot theras förmän, som
redan är beskrifwit: Förthenskul
har urtima Grufwe Rätten, i an¬
ledning af alt thetta, skärskådet
thet ena med thet andra, och fun¬
nit för skiäligit, at utlåta sig öf-
wer hwars och ens brott och förseel
se effter theß beskaffenhet, som föl¬
jer.
Hwad angår först
1o Grufwe Arbetaren Anders Hanson
på fahlun. Cornettens Anders kallad:
Så gifwa edelige wittnesmål och
thes egen bekennelse tilkenna: at
han hyst agg emot herr Geswornern
Schultze ifrån then tid han här i orten
war Bergzfogde, hwadan Anders
Hanßon illa uptagit och wrångt
utlydt then förmaning, som Herr
Geswornern gifwit Grufwedrängarne
på


på köpet de 8. Junii, at hålla sig
stilla och beskiedeligen, under den
då wäntade uproriske dale Allmo¬
gens ankomst: At anders Hanson
widare både på Elströms krog, och
under wägen ther ifrån til Maga
zinet, öfwer lagt och talt med an¬
dre theß Camerater, at the skulle
gå tit, och höra hwad som kunde ut¬
rättas om kiöpet, så at hos honom
war et beslutit upsåt och mening,
at kränka Kiöpe inrättningen och
ther öfwer förordnade Deputerades
giöromål; ty Anders Hanson har
stält sig i spetsen af the främsta
på Magazins gården, therstädes med
någre til begynt ifrige klagemål
emot kiöpet, skrikit, ropat och mäst
stormat och bullrat ther öfwer, fo¬
drat strängt på at få ut Herr Ge¬
swornern; Herr undermarkscheidern
Erichsson och theß Fader Rådman Erick
Erson, slagit Högwyrdige Prästerska¬
petz och andras förmaningar i wä¬
dret, och finnes wara then första,
som


som trångt sig uppå trappan, samt
sålunda förfördt och gifwit flere
anledning at med honom storma
in uti sielfwe Magazins rummen
them han ifrigt igenom sökt och
warit ther under så ond, at han
gråtit, så at jemwäl eedeligit
wittnes mål seijer, thet han sedt
bister ut som en Biörn. Anders
Hanson har eij låtit bero ther wid,
utan i samma the ifwer sprungit
neder i Magazins Bakgården, at
ther igen söka them, som han eij kun¬
de finna inne i rummen; och har
gådt så långt ther med, at han bu¬
dit til at ryckia up dören til præ¬
ceptoren Mentzelli nattstugu, hwa¬
rest han trodde, at Rådman Erik
Erson war inne; och ehuru Anders
eij widare lagdt handen på dören,
än at han fattat uti dörgrepen,
så war han likwäl i flock och far¬
möte med them, som wåldsame-
ligen bröt dören up: bekiennande
en af theßs kammerater Tallberg
wid


wid namn, at Anders Hanson wa¬
rit för them såsom en Förman ; och
Grufwedrängarne Jemte och Giers
påtyga honom, at han hotat them
för thet the eij läto så illa som han.
Anders Hanson har sedan thetta war
öfwerståndit, så litet ångrat thes
framfarande, så at när Herr Berg¬
mästaren sökte öfwertala wiße af
Bergzlagens Grufwedrängar, at
wänligen förmå then bortflyktade
Herr Geswornern at komma til¬
baka, så har Anders widare dristat
sig, at swara och påstå: at han icke
skulle wara mera Gesworner, til
theß Herr Bergmästaren sielf jem¬
te andre genom wänlige föreställ¬
ningar öfwertalt honom ifrån theß
onda upsåt. Af hwilket alt sy¬
nes at thenne Anders Hanson be¬
synnerligen och så mycket hos honom
stod, upäggat then församlade me¬
nigheten at med honom giöra et
uti thet timade bullret.
2:o Then ibland öfwerlopps manska¬
pet


pet, för theß oskickelige lefwerne.
utskrefne och för afskedade Grufwe-
drängen Hans Danielson Stor har in¬
gen ting hafft at uträtta på Maga¬
zins gården, och lika fult under gruf¬
wedrengarnes buller trängt sig fram
til trappan, warit, effter edelige witt
net Johan Falcks berättelse en far¬
lig man at rusta, som stämmer öf-
werens med Herr Bergmästaren
Troilis betygande, at han med knyt¬
näfwa fordrat redo af honom, hwar
före han war skrefwen til lös drifwa-
re, lika så med Grufwedrängen F
Tvärs och Daniel Månsons samt ede-
liga wittnet Swins med fleres in¬
tygande, at Stor stått på Trappan
med yxan i wädret, manande the
andre til oro, med utlåtelse, at
gå på; Hans Danielson Stor har jem¬
wäl effter Rådmännens Terseri och
Johan Ingelsons edelige wittnes mål
warit inne i rummen och sökt ef¬
ter the Deputerade, ja gådt så långt
med theß obeskiedelighet, til at ägga
up


up menigheten, så at han ej blif¬
wit längre ibland them liden, utan
änteligen utskuffader af några Gruf¬
wedrängar, som mißhagade thetta
buller.
Och aldenstund theße bägge Gruf¬
wedrängar äro sålunda the samma,
som twärt emot 19 §. i Grufwe ar¬
ticlarne eij allenast wågat sielf-
we, utan och med theras straff ba¬
re upförande hißat flere at up¬
sättja sig motwilleligen emot herr
Bergmästaren, Herr Geswornern
och the Deputerade såsom theras
förmän, samt, i et mycket farli¬
git tilfälle, skaffat en rotenskap
til wäga emot them och Bergz¬
lagens af Högl. Kongl. Bergz Collegio
stadgade köpgörningz inrättning;
warande thet uti Kongl: Majtz nå-
dige Förordning af d 24 December
1720 strängeligen förbudit: at Bergz
lagens arbetare eij måge wid the¬
ras mönstringar eller andre Sam¬
mankomster gadda sig tilsammans
öfwer


pet, för theß oskickelige lefwerne,
utskrefne och förafskedade grufwe-
drängen Hans Danielson Stor har in¬
gen ting hafft at uträtta på Maga-
zins gården, och lika fult under gruf-
wedrängarnes buller trängt sig fram
til trappen, warit, effter edelige witt-
net Johan Falcks berättelse en far¬
lig man at rusta, som stämmer öf-
werens med Herr Bergmästaren
Troilis betygande, at han med knyt¬
näfwa fordrat redo af honom, hwar
före han war skrefwen til lös drifwa-
re, lika så med Grufwedrängen T
Tvärs och Daniel Månsons samt ede-
liga wittnet Swins med fleres in¬
tygande, at Stor stått på Trappan
med yxan i wädret, manande the
andre til oro, med utlåtelse, at
gå på; Hans Danielson Stor har jem¬
wäl effter Rådmännens Terseri och
Johan Ingelsons edelige wittnes mål
warit inne i rummen och sökt ef¬
ter the Deputerade, ja gådt så långt
med theß obeskiedelighet, til at ägga
up


up menigheten, så at han ej blif¬
wit längre ibland them liden, utan
änteligen utskuffader af någre Gruf¬
wedrängar, som mißhagade thetta
buller.
Och aldenstund theße bägge Gruf¬
wedrängar äro sålunda the samma,
som twärt emot 19 §. i Grufwe ar¬
ticlarne eij allenast wågat sielf¬
we, utan och med theras straff ba¬
re upförande hißat flere at up¬
sättja sig motwilleligen emot herr
Bergmästaren, herr Geswornern
och the Deputerade såsom theras
förmän, samt, i et mycket farli¬
git tilfälle, skaffat en rotenskap
til wäga emot them och Bergz¬
lagens af Högl. Kongl. Bergz Collegio
stadgade köpgörningz inrättning;
warande thet uti Kongl. Majtz nå¬
dige Förordning af d. 24 December
1720 strängeligen förbudit: at Bergz
lagens arbetare eij måge wid the¬
ras mönstringar eller andre Sam¬
mankomster gadda sig tilsammans
öfwer


öfwer thet som rörer bemälte
wärk, theß drift och hushållning,
eller ock sielfwa Betienterne;
Förthenskul finner urtima Gruf¬
we Rätten, at Anders Hanson
och Hans Danielson stor giordt sig
förtiente til thet Straff, som Högst
bemte Kongl. Förordning innehål¬
ler; och pröfwar alt therföre
med VI. Cap: miß gl. B: enligit,
thet the för theras brott böra
mista lif sitt.
Beträffande widare.
3o: Olof Hinderson Tallberg, elljest Olle
i Lallaret kallad: Så finnes han
eftter wittnes mål och bekiännel-
se hafwa giordt Cornettens Anders
eller Anders Hanson följe uti alt
hwad han sig företagit, så at Tall
berg, utan orsak, ifrigt klagat in¬
på Magatzins gården öfwer köpet
och the Deputerade, bullrat, ropat
och fodrat ut Herr Geswornern och
Markscheidern och Rådman Erik Erson
stormat med in uti Magazins ru¬
men


men, och sökt effter them therstädes
så wäl som i Bakgården; wa¬
rande han then samma, som
hielp til med yxan, at bryta
up nattstugu dören, hwarest
Rådman Erson eftersöktes.
4o: Grufwedrängen Erik Erson Willman
har mycket ifrigt skrikit och ropat
på Magazins gården öfwer the
Deputerade och köpet, fodrat
ut them och Herr Geswornern,
warit inne och sökt rummen
och thet med sådan ondska, at
han, som edelige wittnet Stads
Fiscalen Ryding intygar, grå-
tit, fodrat på dörras uplå¬
tande, effter Orgnisten Hell¬
mans wittnes mål, til at sö¬
ka effter them, som Grufwe
drängarne hotade lägga hand
uppå; Willman har ock trängt
sig in i Salen, och på et oan¬
ständigt sätt mißfirmat Ko¬
nungens man Herr Landshöfdin¬
gen i Orten, sålunda, at han
stält


stält sig fot om fot med Herr
Landshöfdingen på Sals tröske¬
len, hållande theß yxa i then
ena handen och then andra
lade han dristigt på herr Lands¬
höfdingens axel, sägande honom
åtskillige otidigheter, som Felt
scheren Grossmans, Stads Fiscalen
Ryding och fleres wittnes mål
innehålla, til theß Herr Lands¬
höfdingen nödgades gifwa honom
igenom Handelsman Theel,
16 Daler kopparmt, at köpa sig
Spanmål före; Förutan
annan studsighet och sidwörd-
nad emot Herr Bergmästa
ren, som Willmans förhör
öfwer Stads Fiscalen Rydingz
wittnes mål innehåller.
5o: Grufwe drängen Hans Jeremie
son på Prästtäkten har warit
med på Magazins gården de 9.
Junii, och ibland the främste sor¬
lat och ropet öfwer Herr Ge-
swornern och the Deputerade; stor¬
mat


mat in i rumen med, welat
etter egit tilstående och Råd¬
man Blankenhagens wittnes
mål, wara och hißa up
grufwe drängarne, at sökja ge¬
swornern hemma i thes huus.
samt brukat then hårde utlå-
telsen ther wid, at han eij bötte
för at slå ihiäl Geswornern
mera än för en hund. för¬
utan flere håniske utlåtel-
ser, hwaruti; han utbrustit, angå
ende Herr Geswornern, och i proto¬
collet under sidsta förhöret
med Hans Jeremieson finnes
bekiände och intagne.
6. Fierde parts egaren och Grufwe
Arbetaren Per Anderson Öman,
finnes, effter wittnes och egit
tilstående, hafwa otidigt och
hårdt klagat öfwer köpet och
the Deputerade samt påstådt
theras afsättjande, stormat
med the första in uti rumen,
och ther noga effter sökt Herr
mark


Markscheidern Ericsson, som han
hade mäst ondt emot och wille
klaga af. Öman har widare in¬
funnit sig i Bakgården, tagit up
en Biörk klufwu, som han gådt
med, och ärnat upgifwa til
them, som stodo i nattstufwu trap¬
pan, at ther med bryta up nat
stufwu dören, som likwäl redan
war skiedt. Han har i sådan if
wer sökt effter Markscheidern Erik-
son, at han, med bemälte klufwu
uti handen, frågat eedelige witt
net, drängen i gården Per Ander
son, om han understod sig, at hy¬
sa tyfwar och Skiälmar, och sådant
under thet the 2ne nemde Deputerade
på thet nogaste effterletades.
7o. Grufwe arbetaren och Bergzmans
son Per Anderson i Efrikgården har
warit warnad af thes egen
Broder Anders Anderson, at icke
blanda sig uti grufwe drängarnes
buller på Magazins gården, och lik
fult sorlat och ropat öfwer the
Deputera


Deputerades af sättjande från Kö¬
pet; tilstående sig hafwa med
them oroligom stormat in uti
Magazins rummen, och therstades
sökt effter markscheidern Erikson samt
Rådman Erik Erson, så och lupit ne¬
der i Bakgården och therjemte
Olof Tallberg lagt handen wid
nattstugu dörens upbrytande, samt
warit ther inne, och efftersökt the
förenemde.
8o: Grufwe Arbetaren och Bergzman
son Samuel Johanson Forßlind
är ibland them, som mäst bull-
rat, sorlat och klagat öfwer
köpet och the Deputerade, och i
synnerhet wist sig ifrig emot
Markscheidern Erikson, till hwil¬
ken han burit litet agg, för
thet han en gång wid köpet
förestält Forßlind, at han som
hade far och mor, eij borde
med them honom bewiljade ar¬
bets lönen wara mißnögd. Fors¬
lind har ej allenast warit i
Flok


Flock med them som stormade in
uti rummen, at igentaga the
Deputerade, utan och sprungit på
Bakgården at taga fast markschei¬
dern Ericsson, som då kommit ut
genom fönstret och war på wä¬
gen at flykta undan; Hafwandes
emottagit och behållit 34 Sex
styfwers stycken, som Markscheidern
böd Forsslind, för thet han skulle lå¬
ta honom gå, utan at blifwa
röjder.
Alla theße finnes hafwa med
theras obeskiedelige framfarande
giordt sig så mycket delaktige i
thet på Magazins gården skiedde
upror, samt wiste motwillighet och
olydna emot Herr Landshöfdingen
Herr Bergmästaren och flere the-
ras Förmän, så at urtima Grufwe
Rätten pröfwar skiäligt, i anledning af 2 §
XLI Cap: Mißgiärningz Balken, thet böra
Olof Tallberg, Erik Erson Willman, Hans
Jeremieson på Prästtäkten och Per
Anderson Öman afstraffas för the¬
ras


ras brott hwarthera med Trettjo Par
Spöö och Bergzmans Sönerne Per
Anderson i Efrikgården samt Samuel
Johanson Forßlind, i anledning af
5 §: V. Cap: Straff Balken, med tiu¬
gu En dagars Fängelse wid wattn
och Bröd, effter som thet är hopp
om, at et mindre nesligit Straff
ken tiena them til bättring ut;
hwad the i ungdoms yrsel blif¬
wit förförde til. Och bör Erik
Erson Willman samt Samuel Johan¬
son Forßlind åter betala the fång¬
ne Penningar, nemligen Willman
16 Daler Koppmt til Herr Landshöfdingen
Wennerstedt, och Forßlind 34 Sex¬
styfwers stycken til Markscheidern
Ericsson.
9. Grufwe drängen Erik Mickelson Hofwe
har wäl icke kunnat påtygas, at
han warit ibland, som med ifwer
ock hot samt wåld på dörrar och
lås, sökt the Deputerade; men så
finnes han likwäl hafwa biträdt the
orolige med häfftige klagomål öf¬
wer


wer köpet och the Deputerade, lika
ledes på ohöfligt wis med hatten
på sig stält sig brede wid och talt
dristigt med Herr Bergmästaren
brukandes ther wid oanständige
åthäfwor: Hofwe har och fordrat
på Herr Geswornern, Rådman Er¬
son och Herr Markscheidern, om
hwilken senare han fält en hån-
lig utlåtelse; warande Hofwe
jemwäl funnen ibland them som
stormade in i rummen. Och
ty anseer urtima Grufwe Rät¬
ten Erik Mikelsen Hofwe effter
före nemdt Lagsens rum, brotz-
lig til tiugu par Spöö.
10.o Grufwedrängen Hans Åkeson Lind
är ibland them som klagat öf¬
wer köpet, och kommit in i rum-
men med,och sålunda i flok och
farmöte med them, som sökte ef-
ter Herr Geswornern och the Depu-
terade, ehuru han seijer sig icke wa¬
rit inne i rummen i sådant upsåt.
11.o Grufwe Arbetaren Gustaf Nordahl,
eljest


eljest Gardies Gösta kallad, har
lika så klagat och påstått ändring
i köpet samt giordt buller; och
med the andre kommit in uti
rummen. wittnet Belgmakaren
Timoteus Person gifwer och an¬
ledning til, at Nordahl warit
dristig i thes upförande emot
Herr Bergmästaren.
12.o Grufwe arbetaren Jacob Erson
på gamla Herregården har icke
mindre wist thes mißnöje öf¬
wer Bergzlagens inrättning med
köpet och the Deputerade, warit
jemwäl i flok och farmöte med
them, som sprungo neder i Stall¬
gården, at igen söka the Depu¬
terade, änskönt Jacob ej kan öf¬
werbewisas, at hafwa hulpit
något ther til.
Urtima Grufwe Rätten finner
theas upförande och del aktighet
i uproret wara af then beskaf¬
fenhet, at the effter förr åbe¬
ropat lagsens rum giordt sig
för


förtiente hwartera til Femton
par Spöö.
13.o Waktaren och Grufwe Arbetaren
Per Larson Biörk har wäl icke wa¬
rit i Sällskap med them, som
på Magazins gården den 9 Junii
åstad kommo buller och owäsen¬
de. Men så finnes Biörk i thet
stället hafwa mycken del uti
thet som egenteligen war orsa¬
ken ther til: Ty Biörk är then,
som effter räkningarne hafft stor
förtienst i Grufwan, och stiger
likwäl, klages lös, fram på Köpet
den 7. Junii, då han oaktadt then
nesligen afhörde Herr Bergmä¬
starens öma warning, förer ordet,
och i then samlade grufwe drangs-
menighetens nampn beswärar sig
öfwer köpet och the Deputerade;
antastandes oskyldigt Herr Mark
scheidern Ericsson, hwarmedelst me
nigheten fik et skadeligit effterdöme
och anledning til missnöije, som
widare utbrast på Magazinet, och
wisar


wisar huru menigheten då widare
betiente sig af dale uproret til
theras Förmäns förtryck och ofre¬
dande, samt wärkets angelägne
hushåldningz kränkande. Biörk
har ther til medhyst thetta upwäk¬
te missnöije öfwer the Deputera
de hos sig, så at änskönt Herr
Bergmästaren särskilt warnat ho¬
nom therföre, har han likwäl
fortfarit ther med hos Rådman
Erik Erson, och thet samma dag
som bullret skiedde på Magazinet;
Finnande Rätten, at Biörk haf¬
wer så mycket större del uti the
förföriske meningar, som Gruf-
we drängarne fått om then
granlaga och angelägne Bergz¬
lagens Kiöpgörning, som Biörk
wågat sig in för Rätten i stör¬
re delen af the anklagade Gruf¬
wedrängars närwaro, fodra på,
at Bergzlagen i gemen borde hö¬
ras här öfwer; hwadan jemwäl
Rätten warit nödsakad, at låta
honom


honom träda i arrest, til Sakens slut,
på thet han emedlertid eij måtte
hafwa tilfälle, at widare för¬
leda the enfaldige. Och emedan
Biörk, som förmält är icke kan
seija sig hafwa för egen del nå¬
got at klaga, utan är i thes
arbete långt öfwer thes för¬
tienst betalter; Ty pröfwar ur¬
tima Grufwe Rätten för skiäligt,
thet bör Per Larson Biörk um-
gälla thes studsighet och motwilja
i thetta tilfälle med Fiorton
dagars fängelse wid wattn och
Bröd.
11. Waktaren och Grufwe Arbetaren
Hans Albrektson på Elsborg, har
den 6. Juniii warit på Magazinet
och pockat med Magazins skrifwa-
ren Fahlsten på et oanständigt
sät, at ej allenast, emot ordning
få reda penningar på en ifrån
Grufwan fången Försträck Sedel,
utan och pockewis welat borgat
mer än hwad Försträck Sedelen
in¬


innehölt. Hans Albrektson har
jemwäl instämt med Per Lar¬
son Biörk uti theß klagomål
d. 7 Junii wid grufwan, emot
the Deputerade och kiöpet, då
Hans Albrektson likwäl hade lika
så litet fog, at klaga; som Biörk,
och finnes effter räkningarne wa¬
ra öfwer och icke under betalter
för thes arbete. Hwarförutan:
Hans Albrektson af Hans Bergius
emottagit och
hos
sig förwarat, then
af Herr Bergmästaren på Ma¬
gazinet twugne skrifften om köpetz
ändring, så at Hans jemwäl
har ther uti någon del.
15. Grufwe Arbetaren Anton An¬
tonson har warit delaktig med
Hans Albrektson om then Försträck
Sedel, som the tilhopa fodrat be¬
talning för d. 6. Junii på Maga¬
zinet, och lika så pockat på re¬
da penningar och mera, än Se¬
delen innehölt; intygande the
enteligen afhörde wittnet hustru
Maria


Maria Mickelsdotter, at hon hördt
them i thet tilfället hota, thet the
enthera dagen skulle få Säd nog,
utan at tigga therom, fast hon
ej kan seija; hwilken af them fält
samma ord; och hwarken Hans
eller Anton welat sådant til¬
stå.
Anton Antonson har likaledes på
köpet den 7. Junii giordt et med
Per Larson Biörk, och ibland me¬
nigheten klagat öfwer köpet och
the Deputerade; hwar til han lika
så mycket hade orsak, som Per
Larson Biörk, ty Anton finnes
hafwa för thes arbete warit be¬
talter öfwer Förtiensten.
16. Bergzman och Waktaren Giöran
Larson i Wällgården har warit
på köpet den 7. Junii och hördt
Herr Bergmästarens Förmaning
at grufwedrängarne skulle hål¬
la sig stilla, och lika fult, se¬
dan han hördt eij allenast thes
Cammeraters missnöije öfwer
köpet


köpet på Anton Antonsons krog,
utan och hwad tanckar Anders Han¬
son yttradt sig uti på Elf¬
ströms krog, infinner sig sam¬
ma dag eller den 9. Junii effter mid¬
dagen på Magazinet, och giör et
med the främste och buller sam¬
ma, angående köpgörningen och
Bergzlagens Deputerade, bekla¬
gande sig jemwäl för Herr Öf¬
wer Hoff Predikanten Doctor
Stierman ther öfwer, at ar¬
betet betaltes för ringa, då
Göran Larson, effter räkningar¬
ne, finnes fått mer än tilbör¬
lig förtienst.
17. Grufwe arbetaren Hans An¬
derson Bergius finnes wäl eij
hafwa giordt stort buller på
Magazins Gården; men har lik¬
wäl hafft med them enahanda kla¬
gan; och är then samma, som up¬
läsit för them then af Herr
Bergmästaren twugne skriffte¬
lige försäkran om ändringen i
köpet


köpet. hwilken Bergius om händer
tagit, then samma afskrifwit och
utdelt, samt giordt sig i så måt¬
to uti thetta owäsende så myc¬
ket mera del aktig, som han
året förut blifwit af Herr Bergz¬
Fiscalen omständeligen underrät¬
tad, huru han med dylika kla¬
gemål borde bete sig.
Theße Fyra neml.n Hans Al¬
brektson, Anton Antonson, Giöran
Larson och Hans Anderson Bergius
anseer rätten hafwa warit uti
uproret så mycket delaktige,
at the böra therföre straffas
med Tijo dagars fängelse wid
wattn och Bröd
Följande Grufwe Arbetares
förseende är af enahanda be¬
skaffenhet, neml.
18. Erik Erson Tysk.
19. Anders Jernberg
20. Anders Olson i Noret
21 Jan Mårtenson Giers
22. Mickel Ingmarson.
/23.


23. Anders Jönson Pihl.
24. Erik Anderson Stenberg
25. Jan Janson Blixt.
26. Anders Anderson Kiällström.
27. Göran Jacobson på Prästtäckten
28. Hindrik Erson Tysk
29. Anders Jöranson Kreijs
30. Jöns Nilson Jemte.
31. Erik Danielson Bure.
32. Jan Ohlson Lur.
33. Erik Erson Wikman
34. Erik Erson Smeßarn.
35. Erik Janson Snickare
36. Erik Göranson på Fahlun.
57. Anders Göranson Gädda.
38. Olof Matson Tillberg
39. Per Erson i Knifwa.
40. Erik Ohlson Ström.
41. Hindrik Biörsarn.
42. Erik Janson Perk.
43. Jan Janson Boman.
44. Anders Hanson Puß.
45. Jan Twär.
Och aldenstund alla thessa, tiugu
Åtta til antalet, warit med på Ma¬
gazins


gazins gården en del fram wid
Förstugu trappan, en del mit
på gården och en del längre til
baka åt porten; och så wida
instämt uti thet amänna
bullret, at somlige klagat, och
en del med jakord och sorl under
stödt klagemålen och owäsendet,
gifwande sitt mißnöge tilkänna
öfwer köpgiörningen och the De¬
puterade, som ransakningen och
afhörde wittnen närmare för
swar och en innehåller; Och är
sålunda emellan theße och the
förra then skillnaden, at theße eij
finnas hafwa gådt in uti rum-
men elr Bakgården, utan, under
Bullret dels tystnat af, och dels
gått sin wäg; förutan Erik Ohl¬
son Ström, hwilken wäl wist sig
på bakgården; men icke i något
ondt upsåt, så mycket Rätten
kunnat utleta; warande han
ther jempte nog enfaldig; För¬
thenskull pröfwar urtima grufwe
Rätten


Rätten thet böra the, till en
skiälig påminnelse, at taga sig
widare för slikt til wara, straf¬
fas hwarthera med fyra dagar
fängelse på wattn och bröd.
46. lika så finner rätten Sofraren i
Arbo Jan Gustafson wara förtien¬
ter til Fyra dagars fängelse wid
wattn och bröd. för thet han, näst
för dal allmogens ankomst, på
dristigt och oanständigt sätt fodrat
försträck af Herr Bergmästaren
på thes Sofre arbete; kunnande
Jan Gustafsons enskyllan i ett
sådant tilfälle icke giälla, emot
thet witz ord Herr Bergmästarens
berättelse bör äga, om thess
studsige upförande.
47. Lös drifwaren Hans Person
Pihl, elljest Jute kallad och födder i
Norriget, har ingen gemenskap med
Grufwedrängarne; men icke
thes mindre, effter edeligit wit-
nes utsagu och egen bekennelse
infunnit sig okallad och obuden på
Maga


Magazins gården, hwarest han we¬
lat mana grufwu drängarne at
gå bort med dalkarlen. Rätten
finner honom; Altså brotslig li¬
kaledes til Fyra dagars, fängel-
se på watte och bröd.
Och äge Bergmästaren och
Grufwe Rätten, effter 27. §. i Gruf¬
we articlarne, makt, at förwisa
alla them grufwan, som sig emot
köpgiörningen förbrutit.
Hwad elljest angår fölljande
som under ransakningen blifwit
nemde och hörde, såsom the ther
jemwäl warit på Magazins Går
den then 9. Junii, neml.n
48. Erik Anderson Dalin.
49. Jan Hanson Ström.
50. Per Anderson Norström
51. Olof Anderson Kungen.
52. Domnick Jönson.
53. Erik Matson i Östanfors.
54. Matz Melkerson Hopman.
55. Carl Danielson Bengtsarn.
56. Hans Albrektson i Östanfors.
57.


57. Anders Anderson rolig.
58. Samuel Knutson rolig.
59. Olof Nilsen Bult.
60. Göran Göranson Laxen.
61. Erik Erson Gårdtäkt.
62. Anders Ohlson i Östanfors.
63. Göran Jute.
64. Anders Anderson i Efrickgården.
65. Lars Kallman.
66. Erik Erson i Rottenby.
67. Måns Nilson Trubb.
68. Jöns Anderson Bejurn.
69. Göran Anderson på Luntäckten
70. Anders Larson Glamsare
71. Jan Simonson i Östanfors.
72. Erik Anderson Giort.
73. Erik Erson på Gaml. Herregården
74. Jan Danielson på Prästtäckten
75. Israel Carlson i Norret.
76. Hans Göranson Eggert.
Då emedan en stor del af
them finnes warit kallade tit.
och ingen för öfrigit är funnen
hafwa


hafwa del uti thet ther före¬
lupne Buller; Hwadan Herr
Berg Fiscalen jemwäl för¬
klarat sig icke äga emot
them någon tahlan; Ty
för faller alt tiltal emot
them så wäl som emot
77. Giöran Göstasen i Ris¬
holen och
78. Smältaren Olof Otto, hwil-
ka icke warit på Magazinet
och eij heller elljest med
någon studsighet äro be-
fundne.
79. Eljest är under ransak
ningen, igenom åtskillige be¬
rättelser så wäl som wittnes
mål någre omständigheter yppa-
de, som röra Cemneren Bergs¬
man och Waktaren Anders Le-
huus, bestående ther uti, at
han, när Grufwedrängarne
den 9. Junii effter middagen
först hade samlat sig på
torget


torget, gifwit them anled-
ning at gå in på Maga-
zins gården, och thet sålun¬
da, at han skal sagt til
them: kom goßsar lät oß
gå in på Magatinet, hwar¬
på hela hopen skal hafwa.
fölgt honom effter dit, i så¬
dan ordning, som edelige
wittnet Olof Forsslinds berät-
telse innehåller. Cemnaren
Lehuus skal under grufwedrän¬
garnes öfrige bullrande jem¬
wäl hafft sådane utlåtelser
til them, som gifwa anled¬
ning til något förstånd them
emellan uti Klagemålen
öfwer köpet och the De¬
puterade: ty, efter Göran
Larsons i Wällgården och
fleres intygande, har Le¬
huus sagt til them, Stå på
Er gossar. I hafwen rätt
Gossar: Om I skolen gå
med


med til Stockholm skolen
I wäl blifwa uthulpne;
wij skola gå Cassan så
när wij kunna: widare,
thet wore rätt, at Råd¬
man Erik Erson finge wid
thetta tilfället höra san¬
ningen, ty om intet han
warit, så hade Lehuus och
the öfrige waktares löner
fått blifwa effter gamla ord-
ningen.
Herr Bergz Fiscalen Hiär-
ne, andrager altså uti theß
Ämbetes Memorial, at thet-
ta med hwad mera, som
ther uti är uptagit, skal gö¬
ra så mycket större upmärk-
samhet emot Lehuus, som
han, såsom Bergzman och
waktare bordt förelysa an¬
drom med godt exempel.
och likwäl eij allenast fördt
sig på förenemde sätt up på
magazi


Magazinet, utan och den 10. Junii eller
Böndagen kommit ridandes på
Bergzman Hans Person Poiks gård,
och sagt til en hop ther försam¬
lade grufwedrängar, at thet
icke skulle hafwa någon fara
med them. Likaledes den 11.
Junii på torget, budit ut
en Plåt til then ibland the
ther stående grufwedrängar,
som wille gifwa Magazins wä¬
garen Lidman en Stut, med
hwilken Lehuus hafft någon
ord kastning. Cemnären Lehuus
har ytterligare, nest för dale¬
bullret, fördt tahl nedre i
grufwan, om orätt, som
skiedt thes interims Commit-
terade waktare Giöran Lar¬
son, uti waktningen på Bac¬
kens Band, och under en lik¬
nelse, tagen utur Argus, om
orättwisa och egen nytta, samtt:
at mißundsamhet och egen
nytta


nytta regerade i Grufwan.
så och uppå i dagen utlåtit
sig, at Scholæ gåssar nu woro
waktare i Grufwan, hwarmed
han förstått Rådman Erik Er¬
sons Son unga Jan Erson, som
hade fått then öfwerklagade
waktningen på Backbandet:
Emot Lehuus är ytterligare
angifwit, at han, under dal-
kars oroen, upsatt en skrift
berörande någre af allmogen
fodrade och af Bergzlagen
bewiljade puncter, hwar uti
slutet, som then wid proto-
collet följande skrifften inne¬
håller, warit i högsta måt
to obetänksamt och anstöte¬
ligit; Men Lehuus har icke
the mindre gådt såwida med
underskriffters samlande ther
på, at och Controleuren Litt-
mark, blifwit förmådder
til underskrifft, ehuru han
we


welat draga sig un¬
dan. Och til at öf-
wer alt thetta wisa,
thet Cemnären Lehuus
emot the föregif¬
wande icke wist then
lydna och heder emot
thes Förmän, som ho¬
nom bordt, så är af
Herr Bergz Fiscalen
ytterligare anfördt
och igenom eedelige
wittnet Rådman Da-
niel Danielson inty-
gat, huruledes, för halfft
annat år sedan, un-
der offentelig aution
wid Grufwan, när Råd-
och Sexman Johan Berg
upläst för samtelige
Bergzmännen hwad
Herr Bergmästaren
Troili, angående för¬
sta eller Grufwe hielps
hopens


hopens försäljande för
ordnat; Så har Lehuus
sagt: Gud nåde oß,
eller thet är beklage-
ligit, at wij nu haf-
wa sådane förmän,
som wilja ruinera oß.
Och när alt thetta
lägges tilsammans.
så skal Cemnären Le¬
huus icke synas wara
så oskyldig, som han
wela giöra sig, utan
begådt så swåre för-
seelser at Herr Bergz
Fiscalen finner sig be¬
fogad, at påstå, thet
Lehuus må giöras för-
lustig af thes wakt-
ningar i Grufwan, och
at honom eij må
tillåtas wara ibland
Bergslagens Siuttjo Fems
Deputerade, hemställan-
des


des, om icke han ther
utöfwer måtte anses
med tiugu dahler Silfwer¬
myntz böter, samt at
giöra Herr Bergmästa-
ren Troili offentelig
afbön.
Öfwer alt thetta har
Cemnären Lehuus både
skriffteligen och wid flere
muntelige förhör sig för¬
klarat, som protocollet
med handlingarne utwisa.
Och urtima Grufwe-
Rätten har tagit thet e-
na med thet andra i
noga öfwerwägande, pröf¬
wande skiäligt, at utlåta
sig ther öfwer, som följer.
Hwad först angår Cem¬
nären Lehuus upförande
på Magazins gården under
Grufwedrängarnes buller
och upror: Så har wäl
Lehuus


Lehuus måst tilstå: at han
ibland andre föreställnin¬
gar i thet tilfället til gruf-
wedrängarne, utlåtit sig,
at the kunde hafwa rätt,
och at om rådman Erik
Erson eij warit, så hade
waktare lönerne blifwit
stående effter gamla ord¬
ningen, med mera, som
redan är af Herr Bergz
Fiscalen anfördt och protoco
let wisar. Men när
Rätten låter här emot
komma i betracktande then
förklaring, som Lehuus
giör här öfwer; at han
brukat thesse föreställnin-
gar, endast til at stilla
the orolige Grufwedrängar
ne; och jemförer then emot
thes eller Lehuus egit för-
hållande: Så kan rätten
som effter domare regler-
ne


ne bör skåde gärningen ef¬
ter upsåt, icke finna, at
Lehuus här med haftt mening
at befordra grufwedrängarnes
ifriga buller, ty Lehuus har
effter edelige wittnens och an¬
dras berättelser sökt ställa til
rätta, och budit til, at hielpa
Herr Bergmästaren at förmå
grufwe drängarne til tystnad, och
jemwäl sökt hindra och stått emot
grufwedrängarnes instormning i
rummen.
Hwad åter angår then del
som Kemnären Lehuus kan hafwa
i olydige Waktares och Grufwe¬
drängars missnöije emot Bergz-
lagens köp och Deputerade med
then ther af fölgde och wiste o¬
lydna studsighet och miß fir¬
melse emot Herr Bergmä¬
staren, Förmän och Bergzla-
gens föreståndare. Så har Cem¬
neren Lehuus på afhörde wittnets
Råd


Rådman Daniel Danielsons edelige
utsagu måst inför Protocollet tilstå
then af honom på öpen aution
fälte utlåtelsen, at the hade för¬
män, som willia ruinera them, hwil¬
ken han welat ursäkta med theß
oförsiktighet och såsom i hastighet
skiedd; men sedermera uti theß
skrift under d. 10. hujus sökt åter¬
kalla, med inwänning om rätta fo¬
ro och hwad mera. Nu emedan
Rätten efter 6. §. 14. Cap: Rättgl: Bl:
bör pröfwa hwad krafft en sådan
förklaring eger; och Rätten icke
finner at Cemneren Lehuus har
något sannolikt skiäl til hwad han
i så måtto anfört, emedan thes e-
git tilstående är tydeligit och
stämmer med edeliget wittnes-
mål öfwerens: ty kan Lehuus eij
undgå, at kennas wid hwad han så
obetänkt yttrat sig på auctionen öf¬
wer Hr Bergmästarens förordnande.
Cemneren Lehuus har widare, efter
bemte


bemte Rådman Danielsons, vice
wäg bokhållaren Johan Rundens och
Bergsman unga Erik Ersons edelige
wittnes mål måst tilstå, at han
i grufwan tadlat anstalterne, om
wäktningarne på Backens Band och
thet under en otienlig liknelse
af egen nytta och orättwisa, som
dantzade i grufwan; lika så obe¬
tänkt utlåtit sig at Scholæ goßar
woro waktare i Grufwan, hwar med
Lehuus tilstår sig hafft afseende på
Rådman Erik Ersons Son Johan Erson,
som likwäl rättmäteligen fått wakt-
ningarne therstädes; til hwilket
alt Lehuus warit så mycket min¬
dre befogad, som honom skiedt then
förmån, at slippa Grufwe gån¬
gen, och bruka en interims wakta-
re nemligen Göran Larßon i thes
ställe, som sålunda förswart thes
rum och waktningar; medan
Lehuus satt utan möda ofwan
dag.
Och altenstund alt thetta gif¬
wer


wer tilkienna en uppenbar
motwilja, olydna och studsig-
het emot bade Bergmästaren
och Wärkets angelägnaste och
ömaste huushålds författnin-
gar, hwilket både lemnat och
lemnar elakt efter döme ifrån
sig til the eljest nog til stud¬
sighet benägne waktare och gruf¬
wedrängar, som i thetta
farliga tilfälle betient sig
ther af. Förthenskul pröf¬
war urtima Grufwe Rätten
i kraft af 50 § Grufwe artic¬
larne thet wara skiäligit, at
Cemneren Lehuus bör mista
thes mißsbrukade Waktare bestäl¬
ning, emedan han efter protocollet
och edeligit wittnes utsagu ther¬
jemte är funnen, at icke hysa
sådane tankar, som äro öfwer¬
ens stämande med Warkets
och Bergzlagens sanskyldige
wälfärd; Börande han ther
ofwan


ofwan uppå böta tiugu dahl.
Silfwermynt för theß oan¬
ständige samt obefogade tad-
lande och utlåtelser emot
Herr Bergmästaren och anstal¬
terne i Grufwan, samt giöra
Herr Bergmästaren offente¬
lig afbön, efter. 7. §. 14 Cap: Rät¬
tegl. Balken. Och warder alt
thetta, enligit 5. §. XXV. Cap: Rät-
tegl: Bl. Kongl. Majt och Rik¬
sens Högl. Bergs Collegii wida-
re pröfwan och skiärskådande
hemstält. Actum ut Supra.
På Urtima Grufwe Rättens wägnar
Er: Stockenström


p. 13.
N:o 1.
Emedan samtelige grufwedrengarne
af mig begiärt, thet iag hädanåt
måtte bewista Kiöpet wid grufwan
och thet således at ingen af the
nu tilförordnade Deputerade skola
wara tilstädes,
på thet så har
iag sådant theras enhelleliga på-
stående them icke kunnat wägra
utan försäkrar them uprichtigt
härmed at handhafwa them wid
all rätt och billighet, som här-
med betygas. Fahlun d: 9 Juni
1743.
Samuel Troili
såsom wittnen
O: Stiernman
Georg Wallman
C Blanckenhagen
And: Bergström


Copia


p: 13.
No 1.
Emedan samtelige grufwe arbetare af
mig begiärt, thet iag Hädanåt måtte
bewista kiöpet wid grufwen, och thet således
att ingen af the nu tillförordnade
Deputerade skola wara tillstädes, så har iag
sådant theras Enhellige påstående them
icke kunnat wägra, uitan försäkrer them
upricktigt, här med att handhafwa them
wid all rätt och Billighet, som här med be¬
tyges.
Falun d 9 Junij 1743.
Samuel Troili
O Stiernman
Såßom wittnen.
Georg Wallman
C Blanckenhagen.
And: Bergström.


p. 100.
försträck
No 2.
Fölljande 4 arbetz karlar i Millanortz Byggningn, som
arbeta på Byggningn som Skall Uppdragas Mot Rosten
Begiära att undfå försträck till det blir färdigt, och Huf-
wud Remissen utfaller a 16 Daler på Man
Jöran Larßon ______20 Daler
Antoni Anthonsson ______________ 15
Hans Albrechtson ________________20
U Anthon Anthonson ______________20
Dr Sextio Dar Kmt: 60 Daler
Remitteras til Magazinet til theß
hufwud remissen inkommer
A Lundström
Hr Fahlstedt moste straxt expediera
theßa och laga så then mest be¬
trängde får contant. Grufn d: 8
Junii 1743.
Samuel Troili
3 wachtn Jöran Larßon


p. 216.
No 3.
kort berättelse uti det af mig åstade
witnesmål, angående Grufdrängarnas
förehållande under Dahle karlarnas
oroliga wistande här i Fahlun.
Då iag d 9 Junii sidstledne gick effter Middagen
uti et mit egit ehrende, til Rådmannen Herr
Bergström, blifwer iag en kort stund der
effter hwarse, en stor myckenhet af Grufdrän¬
gar inkomma på gården, ibland hwilka war
et mächta högt sorl; men at inhämta en
rätt mening af alt hwad the talade, war för
sorlandet skull omöjeligit, doch hörde iag, se-
dan alla hade stadnet wid förstugubron,
deßa ord af några Personer talas.
1o Wi wilja hafwa ut til oß Geschworner Schult-
ze, han har lofwat straffa oß och taga huden
af oß: Wi wilja ock
2o Tala med Rådman Eric Ericßon han giör
oß orätt, och betalar oß intet hwad wi skiäligen
hafwa


hafwa af honom at fordra.
3die
Oß skier ock orätt på kiöpet, wi få intet för
wårt arbete, hwad wi förtienet och borde med
rätta hafwa.
När iag detta hörde, gick iag ut til dem på g
den, kallade dem flocktals tilhopa flera resor
och förestälte dem med alfwarsamma ord, hwad
bedröfwelig påfölgd sådana deras bittra utlåt¬
ser med sig hade, såsom ock, at detta deras
sammangaddande, och syndiga förehafwande, woro
en faselig förberedelse, til den instundande Bön-
dagen, som dagen efter firas borde: Gruf¬
drängarne wiste sig på detta mitt til dem håln
tal, strax benägna til tysthet, försäkrandes m
derom, at intet oroligt tal af deras mun wi
re höras skulle; til hwilken ända också största
delen af dem giorde följe med mig ifrån Mag
zinsgården, långt öfwer tårget, då wi, med
aftal skildes ifrån hwar andra, at hwar och en
skulle gå hem til sitt och befalla sig i Guds händ
Men det war knapt en half tima förbij, innan
bud kom til mig, at alla woro samlade igen i
samma rum, och ställe som förr, til at upsökia
Herr Geschwornern Schultze, och Rådmannen
Eric Ericßon, för hwilken ordsak skull och til
ka begiärdes, at iag ännu en gång måtte ko
ma dijt igen, och stilla det upkomna bulret och
owäsendet. Jag gick ock strax tijt, fant en hop
Gruf-


Grufdrängar woro samlade på Herr Rådman
Bergströms wedgård, några stodo ock i en trap¬
pa, och hade upbrutit en nattstugu dör, i mening
at der finna herr Rådman Eric Ericßon. Jag
frågade hwad nu åter wore å färde? Mig swa-
rades: här äro fyra stycken, som efftersökia herr
Rådman Eric Ericßon. De fyra begiärte iag
få tala med, som iag ock fick, och sedan iag dem
förestält hwad deras hämdgiriga sökiande hade
at betyda, begiärte de af mig at iag då wille
effterlåta dem at få förlika sig med Herr Rådman
Eric Ericßon, och det i min närwaro, bedyrande
tillika med handslag, och otwungen edelig bekräf-
telse at intet ohöfligit ord af
emot
honom skulle höras
af deras mun, mindre någon annan wåldsam-
het utöfwas, alenast iag wille lofwa dem, at wa-
ra tillstädes wid deras förlikning med Herr Råd-
man, och at de finge säija mig til, när de fått
weta, hwarest Herr Rådman wore til finnande.
Jag lofwade at wilje giöra dem til wiljes, det
de af mig åstundade, och frågade altså intet efter
deras namn, kände icke eller Personerna til an-
seendet, utan tänkte at deras namn kan bli
upteknadt då, när wi eftter aftal få råkas
hos herr Rådmannen Eric Ericßon. Mera
kan iag intet ärhindra
mig, som iag hördt
eller med wißhet kan berätta, wid det då
warande oroliga bullret.
Fahlun d 11 Octobr.
1743./.
O: Stiernman


No 4.
p: 221
Ödmiukt Memorial.
Om Grufdrängarnes Owäsende på Magazins gården, wid
dahla Allmogens härwaro, har iag följande att
wörd sammast förmäla.
Då iag war inne uti Salen, icke wetande, hwad å färde war
ute på Magazins gården, kom Herr Rådman Blancken-
hagen til mig, med anmodan, att iag wille gå ut, och ställa
grufdrängaren tilfrids, säjande ungefär; att thet war
ett farligt wäsende, och Sig icke wetande, huru thet wille
aflöpa; af hwilcken oförmodeliga utlåtelse, iag litet
i förstone betagen, gorde nogon dificulté theremot, så
som twiflande mig någon ting uträtta kunna; men tå
Herr Rådmannen alfwarligare på yrkte min utgong til¬
läggande thet, att Grufdrängarne hafwa til eder förtro¬
ende, ther för kunde the til äfwentyrs gifwa sig: Swara
de iag mig i Guds namn, wilja försökät, och gick så, under
hemliga suckar til then H. Trifallighet om ett wählsignat
bistånd ut til them.
När iag tå wid utgången på Trappan wardt warse, huru såsom
Ädel och Högacktad Herr Bergmästaren Troili, utan
nogot gehör af grufdrängarne, hölt sit tahl til them, men
theße, besynnerl. the främst stående, med ganska wred¬
samma åtbörder häftigt och Samliudt sorlade, steg iag
up på bäncken, och med hatten gorde til menigheten nogre
tekn, att winna tystnad, effter hwilckens ärnående,
iag therpå förehölt them et alfwarsamt tahl, att the skulle
betänka sin Christendom, then alseende Gudens rätt¬
färdighet, och huru the af Guds ord tilförene lärde woro,
åtminstone borde the med förnuft framställa sine kla¬
gomåhl, bediande them therhos, att wara til thet ringaste
så fogelige, som Dahla Allmogen, hwilcken icke med en sådan
Force sina ärfordringar förelade.
Härmedelst wans, igenom Guds hielp, så mycket at the int
allenast tystnade, och Sacktade Sig; utan och som mig sades
Sedan, nogre gingo å sida gråtande, andre kastade sig,
och


Och somlige gingo ut genom porten Sin wäg. Men strax
efter blef ett nytt buller, hwilket, om iag mig annars rätt
ärindrar, Uppwäcktes, tå Bergm. Wähld Anders Lehus gor
de til them en förfrågan om the wille göra följe med til Stock
holm hwarpå the alle syntes enhälleln, och med högt rop
swara, ja. Och således börjades förra sorlet på nytt igen.
Tå äskade iag åter med hattens kringwifwande tysthet,
effter thes ärhållande, begärte, att En elr nogre af them skul
theras klagan beskiedeln föreställa, och sedan i stillhet
Hr Bergmästarens Swar afföra, hwilcket the och utlofw
Hwareffter Herr Bergmästaren sielf mycket med them talt
och ändå gick in i Salen, tå iag sedermera hade then ähran
att tilbära Herr Bergmästaren theras begär, och Herr Berg¬
Mästarens Swar therpå them tilställa. Enteln påstodo the
att Herr Bergmästaren sielf wille sitja med på köpet, på
thet the måtte få rätt för sit arbete. lag hade åter then
ähran, att och thetta Herr Bergmästaren berätta; hwar
på Hr Bergmästaren Swarade, att Hans mongfallige Syßlor wid
et så widlöfftigt wärk, icke medgåfwo et så träget och dagligt
bisitjande: dock wille Herr Bergmästaren, som ej kunde
weta, om nogot tilförene skiedt them förnär, nu hafwa the
therom försäkrade, att Herr Bergmästaren, så offta ho-
nom mögeligit föllo, wille sielf personligen med Herrar
Deputerade göra them nöje i alt hwad skäligt och billigt
finnas kunde.
När iag thetta Herr Bergmästarens swar Grufdrängar-
ne förständigat, sade the sig wara nögdt, men påstodo
Herr Bergmästarens skriftelige försäkring, säjande sig
icke kunna lita på blotta orden, utan wähl weta, at
hwad them nu lofwat war, skulle eliest sedan up
häfwas. lag hade och den ähran, att Herr Bergmästaren
thenne theras postulation föredraga; men som Herr
Bergmästaren thensamma af wigtig Grund wägrade
så gick iag ut, och berättade them thet, sökande ther
hos, att förmå them til att ställa ett säkert förtroende
til thet som theres så Wählmente Förman them löffte gifwit.
Härunder kommer och Herr Bergmästaren Sielf ut
ibland


Ibland annat förehåller them, att the med theras stormande
oförnögdsamhet nödgade honom ifrån sit Embete af¬
skied taga, hwarpå the swarade sig thet ingalunda
wilja, utan att icke allenast wara wehl förnögde, utan och
önska sig få niuta Herr Bergmästaren, häldst som
the als intet hade emot Hans egen Person, elr goda Em¬
betes förwaltning; utan allenast thet, att the icke
altid blifwit hörde, när the sig, öfwer them nogot för¬
nära skiedt, beklagat.
Hwarjemte iag bad Herr Bergmästarn hafwa tolamod,
och then nu lysande otacksamheten oacktad, likwähl
uti sit dyra Embete, Sin Guds ära, och nästans wähl¬
färd, äfwen hädaneftter oförtröttad söka, särdeles som
Herr Bergmästaren sade sig, uti sit mißnöje och Sorg eger
thet nöjet o hugnaden, att alla samteln ärkenna Herr
Bergmästarens trogna, waksam och oförtrutna Em¬
betz flit o rättwisa.
Härpå sade Hr Bergmästaren til Grufdrängarne, att
han så här effter, som hit tils, wille them gerna betiena,
allenast the intet bedröfwade Herr Bergmästaren
med otack och oförnögdsamhet, öfwer hwilcket gunst
benägne swar grufdrängarne wiste unfägnat, och ther¬
på gick Herr Bergmästaren in igen.
Tå steg iag åter upp på bäncken, och frågade hela hopen,
om the nu alla nögde woro? hwarpå the enhälleln swa¬
rade ja, och ytterligare sade; Men wi wilja nu och haf¬
wa samma försäkran af Rådm Erick Erßon, andre
tillade Herr Geschwornern Schultze. lag swarade, thet
kunnen i och få: lag wil gå in, och tahla med Hr Rådm.
Erik Erßon, när iag, effter inträdet, icke blef honom
warse, gick iag ut, och berättade, att Rådm. E. E. icke är
här. jo, ropade the, han är här. Som iag och näst förr sedt
Herr Råd. E. E. i salen sitjande, och än intet wiste, att han
hade ifrån Magazinet tagit afträde, mißtänckte iag
mig sielf, att icke hafwa första gången sedt noga effter honom,
gick therföre åter in i upsåt at träffa honom, och berätta
Honom Grufdrängarnes begäran, til hwilken ände iag
nit allenast ögnade effter honom i Salen, utan och i
kam


Kammaren innanför och köket; men förrn iag hant ut
igen mötte mig grufdrängarne i Cammaren, hwilcka
med storm och stor skyndsamhet sökte effter Rådm. E. E.
Ibland the Sökande woro Cornetens Anders, och Hans
Danielßon Stoor: Skolande och grufdrängarne
tå under sökandet, som mig sedan berättades, fått wet
att Hr R. Erik Erßon genom fönstret undanwikit then
förmodeliga woldsamhet, hwareffter the begåfwo sig at på st
gården att söka.
Numera har iag mig icke så noga bekant, hurulunda thet
ena och thet andra som passerade, en siute på hwart
annat fölgde. Thet ärindrar iag mig, att iag sedan war
i köket til Isr: Wulf, och begärte watn, att släcka
törsten gick strax in i Kammaren tilbakars, och se
iag såg på stallgården rännande Personer, föl
mig en tancke in, att grufdrängarne sökte R.
Erß: kunnande än icke tro, att the wille föra wold¬
samma händer på Honom, utan allenast, som the förr se
få fram honom, att gifwa Sig försäkring om bätre wil¬
kor, war likwähl betänckt på att gå ut til them
men när lag kom på Gården blef iag ther i samtahl
med En och annan qwarstående, tils En /: iag wet ej hw
kom til mig och sade; K. geck ut i stallg.n, och styr gruf¬
drängarne, the leta efter Erik Erßon, och om the få i han
slå the honom förderfwad.
lag gick för denskull i största skyndsamhet, och tå iag på
stallgården kommmande såg, huru the med hastande och
springande i alla Skrubbar sökte H. Råd. E. E. ropa-
de iag them til mig, hwarpå en stor hop mig kring wä
de, til hwilcka iag åter hölt en beweklig förmaning
att besinna sine Christendoms plickter, och icke i wrede
fara effter att hämna sig sielfwa, hwarigenom the eij
allenast kunde sig sielfwe i fara och swårt straff
störta, utan och sine Hustrur och barn en hiertens sorg
tilfoga, med hwad mera. Barn, sade iag, Rådm. Er. Ers.
här, så twiflar iag intet, at i ju skullen med godo winna ett
billigt nöje, gifwande them och det rådet, att 2 el.r 3
be


Beskiedelige skulle gå hem til Hr R. Er. Erßon, och bedia Ho¬
nom komma til Magazinet, så kunde the ärnå wad the å¬
stundade, tilläggande thetta, att the för all ting, icke skulle
bära händer, elr röra thet minsta håår på honom. nej,
swarade the, thet sku wi int göra, Si här ha'n I wåra hän-
der derpå; men iag swarade mig tro theras ord, utan hand¬
räkning. Så gingo the åstad.
Härwid woro och the som ropade på Hr Geschw: Schultze
hwilckom iag gaf samma swar och råd wetande ej helr
annat, än att nogre gingo och sökte Hr Geschworner
i Thes gård. The öfrige blefwo när mig på stall¬
gården qwarstående, och klagande, att the fåt
för litet för sitt arbete, och lidit mycken hårdhet, med
hwad mera som sades, och iag mycket litet å sinne lade,
effter saken mig icke beträffade.
Imedlertid kommo the bortgogne igen, och berättade sig
icke funnit Herrarne, som the sökt. Tå bad iag
them låta sig nöja med then tilsäjelse, som Herr Berg-
mästaren sielf them gordt hade, skolande inga-
lunda twifla therpå, att ju herr Bergmästaren
droge then goda försorg, att dem i alt hwad rättwist
och billigt wore, måtte af Herrar Deputerade til
nöje göras, hwarmed iag tog mit afträde ifrån
them, under en Christelig förmaning, att ingen
slada göra, i annor händelse stälte de sig i ett
gaska swårt answar, både hos Gud och öfwer¬
heten.
Att således, så mycket iag theraf kan mig påmin¬
na, är wid Magazinet, med Grufdrängarne
passerat, attesterar af Fahlun d 10. Oct. 1743.
Joh: Ihrman
Com: Fahl.


p: 236.
No 5.
I anledning af H BergMestarens och den Högtärade
Urtijma GrufTingz Rättens befallning, är denne
min Berättelse öfwer the uthlåtelser iag wijdh
ett eller annt tillfälle af Grufdrengarne hördt, hwilket
iag på så lång tijdh efter åth icke kan giöra effter deres
orda lydelser, utan som iag innehållet af deras
meningar fattadt och förståndit.
Sedan Kiöpet d 7 näßtledne Junij med Grufarbetarna
war förrättadt, gick H:r BergMestar Troili in i Kiöp¬
stugan då iag och med fölgde. H Bergmestaren
uplästa för Grufdrengarne en Skriftt till Höglofl
Kongl BergzCollegium, om theres lindrande i
Contributionerne, hwarföre the tillstädes warende
Grufwearbetarne, med en mycken beskiedelighet
tackade H BergMestaren för sitt beswär. Der
näst giorde H BergMestaren dem en mycket
betenckelig åth wahrning, att såsom dahle Almogen
nu stode snart att förwänta hijt till Fahlun så skulle
de hålla sig beskiedelige, och icke å krogar eller
annårstädes gifwa sig i Sälskap, eller gadde
sig tillsammans med them, sampt icke
emot någon föröfwa någre skadelige och wåldsam¬
me otijdigheter, hwilken åthwahrning the
och låfwadt at åthlyda, men ther hoos beklagat
sig, thet de wijd kiöpgiörningen blifwa för
hårdt medfahrne, påståendes thet H BergMestaren
wille


wille bewista och sielf förrätta Kiöpgiörningen,
och att inga deputerade der wijd behöfdes, uprepande
som offtast i synnerhet Pehr Larßson Biörck och
Hans Ahlbrecktßon, them iag kiände, thet deras
Grufwe arbetz belönningar, them tilläges af
sådane, som icke besicktigadt eller wetta med
hwad beswär och möda the bearbeta sine rum
i Grufwan, och att Grufwe arbetet drifwes under
alt för unge Betienters upsende, hafwandes
the som iag tyckta och iag mig kan ehrhindra med
detta sitt tahl meste afseendet på H. Marckscheider
Erikßon. H. BergMestaren swarade, det han
wille wähl giöra them till willies och ware med
på kiöpet, men hans mångfaldige Embetes
syslår hindrade honom, men skulle dock när
tijden tillät wara med, emedlertijdh wille han
efterfråga huru wijda them i kiöpet nu ware
förnär skedt eller ej och ther sådant befunnes
skulle the tillfredz ställes, ther på geck Hr
Bergmestaren uth, och i thet samma träffade
H:r BergzFogden Lundström, af hwilken H:r Bergmäst
utan twifwel uthfrågat, huru stor förtiening Pehr
Larßon Biörck wähl hade i Grufwan med sitt
arbete, eftter Hr BergMestaren då straxt lät
kalla Pehr Larßon till sig utan för BergMestar
porten, och förestälte honom huru oskiählig
han


han wore i sitt klagomåhl öfwer the deputerade,
der han dock hade så och så ansehnlig förtiening
i Grufwan, then iag i hastighet tyckte sig bestiga
ungefährl. till 2 Daler om dagen, läggandes Hr
Bergmestaren der till, att thet synnes som de,
hwilka hafwa bästa arbeten och största förtieningen
äro the misnögdaste, iag kan icke minnas,
Pehr Larßon någåt ther på swarade, utan geck
Hr BergMestaren således in.
Torsdagen der på som war d. 9 Junij war
Hr Landzhöfdingen Wennerstedt Hr Bergmesta¬
ren tillicka med många andra å Magazinet
att rådgiöra på hwad sätt man skulle blifwa
quit then här till Staden emedlertidh ankomne
dahle almogen, iag geck och dijt wijd pas Klåck.
3 efftermiddagen, när iag kom på Gården
blef iag warse en stor samling af Grufwe¬
drängiar, iag geck in i Sahlen och så wijdare
i Kammarene ther innom före, ther
satte iag mig neder, och i thet samma
kom Almogens anförare Schedin och
lade för mig en skrifft, then Hr Landzhöfdingen
och Hr BergMestaren med månge andra
redan


redan underskrifwit, och begärte thet iag och
samme skrifft wille underskrifwa, enär iag
en stund betänckt mig här på, skref iag och
den under, icke långt ther eftter feck iag
genom Sahlen höra ett gräseligit sårlande
på gården, iag geck enteligen uth, då ser
iag Grufdrengarne wara så tätt tillsammans
skockade kring bron, att ingen utan särdeles
möda kunde komma hwarcken uth eller
in, hwad propositioner blifwit giorde, hörde
iag icke, men om Grufwedrengarnes
uthMarche med almogen war wehl tahlet
begynt, som iag sedermehra feck wetta, hwad
Grufdrengarne sade, kunde iag endehls up¬
fatta effter iag intet föruth wiste hwad them
förestält blef, endehls kunde iag thet
intet höra för then enes sorlande öfwer
then andre, men med möda hörde iag
Hr BergMestaren säja som stod på bron
för them, om thet skulle giälla mot
ricksens fiender, så wille iag wara
then första som skulle föllie eder,
hwar af iag kan sluta, thet iag och tycker mig
ungefährlig kunna ehrhindra, att af the
ord iag under sårlandet fattade, thet Hr Bergmester
them


them förestälte huru nödwändigt thet wore att
Grufwan under Förmännens och Betienterns upsende
blefwe bearbetadt, sampt ther emot huru oanstendigt
thet wore att gie sig på ett sådant tog som icke
lände till Ricksens fienders motstånd, utan endast
till en inbördes oro. Sedan iag hörde Grufdrengarne
säja, att the wille blifwa hemma och skiöta sine arbeten,
klagade the med ett starckt rop öfwer kiöpgiörningen
och att the få förlitet för sitt arbete, ropade eftter
H. Geschworner Schultze och Rådman Erick Erßon
them the begiärte att få uth till sig, iag som
då stog på Bron framför dem, swara the äro
icke här, jo swardes wij ha sedt Erick Erßon
gå här in, och wij wetta att han är inne, iag
frågade en Grufdräng som stod wijd Bron then
iag wähl kiänner till des anseende men icke
wet iag hans nampn mehra än Erick, hwad
hafwen i emot Hr Geschworner, ther på han
swarade, de willia wetta hwad han hade för
mening ther med, att han i går sade på
kiöpet, iag skall wähl finna eder när alt
blir öfwerstöckadt. Hr BergMestaren kom
en gång uth och frågade them, ären i ther
med nögde att iag tager afskied från min
beställning, neij wij äro wähl nögde med
Hr


Hr BergMestaren allenast han will bewista kiöp¬
giörningen, thet Hr Bergmestaren nödgades dem
låfwa, så munteligen som sedermehra skrif-
teligen. Hr Doctor Stiernman såg iag gå
på gården ibland dem, och utan twifwel
som iag tyckte söckte att med föreställning
ställa än den ena och än en annan hop
tillfredz. H Magister Ihrman steg uppå en
bänck å bron och ibland alt annat påminte
them att lyda Öfwerheten och dem som
af Öfwerheten äro satta till theres Förmän
hwilka utan all twifwel, lärer giöra ther
all then rätt och handräckning the böhre
niute, men wijd slicka ehrhindringar giord
Grufdrengiarne ett sådant sårl att thet på
långt stycke kunde höras, dock utan att iag
något kunde förstå, mehra än att the tyckte
sig icke niuta then rätt the borde, så ofta
iag war på bron stod ibland andre den
så kallade Cornetens Anders främst, then
iag för des mycken dierfhet sökte
att få
nemn
uppå. Någåt ther efter sedan iag wart
i Sahlen ingången begynte någon dehl
af


af Grufdrengarne att trängia sig i förstugan
omsider kom Johan Forslindz Sohn in i Sahlen
der han stod å en sijda och tahlte med Hr
RentMester Gahn och under thet samme
merckte iag att han begynte att gråta, en
af dem Erick Erßon Willman wijd namn
stadnade i Sahls dören som under mycken
dristighet hade mycket att säja, men hörslen
war intet tillräckelig att höra alt sammans,
dock weth iag att Hr Grossman lärer mycket
kunna berätta om denne person, straxt
ther efter kom Cornetens Anders in i Sahlen,
geck sedan i Kammaren och såg sig om
sedan Köxade han i en annan kammare
ther Hr Landzhöfdingen satt och lät förbinda
en des skada i ene fothen, iag sade honom
ther är ingen inne, utom Hr Landzhöfdingen
utom des är thet onödigt att söckia effter
Hr Geschworner och Rådm: Erick Erßon
ty the äro intet här, då han med en mycken
skarp och ifrig upsyn swarade, iag märcker
nu


nu att the krupit uth genom förstren, de hafwer
intet giordt rätt att nu när thet giäller bära sig
så åth och lämbna Bergmestaren allena att
stå här för oß, iag sade Anders tahla intet
så hårdt och med sådan ifwer, i kunnen endå
säja hwad i willien, och thet med sacktmo-
dighet och stillhet, men thet war lika mycket
han itererade sitt förra tahl med lika
ifrighet, under thet iag står och tahlar med
denne Anders, blir iag genom kam¬
mar fönstret åth stallgården warse,
huru myckenheten af Grufdrengarne
lupo till, somliga på taken en dehl
på wedestufn eller hwad thet war som
stod ther på Stallgården, när iag nu
märckte att största dehlen war af Gård
satt iag mig i sinnet att gå bårt, emedan
iag nu bäst kunde komma uth,
geck och min wäg up till H Geschworn
Schultze, sedan iag som hastigast warit
in hoos Fru Cammererskan Urlander
och wijd förbijgåendet, hemma hoos mig
effter


effter iag fant rådeligit att låta H Geschworner
wetta hwad passerat war, på thet han icke af
owettenhet skulle blifwa af Grufdrängarne
oförmodeligen öfwerrumplat; styrckandes
och Hr Geschworner att hålla sig undan, ther
på geck iag hem. Ehuru wähl iag är för¬
säckradt thet ett och annat mehra wijd the tillfällen
iag warit närwarande af Grufwedrängarne
är wordet om tahlt, men så kan iag
så långt efter åth, icke med säckerhet mehra
berätta och mig ehrhindra, än hwad anfördt
är, icke heller gafz tijdh att höra på alt sammans,
helst så månge oroligheter på en gång under
ett ständigt swermande både af dahlkarlar
och Grufdrängar tillstötte. Att thetta så
i sanning är kan iag ther så påfordras
edeligen bestyrcka Fahlun d 9 ober 1743.
G. Colwin.


p. 703
No 6:
Förleden d 9 Junij mot afton, hade iag den ähran
det Herr Borgmästarn Sahlenius hwar hooß mig, och
bad mig fölie med till Bergslagz Magasin att der
underskrifr Almogens Påstående, som iag hade straxt
at gå från mit fremmande, så fölgde iag med
och wid samma till falle Såg iag det Högwelb Herr
Landzhöfdingen Wernerstedt Stog innom dören, och talte
wid en karl som stoog utom dören med flera
karlar. då iag hörde bemelte karln tala med
högwähl borne Herr Landzhöfd, men hwad thet wahr
mins iag intet, men det hörde iag at Högwehlb
Herr Landzhöfding fråga bemelte karle om han
wiste, hwem han war. då karlen swarade
att nij kallas Ers Nåd. hwar uppå högwählborne
Herr Landzhöfdingen kallade mig och gaf mig
order at buda samma karl få 1 Span råg, sedan
på iag swarade, har ingen råg, utan iag skall
låta honom få pengar, då iag strax skref en
Sedel på 16 Daler och om iag la fr Sedeln, till
Högwählborn Herr Lanzhöfn eller till karlen
mins iag intet: eij heller kan iag minnas wad
oanstendigt ord han felte, till Högwehl borne
Herr Landzhöfdingen af orsak mine sinnen
woro oroade af de många Grufdrengars
oanständige utlåtelsr. som och äfwen almogen
förda Påståenden. detta är allt iag kan berätta.
Fahlun d 15. oct 1743
Daniel Theel


p: 322.


N 7.
Så mycket som iag mig nu
påminna kan af Grufwe¬
drängarnes opförande och ut¬
låtelser wit Dahlkarls Res-
ningen, warder här med
i Hörsamhet aflemnat.
1mo
Den 8 förwekne Junii förmid¬
dagen, infunno sig wid Maga¬
zinet wachtarne Hans Albrects¬
son och unga Anthon Anthons¬
son med en försträcks sedel
af 15 Daler till Mans, och påstodo
ther före penningar, och som tå
icke något theraf war i Cassan
afslog iag theras begäran med
föreställning, at änskiönt på
medel wara tillgång, borde
the äntå låta sig nöija med
pengar och wahror. The på¬
stodo med mycken ifwer och i
synnerhet Anthons, at the till
bårtresan med dahlkarlar¬
ne borde hafwa pengar. jag
lät


lät them widare förstå at af
nu tom Cassa kunde them sådant
eij bewiljas. therpå säger Anthon,
så gif mig tå en Tunna Råg. jag
swarade, at för 15 Daler kan iag then
utom min förmans Order eij ut¬
lemna, och tillsade them, at om
the förmente sig kunna skaffa sig
sådane Ordres wore iag skyldig
them at efterlefwa. Uti hwilka
oanständiga utlåtelser the eljest
wid thetta tillfället, så wäl inne
i Contoiret, som i Förstugan och på gården
utfarit, kan iag nu dehls eij minnas
och dehls eij hördes utan påberoper mig
i thet intihl at mycket folck, som till
uttächt för theras arbeten woro
församlade, ibland hwilka iag
nu allenast kan påminna mig woro
förenemnde personers egne Camme¬
rat, wachtaren Göran Larßon
och Bergman Albrechts Hans Jo¬
hanßons hußtro i Östanfors, som
nuwarande underrättelse therom
af


aflemna kunna.
Sedan iag
then 9 Junii af Hr Auscultanten Fahl¬
grön fick wetta, at Hans Albrechtßon
och Anthon Anthonßon warit hos Hr
Bergmästaren Troili och beswärat
sig öfwer mig, gick iag upp till honom
och berättade sammanhanget häraf,
och äfwen at inga pengar woro i
Cassan. Tå Hr Bergmästaren behaga¬
de lemna mig till eftterrättelse
at han till Bullers undwikande
wid thenna swåra Conjuncturn, hade
afgifwit thes befallning till mig, thet
the skulle få Contant för theres sedel,
med tillsäjelse therjemte, at hos honom
hade Magazinet tillfälle at få låhne
20 300 plåtar, af hwilket anbud
thet i brist af penger sig och betiente.
Therifrån gieck iag till Contoiret igien,
och fant ther för mig förenämde per¬
soner, som uptedde Hr Bergmästarens
befallning, och fingo straxt Assignation
till Cassan på Contant, samt äfwen
på theras begäran hwar sin half
Tunna


Råg, then the föregåfwo skulle ware
till theras hustrors och Barns under¬
hålle widh theras bårtresa med all¬
mogen. therwid giorde iag allenast
thet infället, och frågade om thenne
resan eij skulle kunna undwikas,
hwarpå the swarader at så mycken
kundskap hade the redan fådt af
allmogen, thet sådant wore ound¬
wikeligit.
2o
Then 9 Junii tå allmogen hade
förmiddagen hållit sin så kallade Ac¬
cordering med Herrar Förmännen
i orten, församlade sig grufdrän¬
garne efftermiddagen på torget till
någon myckenhet therest the med
hwarannan hade några öfwerläg¬
gningar; dock mig obekante. När
iag som uti ett mitt enskylte Ährendes
ombeställande gieck therifrån och för¬
töfwade en tijma ongefähr, sedan
kom tillbaka i mening at gå in på
Magazinet at till se om något uti
min Syßla wore at bewaka, woro
ther


ther Grufwedrängarne till en sådan
myckenhet församlade, at iag intet
slapp längre in än i Portlidret,
hwarifrån iag dock trängde mig fram
litet bättre på gården, till att afhöra
hwad the uti ett then upwuxit
stort Buller och Sårhlande hade
för sig, och kunde som nogast, utaf thet
the för sig hade begripa, at the wil¬
le ogilla kiöpet som H: Geschwornern
och the Deputerade med them för
theras arbeten i grufwan giöra,
och påstodo at Bergzmännen uti Hr
Bergmästarens närwaro sådant
med them förrätta skulle. och
oansedt H:r Bergmästaren ganska
mycket och bewekligen sökte att stilla
theras Buller, samt försäkrade them
om ändring uti alt thet the förmen¬
te wara them förnär skedt, Hr
Doctor Stiernman och H:r Magister
Ihrman äfwen ganska mycket ther¬
på arbetade, så stod thetta theras
förehafwande eij at stillas, utan
skred thet omsider thertill, at en
del


del af then församlade myckenheten
rasade in i Sahlen med stor ifwer
och ondsko at efftersöka H: Geschwor¬
nern, Rådman Eric Erson och Hr
undermarckscheidern Ericsson,
hwarwid iag blef något häpen
och gieck therifrån, effter som och
affton för Bönedagen nog när
nalkades.
Eljest kan iag eij annat påminna
mig, än at ibland them som wid
thetta onda tillfället mäst förde
ordet, följande af mig igenkändes
nembl.
Johan Mårtensson
Snickar Eric Jansson.
Eric Michelson Hofwet
Anders Jönsson Pihl
Cornettens Anders Hanßon.
Hans Danielsson Stor:
A: Fallsten.


p: 332.
N:o 8.
Enär dahle almogen woro församlat i Fahlun
som skiedde en 8 i förbmte Junii geck iag dagen
der på som war den 9 i samma månad från Maga¬
zinet effter middagen, då iag blef mötande
en stor myckenhet med grufwe drängar wid
så kalladz Swans Hörn samt Ciemnaren Hr
Anders Lehus som för dem gick, då iag
straxt wendt om ener iag feck se att de sam
telige inträdde på Magazins gården, i tancke
at få höra hwad samma Personer hade att
uträtta, och stadnade således, gent emot
Rådmannen och Casseurens Hr Johan Berg¬
ströms Contoirs Fönster derest iag en lång
stund af hörde så wehl Borgmästaren Högack¬
tad Hr Petter Sahlenii samt flere Herrars
til tahl och förfrågan, uti hwad tancka, och
mening de woro dit komna, och i bland alt
annat om de wille giöra följe med den myckna
almogen som woro här i Staden, hwarpå de sade
sig alle ware nögde att göra följe med.
Litet der effter Stiger ofwan nemde Hr And.
Lehus fram och för frågade grufwedrängarne
om icke de woro nögde, att blifwa hemma som
Bergzmannarne blefwo, hwar till de swarade ja,
för det 2de om Bergsmannarne måtte giöra
följe med almogen om och wore nögde att
följa med, hwar till de och lemnade sitt jakord
såsom de


sägande hwad skall wij giöra hemma om Bergz¬
mennerne draga bort, med mera som då sades
å både sidor, Sedan geck iag litet på sidan,
och när iag til baka på gården kom, stod
Bergmästaren ädle och Högacktad Hr Samuel
Troili på Broden, och förfrågade gruf¬
drängarne om de hade något ont emot
Honom så wille han strax taga afskied,
hwar på de swara samtelige neij och, att
de alle wore nögda med honom, då be¬
gynte de sedan att klaga öfwer att
de handla så orätt på kiöpet wed dem
wid grufwan, och att de sättja ynglingar
att giöra Köp som knapt någon gång har
warit neder i grufwan, och sedt hwad det
koster att taga der sin födo, hwar på Hr
Bergmästaren swarade att wilja sielf sitta
och giöra kiöp med dem och effter ytter
förmågo söka att bibehålla deras rätt,
i fall något tillförende ha skiedt dem orätt,
Sedan blef som till förende ett sårlande och
ropande hwar öfwer annan, att iag eij wida
kunde höra hwad som taltes för, än som
Hr Magister Ihrman måtte såwähl denna
som flere gångor stiga op på Bäncken
wid Broen och till tahla dem med härlige
för-


p: 328.
Förmaningar och Lärdom och sade sig aldrig innan
trodt att denna stadens inwånare skulle wara
så förhärdade soch obetencktsamma som de woro,
men deß förmaningar gelde ganska litet,
derpå geck Hr Bergmästaren in uti sahlen
då Hr Doctor Stiernman samt Hr Probsten
Wellman war ute på Broen med dem,
då begynte de påberopa sig att wilja hafwa
skriffteligit på de wilkor som Hr Bergmästaren
dem lofwade; Då Hr Doctor Stiernman
swarade att de kunde tro på orden och
han sielf wille wara answarig om icke
denne lofwen skulle hållas, men af detta
til tahl gofwo de sig eij ännu till fredz, utan
påstodo skriftteligen der på hwilket de och
fingo; Sedan Smygde iag mig in uti
Farstufwan och blef så stanande uti
främre Contoirs Dören då de samtelige
rusade in i alla rum till att söka Råd¬
mannen, Hr Er: Ersson samt flere Herrar
när de sedan utkommo drog iag igen dörn
och stadnade innanföre då de strax med
sine yxe hamrar Bultade Starkt på dören
och hotade mig med försmedelige ord, hwar
på iag måtte uplåta dören och så sprang
en af dem in uti förmaket och dånade
grymt på alle dörer samt ropade sine kam¬
merader sig till hielp men kom ingen
utan


Sägande hwad skall wij giöra hemma om Bergz¬
mennerne draga bort, med mera som då sades
å både sidor, Sedan geck iag litet på sidan,
och enär iag til baka på gårdern kom, stod
Bergmästaren ädle och högaktade Hr Samuel
Troili på Broden, och förfrågade gruf¬
drängarne om de hade något ont emot
honom så wille han strax taga afskied,
hwar på de swara samtelige neij och, att
the alle wore nögda med honom; Då be¬
gynte de sedan att klaga öfwer att
de handla så orätt på kiöpet med dem
wid grufwan, och att de sättja ynglingar
att giöra köp som knapt någon gång har
warit neder i grufwan, och sedt hwad det
koster att taga der sin födo, hwar på Hr
Bergmästaren swarade att wilja sielf sitta
och giöra köp med dem och eftter ytterst
för mågo söka att bibehålla deras rätt,
i fall något tillförende har skiedt dem orätt,
Sedan blef som till förende ett sårlande och
ropande hwar öfwer annan att iag eij wida
kunde höra hwad som taltes för än som
Hr Magister Ihrman måtte såwähl denne
som flere gånger stiga op på Bäncken
wid Broen och till tahle dem med härlige
för


Förmaningar och Lärdom och sade sig aldrig kunnat
trodt att denne stadhens inwånare skulle wara
så förhärdade och obetencktsamma som de woro,
men deß förmaningar gelde ganska litet,
derpå geck Hr Bergmästaren in uti sahlen
då Hr Doctor Stiernman samt Hr Probsten
Wallman war ute på Broen med dem,
Då begynte de på beropa sig att wilja hafwa
skriffteligit på de wilkor som Hr Bergmästaren
dem lofwade; Då Hr Doctor Stiernman
swarade att de kunde tro på orden och
han sielf wille wara answarig om icke
denne lofwen skulle hållas, men af detta
til tahl gofwo de sig eij ändå tillfreds,utan
påstodo skriftteligen der på hwilket de och
fingo; Sedan Smygde iag mig in uti
farstufwan och blef så stanande uti
främre Contoirs Dören då de samtelige
rusade in i alla rum till att söka Råd-
mannen, Hr Er: Ersson samt flere Herrar
när de sedan utkommo drog iag igen dörn
och stadnade innan före då de Strax med
sine yxhamrar Bultade Starkt på dören
och hotade mig med försmedelige ord, hwar
på iag måtte uplåta dören och så sprang
en af dem in uti förmaket och dånade
grymt på alle dörer samt ropade sine kam-
merader sig till hielp  men kom ingen
utan


utan skulle twinga mig att upplåsa dörerne
til hwilka iag eij hade några nycklar, utan
allenast till ett rum derest iag för honom
genast uplåste men han bleff dock ingen
warse som han sökte eftter, widare be¬
rättelse här om lärer organisten Hellman
kunna gifwa, hwilket utur mitt min¬
ne är wordet förglömt.
E: Sörling


p. 328.
N:o 9.
Åhr 1743 d 8 Junij anlände den uprori¬
ska dahle allmogen hit till staden dagen
derpå som war d 9: dito, wore wid Magazinet
församlade Högwälborne Hr LandsHöf¬
dingen Wenerstedt, samt Bergmästaren
Edell och Högachtadt Hr Samuel Troili
Borgmästaren Edel och Högachtadt Hr
Pher Salenius, med flera af then Hög-
tährade Bergzrättens ledamöter
at öfwer lägga på hwad sätt de skulle
kunna undgå dahle allmogens obil¬
lige och oskiäliga påstående, wid thet
at iag kom at gå ut på trappan hwart
iag warse Hr Cämnaren Lehus, samt
BergzMannen Wd Hans Håkanson
tilllika med en myckenhet af gruf¬
wearbetare, som stötte hart när trap-
pan at ingen kunde slippa hwarcken
ut eller in, iag gick straxt in at
berätta det samma, då Hr Borg¬
Mästaren


Mästaren Salenius, gick derpå ut och giorde
föreställning för dem, men de wore lika
otidiga och sade sig alla wara nögda
at giöra allmogen föllje, hwarpå Hr
Bergmästaren giorde och en wacker före
ställning, men det giorde intet till
saken Hans Ehrewyrdighet Hr Magister
Ihrman, giorde och wackra förma¬
ningar till them men thet galt
intet, utan ut braste, uti hårda ord,
och wille rusa in at taga ut Hr
rådman Erich Erson till lika med
Hr Machediern Erikson, då iag thet
märckte gaf iag till lika med Hr
Ingeneuren Erenström
honom
detta wid
handen, då iag gick
ut
igenom
kiöks
fönstret
till Bockhåln Morzells Contoir fön
ster och bad honom laga sig ut i
tid, innan the komno in, då Hr
Machederen till lika med Hr In¬
geneuren


geneuren Ernström gingo ut igenom fön
stret blef Hr Bockhåln Morzells Contoir,
och enär the kommo på halfwa stallgården
kom Forslind effter Hr Machedern, och sade
sig willia hafwa honom in på gården till
de andre Camaraterne men Hr Machederen
till lika med Hr Ingeneuren och iag både
honom wara tyst, och låta blifwa, men
han swarade sig icke kunna gifwa Hr
Machedern till lit, som han har till¬
foga thes Broder, enär wij tå kommo
utom porten böd Hr Machedern, Forlind
en hand full med hwita pengar, dem
han eij giärna wille taga emot, men
på Hr Ingeneurens och mitt påstående
tog han them änteln emot, ty iag
obligerade Forslind derföre at taga pengr
att Hr Machederen derigenom skulle
blifwa honom frij, hwarpå Hr Machedern
och Hr Ingeneuren, gingo sin wäg åt
larlarf¬


larlarfwet, då Forslind till lika med mig
gik in till backars på stallgården, der
då alla grufwe arbetarena wore mästa
dehlen församlade, och begynte at söka
effter Hr Geswornen Schultze, och rådman
Erikson, och Hr Machedern, både uti sta
let, wang lidret, natstugan, iag må
och följe them in uti de andra rum
men uti stora bygnijngen, samt ther
uplåst för them wist huus dören
till
lika
med ett skåp som ther stod, Sedan
begynte the någorlunda at stilla sig
sedan the funno ingen, och gingo så
ut, och begynte at å nyo söcka uti
Kåhlgården, och up uti Spanmåhls
bod Swahlarne, widare härom wet
iag eij, hwad som passerat
Johan Bergström Johansson


p: 348.
N:o 10.
Den 9 sidstledne Junii kom jag til magasinet
klockan half 3 eftermiddagen, til at afhöra det
slut, som kunde fattas med dahle almogen. På
bordet låg en af bemälte almoge ingifwen skrifft,
angående, succession til Swenska Thronen, hwilken
jag, med alla som ther woro, måste underskrif¬
wa. En stund therefter gick jag ut i förstugan,
tå jag fick se magasins gården wara mäst
öfwertäckt med grufdrängar och annat folk.
Herr Borgmästaren, hwilken med Herr Berg¬
mästaren och flera, som ther inne woro, kom
ut på bron, frågade Grufdrängarne: wiljen
I blifwa hemma om dahl karlarne gå bort?
Hwarpå de swarade öfwer alt, neij, hwad sko¬
la wi giöra hemma om Bergsman går ut,
och om wi skola gå ut med, så böra dahl kar-
larne aldrig taga något ifrån Magasinet, ty
wi behöfwa thet mycket wäl sielfwe. Af thet¬
ta swar fant ingen, at de eij fattat rätta me-
ningen af Herr Borgmästarens fråga; Ty til¬
spordes the andra gången: Om Bergsmännen
blifwa hemma, wiljen i icke och blifwa hemma?
Thertil swarade alle, ja. Sedan begynte the
at klaga, öfwer the Deputerade wid kiöpet. Herr
Bergmästaren tilsade them, at the skulle
beswära sig hos honom, när the förmente, at
them skiedde någon orätt, så skulle thet


straxt blifwa rättat. The swarade: J ären eij
så god at gå in til, wi få äntå eij annat
swar af Eder, än at wi skola gå til Deputera
de. The började änteligen, mer och mer sorla
i synnerhet the, som stodo närmast in til bron
af hwilka jag kände Märßa, Erich Michelß
Hofwe, Anders Olßon i Noret och Willman,
påståendes, at Herr Geschwornern, Rådman
Erich Erßon och hans Sohn Herr Marchschei-
dern Ericsson skulle komma ut til them
Herr Bergmästaren frågade them, hwad the ha¬
de emot Herr Geschwornern? Therpå the närma
stående gofwo til swar: han skal aldrig blifwa
här; wi hafwa eij mera förtroende til honom
efter han sade til oß i förgår; bida til thetta
går om, jag skal wäl finna Eder igen. När the
än widare yrkade på, at få tala med Råd¬
man Erich Erßon och hans Sohn, och jag sade
at the eij woro ther på magasinet, swarade the
mig: wi sågo hans Sohn nyligen på bron,
och han sielf är äfwen här, låt oß få ut
them. Jag gick therpå in och berättade thett
för Rådman Erich Erßon, och bad honom sök
sig tilfälle at komma undan: Straxt efter
mig kom Herr Secreteraren Neuman, och tog ho
nom med sig in i kammaren. När jag tå
kom ut igen, hörde jag Herr Bergmästaren
säga: wiljen I taga lifwet af mig, så må
giöra thet, jag wet at jag dör som en ärlig k
wij swarade the thet wilja wi intet giöra.


Herr Magister Ihrman stälte sig sedan uppå
brostolpen, förmanandes them, at the skulle skicka
sig beskiedligit, och betänka hwad de giorde, med meras.
The gofwo wäl honom stundom liud, men så snart
något ord föll, som eij lydde wäl i theras öron,
begynte the åter at sorla. Wid thet jag tå
skulle gå in, fant jag, at Högwälborne Herr Lands
höfdingen stod innan för, och Willman utan för
Sahlsdören, och talte, wid hwarannan. Herr Lands¬
höfdingen frågade Willman, om han kände honom?
Willman swarade: ja. Herr Landshöfdingen frå¬
gade widare: wet tu då at jag är Landshöfdinge
här i orten? Willman swarade: Ja wet jag så hern,
men weten I hwad the säija, om Eder? Mera
hörde jag eij theraf, utan gick therifrån. Men
när jag kom tilbaka, beklagade Willman sig
at han eij på en lång tid haft något at äta i sitt
hus. Herr Landshöfdingen begärte therföre, af han¬
delsman Thel, at han skulle låta Willman få en
span rog. Herr Thel sade sig eij hafwa någon
rog, utan gaf i thet ställe Willman en sedel på
16 Daler Koppmt, för hwilken han skulle få taga
penningar af hans betient, til at kiöpa sig en
span rog. Sedermera kommo några grufdrän¬
gar in, at söka i rummen efter the Deputerade,
ibland hwilka jag tog känsel på Hans Danielßon
Stor, och Erich Michelßon Hofwe. The begärte och
at Herr Bergmästaren wille sielf sittia på
kiöpet, och at thet eij skulle mera wara några
Deputerade, utan Bergsfogdarne och Wachtarne


skulle giöra kiöp med them. Herr Bergmästa
ren swarade therpå, at han wille begära af
skied; men the sade: wi wilja eij mista Herr
Bergmästaren, ty wi få aldrig så god Berg
mästare igen. Sedan Herr Bergmästaren
änteligen gifwit bifall, til alt thet the
begärte, woro the eij heller ther med nögde,
utan påstodo skrifftelig försäkran therpå,
hwilken herr Bergmästaren och måste ut¬
lofwa. Icke långt therefter blef jag ge¬
nom kammarfenstret uti bakgården
warse en stor hop grufdrängar, så wäl på
planket, som uti Nattstugu trapporne wid
jernboden, ther the giorde mycket buller.
Menzelius berättade för mig, at the sökte eft
Rådman Eric Ersson, hwarom Herr Doctor
Stiernman, som war ther ute hos dem, lär
kunna gifwa närmare underrättelse.
Jan Ingelßon


p: 356.
No 11:
Under thet at Högwälborne Lands¬
höfdingen Herr Carl Gustaf Wennerstedt,
Bergmestaren Ädel och Högachtad Hr
Samuel Troili och Borgmestaren Ädel
och Högachtad Hr Peter Salenius tillika
med the andre BergsRättens Hrr Leda-
möter woro d: 9 sidstledne Junii på Ma¬
gasinet församlade, at ther öfwerlägga
om åtskilliga angelägenheter, som then
tå närwarande tiden krefde, i anseende
til then uproriska dahle allmogen, som
dagen förut hade anlendt hit til Staden,
blef iag emot aftonen, wid paß klok: 4,
igenom Sahlsfönstret warse, thet en
myckenhet Grufwearbetare kommo in¬
marcherandes på Magasinsgården, hafwan¬
de för sig Ciemnern Hr Anders Lehus.
Jag hade tå icke genast tilfälle at få
gå ut, och giöra mig underrettad om
theras ehrende; men fick dock af Hr
Borgmestare Salenius, som först war
ut och talte med menigheten, weta,
thet the yttrat sig enhelligt wilja giöra
allmogen följe til Stockholm, och at
the


the woro nog orolige och stortalige.
Herr Bergmästaren, som förut af dahle
allmogens buller och hårda påstående war
nog bestört, begynte nu mehra och tå han
af Hr Borgmästaren fick weta, at Gruf¬
wedrengarne giorde et med allmogen,
blifwa ännu ängsligare, så at han sielf
icke förmåtte gå ut och tala med me¬
nigheten, bad förthenskul Herr Probsten
Wallman, som ock war närwarande,
at stiga ut til thensamma, och söka ändra
thes fattade slut, hwilket H. Probsten ock
giorde, men som han ingen ting utretta
kunde med then sorlande menigheten, så
kom han ock straxt in igen. Herr Berg¬
mästaren gick förthenskul sielf ut och
tå någon stund war forbij kom iag efter
tå iag fandt Herr Bergmästaren
stående på trappan för menigheten, och
försäkrade thensamma om all justice så
hädanåt som hitintils, kunnande iag icke
draga mig til minnes at några oan-
ständiga utlåtelser fördes emot H. Berg¬
mestaren; men öfwer the Deputerade
wid


wid kiöpet hördes en allmän klagan,
som skulle the icke giordt Grufwearbetar-
ne alt rätt: Thet märkte iag ock, at
Högwyrdige Doctorn och ÖfwerHofPPredikan¬
ten Hr Olof Stierman så wäl som Hr
Magister Johan Ihrman gingo af och til
ibland menigheten, och arbetade på alt
möjeligit sätt at få thensamma til tyst¬
låtighet.
Herr Bergmestaren, som af långt
tal och thet myckna bullret war ut¬
tröttad, gick nu in, kunnande intet
annat förmoda än at Grufwearbetar¬
ne skulle gå bort, sedan the nyligen
förut fådt nöjachtig försäkring af ho¬
nom om all justice nu som förr; Men
Herr Bergmästaren war knapt inkom¬
men förr än Rådmannen Hr Johan Ingels¬
son kom efter och gaf tilkenna; thet
grufwearbetarne efterfrågade Hr Rådman
Eric Ersson samt H Markscheidern Ericsson,
them the påstådo få ut, eljest skulle the
gå in sielfwe och taga them ut med
wåld. Jag skyndade mig förthenskul ut
i


i mening at hindra menigheten ifrån
at tränga sig, hwilket ock så wida för
mig lyckades, at sedan iag för then¬
samma bedyrat, at hwarken Hr Rådman
Eric Ersson eij heller Hr Markscheidern
Ericsson woro inne, sachtade sorlet och thet
heftiga ropet sig något; men ökades strax
igen tå jag frågades om icke Herr
Geschwornern wore närwarande. Jag
swarade thertil neij, och lät them therhos
weta, at Hr Geschwornerne hela then
dagen icke warit inne på Magasinet.
Här uppå gofwo en dehl til förstå, at
thet icke warit för mycket om Herr
geschwornern wid thetta tilfellet ifwen
infunnit sig wid Magasinet. Jag gaf til
swar, at thet torde henda Herr Geschwor¬
nern icke blifwit underrättad, at Herr
Bergmästaren och BergsRättens Herrar
ledamöter woro samlade uti Magasins
gården. Thet förmente the honom weta
ganska wähl, men han hade
nu
gådt undan
them, efter som han icke skal giordt
them alt rätt wid kiöpgiörningen,
och


och fast än at the intet funno
Hr Geschwornen
här,
så skulle the wäl treffa honom hemma
uti thes hus. En eller annan af Grufwe¬
abbetarne giorde ännu en gång försök
at tränga sig in, tå iag bad them be¬
tänka hwad the togo sig före; förmanande
them therhos at hålla sig beskiedeliga och
hwar och en gå til sit hewist, samt ige-
nom än widare buller och owäsende icke
gifwa then uproriske allmogen, som nu
begynte at samla sig uti portgången och
ute på gatan, tilfälle til större galen¬
skap; Och som the härpå tystnade samt ut-
lofwade at wilja gå sin wäg, så gick iag
ock in ifrån them.
Huru litet Grufwedrengarne höllo sin
lofwen, thet wisade utgången; ty iag war
som nogast inkommen i sahlen och sedan
in uti kiöket, tå alla rummen af them
i en hast blefwo intagne och upfylte,
theräst the uti alle winklar och wrån
eftersökte Hr Rådman Eric Ersson och Hr
Markscheidern Ericsson, hwilka the sade
sig hafwa
sedt
ute på trappan sittiande, när
the


the först kommo in uppå gården; men
som
the
them icke inne igenfunno, så begofwo
the sig straxt ut igen, tagande wägen
igenom lilla porten åt bakgården, i me¬
ning at ther finna them the sökte.
Ännu woro the mißnögde och orolige icke
aldeles tilfredhstäldte, ty tå iag åter kom
uti förstugan, fant iag någre grufwe¬
arbetare ther stående och talade sin emel¬
lan therom, at the skulle in til Herr Berg¬
mestaren och förmå honom, at lemna
ifrån sig skriftelig försäkring på hwad han
them lofwat och tilsagdt, och therifrån biöd
iag fåfengt til at them öfwertala utan
the skulle par force in. När iag tå märkte
alt motstånd wara fåfengt, bad iag them
blifwa ute, iag wille gå in och gifwa
Herr Bergmästaren theras begiäran wid
handen, som iag ock giorde med förestell
ning, at, man icke kunde blifwa me¬
nigheten qwitt, innan then först finge then
åstundade försäkringskriften. Herr Berg-
mestaren nekade wäl i förstone at här
utinnan wilja giöra menigheten til
wil-


wiljes; men tå Högwälborne Hr Lands¬
höfdingen med
flere
bad honom therom, och han
sielf märkte at man på annat sätt icke
kunde undslippa grufwarbetarne, så befal-
te Herr Bergmästaren mig försäkringzskriften
upstella, som iag ock giorde i anledning
af grufwearbetarnes påstående, innehållan-
de om iag rett minnes, thet Herr Bergme¬
staren hädanåt skulle giöra then ändring
wid kiöpet, at icke någon af the tå waran
de deputerade skulle mehra biwista kiörgiör¬
ningen. Så snart Herr Bergmestaren skrif¬
ten underskrifwit, gick iag ut och upläste
thensamma för them, men på thet the skulle
wara så mycket mehra försäkrade om
skriftens innehåld, så blef en af theres
Cammerater, hwilken iag hwarken til an¬
seendet elr namnet kiende, framkallad, hwil¬
ken ock föreläste them skriften. Så snart
skriften war til ände läsen, påminte
en obekandt grufwearbetare, om thet icke
skulle wara nödigt at thensamma blif¬
wa bewittnad, hwarutinnan the andre giorde
et med honom: Jag sökte wäl
bewisa
at thenna
wo


the först kommo in uppå gården; men
som
the
them icke inne igenfunno, så begofwo
the sig straxt ut igen, tagande wägen
igenom lilla porten åt bakgården, i me¬
ning at ther finna them the sökte.
Ännu woro the mißnögde och orolige icke
aldeles tilfredhstäldte, ty tå iag åter kom
uti förstugan, fant iag någre grufwe¬
arbetare ther stående och talade sin emel¬
lan therom, at the skulle in til Herr Berg¬
mestaren och förmå honom, at lemna
ifrån sig skriftelig försäkring på hwad han
them lofwat och tilsagdt, och therifrån biöd
iag fåfengt til at them öfwertala utan
the skulle par force in. När iag tå märkte
alt motstånd wara fåfengt, bad iag them
blifwa ute, iag wille gå in och gifwa
Herr Bergmästaren theras begiäran wid
handen, som iag ock giorde med förestell
ning, at man icke kunde blifwa me¬
nigheten qwitt, innan then först finge then
åstundade försäkringskriften. Herr Berg-
mestaren nekade wäl i förstone at här
utinnan wilja giöra menigheten til
wil-


wiljes; men tå Högwälborne Hr Lands-
höfdingen med
flere
bad honom therom, och han
sielf märkte at man på annat sätt icke
kunde undslippa grufwarbetarne, så befal-
te Herr Bergmästaren mig försäkringzskriften
upstella, som iag ock giorde i anledning
af grufwearbetarnes påstående, innehållan-
de om iag rett minnes, thet Herr Bergme¬
staren hädanåt skulle giöra then ändring
wid kiöpet, at icke någon af the tå waran-
de Deputerade skulle mehra biwista kiöpgiör-
ningen. Så snart Herr Bergmestaren skrif¬
ten underskrifwit, gick iag ut och upläste
thensamma för them, men på thet the skulle
wara så mycket mehra försäkrade om
skriftens innehåld, så blef en af theras
Cammerater, hwilken iag hwarken til an¬
seendet elr namnet kiende, framkallad, hwil¬
ken ock föreläste them skriften. Så snart
skriften war til ände läsen, påminte
en obekandt grufwearbetare, om thet icke
skulle wara nödigt at thensamma blif¬
we bewittnad, hwarutinnan the andre giorde
et med honom. Jag sökte wäl at
bewisa
at thenna
wor


wore en aldeles onödig omständighet, men
therutinnan kunde the sig icke finna. The gof¬
wo til förstå at the wäl icke twiflade om
Herr Bergmestarens godhet och at han efwen
skulle hålla hwad han lofwat; men han kun¬
de til efwentyrs igenom andre blifwa in¬
talter at ändre sin utfestelse, hwilket the
förmente icke kunna ske om skriften wore
af wittnen underskrifwen. Härutinnan nöd¬
gades iag ock giöra them til wiljes, gick
så in med skriften och berättade thet för Her¬
rarne, tå Herr Doctor Stiernman, H. Probsten
Wallman och H. Rådman Blanckenhagen skriften
såsom wittnen underskrefwo, hwilket iag
och til slut giorde. När the sedan fingo
skriften woro the nögde och gingo sin wäg
men hwilken then war som skriften emot
tog, thet kan iag mig intet påminna.
Af alla the grufwearbetare som woro sam¬
lade wid thetta tilfellet på Magasinsgården,
kan iag intet erhindra mig hafwa dragit
kientsel på flere, än en som bor uti nohret,
hwars namn iag dock icke wet, Johan
Twäre på gl. Herrgården boende och Willman
The


The förre blef iag warse ute ibland
menigheten, stående then som bor uti nohret
hardt in til trappan; men intet kan iag
komma ihog, at iag hörde them föra
något oanständigt tahl hwarken öfwer Herr
Bergmästaren el. någon annan. Men hwad
Willman angår, som förmodeligen lärer
fölgdt hopen åt, tå Grufwedrängarne träng¬
de sig in uti rummen, så såg iag honom
en gång stå jemte Högwälborne Hr Landshöfdin¬
gen uti Sahlsdörren, stellande sin fot brede¬
wid Högwälb: H: Landshöfdingens på tröskuln,
och hade sig som en ursinnig menniska.
Af thes upförande och affecter syntes wäl
at han måst hafwa brukat en hop oan¬
stendiga och grofwa utlåtelser emot
Högwälb: Hr Landshöfdingen el. öfwer nå¬
gon annan; men af alt hwad han
kunnat tala, mins iag mig intet haf¬
wa hördt mehra än at han sade til Hög¬
wälb: H. Landshöfdingen, jemte thet han
räkte yxan til Högwälb: Herr Landshöfdingen,
tagen lifwet af mig genast, iag är lika
nögd om iag lefwer el. intet, emedan iag
än-


äntå ser mig swälte ihiäl. Högwälborne
Herr Landshöfdingen bad honom innehålla
med sådane obetänkta utlåtelser, och tilsade
honom therhos ½ tunna råg, hwarom Hög¬
wälborne Herr Landshöfdingen strax föran¬
staltade igenom Handelsman H: Daniel Thel;
hwarmed Willman ock wiste sig ganska nögd
Thetta alt är hwad iag påminner mig
hafwa sedt och hördt under Grufwearbe¬
tarenas sammangaddning på Magasinet.
Iag har icke kunnat gifwa någon bättre
och fullkomel. underettelse härom, helst
iag then dagen icke fick tid och rådrum
at länge wistas på et stelle, mine sinnen
woro ock tå igenom thetta owesendet orolige
at iag genast glömde thet mästa af hwad
iag hördt och sedt.
And: Bergström


No 12.
Per Andersson i Efrickgårdens
Cautions Skrift.
p: 394.
9 felas, och bör sättas in i des
ordning


Anders Lehus


Kämnären
hörd
hord


p: 418.
N:o 13.
ödmiuk Berättelse,
Tå Stadsens Inwånare woro d. 9 Junii,
som war Torsdagen före then 3die
Bönedagen, sammankallade at
höras öfwer Daleallmogens på¬
stående at Bergslagens och Stad¬
sens Inwånare skulle giöra
them följe til Stockholm, kom
jag tillika med Hr Rådman Hiordt
ifrån Rådstufwan kl: 5: efter
middagen, ther wi hade utwä¬
gat och utdelat åth allmo¬
gen


gen thet af 50 tr säd upkakade
brödet, och gick til Magazins Går¬
den, hwaräst en stor myckenhet
af Grufwedrengar woro försam¬
lade och utan för farstugu bron
utforo med ganska hårda ord
och bittra sinnen emot Bergslagen
eller Grufwans Förmän för thet
at the wid
kiöpet
skola gifwa them alt
för litet för sitt arbete, påståen-
des at Herr Geshworner Schiulz
ej skulle mera giöra nogon
tienst och at the Deputerade
wid Kiöpet skulle afsättjas.
Sedan jag trängt mig in uti
sahlen och fick närmare weta
the uproriske Grufwedrengares
mordiska förehafwande och
ropande at nogra skulle til
them utlefwereras, kom
Grufdreng Erich Willman til
salsdörren, theraf han uti bittert
argt sinne, så at tårarne lupo ho¬
nom utur ögonen, utfor med
swåra


swåra ord, sägandes sig skie all
orätt wid Grufwan och at han
ej fådt rätt för sitt arbete;
och tå Högwälborne Herr Landz-
höfdingen sökte at stilla honom
med mycket gunstigt tal, utbrast
han äntå med håniska ord, och
som jag intet annat kan min¬
nas sade han: at the handtera
oß som tiufwer och skiällmar:
swårare ord hade han äntå, som
jag kan intet påminna mig
uti hwad termer thet skiedde.
och wid thet högwälborne Herr
Landshöfdingen sökte mycket
at stilla honom, sade Willman
med wredt sinne:
och han-
ds läg-
gande på
 axel
wij kiänna
wäl Ehr ock; galit war thet
innan I kom hit, men sedan
I kom hit, så wardt thet wärre
och aldeles oß wår rätt be¬
tagen. Och än til at stilla ho¬
nom gaf högwälborne Herr Landz-
höfdingen honom til ½ tunna rog.
Härpå kommo grufdrengarne
inbrytandes at ransaka husen
och i thet gick jag therifrån. Fah¬
lun 15: Oct: 1743.
Nils N: Ryding.


p: 424.
N:o 14.
Ödmiuk Berättelse
När jag den 9 sidstledne Juni effter
middagen kom, att i ett ärende, gå
förbi Magazinet, stormade i det samma
in en stor skara med Grufdrängar
genom porten, af hwilka iag och så blef
med hopen inträngder, och kom at stad¬
na på sidan af gården wid Stegerhus
Broden. Straxt härpå begynte Grufdrän¬
garna, at mycket sorla och bulra; och
kunde iag för thet stora alarmets skull
eij så noga höra alt hwad de förde sina
otidiga ord om, utan allenast, att iag
då och då hörde några meningar af
deras tahl, hwilka iag dock nu eij så
wäl kan minnas. det erhindrar iag mig
at Hr Bergmästar Troili, då han en gång
kom ut på Bron, sade till Grufdrängar-
ne nästan så här: här han I mitt lif,
giören af mig hwad I wiljen, eller och
låten mig få afskied, iag wil med nä¬
sta post skrifwa till Kongl: Collegium der¬
om; därpå swarade grufdrängarne
enhälligt


enhälligt: wij hafwa ingen ting emot deij,
du får eij taga afskied, men lät os få ut
Geschwornen Schultze, honom willa wij tahla
wid, och när derpå swarades, att Hr Geschwor
nen eij war der, sade grufdrängarne: wist
är han här, wij hafwa sökt honom i des gård
och blifwit oß sagt, att han är här. Wid ett
tillfälle, då Hr Markscheider Erichsson war
på talet, hörde iag nämnas: Skall en så
dan ung gloper och Snorkilling werdera
Gambla Karlars arbete. En stund der
effter rusade en hop af grufdrängar
in i Bygningen, och som det glunckades
af de öfrige, till att söka Hr Geschwornen o
Markscheidern, men något derefter
kommo de ut igen en och en i sänder. Under
det deße woro inne, sade sombliga af dem
som woro ute på gården; Gud nåde honom
om de nu få I honom; men andra åter
som stodo något därifrån sade: om wij få
I honom, så ska wij behålla hwart sitt styck
af honom. Jag tänckte dereffter gå bort
men då iag kom åt portlidret, komm
någre Grufdrängar ikring mig, af hwil
ka en liten karl sade åt mig; hwar haf
wen de giordt af Erichson; och då iag swa¬
rade det wet iag intet; sade han, wist w
du, du har wäl warit med och giömt undan
effter du är bekant med honom ty iag
har


har sedt, att du fölgt den skiälmen på gator¬
ne: Iag sade: är du intet rädd, at iag tar
witnen på orden, för du säija sådane ord en
gång till du. Tå swarade han under hot
till mig af sin yxas uphögning i wädrät:
det tör iag, En skiälm war han, och så är
du och din Snorkilling, det är intet åt, at du
talar något här du. Hwilket alt unga Hr
Terserus måst hafwa hördt, effter han stod
brede wijd mig. Jag tog häraf till mig
en liten fruchtan, och sökte min retirade i
Hr Bergströms kammar, hwar ifrån då iag
ärnade gå hem, ungefär kl. 6. hörde iag
Hr Doctoren och ÖfwerhofPredikanten Stierman
i Magazins portlidret giöra en förmaning
till grufdrängarne, hwilka derpå sade till
honom: Tig du; bry dig als int härom, utan gå
hem och läs i din bok, och låt os taga rätt
på wåra skiälmar, medan wij hafwa dem
här. Utaf alla deße grufdrängar Kiänner iag
icke en. Jag gick i det samma hem och kan
eij nu mera minnas härom. Fahlun d:
20: October 1743.
Carl Gahn


enhälligt: wij hafwa ingen ting emot deij,
du får eij taga afskied, men lät os få ut
Geschwornen Schultze, honom willa wij tah
wid, och när derpå swarades, att Hr Geschw
ren eij war der, sade grufdrängarne: wist
är han här, wij hafwa sökt honom i des gå
och blifwit oß sagt, att han är här. Wid ett
tillfälle, då Hr Markscheider Erichsson war
på talet, hörde iag nämnas: Skall en så
dan ung gloper och Snorkilling werder
Gambla Karlars arbete. En stund der
effter rusade en hop af grufdrängarn
in i Bygningen, och som det gluckades
af de öfrige, till att söka Hr Geschwornen o
Markscheidern; men något derefter
kommo de ut igen en och en i sönder. Under
det deße woro inne, sade sombliga af dem
som woro ute på gården; Gud nåde honom
om de nu få I honom; men andra åter
som stodo något därifrån sade: om wij få
I honom, så ska wij behålla hwart sitt styck
af honom. Jag tänckte dereffter gå bort
men då iag kom åt portlidret, komme
någre Grufdrängar i kring mig, af hwil-
ka en liten karl sade åt mig; hwar haf¬
wa de giordt af Erichson; och då iag swa-
rade det wet iag intet; sade han, wist w
du, du har wäl warit med och giömt undan
effter du är bekant med honom ty iag
har


har sedt, att du fölgt den skiälmen på gator¬
ne. Iag sade: är du intet rädd, at iag tar
witnen på orden, tör du säija sådane ord en
gång till du. tå swarade han under hot
till mig af sin yxas uphögning i wädrät:
det tör iag, En skiälm war han, och så är
du och din Snorkilling, det är intet åt, at du
talar något här du. Hwilket alt unga Hr
Terserus måst hafwa hördt, effter han stod
brede wijd mig. Jag tog häraf till mig
en liten fruchtan, och sökte min retirade i
Hr Bergströms kammar, hwar ifrån då iag
ärnade gå hem, ungefär kl. 6. hörde iag
Hr Doctoren och ÖfwerhofPredikanten Stierman
i Magazins portlidret giöra en förmaning
till grufdrängarne, hwilka derpå sade till
honom: Tig du; bry dig als int härom, utan gå
hem och läs i din bok, och låt os taga rätt
på wåra skiälmar, medan wij hafwa dem
här. Utaf alla deße grufdränger kiänner iag
icke en. Jag gick i det samma hem och kan
eij nu mera minnas härom. Fahlun d:
20: October 1743.
Carl Pahn


p: 295.
N:o 15.
Tå en stor myckenhet af Grufwe¬
arbetare, then 9 sidstl: Junij, på
Magazins gården sig instälte
war iag äfwen wid Magazinet
närwarande; Och har altså, på
undfången kallelse och befall¬
ning, then ähran, at aflemna
följande witnesmåhl.
Sedan Grufwe arbetarena, uppå
Hr Borgmästarens Salenii
utrop, om the woro hågade fö¬
re, at giöra följe med dahle¬
allmogen åt Stockholm, med
stort rop enhälligt swarade,
ja, blef iag, med andra flere,
så altererad, at iag, på en lång
stund, hölt mig inne i Sahlen,
och wid thet iag omsider kom
at gå ut på broen, så hördes
öfwer alt, med stor ifrigheet,
lät oß få ut Hr Geschwornern
Schultze, Rådmannen Eric Erson


och Marckscheidern Ericsson, som
giöra oß så mycken orätt på
kiöpet, tå iag äfwen jempte
andre, gång effter annan, böd
till, at med all höflighet och läm¬
pa sökia förmå them till still-
het, men förgäfwes. Och wid
thet iag åter tänckte gå in i
Sahlen, bad Hr Marchscheidern
Ericsson mig släppa sig in i Con¬
toiret det iag och giorde; men
om han sedan gick igenom dören
ut igen, eller steg ut igenom
Fenstret, wiste iag eij.
Hr Bergmästaren Troili, stäl-
te sig på Bron, och frågade
Grufwearbetarena, säijandes:
hafwen I något
emot
mig, så står
iag har för edra ögon, och om
I nu wiljen dräpa mig, så
dör iag, som en braf och ärlig
Karl: tå med mycket sorl swa-
rades, wij hafwa intet ondt


emot Hr Bergmästaren, utan
äro xxd nögde med honom, på¬
stående; thet Hr Bergmästaren
wille wara med wid Kiöpgiörnin¬
gen, thet han och lofwade.
Ij Sahlen blef iag warse, at
Samuel Janßon Forslind stod
och gret, frågade honom förden¬
skull, hwad som feltes, så ut-
lät han sig, det Hr Marchschei¬
dern Ericsson för några dagar
sedan skall wid kiöpet snubbat
theß Broder, sägande, du har
Fahr och mohr at gå till, du
får wähl låta dig nöija med det
du får, hwaröfwer, sade han,
min Bror han tagit så wid sig,
at
han
blifwit swagsint.
Ändteligen begynte några af
Grufwe-arbetarena tränga
sig in i Förstugan, tå iag sa-
de åt Gustaf Norrdahl, Gustaf,
Hr Geschwornen än intet här,


iag hoppas, at I hållen mig för
den, som säger sanningen, och
med Eed omsider Hr Geschwor¬
ners frånwarande betygade, tå
han ther på utropade, Gåßar,
I hafwen intet här at giöra,
gån ut tillbaka.
Här på trädde iag af, och wet
så eij, hwad eftter then stun-
den paßerade.
Ibland the tå närwarande, så
mycket iag nu kan minnas,
kiände iag igen
Johan Mårtenßon
Hans Jeremießon
Gustaf Norrdahl
Olof Anderßon Kungen
B H Morzell.


p: 447.
N:o 16.
Om Grufwedrängarnes förhållande
wid kiöpet, Magazinet eller annorstädes,
under the dager, dahlealmogen, wid
uproret, låg här i staden; wet iag mig
icke widare uplysning kunna gifwa
än hwad iag af Samuel Jansson Fors¬
lind, wid ett tilfälle, therom hördt be¬
rättas; hwilket iag nu, uppå undfången
befallning, har then äran att anföra.
d: 10. Junii straxt effter middagen
kom Forslind af tilfälle til min moder,
tå han ibland annat talade om, huru
som grufwe-drängarne, til en ganska
stor myckenhet, dagen förut hafwa
warit församlade på Magazinet, och
tå giordt ett faseligit buller ther öf¬
wer, att the wid kiöpgiörningen icke
skola få sin skiäliga betalning för theras
arbeten neder i grufwan, utlåtande
sig therföre mycket hårdt emot the
Deputerade, i synnerhet emot Rådmannen
Hr Eric Ersson på Täckten, och thes Son
Marckscheidern Hr Eric Ericsson, them
the ganska häfftigt och ifrigt ropade
på, åstundandes, att få them ut
ibland sig. För hwilken orsak skall


the hafwa nödgats sticka sig undan
under thetta bulret, sade Forslind
sig hafwa kommit att gå afsides,
ther inge andre Grufwedrängar
warit förhanden, tå han fått see
Hr Marckscheidern Ericsson, hwilken
han fattat uti säijandes: kom nu
Herr Ericsson och följ mig, få see
om iag nu har Far och Mor hemma
hwilka ord han, uppå tilfrågan
sade här flyta theraf, att Hr Ericsson
några dagar förut wid kiöpet, skall
til Forslind, tå han wist sig mis¬
nögd öfwer then betalning honom
blifwit tillagd för thes arbete, ha¬
wa sagt: Nog får ni tiga Forslind,
ni har både Far och Mor hemma;
hwarpå Hr Ericsson skall straxt haf-
wa uptagit något hwita penningar
och erbudit them Forslind, säijandes
K. Forslind slepp
mig
iag skall giöra Eder
något godt igen om iag kan.
Theße penningar, som effter thes
utsago woro 34 Sexstyfrer, tog
han wäl emot, blef dock af them


icke synnerln til medymkan bewekt,
utan mäst theraf, att Hr Marck¬
scheidern tillika med Hr Bergström
och i synnerhet Hr Erenström bodo
honom therom, hwarpå han lät
honom gå sin wäg: Om Forslind
sedan straxt therpå gick therifrån,
elr hwart han tog wägen, kan
iag mig icke ehrindra honom näm-
na; dock faller thet
mig
före, att han be¬
rättade sig litet hafwa dröijt, och
talt med Herr Räntmästar Gahn
och therpå gådt sin wäg.
The ord, som hr Markscheidern Erichson
skall hafwa fäldt wid kiöpet, och här
framföre nämde äro, sade Forslind
wara enda orsaken, hwarföre han
wid thetta tilfället sökte hålla ho-
nom qwar, hwilka ock ännu bety-
gades, gå honom mycket til sinnes,
emedan thes föräldrar icke äro sär-
deles wälmående; hafwa dock mån¬
ga nog att försörja, så att thet lilla
han kunde förtiena; icke borde mis
unnas. Här wid påminner iag


mig, thet Forslind sade sig ångra
att han, wid thet tilfälle han tog Hr
Ericsson fatt, kallade honom Herre.
Jag frågade honom: hwarföre så
thet. han swarade. Han är icke bättre
karl än iag; ty iag är så wäl Berg¬
mansson som han, fast min fader
fört olyckligt bruk, och therföre sitter
wid sämre wilkor än hans Fader
som therwid warit lyckelig. Mehra
kan iag icke ehrindra mig af Forsli
tal angående thenna sak, utan thet
allenast, att han bad mig warna
Bergsmannen Hr Göran Sohlberg, at
han wille hålla sig undan, eme¬
dan han hade hördt, att grufwe
arbetarene äfwen hade ondt til
honom, och torde wid grufwan
dagen therpå, om han wore tilstädes
söka hämna sig på honom.
Här på kom Bergsfogden Hr Ingel
Fallstedt til mig, med hwilken
Forslind straxt inlät sig i tal, sä-
gandes: om han dagen förut war
på Magazinet, och tå han fick neij


til swars, frågade han widare: hwar¬
före icke han tillika med andre war
ther tilstädes? Herr Bergsfogden
swarade, sig icke hafwa wetat, att
någon sammankomst skulle ther
hålles: hade han hafft kundskap ther
af, hade han skolat warit med.
Forslind undrade theröfwer, att icke
Hr Bergsfogden, så wäl som andre,
skulle hafft bud therom, påståendes
att thet icke måtte warit honom
okunnigt, utan att han med flit,
af räddhåga, kan skie, hafwer hål¬
lit sig undan, emedan han, torde
hända, war hos sig sielf öfwertygad
therom, att han icke hafwer giordt
alt hwad som rätt warit wid
kiöpgiörningen. Hr Fallstedt sade
sig icke hafwa fruchtat therföre, utan
skulle wäl infunnit sig, om han
warit eller blifwit påkallader.
frågandes therhos uti hwad mål
han skulle hafwa giordt orätt.


Hwarpå Forslind gaf til swar: thet
Hr Bergsfogden wore ju en ibland
them, som ock pruter emot billig-
heten för nära med grufdrän-
garne på kiöpet; förekastandes
honom äfwen, att han hulpit en
dräng, som tient thes Fader, och
äfwen en sin Slächtinge, wid namn
Gassarfs Ingel, som iag intet annat
kan minnas, til arbeten neder
uti grufwan, fram för sig elr
någon annan, som thet bättre
behöfft, och sig ther til förr än the
anmält. Hr Bergsfogden före¬
stälte honom icke hafwa fog att
förebrå sig sådant, emedan han
så mycket möijeligit warit, hafwer
söckt undfly, för mistancker skull
att bestyra om ett eller annat,
ther någon af hans slächtingar
kunde hafwa att giöra med, eller
them på något sätt kunde angå
och sade Hr Bergsfogden sig icke
en gång kiänna thenne sin slächtin-
ge, mycket mindre att han skulle


hafwa skaffat honom arbete fram
för någon annan: eij heller then om¬
talte drängen. Men tå Forslind
söckte än widare, här om att öfwer¬
tyga Hr Bergsfogden, förmante han
honom att innehålla med sådane ut¬
låtelser, säijandes: thet han altid kun¬
de förswara thet han giordt. Härpå
warnade Forslind Hr Fallstedt, att icke
gå til grufwan dagen therpå, ty tor-
de hända att någon kunde hafwa
ondt emot honom, då han kanskie
finge umgället. The kunna icke
taga lifwet af mig war Hr Bergs¬
fogdens ord therpå. Så kunde thet
gå, war Forslinds swar. Ja, sade
Hr Bergzfogden; the kunna dock icke
mera giöra, iag skall äntå gå
tijt och giöra min sysla.
Under thetta tal påminner iag mig
äfwen Forslind säija, att Bergsmans
söner, som mäst borde hielpas wid
grufwan, blifwa merendels hotade
och förtryckte: att afbetalningen til
grufwedrängarne, också kunde skie


utan någre Deputerade, och att
bättre än nu skulle tå tilgå. Huru
hans ord egänteln föllo, kan iag
icke berätta, emedan iag icke lade
them på minnet, effter iag hölt
them wara af oförstånd talte.
Mehra utaf Forslinds tal kan
iag nu icke draga mig til min-
nes, wet eij heller widare att gif¬
wa någon uplysning uti thetta
mål. Fahlun d 21. Octobr. 1743.
Matth: Eggertz


p. 476.
No 17.
för ledna d. 9 Junij war iag underteknat till like med flera
Bärgsmän till sagt att wara tillstädes Efter middagen på
Magasinett att råd giöra om dal allmogens af passande
utan staden. Sedan fölgde iag rådman Ström hem. Klåkan
fyre vidh paß Lijtett där efter kommer Erik Wellam
sohn efter och säger däd i Magasinsgården war full mäd
gruf drängar som hafwa sagt att de och warit tillfredz
at föllia mäd almogen, där uppå gik iag straxt tillbaka
åt Magazinett och Innan iag kom in på gården fik
iag weta att de höllo på och klagade öfwer de Deputerade
när iag kom in på gården blef iag häpen uttaf buller
och sårl män gik straxt fram på en sijda åt Bron
män för drängsel skull slapp iag intet uppå Bron
då wände iag mig på sida och kiände igen en som heter
Anders Jörs giörgen och Hans Albrechtzon i Östanfårs och sade
till dem goßar ären I och mäd I dätta owäsändet
Neij Sade de gud Beware oß ifrån Ett Sådant Ifwer
här är all för skam löst och obilligt. Då sade iag till dem
för gudh skull gåßar ackta er att intet Nij komma
I någon olycka utan tagen Er till wara för oråd
hwar på de Sade ja ja far wi wete wäll dä för.
där på wände iag mig åt Bron och kiände en som
heter Hofä som intett långt från Bron Mäd hatten
på hufwudett Män hörde intet huad
han
sade, utan dän
Ena adwan gick upp och ned på hörnet där på gik iag
Bak på hopen och bad däm för gudh skull uphöra mädh
sådant slik huar uppå nogra swarade sard


utan någre Deputerade, och att
bättre än nu skulle tå tilgå. Huru
hans ord egänteln föllo, kan iag
icke berätta, emedan iag icke lade
them på minnet, effter iag hölt
them wara af oförstånd talte.
Mehra utaf Forslinds tal kan
iag nu icke draga mig til min-
nes, wet eij heller widare att gif-
wa någon uplysning uti thetta
mål. Fahlun d 21. Octobr. 1743.
Matth: Eggertz


p: 476.
No 17.
förledna d 9 Junij war iag underteknat till like mäd flere
Bärgsmän till sagt att wara tillstädes Eftermiddagen på
Magasinett att rådgiöra om dal allmogens af passande
utan staden. Sedan fölgde iag rådman Ström hem klåkan
fyre wijd paß lijtett där efter kommer Erik Wellam
sohn efter och säger däd i Magasinsgården war full mäd
gruf drängar som hafwa sagt att de och warit tillfredz
at föllia mäd almogen, där uppå gik iag straxt tillbaka
åt Magazinett och Innan iag kom in på gården fik
iag weta att de höllo på och klagade öfwer de Deputerade
när iag kom in på gården blef iag häpen uttaf buller
och sårl män gik straxt fram på en sijda åt Bron
Män för trängsel skull slapp iag intet uppå Bron
då wände iag mig på Sida och kiände igen en som heter
Anders Jörs giörgen och Hans Albrechtzon I Östanfårs och sade
till dem goßar ären I och mäd I dätta owäsändet
Neij Sade de gud Beware oß ifrån Ett Sådant Ifwer
här är all för skamlöst och obilligt. Då sade iag till dem
för guds skult goßar ackta att intet nij komma
I någon olycka utan tagen Er till wara för oråd
huarpå de sade Ja Ja far wij wete wäll då för
Där på wände iag mig åt Bron och kiände En Som
heter Hofä som intet
stod
långt från Bron mäd hatten
på hufwudett Män hörde intet huad
han
sade utan dän
Ena armen gick upp och ned på honom. Där på gik iag
Bak på hopen och bad däm för guds skull uphöre med Ett
Sådant slik huar uppå nogra swarade sine
utij


sijk rummet Wep gud Bewar oß där ifrån
Wij hafr ingen del dän utij
när iag
då wände mig åt porten och skulle gå där ifrån fant
iag at En del trängde Sijg in på Bron och Så In I rummen
Men dem kiände iag intet ty då wände de alla ryggen
åt Mig, där på gik iag till Erik Anderson sedan straxt
där Efter kommer en gruf dräng Som heter Pär Erson
til honom Sade iag huad gudh nam hafen nij haft för
Ett farligit Wäsände Idag, huar på han Sade Wij
ska Mörd
dåm
innan på idag tå Sade iag till
honom goßä ackta dijg huad du Säger och giör I huet
däd du hafwer En all Witande gud
som wet
huad I Menskians
hierta Bor ont Eller gott: och uti ditt Bröst Efter
klagande Samwet den det giör däd ont är, och för
gud skull för hindre Ett sådant upp såt, där på går han
från mig och komer så En stund där Efter till Baka
då iag åter frågade honom hur däd nu står till där på
han Sade, där
står
nu allt Bra till däd är nu allt gott
Igien och tyst; Måndagen där på råkade iag vijd grufan
och kistin hosta då iag förestälte honom dän obeskiedlighet
Som åm torsdagen förut för öfades af däm på Magasins
gården, att fållk för deres skull Måst taga flyckten därpå
han Sade att Erik Erson skulle hafwa gått fram at deßa
fått talt Wijd honom däd så
ingen
rönt honom på slutett
Sade iag, att skulle Som iag tyckte för däna Swara rådeligt
att Såm råd och straxt giöra Bön, huar till En
del Bijfölle Mit råd En del tyckte intet där om ty medan
iag Så talte Wijd hafwa ordes hopen alt Mer kring om
Mig huar Mäd iag skildes ifrån däm


iag på minner Mig och at iag om onsdagen som
War d 8 Junij hörde tuänne grufdrängar Som arbeta
utij storblöten talas Wijd däd Wijd grufan En dag
Eller tuå för ut hört talas något Wijdrigt om
de deputerade Men
de
Sade Wij hafwa ingenting
att skylla Erik Erson, Eller Erik Sohn att ike de
giöra åß rätt, Män SolBärg Sade de är nog
sträng och hård Emot oß
Danil Danil Sohn
på Danholn


p: 504.
No 18.
Hwad grufdrängarnas Upror förl. Sommars d. 9 Juni på
Magazins gården widkommer, kan iag eftter anmodan, så mycket
mindre någon uplysning derom gifwa, som iag då den dagen in¬
tet war der med tillstädes.
Utan samma dag blef iag då på gatan af en lång bewäpnad
Mora Karl öfwerfallen som kom fort eftter mig löpandes,
gaf sig i tal med mig, seijandes: Thet är intet folcklöst på
gatan nu. Jag märcker det nock, swarade iag. Gud stille ner
en sådan oro. Nei, sade han: Nu är det roligt nu, Nu är
det roligt nu, men wet du hwar de har kommit i
från? Jo ifrån dei och dina Camrater prästerna, tokarne
som stå på predikstoln och förmana allmogen till lydna
och trohet emot öfwerheten, men aldrig nämna ett en¬
da ord hwad för öfwerhets personer wi hafwa /: om hwilka
han hade då swåra expressioner :/. Weet Karl, swa¬
rade iag, hwad du under Gudz bara Himmel talar om Öfwer¬
heten. Åh, åh, sade han, Jag hörer att du är af rätta
slaget du, du ska wäl få utaf slefwa du ock, ska
du si. Rätt i det samma går iag twärt tillbaka i¬
från denna skamlösa mannen och Hans medfölje, och
blandar mig in med grufdrängarna, som då kommo emot
mig flocktals ifrån Magazinet. Dem frågade iag huru
det aflöpp på Magazinet? då swarade mig en gammal
grufdräng: der war, ska ni si, ett grufli späntande.
Hur då, sade iag, willia Grufdrängarna giöra föllje med till
Stockholm


Stockholm, och lämna grufwan? Ja, sade han, en stor
dehl äro nu så öfwergifna at de ei achta om, om altsa-
mans skulle gå i grund. War intet någon der, frågade j
som kunde hålla styr på Folket? Jo Hr Doctor Stiern¬
och Mag: Ihrman arbeta med folket, att swetten stod om dem
War intet H:r Bergmästaren der, sade iag? Jo war han
sade han; men iag tror de hade ärnat honom ock en stek,
men efter han gaf dem goda ord, så släpte de honom.
men ha de fått uti Hr gesworner Rådm:n Eric Erßon
och Markscheider Ericsson, gud wet huru det då har gått
Tre dagar dereffter då dahlallmogen nyß hade furit
utur staden kommo till mig på mitt hemman i Wika nå
Grufdränger, som leta eftter båtar wid stranden, som
Dalkarlarna hade tagit bort med sig öfwer Runn; d
frågade iag en Grufdräng, Hwad det war för ett far¬
git wäsende på Magazinet förledne Torsdags? Swa-
rade han : Wi wore der tillhopa och satte af Gesworner
Åcka wi? sade iag. Wi grufdrängar, swarade han. Hwe
Hafwer gifwit grufdrängar sade iag, en sådan macht och
myndighet som intet tillkomme en gång Bergsmän,
Bergmästaren eller en hel Bergslag att sättia af
gesworn. Jo, swarade han, han är likwäl afsatter nu
och giör nu ingen syßla mehr wid grufwan, utan far
bort utur orten. Jag beklagar, sade iag att, iag
som nu i 7 och 20 åhr warit Bergslagens präst
och


och wid alla tillfällen förmant follet till hörsamhet och
lydno emot sine Herrer och Förmän, skall nu finna
ibland mitt egit folk en sådan galnskap och Satans wäsende.
Ja, swarade han; Om Ni wiste huru wi wid Kiöpet blifwa
för wårt slep och arbete belönte, så undra Ni icke uppå
att wi nu giordt det som nu giordt är. Wåra Wachtare, som
sedt wårt arbete, blifwa intet hörda, el:r töras de en gång
gå in med oß på kiöpet. Och att gå in till Hr Berg¬
Mästaren och klaga wår nöd för honom är för oß al-
deles fåfängt, der få wi ingen tröst. et. et. Hör
karl, swarade iag: I har gådt ändå så galna och
rasande wägar, at så sant som gud är gud och wi ha
en Christelig och rättrådig Öfwerhet i Landena, så går
det nu med Grufdrängarna som det gick med dem i Sahl
assess:r Lybeckers tid; derföre lyd nu mitt råd, och
säg åt Edra Camrater at i nu i tid fallen till bönen
och söken att komma i nåd igen hos Ehr gode Ge¬
Sworner, på det straffet måtte blifwa lindradt.
Nei, mente han, det har nu ingen fara, effter Hela
landet war nu i rörelse.
En tid dereffter, Dom: V Trinitatis, såg iag, huru skam¬
lösa en dehl af Grufdrängarna woro, ty när iag då
predikade Högmäßan i Nykyrckian och effter Hans
Kongl. Maijts höga befallning förehölt Församlingeni den
plicht och skyldighet, som både Gudz och Werldslig Lag för¬
binder


binder oß till emot wår Nådiga öfwerhet då iag
i min predikan kom at ropa We öfr dem som up¬
stußadt dahl Allmogen till en sådan förbannad resa
och betiänte mig af Patriarcken Jacobs ord Genes 46
v. 5. 6. 7. då mißlikade det grufdrängarna så swåra
at en stor dehl under sielfwa predikan raade då
ut utur Kyrckian:
Jacob Hesselius


No 19.
p: 511.
Förleden d 9. Junii i thetta åhr Kl emellan
5 och 6 om afftonen ungefär, kom iag at
gå förbi Magazins gården och i samma
stund, fick se en stor hop af grufwedrän¬
ger in på samma gård, som therstädes
giorde ett stort Buller och sorl, af hwil¬
ket iag förordsakades gå, närmare in
till hopen, at höra hwad på förde lar¬
men kunde för sorlet skull, icke fatta
att enda ord, utan enär Hr Bergmä¬
staren kom ut på Bron, tänkte iag
då få höra hwar i det bestod, men
fåfängt, myckenhetens Sorlande och
ifriga röster betog alt det man wille
höre fast bemälte Herre talade nog
hårdt, H:r Bergmästaren gick åter
tillbaka in i Salen, tå imedler tid
H:r Doctorn Stierman samt H:r Magister
Ihrman kommo ut på Broen och
giorde förmaninger at thermed stilla
theras owäsende, men thermed uträt¬
tade litet then gången.
Jag som stod i en trängsel, tänkte
sökia mig et lägligare ställe, som ock
omsider skiedde, tå iag måste trängia
mig fram till Bron och in i Förrstu-
gan; hwarest iag stälte mig gient
emot Salsdören, tå iag icke långt
thereffter fick höra af the främst för
Bron stående grufwedränger sägas:
kom


kom lät oß gå in och somliga sade:
häf ut dom, häf ut dom, men hwem
the mente wiste iag ännu icke för¬
än iag frågadt Hr Rådman Berg-
ströms skrifware Norling som be¬
rättade mig wara Rådman Eric
Ersson och thes Son Marcheidern som
the thermed förstode, några kommo wä
tå in i Förrstugan at trängia sig
in i Salen, men af något motstånd
i Salsdören, måste tillbaka, en ofär¬
dig som mycket lutade fram kroppen
lopp af ock an i Förstugan, gick ock
till Rådman Bergströms Contoirs
dör, den han änteligen påstod få up,
säijande här är han här är han:
men skrifwaren Norling wägrade
honom thet. Therpå gick iag in i
Kiöket, och tå blef iag warse igenom
kiöks
fönstret några grufwedrängar i
Bakgården som sökte effter at finna
Rådman Eric Ersson och Marcheidern
och för thenskull ginge up i en på sam¬
ma gård nybygd nattstuga, ther Råd¬
man Bergströms Son med thes Infor¬
Mator höllo Studer Kammare, och
bröto ther up dören. Effter the då icke
hafwa funnit dem de efftersökte, gingo
the utur samma Kammare, lagade
dören, som hon tillförne war och
gingo tädan ned igen på gården,


Magister Ihrman som tillförende
hafft ospordt den möda, at med wac¬
kra förmaninger beweka them på
framgården, efter satte eij min¬
dre nu at giöra thett samma, tå han
genom kökz fönstret åter, hölt, till the
på Bakgården warande ett wackert
förmanings tahl, som syntes hafa
then werkan, at the fogligare skicka¬
de sig, iag gick sedan min wäg
tå äfwenwäl gården war mästedelen
ren undantagande at någon stod
här och ther, ingen kiände iag af
theßa grufwedränger som iag
kan namngifwa. Som attesteras
Fahlun d 19 Octobris 1743.
C Hellman


p: 515.
No 20.
Som Ädle och Högachtad Herr Berg¬
mästaren och högt ährade Grufwe Rät¬
ten behagat fordra min berättelse och
wittnesmål öfwer hwad som kunnat
förelupit med Grufwearbetarena wid
Dahle Allmogens samblande och någre
dagars wistande nästledne Sommar
här i Fahlun; altså har jag ej under-
låta bordt eftter then kundskap iag therom
kan äga, nedannämnde sanfärdige
berättelse hörsammast at aflemna.
Åhr 1743 d. 8. Junii Kl: 12, om middagen
anlände nästan hela dahl almogen med
the häromkring belägne Socknar, hit til
Staden alle bewäpnade dels med Musqo¬
ter, bößor, wärjor, sprint och spik klubbor,
hwilka mästadelen stielfwa och en del tijt
the blefwa anordnade sig i Staden inquar¬
terade, dagen effter eller d. 9. Junii
infunno åter Samtel. dalmogen sig på
stora Torget hwarest the Formerade in¬
nom sig en ring och sedan bön predikan
war hållen steg en ifrån Leksand wid
namn Fors Lars fram til Hög wälborne
Herr Landshöfdingen Wennerstedt med
en skrifft begiärandes at then måtte up
läsas och the närwarande samt Stadsens
Inwånare


Inwånare skulle straxt förklara sin
mening giöra et med almogen och
samma skrifft underskrifwa, men som
i trängzlen och sorlet war omögeligit
gifwa sådant swar, at thet af alle kund
höras, ty steg Högwälborne H Lands höf¬
dingen, Herr Bergmästaren Troili,
och herr Borgmästaren Salenius
tillika med the flere på torget närwa¬
rande Stadsens
xxxx
Inwånare up uti en
Nattstuga hos: Framledne Screteraren
Hr Claes Schwans änka då H: Lands¬
Höfdingen uti et fönster gaf Almogen
effter et förut fört kort tahl sitt bifal
uti theres begiäran, therpå the äfwen
begiärte Bergs Rättens och Stadsens
Innwånares utlåtelse theröfwer, på
hwilkas wägnar Herr Bergmästaren
gaf det swar at the woro nog få nu när¬
warande, eij heller til i dag fådt någo
Sammankallelse men Herr Berg-
mästaren tillika med de Närwarande
af Bergs- och Rådstufwu Rätterne samt
öfrige Stadsens Innwånare woro utaf
samma och enahanda mening, samt
Cemnar Almogen lika swar som Hög¬
wälborne Herr Lands Höfdingen them
redan gifwit therpå. allmogen påstod
at Stadsens Inwånare måtte hopkallas
på


på Torget och äfwen häröfwer gifwa sin
utlåtelse hwilket blef them bijfallit
gifwandes Herr Bergmästaren och Herr
Borgmästaren både Grufwe- och Stads
Wachtmästarena med Betienterne ordres
at Stadsens Inwånare på torget til Kl.
3 eftter middagen sammankalla, och i med
lertid spisades middag på Magazinet,
och almogen gingo til sina quarter,
då Kl: war 3 samlade sig åter Allmogen
på Torget, tillika med en stor del af Stad-
sens Inwånare och theribland, en stor myc¬
kenhet af Grufwedrängar, stigandes först
tilsammans på torgett och sedan up wid
qwarn Magazins hörnet och boden, En
stund thereffter hörde jag, som då war
inne uti Magazins Sahlen, berättades
at gården war full samlad med Grufwe-
drängar, går så ut på broen, då mycken-
heten blifwit så stor, at de stodo tilsam¬
mans packade. Man på man alt up til
Sahls Breden, så at nästan intet mera
rum öfrigit fans på gården, med mycket
skrål och sorl. Herr Bergmästaren
frågade then til hwad ända the til en
så stor myckenhet här församblade woro,
föreställandes them therjemte thet äfwen
tyr och then farlige på fölge thet hade med
sig at ther nu under Allmogens härwaro
wisa


wisa sig upstudsige och at Almogen
af oß fordra anseenlig Matsäck och
penningar, samt att Stadsens In¬
wånare skola wara them til Stock¬
holm fölge achtige med mera, therpå
the med mycket sorl och rop swarade
sig wilija mangrant giöra med Almo¬
gen följe, hälst thå här intet blifwa
så rätteligen uti theras Arbets lön
wid grufwan och wid malmkiöpetz
hanterade af the therwid tilförordna-
de Deputerade, njutandes alt för knap
och ringa betalning för sina upskaf
fade Malmlottningar beklagande
samt med hårda ord beswärandes sig
i synnerhet öfwer Herr Rådman
Eric Ericksson på Tächten och Herr
Under Marksscheideren Eric Ericsson
nämnandes och en eller annan gång
at Härr Jöran Sohlberg är heller
inthet för god emot oß, samt then
fierde wid kiöpet sittande Deputerad
Bergsman, Kuusin Eric Ersson å gaml
Herrgården blef eij något til det ringaste
nämd och huruwida grufwedrängs
ytring wid samma tillfälle emot
Hr Geschworner Schultz,
som ther eij war närwarande, förde åt-
skillige swåra utlåtelser, men som
Herr


Herr Geschwornern är min Cousin
så kan jag eij något hwad honom angår
emot lag mig yttra, Herr Bergmästa-
ren swarade, at thet inte nu woro tid
at tahla om sådant, när en sådan myc¬
kenhet af Allmoga ligga oß öfwer, som
eij hafwa godt i sinnet, och at Arbetare¬
nas Bortgång ifrån Grufwan, som imed¬
lertid kunde ställas under wattn och
uti ödesmål skulle förordsaka Kongl.
Maijtz och Cronan, them sielfwa, och
hela orten til en obotelig skada, sko¬
landes alt hwad de skiäligen hafwa at
klaga och wisa sig på något sät skie för
när blifwa ändrad och rättadt, som Herr
Bergmästaren med flere starka Sty¬
gelser och utfästelser them lofwade och för¬
säkrade, utan thet wille hos them intet
giälla oachtat Herr ÖfwerHofPredi¬
kanten Doctor Stiernman, Herr
Probsten Wallman, och Herr Magister
Ihrman ymsom hwar sin gång giorde
til hela Hopen tienlige föreställningar
och löften  sig at wara Wittnen, thet alt
hwad Herr Bergmästaren them lofwat
skulle blifwa effterkommit, förrän
Herr Bergmästaren ytterligare före¬
stälte them at wara fogeliga och at sielf
wilja så widt hans hälsa och tid kan til¬
låta bliw stå och förätta kiöpgiörningen
wid


wid grufwan, då de swarade sig wilja wara
nögde om the få Herr Bergmästarens
skriftelige försäkran therpå hwilken och
straxt effter theras påstående upstältes och
af Herr Bergmästaren underskrefs
samt med 4. wittnen stadfästades,
tå thet för them uplästes och af them
mottogs utan war thermed intet slutat
utan sorlet wahrade ännu, påståendes
enhälligt, at Herr Rådman Eric Ersson
och Herr Markscheider Ericsson skulle
til hopen utlefwereras, effter the wäl
sade at the här woro hwarpå them til
swar gafs thet the gådt här ifrån, som
och skiedt war, hwilket the intet wille
tro, trängandes sig in uti förstugan
och Sahlen samt störste delen in uti kiöket
och kammaren innan före, at them effter
leta, sägandes sig intet skola wända igen
förrän the få dem fram, med utlåtelse
at the intet godt giordt, som hålla sig
undan, betahlandes Herr Bergmästaren
som så intet giordt utan med them talt
och gifwit them swar, sägandes och up¬
repandes flera gånger sig aldrig förr
fådt klaga sin nöd. När och huru
Herr Rådmann Eric Ersson och Herr
Markscheidern Ericsson Kommo
ifrån Magazinet, samt hwad som
passerade wid theras effterletande i
Nat-


Natstugan har jag mig ej bekant waran¬
des jag eij heller Kiännare af flere Gruf¬
wearbetare som thetta owäsendet aldra
mäst förordsaka månde, än en grufdräng
Erich Willman på gl. Herrgården boende
hwilken
på slutet
steg in til Sahlshörnet och sade åt
Högwälbe Landshöfdingen att han intet
äger något bröd i huset til sin och the sinas
föda, kunnandes ej heller få tilhopa så
mycket at han kan kiöpa sig en half Span
säd före; så gå de åt honom, då Högbe¬
mälte Herre förmanta honom til fogelig
het, och sade honom skola få ½ tunna Rog
af sig, som och skiedde. en annan grufwe-
dräng Hans Danielßon Stor på Elsborg
som och mäst är ibland öfwerlops Manska¬
pet i nästledne wåhras anskrefwen kom
in i Cammaren innan för Sahlen til Hr
Bergmästaren och frågade för hwad ord¬
sak han för lösdrifware blifwit anskrif¬
wen och begiärte therföre blifwa frij¬
kiänd, men Herr Bergmästaren swarade
honom att Upsyningsmannen och thes
egna grannar på quarteret, som hafwa
sig thes upförande bäst bekant hafwa honom
angifwit, hwareffter han blifwit skrifwen,
warandes han och nu ibland them som
uti Husrummen på Magazinet sett
eftter H. Rådman Eric Ersson och Hr Marck¬
Scheidern Ericsson.
Hwad i öfrigit med dahl almogen under
the 4 dagar Neml. d 8. 9. 10. och 11. Junii
sidstledne the här i Staden woro, och af
Stadsens


Stadsens Inwånare nijöto underhåld, sig
tildragit och förelupit, lärer nij höra
här til at omröra, och man för wid
löfftigheten skull går förbi som jag eij
hade att altsammans, hwad på flere stäl¬
len i staden förelupit til alla sine om¬
ständigheter så noga har mig bekant;
allenast wil jag thet korteligen berätta
at Allmognes första påstående war, at
Stadsens Inwånare skulle giöra them
til Stockholm följa och the therjemte
påstodo anseenl. penningar och matsäk
men fingo af Herr Bergmästaren
och Borgmästaren samt the närwa¬
rande Bergs Rättens Ledamöter thet
swar, at thet woro them sielfwa som
hafwa mycket sin näring och rörelse
från thenne orten och grufwan til
skada om en sådan almän utmarch
skulle skie, hwarigenom Grufwe Arbe¬
tet afstadnade, och man då ej heller
woro i stånd at lemna them någon
penningehielp, som man på then
händelsen til sit eget behofw behöfde, tå
almogen effter långt betingande och
betänkande dagen therpå d. 10 Juni
om afftonen sig begofwo, at wara nögd
med thet som Bergslagen til them
uti penningar och wahror lemnat
som utwijst igenom trycket ut kom
ne Reactionen utfördt finnes samt
at


samt at allenast få med sig här ifrån
til Stockholm 24. Man af thenna
ortens Bergs Cavalierie emot thet at
alla the öfriga fingo blifwa hemma som
och skiedde. Men d: 11 Junii tå the
skulle Marchera här ifrån infunno
sig en stor hop på Rådhus Sahlen straxt
om morgonen, och wille hafwa ändring
uti hwad med theras anförare Gustaf
Schedin och the flere, aftonen förut öfwer¬
ens kommit war, påståendes at få
här ifrån med sig Bergs Regementet,
eller åtminstone 300 Man theraf hwil¬
ket om sidor med nog beswär på thet sät-
tet slöts: at theras Härdagsman
Pehr Andersson ifrån Mohra sedan
han förut en skrifft, berörande någre
mål som Almogen i Stockholm
hade at andraga, låtit upläsa, giorde
til sine närwarande Medföljare
på Rådhus Sahlen then förestälning
at emedan wij ligga här och längre
betinga går then ena dagen effter
then andra förbi och wi blifwer
uppehåldne, utan Marchen måtte
nu straxt förfoga sig härifrån och
wij skola lemna någre Deputterade
qwar, som med Stadsens Inwånare
sluter om förenämnde mera manskap
at få härifrån, hwilket alle hans
med


MedCammerater straxt beijakade än¬
skiönt sedan man them på thet sät-
tet stådt uhr Staden eij någon
widare påyrkan therom mera för¬
spordes utan förfogade sig hela
hopen utur Staden här ifrån
Hwareffter någre Weckor hölts här¬
städes Wacht, Blifwandes man
på thet sättet thetta oroliga bulret
qwitt och sedan alt tyst och stilla
härstädes.
Detta är thet förnämbligaste
af alt hwad Jag mig kan erindra
under förberörde tid här i staden
wara skiedt och förelupit
Fahlun d 14. Octobris åhr 1743
M Terserus


p: 545.
No 21.
Ädel och Högachtad Herr Bergmästare
Så och
Then wälloflige urtima Grufwe Rättens
Ädle och Högachtade Herrar
ledamöter
Gunstige och Högtährade Herrar!
Til ödmiukt hörsammande af Ädle Herr
Bergmästarens och Then Högtährade ur¬
tima Grufwe Rättens befallning af
d: 12 innewarande Månad, at in¬
giwa omstendelig skriftelig berättelse
om thet jag kan mig erindra wid Dahle
Almogens uppror och en del Grufwe
drängars otilbörliga wäsende och, fram¬
fart, nästledne Junii månad, följer i en¬
faldighet, så mycket jag under then Högst
bedröfliga och förwirrade tiden, mig efteråt
nu kan påminna, thenna sanfär¬
diga berättelse.
Sedan effter Högtährade Kyrkio Rådets beslut i
stora Kopparbergetz gambla Kyrcka, min
Cammerat


Cammerat Bergsman Wälachtad Carl Östberg
och jag, wij i Gudz namn månde wid slutet
af Maij månad effter Pinges helgden giöra
en begynnelse med tornbyggnaden uppå bemte
Kyrckio, och wij begge måste draga försorg til nö¬
diga materialers framskaffande, ther om Östberg
bestälte mästadelen, så at jag under the da¬
garna ända til d. 4 Junii fick något undan-
rum, at besörja om et litet timmerarbete
jag hade nödigt på en förlorad gård i Noret,
therest jag mig tå mäst uppehöll, så at emellan
Pingst och d. 8 Junii jag allenast war 2ne dagar
wid grufwan: Hwaremot jag sedan måste
upwachta under min Cameratz fridagar,
och altså började med reswercketz upsättning
d. 6 Junii som påstod öfwer 8 dagar, tå jag hwarje 
dag war med, äfwen om onsdagz morgon d 9 Junii,
sedan jag icke öfwer 1 tima steg til Grufwan,
therest jag på platsen råkade Hr Geschvorner
Schultze och aflade min hierteliga fägnads be¬
tygande öfwer lyckelig hemkomst ifrån Stock¬
holm, tå jag och hade then ähran, at af Hr
Geschvorner blifwa bewärdad med hälsning i-
Hr Cammereraren Schultze, såsom altid wa¬
rande min gunstige Herre och gynnare.
Hwarpå jag straxt förfogade mig upp til kyr¬
kian igen; men under thet fram åt mid¬
dagen en hop Swerdsiö karlar ströko förbi 
kyrkian, bodo the mig och timmer karlarne
packa oß wår wäg och lemna thetta arbete,
seijande at thet är nu fuller annat at giöra,
men jag swarade them at thetta är högst nö-
digt för Kyrckian, om eij tornet med Spiran som
aldeles hota at falla omkull, med sitt fall för¬
derfwade hela taket och hwalfwet på kyrckian
hwar


hwar med the sig stälte och samlade neder på
södra kyrckiowallen, utlåtande sig förbi¬
da dahl karlen, tå Stadz folcke skulle få an¬
dra loppor i öronen. Litet tilförene kom en
bonde, hwilcken uppå tilfrågan swarade sig
äga hemma i Folkierna Sochn, och ware af¬
sänd ifrån Sochnerne i Näsgårds län at
afhämta ordres ifrån dahlkarln, hem åt Soch¬
nerne utanföre til rettelse, yttrande sig ther
hos, at allan allmogen utanföre wore
uppbådade, men sade sig eij weta uti hwad
afsickt. Jag gick omkring wid Kyrckian,
men thenne bonde lade sig på en bo-brod
wid kyrckiowallen at sofwa til thes Swerd¬
siö karlarne som kommo, wäckte honom
upp, tå jag icke fick åhöra theras sam-
tal, utan bodo mig packa mig min wäg.
Sedan jag litet gådt theromkring, tänckte
jag bäst wara at rädda mitt och the mina
ifrån något öfwerwoldigt framfarande
af allmogen, thet jag nog befruchtade, efter
the ibland alla andra ortens innewånare,
och låtit utgå et ryckte om mig, för thet jag
hållit efter med the kohlbönder som warit
mig skyldige, skulle och jag wid theras an¬
komst få min dryge del, hwarföre jag med
egna händer, efter jag icke eller trodde
mit tienste folck ther af weta, lade på sida
och uti förwar thet lilla jag ägde i Silfwer
och nödigaste af matwaror til bergnings¬
spis, icke wetande huru Dahl karlens
ankomst skulle utslå: Medan jag gick
wid Kyrckian och äfwen hem therifrån
under wägen hörde jag then gemena qwin¬
folcks pöbelen fengnade sig öfwer Dahl-
karlens


karlens ankomst och huru the önskade wäl¬
signelse öfwer then hopen. Framåt mid-
dagen wid paß klåckan 1, ankom then
delen af allmogen, som ligger norr om
staden med sine gewär, spiut, spik¬
klubbur, bößor och hugg yxor under fly¬
gande fahnor, trummor och spel, tå¬
gande förbi min port, stora åsgatan
utföre, tå jag stod i mit Natstugu¬
fönster at se på theße tågande swarta
bestar hötande en del åt mig med sine
gewär och giorde en hoper med hotelser und-
sägningar och ryckningar, hwilken Troup
war rätt faseligen at se på, så wäl i an¬
seende til gewäret som thes längd, rä¬
knande 10 à 12 man högt, som iag kunde
se upp i fönstret, ifrån Nya Kyrckian
upp til thet ofwan staden warande
Siöbergska Tegelbruket. I anseende til
sådane ryckten och undsägningar, tänk¬
te jag at gå ut på torget och lyßna efter,
hwad thet skulle blifwa på färde, gick alt¬
så trotsgatan fram och åter, at jag kom 
förut hem. Tå efter hållen bön, Hr
Majoren Wrangel kom ridande och bad
them lofwa sig, at the icke skulle med
wåld taga något af någon, swarade
the alla ja, men huru en del höllo lofwen
intygar theras framfärd.
Sedan thetta folck warit på stora torget
1 tima eller så, kommo the tågande
til-bake,


tilbake, som the gingo utföre, tå jag ock
månde få min dryga kiänning med
inquartering, säijande en then störste bofwen
ifrån Rättwiks Sochn, som the kallade
gißler Erich i wikarbyen, här ska wij ta-
ga oß qwarter när dän här dahlkarls¬
plågaren, thet jag hörde ned genom Natt¬
stugun utan före porten, hwaröfwer jag
jag mig högeligen förskräckte, men kun¬
de ingen undanflyckt taga, tänckande
wij äro alla uti then i så måtto förtörnade
allmogens händer; altså rusade han in med
22 Personer utan 20 à 30 egne Kohlbönder, som
lade sig på händerne, förebärande, at the
fått så fattige qwarter, och at Morkarlen
inrymtt the bästa och behållnaste gårdarna.
För alla theßa räckte eij husrummen til in
uti gården, utan måste jag kiöra halm
upp til en lada jag äger uti en täckt wid
gamla kyrckian, til nattläger åt the öfrige.
Wid thetta tilfället räknade dahlkarlen för
en stor wälwilja at hällsa på sin Bergz-
man men ther under war hans upsåt,
at plößa uti sig hwad Bergzman kunde ä¬
ga. Wid inkomsten war eij annat, än in¬
ryma rum för them och theras saker, och
straxt therpå frågades efter bränwijn,
öhl, tobak och mat, theröfwer uppå then ena
flocken efter then andra hela eftermid¬
dagen til klåckan 11 på Natten pockade
på mat och dricka, hwilcket man måste lå¬
ta them få, så at 2ne min Pigor icke annat
fingo giöra, än betiena thetta bottenlößa
folcket


folcket, utan hwad jag och min K: hustru
månde utfå til theras glupska tarfwor. Som
thenne gissler Erich war en mycket järf och o¬
försynt karl, giorde jag mig angelägen
om at få weta hwad han war för en, och
fick thet till underrättelse, at han war then
argaste bofwe, som fans i rättwiks Sochn, hade
och innan uppbrottet skiedt, hemma i Sochnen
med wåld uttagit the i ammunitions boden
warande Kongl. Maijstz och Kronan tilhöri¬
ge gewär, och them utdelt åt sine gelikar gåen¬
de med banteler och kruttaska, skröt af sig
mycket om kulor och krut han hade thäruti;
Förthenskul gaf jag mig med honom uti något
samspråk, och på mitt sätt utforskade af honom
så mycket, at jag fick förstå thet han war
hufwud man i rättwiks Sochn, samt at han
rådde med them alla i Sochnen boende.
Thenne bof, hade och med sig sin Fader öfwer
72 års ålder, som war af samma religion som
Sonen, änskiönt the andra böndren bad honom
wända om hem til sitt, wille han doch ingalun¬
da, utan gick lika fult bort med the andra
til Stockholm, therest han sedan kommit
på flyckten, som jag är berrättadt, och på hem¬
wägen uti Biursås Ländsmansgård 2 mihl
norr om Fahlun ändat sitt lif, och blef be¬
grafwen utan kijsta i Biursås Kiörgård.
Sent på afton när thenne gissler-Erich warit
ute och luppit kring om Staden, förfogade
han sig upp til mig i Nattstugun, säijande
sig wilja smaka på mit starcköhl, som han
och


och thes Cammerater likwäl giordt sig hopp om.
Hwar wid jag förde honom til sinnes förledit
års stora misswäxt, at jag efter 5 à 6 tun¬
nors utsäde icke fick en hand full med ren säd,
som och at dahlkarlstiggarne så utätit in-
wånarne i orten, at intet snart wore til
fångs, och nu på kiöpet komma dahlkarln
och wil borttaga altsammans, men alle
theße skiäl gorde han löije åt, säijande jag
wet wäl at tu har godt the, och wet hwar hå
ligger må, båd ditt och fleras.
Thet stod eij at säija, utan jag måste låta ho¬
nom få dricka med mig utur et kiäril, tå
jag frågade honom wad allmogens ärende
war, och hwarest the skulle taga wägen, swa¬
rade han hel oförskräckt, somlige åt Stock¬
holm och somlige åt Gefle, i Stockholm skulle
the få mulltom, och i Gefle skulle the taga
så mycken spanmåhl som theras hustru och barn
kunde rikeln föda fram sig med, om thet
wore i 2 à 3 år, med flere Gudlösa utlå¬
telser, huru han skulle få sig adels gods at
bo uppå, med mera.
Som af hans tal och hädefulla utlåtande jag
förmärckte hans Gudlösa uppsåt, förehölt jag
honom, at han och the som woro i samma tancka,
wilja biuda til at wända up och ner på Gudz
förordning, wiste honom af skriften, äfwenwäl 
tog fram lag boken och sade honom hwad dom
och lön, sådant upror och motsträfwige un¬
dersåtare hafwa at förwänta och undfå,
ther wid han sade sig wähl weta, at thet kostar
halsen


halsen, hwar wid jag inföll, du ser rätt så
ut, som du skulle halshuggas, men nu sade
han kan jag icke wända igen som nu är på¬
hakat, utan måste gå fram, gå huru thet wil.
Thet stod således hwarcken med ord eller
råd at taga thenne bofwe ifrån sin en
gång faststälte högst fördömelige tancka
och mening, änsiönt jag arbetade med honom hela
natten öfwer til klåckan 4 om Morgonen,
tå jag bad honom om förlof at hwila litet,
efter han påstod at intet Sofwa, utan sittia
til klåckan 5, tå han och the andra för Sock¬
narna, them han kallade deputerade, skulle
råkas på Kungzgården hos Högwälborne
Hr Landzhöfdingen then tiden, dock änteli¬
gen uppå min hustrus förbörn lemnade
oß i ro, men han i sitt banteler lade sig på en
bro utan före Sahlsdören at sofwa med
kruttaskan under hufwudet, och innan
jag klåckan 5 1/4 blef uppwäckt af en hoper
bönder, som kommo in til mig och begiärte
frukåst war thenne sin wäg allaredan
på Porten.
Thenne frukåst-plegningen warade til klåc¬
kan öfwer 9 om morgon d 9 Junii, tå wäl öfwer
7 à 800 man sig infunno, thes behållnare
bonde, ju mera åliten, säijande han borde
få så wäl som en annan, the fattige
ibland them, som ansågs therföre, läto
sig snarare åtnöija med hwad the fingo.
Sedan trummorna gådt och tiden war
för them inne at tåga ut på torget,
fegnade


fegnade min hustru och jag mig öfwer, at
wij fingo en liten stund och lunga, gå
altså under the stunderne upp til mit
goda och ärliga Swärfolck, them wi intet
hade kunnat få tala et ord med, huru dahl¬
karlarne ther hållit hus, i synnerhet som wij 
storligen befrucktade någon olägenhet
skie på huset, af the barbarske Morkarlarne,
för thet min Swåger är i thet fögderiet of¬
wan Siljan Häradsskrifware, hwarest wij
förblefwo uti stor ängslan med hwarannan
til thes man såg allmogen komma tilbaka
af torget igen til sine qwarter, tå wij åter
förfogade oß hem til wårt i fara för plundring
stående hus och ägendom, hwarest man fick
ännu större giästning än i förstone, efter
allmogen gådt mycket högt med wår öf¬
werhet på torget; så at man icke drista¬
de sig neka them hwad the för ögonen såge
och begiärde, hwilket injagade en otrolig
skrämsel och ängslig räddhoga i mitt hus,
så at min hustru ifrån then dagen må¬
ste intaga sängen, och altsedan icke fådt
sin hälsa.
Benemde gißler-Erich kom eij tilbaka med
hopen, så at jag af the enfaldigare och dum¬
mare, icke fick weta hwad som passerat på tor¬
get, war och sinnad för min hustrus siuk¬
dom skul, at icke then dagen gå utur min
gård. Men wid paß klåkan 2 samma dag
kom gruf Gevaldigern Boström med befallning, ifrån
Hr Bergmästaren och Högtährade Bergzrätten
thet


thet han skulle jemte the andre grufwans och
Stadsens betjente, uppbåda Inwånarne at en-
hälligt infinna sig på Rombo torget klåckan
3 eftter middagen, at rådgiöra om Dahlkarlens
upptåg: Nu ehuru för then orsak som sagt
är, jag icke hade ämnat gå utom min
port, men at lyda befallning, månde jag be¬
gifwa mig på torget, icke thet ringaste wetan-
de hwad förmiddagen hade hafts för händer.
När jag kom gåendes til Stenhus hörnet
upp wijd kyrckian, fick jag se hwad för åt¬
skillige hopar ther stod med dahlkarlar flåck-
tals och rådgiorde, men neder åt Svans gård
några Bergzmän sig församlade, om jag rätt
minnes, så war thet unga Eric Ersson, Carl
Östberg, Johan Rundeen Pehr Andersson, Johan
Danielsson Johan Falck och flera, them jag
omöijeligen mig nu kan erindra, gick til
them och frågade, huru afluppit förmiddagen?
tå mig blef swarat, huru allmogen slutit
ring om wår höga öfwerhet på torget, huru
the gastat, sorlat och ropat, så at öfwer¬
heten och förmännen måste förfoga sig
upp i Secrete Svans änckas fönster, huru
the påstådt och äskat underskrifft för dan¬
ske Printzen, och huru the hafft skarpa
gewär och en och annan af them skutit,
med mera, samt at the i afton wilja
hafwa swar om alla ortens inwåna-
re wilja godwilligt följa them efter eller ej.
Hwar til jag icke utan ängzlan swarade,
Ja Gud nåde oß fattige folck, wij äro alt
för


för olycklige om wij sku stå under bondens
barbariska regering, wij ha nu lefwat en dag
för länge. Men icke thes mindre dristade
jag mig at träda in uti en ring, hwarest
Mästedelen Mora- och Wästerdal allmoge
stode tilhopa, efter berättades the, skulle
wara the grymmaste på Bergzlagen och
Staden, och förestälte them så godt jag kun¬
de under thetta bedröfwelige tilfället,
huru högst skadeligit thet wore för Kro¬
nan och Riket, om man skulle lemna
grufwan och följa them åt, en eller twå
höllo med, men alla the andra större de-
len snubbade mig af med ogudachtigt
swar, säijande, altid ropa ni på eder gruf¬
wa, then wij hafr icke ½ öres gangn af
om året utan mer plågor, warande thet
oß lika mycket om hon låge til thes måssa
wäxte öfwer henne, med mera, så at
jag nödgades draga mig ifrån them.
Utom theßa war hela torget upfyldt
med allehanda folck, i synnerhet när wij 
hade gådt ther en stund skockar sig en hoper
med grufdrängar, tå wij oß emellan wil¬
le talas wijd, lade the öronen emellan,
så at wij måste draga oß upföre til Secreter-
skans Svans Stenhus, mit emot Maga-
zins kramboden, hwarest wij satte oß neder
i skuggan uti stor bedröfwelse och påmin¬
ner jag mig, at under thet wij gingo tyst
upp, koxade unga Eric Ersson tilbaka, och
sade, Gud gife wij wore förwißade om de der
folcket ther nedre stående, menande thermed
the sig til en stor hop samlade grufdrängar
stående neder på torget. Sedan wij ther en
god


god stund settat, kom Borgmästaren Ädel och Hög¬
achtad Herr Petter Salenius gående, om jag rätt
minnes utan effter på gatan, och wid thet han
fick, se mig, ropade han mig til sig, frågan¬
de mig om jag i dag för middagen warit ute
på torget, ther til jag swarade neij, sade wi¬
dare, ja så wet nij intet tå huru allmogen
har betedt sig, jag sade neij, intet mera än
jag nu fått höra af en och annan, yttran¬
de sig Hr Borgmästaren, thet allmogen har
påstådt wij alla skal följa them, och thes utan
lägga i matsäck åt them, medan Hr Borg¬
mästaren således med mig talte skockades så myc-
ket folck af allehanda slag uti en ring om¬
kring oß, så at jag icke wiste hwadan ifrån
the uti en sådan hastighet kommo, öfwer then¬
ne omständighet swarade jag bestördt, hwar
skal nij tag åt? theras myckna tiggare ha
före ätit upp orten och the sielfwa thet som
kunnat wara igen, thet wore bättre då
här än längre fram, therpå Hr Borg¬
mästaren snart gråtandes yttrande sig,
wij wilja gå in til Hr Bergmästaren på
Magazinet, ja swarade jag, wille wij gå med,
wi få intet wara i fred äntå på torget,
så gick Hr Borgmästaren före, jag och the öf¬
rige menigheten Bergzmän, Borgare och
handtwärkare effter, hwar wid, som jag kun¬
de se när wij komme in på Magazins gården
en stor hop grufdrängiar inmängde sig
med i hopen.
Hr Borgmästaren går in i Sahlen, jag
fölgde med, men kan icke påminna mig hwil¬
ken war mera i följe, hwarest woro församb-
lade Högwählborne Hr Landzhöfdingen
Wennerstedt


Wennerstedt så siuk som Högbemte Herre war,
tå jag steg fram och i diupaste ödmiuk¬
het beklagade, så wähl Nådiga Herrens
siuklige tilstånd, som then högst beklage-
liga fara wij swäfwa uti af then oroliga
allmogen både til lif och ägendom, med ön-
skan at Gud, Then Aldrahögste tächtes Nå¬
deligen återställa Nådige Herrens hällsa,
samt äfwen dempa thetta bullersamma
wäsendet och stora fara som hänger oß öfwer
hufwudet. Nådige Herren hos hwilcken
jag ernått then förmonen at wara kiender,
bewärdade mig sin Nådige tacksäijelse, men
sade ther hos, nu min K. Lehus, ni ser at jag
sitter här siuklig och ofärdig, giören som en
ärlig man alt hwad nij kan hinna och förmå,
til thet bästa wid thetta högst bedröfweliga
tilfället, hwar til jag i ödmiukhet lemna-
de försäkran med ja, uti alt hwad någon¬
sin menniskligit och möijeligit wore. Jag
månde straxt therpå anhålla hos Hr Majo¬
ren Wrangel, som och gick ther på golfwet,
at han gunstigast täcktes befordra Bergz¬
lagen och Staden hos allmogen til en
billig öfwerens kommelse, ther til Hr
Majoren lofwade bidraga så mycket han
kunde, men sade han, thet säijes at jag håller
Allmogens partie, så kunna Bergzlagen
och Staden sielfa se til at komma med
them öfwerens och thet ju förr ju helre.
Theras anförare Schedin, bad jag och äfwen
kiärligen med löfften ther hos, som swarade
at han ingen ting ther wid kunde giöra,
men lofwade at uträtta hwad han kunde
förmå


förmå, efter han wet wäl Bergzlagens til-
stånd. I medlertid berettade jag Hr Berg¬
mästareren Ädel och Högachtad Samuel
Troili thet Hr Borgmästaren hade låtit
oß om allmogen weta, hwar på Hr Berg¬
mästaren straxt straxt tillika med Hr
Rådman Eric Ersson om jag rätt mins, äfwen
Hr Marchscheider Ericsson stego ut på broen
til then i stor myckenhet församlade och
på gården alt omkring broen stående me¬
nigheten af allehanda folck, och lät them för¬
stå, hwarföre the wore sammankallade,
nemln at låta höra inwånarne, Bergz¬
män, Borgare och Handtwärckare dahl al¬
mogens wilja, om utmarche med them, tå
jag stannade ut med Hr Bergmästaren
på trappsteget, och emedan Hr Bergmästa-
ren af ängslan och bekymmer, samt then tå
warande starcka solhettan icke förmådde
så högt uphöija sin röst, at thet hördes om¬
kring gården, efter Grufdrängiarne ther
stående begynte gny och bulra, tå mig
kom i minnet Bergzmannen unga Eric Erssons
ord neder på torget, understötte altså Hr Berg-
mästaren, om thet icke wore rådeligit giöra
sig först försäkrade at winna grufdrängiarne
å Bergzlagens och Stadzens sido, eftter thet
sedan icke förmodes någon skylachtighet af
the andra inwånarne, änskiönt några
andra af handtwärckarna mumlade
något, at heller wilja gå med än lägga i Mat¬
säck åt allmogen, hwartil gunstigt samtyck¬
tes hwar hos mig äfwen blef lemnat lof
at utsäija Hr Bergmästarens tal för
grufdrängiarna


grufdrängarna som sorlade, tå jag med
hög röst utropade Hr Bergmästarens
ord, at i fall allmogen skulle låta be¬
qwäma sig thet Bergzlagen och Staden
blefwe hemma, om the wore nögde ther¬
med, swarades ja, eller och, om emot förmo¬
dan allmogen icke wille finna sig utan
Bergzlagen och Staden blifwa nödgad at
giöra följa med, swarades, om Hr Berg¬
mästaren går med så wille the och gå, men
blefwe Hr Bergmästaren och the andra
förmänen med Bergzmänen hemma,
hade the på then händelsen intet at giö¬
ra hemma, sättiandes all sin tilförsicht
till Hr Bergmästaren: thetta bejakades
och med stort rop af grufdrängarne.
Ther uppå begyntes af grufdrängarne
then frågan, hwarest the skulle nu få Mat¬
säcken, utropande at the niuta alt för
litet på kiöpet för sitt arbete så at the
hade hwarcken bröd eller dricka för sig, min¬
dre för sina barn, skulle the gå med, så
borde tagas af allmänna medlen och til¬
delas them matsäckar, så wähl som dahl¬
karlen. Hwartil Hr Bergmästaren swa¬
rade them, att hwarcken the eller all¬
mogen kunna förwänta matsäck, fast
the sig så yttradt, Magazinet har knapt
100 tr Spanmåhl i en bod inne, och hwad
kunna the förslå til edra hustrur och barn,
som i thet fallet skulle blifwa hemma,
ytter mera och befarar någon tilförsel
lärer


lärer blifwa ifrån Gefle sidan, och utan thes har
man icke eller kallat hit några grufdrängar,
och hwad kiöpet angår har jag icke hördt therom
något klagomåhl och om någon warit mißnögd
hade han frihet at beswära sig theröfwer. Tå the
åter inföllo, at ther uti bestod altsammans, i thet
the eij fått niuta Hr Bergmästarens närwa-
ro på Kiöpet, hwarföre the Deputerade giöra som
the wilja, yttrande sig at aldrig the deputerade
borde wara til, ropande på Hr Rådman Eric Ers¬
son och Hr MarchScheider Ericsson som tå woro
på broen, at the woro emot them altför oskiäli¬
ge, med swåra undsäijelser til them begge, med
hwad mera som med mycken ifwer sorlades om,
thet jag mig ogiörln kan erindra. När Hr
Rådman Eric Ersson och thes Son Hr Marchscheider
Ericsson fingo höra sådana undsäijelser, månde
the draga sig ifrån Grufdrängarnas åsyn ut
af broen. Då Hr Bergmästaren som en oförskräckt
och behiertad ortens förman, förehöll them, at
thet nu icke wore tid at tala om thetta ärendet,
medan man beklagligen hade en ansenlig
mächtig allmoge att giöra med, hwilcka til äfwen-
tyrs icke kan tåla någon tidhes uttdrägt med
swar på theras begiäran, men thetta alt wille in-
tet hielpa, utan yrckades af Grufdrängare lika
fult, at the Deputerade, läggande til Hr Geschwor¬
ner med, ingalunda böra bewista kiöpgiörningen,
ropande ut thet Hr Geschworner icke borde hafa then
sysslan. Hr Bergmästaren förestälte them,
doch med mycken beweklighet, at om the icke wore
nögde med honom, så wille han giöra them till
wiljes och taga afskied ifrån sysslan, tå han och
torde öfwertala Hr Geschworner at giöra thet samma,
men, effter Högl. Kongl. Bergz Collegio satt Hr
Geschworner


Geschworner hit, så dristade sig Hr Berg¬
mästaren icke någon ifrån sysslan af¬
sättia. Sorlet och bullret ökades
alt
mer och mer,
at Hr Bergmästaren eij längre then gången
uthärdade thet at åhöra, utan gick litet in i Sahlen
ifrån them, tå jag blef i medlertid alt stående på
trappsteget, och bad them för Gudz skull sachta
sigh, wisa sig förnufttiga, kiärlige och lydige emot
sin öfwerhet, til theß Kongl. öfwer HoffPredikan¬
ten Högwyrdige Hr Doctor Stierman kom ut på
broen, och effter honom Hr Probsten Wallman,
förestälte thet sanna af Gudz ord, men ingen¬
thera wille åtlydas. Änteln på slutet, kom
Cappellan höglärde Hr Magister Ihrman ut,
tå jag ropade, och tecknade med handen til någon
tystna, med förmaning at the skulle afhöra hwad
wår trogne Siälsörijare hade them at förestäl¬
la, tå litet blef tyst, och sedan Hr Magistern
fådt föreställa them Gudh ahlseende öga, som
ser hwar och en i hiertat, och nu ser hwad the hade
för händer, at the skulle besinna sig och icke rasa så
fram i sin obetäncksamhet, med mera, thet Hr
Magistern giorde 3ne resor och måste på slutet
klifwa upp på broen och hålla sig fast wid Portal¬
stolpen. Innan Hr Magistern kunde något ut¬
rätta, gofwe drufdrängarne sig icke förr, än
Hr Bergmästaren måste lemna them skrif¬
teligit swar och försäkran, thet aldrig någon
mera Deputerad skulle blifwa wid kiöpet, utan
allenast Hr Bergmästaren, Bergzfogderne
then the hade intet emot, och wackterne thet the
icke trodde utan måste åtskilliga skrifwa un¬
der till wittnes. Sedan thetta war bestält,
blef straxt therpå ett wäsende af, efter Hr
Rådman Eric Ersson och Hr Marchscheider Erics¬
son.


son, med påstående at the måtte få them ut, at,
som orden föllo säija them sanningen, äfwen wille
the påbörda mig, at jag skulle weta at säija them
thet Hr Geschwoner wore ther inne, men jag på
min Siäls salighet betygade, icke hafwa sedt eller
talt med Hr Geschworner, mer än i går wid grufwan
uti största hastighet, och altså wiste så mycket
mindre om han wore in i Sahlen. Nu emedan
jag hörde så mycket ropa på Hr Geschworner
och Hr Rådmanen Eric Ersson samt Hr March¬
scheider Ericsson, at sedan the fått slutit med
Hr Bergmästaren wille grufdrängarna och
hafwa afgiordt saken med them och the icke kun¬
de få them fram i ögonsichte, begynte the at
med macht tränga sig fram til broen, i upp¬
såt at igentaga thes gode Herrar in uti Sahlen
eller byggningen, förmedelst påtryckande 2 el.
3 resor; Hwarwid hände at Anders Olsson i Noret
en gång blef skuten mig mitt i famnen, som stod
ut med mig, och så mycket jag kunde förstå,
war han uti mening at styra til thet bästa.
När jag hörde sådant wiskade jag wid Hans
Perßon Poick, at hielpa mig hålla emot skoc¬
ken, hwilcken eljest stod lika som uti en half¬
rund boge at trycka löst, Ja gud gifwe Eric Ersson
som är
tung
på foten kunde komma undan thetta
upptåget, tå wij alt medan höllo them tilbaka
med alla kraffter, så at jag en lång tid ther
effter war öm upp wid axel leden. Thetta lärer
och kunna intygas af Hr Fiscalen Ryding och
alla andra therstående. men hwad förmanin-
gar wij tå lemnade then förbistrade hopen, lärer
af alla närwarande rätt tänckte kunna intygas,
här med hölt jag och the andre wännerna så länge
emot


emot then påtryckande menigheten, til thes
the hotade mig och Hans Perßon med yxhamrar,
säijande jag wore them falsk, som wid grufwan
lagt på them taxeringar med mera, och at thet wore
bäst laga oß tädan af broen och icke stå them emot,
i synnerhet war then afledne grufdrängen Bom,
som ropade på både Hr Bergmästaren och Geschwor¬
ner Bergzfogderna och Deputerade med alt för
Gudlösa utlåtelser, så at jag till at stilla thes rasan¬
de framfart, bad honom låta wackert och tilsade
honom therföre at få af mig ½ Span Råg, hwilcket
iag och Hr Bergmästaren dagen effter berät¬
tade, efter then karlen war aldeles rasande i on¬
skan. Til at frälsta wårt lif, sedan jag, och Hans
Perßon Poik så länge kraffterne tilsagt, stretat
emot thenna skara, och wij kunde föreställa oß
Eric Ersson war i säkerhet, nödgades wij stiga
undan, men jag lika fult thes förinnan bad
them betäncka sig ännu, och icke rasa i galnskapen,
tå then främre bogen brast och en del rusade in
i Sahlen, men hwilcka the wore, wet jag intet, effter
jag måste taga flyckten ifrån brostolpen af si¬
dan neder på gården. Om the tå träffat the ef¬
tersökande, så wet Herren Gud huru the them
bemått, wäl eller illa, men snarare tror thet
senare. Hwad och huru många löftten och
tilsäijelser tå skiedde til then förbijstrade
Grufdränghopen, af Herrar Förmänner, iag
för min del, och andra i orten, them jag kan ic¬
ke uppräkna, utan war tå bästa råd at
gifwa och afspijsa them med wälliudande swar
och tal, så långt man hant med. under thet¬
ta bulret påminner jag mig at hela Magazins går¬
den blef uppfylt med allmoge och qwinfolck,
hwar hos jag äfwen bad grufdrängarna nu
afstå och lemna med sine klagomåhl, at icke all¬
mogen


mogen blifwer förtörnad med swarets utdrägd,
hwar med någre af them stode och hotade Bergz¬
lagen och Staden medan bulret påstod.
När thetta inbrott war skiedt, så strök en
stor myckenhet ut på Stallgården genom
Porten och öfwer Kryddgårdz Plancket, och hände
sig enär jag litet ther effter skulle gå på sida
och kom tilbaka, lågo the om Kring Knutarna
och tittade effter mig, men när jag fick så snär¬
ten af them, sprungo the sin wäg, at således
myckenheten eftter hwad på gården aftog.
Effter at så långt arbetande wäl öfwer 2 ti¬
mar ther jag stod på brotrappen i then tå wa¬
rande starcka Sohlhettan, blef jag torr, och wan¬
mächtig, tå jag änteln förmådde en af the i för¬
stugan några stående grufdrängar, at han
gick effter et stop brunswatten, hwar med
jag läskade törsten, hade tå ämnat taga
afträde, men emedan Hr Bergmästaren af
så mycket öfwerhopande så af Grufdrän¬
gar som allmoge war så trötter och matter,
så at Hr Bergmästaren eij mächtade hwar-
ken gå eller stå, så begaf jag mig uti Sahlen,
hwarest tå blef aftalt at uppsättia skrif¬
teligit förslag och anbod til allmogen, hwar¬
om jag i synnerhet af Hr Rådman Hiort och flere
blef anmodad, men enskyllade mig icke wara i
stånd för thetta wäsende skul, som nyligen warit
ute på gården; altså fattade Hr Secreteraren Neu¬
man i pennan, och satte upp en sådan skrifft, som
här hos följer, wid samma tilfälle begiärte jag och
at få se then skrifften som then dag förmid¬
dagen ortens Inwånare blifwit trugade
at underskrife om Succession för danska Printzen
then


then jag igenomläste; men icke underskref om
jag rätt minnes. Medan Hr Secreteraren sat¬
te upp förberörde skriftt, gick jag litet ut at
swalcka mig på gården, tå jag frågade effter
af the tå ther få stående grufdrängar hwilc¬
ka ropat mäst, emedan, sedan jag för 2ne år
lemnade wacktningarne, icke kenner en
hop, hälst nya grufdrängar, blef mig swa¬
rat, utom Hans Danielsson Stor, som war
ganska ijfrig och modig, hwar och en som
het Cornetens Anders, then jag höll en annan
man före, och såg at thenne karl, sedan jag
lärdt kiänna igen honom, nog ifrigt förde
sig upp; Herr Bergmästaren frågade
mig måndagen thereffter, om intet Corne¬
tens Anders war med, jag swarade neij,
intet thet jag mig kan påminna,
kiännande ther af, at jag hållit en som
heter Tresk Anders för thenne, men wid ef-
terfrågande på kiöpet, fick jag rätt kien¬
na Cornetens Anders. En och wid namn
Tallman, som jag sedan sedt til anseende
men widhördt mig på namnet och hållit
honom före heta Sohlman. En war och som
the berättade heta Willman wara galen
och ifrig, säijande ther hos at the warit
the wärste, som hafft bästa arbeten, och
the som kommit ifrån bygden.
Jag påminner mig widare, at, medan
jag stod på trappsteget, löpp en gammal
grufdräng Eric Mickelson Hofwet på broen
och wille in i Sahlen, men jag hörde intet
hwad han sade, the andre grufdrängarne
drogo honom neder och skickade honom  ur hopen.
Hans


Hans Danielßon Stor hwippade med sin yxa
mycket ifrigt och så dierfft, at the andre i sitt
sorl icke kunde tola honom, utan nappa¬
de the i honom och skuffaden ifrån sig, effter
han mäst oroade Hr Bergmästaren.
Munnen gick och högt upp på någre, som
wore Tysk, Gardis Gustaf och Pihl, med flera
som jag icke kiende, men kunde icke höra
hwad the sade. Under thet jag och gick på
gården, kom Anders Olsson i Noret, med
flere them han bäst kiende, och beklagade
sig öfwer grufdrängarnas framfart
med Hr Rådman Eric Ersson, som tå måste
taga flyckten, och frågade mig, om the skul¬
le hålla wagt then natten för thes hus sä¬
kerhet, fruchtande före, at några onda män¬
nijskor torde giöra tå någon skada? Hwar
til jag swarade, at thet wore bäst therom
först förfråga sig hos Hr Bergmästaren
och sedan hos thes kiäraste, annars torde
hon taga illa wid sig, huru the thet giorde,
wet jag intet at berätta.
Sedan skrifften war uppsat, och jag ther wid
giordt mine oförgripelige påminnelser,
hwilcka i bredden på conceptet intecknades,
blef hon ren skrifwen, och af the närwaran-
de underskrefwen, men Conceptet tog jag wid
thetta buller och bedröfliga tilfälle hos mig
i förwar. Straxt thenna skriftt war uppsatt,
kom Mora Herrdagzman Pär Anderßon med
flera dahl karlar in i Sahlen, och begiärte
thet Bergzlagen, Staden, och Inwånarne
skulle sig på stunden utlåta til et sluteligit
swar


swar på allmogens begiäran, hwaruppå Hr Se¬
creteraren Neüman läste upp skriftten för them,
tå Pär Anderßon och thes medfölje, i synnerhet
Pär, med en hög röst utropade, at alt hwad Bergz¬
lagen och Staden sig utfäst war mycket billigt, och
at the ther wid hade icke thet ringaste at påmin-
na, utan bad the närwarande hålla hwad utlof¬
wat war i Skrifften, theröfwer alla the närwarande
wore mycket glade ock förnögde, at orten på så
lätt och lindrigt sätt kunde bli qwitt allmo¬
gen. Högwälborne Hr Landzhöfdingen äfwen
närwarande, förklarade sig mycket nögd med
thet slutet, och tackade Pär för en så afgiord
sak emellan orten och allmogen, hwarpå straxt
underskriffterne skiedde af the närwarande.
Thenne förmente fördelachtigheten för orten, fick
man eij länge hungne sig af, för än en ansenlig
myckenhet bönder, Sahlen full proppad, mer lik¬
nande swarta andar än Christna menniskior,
kommo som besatte bestar och ursinniga, wrede och
barbariske inrusandes, hwilcka eljes medan Pär
Anderßon war inne, hade stält sig rundt omkring
the åt gården wittande stående öppne fönster, at
gifwa acht uppå Pärs och the med honom wore ut¬
låtande öfwer ortens skriffteliga anbud, hwilcka
med stampande i golfwet, händernas utslående ga¬
stande och ropande sloge omkull alt hwad Pär
Anderßon godt kientt, och för thes omak som orden
föllo, tag i nom åg kastän ut genom glaset,
dundrande mycket öfwer Pär Anderßon at han war
en skiälm och fugs swansare, och hade intet warit
anlitter af allmogen at sluta något annat med orten,
än the förmiddagen förr begiärdt och påstådt, hwilc¬
ket och nu skulle straxt beswaras, eljest skulle Staden
och Bergzlagen gifwa them innan böndag middagen en
100 Daler på Roten eller 120000 Daler Koppmt i brandskatt, ibland
thenne ursinnige och Gudlöse hopen, som jag tyckte
wara the grymmaste, them jag sedan frågade namn
uppå, war en som het Israels Hans i Floda, Matz
Danielsson


Danielson i Wästanwik och Leksand, samt en Pärßon
i Elfdahl, then jag tå höll före wara en Morkarl,
jemte en i Rättwik Calur Anders, en ung dräng, full
med owett. Theße med theras stora bihang swär¬
made omkring i Sahlen, omkring bordet, intogo hög¬
sätet rundt och alt omkring Högwälborne Hr
Landzhöfdingen, så siuk nådiga Herren ther satt
på en Stol, så at hwarken then ena eller then
andra war försäkre om lifwet, påckade på at
på stunden få swar, eljest skull det blifwa en
annan marknad.
Jag betygar in för Gud Then alra rättfärdigaste
domaren, at, enär jag hörde thet ordet brandskatt
nämnas, blef så ifrån mig kommen, at jag för
medfödd kiärlek
til
min fädernes ort och theß in¬
byggare, satte mitt lif i mina händer förgiä¬
tande all fara och gaf mig mitt in i hopen til
theßa Gudlösta bofwar, och med mycken häfftig¬
het frågade eftter, om the ankommit som fiender
som hafwa i sinnet at bränna, härja och föröda
orten, ther likwäl orten antagit Eder, som wän¬
ner och alt et folck. Therpå Högwyrdige Hr Doctor
Stiernman tillika med Hr Magister Ihrman samt
flera, som jag icke minnes af Herrar Förmännen
gofwe sig in i hopen med them til samtal.
Hwad för Gudlösa utlåtelser thenne ifrån af¬
grunden upphisade Rotan hade, stå icke med penna
at beskrifwa. Hr Doctor Stierman arbetade med
them på högsta sättet, men alt förgäfwes, och
blefwo ther på Hr Doctoren så rasande, sade sig icke
tola någon Präst, at the undsade honom samma
wäg, som Pär Anderßon, til thes Hr Magister
Ihrman bad Hr Doctoren achta sig för theras best¬
achtige raseri, ther på Hr Doctoren drog sig ifrån them.
Thetta påstod sent på affton til klåckan öfwer 9;
tå man änteln förmådde och öfwertalte them,
at taga then underskrefne skrifften och förslaget
at


at rådgiöra och afgifwa sitt swar äfwen skriffteli¬
gen til morgonen, eftter största och mästedelen af
Inwånarne gådt til ro och hwilo så sent på qwäl¬
len, men wille intet utlofwa mindre, än af them
war tå utfäst, hwarpå thenne Gudlösa Rota
gick sin wäg. Then ena med then andra förfo¬
gade sig hem hwar til sit. I och under wägen, se¬
dan jag med andre gode wänner, them jag mig ogiörln
kan erindra, kom at stane på Nya Kyrckiowallen
wid paß kl. 10, förde jag mig til sinnes, emedan
största delen af Inwånarne gådt sin wäg, innan
dahlkarlarne yttrade seij om brandskatten, och
jag befruchtade at grufdrängarne skulle hafwa nå¬
got Snickeri med dahlkarlen, om icke högsta nöden
fordrade, thet man låte them weta Allmogens
Gudlösa påstående, och så medelst injaga en skräck
och afsky hos them, på thet the icke måtte lägga sig
in med allmogen, hwarigenom Staden och Bergzla¬
gen torde störtas i yttersta fara til lif och ägen¬
dom, thet tå icke wore rådeligit, at nu i thenna
affton, om sig så giöra låter, hwar och en i sin Stad
så långt han hinner med, låter Grufdrängarne
i synnerhet, weta allmogens fientele yttran¬
de och begiäran om brandskatt; hwar på wij stad-
nade i thet beslutet, om thet icke i affton låter sig
giöra, så skulle wij äntel. råkas i morgon under
ottesången på kiällaren at så mycket mer winna
tiden, i fall allmogen icke wille beqwäma sig til
någorlunda drägliga wilckor. Straxt jag kom hem,
giorde jag bod på mina wänner, som hade lagt sig,
men fick ingen til mig effter the lagt sig och sofwa.
wid hemkomsten, gick ofwanbemte Gißlar Eric
full på min gård och rånglade, tå jag af bestört¬
ning frågade then bofwen, får jag lof at gå in och
bli här i natt, har icke du och dina gelikar än
sagt


sagt oß i affton på Magazinet om brandskatt
120000 Daler, hwartil han med flatt åtlöije swarade
ja nij ha wäl råd til
at
gif oß däm, så swarade
jag, är du af samma mening, som de andre, ja
wist sade han. Nu sade jag, effter du och de andra
som äro så arga Sällar påstå så ochristeligit,
som ingen fiende en gång icke kunde begä¬
ra, så laga du så, at ni alla, som äre i den
tanckan, giöra eder färdige med gewär, klub¬
bor, Spetzar och wärjor at dräpa oß allesam¬
man, och det med största hast, effter jag intet
kan eder annat anse, än wåra uppenbara
fiender, mördare och mordbrännare, som
på liumskt sätt til oß ankommit och oß belä¬
grade innehålla; men det skal du och de an-
dre weta, at bloden skal ropa hämd inför¬
Gudz domstol öfwer dig och dit Gudlöste följe samt
barn och effterkomtande til ewig tid. Thetta
beswarade han med löije, hwilcket grämade mig
in i hiertat och kan jag sanerln betyga, om ic¬
ke Gudz förßyn satt min hustru emellan,
samt the i gården af hans följe warande ifrån
theras sömn uppwaknat, hade jag lagt ne¬
der thenne arga bof för mina fötter; hwar
på Kl half 1 jag lade mig i underklädren
til at sofwa til Kl: 4½ om morgonen tå
thet ringde i ottesången. Att sluta om thenne
arga Sälle, kan jag eij förbigå, huruledes
han wid och under utmarchen lördag effter¬
middagen kom hop med mig på torget och
begiärte thet jag skulle meddela honom
skriffteligit bewis, huru han och thes anhang
af mig wordne förplägade, men jag nekade
honom


honom och påstod thet han snarare skulle gifwa mig
et sådant, och altså fijck intet af mig, hwarföre han
tillika med en som het Kalur Anders, uti ganska if¬
rigt utlåtande hotade mig säijande begge, när
wij komma tilbakur, å du int då giwer oß tå wij will
ha, å 20 el 30 kannor öhl til mans så sku wij slo
hiäl däg, tror du Hr Anders Lehus hwilcket jag
ibland then stora folckhopen måste med stilla tigande
torcka in och hålla til godo. Under ottesången om
Bönedagen d. 10 Junii, gick jag in på källaren, hwa¬
rest jag eftter min sed, rökte en morgon Pipa och
drack ur 2 à 3 glas watten, til thes Handelsman¬
nen Diurman, Bergzmannen Hars Persson Poick och
flera ankommo, drögande ther til thes folcket kom¬
mo utur ottesången, tå wi gingo utan före
dören och tecknade åt the förbigående, at the skul¬
le stiga til oß, tå och en hop folck samlades, tå
jag lät them weta, huru en del Gudlösa bofwar
af allmogen i afftons på Magazinet regerade
wärre än bestar, påstående 1200000 Daler Kmt i brand¬
skatt, hwarpå the nu i Morgonstunden äskade
kwar. Och emedan thetta är en Gudlös begiäran,
som icke man en gång kunde förwänta af fiende,
mycket mindre af wårt egit folck, alt så hafwen I
at låta hwar annan weta och berätta, huru
grymma allmogen är emot oß och wåra anhörige
stånde wij i fara til lif och ägendom, och för Gudz skul,
at ingen lägger sig in med them uti en så weder¬
styggelig afsicht, utan then ene råde then an¬
dre til enighet och sammdrächtighet. Jag tilstår
at folcket tå finge andra tanckar, förskräckan¬
de sig öffwer altsådant. Thenne förestälning med
mera, som man icke kan så til ord upföra, wa¬
rade til klåckan öfwer 7 ¾. Straxt thereffter
försändes bod til folcket i gamla Kyrckan med
samma warning och förmaning til enighet och
samdrägtighet, thet Bergzmannen Eric Sund¬
ström och flera med honom blefwo anförtrod¬
de at beställa om. Therpå gingo wij i Högmäßo
Predikan


Predikan. Sedan Gudztiensten war ändad, effter
jag hade en anförwant å min hustrus sida, som
efter afttonsången skulle begrafwas, och jag altså icke
kunde giöra orten någon betiening för än thet war be¬
stått, bad jag therföre the andre wännerne, then ene med
then andra, at noga eftterhöra hwad allmogen kunde
gifwa för swar ifrån sig, at man therefter kunde taga
författningarne, hwilcket och alla utlofwade, effter
til then tiden på dagen wij intet hade kundskap om nå¬
got allmogens yttrande. Thenne ansenle hopen
förde sig upp likasom Krigzfolck med trumlande och pa¬
trullerande om kring gatorna i Staden, samt höllo på
Krig wis; sine Gudstienster, sådana som the wore hwar
Sochn för sig i gårdarna, undantagande Mora Sochn,
hwilcka til en del bewistade Högmäßso Predikan i Kyrc¬
kiorna. Sedan för ängslan och hierteligit bekymmer
jag icke mäcktade spisa om middagen, gick jag in til
Conrector Hr Magister Andreas Tillæus, som är en myc¬
ket Gudelig och sachtmodig Prästman, i grannskapet
med mig boende, hwilcken eljest är född i Rättwik och
har äfwen therstädes sitt hemman, i then tancka,
om han genom Gudz Nådiga bistånd skulle kunna
något godt uträtta hos then förbijstrade allmogen,
wid inkomsten berettade jag honom om altsammans
hwad föregående dagen hade händt, och huru barba¬
riskt allmogen yttrat sig om brandskatt til 1200000 Daler
med mera, hwilket hos honom uppwäckte en stor
förskräckelse, eij mindre förskräckt blef äfwen
thes fromma kiäreste öfwer sine små barn och hela
orten. Hr Magistern resolverade sig uppå min be¬
gäran, thet han skickade effter the bönder af Rätt¬
wiks Sochn, them han höll före och kiände wara
the beskiedeligaste, hwilcka och kommo straxt på
thes bud 10 à 12 stycken, them Hr Magistern förtälde
altsammans, theße som ingen ting wiste hwad the
andra thes Gudlöste medbröder hade för händer, gin-
go omkring och bodade the andre, som Norr i Staden
hade


hade sitt tilhåll, at the skulle råkas wid Bergz¬
mannen Carl Östbergs hörn, hwilcket och skiedde, tå
Hr Magistern och jag i medlertid gingo in til Carl Öst¬
berg. När en ansenlig hop af rättwik, Swerdsiö och
Biursåhrs bönder wäl til 600 man hade sig ther un¬
der afftonsången församlat, begaf jag mig ut til
them, mitt i ringen ther the stodo, hälsade på them
och bad om förlof at tala litet, at thermedelst försö¬
ka om thet kan stå at frälsa wårt
lif
och ägendom
ifrån Swärd, eld och brand. Hå Gud bewara oß swarade
the, håcken af allmogen här tåcka ohl? Ter på jag
berättade them huru talet fallit på magazinet, och
at swar therpå i morgons aflemna skulle til Bergzlagen och Sta¬
den, men sade jag, ännu icke hördt hwad swar Soch¬
nernas fullmächtige gifwit, om icke the wiste af något,
ther til swarade sig icke weta. Jag förestälte them, at
the icke böra så låta bero på them, som äro fullmächti¬
ge, utan giöra sig noga underkunniga om, huru the
handla och sluta, at icke the antagne fullmäck¬
tige, föra them och hela orten uti ewig olycka under¬
gång och förstöring, med mera, samt at the nu straxt
skulle fråga effter theras giöromåhl samt så laga, at
icke några få Mora- och en del Lecksans karlar, som
som äga hemma neder i Sochnen åt gagnäfz, sedan icke
måtte få råda med en så stor menighet, och således
taga del i then hämd, hwar med Gud hemsöker sådane
Gudlöse menniskior. När the hörde en sådan före¬
stälning, samsatte the sig at straxt effterhöra hu¬
ru theras saker stode, läggande til, at förr än Mohr¬
karlen så skal få fara fram med folck och ort, böra
wij förr wåga alt thet wij förmå. Jag tackade
them kiärln för et så godt swar, och bad them hål-
la sig som ärlige Christna menniskior, thet thär
och til beröm, kan säijas, hwilcket doch genom
Gudz will hade then wärckan, at igenom skiljeach¬
tighet allmogen emellan, men kom ifrån then
omsider effter middnatten ther på gående. Theras
Präst gästade hos Östberg, in til honom gingo större delen
och berättade hwad iag talt med them, men önskade
at


at få weta hwem af allmogen begiärdt then nemde brand
skatten; Just medan the talade therom, kom ock Hr
Probsten Wollenius tillika med Hr Befallningzman
Lindberg in hos Östberg, ther Hr Magister Tillæus och jag satt
tå wij berättade för them en del af allmogens Gudlöse
utlåtande, hwilcket the sig eij kunde föreställa, läggande
jag än tå til at thet war mästedels Mohra karlar,
en af them kiende jag igen om jag finge se honom, rätt
i samma punct, kommer en bonde med hwit tröija och blå
uppslag full och drucken in på gården, begiärde brän¬
wijn och öhl ropade gastade, språng och slog ut ar¬
marna, tå jag sade si ther gunstiga Herrar hafa wij
then wij talte om, och thetta är en ärförgiäten bofr,
neij swarade Hr Probsten, thenna är ingen Morkarl
utan en Elfdahls karl är han. I medlertid wipper
och wräker han en hoper uppmuntringord til then
tå stående allmogen, at the skulle stå på sig, tå
Hr Magister Tillæus först och sedan Hr Probsten ther
näst Hr Befallningzman, Carl Östberg, jag och Rätt¬
wikz adjuncten stego ut til honom, tå the något språ-
kat med thenne, gick jag til honom och frågade honom,
om han är intet billigare nu, än han war i af¬
tons, swarade han sträckandes ut armarna, neij
icke en ½ öre  slås af. min K. Gubbe, sade jag, slå
af något, tå han swor ther på och swarade som
tilförene, läggande til, om du talar litet mer
med mig, så sku nij i ställe för 100 Daler på rotan
få betala ut 200 Daler hwarföre frågade jag; Jo i brand
skatt sade han. Si ther, sade jag til menigheten på
gården stående, ha nij en Sagzman. Therpå togo
allmogen honom under armen och kiörde ut honom
på porten, säijande at thenne war utskickad at sät-
ta ondt i folcket här opp i gårdarne. uppå til¬
frågan fijck jag weta af Hr Befallningzmannen
thet hans namn war Pär Pärßon i Elfdahls soch
När thetta war bestält, skildes hwar ifrån
annan, tå jag therifrån gick in på begrafningen.
Efter


Efter begrafningen, sedan jag hwilat wid paß
en ½ tima, blef mig bådat, utaf några Bergzmän och
Borgare, som woro samlade hos Joh: Fahlen; hwilcka
jag minnes war Hindrich Burman, Anders Johanson
Olof och Lorentz Hellmenner, Joh: Matzon He¬
deblad, Hans Persson Poick, Pehr Andersson
med flera Bergzmän jämwäl några få gruf¬
drängar, att allmogen gifwit, swar på then om
Torsdagz affton uppstälte, skriftten, och wilja påståen¬
den hafa ett endteligit slut-swar, annars skul¬
le det blifwa et blodigit bad utaf i aftton, som
orden föllo. Jag på stunden, doch icke utan trogen
anhållan i tysthet hos Gud om nåd och kraffter at
kunna något här til utträtta, resolverade mig straxt,
giörande mig eij tid at gå hem, utan, sedan jag war
tå uttröttad, sände hem effter hästen och en gam¬
mal råck och bytte om kläderne ther jag war, hwar
på jag sedan skildes therifrån, och begaf mig oför¬
skräckt på thenna äfwentyrliga beställningen, ri¬
dande jag omkring i Staden, hwarest mig sades
wärsta partierne hade sig sälskapat til sammans,
at upspana hwad som sades, förehades och stempla¬
des af allmogen, och therunder måste lida allehan¬
da swårheter, en del biudo til at draga mig af hästen,
fattade i betslet at hålla mig qwar, för thet jag
sade them rena saningen, doch Gudi lof åt mitt thes
nådige beskydd, at ingen skada mijg hände. Jag war
och en god stund uppå Hans Persson Poicks gård, i then
tancka at få tala med allmogens anförare
Gustaf Schedin, then jag icke träffade hemma, men
kom tå at föreställa the til en stor myckenhet på
gården liggande och stående Morakarlar tidens be¬
skaffenhet, så godt jag kunde, thet Handelsman¬
nen Lorentz Hellman kan intyga, som war ther
på gården för mig, en del gräte, en del swore och
skubbade af mig, så at jag fick med möda komma
ifrån


ifrån them ut på Porten af the som icke woro af
bästa slaget; Ther på red jag framåt Fahlun
at höra hwad förehades, tå jag fick weta, at före¬
nämde gode män wore hos Fahlens församlade,
och at the hade sändt bud effter mig, til at rådgiö¬
ra om slut med allmogen, hwarföre jag red ther
in, hwarest jag them treffade. Berättade mig,
at allmogen har ändrat sig på thet sättet, at the
tå yttrat sig til 360 man af Bergz regementet och
matsäck med rese peningar, bediande Hans Persson
Poick mig för Gudz skull, thet jag icke wille för¬
tröttas at stå orten bij, och i synnerhet, som han nu ic¬
ke fick wara i sitt hus, utan måste ut på porten
för folcks öfwerlopp, kunnande icke längre
wara hemma at åhöra the gudlöse utlåtelser,
som större delen af allmogen yttrade sig, med mera,
hafwande och hafft åtskilliga beskickningar til Schedin
at komma til them, doch kom sent på affton. Effter
tilfrågan om någon af them warit upp til Hr
Bergmästaren, swarades Ja, wij beswäre så nödigt
Hr Bergmästaren, som är eljest nog beswärad och
ängslig. Ja sade jag om intet Hr Bergmästa-
ren wore, hwem skulle wij nu skiuta oß til,
jag har i thenna dag intet sedt någon menniskia
af the andra förmännerna mera än i Kyrckian,
wij böre ingalunda biuda til någon afhandling
utan Hr Bergmästarens bifall.
Effter något rådförande, lät jag öfwertala mig
jemte Bergm: Anders Johansson, som och hade häst
på gården ståendes at wij redo upp til Hr Berg¬
mästaren, tå wij inkommo, måste wij beklag¬
ligen intyga Hr Bergmästarens stora ängslan,
siukdom och bekymmer, hel allena warande blif¬
wande wij mycket gunstigt emottagne och
wälkomne


wälkomne, så at Hr Bergmästaren bewärdade
oß sin gunstige tack säijelse, at wij icke hade mö¬
dan ospard wid thetta högt bedröfweliga tilfäl¬
let, bediande oß stå sig bi och giöra hwad wij
kunde förmå, hwar til wij oß högst förplichtade,
tå jag som icke hade sedt thet af allmogen nysnem-
de swaret, begärte at få thet genom ögna, hwar ef¬
ter jag sedan kunde lempa anbudet, men ehuru Hr
Bergmästareen sielf, som thes betient efftersök¬
te thet samma, kunde thet icke tå igenfå nem-
nande Hr Bergmästaren at Hr Capittein Coll¬
win thet med sig tagit. Thet blef altså eij an¬
nat, än oß befaltes wij skulle sluta så godt
wij kunde. Icke thes mindre månde Hr Berg¬
mästaren och Hr Borgmästaren igenom Be¬
tjenterne låta utgå ordres hela natten emot
lördagen, thet hwart Compagnie af Bergregemen¬
tet skulle hålla sig färdiga til morgonen ther¬
på kl. 7, och infinna sig hos theres Capiteiner
utan alt gewär, at fullgiöra thet äskade
samtalet af manskap, hwilcka, skulle Marchera
med allmogen. Therpå wij åter förfogade oß til¬
baka å then föresatta Sammelplatsen, tijt
Schedin i medlertid hade kommit. När wij en 3 à
4 timar
hade
förslag på åtskilliga sätt, men besyn¬
nerliga hölt wij oß wijd 3 à 4000 Daler til resepenr
utan matsäck, hwarom gick bud emellan oß och all¬
mogens församlade Deputerade intil Klåckan
öfwer 12 om natten. Wij å wår sida höllo oß så
mycket kunde förmås, icke ens märckande nå¬
got wara til befarande, men effter tiden skyndade,
måste jag om natten åter til Hr Bergmästaren,
at gifwa underrättelse om, huru långt man hunnit,
tå jag gaf wijd handen, at jag tror allmogen låter
sig nöga med 6000 Daler Contant, hwad mera som
kunde


kunde följa til resa tobak; Ther til Hr Bergmästa-
ren gaf sit gunstiga bifall, och straxt aflemnade mig så
revers på 6000 Daler Kmt, samt tillät mig och the andre
jemka med resetobaket, som omständigheten for¬
drade. Innan wij kommo til något slut med Schedin
på allmogens wägnar, hwilcket doch theras Stad¬
fästelße skulle hemställas, och thet sidst upsatta con¬
tractet hwareffter theras wilja inrättadt och liu¬
dande, led thet til klåckan 3 om lördagz morgonen,
och tå jag och Schedin klåckan 3 ¾  skildes åt, men
the andre fölgde honom til thes qwarter at af¬
bida slutet hos allmogens Deputerade.
Skraxt effter aftal emellan Schedin och allmogen
befaltes at slå i Trumme, tå theße skulle wara
förbundne at inställe sig hos honom, hwilket och
skiedde. Jag hade tå intet stort fått hwila öfr
2 dygn, lutade altså litet
ikulle
mig, til thes Hr Lorentz
Hellman, hwilcken först kundgiorde Hr Berg¬
mästaren, kom til mig kl 6 ther på, med then
glädiefulle berättelsen, at the gifwit sitt bifall
til Contractet, och at penningarne 6000 Daler sko¬
la innan Kl: 8 wara på torget, hwar om han
hade befalning til mig ifrån Hr Bergmästaren
at therom beställa. Nå Gud wet wäl huru glad
jag blef, och tackade Gud, som hade så styrdt
theras sinnen, at wi i dag kunna blifwa qwit
thet elaka folcket samt at 114000 Daler Kmtt för
orten blefwo besparde. The af wännerne
som fölgde Schedin hem i qwarteret berettade med
full wißhet, at anföraren Schedin och begge Landsmän¬
nerna Joh: Schedin i Lecksand och And. Schedin i Nås,
warit mycket för Bergzlagen och Staden wid thet-
ta tillfälle, sade och ther hos at the på kiöpet
måste, utlofwa fullkomlig och wähl klingande
musique när allmogen skulle Marchera utur Staden som
doch


doch eij blef af.  Jag satte mig til häst och effter
Hr Bergmästarens befallning om natten,
red utföre til Hr Bokhåller Joh: Munktell att undfå
the utfästa 6000 Daler, men effter Hr Bokhållaren hade icke så
myckna medel i Contanterne, gaf jag swar ther om til
Hr Bergmästaren, tå jag fick widare befallning at rida
til grufwan at uttaga theße 6000 Daler af Sexman Hr
Wellam Moræus, som och skiedde. Til theras förande, må-
ste jag taga windhästarne i Wredshaktet, och til betäck¬
ning alla i Bergzlag Planck befintelige Stadge-
karlar samt så många grufdrängar jag fick uti,
dristande mig icke låta kiöra then stora gatan, i
fruchtan för allmogens widare galenskap, utan
måste wika undan, ther jag wiste the wärsta säl¬
lar höllo til så at jag kom lyckln ned til Sku¬
torne wid Fahlu bro, hwarest jag måste låta hålla
wackt om Penningarne til Kl. 2 effter middagen,
tå the af en Allmogens anbud Lorentz Bäck
i Orsa, effter många böner emottages, förebärade
icke driste sig taga emot them, sedan willewal¬
la skiedde på Rådstugan af en arg sälle, som het
Matz Danielsson i Wästerwik, samt en stor del
allmoge, som wore aldeles ther med mi߬
nögde. På mitt sätt blef jag af med en god bör¬
da, äfwen tog han Bäck, också emot then utfäste
tobaken, utan hwad Handelsmannen Thel skiänk¬
te allmogen 200 rullar tobak, om jag rätt mins.
Medan jag war wid grufwan effter penningar-
ne, wore ortens Förmän, Bergzmän, Borgare och
Handtwärckare på Rådstugan, at underskrifa
Capitulations skrifften. Ännu påminner iag mig
en omstendighet angående Capitulations skrif¬
ten, at ibland allmogen wid thes bifalls gif¬
wande, hafwa the giordt then lagen Fullmäch¬
tigerne, sins emellan, at eho af them på något
sätt effteråt skulle påtala, hwad the i thet må¬
let


let en gång faststält, skulle then samma på
stunden tagas i arest. Och enär Fullmächtiger-
ne kommo på Rådstugun, kom förbemte Matz
Danielsson i Wästanwik jemte honom en Morakarl,
rusande i hopen, alarmerade och dundra öfr Capitulationen,
och ropade then icke skola stå, hwar til kom och then
illsinte Grufdrängen Bom, hwilcka 3 hade så när
slagit öfwer ända alt hwad man uträttat, bero¬
pande jag mig på theras öfwerens kommelse sins
emellan, och ty bad jag Schedin taga honom i arrest,
tå och Schedin ricktigt nappade uti honom med
några andra dahlkarlar, hwilcka woro nög¬
de med hwad slutit war, men slapp uppå Hr
Bergmästarens och fleres förbön lös ifrån theras arrest.
Ther näst fick man giöra med then omtalte Bom,
som gick omkring, slog Hr Bergmästaren på axlen
och betedde sig aldeles ursinnig, Jag och alla, som fick
uti honom, bad honom icke så bulra, tå han swa-
rade mig en gång, will nij hielp mäg då, ja sa¬
de jag, uti alt hwad skiäligt och billigt kan wara
och hos mig står, Ja sade han widare, giör nij och
intet då, så ska ingen annan bli en böfwel
än jag, med en faslig grym uppsyn; Therpå sedan
han luppit något, blef mig berättadt at hans
Cammerater satt honom i arrest, af fruchtan at Allmo¬
gen til widare allarm, therest han satt til något
eftermiddagen tå han wid et tilfälle, en af Allmogen
qwarlefwor förberörde, Kalur Anders skulle sielf
afstraffa en Swerdsiö karl, som under upprors
dagarna stulit utur en bod, men uppå tilfrå-
gan af en troupp allmoge, som marcherade för¬
bi Kyrckian, kom at lös gifwas til laga ran¬
sakning och dom, som och skiedde. Förut började
the af Bergz Cavalleriet sins emellan afgiöra om
the utfäste 24 man, hwilcko af them skulle
följa


följa allmogen bort, effter jag intet hade ther med giöra,
gick jag åter på Torget och bad allmogen resa sin wäg,
så mycket jag handt. Kl 2 wid paß, började the
at marchera af, utan thet, at then ena hopen gick tå
och then andra tå. 3 medfölgde jag Hr Fiscalen Ryding
til Hr Rådman Anders Giöransson, hwarest wij
spijsade litet middag, och under thet wij wore therstä¬
des ungefär 1½  time, kom bod ifrån Hr Rådman
Eric Erssons kiäresta med begiäran jag wille stiga
til henne, tå jag öfwertalte Hr Fiscalen att följa
med som en god wän under thes enslighet, thet
wij straxt giorde. När wij kommo, förestälte hon
oß, effter beklagligen thes man wore flycktig
giord ifrån sit hus och hem, tillika med thes Son,
och hafwa the äfwen wäl sat upp både then andra
Sonen Johan Ersson, som och äfwen Broders Swen
Eric Jonsson, hwilcket hon tyckte wara alt för
swårt, at intet enthera skulle få blifwa hemma
at se eftter thes stora Bergz bruk, anmodade oß
begge, at öfwertala Landz Fiscalen Gestrin, thet
han antingen kunde lemna enthera hemma
Joh: Ersson eller Eric Jonson, eller at få leija en
karl i någontheras ställe, them han hade i för¬
slag, änskiönt han icke så wist wore inskrefwen
under Compagniet. Thetta såsom ganska skiä¬
ligt, och tycktes icke wara för mycket begiärt,
lofade wij begge at i bästa måttan til nöije
beställa, men wij måste beklaga, at ehwad
skiähl wi brukade å wår sida, wille the af Ge-
strin och the andre Cawalleristerne icke untagas,
hwarcken tålte the ändring, eij eller tillåta
at någon utom theras Corps skulle
leijas
hwar på
wij lemnade swar med en liten goße, som
thet skulle afhämta. Herr Bergmästaren
ut


uttröttad, ängslig och siuk åkte så hem til gruf¬
wan, sedan allmogen börjat aftyna mer och
mer, tå jag tog afskied af honom wid Thelns
hörn, med försäkran, thet jag icke skulle gå
hem af torget, förr än man wore af med
allmogen, ty jag trodde eij wara sant jag blef
af med them, thet jag och giorde med Hr Capi¬
tein Collwin, Hr Borgmästaren och Hr
Rådman Hiort til Kl: 12 på natten, tå jag
sannerlig war så uttröttad, at jag knapt
orkade gå eller stå. Thes förinnan hände
som följer: The af allmogen, som gingo til fot,
lade sina Matsäckar och hwad mera war på
skutor, som til theras betiening kröntes, at
föras öfwer siön til strand, men til al olyc¬
ka sedan the lagt ut, och hunnit utom före
Kongzgården wid Nors å blef motwind, upp
wäktes åter å nyo en stor förskräckelse hos
Inwånarne, i thet, at En spennare kommo i¬
från them in i Staden efter skiutz, hwarpå
blef et wäsende effter hästar, båtar, wagnar
och Kiärror, hade the resande Ryttare eij kom-
mit ridande, så hade hela Swermen, som tå
i omwändningen wore wid Kongzgården,
kommit tilbaka in i Staden igen. Herr Berg¬
mästaren, som tå war hemma wid grufwan
och Hr Borgmästaren, samt alla som man
fick uti, then ena med then andra, måste giö¬
ra anstalt med hästar, kiör redskap och bå¬
tar, efwen the funnos til theras afskaffande
utur orten, och kom en sådan myckenhet
at the alla blefwo af färdade. Dahlkarlen
war så stocklat, at han intet iddes gå, utan
lade


lade sig 2 à 3 på Kiärran at åka, utom hans mat¬
säck som fördes af särskilte hästar.
Ifrån Högwälborne Hr Landzhöfdingen månde
jag niuta then äran, at igenom igenom Hans
Persson Poik emot taga thes nådgunstiga hels¬
ning och tack säijelse för mit wid thette bistre
tilfälle hafwande beswär, enär nådige Herren sat¬
te sig i wagnen och tog afskied wid Kungzgården.
Straxt om affton klåckan 11, uppmarcherade 3ne
Compagnier til wackthålning för grufwans och
och Stadsens säkerhet skull, at om en så stor
myckenhet allmoge släpt någon eld owarsamt,
eller eljest effter sig, samt befarande för Skiäl¬
mar, tiufwar och mordbrännare, som tå berät¬
tades hålla sig uppe utan kring Staden, tå Hr
Capitain Collwin warande öfwerst Leutnant wid
Regementet, för min matthet skull endtlediga-
de mig then natten ifrån min fendricks Sysla
under Elsborg Comipagnie, och förordnade Hr
Notarien And: Bergström i mitt ställe.
Under theße dagar kommo så många flygande
ryckten, såßom at hela allmogen i riket wo¬
re i rörelse, at then norr om Stockholm skulle
gå norra, och then söder skulle jemte the Danska,
som tå hetes fallit in i Wermland, then södra
wägen om Mälaren. Jag kan icke lemna
obemält
en
besynnerlig omständighet, at förr
än dahlallmogen anlände hit til Staden,
war orten så uppfyld med dahlkarls tiggare,
gamla och unga, af begge könen, så at thet
war otroligt hwad the tärde ur orten, men
under the dagarne hela hopen war här, syntes
aldrig en enda dahl tiggare, orsaken ther til kan
jag icke för min del begripa, ehuru åtskilliga tal
ther


ther om gådt ibland Folcket, doch inom 8 dagar
war orten like igen uppfyld med thet slaget.
Så snart jag hant med effter utmarchen gaf
jag uppsatz på the wärste bofwarna ibland
allmogen the jag fick namn på, och til wällofle
Landzhöfdinge Ämbetet inlemnade.
Sedan allmogen förfogat sig bort utur orten,
någon del af them gingo til sina hemwister,
och största delen tågade utföre åt Stockholm,
måste BergzRegementet til häst och fot hålla
wackt och patruller om kring Staden, grufwan
och alla til Staden stötande landzwägar
3 à 4 wekor bort åt, tå under thet tilfället of¬
ficerare icke kunde högre Commando taga, än
the gemena them sielfwe tillade.
Wekan ther på gående och en tid therefter,
wederfars mig den äran af Hr Bergmästaren,
at uti åtskilliga mål, och ärender, jag fick tå wa-
ra närwarande, therunder jag oförbrutit
med största nöije och wördnad, å alt upptänk-
ligit sätt, sökte at gå Hr Bergmästaren till
handa, hafwande jag i ödmiukhet then wißa
tilförsihten, at thet ännu lärer wara i gun¬
stigt minne, thet jag med ödmiuk wördnad tack¬
samt erkiänner. Medan man ännu icke war
wiß om, huru thet skulle aflöpa för allmogen
och man i så måtto eij eller dristade sig tro gruf-
drängarna för wäl, effter några enda af them
under then tiden än tå mumlade, så under¬
stälte jag i ödmiukhet Hr Bergmästaren om icke
gruf Predikanten Hr Magister Hesselius, som
wid alla gifwande tilfällen, af Gudz ord rörde
om wåra tider, med troliga förmaningar och
warningar


warningar, måtte nu i thenne förwirrade
tiden åter taga upp Bönestunderne wid grufan,
at til äfwentyrs någon allmän förmaning
af Gudz ord torde giöra någon wärckan, hwilc¬
ket Hr Bergmästaren samtyckte, och anmo¬
dades altså Hr Capitein Collwin at ther om
beställa, hwar til jag och för min del giorde min
flit, så at alt blef wärckstält, och hade med sig
sin stora nytta. Effter så mycket wäsende,
buller och oreda, kunde eij annat följa, än
Hr Bergmästaren, som måste stå för altsam¬
mans i skottet, dageln tog alt mera af i häl¬
san, hwarmedelst Ädla och mycket wida högtbe¬
römda Fru Bergmästarinnan äfwen måttte ta¬
ga sin dryga del öfwer sin herres nästan hotande
dödeliga siukdom, at Ädle Fruen måtte ther¬
öfwer på slutet intaga sängen, och tror knapt
sedan hafft någon hälßdag, hwar til mycket
bidrog, för Hr Bergmästaren at ingen hielp war
til hands uti theße mångfaldige ämbetes
syßlor; Altså månde Hr Bergmästaren un-
der kiöpgiörningen Onsdagen der på följande
elr d 15 Junii kundgiöra Grufdrängarne, thet,
hälsan och kraffterna nu icke längre wille stå
bi, at uträtta alla åliggande Syßlor, och ther
hos understälte the närwarande, om the icke
skulle wilja hemkalla Hr Geschvorner, tilbaka
igen. The närwarande wille icke finna sig ther¬
uti then dagen, ehuru jag och tillika med andra
Bergzmän, them nödwändigheten om Hr Geschvor¬
ners närwaro til biträdande uti Hr Berg¬
mästarens syßla förestälte. Torsdagen therpå,
påminte Hr Bergmästaren äfwen om thet¬
ta ärendet för Grufdrängarna effter Kiöpgiörningen
hwar


hwar wid jag äfwen åter inföll, med förmaning
at the skulle finna sig uti Hr Bergmästarens
åstundan, släppande them eij hwarcken i kiöp-
stugan eller på Platsen hwilcket af åtskillige
Bergzmän åhördes, dragande sig ifrån hwaran¬
nan til större delen, men jag förmådde omsider
så mycket, at jag fick af them bifall, och ther
hos bad them utse sig 4 Personer, som resa ut
och hemfordra Hr Geschvorner, ther til the utsågo
Bergzman Joh: Matson i Grufriset, wacktaren
Pär Larßon samt grufdrängarne Joh: Mår¬
tenson Giers och Cornetens Anders. Hwilka och
fingo lof taga af the wid grufwan warande
Rymningz Hästar til skiutz. Bergzmannen Joh:
Rundeen blef wid thet tilfället nemder af
Hr Bergmästaren, at resa förut och härom
kundgiöra Hr Geschvorner, på thet icke Hr
Geschworner skulle taga illa wid sig, om the skulle
komma inresande utan någon förut ärhollen
kundskap. Men emedan Rundeen eij then da-
gen warit wid grufwan, utan uppehölt sig
på landet, ty åtog jag mig at förrätta sam-
ma ärende, giörande them altså följe,
och red förut en liten stund, kundgiörandes
theras ankomst, och wäl befordrade hem
Hr Geschvorner til thes mycket wärda Fru
kiäresta om afftonen. Icke elr bör förtigas,
huru någre wacktare anmodade mig, thet
jag skulle för them uppsättia en skriftt
til Hr Bergmästaren under the dagarna, om
theres wacktare löners påökande, men fin¬
go af mig thet swaret, thet jag hwarcken orka-
de eller wille sådant mig påtaga, med
warning


warning at
i
then tå warande förwirringz tiden
för sådant taga sig til wara, så framt the
icke
wilja
blifwa tecknade lika med the oförnögdsamme
grufdrängarne på samma räkning, hwilcket
alt Hr Bergmästaren jag i ödmiukhet straxt
berettade. Således har jag i mögeligaste korta
och största enfalldighet fördt min berättelse til
ändas: hafwande jag för min del önskadt, at
thetta kortare utföra, men materiens ämne
har mig sådant betagit.
Jag betygar inför Gud och hwar rättsint
Christen, thet jag wid thetta högst bedröfliga
tilfälle, icke annat hafft än en uppricktig
god mening och ren afsicht, samt uppofrat
både lif och kraffter, så långt och så mycket
hos mig stådt, å alt upptenckeligit sätt,
doch genom Gudz nådiga bistånd, til
thet allmänna bästas tienst sökt
at afwärja thet för ortens Inwå¬
nare, så högre, som lägre til lif
och ägendom hotande förderfwet:
Thet beklagligen nu mera af en del
til ingen ting wil skönjas eller ach¬
tas, utan häldre til ens sinnes sto¬
ra grämelse, snarare effter egit behag
wrångwisligen uttydas och fördömas.
I medlertid trygger jag mig Gudi lof,
wid et godt samwete, som haft til ö¬
gnamärcke ett wälmenande och
upprichtigt ändamål, fast ens goda
uppsåt


uppsåt uti therwidh utseende farliga för¬
wirringen, effter önskan som sig bordt, icke
så snörrät och fulkomligen til allas
nöije otadlad, kunnat utslagit, thet nu
effteråt af en del misgunstigt folck wil
förliudas.
Förblifwer til thet yttersta af mitt stoft,
städze med wördnad.
Ädel och Högachtad Hr Bergmästarens
Så och
Then Högtärade urtima Grufwo Rättens
Ädle och Högachtade Herrar Ledamöters
ödmiukaste och hörsamste
tjenare
And: Lehus


Afskrifft
Såßom then hit til Fahlun ankomne allmogen
will påstå att Stadsens af Bergslagens Inwå¬
nare, bestående af Bergsmän, Borgare och
thet så kallade BergsRegementet samt gruf¬
wans arbetare böra wara them til Stockholm följ¬
achtige uti the ärender, som man härstädes tän¬
ker föredraga, och til slut befordra; men här
wid synes böra komma i allmogens skiälige åtan¬
ka, at landet sedan Allmogen Mangrant ut¬
gådt, lemnas öpet för fienden, Stadsens Inwå¬
nare
jämwäl
bestå til en stor del af brukande Bergsmän,
af hwilkas närwaro grufwans upprätthållande
beror, lärandes allmogen besinna, att om ar¬
betet i grufwan afstanne, skulle länets In¬
wånare besynnerligen uti dahle laget, äf¬
wen ther af lida, utan thet at al tilförßel, som
likwäl är oumgengelig för thenne orten skulle
afstanna, så at ingen bud i orten wore innan
en månad at tilgå, therigenom eij allenast
män utan och allmogens hemmawarande hustru
och barn, råkade i hungersnöd, Altså, och i fall
allmogen wil afstå med sin åstundan här
utinnan, så at Stadsens och Bergslagens In¬
wånare få hwar och en blifwa hemma wid
sin


sin handtering, utfäste wij i stället, at utom
hwad Bergslagen redan gifwit, neml.n  50 Tunnor
miöhl, 10 Tr strömming, 4 Tunnor Sill 4 Tr
ärtor och 600 Rullar Tobak äfwen gifwa all¬
mogen til sit behof en friwillig gåfwa, och
theß utom medsända någre Fullmäktige,
som på wåra wegnar göre et med allmo-
gen uti thet ärende, the i dag Högwälborne
Hr Landshöfdingen föredragit, hwilka man
förmoder blifwa af allmogens hufwudmän,
för alt ofog och öfwerwold hägnade.
Men om thetta förslag icke wedertages och gotkien-
nes, wilja wij lemna Grufwan och all Bergs¬
lig omsorg för tilförßel utan brukande och bekymmer
och hwad wij nu erbudit anwände til wår
egen Matsäk och rese kostnad, om wij skola man-
grant följa allmogen, ehuru onödigt thet
för oß synes ware. Fahlun d. 9 Junii 1743.


p: 546.
No 22.
Kort berättelse om Grufwearbetarens Eric
Ersson Willmans upförande på Magazinet.
När jag efter Kallelsen kom på Magasinets
gården, war hela gården full med folck, och
mäst grufwedrängar, så at jag intet kunde
komma längre fram, utan måste stadna, där
Eric Ersson Willman ståde, Comministern,
Herr Magister Ihrman hölt et bewekeliget
tahl till de grufwedrängar, hwilka sig på Ma¬
gazinets Gården hade församlat, at afråda
them ifrån theras påbegynta orolighet, men
han kunde them intet därtill förmå.
Däreftter hölt Herr Doctor och Probsten Stiern-
man äfwen et wackert tahl, i hoppet at kun¬
na dissvadera them af deras orolige uptåg;
men äfwen och förgäfwes. Därpå talte
Bergmästare Ädel ock Högacktadt Herr Samuel
Troili till de samma mycket fogelig, och bemö-
dade sig på det yttersta, at bringe dem
ifrån sin motsträfwighet till Lydno igen,
säjandes ibland annat: käre godt folck,
wij weten, det ni för edert arbete i Grufwan
på somlige rum bekomma hälfften, på somlige
få ni mera, ock på somliga få ni alt i hopa,
så at jag icke wet, huru ni komma at begära
mer. Men ändock skall jag se till, at ni skola
blifwa


blifwa likwäl hulpna, i alt det ni begären,
så mycket som möjeliget är, allenast detta Upror
först stillas. Härpå swarade Willman, neij det
är nu försent, det skulle långt för detta hafwa warit.
Tå sade jag till Willman, och them som näst honom
stodde: o godt folck, besinna dock det Herr berg-
Mästaren är eder förman, han lofwer eder så
goda wilckor, och ni wisen eder så upstußiga, det
är eder intet anständig. Swarade Willman mig
ja ni är äfwen så god som de andre. Sade jag
jag wet mig aldrig hafwa giordt eder något ond.
Willman sade, det är ondt nog, ni har nekat mig
underholds Zedel, och jag har blifwit skadder
i Grufwan. Därpå swarade jag honom: det är
aldrig sant, det ni farit illa i Grufwan, och in-
tet mindre hafwen ni begärt någon underhold
Zedel af mig, jag undrar, at ni intet blyges
at tahla sådan osanning. brede wid honom stod
en Grufwearbetare, som sade till Willman
Holl munnen eller jag slår dig rätt nu på Putan. då
tystnade Willman. När nu Herr Bergmästa¬
ren hade slutit sitt tahl, förskingrades folck
somliga gingo ifrån gården bort, somliga
gingo innom. Jag gick ock in, i Sahlen, där
war mycket folck. En stund däreffter kom och
Willman i förstugan, ock wille gå in i Sahlen.
Men Landshöffdingen Högwälborne Herr
Carl Gustaf Wennerstedt, som och war
i Sahlen, och hade ondt i den ena foten,
gick lik


gick likwäh så godt han kunde, och ställte sig
i dören, på thet intet Willman, och the med
honom woro, måtte komma in i salen, ock komma
bullret åstad, Säjandes till Willman och them
med honom wore, käre goda wänner gifwen
eder tillfreds, warer wackert stilla, och eder
Öfwerhet Lydige, besinnen eder rätt, och giör
intet opror, ty det är en farlig sak. Therpå
swarade Willman: ja Ni är rätt så god, som
the andra. Herr Landshöffdingen sade:
o jag har aldrig giort eder något ondt.
Willman, ja intet hellre något godt.
Herr Landshöffdingen, jag har intet kunnat
giort eder godt, ni har aldrig begärt något af mig.
I medlertid stod Willman i dören med sin wänstre
fot på tröskelen, brede wid Hr Landshöffdingens
wänstra fot, och lade sin högre hand på Herr
Landshöffdingens wänstra axel, säjandes:
om jag skulle begära en fierling säd af Eder
skulle jag wäl få det? och under det samma ryckte
med sin högra hand, som låg uppå Herr Lands-
Höffdingens wänstra axel, fram och åter.
Icke des mindre sade Herr Landshöffdingen
o ni skall få en hel spann. Willman sade
ja om det wore sant.
Högwälborne Herr Landshöffdingen swarade:
o ja, wist skall det wara sant; lät så kalla till
sig


sig Herr Rådmannen Johan Bergström Hwilken
tillika är Casseur wid Magazinet, och där i gård
boor, antydandes honom, at han skulle bemte
Willman låta få på Högwälborne Herr Lands
Höfdingens egen Räkning en spann säd,
hwilcket han lofwade eftterkomma. Detta är
alt hwad mig denne saken angående witterligst är
som jag ock redan sub juramento munteligen berät
men dock på begäran nu ytterligare Attesterar.
Fahlun d. 22 Octobs:
År 1743.
Immanuel Grossman


N: 552.
No 23.
Till ödmiukt följe af Ädell och Högagtad Hr
Bergmästarens samt then Högtärade uhr¬
tima grufwe rättens befalning at skriffteligen
in gifwa min berättelse om hwad iag sedt
pasera af grufwedrängarne på Magazins gården
under thet dahle almogen under sitt gud¬
lösa up ror hade här sin samle plats har iag
funnit mig för an låten at följande be¬
rättelse afgifwa.
Sistlne d. 9 Junii tå iag tillika med the
öfrige af Borgerskapet effter Högwäll¬
Borne Herr Landzhöfdingen Wenerstedts
Hr
Bergmastarens
Troili och Borgmästarens
Sallenii befallning, Kl 2 eftter middagen
skulle på torget samman träda, at öf
wer lägga hwad med then uproriske
almogen wore till giörandes, och iag
mig på sagdan tid ther in fant, såg
iag ther flocktahls grufwedrängar stå,
som sedan drogo sig till samman och
om ringade Ciemnaren Lehus tillika
med någre andre Borgare och Bergz¬


män som effter kallelse hade sig samlat.
i Magazins hörnet, hwarest iag fuller war
med, men kan nu eij efter åth på minna
mig hwad som ther tå blef talat. Straxt
ther på begynte grufdrängerne at rusa
in på Magazins gården, tå iag efwen fölg¬
de med, men gick sedan in i Kammaren
wid porten, therest iag war, till thes Herr
Bergmastaren kom ut på trappan emot
grufwe drängarne som tå i en stor mycken
het sig ther om kring hade samblat.
Jag stod sedan på brygg hus trappen och
å hörde först Herr Bergmästarens före
ställning till grufwe drängerne, som war
på thet sättet, at alenast Bergzmän och
Borgare woro sammankallade och inga
Grufwe drängar, hwar före the war och
en kunde i still het för foga sig hem til
sitt, efter the inttet hade der at giöra.
Ther på yppades et starckt sorll i bland them
hwilcket gick ther på ut som iag ty
at the wille häldre man grant följt
med dahle allmogen än wara hemma


och ingen ting få för sitt arbete, effter the
Deputerade wid Kiöpet alt för mycket knappe
med betalningen. Ther på steg Lehus uppå
trappan, och med starkt ut tahl frågade
them at om Bergzmän och waktarne måste
gå med till Stockholm om the tå icke äro
nögde at giöra thet samma? Hwar på gafs gen
swar af Ja, så thet skallade i gården. Sedan
frågade han them ytterligare at om Bergz¬
män och waktarena blifwa hemma, om the
och icke wilja blij så med; Hwar på gafs et
licka gen swar af ja. Emedler tid öckade
sig bullret alt mehr och mehr och foro the
ut i största för bittring i synerhet öfwer någre
wiße wid kiöpet, som i synerhet öfwer Geschwornen
Schultze Rådmanen Eric Ersson Markscheidern
Ericsson och Göran Sohlberg them the alle på
sitt sätt beskiylte hafwe giordt them
orätt wid Kiöppet, ther på framträde
Herr Mag: Ihrman som ganska bewekeligen
förestälte them at nu inga lunda wore
tid till at på sådant sätt sig förhålla,
utan the skulle spara sina klagomåhl till
en annan gång, tå them wißerligen


skulle skie rätt, för utan andra wackre förma
ningar han till them hölt. Jag trängde mig
en stund ther effter in i förstugan och tå
iag ther warit littet, kommer unga Fors¬
lind och kocksar sig alle städes om i alle dörar,
hwar af iag tog mig anledning at honom
fråga hwar eftter han letar? Tå han
swarade mig thet han söker effter marck
scheidern Ericsson, iag frågade honom ytter¬
ligare hwad han wille med honom, swa
rades jo iag skall tahla med honom han
giör oß ganska stor orätt. Han berättade
mig wäll och tillfället tå han förmente
sig skiedt orätt, men iag kan thet nu
eij minnas. Han wille par Force in i Bochållar
en Morzels Contoir, men som iag wiste
markscheidern ther wara ine, ty hindra
de iag honom på alt sätt, att eij få kom¬
ma till nykels hålet och ther i genom
få se honom, hwar före han går ifrån
mig ut, utan at iag wiste hwart
han tog wägen. Jag gick sedan i
från benämda Contoir och stog i förstugo


ther Högwällborne Herr Landz höfdingen hade
till giöre med en ofärdig grufwe dräng,
then han med myken höflig het måste
umgås med, at ned tysta honom samt
lofwade honom en half tunna råg, som
straxt i genom sedell af handelsmanen
Thel på så många pengar, blef honom för
ärade. Thene ofärdig war dock nästan
licka stor talig och nog otidig, ty i bland
annat
minnas iag honom säije till Herr Landz
höfdingen wij kenner wähl ehr ock wij
wete wähl wad i gån före. Widare gick
iag in i sahlen och war iag intet mycket
lenge ther inne för än en ganska stor
hop af grufwe dränger tryckte starkt
till i förstugan, tå iag såg at 2ne af
them togo en Carl emelan sig och
stötte honom in i sahlen, hwar effter
sedan hehla hopen rusade samt sade
sig wilja hafwa i gien Herr geschwor
nern, Rådmanen Eric Ersson och mark
scheidern Ericsson som skulle wara ther


ine. The rusade sedan in i de öfrige rum
men och effter et noge letande begofwo
the sig enteligen ut I gien. I then willer
walla som tå war, kunde iag ingen igen
kienna, mehr en en hwilken iag hörde
kallas Cornetens Anders som stadnade qwar
och i mycken ifwer tahlade med åtskiliga,
tå iag mins Herr Capitain Colwin i synnerhet
gaf sig i tahl med honom, men huru
deras Discurs war, kan iag ey minnas, utan
lärer Herr Capitain bäst ther om kunna gifwa
behörig underrättelse. Ther på gick iag i
kiöket, tå iag fick se bak gården full
af grufwe Drängar af hwilka en dehl
stormade upåt natstugan och fingo up
dören, på hwad sätt thet tå skiede, hwilcket
jag eij kunde skiönja, en dehl for i de
öfrige uthusen at söcka, samt i Kålgården
och alle städes, i mening som iag hörde, at
få fatt på Rådmanen Eric Ersson, och tå ther
the intet funno någon, tynade the småning
om bort effter hand, och widare har iag
eij at berätta.
Fahlun d 20 october 1743.
Laurenz Laureen:


p: 609.
No 24.
Sedan kiöpet dn 8. sidstledne Junii war
slutit med Grufwedrängarne, gjorde, effter
Herr Bergmästarens Troili begiäran, un¬
dertechnad följande korta Förmaning
til them.
Godt folck: I, som i går eij haden tilfälle at
höra then förmaning, som Herr Bärgmästa¬
ren tå wid kiöpgjörningen gjorde til arbets¬
folket, hwilka hade låttning, at the skulle
skicka sig beskjedelige och nycktre, wid thet
dale- Allmogen ankomma och wistas, här uti
Staden, samt at the på intet sätt måtte gjö¬
ra ett med them; Eder skal jag ock nu för¬
mana, at I ock gjören thet samma: ty then,
som täncker efter utgången och ändalychten
theraf, han ser sig wäl före. Och som jag an¬
ser eder alla för mycket beskjedelige, så will
jag ock hoppas, at I ock efterkomma min förma¬
ning.
Lars Schultze


p: 611.
No 25.
At hörsamst följa af then wälloflige
Grufwe rättens anmodan af d: 22 Octob:
nästwekan, at jag måtte inkomma
med berättelse til Wälbemälte Gruf¬
Rätt, effter Bergzfiscalens Wähl¬
borne Hr Hiernes memorial, om
thet, som jag wet wara passerat på
Magazinet i Fahlun d: 9 Junii inne¬
warande åhr, wid Grufwe drängar¬
nas owäsende, är detta min sanfär
diga Witnes berättelse.
Sedan jag d 9 Junii sistledne, wid paß en timma
efter middagen, hade wistats uti Sahlen på
Magazinet, blef jag thereffter genom fön¬
stret warse, huru hela gården war upfyld
med folk; mäst Grufarbetare, hwarpå et häf¬
tigt sorl hördes, då iag på åtskilligas in¬
rådan gick ut på bron at försöka, om iag
något godt skulle kunna uträtta. Herr
Bergmästaren Troili och Herr Borgmästa-
ren Salenius woro då redan på bron och
wille tala med thenna Grufmenigheten, men
bullret och ropandet war så högt och stort, at
thet


thet intet gafs något liud, då iag af alla kraf
ter ropade til säijande: Som jag intet kiänna
eder alla, Goda Wänner, så lärer likwäl the
mäste af eder kiänna mig; efter iag warit
länge såsom Präst wistande i Granskapet, be
der Eder derföre kiärligen. I wiljen unna mig
tala et ord, då de winkade med hattarne och
befalte hwarannan tiga. Jag sade tå: iag
har intet mehra at säija, utan beder alle¬
nast, thet I wiljen låta Eder förman Herr
Bergmästaren tala, som ock då skiedde,
och när jag, war ingången i Sahlen igen, be¬
gynte en liten stund therefter en stor hop
Grufdrängar skräckel:n bullra utan för gafwel
fönstret, som wetter åt Nya Kyrckan, tå
slog jag fönstret up, bedjande them i H. Kära
namn hafwa försyn för Konungens Man
Högwälborne Herr Landshöfdingen, som sitter
här siuklig, men the ropade: Wi ska ha
igen honom, nämln Marscheidern Ericsson
iag sade han är intet här, iag har intet
sedt honom; Men lika fult påstods med
fult rop: de ha giömt honom i sänghalmen
wi ska slita sönder honom: han giör oß
så mycke orätt: In genom fönstren goßar
ropade en gl. Grufdräng, then jag intet kiände
eij


eij elr the andra, som wid fönstret stodo.
Jag af hastighet gaf ut en Ed, at han intet
war hwarken i sahlen el.r Kammaren; ty jag
har talt med alla, som här äro, sedan jag
kom hit, jämwäl med Hans fader Rådman
Eric Ersson, men intet blifwit warse Mar¬
scheidern för mina ögon, med mycket me¬
ra, som taltes och nu utu minnet fallit
är. I thet samma wart et stort owäsende
på gålfwet i sahlen; ty slog jag igen fön¬
stret och när iag wände ögonen åt bemälte rum,
blef iag warse huru Grufdrängarna wille trän¬
ga sig in och Bergzman Hans Persson Poik,
(om jag annars thes namn rätt wet) stod och
talade wid en grufdräng förmanande honom
til beskied- foglighet, säijande: Anders, tu
är en braf Goße, men ackta tig, giör in¬
tet så med mera; Men thenne Anders, som
hade en yngre Grufdräng bak effter sig, på
golfwet woro begge tämeln uphetzade ropande,
klagande öfwer then oförrätt the Lida och huru
illa the bli handterade på kiöpet wid Grufwan
af ynglingar, som the hafwa satt öfwer
them, då jag som hade fådt namnet af berörde
Bergzman, at then ena Grufdrängen hette Anders
gaf iag mig i tahlet, tog honom wenligen wid
kind


kindbenet och bad troligen, at Anders wid detta tilfälle
wille gifwa sig tilfrids, han måtte weta, at saken
på detta sättet intet kan botas, skulle han och thes
Cammarader något hafwa lidit, eftter theras mening,
kunde thet bäst hielpas med en ödmiuk skrifft hos
Herr Bergmästarn, såsom förman wid wärcket;
ty jag wet sade iag, at Bergmästaren wil edert
och deras bästa. Han swarade: wi klaga intet öfwer
Bergmästaren, utan öfwer the andra: jag kan
intet tohla mig, har 2 el: 3 barn och ingen Mor
åt them. Jag swarade: Anders än jag, som
har tolff barn och flyter af en fattig allmoge
på många wekor icke elr in af thet iag bordt
hafwa och jag får ända intet så låta.
Härwid gick Anders med sin Camarad ut och strax
therpå, sedan Herr Bergmästaren Troili hade
anmodat mig at såsom witne underskrifwa en skrift,
innehållande, thet kiöpgiörningen skulle wårdas af Hr
Bergmästaren sielf och Herr Mag: Ihrman, som
äfwen war tilstädes hade ändat sit förmaningztal,
til Grufarbetarena, gick iag i then allmäna kyr¬
kiobönen och sålunda undkom thetta oroliga
bullret.
Georg Wallman
Gagnefs Prästgd
d: 23 Octob. 1743.


p: 617.
No 26.
Enär jag den 9de förwekne Junii,
klåckan wid pass half Fyra efter
middagen ankom på Magazins går¬
den, fann jag den samma wara up¬
fyld med folck, hwar ibland woro
någre Betienter, Bergsmän och
Borgare, samt någre personer af
dahle allmogen; Men största
samblingen tycktes mig bestod
af Grufwedrängar.
Hr Bergmästaren Troili stod då wid
trappan och tahlte med Grufwedrän¬
garne något, som jag för äll och
sorl skull eij kunde höra, der till
med stod jag något afsides på
gården.
Bergzmannen Anders Lehus, som
äfwen stod wid trappan tahlte
ock något med Grufwedrängarne,
hwar af jag ei hörde mera, än
det, han frågade dem, om de wil¬
ja blifwa hemma wid sine ar¬
beten, i fall wij kunde slippa,
att följa med dahle allmogen,
då mig tycktes, att de swarade


der på enhälligt Ja.
Hr Bergmästaren tahlte åter
något med dem, hwar af jag
eij heller hörde mera, än deße
orden: wiljen I, det jag skall
taga afskied; der på swarades
af dem Neij.
Hr Magister Ihrman giorde äf¬
wen till dem ett bewekeligit
tahl, hwilcket de i början eij åhö¬
ra wille, men sedan det war
slutit, tyckte mig, att sorlet
blif litet mindre.
De som främst stodo yrckade
immerfort på något, som war
om kiöpet, wiste sig ock något
ifrige, samt begiärte, att få
någon ut uhr Salen, som för
mig sades skulle wara Rådman
Erich Ersson och Marckscheidern
Erichsson, det jag dock för sorl
skull eij kunde höra.
Sedan trängde sig någre af
dem in i förstugun, hwar
öfwer jag blef både förskräckt
och häpen, och gieck i det samma


min wäg, men innan jag
handt till Porten, kom en
af dem ut på Bron, och ropade,
goßar han är intet här.
Jag blef och warse, att nå¬
gre af dem äfwen gingo
då der ifrån.
De som stodo främst wid trap¬
pan och förde ordet, woro
deße, som jag mins,
den afledne Bommen.
Anders Hanßon på Fahlun.
Anders Hanßon Puß.
Anders Anderß Jernberg
Johan Mårtenßon
Fahlun d. 21
Octob: 1743.
Elias Klinth


p: 626.
No 27.
Högt ährad Hr Broder
I för leden söndag giordes det slut
uti Leksand at hela menigheten
här ut Dahlarne skola bryta up
nu näst kommande måndag och
Marsiera till Fahlun och derest giöre
råd ehuru månge skola gå fram til
Stockholm samma dag i söndagz kom
20 man ifrån, Västvijk som och war i
samma tancke då straxt öfwer sändes
16 män up till Mohra sedan från Lek
sand som skulle be båda dem och de
öfriga sochnarna, men förr är änu mycket


Nu är både Åhl och Leksand således på
stående at iag skall och föllia med och
med hotelse ded iag icke will med got
menar skola de straxt slå ner mig
hwar för måste iag wähl giöra eftter
des befallning, hwar för beder iag
kiäre broder om sådant icke är e¬
mot K. brors willia at iag kunde få
quarter hos Ke bror: iag skall buda
till at bönderna eij skola giöra bror
något öfwer wåld effter de äro mig nu
ganska lydiga och hafwa et got för tro
till mig, om sådant icke er emot
K. brors willia så beder iag om någre
ord till suars, hwar med iag altid
för blifwer
Högst ährade kiäre broders
Redobogne och skiyldige
tiener
F Schedin
Insjös Kopparwärck
d. 2: Juni 1743


Wällachtad Bergzman
Hr Hans Persson Poik
i Fahlun


p: 666.
No 28.
Den 9 Maij innewarande åhr, tå
Högwälbne Hr Landzhöfdingen Hr Berg¬
mästaren, Hr Borgmästaren, med flere
af Bergz Rättens Har Ledamöter, så wäll
en dehl Bergslagens Betiänte, och andre
Stadzens Inevånare woro på Magasinet
församblade, at ther rådföra om nödige
mått och utwägar emot then uproriske
dahle allmogens otillbörlige påstående, in¬
stälte sig klockan emot 4 om aftonen
en stor myckenhet grufwedränger på
Magasins gården, emot hwilcka som
man icke wiste theras willia, badt Hr
Bergmästaren /: som tå till Hällsan eij war
serdeles frisk :/ Hr Borgmästaren Sahlenius
willie till them gå uth och utforska hwar¬
före the wore tit komne, samt tillika
föreställa them allmogens oskiälige på-
stående, Hr Borgmästaren gick ther på
uth till them, men hwad tå blifwit
talat kan iag eij weta, effter iag nogot
kom at förtöfwa i Sahlen, enär iag se-
dan wille gå uti kiöket, men för mycken-
heten af the tå ther församblade, kunde
eij komma igenom Camaren, gick så genom
förstugan, ehnär iag titkom hörde iag
Hr Borgmästaren som tå stod på förstugu


bron fråga grufwedrängerne, om thet
war alle theras mening at willia föllia
med till Stockholm thet allmogen sådant
påstodo, hwarpå the alle med stort skrik
och rop swarade samtele ja, hwar på iag sade
till Hr Rådman Blanckenhagen thet war en
fråga som eij bordt grufwedrängarne före¬
ställas, gick ther på in i kiöket. Jag som
icke hade tillfälle at länge förtöfwa
på ett ställe hörde icke hwad påstående
elr utlåtelse grufwedrängerne hade
under then tiden Hr Doctor Stiernman
Hr Bergmäste och Magister Ihrman tillika
med flera warit ute hos them och giordt
bewekel: föreställningar, men någon liten
stund ther effter, kom Hr Secretn Neuman
till mig tå iag war i kiöket begiärandes
få låna en nyckell till någon Bodh, hwar¬
uti Rådman Erich Ersson kunde sig undan
giöma för grufwedrängarne efter the
hade ondt i sinnet emot honom, och i thet
högsta påstådt att få honom uth, iag swarade
Hr Secreteraren at thet icke wore rådeligit utan
fast bättre om han begofwo sig utur gården
I thet samma uplätz Cammardören tå Rådman
Erson kom och bad mig hielpe sig uth, att
Grufwedrängarne eij få honom fatt, och
som ingen annan utwäg fans, tog iag en
stohl och satte genom fönstret i Bakgården


ther på kom min Piga utur kiällaren till
fönstret tå iag bad henne hålla uti stohlen
hielpte således sedan Rådman Erson uth ge¬
nom fönstret, och tog ther på wägen till Kåhl¬
gården, ther på upfylltes alle rum af
grufwedrängar och begynte ther ransaka säjan-
de sig willia hafwa igen Hr Geschvornern
Rådman Erich Ersson och Marscheidern Erichson
och som the i något rum ingen af före¬
nämbde funno begofwo the sig uth på går¬
den och therpå i Bakgården till alle rum
och ther the ej sluppo in brötes af them dörrer-
ne upp. Utaf the grufwedrängar som wore
inne uti rummen kunde iag för trängzell
skull ingen kiänna, icke heller kan iag på¬
minna mig wid detta bullret hafwa dra-
git kiänsell på någon mehra ibland hela
menigheten än Cornetens Anders, hwars nampn
iag likwäl tå icke wiste men fick tå iag d 14
sidstl. såg honom stående till Rätta för Hr Borg-
mästaren och then Högstde Bergztingz Rätten
tillfälle at igenkänne samme karl, at han stod
näst förtugu trappan och hade mycket at tala
tå grufwedrängarne wore på gården för¬
samblade, men om han war med the
andre inne uti rummen med, thet kan
iag icke
för wist
säga. Fahlun d. octob 1743.
I Bergström


p: 671
No 29
Under mit warande på Fahlu
Magazin utij Höge Hr Berg-
strömarnes Cammare infunno
sig en hop Grufwedrängar på
bemte gård, hwar på iag steg
i dören at afhöra hwad å färde
war, tå Hr Bergmästaren Troili
Rådman Erick Ersson och Marschei¬
der Erikssons utstego på Sahls
bron och talte med dem, men
hwar om kunde iag icke höra för
deras buller, likwist förnam
iag, at det war intet något
got som Grufwedrängarne hade at
säija, i det at Hr Bergmästaren
tillika med Rådman Erick Ersson
och Marscheider Ericksson straxt der
på ingingo, hwar på utkom Bergs¬
mannen Lehus, och förestälte Gruf¬
wedrängarne, at derest Bergs¬
mennerne skulle resa bort, om
the och wille fara med eller och
om Bergzmennene fingo wara
hemma


hemma the och så thet wille giöra,
hwar til swarades Ja. Sederme
ra utsteg Magister Ihrmann
och giorde en förmaning till dem
huru obetäckte the woro som
så wille fara ifrån sine hustru
och Barn med flere föreställ¬
ningar, hwar på Grufwedrängar
ne swarade, men hwad kunde
iag icke rät höra, dok hörde
jag, det Magister Ihrman lofwa
de tahle wid Hr Bergmästaren på
deras wägnar, hwar på han in
gick och straxt utkom med
sådant swar, at derest någon
kunde wisa hafwa lidit någon
oförrät i ett el. annat måhl
skulle sådant blifwa rättat och
dem godtgiort, hwar på the
något swarade, men för theras
buller och gny kunde iag icke
höra, utan ther på fram steg
iag på Sahls bron, tå Hr Bergmä
staren


staren utkom och frågade, om han
har giort dem något förnär, tå the
swarade Neij, men en eller annan
som iag icke kiänne utlet sig såle¬
des, at det är intet got klaga sig
för Hr Bergmästaren när wij blif¬
wa mötte med Edgaffelen, hwarpå
the sedermera begierte thet Kiöp
giöringen skulle kastes öfwerända,
och at Hr Bergmästaren wille wara
med på kiöpet, hwilket han och
lofwade, men til så mycket sä
krare begierte the sådant skriffte
ligen, thet the och fingo, under thetta
ropades effter Geschworner och Rådman
Erich Erichsson, och sade at the intet
woro för goda, at gå ut, at wij fin¬
ge säije dem sanningen, men Hr Berg-
Mestaren håller sig intet för god at lå¬
ta tala wid sig, der på någre ropade
och sade at 
the
skulle gå in och se efter
dom, ibland deße Grufwedränger
war och en som heter Stor Daniels
Hans, hwilke the andre sade, thet
han


han hafwer intet något at
säga wid detta tilfälle sedan
han har gifwit sig ifrån dem
hwar på the stötte honom
utur hopen, sedan åter igen
yrkades at the wille hafwa
ut Hr Geschworner och Rådman
Erik Ersson, hwar til någon
swarade at the icke woro inne,
der på the sedermera ingingo,
men hwilka det waro el. hwad
the heta är mig aldeles oku¬
nigt.
A. P. Trotzig


No 30.
p: 639.
Then 13 Junii, eller måndagen efter dahle¬
almogens aftogande härifrån staden, war
jag allena närwarande wid kiöpgiöran¬
det med grufwedrängarna. Wid hwilket
tilfälle en stor hop grufwedrängar sig in¬
stälte, oansedt thet eij hade warit många
lottningar then dagen. Tå war eij heller
tid at pruta mycket med them; utan så
mycket som Wachtaren bewiljade, therwid
måste jag och låta bero. När thet war
bestält med kiöpet, gick jag til thet lilla
bordet i Kiöpstugan, hwarest någre Bergs¬
män
sutto
ibland hwilka woro Rådman Daniel 
Danielsson och Hans Persson Poik, så framt jag
rätt kan minnas. Ther utlät sig någon:
Går thet eij nu så wäl med kiöpet, som
förr? Hwilken som fälde theßa orden
kan jag eij påminna mig. Men sedan
jag kommit ut på broen sade Hans
Persson Poik til mig: Skulle man intet
och kunna få bort then gamla gubben
Johan Berg ifrån kiöpet; Bergsfogdarne
kunde wäl giöra hans sysla, och byta
sig then lönen emellan. Jag swarade,
at jag för min wel wore nögd med then


lön jag hade, och at thet wore bäst om hwar
ock en finge med ro skiöta then sysla,
som honom en gång blifwit anförtrodd.
Hwad then förmaning angår, som Herr
Geschwornern giorde til grufwedrängarna
förr än dahle almogen hit til staden
anlände, så kan jag eij erhindra mig,
at hon war annorlunda lydande, än
som Herr Geschwornern then skriftteli¬
gen til Herr Bergmästaren och then
Högtärade Rätten ingifwit. Åtmin-
stone hörde jag eij Herr Geschwornern
säga the orden. Jag skal wäl finna
eder igen:
Ing Fallstedh Jansson.


Afskrifft.


p: 697.
No 31.
Sedan Bärgsfogden Högachtad Herr Lars
Schultze, i afseende på then Christeliga
kiärleken och enighetens bibehållande, har
berömligen behagat å daga lägga, och för mig
betyga sin godhet och efftergifft, uti then ha¬
stiga öfwerilning, som mig, såßom af en
stor mensklig swaghet förledit år åkom¬
mit, at jag, jämte Wachtarne Olof Forss¬
lind och Göran Larsson, så medelst
för then neder uti grufwan, mig aldeles
owitterligen af Arbetsfolket å Smårrums
sidan, angifne oloflige Skjutningen,
tå i then til mine Sinnens förwirrade
tilståndstiden, hwilket dock icke sig weder¬
bordts, obetäncksamt kommit at yttra
mig om Herr Bärgsfogdens besichtigande
neder uti grufwan å the för oloflig
Skjutning angifne Arbetsrummen; Så
har jag acktadt min skyldighet likmä¬
tigt wara, at hos Herr Bärgsfogden hör-
sammast anhålla, thet tächtes Herr Bärgz¬
fogden efter sin gunstige tilsäijelse och
låfwen, eij allena mig härföre bewåget
enskylle och tilgifwa, och aldrig mera
här i werlden thet påtäncka, utan ock,
som thetta utaf en mensklig swaghet
och hastig öfwerilning skjedt är, Gunst-
benäget låta sin hållande Föreskrifft
til Kongl: Maijtz och Riksens Höglofl Bärgz-
Collegium, til mitt befriande här¬
utinnan låta afgå, emedan jag al¬
tid, så¬


tid, så länge lifwet räcker, skal med wör
nad och all högachtning ärkjänna och upptag
en sådan Herr Bärgsfogdens godhet af
ett tacksamt sinne, och förplichtar mig,
och then med alla kraffter aftjäna, sam
önskar, at städse hädanefter gjöra mig
wärdig af Herr Bärgsfogdens beständige
ynnest, jämte thet jag utbeder mig win¬
na then förmon, at få nämnas, war
och förblifwa
Högachtadt Herr Bärgsfogdens,
uprichtigste och hörsammaste
tjenare
And: Lehus:
Olof Forslindh,
Göran Larsson
Fahlun dn : 29. No-
vember 1740.


p: 700.
No 32.
Till ödmiukt följe af Bergmastaren ädel och
Högachtad Herr Eric Stockenströms och
Then Högdtährade urtima GrufweRät¬
tens til mig gifne befallning, aflemnas
följande korte berättelsen, på min d. 28.
Octobris, innewarande år aflagde witt¬
nes Ed grundade.
Sedan Fahlu Stadz inwånare, d. 9 Junii i thetta
år tå Dahlallmogen här wistades blifwit
til efter middagen samma dag ansagde, at
sig på Stora torget här wid nya kyrckan,
försambla, berättade Borgmästaren Ädel
och Högachtad Herr Pher Sahlenius som
wid samma tillfälle äfwen kom til Maga¬
Zins hörnet, thet then tå uproriske här
wistande dahlallmogen påstodo matsäkes
penningar samt man skap med sig til Stockholm
här ifrån Staden hwar på åtskillige swara¬
des neij. Men som för sorl skul eij alle
kunde höra hwad förbemelte Herre
talt; Ty an hölt Kämnaren Anders Lehus
som jag eij annat kan minnas thet behagade
Herr Borgmästaren med them på Maga¬
zins gården sammanträda och ther på
broen för them sig ther öfwer yttra. Hwar¬
på Herr Borgmästaren, med Stadsens
samman


sammankallade inwånare ingik, tå Grufw
drängarne i bland andre närwarande, sig
mitt på Magazins gården fram för broen
stälte. Hwar efter Bergmästaren Ädel
och Högacktad Herr Samuel Troili på
förbemelte bro utkom och med them ther
församblad om talte, tå Grufwedrängarn
wiste sig mycket ifrige, kunnandes jag
för sorl skul så mycket mindre hwad af
förbemelte Herre taltes, höra, som jag
ther wid victualie bodz broen af sides stod,
men thet hörde jag, at Herr Bergmästare
frågade Grufwedrängarne, om the wille
at han ifrån sin syßla skulle taga afskie
hwar på the swarade, neij. Men i hwilka
obeskiedeliga andra ord besagde gruf¬
wedrängar sig tå yttrade, har sådant
mig nu så långt efteråt merendels utur
minnet fallit: Dock hörde jag i bland
annat, at the Deputerade å kiöpet
wid Grufwan borde afsättas, hwilket
ock Herr Bergmästaren wid samma
oförmodeliga tilfälle nödgades them
bewilja. Och ehuru Ehrewyrdige och Hög¬
lärde Herr Magister Johan Ihrman
tillika med andre närwarande Hederlige
Prästemän, med bewekelige föreställning
af Gudz Helige ord sökte the uproriske
ifrån theras företagande afråda, så¬
wäl


som Kämnaren Anders Lehus och andre för
orten wäl sinnade, kunde dock alt sådant
intet uträtta, utan rusade lika fult the
il sinte grufwedrängarne hwilka jag eij
igen kiände öfwer förstugu broen uti
Magazinshusen in, tå jag ther ifrån
gick; berättandes mig tå utom Magazins
porten på gatan Rådmannen Herr Daniel
Danielsson at Grufwedrängarne då rusa¬
de in efter Herr Rådman Eric Eriksson
hwar på en Grufwedreng benämd Hans
Jeremießon mittemot Magazins Cramboden
sade, kommen låten oß gå til Geschworne-
ren; Gåendes jag ther med slag gatan
hem til min gård, låtande Högachtad Herr
Geshworneren, i bland annat, thet wetta.
Och lemnade til Herr Geschworneren
mitt wälmenta råd, at thet wore säkrast
för honom at med thet aldra första som
skie kunde sättia sig uti någon säkerhet
för them at the icke måtte tilfoga honom
någon skada. Ibland hwilcka the ifriga-
ste hwilcka jag igen kiände på Magazins
gården, woro Johan Mårtenßon på
Eltzborg, Bommen, Anders Jernberg,
Bergsmannen Johan Samuelsson Forslinds
Sohn, Bergsmannen Anders Anderßons Sohn
i


Efrikgården och Luur. Eljest hörde iag
Kämnaren Anders Lehus förledne Som¬
mars sig neder i Grufwan utlåta wid
mörbad thet egennyttighet i grufwan skier,
och at Rådmannen Herr Eric Ericksson
wil uttränga honom från något arbetzrum
på Backens band.
Thetta är hwad jag på min aflagde wittnes
Ed mins at berätta. Farlun d. 31. Octobris
1743:
Joh: Rundeen


p: 705.
No 33.
Berättelse, om grufwedrängarnas
oanständiga förhållande wid
Stora Kopperbergzlagens Magazin,
d. 9 sistlt Junii efttermidagen,
som undertecknad upsatt effter
aflagd witnes Eed in för then
Högtde Urtima Bergslagz Rätten
d. 22 Octob. åhr 1743.
När iag efter befallning förmiddagen,
skulle med alla andra Stadens In¬
wånare framställa mig här på Torget
widt then tå församblade allmogen kl. 2.
efftermidagen, begaf iag mig fram till
Torget, ther iag ingen af ortens för¬
män blef warse utan grufwedrän¬
gar och Bönder gingo flocktals om
hwar annan, och tå iag ändteligen träf¬
fade en Stadzbetient och frågade efter
Hr Borgmästaren, fick iag till swar,
at han war på Magazinet, tit iag och
begaf mig träfande ther Högwälbne
Hr Landzhöfdingen Wennerstedt, Hr
Bergmästaren Troili, och Hr Borgmästn
Salenius, samt Stadzens Prästerskap, och
största dehlen af Probstarne i Dahlarne,
jämte åtskillige Hrar Officerare, och
Betiente här på orten, då och Schedin
war


war ther inne. Hwarpå Hr Landz Secre¬
teraren Neuman lemnade mig till
underskrifwande then skrifft, som han
till swar på dahle almogens postulata
upsatt, och som iag förmärkte, at alla
närwarande redan satt sina namn ther
under, så war tå ej tid för mig at wid
höra om innehållet, hälst som både
Schedin och Bonden Hans Israelsson ifrån
Floda påfordrade at få skrifften i händer,
och lemna Allmogen del ther af; utan
skref iag straxt mitt namn ther under.
En stund ther effter kom en in uti
Sahlen, men hwem thet war mins iag
intet, och sade at grufwedrängarne
wore ute på gården, då Hr Borgmäst
Salenius anmodades at stiga uth och
tahla med dem, iag fölgde och effter uth
på förstugubroen ther Hr Borgmästn
frågade grufwedrängarne, om the
wille blifwa hemma, eller om the wille
giöra följe med Allmogen? Hwarpå
the häftigt swarade, at the wille följa
med Allmogen; Och som iag så wäl som
alla andra the ther stodo på broen
mißhagade thetta swar, så bodo
wij Hr Borgmästaren gå in ifrån
them. Strax therpå kom Hr Berg¬
mästaren Troili uth, och gaf sig i tahl
med


med grufwedrängarne, tå the för ho¬
nom med rop och ifwer upräknade
åtskillige klagomål, som the hade,
men hwar uti the bestodo mins iag
ej mehra, än at the yrkade om
kiöpgiörningen wid grufwan. Emedan
thetta påstod tahlte iag till the gruf¬
wearbetare, som stodo Norr om
förstugubroen, och för sorl eij kunde
höra Hr Borgmästarens tahl, före¬
ställande them hwad äfwentyr och
olägenhet the ställe sig uti, om the
skulle giöra följe med allmogen;
ty i then händelsen skulle the lemna
sina hemwist, samt hustrur och barn
utan föda, effter the sielfwe ej kunde
något förtiena; deß utan skulle gruf¬
wan, som är theras födekrok komma
under watn i theras frånwaro, och
sedan i theras lifztid ej stå at ut¬
tömas. På sådan föreställning swarade
the mig, at the gierna wille blifwa
hemma, så framt icke allmogen
drefwe them bort med sig.
När iag sedan kom in uti Sahlen igen,
hörde iag af Notarien Bergström, om
iag rätt mins, säjas: the fordra
nu uth Geschwornern och the Deputerade
wid


wid kiöpet. då iag frågade Hr Probsten
Wallman, som stod brede wid mig
om han icke med sin föreställning
skulle kunna stilla grufwedrängar-
nas orolighet? Hwarpå han gaf mig
till swar, at han sökt tahla med
them, och at the frågat honom, om
han wille tigga sig målsägande rätt.
Jag wände mig sedan till Magister
Ihrman, och bad honom, at han, såsom
then hela orten hade kiärlek och tycke
före, wille stiga uth, och tahla med
dem, thet han och straxt effterkom, då
iag lyfftade honom up på bänken wid
broen, ther han med hög röst giorde
Grufwedrängarne åtskillige wac-
kra föreställningar och förma¬
ningar. I medlertid gik iag in
uti Sahlen igen, och kom till att tahla
med Hr Landzhöfdingen Wennerstedt
som beklagade sitt siukliga och olyck-
lige tillstånd, och under thet samma
kom en bonde fram, som iag sedan
hörde kallas Beronius ifrån Husby
och hälsade på Hr Landzhöfdingen, då
Hr Landzhöfdn sade: kom ihog min
goße hwad iag sade tig i Stockholm.
Bonden


Bonden swarade: ja Herre, war icke
thet iag sade, när the släpte Bonden
in uti Ministeren. Hr Landzhöfdn
klappade honom åter på axlen och
kallade honom sin goße, då han
wende sig till mig och sade: iag
är ingen goße fast iag ser späder
uth, iag är öfwer 40 åhr. Hwarpå
iag sökte underrätta honom, at Hr
Landzhöfdingen kallade honom goße
uti en ganska god mening. Uti
Sahlen märkte iag sedan Bergn Johan
Forsslindh der stå inom dören, och
at Hr Bergmästaren stod och tahlte med
en grufwedräng, som war halt, och stod
med then ena foten på tröskelen, samt
tahlte mycket ifrigt, då och Fältschiä¬
ren Grossman stod på andra sidan, af
hwilken iag begiärte at slippa uth;
Men Grossman sade: wänten iag will
höra, han har klagomål på mig.
Jag swarade honom: nu är ej tid at
afhöra klagomål, och swara therpå,
tog honom så i armen och bad honom
följa mig in uti Cammaren. Under
thet samma komma några grufwe¬
drängar emot mig igenom kiöket
och


och Cammaren, men kiände ingen
af them, då the lyfftade upp bord¬
täcket i Sahlen, och sågo under
bordet. För öfrigit påminner
iag mig, at iag tillika med flere
andre, såsom witne underskref
then försäkringskrifft, som Hr Berg¬
mästaren Troili gaf grufwedrängarne
om kiöpgiörningen wid grufwan.
Sedan grufwedrängarne woro skin¬
grade, inkom Rikzdagzman Pähr An¬
derßon ifrån Mohra, som straxt
blef förder till bordet i Sahlen, och
satt i högsäte, men af hwem wet
iag intet; då the, som stodo utan
för fönstret bakom honom; ro¬
pade: se han är bestucken, hwar¬
på han strax stog upp, och gaf sig
uth igen. Mehra till saken hö¬
rande kan iag nu mig ej på¬
minna.
C: Blanckenhagen


No 34.
p: 752.
Till at hörsamma Edel och Högachtad Herr Berg-
mästarens och Högtde Rättens begiäring
har iag skolat aflemna följande berät¬
telse, om hwad jag kunnat mig påminna
angående thet af Grufdrängarna för¬
öfwade buller och owäsende, när dale-
allmogen sidstlne Sommar war här i
staden församlad.
Sedan iag dn 9. Junii förmiddagen, som
war dagen näst för 3de stora Bönedagen,
tillika med Herr Bergmästaren
Troili och Berg-Rätten efter kallelse,
mig hade infunnit här på Torget,
till at af höra hwad dahle allmogen hade
at föreställa, och the till en ganska stor
myckenhet, med gewär försedde ther
woro till sammas komne så giordes
af them en ring, ther uti Högwälborne
Herr Landzhöfdingen Wennerstedt
som


som tå jämwäl war tillstädes, tillika med
Berg Rätten måste inträda; och tå fram
gafs en skrift till Herr Landzhöfdingen,
hwarpå de begiärte swar, men som man
uti then trängseln och sorlet, som ther
war, intet kunde tala med them så gick
Herr Landzhöfdingen
tillika med
oß andra in uti Secre-
terskans Svans huus, och ther igenom fön¬
stret lemnade them swar, berörande
then om förmälte skriften, som angick
Successions walet, och hwilken stadzens
Inwånare blefwo twungne att under¬
skrifwa. Ther efter påstod dahle allmogen
at wij här ifrån staden skulle giöra
följe med them, samt gifwa them pennin¬
gar och wäge-kost; hwar på när iag efter
Herr Landzhöfdingens befallning nödgades
swara, fann iag mig så mycket mindre
wara uti stånd, at på Stadzens wägnar,
ett sådant påstående aldeles afslå, eller
igenom tiänlige föreställningar söka
at undangå, som iag hade tå at giöra
med


med en uphitzad, hotande och bewäpnad
menighet och therföre kunde på intet an¬
nat sätt mig ther wid yttra, än at thet
wore en sak, hwar öfwer stadzens inwåna-
re borde höras, och måste iag, efter
allmogens stränga påyrkan, ut lofwa,
at låta till then ändan sammankalla
Stadzboarne till kl. 3 efter middagen,
och sedan kl. 4. lemna dahl karlarne swar.
Staxt therpå, och efter plägat samråd med
Herr Bergmästar Troili, blefwo Stadz¬
så wäll som gruf-Betienterne af mig
anbefalte, at förutan grufdrängarne,
hwilka såsom Bergslagens arbetz-folck
man fann intet böra kallas, och iag
therföre uttryckeligen nämde, at the
skulle förbigås, the öfrige Stadsens in¬
wånare både Ståndzpersoner och Bergz-
män, samt Borgare tillsäija, at wid
den föresatte tiden på torget sig man
grant infinna. Men enär iag med
Handm


Handelsman Herr Thel tit kom på sagdan
stund, fant iag ganska få af the kallade
wara tillstädes, till hwilka iag mig
förfogade, berättande för hwad orsak
skull thenne sammankomsten war anstäld,
tå the jämte mig bakssnades, och uti största
häpenhet föllo, öfwer then upreste allmo¬
gens faselige och mer än äfwentyrlige
företagande, samt theras ganska otilbör¬
liga och oskiäliga påckande, at icke allenast
med them therutinnan giöra et, utan och
undsätta them med penningar och mat-
säck; Och emedan wij få församlade in¬
tet kunde uti et så gran lagadt mål kom¬
ma oß något till råda, ej eller uti något
fast slut stadna, wiljandes och icke ther
om widare öfwerlägga uti Grufdrängar-
nas närwaro, hwilka, fast okallade, för¬
märcktes hopetals tilstöta, ty tycktes wa¬
ra bäst gå ther ifrån in på Bergzlagens
Magazin, till at få samrådas med en del
af


af the förnämare Stadzens ledamöter,
som ther förnummos wara samlade.
Men iag war näppeln ther uti sahlen in¬
kommen, förr än man blef warse en
stor skara af grufdrängar, hwilka när
iag wille utgå, at tahla meden del Borga-
re på gården stående, iag träffade in wid
förstufwu quisten ihoppackade, ramlan¬
de och språkande mycket starkt och högt, e¬
mot Herr Bergmästaren Troili. Jag
kunde i hastighet intet förstå, hwar på
sådant månde utgå, dock lik wist ej annat
inbilla mig, än at thet torde härröra ther
af, at the hördt talas om dalkarlarnes
giorde påstående, at Stadz Boerne borde
uttoga med them; och så wida thet blifwit
mig pålagt, at ther öfwer inhämta och
aflemna theras utlåtelse; så tycktes thet
mig till komma, at underrätta Gruf¬
drängarne, huruledes thetta ärendet them
alts


alts intet månde angå såßom the ock
för then orsaken skull icke blifwit nu
kallade; men iag fick knapt nämna
något ord om uttoget, förr än the
alle ropade med en mun, sig wilja följa
dahlkarlen åt; och fast iag sökte at före¬
ställa them, huru dårachtigt och skadeli¬
git sådant wore, samt at thet intet sto¬
de uti theras macht, at gå ifrån sitt ar¬
bete, så wille the dock icke låta sådant
hoos sig giälla. Therpå utgick Herr Kongl.
Öfwerhofpredikanten Doctor Stiernman,
så wäl som Hr Comminist: Mag: Ihrman
till at kunna stilla the alt mer och mer
bullrande och stormande Grufdrängar
ne; men hoos them war intet at uträtta,
utan the fortforo uti sin påbegynte ga¬
lenskap, föregifwandes, at någon orett
skiedde them wid kiöpgiörningen, och se¬
dan the någre gångor blifwit tillbakas
håldne, om sider rusade in i sahlen, och
när


när the intet finge them fatt, som the efter¬
sökte, åter ut på gården men under alt
thetta kom iag intet at gifwa wäl acht¬
ning på, hwad som förelopp, emedan iag war
mäst bekiymrad der om, at tala med
wederbörande om thet swar, som dahl¬
karlarne äskade, och för then ordsaken
skull gick af och till, nu ut och in; men thet
merckte iag nogsamt, at hoos grufdrän¬
garna wiste sig mycken bitterhet och up¬
studsighet. Och widare kan iag mg intet
här wid något erhindra, såßom iag ock ej eller
wet mig hafwa hafft någon skrift med mig
på Torget, och ther upläst, som iag hördt nå¬
gre grufdrängar hafwa för Herr Berg¬
mästaren och Högtärade Rätten berättat,
utan thet kan hända, at iag ther kom¬
mit något at nämna, om then ofwan¬
förmälte skrifften, hwilken Stadzens inwåna-
re blefwo af dahle allmogen twungne at
underskrifwa. Fahlun d. 4. Nov. 1743.
P. Salenius


p: 772.
No 35.
afskrifft:
At komma till endteligit slut
med dahle allmogen, å thes gif¬
ne swar uppå Bergslagens
och Stadens till them insände
Förslag d: 9 hujus, har i anseende
till allmogens skyndesamma
uppbrått, Bergslagen funnit
sig nödsakad, at aflemna till
allmogens heder, åt minstone
20 man cavallerie, at wara trop¬
pen i fram- och återresan följack¬
lige, hwilka och såsom Fullmäck¬
tige å Bergslagens och Stadens
wegnar komma at blifwa
ansedde.
Jemwäl i lika måtto, wil Bergs
lagen och Staden till resepennin¬
gar åt allmogen afgifwa i et
för alt Sex tusende Daler Kopmt
samt om thetta anbud skiäligen
emottagas, thet man icke förmo¬
da, äfwen förära allmogen nå¬
godt rese Tobak på thes resa; Hwar¬
medelst Bergslagen och Staden


med allmogen thenne resan
wänneligen åtskilljas, och ön¬
skas them mycken lycka och fram-
gång uti theras förehafwande på
resan. Fahlun d: 10 Junii 1743.
Uppå Samtelige Bergslagens
och Stadens Inwånares wägnar
O. Stiernman Pr Salenius Samuel Troili
And: Lehus, Hans Perßon Poik, Lorentz
Hellman, Petter Pettersson, P Lundström,
Jacobson, Joh: Schotte. Hend: Diurman
Carl Östberg: And: Bernstedt, J. J: Bergström
Johan Dahlberg, Martin Terserus,
Johan Svedberg, F: Muncktell, Daniel
Tel; J: Hellman, Petter Fornmarck,
O: Engström, And: Lidman, C: Blanckenhagen
A: Hiort: Ericsson, C:F Colvin, Eric Ersson på
Lundtäckten, Daniel Danielson. Nils
Larsson, H: Gahn, Nils Ryding, Jan R
Olsson i Grufriset. Melker Melkerson
Anders Jansson, H Moræus, Jonas
Littmark. Olof Broberg: Joh: Runden
Joh: Fahlboum, Laurentz Leveen,


Jonas Lund, Jesper Bergström. Hans;
Jespersson, L: Lille, Daniel Andersson,
And: Andersson, P: Klinth, Simon Funck,
Lars Ersson, Joh: Bergström; L: Morzell,
Daniel Johansson, Berglind. E: Mortehn,
Lars Bergström, Joh: Danielsson,
O. Fahlsten, Jöran Carlsson, Lars Lund-
berg, Joh: Hedenblad, u: Eric Ersson,
Gustaf Montin, And: Westman, Eric
Jansson Jute, u: Anders Anderßon,
Joh: Wijbergh, Lars Hedenblad, Sven
Samuelsson Aspedahl, Jöns Jönsson,
Hans Månßon, Hans Melkerßon,
Petter Jansson, Samuel Jansson,
Melker Melkerßon i Åkern,
Jöran Jörßon på Fahlun, N: Forsell,


p: 772.
No 36.
afskrifft.
dahl allmogens bref till Danska
ministern i Stockholm, dat: Fahlun d:
S: T:
Såsom hela thenne dahlorten åt¬
skillige gångor blifwit mante, at
utsläppa sine Soldater, hwar före
hafwom wi nu thet fullfölgdt,
Jemte och sielfwa menige all¬
mogen gådt med, så många,
som dugelige äro at marchera
till Stockholm. Och är hela wårt
giöromåhl ther, at en gång
med then högste Gudens nådige
hielp och bistånd, få et önskelegit
slut på thet Långsamma Successions
wahlet, och äro wij samtelige
dahl allmogen nu sinnade, som
förr, at falla uppå Hans Kongl.
Höghet, CronPrintsen af Dannemark,
hwar om wij giöre oß aldeles för¬
säkrade, at Hans Kongl: Höghet är
oß fattige allmoge uti thenne
wår allmänna ansökning
med sin nådiga och Högmäktige
help biståndig, under wilken


säkra förtröstan, wij nu, i Her-
rans namn, nest ödmiuk bön
till gud om en lykelig utgång,
begifwa oß på wägen här ifrån,
och wändom ej tillbaka hem,
förr än wij ärom aldeles för¬
wißade om Hans Kongl: Höghet
anträde til den Swenska Tronen
och alting kommit uti godt
skick. Och wij förblifwa:


p: 772.
No 37.
afskrifft
Som wi nu, medelst öfwerens
kommelse, oß enhälligt på marchen
begifwit, finna oß nu föranlå¬
tene, at begiära, thet Handels¬
männen uti Staden eij må up-
sättia eller stegra hwarken säd
aller annat, utan som priset
nu är, må thet och under wårt
bort westande förblifwa, hwilken
Justice så Hr Bergmästaren som
Borgmästaren bewaka måtte,
så at wåra hustrur och barn eij
med dyrhet plågas må; skulle
thetta eij bejakas, så anhålla wij
om swar här utinnan, men
wij förmoda, at thetta, utan
twifwel, samtyckas skall. Strand
d: 11. Junii 1743. Eric or Mattson i Lek
sand
Per P. Anderßon Nils 4 Nisson i
Mohra
Anders  F Erßon
Anders i Hanßon i Rättwik
På wästerdahlarnes wägnar
G: I: Carle
Hans  D Perßon i Orßa


Härom warder allmogen för¬
säkrad, så långt som någon span¬
nemåhl i orten är at tilgå;
och ther någre wore så ochristelig,
at han wägrade sin spanne-
måhl för billigt pris at ut¬
selja, ändock hos honom finnes
tillgång, så skall hos en sådan
ransakning anstellas, och han
på thet ahlfwarsammaste war-
da afstraffad.
Samuel Troili, P: Salenius
And: Göransson
michael Steinholt
Eric Ersson på täckten
P. Fornmark,
Greta Sturk
And: Lidman,
Olof Engström
Carl Östberg
Joh: Bergöö Johansson
Lars Ersson
Daniel Teel
H Diurman
Lars Pettersson
Joh: Fahlbom
Eric Fahlen
Friedric Muncktell, Sam: Kiörssnärs enka,
Jacob Hellman ./.


p: 772.
No 38.
afskrifft
samtelige allmogen hafwa
falit på den tanckan, at af
Bergslagen begiära 300 man
bestående af Cavalerie och Infanterie
så framt de finna sig nögde med
den förplägl:, som Bergslagen
behagat utfästa sig. Fahlun d: 10.
Junii 1743.
Åhl Olof Perßon,
Lecksand Gustaf Olofßon,
Rättwik Eric Hansson,
Ohret Olof Olßon,
Orsa Anders Anderßon,
Mohra Olof Hinderßon,
Swärdsiö Erik Matson,
Biusåhs Erik Anderßon,
Elfwedahln Erik Swenßon,
Gagnef Erik Erßon,
Venian PerErßon,
Mahlung Nils, och Jerna, And: Schedin


Hörsamst Memorial.
Thet har warit en gammal siuka här wid
Wercket, at arbetsfolcket och en dehl wag¬
tare hafwa sielfwe welat settia pris
på theras arbete. Til före kommande af
sådant sielfswåld, hafwa åtskilliga
medel ifrå lång tid tilbaka warit
påtenkta, som ses bland annat af
Kongl. Bergz Collegii Resolution gifwen
d 17 Decembr 1690. hwilken uti 18. §.
sålunda lyder. Såsom til at förtiga
then olägenhet Berglzagen therigenom
tager, at grufwedrngarne med sine
wagtare taxera Bergmannen efter
äget behag för sit under i Grufwan
giorda arbete, Geschwornern tillika
med någre af Retten och Sexmänner¬
na förnimmas wara anbefalte, at
gå neder på alla rum i Grufwan, och
skatta huru mycket Grufwedrengen,
på thet ena eller andra stället rette-
ligen för tienar; altså hafwe wi bemelte
Ge


Geschworner anbefalt at inkomma
med thes berettelse, hwad i så motto
utrettat är, och hwad för ordning til at
förekomma sådant mißbruk, affatta
kan och bör.
Thet är at agta, at på then tiden
woro Sexmännerne Sex til antalet,
och waldes thertil sådane Personer,
som hade wagtningar och woro wane
at gå neder i Grufwan. Men åhr 1696
förandrades thetta således at til Sex-
man antoges och med Kongl. Bergz-
Collegii fulmagt förseddes allenast
twenne Personer, hwilke hade god
kundskap och öfning uti rekenskaper,
men icke woro wagtare. Ifrå then
tiden har Bergmästaren och Grufwe
Retten adjungerat Hr Geshwornern
andra om grufwan kunnige Perso¬
ner, så innom som utom Rätten,
hwilkas skyldighet warit at gå neder
och tilse hwad arbetzkarlen skähligen
förtiente, och therefler tillägga ho-
nom


nom sin arbetzlöhn. Uti Sahl. Hr Bergz¬
Rådet Svabs tid började theße Personer
först at få namn af Berslagens Depu¬
terade och giordes therwid then förbet¬
ring, at the på hwarje Lottningz dag, skul-
le med Hr Geschwornern och Bergzfog¬
darna uti et wist rum samman-
träda, ther rådgöra och sluta om
arbetz folckets förtienst, efwen then
samma uti Malm specialen införa,
Controlleuren uti Cistornas utfärdan¬
de til efterrettelse. Tå arbetsfolcket
warit missnögda, har them icke warit
förment sig hos Bergmestaren at
beswära, men jag bedyrar, at meren-
dels så ofta någa klagmåhl hos mig
inkommit, har jag befunnit felet
wara på Grufwedrengens sida, i thy
han antingen skredt malmen så
illa, at then icke kunnat gella nå¬
got wid auction, och fölgagteligen
har hr Geschworner och the deputerade
icke haft någon tilgång honom efter
thes


thes påstående at förnöija, eller ock har
han grufwedrengen welat truga sig
til en oskählig och altför hög dagspen-
ning, eller ock har han haft til seijelse
rummet at instella, på then hen¬
delsen han icke genom skrädande
kunde göra malmen så begärlig,
at arbetzlöhnen, jordzedlarne, Tre¬
den och plunkorne med hela lott¬
ningens wärde kunde betalas; men
han har äntå hela långa tiden fort¬
faritt med odugelig malms upförande
och wid kiöpet påstådt lika mycket
therföre, som om malmen hade
haft sit wärde med sig. I så fatta
omständigheter har thet eij annars
kunnat wara, än at Hr Geschwornen,
Bergzfogdarne och the deputerade stun¬
dom hafwa most lida förtret af
Grufwedrengarne. Men aldrig hafwa
the uti theres obeskedlighet gådt så¬
wida, som tå dahlalmogen här hade
theras gudlösa tilhåll och genom fart


i nestlne Junii månad. Ty tå wille the
som bekant är, settia af Hr Geschwor¬
ner och the deputerade frå theras tien¬
ster, tå drefwo the en dehl af them med
wåldsam hand utuhr staden. Ther
med the intet annat afseende kun¬
de hafwa, än sielfwa settia pris på
theras arbete öfwer alt, tå mången
kunde wara födder med thet han i
Grufwan arbetade allenast en dag
i wekan, och at tå dahle karlen
med förment seger komme tilbaka
från Stockholm skulle the med hans
til hielp göra kort process med them
som till äfwentyrs äntå icke taget
nog skremsel åt sig, utan tordes wara
them i et så lofwerdigt upsåt hin¬
derliga. The beskedeliga som hafwa
Gud för ögon och lyda Öfwerhetens
befallningar, tager man altid un¬
dan. Som nu thet skulle hetas wara
skähl til myterijets eller uprorets
begynnande, at hr Geschworner och the
Depu¬


deputerade under köpgörningen med
arbetz folcket, skulle hafwa giordt them
hwarjehanda förfång och icke tillagt
them så stor betalning, som the för¬
tient hade; ty har iag utuhr reken
skapen låtet utdraga, huru mycket
någre få af grufwarbetarena, hwilke
sig öfwer för liten inkomst nu som
mest beswärat, i arbetzlöhn hafwa
bekommit, ifrån innewarande åhrs
början til Junii månadz utgång,
skolande et långt störe utdrag följa,
om så åstundas, på them som haft
så mycken och ännu långt större
förtienst, så at Ädel och Högagtad
Hr Bergmestaren och then Afl. Urtij¬
ma GrufweRätten til öfwer flöd skal
blifwa underrettad, thet the meren-
dehls få för mycket som thet ock
i sanning icke gifwes något bergwerck
uti Riket, therest arbetz folcket hafwa
så lett för at truga sig til en stor
betalning ofta för lite arbete nog, och
therföre


therföre är icke heller någonstädes så begerli¬
git at blifwa grufwedreng, som äfwen
på thenna orten. Hwad Jöran Larsson
i Wellgården betreffar, så monde han för
någon tid sedan, per male narrata för¬
skaffa sig mit tilstånd at hålla
dreng i grufwan, efter som han föregaf
sig hafwa farit illa thernedre och icke
mägta Sielf genom arbete sig något
til födan förtiena. Nu merker jag af ut¬
draget, thet han warit i stånd genom äget
så kallat arbete, at förtiena på 6 måna¬
der til 317 Daler Kopmt, och således moste
han antingen hafwa frij hion i grufwan,
för thet han på kiöpet skal stå på arbetz¬
folketz besta, eller ock moste han haf¬
wa berettat osanning, tå han sade sig
wara slagen i Grufwan och therföre
eij orka arbeta. Om the oskick som före¬
löpa, i thet the som ingen grufwedehl
äga, likwähl interessera i wagtningar
Ta, efwen at the sen til en grufwedehl
kunna wara ägare, wagta på the stellen
therest


therset the sielfwe arbeta, likaledes hwad
skada och afsaknad, thet med sig förer
både för Kronan och Bergslagen, at en obillig
förtienst lockar för många til at wilja blif¬
wa wid grufwearbetets tå likwehl andre af mig
så angelegna syslor med twång moste werk¬
ställas, thet ernade jag nu kortel. anföra
och ther hos hörsamst anhålla, thet Hr
Bergmestaren och then lofl. Rätten
til någon ändrings erhållande therom
wille afgifwa en ödmiuk berättelse och före
ställning til Kongl. Maijts och Riksens
Höglofl. Bergz Collegium. Men i thet
samma får jag Höglofl. Kongl. Cammare och
BergzCollegiernas samt Stats Contoirets
höggunstiga bref och befallning, til at
straxt efter inhendigandet begifwa mig
i et wist ehrende på resan åt Avesta, mo-
ste altså här bryta af och sluta. Stora
Kopparberg Grufwa d. 20 Octobr 1743.
Samuel Troili.


Utdrag af 1743 års Malm Special wid Sex¬
mans Contoiret, öfwer then förtienst, som tilfallit
Pehr Larsson Biörk på 1/2 års tid, både såsom wakta-
re och tillika warande arbetare uppå Rum¬
met Byggningswarpet uti Stora Kopparbergs
Grufwa, hwarest för waktningen effter 2 Daler
hwarfwet, belöper 4 Daler Gt.


Såsom waktare
Januar
8 Byggningswarpet
24 tr får -- 4
15 dito - - 2 -- 8 Daler
Februarii
28 dito Rum -- 4
Martii do Rum -- 4
5 do Rum -- 4
April
5 do rum -- 4
Maij --
Junii
9 do Rum -- 4
således för waktningen – 24 Daler
För arbetet - 344 - 16
Hela förtiensten
på 1/2 År blifwer 368 - 16
NB Thetta arbetet föll igen
för them, följande Julii Må¬
nad, sedan therifrån alle-
nast en lottning den 12 Jullii
upkommit.


Såsom arbetare
Januarii
8 Byggningswarpet 1/2 - 16 Daler
15 dito -- 1/4 - 15 -16
22. dito -- 16 - 16
31 Dito - 16 - 16 64 - 48
Februarii
8 dito rum -- 16
14 dito -- 16
22 dito -- 16
28 dito -- 15  - 63
Martii
5 dito rum -- 15
12 dito -- 15
18 dito -- 15
24 dito -- 15
30 dito -- 15 - 75
April
2 dito Rum - 14
14 dito - 16
23 dito - 15
29 dito - 15 - 60
Maij
7 dito Rum -- 15
14 dito -- 15
20 dito -- 15 - 45
Junii
2 do Rum -- 15 - 16
23 do -- 21- 36 - 16
Summa 344 - 16


Uträkning uppå hwad waktarne Hans Albrechtsson och Giöran
Larsson i Wälgården samt Anton Antonsson förtiänt på sine malm¬
arbeten, Mellanortswarpet, Carl XIIs warp och Schächtsiukningen
för et halfttår, samt Hans Albrechtssons förtienst i Wackta-
rlön.


Härwd bör observeras, at ifrån
Martii Månads slut, tå arbetet i
CXIIs warp uphörde, hafwa the
wäl hafft annadt arbete apardt
på the rum, som the sielfwa warit
wachtare, hwilket för then
skul eij kunnat utrönas.


arbetslön
1743
Jan:
2 Mellanortswarpet 1/2 12 Daler
3 Carl XIIs warp -- 6 -
15 Mellanortswarpet -- 12 -
22 Carl XIIs warp -- 12 -
29 Mellanortswarpet -- 12 - 55 Daler
Febr:
1 Carl XIIs warp -- 12 - 16
7 Mellanortswarpet -- 13 -
12 Carl XIIs warp -- 12 -
18 Mellanortswarpet -- 12 - 16
21 jordskrifning för Carl
XIIs warp -- 12 - 62
Martii
4 Carl XIIs warp -- 12 -
14 jordskrifning för Schächt
siukningen -- 6 -
17 Carl XIIs warp -- 6 -
22 dito -- 10 -
28 Skattinswarpet -- 13 -
30 Carl XII s warp jord skrif. 7 - 16 60 - 16
April
12 Mellanortswarpet -- 12 -16
22 dito -- 12 -
27 dito -- 12 - 16 - 37 -
Maij
5 jordskrifning för
Schächtsiukningen -- 12
7 Mellanortswarpet -- 12 -
13 dito -- 12 -
19 dito -- 12 - 48 -
Junii
2 Mellanortswarpet -- 12 -
8 försträck på Magazinet
för Carl XII byggningen - 15 -
18 Mellanortswarpet -- 14 -
27 dito -- 14 - 55 -
Summa 317 Daler 16 öre


Wachtarlön för H: Albrechtsson
1743
Jan. 13 för en wachtning ifrån
Carl XIIs warp -- 6 -
21 ifrån Carl XIIs warp trumma -- 2 - 8
8 - 8
Februar.
11 Carl XIIs warptrumma -- 3 - 24
12 Carl XIIs warp -- 3 - 8
25 Neder Carls warp -- 4
11
Martii
4 Carl XIIs warptrumma -- 3 - 16
22 Carl XIIs warp --  2 - 16
27 Carl XIIs warptrumma -- 1- 12
7 - 12
uti April Månad är in¬
gen lottning upförd af
H: Albrecktson.
Maij
5 Carl XIIs warptrumma -- 1 - 8
17 Berg Schachtet - 2 - 24 - 4
Junii
13 Neder Carls warp -- 3 - 16
För upwacktningen i Berg
Schachtet är H: Albrechtsson
i augusti månad betald
med 31 Daler Kpt, hwarf
nu för allenast up-
tagas -- 20 - 23
Summa Dalerr 54 - 4
Enär härtil lägges arbets
lönen - 317 - 16
blifwer Hans Albrechtsons
witterl förtienst på  1/2 år - 371 Daler 26


Uträkning på Giöran Erssons i Wälgården fötienst af
sine waktningar, samt sin drängs arbete på et halfft år.


Waktarelön
1743.
Jan:
5 Mellanortsberget -- 4 Daler
8 Flemmingsmuren -- 4
15 Schächtresan -- 4 - 24
dito Mellanortswarpet -- 4
21 Bußtrumman -- 4 - 24
27 Schächtbotntrumma -- 2
28 Kolgårdstrumma -- 1 - 28
29 Schächtresan -- 6
dito Schächtbandtrumma – 2 - 16  33 - 28
Februa:
14 Schächtresan -- 6 -
18 bußtrumma -- 5 - 24
19 Schächtresan -- 1 - 16
26 Schächtresan -- 4 - 24
28 Schächtbotntrumma -- 2 - 24
dito Schächtbandtrumma -- 1 - 16
Nord på Maga Zinet -- 18 - 46 - 24
Martii
10 Kolgårdstrumma -- 2 - 16
15 Schächtresan -- 4 - 16
19 Hwalfsänkningen -- 4 - 16
dito bußtrumma -- 3 -
24 Schächtbotntrumma -- 2 - 8
Schächtbandtrumma -- 1 - 16
På Magazinet - 18 - 36 - 8
April
Schächtresan - 3 - 16
13 bußtrumma - 3 - 16
20 Kolgårdstrumma - 1 - 21
27 Schächtresan - 3 - 8
30 Malmbußwarpen - 2 - 8
På Magazinet - 8 - 22 - 4
Maij
11 Trulsstollen -- 2
19 Hwalfsänkningen -- 3 - 16
20 Schächtbotntrumma -- 4
21 Schächtresan -- 5 - 8
21 Schächtbandtrumma - 1 - 16
På Magazinet -- 24 - 40 - 8
Junii
4 Trulsstolen -- 4
15 Mellanbandberget -- 4
16 Schächtresan -- 4 - 16
22 Schächtbotntrumma -- 3 - 24
23 bußtrumma -- 4 - 8
På Magazinet -- 8 - 28 - 16
Daler 207 - 24 -
Enär nu här tillägges Giöran
Larsons arbetslön för sig - 317 - 16
ock för sin dräng - 311 - 24
blifwer hans mitten förtiänst
på et halft år --  837 Daler Kpt.


arbete
1743.
Jan: 8 Botnsänkningen 1/4 -- 12 -
dito Östhwalfsbyggning 1/2 del -- 4 - 8
12 dito -- 4 -16.
15 dito --  4 - 16
19 dito -- 4 - 16
26 botnsänkningen -- 11-16 - 41 - 8
Febr. 1 botnsänkningen -- 11 - 16
9 Östhwalfsbyggningen -- 4 - 16
10 remiss på Magazinet för
byggningen -- 25 -
12 botnsänkningen -- 12 -
16 byggningen -- 4 -16
19 dito --  4 - 16
23 dito  -- 4 - 16
 28 dito -- 4 - 16
dito botnsänkningen -- 11-16    82 - 16
Martii
9 byggningen -- 4 - 16
12 botnsänkningen --  4 - 16
15 byggningen -- 4 - 16
21 botnsäkningen -- 4 - 16
24 byggningen -- 4 - 16
26 dito -- 4 - 16
29 dito -- 4 -
30 dito -- 3 - 24
dito botnsänkningen -- 11
not 2 # ifrån byggningen 9 - 68 - 29
April
2 byggningen -- 4
13 dito -- 3 - 24
14 botnsänkningen -- 12
18 byggningen -- 4
26 botnsänkningen -- 12
3 # lottningar ifrån
byggningen afl 4 år -- 12 - 12 48 - 2
Maij
3 botnsänkningen 12 -
11 byggningen -- 4 -
14 botnsänkningen -- 12 -
18 byggningen #5 -- 4 - 4
20 botnsänkningen 11 43 - 4
Junii
2 botnsänkningen 12
8 dito -- 12
30 dito -- 4 - 28
Sa 311 - 24


Uträkning på Jan Mårtensson Giers och Jöns Nilsson Jemtes ar-
betsinkomst, den förra i Flottbotn och Flottlångstrumma, och den
sednare i Nedre Laxwägen och Laxschachtet, för 1/2 år.


Jan Mårtensson Giers
1743.
Jan:
4 Flottbotn a 1/8 del __ 8 - 16
5 Flottlångtrumma __ 4
11 dito __ 4 - 16
15 Flottbotn __ 9
19 dito __ 8 - 16
22 Flottlångtrumma __ 6
24 Flottbotn __ 8 - 16
28 dito __ 8 - 16   57 - 16
Februarij
1 Flottlångtrumma __ 3
4 Flottbotn __ 8 - 8
8 dito __ 8 - 16
10 Flottlångtrumma __ 3 - 24
15 Flottbotn __ 8 - 16
19 dito __ 8 - 16
22 Flottlångtrumma __ 9
26 Flottbotn __ 8 - 16   55
Martii
1 Flottbotn __8 - 16
4 Flottlångtrumma __ 9
9 Flottbotn __ 8 - 16
12 dito __ 8 - 16
16 Flottlångt: __ 9
21 Flotbotn __ 8 - 16
23 dito __ 8 - 16
26 Flottlångtrumma __ 8 - 16
30 Flottbotn __ 8 - 16   77 - 16
April
2 Flottbotn __8 - 16
12 dito __ 7 - 24
20 Flottlångtrumma __ 8 - 8
23 Flottbotn __ 8 - 8
27 dito __ 8
30 Flottlångtrumma __ 8 -   48 -24
Maij
7 Flottbotn __ 8 -
11 Flottlångtrumm __ 7 -
14 Flottbotn __ 8 - 16
18 dito __ 8 - 16
21 Flottlångtrumma __ 8 - 8
28 Flottbotn __ 8 -48 - 8
Junii
1Flottbotn __ 8 - 8
7 dito __ 8 - 16
9 dito __ 8 - 24
15 dito __ 9
21 Flottlångtrumma __ 9
23 Flottbotn __ 9 - 24
30 dito __ 9 - 16
dito Flottlångtrumma __ 4 - 24 - 67 - 16
Sa 354 - 16 öre


utan theß hafwa the i några måna-
der allenast warit 7, så att then 8 des
del kommit til bytes för theßa siu och
bör läggas härtil.


1743. Jöns Nilsson Jemte
Jan
5 Nedre Laxwägen 22 tr 12 Daler
12 dito __ 12
20 - dito __ 12
27- dito __ 12
48.
Febr
1 Laxschachtet  22 tr 10
5 Nedre Laxwägen __12
12 dito __ 11 - 16
19 Laxschachtet __ 10
25 Nedre Laxwägen 33 tr 18  __ 61-16
Martii
3 Laxschachtet __ 9 - 16
9 Neder Laxwägen __ 17 - 16
16 Lax Schachtet - 10
21 Nedre Laxwägen __14
31 dito __ 18   69 
April
14 Neder Laxwägen __ 17
27 dito __ 16 - 16
30 Laxschachtet __ 4  - 16  __ 38 
Maij
10 Neder Laxwägen __ 16 - 16
19 dito __ 16 - 16
31 dito __ 16 - 16   49 - 16
Junii
7 Neder Laxwägen __ 17
18 dito __ 18   35
Summa 301 Daler


Uträkning på Anders Hanssons på Fahlun, Olof Hin¬
derssons Tallbergs och Anders Olssons i Noret för¬
tienst på sina arbetsrum Flemmings muren och Öst¬
hwalfsbyggningen, samt Eric Erssons Willmans i Ulnis
warpet


Anders Hansson på Fahl
1743
Jan:
8 ifrån Östhwalf bygg: 1/8 4 D 8
dito Flemmings Muren 1/4 15 -
12 ifrån byggningen __ 4 - 16
15 dito __ 4 - 16
19 dito __ 4 - 16
22 Flemmings muren __ 14   46 -24
Februar
9 byggningen__ 4 - 16
10 remis på Magazinet för
byggnigen i Östhwalf.
me, effter delning __ 25
12 jordskrifning för Flem¬
mingsmuren __ 7- 16
16 byggningen lotti  4 - 16
19 dito __ 4 - 16
23 dito __ 4 - 16
28 dito __ 4 - 16
55 -
Martii
5 ifrån byggningen # __ 4 - 16
9 dito per Uti __ 4 - 16
15 dito dito __ 4 - 16
19 dito __ 4 - 16
24 - dito __ 4 - 16
26 - dito __ 4 - 16
29 dito __ 4 -
30 - dito __ 3 - 24   34 - 24
April
2 ifrån byggning __ 4 -
13 dito __ 3 - 24
18 dito __ 4 -
23 jord skrifning för Flemmings
muren 12 -
dol 3 st. XX
från byggnigen a 4 Daler 4  __ 12  - 12     36-4
Summa 172 Daler 26


Eric Ersson Willman
1743
Jan:
Ulnis warpet 1/4 del 11 Daler
15 dito __ 12
22 dito __ 11
29__  dito 11- 16 45 - 16
Febr:
9 Ulniswarpet __ 11
11 dito __ 11
19 dito __ 11
28 dito __ 11 - 44
Martii
4 dito __ 12
10 dito __ 11
16 dito __ 11
21 dito __ 11
26 dito __ 11
31 dito __ 11 - 67
April
11 dito __ 11
16 dito __ 11 - 16
23 dito__ 11 - 33 - 16
Maij
2 dito __ 11-
10 dito __  11 -
16 dito __ 11 - 16
20 __ __ 11 -
44 - 16
Daler 234 16


Transport
234 Daler 16
Junii
1 Ulnis warpet -- 11 -
8 dito -- 13 -
18 dito --  13 -
wal bör komma för the af
then lottning, som upför¬
des den 1 Julii, at herföre
the fodras 18 Daler, åtminsta 12 51
Summa 284 Daler 16
Om nu Willman efter föreg. if-
rande warit siuk i 4 månader,
så blifwer the 3 hans XX
des förtwist ännu större,
men har han under samma
tid fådt sin 1/4 del afkortad,
så synes at Bergslagen åtmin-
stone til samma 1/4 del för myc-
ket betalt thetta abete.


Transport -- 172 20
Maij
2 Flemmings muren -- 13 -16
11 Östhwalfbyggning  -- 4
14 Flemmingsmuren 14
20 dito  -- 15
31 dito -- 13
18 ifrån byggningen -- 4 - 4  63 -20
Junii
8 Flemmingsmuren  -- 15
15 dito -- 16
21 Dito -- 16  - 47
Summa 283 Daler 8
Härwid bör observeras, at ifrån
d. 10 Februarii har intet arbete
skiedt på Östhwalfsbyggningen
icke ellr äro uti Martii och April
månader någon lottning ifrån
Flemmings muren uparbetat, hwa
dan man bör sluta, att the under
then tiden hafft annat arbete för
händer, som bör komma härtil, el.
ock hafwa the anwändt then tiden
til lättia och skämtegång, hwar
före the eij böre fordra betalning
af Bergslagen.


Hörsamt Memorial
Förmedelst Kongl.e Majtt och Riksens Höglofl.e
BergsCollegii mig gifne Höggunstige befallning,
wid thetta tilfället at i akt taga, hwad mig såsom
tilförordnad Actor åligger, finner iag mig förplik¬
tad in för Ädle och Högaktade Herr Bergmästaren
samt then lofl.e Urtijma Grufwerätten emot the
förekallade och i saken delaktige personer at
giöra thet påstående, som följer:
Grufwearbetaren Anders Hansson på Fahlun,
Cornetens Anders kallad, hwilken hafft agg
til Geschwornern Högaktad Herr Lars Schultze, ifrån
thet han här war Bergsfogde, har illa uptagit Hr
Geschwornerns d: 8. Junii sidstl.e wid Grufwan i Kiöp¬
stugan til Grufwedrängarne giorde förmaning,
at taga sig til wara för Dalekarlarnes orolighet;
dagen thereffter har han på Elfströms krog och på
wägen therifrån til Torget kommit öfwerens med
sine Camerater, at gå tit och höra hwad the kunde
uträtta om kiöpet; therifrån har han ibland the
främsta gått in på Magasinsgården, hwarest han
skrikit, ropat och af alla omständigheter, synes
hafwa warit then som mäßt stormat och bullrat,


ther utfordrat H:r Geschwornern och klagat öfwer
thes giorde förmaning, som han illa uttydt, trängt
sig uppå trappan och in i förstugan, samt rusat
in i rummen, utan afsky för ortens ther försam¬
lade förmän, warit therinne lika ifrig, och
sökt effter Hr Geschwornern, H Rådmannen Erich
Ersson och Hr Undermarkscheidern Erichsson,
slagit alla förmaningar i wädret, och när han in¬
gen igen funnit af them han sökte, har han sprun¬
git neder i bakgården at leta efter them,
warit uppe til en Nattstuga och rykt uppå dö-
ren. Af hwilka omständigheter nogsamt
skönjas thet thenne medelst sin ifwer the
andre i i sin dårskap mycket upäggat, samt
therhos i sitt onda upsåt emot Hr Geschwornen
d: 10 Junii fortfarit, och in för Bergmästaren
Ädel och Högaktad Herr Samuel Troili i åt¬
skillige fleras närwaro påstådt, thet Hr
Geschwornern, som under bullret dagen för
ut nödgats begifwa sig utur Staden på landet,
icke borde få komma tilbakas och mera
blifwa Geschworner, hwarmedelst thenne Anders
Hansson synes nogzsamt hafwa giordt sig skyldig
til thet straff, som Kongle Majts Nådigste för¬
ordning, angående Grufwedrängars och andras
skadelige sammangaddning, af d: 24 Decemb.
1720 förmår och innehåller.


Then för sitt oskickelige lefwerne utur Bergsla¬
gens Bok utstrukne och ibland öfwerlopps
Manskapet upförde Hans Danielsson Stor,
som på Magasinsgården och trappan d: 9.
Junii ifrigt ropat, warit in uti rummen,
och sökt betiena sig af ett så bedröfweligit
tilfälla at förmå Herr Bergmästaren Tro¬
ili at åter insättia honom i Grufwedrängs
rullan, sökt i rummen effter the deputerade,
samt Grufwedrängarne. med sig til ifwer
welat upegga, och på förstugu trappan med
skrikande och yxans hweftande wist sig så osty¬
rig, at the kringstående Grufwarbetare sedt
sig nödsakade honom ifrån Magasinsgården
at utskaffa ,synes brottzlig til thet som Högstt
Kongl förordning innehåller.
Utom these finnes följande, som giordt
sig til swårt straff förtiente, nämln
Grufwearbetaren Olof Tallberg, eljest Olle
i Lallarfwet kallad, som på Magasinsgår¬
den ifrigt ropat och sorlat, fordrat fram Hr
Geshwornern och the deputerade, warit inne
i Magasinsrumen och sökt efter them; sedan
lupit neder til bakgården, them at widare
eftersöka, samt up til Nattstugan i tankar
at finna them ther, hwarest han låset ifrån
brutit och dören öpnat.


Grufwearbetaren Erich Ersson Willman, som
mycket ifrigt skrikit och ropat på Magasins
gården d. 9 Junii, fordrat fram Hr Geshworner
och the deputerade, påstått dörars öpnande
til theras igensökande, trängt sig in til Sals¬
dören och Landzhöfdingen Högwälborne Herr
Carl Wennerstedt med oanständige ord och åthäf¬
wor öfwerfallit, och så godt som trugat at gifwa
sig penningar til en span rog; samt sedermera
i Handelsmannen Teels böd om Herr Berg¬
mästaren Troili sig oanständigt utlåtit.
Grufwarbetaren Hans Jeremiasson på
Prästtäkten, som d. 9. Junii warit med på
Magasinsgården, sorlat och ropat öfwer
Hr Geshwornern och the deputerade, samt
utan för Magasinsgården ropat, lät oß gå
at söka up H:r Geshwornern, sagt sig icke plikta
mera för at slå honom ihiäl, än
om han slage ihiäl
en hund,
samt effter hemkomsten i sitt hus i fleres
närwaro uti hämska utlåtelser emot
Hr Geshwornern utbrustit.
Grufweabetaren och Bergsmanssonen
Pehr Andersson i Efrikgården, hwilken på
Magasinet mycket ifrigt sorlat och ropat
på the deputerades afsättiande ifrån kiöpet,


och oaktadt thes Moders honom gifna förma¬
ning at wara stilla, trångt sig in i Magasins¬
förstugan och rumen, sökt ther efter Hr Råd¬
mannen Erich Ersson och UnderMarkshei¬
dern Hr Erichsson, lupit neder til bakgården
och up til nattstugan, hwar han med Tallberg
på låset lagt handen, samt warit therin-
ne och sökt the förenämde.
Grufwearbetaren och Bergsmanssonen
Samuel Jansson Forslind, then på Magasins-
gården sorlat och ropat öfwer the deputerade
och kiöpet, fordrat theruti ändring, klagat
mäst öfwer Undermarksheidern Hr Erichs¬
son, til hwilken han bar agg för thet han
en gång wid kiöpet skal erhindrat Fors-
lind, at han, som hade far och Mor, icke
borde wisa sig med then undfångne
betalningen så onögd, och ther före sökt
honom uti Magasinsrumen, lupit ut
på Bakgården och tagit fast på bemte
Undermarksheider, som war på flykten,
och welat lefwerera honom the öfrige
Grufwedrängarne i händer, men endteli¬
gen låtit blidka sig med trettio fyra Sex.


styfwerstycken, them han af Under Markshei¬
dern emottagit, samt d: 10. Junii eller näst
påföljande dagen intet skiödt om then på¬
minnelse han fådt angående sitt straff¬
wärdige förhållande, samt warit otidig uti
utlåtelser emot Bergsfogden Hr Ingell
Fahlstedt.
Fierdeparts ägaren och Grufwarbetaren
Pehr Andersson Öhman, som med the öfrige
på Magasinsgården sorlat och ropat öfwer
the deputerade, fordrat theras afsättiande och
förändring uti Kiöpgiörandet, warit inne
i Magasinsrummen och ther sökt the depu¬
terade i synnerhet Undermarksheider Hr
Erichsson, warit ned i bakgården och ther
tagit up en biörk sneg, at lämna the andre
til Nattstuguns upbrytande, samt ther med
hött Rådmannen Bergströms dräng.
Grufwarbetaren Erich Michelsson Hofwe,
som på Magasinsgården trångt sig fram
til och uppå bron, ther han stått med hatten
på hufwudet, häfts armarna up och ned i thet
han talt med Herr Bergmästaren Troili,
ifrigt ropat, förklarat öfwer kiöpet och the
deputerade sitt mistnöje, samt i synnerhet


med håniska ocd utlåtit sig om Undermark-
sheidern och inträngt sig i förstugun.
Grufwearbetaren Hans Åkesson Lind, hwilken
på Magasinsgården trängh sig fram til trappan,
in i förstugun och i i rumen, ehuru han
skiuter skulden på, at han blifwit af andra
inskuten, finnes likwäl med the öfrige
hafwa warit i flock och farnöte.
Grufwearbetaren Gustaf Nordahl, Gardies
Gustaf kallad, som warit med the främste
wid Magasinstrappan, kommit med hopen
i förstugun och rumen, hwilken ehuru han med then förre
förebär enahanda ursäkt, synes likwäl
af ransakningen, thet han med the föregånde
är mycket delaktig.
Grufwearbetaren Jacob Ersson på gamla
Herrgården, som warit med på Magasins-
gården d. 9. Junii, samt yttrat lika mißnöje
med the andre, och sedan lupit neder i bak¬
gården med the öfriga, som sökte efter Hr
Geshwornern och the deputerade.
Emot hwilka personer iag wäl intet annat
kan, än giöre enahanda påstående, som emot
the både förste, särdeles som the Herr Bergmästa¬
rens och the närwarandes af Prästerskapet


gifne förmaningar oaktat i sitt onda upsåt
fortfarit; hwarjemte Willman och Forslind
the sig så orättmätigt nys tilbrakte pen¬
ningar böra återställa. Dock som
åtskillige omständigheter gifwe anled-
ning til mildrande med the flesta, och
målet Kongl. Majts och Riksens Höglofl.
BergsCollegii höga skiärskådande lär kom¬
ma at underställas, så lär högbemte Kongl.
Collegium lämpa straffet effter hwars och
ens större eller mindre brott.
Utom theße finnas the, som dels icke
warit med under owäsendet på Maga¬
sinet, dels warit ther, men utan at fram¬
fara med en sådan häftighet, som the före¬
gående, och icke thesto mindre för andre
omständigheters skull synes lika straffbare,
såsom
Waktaren och Grufwearbetaren Pehr Larsson
Biörk. Then 7. Junii sidstl. tå Herr Bergmästa¬
ren Troili til the närwarande Grufwearbe-
tare efter slutit kiöp giordt en beweklig
och mycket tienlig förmaning, at icke in¬
mänga sig med then tå annalkande,


Daleallmogen wid thes ankomst, har Biörk
strax förklarat sitt misnöje emot the de-
puterade och kiöpets slutande af them,
påstådt theruti ändring, samt i synnerhet
angripit Undermarksheidern, såsom thertil
otienlig, hwarmedelst thenne Biörk gif¬
wit ett ganska skadeligit efterdöme
och anledning til Menighetens mißnöje.
Och synes thetta upförande så mycket straff¬
wärdigare, som thet skedde wid ett sådant
tilfälle, tå hans förmän nog om af then
ankommande allmogen hade at befara,
samt hwad Herr Bergmästaren medelst thes
öma föreställning hos menigheten kunnat
uträtta til stillhets ernående, öfwerände ka¬
stade, och gaf öppet hugg för them, som af
Daleuproret wille sig betiena til theres
förmans förtryck och ofredande. Biörk,
effter eget tilstående, har ingen orsak hafft
at klaga, och icke thes mindre, änskönt
han sedemera af Herr Bergmästaren sär¬
skilt blifwit åtwarnad, twå dagar thereffter
hos Rådmannen H Erich Ersson uti sin förre
klagan och påstående fortfarit; och nu un¬


der ransakningen sitt mistnöje emot the
deputerade låtit förmärka, ther likwäl han
som Waktare och betient bordt föregå the
andre Grufwerbetarne med godt exem¬
pel. Mycket mißtänkt giör thet äfwen Biörk,
at han, effter eget widgående sagt uti fru
Cammarerskans Urlanders gård, at the skulle
skaffa ut Rådman Erich Ersson, om han
wore ther, annars blefwe han utbränd,
och ehuru Biörk påstår sig in på Magasins¬
gården förut hafwa hördt att sådant hot, så
kan han äntå icke wisa någon, som thet
sagt, ej heller har någon af alla the afhörde
wittnen påmint sig thet någon dylik ut¬
låtelse ware på Magasinsgården fäld.
Waktaren och Grufweabetaren Hans
Albrechtsson på Elsborg, som instämt med
Biörk i kiöpstugun d: 7. Junii uti en och
samma klagan, fortfarit i lika upsåt d.
9. Junii, samt förut d: 6 Junii på Magasin
net af betienten på ett oanständigt sätt
fordrat reda penningar för en försträck sedel
och therutöfwer mera til borgnings, och när
han sådant intet fådt Herr Bergmästaren
Troili med Klagomål öfwerhopat, och


förmått at bifalla sin oskälige begäran. Thes¬
utan har han af Hans Bergius emottagit
och hos sig förwarat then skrift, som Herr Berg¬
mästaren på Magasinet d: 9 Junii är wor¬
den aftwungen.
Grufwearbetaren Anton Antonsson har
aldeles på lika sätt försedt sig, som then näst¬
föregående; så wäl d: 6. Junii på Magasinet
och hos Herr Bergmästaren, d: 7: uti Kiöpstu¬
gun och d. 9 ejusdem hos Rådmannen
H. Erich Ersson.
Bergsmannen och Waktaren Giöran
Larsson i Wällgården har d. 9 Junii warit
hos Anton Antonsson tillika med Pehr
Larßon Biörk och Hans Albrechtsson, hwarest
the med mißnöje talt om kiöpgiörningen,
samt från Elfströms Krog gådt med Anders
Hansson och flere, som woro i tankar at uträtta
något til ändring i kiöpet, til Magasinet,
och ther stått i Grufdrängshopen blad the främ¬
ste, gillat theras påstående om ändring i
kiöpgiörandet, fördt ordet på theras wägnar först
til Öfwerhofpredikanten Högwördige Herr
Doctor Olof Stiernman, och sedan til Herr
Bergmästaren Troili, samt beklagat sig at
the nu fingo förlitet för theras abete;


och har han, såsom Waktare och Betient
i Grufwan härmedelst gifwit ett ganska
skadeligit och straffwärdt eftterdöme.
Grufwearbetaren Hans Andersson
Bergius finnes wäl på Magasinsgården
d: 9: Junii icke hafwa giordt så stort owä¬
sende, fast han med the andra fördt ena¬
handa klagan; Men som han then Herr
Bergmästaren aftwungne skrifften ther
strax om händer tagit, åtskillige gånger
then samma sedermera afskrifwit, och af¬
skriffterne utdelt, så synes nog at han uti
oredan icke haft liten del.
Föregående femb personers upförande sy-
nes mycket straffwärdigt, i synnerhet som
the så wäl sielfwa illa skickat sig, som ock
gifwit grufwedrängarne i gemen skadeli-
ge anledningar och exempel, hwar före iag
för min del icke kan anse them mindre
brottslige än en del af the före upräknade
personer, eller giöra emot them annat
påstående.
Åtskillige äro, som warit med i bullret
på Magasinsgården, så wäl in wid trappen,


som ock en del längre tilbakas stående,
hwilka med sitt sorl och jakord bullret understödt,
warit missnögde med the Deputerade och ändring
i Kiöpgiörningen åstundat, hwilka likwäl icke
giordt sig så brottslige som the föregående, hälst
som the hwarken finnas hafwa gått in i Maga¬
sinsrumen eller på Bakgården, utan när bullret
blifwit som allra starkst, dels tystnat af, dels gått
sin wäg; hwilka äro följande Grufwearbetare,
nämln Anders Giöransson Kruhs, Anders Olsson i
Nohret, Jan Mårtensson Giers, Hindrich Ersson
Tysk, Anders Jernberg, Anders Andersson
Källström, Erich Andersson Stenberg, Jöns
Nillsson Jemte, Erich Ersson Tysk, Erich Daniels¬
son Buhre, Jan Olsson Luur, Erich Ersson
Smedsaren, Erich Jansson Snickars, Erich Giö¬
ransson på Fahlun, Anders Giöransson Gädda,
Jan Twärr, Petr Ersson i Knifwa, Hindrich
Biörsarn, Michel Ingmarsson, Anders Jönsson
Pihl, Erich Ersson Wikman, Erich Jansson Torck,
Jan Jansson Blixt, Olof Mattsson Lillberg,
Jan Jansson Roman, Anders Hansson Puss,
GJiöran Jacobsson på Prästtäkten, och Erich


Olsson Ström, som wäl warit inne på bakgår¬
den, men synes nog enfallig; Sytaren
i Arbo Jan Gustafsson, som näst för dale-
karlens ankomst på oaständigt sätt fordrat
försträck af Herr Bergmästaren på des sista
arbete, och lösdrifwaren Hans Persson Pihl, Jute
kallad.
Theßa upräknade, jemte fyretio Marker Dr
böter eller theremot swarande Kroppsplikt,
likmätigt Grufwearticlarnes 18 § , synas böra
giöra Herr Bergmästaren Troili, Som the
wid thetta tilfället ganska mycket oroat,
Hr Geshwornern Schultze och Bergslagens
deputerate offentelig afbön; och undfå en
alfwarsom åtwarning at med slika klago¬
mål sig icke widare befatta. Hwad angår
Pehr Erssons i Knifwa eftter ett edeligit witt-
han sådant på thet högste nekar, och wärje
nes utsago fälte swåra utlåtelse, så emedan
målseden utan fara af siåla nåde honom
ej lärer kunna tillåtas, tyckes thet til tiden
komma at utsättias, likmätigt Rättegångs
Balkens 17. Cap: 32. §.


Men hwad angår Bergsmännen Erich Mats-
son i Östanfors, Carl Danielsson Bengsaren och
Anders Andersson i Efrickgerden, samt Grufwe¬
arbetarne Pehr Hansson Ström, Pehr Andersson
Norström, Domnick Jönsson, Mats Melchersson
Hoppman, Hans Albrechtsson i Östanfors, An¬
ders Andersson Rolig, Samuel Knutsson Rolig,
Olof Nillsson Bult, Måns Nilsson Trubb, Jöns
Andersson Bejern, Giöran Andersson på
Lundtäkten, Anders Olsson i Östanfors,
Erich Ersson i Rottenby, Giöran Giöransson
Laxen, Erich Ersson Hårdtäkt, Anders Ols-
hon i Östrafar, Giöran Jute, Carl Kallman,
Erich Ersson i Grufriset, Erich Andersson
Hiort, Jan Danielsson på Prästtäkten, Giöran
Andersson på Lundtäkten, Anders Larsson
Glamsare, Jan Simonsson i Östanfors, An¬
ders Giörs Görjin, Israel Carlsson i Nohret,
och Hans Giörsson Eggert, så ehuruwäl the
warit med på Magasinsgården then 9. Junii
sidstl: finnes the likwäl intet på något sätt


Erich Andersson
Dalin, Olof
Andersson
Kongen


hafwa haft del uti buliet och owäsendet,
hwarföre iag icke finner mig äga emot
them någon talan. Giöran Gustafsson i Ris-
holen och smältaren Olof Otto, som icke
finnas hafwa warit med på Magasinet
d: 9. Junii, undgå äfwen Titel.
Ytterst som under ransakningen
Cämnären, Bergsmannen och Waktaren
Anders Leus igenom fleres berättelser
blifwit graverad och för Protocolet angif-
wen för hafwa sagt til Grufwedrängarne,
då de d: 9. Junii woro församlade på Torget,
Kom gåßar låt oß gå til Magasinet, hwarpå
hela hopen skal hafwa fölgt honom efter, och
då Herr Bergmästaren Troili tilspordt Gruf-
drängarne hwilken, som kallat them til
Magasinet, skal Leus swarat, the woro komna
at beswäre sig öfwer thet Dalekarlen nu
finge Proviant, och äntå torde truga them
at gå med. Leus skal ock efter angifwande
sagt til Grufwedrängarna: stå på Ehr goßar.
I hafwer rätt goßar, Om I skolen på med
til Stockholm skolen I wäl blifwa åthulpna,


wij skola gå Cassen så när wij kunna: Thet wore
rett atRådmannen Erich Ersson finge wid thette
tilfället höra sanningen, om intet han warit,
så hade Leus och the öfrige Waktarnes löner
fådt blfwe efter gamla ordningen. Ja Leus
skal förebrakt Herr Bergmästaren Troili på
Grufwedrängarnes wägnar och efter theras
begiäran, at alt Proviantet icke måtte
lämnas dalekarlen, utan för Grufwearbe-
tarne besparas hwad som wore i behåll; Samt
ett edeligt wittne har intygat sig intet an-
nat minnas, än sedan Grufwedrängsbullret
en gång stillat sig på Magasinsgården, skal
thet å nyo blifwit uprördt medeht then af
Leus giorde frågan, om the wille gå med
til Stockholm. Så har alt sådant syntz för-
tiena mycken upmerksamhet, på thet så wäl
Leus, ther honom sådant skulle blifwa orätt
påbördat måtte niuta sin oskuld til godo,
och på andra sidan ther han wore skyldig, så
mycket mer umgälla ett sådant brott, som
han the andra såsom Cämnär, betient och
waktare med godt exempel bordt förelysa.


Under ransakningen har Leus inkommit
med en ganska widlyfftig skrifft, theruti han
sina förtienster utaf Bergslagen under
Dalekarls bullret, sitt tå utståndne li¬
dande, samt rena upsåt på thet widlyfftiga-
ste utförer. Men icke thesto mindre,
utom then berättelse, som Anders Hansson
på Fahlun och Olof Tallberg giordt om
Leus utlåtande angående Hr Geschwornern,
innan Leus reste bort at afhämta honom
ifrån Ornäs, hwilken the icke med flere
skiäl gittet bewiso, hafwa edeligen afhörde
wittnen intygat at Leus gifwit anledning
at gå til Magasinet och at han främst för
Grufwedrängshopen kommit therinn, samt
at Anders Hansson och flere af the oroligaste
fölgt ut med Leus; at han d: 10 Junii eller
Bönedagen kommit inridandes på Bergs¬
mannen Hans Pehrsson Poiks gård, tå en hop
med Grufwedrängar fölgt effter honom, til
hwilke han sagt at thet icke skulla hafwa nå-
gen fare med them; samt d: 11. Junii eller
Lögerdagen har Leus om eftermiddagen,
tå en stor hop Grufwedrängar woro samlade


på torget lofwat then af them en plåt, som wille
slå Magasinswägaren Lidman eller gifwa honom
en stut. Leus kan icke wisa sig hafwa i förste
början, tå Grufwedrängarne fölgde eftter honom
på Magasinsgården, med minsta ord bedt them
gå tilbakas, han har ock sielf icke kunnat
neka, thet han sagt til Grufwedrängere på Ma¬
gasinet d: 9 Junii, at the kunde hafwa rätt,
samt nämt om Waktningarne, ursäktandes
sig med then fara han tå war stadd uti; Hwad
the edelige wittnen intygat har han ock måst
widgå, samt at han i Grufwan näst för Dale-
bullret sagt, at thet skedde hans committerade
interims waktare Giöran Larsson orätt, at han
i någre rum wid Backens Band icke fådt
niute waktningen. Leus har ock widkändt
thet han wid Grufwan sagt at skolegåßar nu
äro waktare i Grufwan, hwarmed han skal haf¬
wa förstådt Rådmannen Erich Erssons son
Jan Ersson. Under Dalekarls oron har Leus
obligerat Controuleuren Littmarck wid Grufwan
at underskrifwa accordet med dalekarlarne,
oansedt han icke kan wisa, hwilken honom
til underskrifters samlande förordnat eller
befullmäktigat. Utom thes och oaktat Leus


påstått, at han wist sina förmän all lydna och
icke klandrat theras giöromål, har han dock
måst tilstå, thet nu för halfftannat år sedan
under offentelig Auction wid Grufwan, enär
Råd- och Sixmannen H. Jan Bergh upläst för
samtelige Bergsmännen hwad Herr Bergmä-
staren Troili angående första hopen förordnad
han, Leus, tå sagt: Gud nåde oß eller thet är
beklagligt at wi nu hafwa sådane förmän
som wilja ruinera oß. Så att när alt thetta
sammanläggas synes nog at Kämnären
Leus icke är så oskyldig, som han welat
giöra sig, utan så swåre förseelser begått, at
iag icke allenast finner mig befogad at påstå,
thet han må giöres thes waktninger i Grufwan
förlustig, samt at honom icke må tillåtas
att wara ibland Bergslagens Skuttio femb
deputerade, utan ock hemställer om han
icke therutöfwer med Tiugu dahlr Smt
plikt må anses, samt at giöre Herr Berg¬
Mästaren Troili offentelig afbön.
Thetta är hwad iag funnit mig föranlåten
för thenne gången til Gunstbenäget och
rättwist skiärskådande at lämna. Fahlun
d: 7. Novemb: 1743.
Erland Fred: Hiärne


Edel. och Högachtad herr Bergmästare,
Så ock
Then högtachtade grufwe Rättens ädle och hög¬
achtade herrar ledamöter!
Gunstige och högtärade herrar!
Then gunstbepriseliga ynnest, som ädle
Hr Bergmästaren och högtde Urtima gruf¬
we Rätten mig erledt, medelst gunstigt
lemnad del, utaf Berg Fiscalen wälbor¬
ne Hr Erland Friedrich Hiernes d 7 af inne¬
warande Novembris Månad emot mig in¬
lagde skrifftelige påstående; erkienner jag
med ödmiukaste tacksamhet: hafwande
herr Bergz Fiscalen therutinnan behagat
tillägga mig någon sådan effterlåtenhet
i mitt uppförande under dahle allmo¬
gens uppror och grufwedrängarnes the
dagarne föröfwade owäsende å Maga¬
zinet, som föranlåtit honom, at påstå,
thet


thet jag icke allenast må giöras min
wahtning i grufwan förlustig, samt icke
tillåtas, at wara ibland the 75 Deputerade
utan ock jemte 20 Daler Smtz plicht giöra Hr
Bergmästaren Troili afbön; hwaremot i öd¬
miukhet jag icke bordt underlåta, att
afgifwa mine oförgripelige påminnelser
til min oskuld, förklarande, oachtadt
jag aldrig mig, för än nu effteråt kun¬
nat föreställa, at i thenna sak såsom en
part, blifwa inweklad, sedan jag som
andre ärlige man i orten, af hwilcka
någon uplysning blifwit fordrad afgif¬
wit min sanfärdige berättelse.
Utaf then mig meddelte Transumten
af wilken Hr Bergs Fiscalens ämbetes
Memorial, finner jag, huruledes Hr Bergz
Fiscalen 1mo
tillägger mig genom fleras
berättelse blifwit graverad och för Protocol¬
let angifwen, at hafwa sagt till grufdrän-
garne, tå then 9 Junii woro samlade på
torgat, kom goßar, lät oß gå til Maga¬
zinet, hwarpå hela hopen skolat fölgdt mig
effter, oct tå Hr Bergmästaren Troili till-
spordt grufdrängarne, hwilcken som kal¬
lat them till Magazinet? skolat iag swa¬
rat, the äro komne, att bswära sig öfwer
thet dahlekarlen nu finge proviant
och äntå torde truga them at gå med.
2:o Skal jag efter angifwande sagt till
grufwedrängarne, stå på fr goßar
i hafwen rätt goßar; Om I skolen gå
med


med till Stockholm skolen I wäl blifwa
uthulpte, wij skola gå Cache så när
wij kunna.
3tho anföres efter angifwande, thet jag
skolat sagt at Hr Rådman Erich Ersson finge
wid thetta tilfället höra sanningen,
at om intet han warit, så hade min
och the öfrige wachtarnes löner fådt
blifwa effter gamla ordningen.
Jag skal ock förebracht Hr Bergmästaren
Troili på gufwedrängarnes wägnar, och
effter theras begiäran, at alt proviantet
icke måtte lemnas dahlkarlarne, utan
för grufearbeterne besparas hwad som
wore i behåll.
4to Skolat ett edeligit wittne intygat
sig intet annat minnas, at sedan gruf¬
dräng bullret en gång stillet sig på Ma¬
gazins gården, skal thet å nyo blifwit up¬
rört, medelst thet jag giordt frågan,
om the wille gå med till Stockholm.
5to under ransakningen har jag inkom¬
mit med en ganska widlyfftig skrifft; hwil¬
ken såsom grundad i sanning jag till
alla belar erkienner, och then ingif¬
wit såsom annat ärligit folck beret¬
telse i orten till högtde Rättens uplysning.
6to utom alt thetta skall Anders Janßon
på Fahlun och Olof Tallberg giordt om
mig then utlåtelse, angående Hr Geschwor-
ner innan jag reste bort at afhämta ho¬
nom ifrån Ornäs, hwilcka the icke med
flere


flere skiähl kunnat bewisa, hafwa Ede-
lige afhörde wittnen intygat, at jag gif¬
wit them anledning gå til Magazinet, och
at jag främst för grufdrängs hopen
kommit ther in, samt at Anders
Hanßon och flere af the oroligaste fölgt
ut med mig.
7o Skolat jag d: 10 Junii sidstwikne
eller Bönedagen kommit inridandes
på Bergmannen Hans Olofson Poiks
gård, tå en hop med qrufwedrängar
fölgt effter mig, til hwilcka jag skal
sagt, at thet icke skulle hafwa nå¬
gon fara med them.
8:o Skolat jag d 11 Junis efter mid¬
dagen tå en stor hop grufwedrängar
wore samlade på torget lofwat then af
them en plåt, som wille slå Magazins
Skrifwaren Lidman eller gifwa honom
en stut.
9:o Jag skal icke heller wist mig i bör¬
jan, tå grufdrängarne fölgde effter mig
på Magazins gården, med minsta ord
bedt them gå tilbaka: Jag har ock sielf
widgådt, thet jag sagdt til qrufwedrän-
garne på Magazinet d 9 Junis at the
kunde hafwa rätt, samt nämdt om
wachtningarne, ursächtade mig med
then fara jag tå war stadd uti.
10o har Edelige wittnen intygat, at jag
i grufwan näst för dahlbullret sagt
at thet skiedde min Committerade inte¬
rims


rims wachtare Jöran Larßon orätt,
i thet han icke i någre rum wid Backs
band fådt niuta wachtningen.
11o Jag skolat och sagt, at Scholegoßar
äre nu wachtare i grufwan, hwar med
jag förstådt Rådman Hr Erich Erssons Son
Johan Ersson.
12o under dahlkarls bullret, skal jag
obligerat Hr Controleuren Littmark wid
grufwan, at underskrifwa accordet
med dahlkarlarne, oansedt thet jag icke
kan wisa hwem Mig thertil befullmäch-
tigat
1mo
Hwad 1sta puncten widkommer, thertil
swares, är en sak som mig til ingen del
angår, althenstund then har sitt utseende
på berettelser, som aldedes äro orichtige
och mig ohörder skiedde, hwilcka jag till in¬
gen del erkiänner i then mening som
the äro anförde, thet närmare utaf
thet hållne Protocollet lären kunna
intygas, at thenne omtalte berättelsen
lärer till större delen hafwa sitt ur¬
sprung utaf Anders Hanßons och Olof
Tallbergz falska angifwende, till hwilc¬
ka mißdådares utlåtelse jag icke kan
graveras. Twart om har jag icke wetat
thet ringaste eller kunnat föreställa
mig thenne Samling af grufwedrängar,
förän W. Borgmästaren sallenius ropa-
de


de mig til sig, tå folck af allehanda
slag skakades omkring, tå Hr Borg¬
mästaren tyckte wara wådeligast för
then store myckenhet af folk at stiga
in på Magazinet, ther Hr Bergmästaren
war, tå jag i en god mening, at lyda
förmannen sade, tå låter oß gå, men
at jag mig uflåtit till grufwedrängarne;
kom goßar låt oß gå till Magazinet, thet
skal aldrig af någon redelig man kun¬
na intygas. Kunnande jag i thet
tå warande tilfället icke märcka
hwem fölgde mig effter, emedan
jag icke wiste, om grufwedrängarne
woro kallade eller intet, aldrig skall
kunna wisas, thet jag swarat Hr
Bergmästaren på frågan, hwem som
kallat them på Magazinet, thet
grufwedrengarne wore komne at
beswära sig öfwer then proviant
dahlkarlarne fådt.
2do
af lika sanning och beskaffenhet är
med the orden: Stå på Ehr gåßar, I ha
rätt goßar. men at under ett sådant
buller och at effter min förmågo styrd
till rätta en sådan förbistrad menig¬
het, kunde ei wara underligit, at
gifwa gode ord och löften twert emot
sin wilja, thet ock bättre folck måtte
effterkomma, än jag wid thet til-
fället.
3tie
At beswara then angifne utlåtelsen


om Rådman Erich Ersson, så kan jag
mig icke påminna någon utlåtelse,
therest icke sådant skiedt kunnat, thet
jag mig kan erindra, för then stora
påtryckningen at grufwedrengar¬
na, thermedelß at afspisa them och
hålla them theß längre ute, icke elr
skall någonsin kunna intygas / thet
jag å grufwedrengarnes wägnar fors¬
bracht Hr Bergmästaren, at provian-
tet för grufdrängarne borde besparas.
4to
Thet anförde wittnes utsago edeligen
uti min frånwaro intygat, dät med
the orden: sig intet annat minnas,
at ett nytt buller oprördtz af en fråga
jag skal giordt til grufdrengarne
om the wille gå med till Stockholm
theröfwer såsom mycket twifwelachtigt
sagt, kan sådant mig til ingen dehl
gravera, hälst så af Protocollet som med
andra skiähl skal bewisas, thet aldrig
mera än en gång är nämdt om utmarche
eller hemma blifwande, utan utför¬
de jag i Hr Bergmästarens närwaro thes
yttrade mening allenast i början, men
aldrig en fråga mera framstält hwartil
skiähl kan uptes, at thetta wittne således
ganska mycket iwrat sig.
5to Omständigheterne är förklarat wid theß
upptagande.
6to angående uprorsmakarne Cornetens An¬
ders


ders Hanssons och Olof Tallberg utlåtel¬
ser, som the utan skiäl angifwit mig
hafwa sagt om Hr Geschwornen; thet är
en sak som theß arga mißdådare falske
lig updigtat och utan sanning gudlöst
wilja ärligit folk påföra, the härföre
måtte effter Lag plichta, utan war ther
fast mera min högsta omsorg, at för
må grufwedrengarne genom bewekli-
ge löfften och föreställningar 2ne dagar
på rad til at hemkalla Hr Geschvornen,
tå jag ock reste med til Ornäs, at wäl
befordra honom hem, kunnandes hwar
ättsinnig för öfrigit noga intaga, at
om jag något ondt emot Hr Geschvornen
hafft i sinnet, så hade min resa till
Ornäs å daga lagt at sådant mitt
giöromål äfwen berättes att edelige
wittnen intygat, at jag gifwit them
anledning gå till Magazinet, främst
för grufwedrengz hopen kommit ther
in och at the oroligste fölgt ut med
mig. Thetta alt förklaras uti 1ta
puncten dock med then tilläggning, at
jag i thet tilståndet och i en sådan Con¬
sternation icke war i stånd hwar-
ken med macht eller föreställning
widare uträtta än then hopen sielf
behagade, så at jag icke kiände igen
eller såg effter hwem fölgde mig in
eller


eller gick före effteråt eller ut
med mig, mindre at äga macht
drista mig at wisa them tilbaka,
thet hwarcken hedrar förmännen, nå¬
gon annan, eller jag torde giöras.
7o
Mitt yttrande på Hans Persson Poiks
gård til grufwedrengerne war som
in för Protocollet är swarat, at sedan
jag genom föreställningar bringat
allmogen norr i staden til billiga-
re tanckar, red jag utföre Staden at
therstädes sondera then delens allmoge,
och under thet jag kom in, ströke en
hoper af the på gatan i stora skakor
stående grufdrengar in på gården
effter mig när jag talte med Mohra
karlarne, så theße frågade mig wad
står at uträtta med dahlkarlen,
hwartil jag swarade them, at thet
icke skulle hafwa någon fohra med
them, förmanande them hålla sig
ifrån något owäsende med allmogen.
8o Beträffande then föregifne petitesse,
som skolat förelupit 2ne dagar efter
Magazins tumultet och sedan allmogen
war ifrån Staden afmancherad,
emellan mig och Magazins wägaren
Lidman; Så kan jag icke
weta
hwad fog
Hr Berg Fiscalen har behagat låta thet
i sitt Memorial inflyta efter then saken


oß emellan in för rätta worden bi¬
lagd, synes altså mera häraf, thet jag
med thet folcket icke hade någon gemen-
skap, hwarföre och ingen påfölgd är
skiedd, i annor händelse hade the nog
wisat sin tilgifwenhet utan betalning.
9no at jag icke skall wijst mig i början och
med minsta ord bedt grufdrengarne
som skolat fölgt mig in på Magazins
gården gå tilbaka. Swaras: at så wi¬
da jag icke kallat them hwarcken hit
eller tijt, så kunde som förr är bemält
ingen understå sig at bifalla them thet
ringaste, utan war tå icke annat
giöra, än gifwa god ord och emot sin
wilja säja at the hafwe kunde rätt thet
hade warit en önskelig sak, om Hr Berg¬
Fiscalen wid thet tilfälle wara när¬
warande, och sielf åhördt med hwad
wördnad at lydna grufdrengerne
bemötte theras egna höga herrar
förmän; Så tror jag säkert, at Hr
Berg Fiscalen icke skulle kunna tiläg-
ga mig här wid thet ringaße fehl,
mindre påstå, mig ther wid kunna
giöra och skicke bättre, än jag giordt,
ty jag hade icke mer än ett lif, som
the hade at sättia i sticket.


10o Om wachtningen på Bakens band,
som min xxxx ande interims wach¬
tare icke fådt niuta del uti, ther om
har jag mig för Protocollet yttrat, fast
orden icke så aldeles kunnat af the up¬
wiste wittnen efftersäjas, utan them
uti en annan mening förstådt och
förtydt, än min wärkeligen war:
warandes ock ther wid then omstän¬
dighet, at merckia, thet thet ena
wittnet Unge Erich Ericksson är Hr
Rådmans Erick Erssons kiötzliga swåger:
men som hwar och en är sine egne ordhs
uttydare; så hoppas jag äfwen thet
wid thetta tilfälle få wara utij gruf¬
wan, neder på myrbad, therest jag til¬
lika med mine Cammerader hwilade,
kommo wij för ro skull, at tala om
allehande små saker, tå ibland annat,
kom jag at nemna, om wachtaren
Jöran Larßons uteslutande ifrån
wachtningen ifrån öster och wäster
hwalt orten, then Hr Rådman Erich
Erssons Son Johan Erßon för sig allena
behållit, hwar wid jag icke yttrade
mig, om thet war rätt giordt elr ej.
Sedermera, om jag rätt minnes,
kommo wij, att tala om egen
nyttan, tå jag framdrog något ther
om, som Argus skrifwit, nämbln
at


at han dantzar öfwer bord och bäni¬
kier, utan at nemna något widare
therom: men huru ett sådant skiämt,
emellan mig och mine Cammerader
kan gifwa ringaste anledning til nå¬
gon fiscalisk action emot mig, thet
kan jag icke begripa, särdeles som Hr
Rådman Erich Ersson, sielf aldrig kan
neka, at gå emellan honom och mig,
warit och är en förtrolig och oprichtig
wänskap, och therföre i thet afseende
icke eller tagit sig någon del utaf
thetta målet. Härutaf hoppas jag,
at ingen skiäligen något kan argu¬
mentera, som kan lända mig till
ringaste gravation, och söndra wänska-
pen emellan Hr Rådman Erich Ersson
och mig.
11:o att jag sagt, thet scholgoßar nu äro
wachtare i grufwan, thet har jag in för
Protocollet widgådt, men att jag ther¬
med ingen annan förstådt och ment,
än Hr Rådman Erich Erssons Son Johan Ersson;
Om alla på sådant sätt skall giöra redo
och räkning för alla ord, som för ro
skull fällas emellan wärandre, så wo¬
re swårt at lefwa i werlden, det
kan jag icke finna hwad thetta tahl
om min Cammerad, uti en sak, som
wärckel icke något rörer theß heder,
ähra


ähra eller wälfärd, kan förorsaka
någon åtalan; hwarföre jag icke elr
kan finna mig något thertil böra
swara, som thet hwarken är then
nemde personen eller mig något gra¬
verande.
12:o
Jag kan icke rätteligen begripa, hwad
Hr Berg Fiscalen menar, med thet,
at jag skolat obliglera Hr Controleuren
Littmarck, at underskrifwa accordet
med dahlkarlarna: utan så snart Hr
Bergfiscalen behagar sig therutinnan
närmare yttra; Så hoppas jag wara i
stånd, at therå gifwa honom ett till¬
räckeligt swar: men thet kan jag nu
likwäl förut erhindre herest Herr Bergz-
Fiscalen, at Hr Bergmästaren på
orten tillika med herrar förmen¬
nen hafwa thet förut underskrifwit,
innan thet kom i mina händer, när
jag reste till grufwan, at till theß
fullgiörande beställa om penningar¬
ne; lemnandes jag till hwar ährlig
och opartisk man, at döma; hwad en¬
skylt nytte, jag af thette Contractet
kunnat tå eller framdeles hafwa.
Till slut behagar Hr Bergz Fiscalen an¬
föra, ett yttrande, som jag skolat giordt,
wid thet tilfälle, tå Sexmannen Hr
Jan Berg, opläst Edel hoos Bergmästaren
Troilis


Troilis förordnande angående första
hopen. Thetta är ett måhl, som jag sedan
har hos mig på thet nogaste efftersinnat,
men kan mig omöijeligen påminna,
at jag något sådant yttrat mig  å Auctio-
nen, som Hr Rådman Daniel Danielsson
in för Protocollet berättat, kunnandes
theß wittnesmål mig icke gravere, som
han wittnes Eden i min frånwaro af¬
lagt, at jag således ther wid icke hafft till¬
fälle, att giöra mine laglige påminnel¬
ser, hwarföre han icke annorledes
kan ansees, än för en rätt delator,
hwartil kommer, at thet angifne
målet för 1 ½ åhr sedan, skal wara
passerat och således icke kan hafwa
någon gemenskap med thet som un¬
der dahle allmogens och grufdrengz
uproret förellupit; I anledning
hwaraf, till Edle Hr Bergmästa-
rens och högtde urtijma gruf Rät¬
tens gunsträttwisa omprofwande
i ödmiukhet hemställes, huru wida
thenna question kan wid thenne
högtde Rätt optagas och afgiöras,
och om icke then til wederbörlig dom-
stohl bör hänwisas, tå jag tiltror
mig wara i  stånd, att wisa thetta
angifwande wara af en såden be¬
skaffenhet


skaffenhet, at then mig aldrig
kan bewisas, utan at jag thertil
helt oskyldig är. o
Thetta är, hwad iag i hast, uppå
Herr Bergz Fiscalens emot mig
giorde angifwande kunnat swara,
förmodar, at thet är så tilräckeligit,
så at jag, emot wår fundamental
Lag, icke blifwer på något sätt
rubbad och rörder: för öfrigit
beropar jag migg på min ingifne
Relation, om thenne tids orolig-
heter, will och sielf then i alla
måhl justificera, samt bewisa,
at alt, som therutinnan är
anfört, har sin påliteliga säker¬
het; Jag har Anforet i thet säkra
hopp, at som jag på thet högste
mig winlagt, at wid thette
bedröfweliga tilfälle icke all¬
enst tiena min allernådigste
Konung, utan ock Riket, samt
thenna dyr skullbare Bergz orten
effter min ringa förmågo; Jag
therföre icke på ett så yttertan¬
keligit sätt, emot all oskuld
skulle blifwa angripen. Såwäl
mine


mine höga herrar förmän, som större
delen af thenna ortens inbyggare skola
kunna med mig besanna, hwad jag i
min sanfärdiga relation här anfördt,
efwen hwad en stor dehl in för Protocol-
let ther om intygat, dock kan jag
härmed i synnerhet mig åberopa Bergz
Unge Erich Erßon, hwilken in för Pro¬
tocollet å sin Ed berättat, thet så snart
jag kom gående från mitt huus ut
på torget, jag straxt begifwit mig
in ibland dahlkarls hopen och före¬
stelt them omöjeligheten för thenne
orten at med them giöre följe, samt
at öfwertyga them om then stora skada
Kong. Mt och Cronan samt hela Riket
skulle taga, har jag giordt för them
uträkningar med mera; Sedan för
thet öfriga ederen kunna intygas
huru med Hr Borgmäst och Capit Collvin
iag wid alla tilfällen wijst min sorgfäl¬
lighet för thenne orten under thetta
högst bedröfwedliga tilfället. förblifr
städze med wördnad till min ytterßte
duell,
Edel och högachtad herr Bergmästarens
så ock
Then högste urtima grufwe Rättens
Ödmiukaste tienare
And: Lehus



SE/RA/420013/420013.02/E II b/57
A0067226
BERGSKOLLEGIUM
ADVOKATFISKALSKONTORETS ARKIV
Rättsprotokoll från Stora Kopparbergs bergslag
1743
E II b:57